Träning för Birgitta 20100320

Så kom vi äntligen iväg på träning, efter många om och men! :-D

Kul att träffa alla "träningskompisar" igen och det var jättekul också att se hur de andra hade utvecklats.


Första passet red jag, blev bara ca 20 minuter såg jag sen i efterhand men det räckte gott och väl...
Stackars Tabben har ju inte så mycket ork än men ändå så gjorde han det bra ur kvalitets-aspekt, för att vara oss. Han var jätteduktig för att han lyssnade och "var med" dessutom ångade han inte på utan tappade snarare energi när det blev tungt, mycket lättare att hjälpa till att lägga till energi än att få till någon kvalitet om han vill ånga på för mycket framåt. Kan säkert vara att han börjat lära sig omvandla energin och nu när han inte har så mycket ork så tar det snabbare stopp.
Birgitta tyckte att vi hade fått en bättre form och bra balans. Känns tokbra! :-)
Det som behöver mest jobb är att få honom bära mer med högerbak. Ändå var han väldigt duktig på att svara på mina signaler för att få honom jobba jämnare, så även om han är ojämn så känns det ändå bra att man kommer åt högerbak i övningarna för att kunna bygga upp. Det som känts svårast innan är att han har varit så ovillig att svara på just de signaler som kommer få honom att hamna rätt och börja belasta högerbak, nu är det mycket lättare och då känns framtiden ljus! :-)

Vi fick öva lite piruetter i skritten. Då red jag först en volt för att sen korta upp steget ordentligt precis innan vändningen, sen vända. Det är klurigast i vänstervarvet, ska försöka komma ihåg att "pingla" när innerfram är i marken och som vanligt se till att sitta med vikten rätt (vilket är lättare sagt än gjort! ;-) ) nu behövdes det inte så mycket för mig under det här passet men en annan sak jag ska försöka komma ihåg är att be om lite upp med näsan om han hamnar för lågt, för att få plats med bakbenen.

I traven fick vi först bara visa litegrann, testa lite flytta in-ut på volt, men jag tror vi hade bra balans nog redan för att öva lite skolor enligt Birgitta. Vi hann bara med lite öppna i högervarvet på volt (ujuj, DET var jobbigt! Men han var jätteduktig!) sen var det dags för nästa övning.
Vi samlade skritten och övade samla några steg - länga, nästa gång samla några steg - trav. B ville att vi skulle få till ordentlig samling så vi fick till skolskritt (vilket jag tror vi fick ett par gånger) och sen bara ändra takten till trav. Det blir ju lätt att han skjuter fram lite mycket när vi går över till trav även ur den samlade skritten.
Idag var det svårt, men så var han väldigt trött vid det laget. Tror det kommer vara lättare att träna hemma. Egentligen har han ju inga problem med att trava i skritt-tempo det är nog att ur det här läget så kräver det mycket mer kvalitet och samling.


Andra passet jobbade vi från marken istället inomhus. Det var plask-underlag på ridbanan och eftersom Tabben jobbat så bra första passet och var väldigt trött skulle det nog ha blivit för hårt för honom att gå igen på mycket tyngre underlag. Nyttigt för mig också att lära mig jobba för hand. Egentligen borde jag ju kunna det vid det här laget, men jag har alltid tyckt att det varit svårt att omvandla i praktiken.

*Flytta inåt/utåt på volt bara genom att vända sig lite mot honom/vända sig lite från honom.
*Vi testade att länga - samla (genom att höja hans huvud lite och höja mitt tonus) viktigt att han går fram ordentligt innan så han svingar fram bakbenen ordentligt.
*Vi testade lite öppna längs väggen. Mycket svårt tyckte jag, han vill skjuta in med bogen och jag måste vara snabb med att dutta (inte trycka) ut honom, helst huvudet, och att inte få glapp i yttertygeln.
*Vi gjorde övergångar till trav. Det krävdes en del övertalning för han är inte alls lika pigg på att trava från marken som han är uppsuttet. Sen blev han ganska uppe i varv efteråt så det är nog något man bör lägga i slutet av passet och inte ta så mycket i taget.

En annan sak som B tycker är viktigt är att vi ska ha en viloposition och en jobb-position. Så att han lär sig skillnaden och kan koppla av även efter det som drar upp energin.




Träning för Birgitta 20091107

En regnig och småkylig träningsdag blev det den här gången. Det hade kunnat vara värre, minusgrader med is eller ordentlig blåst (som det hade varit ett par dagar innan) hade inte varit någon hit med en kuse utan brodd än, och som är rätt känslig för blåst! :-P
Men ganska ruggigt var det ändå vilket märktes på att hästen var lite tittig och spänd till en början iaf och att vi fick sitta och frysa och bli blöta när vi satt och tittade på dom andra ekipagen! Blir extra glad över "vårt" ridhus! ;-)

Första passet började inte bra. Kändes som att jag kom av mig eller liksom aldrig kom till någon vettig ridning. Vi har våra ritualer hemma och när jag dels inte följer dom så vi kommer till rätt känsla hyfsat snabbt, och dels kusen är lite småspänd av vädret, då såg det inte bra ut (såg jag själv också i efterhand på videoklippet från träningen). Han gick lugnt och balanserat men jag hade svårt att komma åt honom och kunna länga överlinjen. Vi fick öva lite på att flytta inåt/utåt på volten och vända igenom volten dvs dom gamla vanliga! ;-) Och visa lite öppna/sluta. En sån där a-ha grej som egentligen inte alls borde vara något nytt, men bra för mig att tänka på i det läget, det var att jag ska använda yttertygeln mer. I öppnan t ex, testa släppa innertygeln, föra in framdel med tyngdpunkt/yttertygel och sen växla till tyngdpunkt utåt och flytta framdelen sidvärts med innerskänkeln. Ganska självklart, men nu känns det faktiskt som att det är just det här som funkar, det har det inte gjort i gamla sadeln. Har fått lägga fokus på andra saker.
Vi fick visa ett par travövergångar och den första blev inte alls bra, i obalans. Kom nog lite för plötsligt. Den andra tyckte inte jag såg såvärst bra ut men Birgitta och åskådarna tyckte det såg bra ut (själv tyckte jag formen blev för ihoptryckt, men vi hade balansen iaf och han har ju rätt bra grund numera i traven bara absoluta basics sitter).

I andra passet fick vi öva mer på skolorna, bl a öppna-volt-sluta, diagonalslutor (behöver vara petigare med att huvudet är i rätt rikning, och vi har ju rätt svårt för dom överlag, men dom steg vi fick till blev ganska bra!) och sen fick vi öva samma vända igenom volten- övning i trav som vi skrittjobbade passet innan. Det kändes riktigt bra faktiskt, jag lyckades mestadels av tiden få till rätt styrning och böjning, och han kändes i bra balans. Sen fick vi avsluta med lite längning i traven när balansen väl satt.
Birgitta tyckte att vi skulle öva på "alla tre" former i båda gångarter. Lång skritt, "normal" dvs lite samlad skritt, skolskritt, samlad trav, "normal" trav och trav med lite längning. Men fokus först är balansen, sen att testa länga lite.  


Träning för Pernilla 20090815

Ännu en spännande träningsdag! :-)
Det började bra med att Tabben faktiskt stod stilla när jag skulle hoppa upp! Yay! Träningen har gett resultat... Har slitit mitt hår mången gång i försöken att lära honom stå stilla men det var först några dagar innan kursen det kändes som att jag hittat rätt metod. Att backa tillbaka när han går iväg men väldigt lugnt och inte låsa fast honom utan låta honom katapulta iväg när han verkligen "måste" och sen lugnt backa tillbaka utan att stoppet blir en bestraffning. Kombinerat med godisbelöning när han varit duktig.

Sen började det direkt gå utför... Pernilla var mycket petigare än mig med att han redan från steg 1 ska vara formgiven och "med". Själv var jag tvärtom väldigt förlåtande eftersom det blir en del att titta på när man är iväg på nytt ställe. Han spänner emot oftare när det är saker att titta på, vill liksom inte lämna över kontrollen. Jag har brukat vänta ut och jobba lite övningar utan att bry mig om huvudpositionen så har han kommit ner successivt när han varit avspänd, Pernilla ville lägga om den strategin och alltid vara petig med att han ska fram/ner och inte komma för högt med huvudet. För att ryggen skulle vara uppe hela tiden, nåja, ha större chans att vara uppe hela tiden! :-P
 Jag skulle bara ge en mjuk kontakt i tygeln och med sitsen/överskänklarna be ryggen att komma upp. Då det inte hjälpte inom rimlig tid fick vi göra halt och be honom sänka huvudet innan han gick. Bara att få honom stå stilla i halten är lite klurigt så det kändes konstigt att kräva något av honom i halten men Pernilla hjälpte till ett par gånger för att få avslappningen framåt/nedåt.
Ur det så skulle jag testa att samla, och då skulle jag även göra det med sitsen men hålla lite kortare tyglar och kunna samla utan att huvudet åkte upp. (Egentligen med fokus på halslinjen i sig för kommer det upp för långt så bryts välvningen i överlinjen.) Det lyckades ett par gånger men det var mycket klurigare måste jag säga att fokusera på huvudet samtidigt :-P Jag får inte alls ta lika mycket i tyglarna som jag brukar och tyglarna har jag brukat använda som en förstärkning av sitsen när han inte riktigt är i balans att lyssna på den. Halvhalt- sits - släppa fram/ner- prova igen. Men nu ville vi alltså bli av med ovanan. Han rann iväg när jag väl fått honom fram/ner och då var det svårt att ens hålla ett lågt tempo i skritten, än svårare att samla... Samlingskommandot var att skänkla alternerande höger-vänster för att plocka in bakbenen. Det har vi inte heller lärt oss sen tidigare...

Andra passet gick det sämre. Förmodligen av att jag var mer petig med att göra som jag blev tillsagd och inte enligt gamla reflexer. Pernilla trodde att han var trött också från första passet. Fram/ner funkade hyfsat, men samla var det inte tal om. Svårt nog att hålla tempot i skritten! Nu ville Pernilla att jag skulle vibrera i tygeln men försöka hålla tygeln lång för att inte korta av halsen. Mycket svårt! :-P När han redan rinner iväg så måste jag vibrera ganska starkt för att få ett svar och då ÄR risken att korta upp halsen rätt stor, så det fick jag inte för Pernilla... Utan då skulle vi göra halt och börja om... Men att göra halt i det läget kräver också rätt tydlig signal. Hon trodde att det var en kombination av min sits och att han inte lärt sig svara på den signalen helt enkelt. Måste skaffa en ny sadel för att underlätta i sitsen...
Vi testade ett par diagonalslutor och där märktes två saker väldigt tydligt - att han lätt kortar upp sig för att jag är där och fifflar för mycket (i vänstervarvet) och att jag måste vara där och fiffla beror på sitsen... ska komma fram mycket mer med innerskänkeln och hålla ytterskänkeln lite bak och det är nästan omöjligt i nuvarande sadeln. Så jag fick korrigera med halter och placera honom rätt och sen fortsätta, men så var det ju det där med att han kräver såpass stor signal för att göra halt så han kortar ihop sig/höjer sig iom det.

Precis som efter förra träningen för Pernilla så har jag fått ett par stora "a-ha!"-upplevelser angående den egna ridningen. Och nästan lite ångest över hur sjutton man ska lyckas lösa det (är liksom inga små detaljer utan verkligen våra största svagheter som pekats ut...) i kombination med att det vore jättepinsamt om det inte åtminstone förbättrats till nästa gång! ;-) Men samtidigt så är jag väldigt tacksam över att ha fått en morot till att verkligen öva på grunden som kan ta oss vidare!

Såhär i efterhand har jag hunnit träna ett pass från marken. Fokuset har varit väldigt basic, med prio 1 att han står stilla när jag ber honom och stannar när jag ber honom, följt av att rygga tillbaka helt enkelt om han inte gjort det. För att den regeln ska gälla mer allmänt och inte bara vid uppsittning.
Prio 2 har varit sökningen framåt/nedåt, att han stannar och startar med tillräckligt sänkt huvud för att komma åt överlinjen, och även att han inte höjer huvudet efter att han väl stannat.
Prio 3 har varit att hålla balansen/tempot i skritten och inte rinna iväg med hjälp av lite vibrationer i innertygeln, och att formen inte blir FÖR låg utan ett lagom jobbläge, den började jag inte fiffla med förrän resten börjat trilla på plats. Prio 4 var att försöka få honom mer avspänd mentalt också men det var minsann inte det lättaste. Måste nästan ha nosgrimma på honom för han fifflade med bettet i ren oro verkade det som, att han inte riktigt trivdes med att förlora kontrollen och behövde avreagera sig, kunde stå flera minuter och greja med munnen trots att jag bara stod där med helt utsläppta tyglar och väntade ut. 
Blir spännande att se vart det här slutar! ;-)

Inga bilder den här gången tyvärr.  


Träning för Birgitta 20090723

Iväg på träning igen! Jag var lite orolig för att vi har tränat väldigt lite på sistone, dels ofrivillig vila i början av sommaren och sen har det blivit typ 10-20 minuter 3-4 gånger i veckan och inte lika fokuserat och målinriktat som vi brukat träna.. :-P Men han var jätteduktig!
Första passet fick vi mest rida runt och visa lite, lite av skolorna, lite trav osv. Han var väldigt lat (för att vara honom) och jag fick t o m driva för att hålla honom i trav och ibland gick det inte för att motorn dog totalt. Hann inte ens göra några riktiga övningar för efter sisådär en kvart tyckte Birgitta att vi skulle avsluta för att ha lite kvar att rida på till nästa pass.
Andra passet fick vi däremot göra en massa olika övningar. Dels "S-et"; öppna längs långsidan - halv båge in - halv båge åt andra hållet ut på spåret - sluta längs spåret med avlastning i bågarna, dels öppna längs spåret och växla över till förvänd sluta, "diamanten" där man vänder snett in mot mitten från ett hörn -vänder framdelen ett par steg vid medellinjen och sen ut till nästa hörn i sluta.
Även fick vi öva travövergångar - kort skritt 4steg- kort skritt fast lite mindre kort 4 steg - kort 4steg - trav, och "vanliga" övergångar där vi fick räkna stegantalet; 12 steg trav- 4 steg skritt  osv och sen minskat till 8 steg trav - 2 steg skritt.
Vi testade diagonalsluta i båda varv och där har vi fortfarande svårt i vänstervarvet, likaså piruetterna eller öht att vända framdelen i vänster varv. Gissar på att det är en kombination av hans svagheter och att jag blockerar med sitsen eller helt enkelt inte klarar av att visa vägen nog med sitsen. Det ska jag minsann öva på! Däremot att svänga i vänstervarvet var han väldigt duktig på idag! :-) Tror att de små volterna vi nött en massa på har gett resultat.
Birgitta (och åskådarna som sett honom tidigare) tyckte att han hade bättre form och var mycket lugnare än hon är van att se honom. Det var kul att höra. Själv märker man liksom inte av framstegen på samma sätt eftersom de brukar komma väldigt gradvis.

En till sak som var rolig med kursen var att det var två ekipage till som hade ungefär samma "typ" av häst som mig, dvs liknande saker att jobba på. Minst fyra var det som övade på galoppen  vilket birgitta tyckte var nästa steg för oss (*brrr* läskigt!) det var väldigt peppande för mig att se, och nyttigt iom att man ser hur deras hästar reagerar. Jättekul också att följa andra ekipage och se hur mycket framåt det går för varje kurs! :-)

*Uppdatering*
Äntligen har jag fått bilderna! :-)
Fotograf: Sara H-Thörnblad


(Jag tar nog en förhållning för att han inte står stilla, sådär strama tyglar brukar jag inte ha i vanliga fall! ;-) )



Inte så smickrande sits men jag älskar hans uttryck!






Något spännande i fjärran...


Träning för Pernilla 16-17/5 -09

Nu är det så långt i efterhand så jag redan börjat glömma detaljer tror jag! :-P Kanske får fylla på allteftersom jag kommer ihåg.
Hursomhelst så var jag och Tabben på träning för Pernilla, första gången för henne så det var lite pirrigt.
Tabac var ganska tittig/spänd (mer spänd än tittig egentligen, sådär på en halvkonstant låg men irriterande nivå) så hela första dagen kände jag egentligen inte att vi fick mycket vettigt gjort. Satt och tittade igenom videoklippen som farsan filmat och det känns som att det lyser frustration från alla tre parter när hästen inte är riktigt mottaglig för kommunikation och jag ändå ska be om ditt och datt och vi fortfarande blir "bedömda" när jag känner att nä, jag kommer inte få rätt svar nu, jag har ingen häst framför mig.

Men vi blev aktiverade iaf för att försöka komma till mer och mer jobb, fick öva att göra 4-metersvolter i hörnen och 8-metersvolter på mitten av långsidorna. Eftersom han gärna sneddar och blir svårstyrd så fick jag gärna ta ner tempot en hel del och t o m göra halt om han inte lyssnade på styrningen för att vara noggrann med styrningen och trigga honom att böja sig efter spåret och hitta balans. Det var en väldigt nyttig övning för oss tror jag även om jag också tror att vi hade haft mer gratis om han inte varit spänd för då lyssnar han som sagt inte lika bra på hjälperna och det är sällan någon idé att korrigera för då tar han det negativt istället.
En annan grej vi fick göra var S-övningen som vi tränat en del för BJ också, öppna ur hörnet på långsidan, vänd in i en halv volt på mitten av långsidan, lägg en halv volt åt andra varvet så det blir som ett "S" och den biten länger man tyglarna lite så kusen får längre ram, direkt ute på långsidan igen så blir det sluta.
Hela första dagen fick vi bara öva i skritt. Det tyckte både jag och Tabben var väldigt tråkigt och man kände hur han tappade energi, på ett sätt VILL man ju bli av med energi när det förbrukas på fel sätt (stress/spänning) men på ett annat sätt vill man liksom hellre förvalta den så man fortfarande har glädje och energi i jobbet. Så andra dagen när vi hade skrittat ganska länge första passet så kände jag att jag ville trava. Tabben tyckte det var mycket roligare! ;-) I skritten hade vi för mycket skjutkraft, i traven hade vi först nästan för lite skjutkraft så jag fick t o m driva på ett par gånger. Enligt Birgitta så började jag RIDA på ett annat sätt i traven och var plötsligt noggrann med ridvägarna, enligt mig själv så blev hästen mycket mer med och blev på så vis lättare att rama in. Lätt att styra om han går och tittar på annat och t o m skyggar liksom.

Ett par detaljer som Pernilla påpekade under kursen var 1. aldrig ta tygeltagen bakåt (eg. ganska självklart sen tidigare också men det där med ovanor som man gör omedvetet...) 2. INTE rida med kapsonen, jag fick länga den helt. P tyckte att Tabac blev stressad av den eftersom den är krävande, själv tycker jag snarare att han inte lärt sig hur han ska svara på den och spänner emot istället. Hursomhelst också en dålig ovana att sitta och pilla i innerkapsonen så det ska jag försöka lära bort, jag insåg under kursen att det faktiskt inte gav något, vilket jag själv nog vetat länge "egentligen" men t o m fått order av andra tränare att använda mig av för ställningen.

Mycket att smälta nu...





Dressyrträning för Sonny 20090418

Väldigt impulsivt bokade jag in mig (samma dag...) för dressyrträning, det fanns en ledig plats och jag var grymt träningssugen! :-)
Hade ångest hela dagen över hur vi skulle uppfattas och hur svårt det skulle bli iom att jag inte tränat "vanlig" dressyr på nästan 1½ år, och av en anledning - att jag inte tror att vanliga dressyrtränare skulle stå ut med oss! ;-) Tja, bland annat. Jag gillar ju AR.
Tränaren var ju dessutom en "bra" tränare som de duktiga dressyrryttarna på LA/MSV-nivå ville träna för, har för mig att han är domare upp till MSV och B-tränare. Förutom att det blev ÄNNU mer nervöst för mig iom det så kändes det ändå kul att få rida för en lite större tränare och liksom få en mer rättvis bild av "vanliga" dressyrtränare. De som ridit för honom tyckte att han hade ett bra öga för ekipagens svagheter, vilket är något jag själv annars brukar kritisera tränare för i allmänhet, att det är alldeles för få med det där "ögat".

Fick inte så bra start med tanke på att tränaren hade missats att informeras att jag skulle rida sista passet så han trodde nog vi bara var ett skogsmulleekipage som skulle motionera i ridhuset! Nu är jag lite dömande känner jag, han visste såklart helt enkelt inte, men för MIG kändes det så! :-P Vi fick iaf rida med stången + kapsonen vilket kändes bra med tanke på att det säkert hade gått åt hela passet bara för att lära in tränsbettet annars.

Det första och största vi fick i uppgift var att jag skulle föra fram mina underskänklar sisådär 2-3dm. Att knät i princip skulle ligga utanpå knästödet för att underskänkeln skulle hamna i ett bra läge på hästmagen. Och att axlarna skulle bak ca 2dm. Såhär i efterhand så tror jag det hade blivit lättare om jag fört fram rumpan också så det liksom känts mer harmoniskt mellan underskänklarna och rumpan (nu kändes det som att jag satt rakt fram med fötterna och spjärnade framåt och den där sista centimetern tränaren ville ha gick verkligen inte att få till). men jag gjorde så gott jag kunde iaf. Bra med någon som kollar för även om det är lätt att åka fram när hästen trillar framåt på bogarna så skärper man sig och tänker liksom i förväg om man vet att någon kommer säga "bak med axlarna!" ;-)
På ett sätt kändes egentligen den sitsen för tung. När jag började rida Tabben så VAR den för tung så han blev stressad och pressad av att det blev för krävande. Nu är han ju starkare men jag upplever litegrann att man trycker undan ryggen och att sitsen inte blir lika anpassningsbar, att hästen får svårt att svara om man t ex vinklar bak bäckenet för att be om samling. Å andra sidan så förstår jag tränarens poäng att om jag vill bli mer stabil och på så vis göra hästen mer stabil så kanske jag behöver den tyngden i rumpan. Sen finns det ju mellanting, jag kanske behöver bli halv-extrem åt det hållet just nu för att sen hitta någon gyllene medelväg när man redan blivit stadigare i sig själv. 


"Nya" sitsen ska börja tas i bruk.

I högervarvet trycker han gärna in rumpan innanför spåret så jag fick jobba med att flytta in framdelen och rida med framdelen lite innanför längs hela fyrkantsspåret. I samma veva skulle jag också vara noggrannare med hörnpasseringarna och vägen rent överlag, han genar ju t o m gärna bort från hela sista kortsidan, svänger av alldeles för tidigt (i högervarvet det också). Lustigt nog så i ETT hörn trycker han emot och trycker in rumpan ännu mer ju mer jag försöker få in framdelen så ju bätre jag förbereder desto sämre blir första stegen! Sen när man väl kommit över en spärr så får jag bakdelen tillbaka på spåret. 
Vi fick öva serpentiner och där kom svagheten i vänstervarvet fram - att jag nästan inte kan svänga in honom från spåret öht! ;-) Så första bågen när det började i vänstervarvet blev stoor (lustigt nog bara på ena sidan av ridhuset det också?) och jag hade nästan en kamp med hästen för att öht få till en sväng. Tränaren tyckte jag skulle vara noggrann med vägen vilket kändes lite knasigt uttryckt, för själv tyckte jag ju att jag var det men att hästen inte ville vara med på min valda väg. :-) Jag kämpade för fullt med att få till bra bågar och vändningar. 
Vi fick öva lite andra ridvägar också som att rida rakt upp på medellinjen och vända snett igenom. Inte så mycket att kommentera där, precis som alltid kan det vara lite piller med att få honom följa den tänkta linjen och det kan bli lite vingel, men det gick ändå hyfsat bra. 



Försöker hålla koll på bakdelen och få in framdelen lite istället.



Plötsligt säger tränaren "rid snett igenom i skänkelvikning". Jag har aldrig lärt Tabac skänkelvikningar, har däremot testat vid något tillfälle helt enkelt för att jag behövt komma åt honom men senaste försöket var säkert 1½ år sen... Jag själv har ridit så lite skänkelvikningar senaste åren att jag nästan glömt hur det ser ut. Vilket håll ska hästen vara ställd åt? Ska hästen vara rak eller framdelen lite före? Rusade igenom mitt huvud. Men jag tror vi fick till något som liknade skänkelvikning iaf även om vi inte kunde hålla det hela diagonalerna. Det kändes som att dom hjälpte till att få bakbenen bättre på plats för sen kändes han mycket bättre i högervarvet.     

Överlag så fick jag mycket att fundera på och lite andra pusselbitar än vad vi normalt sett brukar öva på, så jag är helt klart nöjd med träningen!
Det märks att det är lite annorlunda inställning/attityd mot på AR-träningarna hur mycket diplomatisk jag än skulle vilja vara och säga att det inte skiljer något, för det gör det. Det tränades INGET på styrkorna (nu var väl iofs våra svagheter såpass stora för helheten att det krävde mycket fokus, men jag tittade ju lite på de andra också) vilket jag tror kan påverka ekipagets inställning. Jämfört med på birgittaträningarna där man tvärtom t o m avbryter och gör något annat efter ett par försök om det inte funkar bra bara man fått till något bra steg så man vet vilken känsla man ska sträva mot - för att inte traggla - så var ju själva poängen att öva öva öva tills man får det rätt. Det man ser som positivt känns som jobbet och att hitta svagheter för att få verktyg att rätta till det med snarare än att man ser alla små förbättringar som positivt och fokuserar på det - det är skillnaden på deltagarna/åskådarna upplever jag. Att man kanske mer förutsätter att kritik är BRA oavsett om den är positiv/negativ (jag fick inte en enda positiv kommentar av vare sig tränare eller åskådare på den här träningen bortsett från "ja, bättre!" eller "bra, där kom bakbenen igång!" alltså mer som pedagogisk kommentar för att man ska veta vad som är rätt.- med detta vill jag inte döma utan ser det mer som en objektiv iaktagelse! andra ekipage fick ju faktiskt en del positiva kommentarer också, som att det kräver mer att man förtjänar det?)
På AR-träningarna är det lite mer gullegull -"åh vad söt han är! vilken fin trav! vad mycket mer lugn och stabil han blivit sen sist!" osv.



Nu har vi nästan lite FÖR mycket att träna på, vet knappt i vilken ände vi ska börja. Blir nästan att man får köra varannan dag dressyr, varannan AR tror jag om man ska kunna skilja på det och lyckas kompensera för båda sidornas svagheter så att säga. Skulle bli alldeles för tråkigt och negativt för Tabben (och inte tillräckligt koncentrationskrävande) att träna dressyr varje dag, å andra sidan behöver jag det för att hinna fokusera på sitsen och basics-detaljer.
Formen struntade jag totalt i under lektionen, däremot blev det förhållningar och halvhalter i var- och varannat steg för att han skulle vara kvar med mig och inte rinna iväg eller hitta på något eget.

Träning för Annika 20090410

I brist på träning för Birgitta på ett tag (inte förrän i Juli) så drog vi iväg och tränade för Annika. Blir andra träningstillfället för henne nu. Vi tränade två halvtimmespass, det kändes egentligen lite för mycket för Tabac just nu, men det märktes mest i form av att han blev piggare andra passet. Kallblod, ni vet! ;-)

Första passet jobbade vi mycket med öppnor kombinerat med volter. Samtidigt försökte vi fokusera på att jag skulle sitta "med" hästen hela tiden och andas ordentligt, lättar gärna ur sadeln när något känns svårt. Andra slutsatser från passet är att jag behöver träna ännu mer på att separera hand/resten av sitsen, blir extra svårt nu när jag varit väldigt spänd i axlarna och nacken ett tag och lätt att man vill bromsa med hela sitsen (på ett icke-bra sätt, blir ofta t o m att jag lutar framåt och pekar mer fram med bäckenet) och låser armarna. Det gick faktiskt mycket bättre när jag tog alla tyglarna i vänsterhanden och tänkte ungefär som jag gjorde för lääänge sen i ett helt annat stadie i ridningen, till varje pris försöka sitta kvar med höfter/rumpa fastän hästen flyttade mig rejält! ;-) Nu är det ju inte lika rejält men det kändes ändå lättare att hålla koll på kroppen och rida bakifrån på så vis. Lite onödigt krångligt kanske när man rider med dubbla tyglar.
I högervarvet fick jag försöka tänka väldigt svaga öppnor för att han inte skulle börja tvära för mycket. Det blir gärna lite "allt eller inget", att först kanske han t o m går mot en sluta och jag kämpar för att få in framdelen öht, sen när man börjar komma åt innerbak får man vara försiktig med att han inte slinker iväg åt andra hållet istället. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är hans svagare/stelare ben och att jag bergis är sned åt samma håll och har svårare att hjälpa till i det läget.
En reflektion såhär i efterhand är att jag tror det är lätt att jag försöker kompensera så mycket med sitsen att jag liksom glömmer bort hur jag *borde* sitta i den böjningen/den rörelsen, att det är den biten som blir bättre när jag rider med en hand och försöker komma åt ramen mer med sittbenen än med t ex överkroppen. Inte så konstigt att han gärna går i sluta i högervarvet om jag gärna kompenserar hans "trycka inåt med högerbogen" med att sitta utåtvriden i överkroppen.
Annika är petigare med ställning/böjning än jag brukar vara. Hemma brukar jag snarare tänka att jag ska sitta rätt själv och se till att komma åt den del jag vill åt (bakbenen och höfterna alltså) så kommer ställningen automatiskt precis som huvudpositionen när han jobbar bra. Är fortfarande lite kluven i den frågan. För alltsomoftast ÄR det förmodligen något annat som ställer till att ställningen inte blir bra och då känns det som att man sitter och jobbar med symptom om man fokuserar på huvudet... Mer än att man tar det som symptom alltså och försöker rätta till grundorsaken.


Andra passet fick vi öva på att först gå aningens ställd/böjd rakt fram längs staketet, vända inåt på en diagonal, rakt fram några steg och sen en volt tillbaka från det. För att ändra riktning. Ytterligare en sån grej som jag känner mig kluven till. Anledningen att vi har svårt med riktningen lär ju vara ffa två saker - att höfterna ofta hamnar fel (vilket känns som att man i första hand löser med sitsen och genom att ge den förutsättningar för det) och att jag lätt hamnar fel med tyngdpunkten, ofta i kombination med att böjningen inte är riktigt rätt eller höfterna felvinklade.
Så visst- bra att öva på. Men egentligen känns det som att jag gör det onödigt svårt för hästen när jag vet att han har svårt för det om jag inte i första hand fokuserar på att JAG placerar höfter/kropp rätt snarare än riktningen i sig...
I högervarvet blev det bättre på slutet, dvs i andra passet. Mycket för att jag satt bättre själv skulle jag tro, brukar tänka att jag för fram hela yttersidan aningens och samtidigt hamnar mer på ytter sittben. För att han gärna flyttar mig inåt. Blir lättare att få längning i yttersidan också då, för ju fram ytterhanden också i samband med det.

Usch. Känns nästan som att det blir FÖR mycket att tänka på! :-) Som att okej, det jag trodde att vi redan gjorde ok, det kunde vi INTE, det jag trodde var ett senare steg för oss som vi hittills prioriterat bort, ja det skulle vi också tänka på, och sen mina egna tankar/pusselbitar som jag tänkte det var läge att träna på... Nu har det ju gått ett par dagar sen träningen och jag är sjukt omotiverad just för att det känns för mycket. Samtidigt är det ju grymt bra att få en massa feedback och konstruktiv kritik så i längden är det ju bra. Försöker jag intala mig själv! ;-)

Birgitta-träning 20090321

Så kom vi iväg till slut! :-) Bara ett ridpass idag men mycket bättre än inget!
Förmiddagspass var det så för oss som behövde förbereda en del för att åka iväg och hade en bit att åka blev det till att gå upp tidigt. Strax före 6 hämtade farsan mig!
Jag och Tabben hade tur med vädret för ungefär när jag skulle rida så kom solen fram. Underlaget var inte så trevligt för oss som är vana vid ridhus, man kände att han lätt tappade balansen när vi red igenom slask eller på ojämnt underlag. Om han hade varit som för ett år sen så hade jag kanske inte ens vågat rida på underlaget med rädsla för att snubbla och gå omkull, eller t o m om han varit som förra ridpasset vi var där och det blåste ordentligt! :-P Men den här gången var han ovanligt lugn och fin.

Först fick vi visa lite vad vi hade tränat på, visade lite öppnor, slutor och flytta in/ut på volt (egentligen hade jag tänkt att checka av att jag kunde styra honom öht... vi har haft lite svårt för vänstervarvet på sistone). Som vanligt blir det inte alltid rätt direkt utan matte har lite svårt att hålla koll på hästfötterna och ibland kan det ta en bit innan det ens blir rätt rörelse och ett par steg till innan det blir så bra som jag vill få till det och vid det laget är det oftast dags att ge vila som belöning! ;-) Sen fick vi göra lite uppgångar från skritt till trav genom att först korta upp skritten för att lättare komma åt bärighet bak i uppgången. Tabac var verkligen superduktig, dels svarade han ganska bra på "samlingen", inte lika kvickt och kändligt som jag vill ha som slutmål men han svarade åtminstone "tillräckligt" för att man skulle komma åt bakdelen. Dels för att han kunde sakta av till skritt och börja om med jobbet emellan övergångarna! :-D
Oftast har han varit för rastlös i huvudet/stressad för att man ska kunna träna övergångar. Att när det väl blivit trav så får man lov att fortsätta trava om man inte vill ha en tokspänd häst och dragkamp, åtminstone tills han blivit trött sen har man ev. kunnat skrittjobba lite till. Men idag var han väldigt cool och fin som sagt! :-) 2-3 upptagningar till trav per varv hann vi med och dessutom kunde vi skrittjobba även efter travjobbet utan att han försökte dra iväg i trav igen.
I traven skulle vi träna på åttor på stora volter där Birgitta ville försöka få till lite öppna/sluta "av misstag" i varvbytena. Själv hade jag fullt sjå att styra öht och så ska man ju hålla koll på balans, böjning/ställning med mera samtidigt! ;-)
Diagonalslutor i skritt fick vi också visa. Har insett att jag nog tycker det är svårare i skritt, svårare att sitta kvar själv utan att pålle hinner flytta mig... I traven brukar det gå bra och flyta på när jag väl fått till rörelsen - att jag klarar sitta kvar i samma position och tyngdpunkt en längre sträcka, medans i skritten så lyckas vi säkert få till bättre kvalitet dom steg vi får till men det är svårare att hålla honom i rätt riktning och bra böjd en hel diagonal i sträck. Vänster-diagonalslutorna hade vi svårt med, egentligen höger också men när jag väl hade fått honom rätt placerad med bogarna så flöt det på.
Som avslutning fick vi en övning i hemläxa och det var att rida som en triangel. Snett in strax efter hörnet när vi kom in på långsidan, en kvarts piruett i mitten och sen fortsätta snett ut mot spåret i diagonalsluta. Det var svårt! :-)
Hålla koll på bogarna och hinna med i vilken riktning vi skulle hålla. Tror inte vi fick till rätt en enda gång men huvudsaken var att jag förstod övningen så vi kan öva på den hemma.

Överlag kändes det som att HAN var superfin för dagen medans matte hade lite problem att hänga med i svängarna och kunde ha hållt sitsen bättre. Tabben hade förbättrat form och balans ytterligare ett snäpp sen sist och han var också mer koncentrerad än de tidigare passen för Birgitta. Kul med en tränare som man rider för relativt sällan så det märks tydligt att det utvecklats sen sist, särskilt när man själv lätt blir hemmablind och sen få upp ögonen för att det faktiskt HAR utvecklats! :-) Blir lätt att jag tänker att det är samma problem, samma rörelser man har svårt för och att man aldrig kommer någonvart. När det i själva verket nog är så att visst, vi HAR samma grundsvagheter men det är snarare att de blottas igen när man kommit vidare ett snäpp till och man måste förbättra grunden ytterligare. Som nu t ex känns det egentligen inte förvånande om Tabben återigen är skeptisk till att aktivera högerbak ett snäpp till i skolorna eftersom grundsamlingen/övriga grunder förbättrats ett snäpp och då blir det ju ännu jobbigare för höger bak! Eller att vi återigen har väldigt svårt att öht styra om jag inte lyckas sitta kvar rakt - att man kommer åt bakdelen MER när det väl blir rätt och att det då kräver ytterligare ett snäpp av min sits.
Många tankar är det som kommer igång såhär efter en träning! :-)

Det blev inga bilder den här gången men några videoklipp som jag tänkte lägga ut lite senare.

Träning för Annika 20090124

Idag fick stackars Tabben det jobbigt!
Han har i princip bara gått i ridhuset på sistone och väldigt korta pass, 10-30 minuter per pass och dessutom inte lika regelbundet som tidigare... Nu fick han träna ute i blåsväder och 3-4dm snö på ridbanan. Stackarn blev stressad och det var ingen större idé för mig att tvinga honom skritta, vi jobbade på i traven helt enkelt.
Från början av båda passen tog det en stund att öht kunna kommunicera med honom utan att han bara sprang ifrån mig. Vi övade på att variera ridvägar (vilket det inte blev så mycket av precis från början när jag hade noll koll) med volter och serpentiner. Jag skulle fokusera på att ha tyngdpunkten vid rumpa/höfter för att få ner den och bli mer stabil, och styra honom med tyngdpunkten. Sen fick jag allmänt tänka att jag skulle RIDA hela tiden, försöka vara snabb och förekomma honom. Är jag inte tillräcklig kvick och tydlig, och har en klar bild i huvudet av vad jag vill, då hittar han på lite eget och jag får använda all energi till att hinna med att korrigera.

Andra passet övade vi ungefär samma sak men nu fick jag en liten a-ha upplevelse i form av att jag behöver släppa på yttertygeln mycket mer och oftare för att kunna få lite ställning och böjning. Om jag först får bra kontakt och fokus i sitsen i kombination med att det är JAG som rider aktivt så är det lättare att kunna behålla ram och styrsel utan att fiffla en massa med tyglarna. Förhållningarna behöver jag ta med båda tyglar när han rinner iväg men det är en annan femma.
Vi fick till bra böjning/ställning i vänstervarvet vid försök till diagonalsluta vilket faktiskt var lite förvånande. Vänstervarvet har tidigare varit svårast för oss vid diagonalslutor. Nu hade jag av någon anledning aningens svårare i högervarvet men det gick hyfsat bra till slut åt båda håll. Det hänger mycket på min sits, hur vi kommer in i diagonalslutan och hur väl jag lyckas hålla kvar tyngdpunkten i rätt riktning. Jag gissar på att det var tack vare att jag lyckades hålla ryggen ganska rak i vänstervarvet och komma ner mer på innersittbenet som det blev bra den här gången i vänstervarvet, det kände jag även på volterna i slutet av passet.
I övrigt så tyckte Annika att han är lite antingen eller - tokfin de steg vi får till bra men sen kan allt hinna falla isär om jag inte är kvick och tydlig nog. Tabac behöver lite utmaningar för att hålla intresset vid liv. Jag behöver räta upp mig mer för att hålla en bra tyngdpunkt, å andra sidan är det något jag är väldigt medveten om men som blir toksvårt i praktiken såna här extrema dagar när han vill ångvälta på framåt och inte lyssnar så bra. Får välja mina strider och fokusera mycket på det stundvis. Likaså tycker hon att jag ska välja ett fåtal saker som jag ska bestämma och sen hålla fast vid det trots att Tabben tar sig en del friheter. T ex att han får välja gångart men att jag bestämmer övning, riktning, ställning.

Kändes som en bra träningsdag trots allt, bra att träna ibland när man har allt emot sig för att kunna ha hjälp av det dom dåliga dagarna och inte bara prestera ovanligt bra när man är borta på träning! :-P

Birgitta-träning 20081108

Efter en del om och men så drog vi iväg på träning på Lördagen. Var dels att jag var osäker på hur Tabben kände sig fysiskt (dagen innan kändes han dock ganska bra) och dels lite transport-strul eftersom jag är så van vid att få hyra stallägarnas transport men den här gången var det med reservation för om den nya inackorderingen behövde transporten den dagen. Eftersom jag kvällen innan fortfarande inte hade fått besked om vi skulle få hyra transporten eller inte så hyrde vi på en mack istället.

Jag tror faktiskt transporten gjorde Tabac gott! Han såg ut och kändes mjuk i högerbak tycker jag! Kanske hade kroppen precis hunnit bearbeta senaste behandlingen för resten av avvikelserna som jag sett ett par dagar den här veckan var det inte heller ett spår av. Tvärtom kändes han ovanligt jämn och fin! :-)

Första passet
Först red vi som vanligt mest omkring litegrann så Birgitta fick se statusen för dagen. Jag är dålig på att improvisera tror jag för hon tyckte det saknades struktur i ridningen, alltså att vi mest yrade omkring utan plan tror jag hon tänkte på. Så är det nog även om jag själv tänker att det är lättare om man gör det som känns rätt för stunden.
Vi fick rida övningarna öppna längs långsidan - volt - sluta på långsidan och öppna - halv volt in på medellinjen - halv volt åt andra hållet och ut på spåret igen i sluta.
Birgitta tyckte att han hade fått mycket finare form, att han verkligen arbetar genom ryggen och har kommit fram med nosen (börjat öppna upp vid ganaschen) och uttryckte det som att han hittat en inre balans. Jag tror det har att göra med att vi som ekipage har fått bättre balans och att han numera klarar av att balansera upp mig bättre - då kan jag ge finare hjälper och behöver inte rädda upp situationen lika ofta, han går tack vare det sällan emot hjälperna och då ffa bettet så det blir ingen dragkamp (där han i första hand oftast har testat att dra in nosen istället för att svara på förhållningar t ex).
Det var jättekul att höra att Birgitta tyckte det syntes att vi hade utvecklats! :-)
Skolorna gick ganska bra faktiskt. Öppnorna hade jag svårare för (ingen nyhet direkt...) slutorna gick lättare, men jag fick honom att jobba med innerbak några steg i taget iaf i båda varv.
Övningarna gjorde vi också i trav vilket gick helt ok det också.

Andra passet
..ville Birgitta se mig rida som "jag kommer öva hemma". Vet ärligt talat inte riktigt hur hon tänkte för jag skulle ändå göra samma övningar - bara själv bestämma vilken just då, när det var dags att byta varv och när det var dags att byta övning. Vilken gångart också iofs.
Jag red igenom de övningar vi gjorde passet innan, även så övade vi lite samling vilket gick förvånansvärt bra enligt mig även om jag vet att han kan samla ett snäpp till -egentligen-. Kändes onödigt att pressa.
Sen red jag även diagonalslutor i trav. Det var lustigt nog nästan svårare i högervarvet än vänster trots att vänster har varit vår svåra sida för slutor överhuvudtaget. Det blev lätt så att han låste sig i innersidan och la för mycket vikt på högerbogen. Så snart jag får till lite urholkning i innersidan/ställning behöver jag egentligen bara sitta och följa med. Får han själv bestämma så går han hellre diagonalslutor i högervarvet än volter.
 En annan intressant kommentar var att Birgitta tyckte att jag skulle vara "lugn men bestämd", bestämma mig för att nu gör vi det här och sen ber jag om det tills jag får igenom det, dvs låter inte hästen hitta på något annat eller mygla sig undan. Det lät alltså som att hon tyckte jag skulle vara MER bestämd mot Tabben vilket är lite lustigt att få höra från en AR-tränare eftersom jag själv har lite dåligt samvete för att jag tycker att jag är hård mot honom... Jag försöker ju redan tänka på det men det är alltid bra att få bekräftat att man är inne på rätt spår. 
Andra passet var det en del störningsmoment i form av mörker och upplyst ridbana som det blev skuggor på och dessutom var det blött på ridbanan med lite vattenpölar som då såg annorlunda ut i lampljuset. Vattenpölarna reagerade han en del på redan första passet men både första och andra passet tyckte jag Tabben var jätteduktig och gick överallt till slut! :-) 

Min fina lille häst!

 

Träning för Lena 20081029

Träningsdax igen och nu var det ett tag sen... Kändes egentligen inte som att vi var redo att träna än heller, Tabben var ganska spänd i bakkärran och nästan värre den här dagen än vad han hade varit innan. Eller så var det något i ridningen som förstärkte det. Han var också lite spänd pga oljudet utifrån (byggarbete av järnväg precis utanför ridhuset) även om han skötte sig bra så märktes det just på att han blev lite extra spänd och ibland stod emot pga det, sprang och var orolig att något skulle hoppa på honom i ena ändan av ridhuset och var liksom på hugget att stanna eller vända istället.
Jag kände mig som en riktigt dålig elev den här dagen med "jag vet bäst"-attityd och hur många invändningar som hlst på lager till det Lena hade att säga. Vilket jag skäms lite över i efterhand, på hennes lektioner borde jag såklart försöka göra som hon vill.
Fast vissa saker fick jag helt enkelt inte ihop - som när hästen spände ihop sig, då var det ju pga ett antal tänkbara anledningar:
*Står emot pga något "läskigt" (inte så ofta dock men hon lyckades kommentera mig att tänka mer framåt i en sån situation och det känns ju inte riktigt rätt -att tänka mer framåt på en skraj häst, det blir ju i princip en flyktsignal)
*Står emot pga att han inte vill belasta högerbak
*Står emot pga signal som jag ger och han inte vill svara rätt på - men för att åstakomma styrning/kommunikation upplever jag det själv bättre att FÖRST få till det jag bad om och sen när jag fått till styrning/kommunikation kan jag släppa på hjäperna så länger han sig själv - utan att vingla iväg efter ett steg som det lätt blir annars.

Sen tänker jag såhär - jag tar det hellre ganska krävande en längre period men varierat vilket bakben som ska ta i och hur (öva böjning och växla riktning/håll av böjning ofta så det blir ett par steg i taget av lite olika skol-varianter) med eftergifter inbakat så ofta som möjligt givetvis och sen en skrittpaus + börja om eller t o m skippa det helt efteråt och göra något annat. För att det inte ger så mycket att göra en övning halvdant ett par steg och sen låta honom vila, det är så stor risk att antal halvdana eller dåliga steg blir majoritet över antalet bra om jag släpper helt emellan och ska börja om igen att få tillbaka böjning, balans osv.

En övning vi fick göra var att rida upp på medellinjen och ställa nacken men ändå fortsätta rakt upp. Jag ska inte påstå att jag fick till många steg med "riktig" ställning (för då tänker jag ställning igenom hela ryggen bak till höften) men Lena var nöjd med det lilla. Hon tyckte att Tabben och jag var väldigt koncentrerade vilket var kul att höra och det håller jag med om, åtminstone till en början. Även tyckte hon att min sits såg bättre ut (något sämre när vi kom till traven å andra sidan kändes det mesta kaos i traven...). Kul att få ett kvitto utifrån på det jobb vi gjort, jag har ju på senaste passen innan träningen jobbat mycket med koncentration/fokus och även min sits.

När vi kom till traven kände jag att nej, att börja trava på volt är inte rätt nu. Jag hade för svårt att forma kusen rätt och då stod han bara emot, dels för mina hjälper och dels för att han tyckte sättet jag ville han skulle gå på var för jobbigt troligtvis. Så jag gjorde myteri och drog iväg längs fyrkantsspåret istället! ;-) Han kom igång mycket bättre när han fick trava på lite mer fritt och jag bara försökte inverka på tempot. Det blev lite fram och tillbaka, stundvis väldigt fint skulle jag tro och stundvis lite obalanserat. Inte så fint/bra som vi stundvis kan få till ensamma - å andra sidan tror jag man blir mer kräsen när någon tittar på hela passet (dom passen jag tänker som bra har säkert innehållit sämre perioder/ögonblick också) sen kräver det så mycket fokus av mig och sitskontroll för att hålla det så det känns svårt när man samtidigt ska kommunicera med instruktören.

Hursomhelst - det var nog nyttigt det här passet för att inse vad vi behöver förbättra framöver.


Träning för Birgitta 20080906

Kul att träna för Birgitta igen! Och komma iväg öht, inte ofta vi gör det jag och pålle.
Med risk för att ha glömt öningar och detaljer så gick det till ungefär så här:

Pass 1:
En nämnvärd grej innan passet ens hade börjat var att jag satt upp alldeles för tidigt (ca 5 minuter innan mitt pass skulle ha startat men ekipaget innan drog över på tiden oväntat länge, det hade blivit försenat) och jag försökte få Tabben stå stilla. Vilket inte gick sådär superbra men nyttig träning var det och stundvis stod han iaf stilla mer än tre sekunder i sträck! ;-) Märkte att när jag håller tyglarna i en hand och lägger bak den andra bakom sadeln och försöker slappna av ordentligt, förutsätter att han står stilla och så inte reagerar så mycket fysiskt när han börjar röra på sig men bromsar med tyglarna så är han som lugnast. Kanske därför han kunde stå stilla under nästan en hel genomgång på 20-30 minuter för westerntränaren i vintras? :-P Matte använde "lägger bak handen bakom sadeln och förutsätter att han står still"-metoden...
Hursomhelst så då hade han hunnit avreagera sig lite redan och blev glad att få röra sig. Så när vi väl skulle börja rida var han lugn och lyssnade på mig. Birgitta tyckte att det var en enorm förbättring att han kommer in och vilar på steget direkt, fast jag själv visste ju att det är så han "brukar vara" om jag först tjurat lite med att han ska vänta tills jag säger att han får gå, och hemma är han så i princip direkt nuförtiden, förra gången var han rätt så på tårna från början av den nya situationen. Vi skulle visa litegrann under Birgittas granskande ögon så jag red runt och gjorde lite öppnor, slutor, försök till diagonalsluta i skritt, sen fick vi visa traven också.

En övning som vi fick jobba på igen var öppna på långsidan - halv volt in, rakt fram ett par steg vid meddellinjen och sen halv volt åt andra hållet - sluta längs spåret. Märktes att vi inte hade jobbat så mycket på skolorna nu på sistone (jag har ju övat massor att kunna rida på volt, och när vi övat på skolorna har det oftast varit förvända skolor med fokus att ha koll på ytterbogen...). Samma som förra gången att vi hade svårt för öppnorna i högervarvet (han går mycket hellre i sluta) och slutorna i vänstervarvet. Slutorna tycker jag vi har fått till lite bättre på träning iaf men öppnorna i högervarvet har vi väl i ärlighetens namn inte jobbat så mycket med..
Sen fick jag rida diagonalsluta - halv piruett och sen diagonalsluta tillbaka. Där blev jag faktiskt förvånad över att Birgitta tyckte diagonalslutorna också var bättre i högervarvet trots att jag tycker piruetterna är svårare i höger, tänker att ju bättre diagonaslutorna är desto bättre borde piruetterna bli? Säkert nyttig men svår övning upplevde jag.

I traven fick vi öva samma som förra gången - trava på volt och flytta in-ut på volten, ändra balanspunkten så hästen lär sig att balansera sig och för att Tabben ska få något att tänka på hela tiden. En intressant grej där var att jag förra gången upplevde det svårare att få ner mitt vänsterben ordentligt (hade svårare att lägga vikten i den stigbygeln) och den här gången upplevde jag det svårare att få ner högerbenet. Han flyttade mig en del utåt i högervarvet så förmodligen var det därför. Vi fick också öva på att försöka släppa ut tygeln successivt utan att jag tappar kollen på hästkroppen (ffa styrningen upplever jag brukar börja brista om jag länger när jag inte har struktur på hästen). Han var överlag mer spänd den här gången tycker jag än förra gången, ville hålla huvudet högre. Men han spjärnade inte upp huvudet lika mycket i traven i högervarvet som han gjorde förra gången? Tar det som ett tecken att jag har lite bättre koll på bogarna eftersom det var i de lägena han tryckte in högerbogen som han brukat spjärna upp med huvudet.
Och så fick vi öva lite öppna och sluta i traven.
Jag satt och skumpade mycket den här dagen tycker jag, hade svårt att hålla min egen balans och position. Delvis förmodligen för att han var spänd och för att det var mycket att tänka på, annars har sitsen ändå varit lite bättre på sistone än tidigare. När jag tittar på bilderna är det tvärtom, förra gången blev jag glatt förvånad över att sitsen såg helt ok ut för det mesta, den här gången hittade jag knappt någon bild där jag satt bra! :-o

Birgitta tyckte att han såg bättre ut än förra gången rent överlag, hade inte lika stora tendenser att "springa ifrån" och skjuta på med bakbenen. Men att jag behöver öva på att få kontroll på kroppen och att han inte blir förböjd i halsen men ändå har ställning i nacken och igenom hästen. Framförallt i vänstervarvet tyckte hon att han hade lätt att förböja sig, egentligen är det nog lika mycket i båda varv men att jag har lättare att få honom rak igen i höger...

Pass 2:
Nu började Tabben redan bli trött i huvudet och kroppen kändes det som. Vi övade vidare på att flytta tyngdpunkten på volt i traven, samma övning som i skritten fast nu i trav - öppna på långsidan, halv volt in, halv volt åt andra hållet ut på spåret och så sluta direkt på spåret. Volterna blev lite stora vilket Birgitta tyckte var ok i traven men då får man väda tillbaka lite så andra volten blir lika stor.
I skritten övade vi på att rida öppna på långsidan och sen gå över till förvänd sluta genom att bara ställa om till böjning åt andra hållet och hålla kvar bogarna. Vilket hon tyckte var en nyttig övning för oss för att jag ska komma åt högerbak som han inte gärna vill bära med, börjar man med öppna i högervarvet så blir det ju då öppna i svåra varvet - sluta i svåra varvet, högerbak som jobbar men på olika sätt. Sen ska vi såklart varva med det lätta varvet men ta en gång extra i det svåra.
Birgitta tyckte att vi skulle prova galoppen uppsuttet för att se om det var någon idé att ta det den vägen eller om det var bättre att börja med det vid longering. Det blev en rejäl knäck i självförtroendet för min del! :-P
Tanken var ju att vi skulle ta det redan från skritt men innan jag ens hann fokusera på VAD jag skulle göra mer än att vi skulle fatta galopp så började Tabac trava och blev svårstoppad och successivt svårmanövrerad. När han var i det läget ville jag inte ens testa galopp utan sakta av först och få honom varva ner. När Birgitta sen föreslog att jag tar en långsida och driver honom till galopp så sa jag ifrån, jag vill veta att bromsen och styrningen finns (det är mitt kvitto på att han inte stängt av mentalt, alltså mitt kvitto på att vi inte kommer gå "tillbaka till apstadiet" x antal veckor innan han blir trevlig att rida igen). Vilket hon såklart tog som att jag var rädd. På ett sätt stämmer det för om jag INTE var rädd för konsekvenserna så är det ju bara att bränna på tills man får galopp. Och jag är ju rädd för konsekvenserna som i att kusen kommer bli stressad och jag får svårt att lära bort stressen från galoppmomentet, får svårt att få kontakt igen när han stängt av osv. Men inte för galoppen i sig. Så jag skämdes rejält (ofrivilligt) när hon förklarade för åskådarna "och eftersom Irene inte vågar ta galoppen vid ridning är det bättre att dom börjar vid longering".
Dåligt avslut på dagen mentalt för min del, och dessutom var Tabben stressad och "tjafsig" så vi inte ens kunde avsluta på ett bra sätt. Håhåjaja.

Nu har vi mycket att träna på iaf!

Farsan var fotograf och antingen lyckades han ta bilder vid precis fel ögonblick/tog allmänt alldeles för få bilder, eller så gick passen verkligen riktigt kasst! :-O Tycker att han spände upp sig på varenda bild, att jag satt helknas på varenda bild och att han inte gör "rätt" på en enda bild... Eftersom Birgitta tyckte den här dagen gick bättre än förra vill jag inbilla mig att det var dåliga ögonblicksbilder, annars blir det ju ännu mer tragiskt om det här kassa var BÄTTRE än förra passet! ;-)


Vet inte vad vi skulle göra, om det var något kasst försök till öppna eller om vi skulle in på en volt.. Han är inte förböjd iaf! 0:-)


Och här lyckades vi trots eller tack vare mattes kassa sits få till en längning som inte är krull-ihop utan framåt/nedåt. 
Förmodligen skulle han ha haft ännu lite mer tygel och nästa steg hade jag fått fiska en halvmeter tygel när jag måste rätta till kroppsdelarna som hamnat fel...


Sluta i höger var han bra på. Men matte vill/bör helst ha koll på bogarna också, annars blir det typ såhär! ;-)
Undrar förresten om jag tänkte göra en öppna men han redan hade placerat sig mot sluta så det blev knas?

Träning för Lena 20080812

Träningsdax igen!
På egen begäran fick jag börja med förvända slutorna och öppnorna några steg. Han brukar bli så fin och koncentrerad efter det så jag tyckte det vore bra att fuska lite genom att börja så även på träningen! Han blev väldigt lydig och koncentrerad, sådär att man åtminstone stundvis får känslan av att man styr varje steg/ben och rörelse.
Sen blev det massor med olika övningar... Får se om jag ens kommer ihåg alla. Jag skulle såklart stajla och visa piruetterna som vi äntligen fått till i högervarvet, blev en riktigt fin sån också om jag får säga det själv! ;-) Sen fick vi öva på en volt och fick fria händer att öva på valfria skolor. Blev lite öppna och förvänd öppna. Jag hade lite svårare för högervarvet så idag fick jag överdriva att dra bak inneraxeln (gissar att det fick sittbenet bättre på plats?) och tynga i innerstigbygeln rejält inledningsvis om jag ville få till en öppna -vilket brukar behövas för att få volterna stabila i högervarvet.
Under tiden övade jag att samla upp ett par steg i taget. Inte överdrivet men så jag kände att det var jag som kontrollerade steglängden och för att behålla bärigheten.
Sen var det travjobb på g (Tabben började trava redan innan vid något tillfälle för att han tyckte det var dags! ) och vi skulle trava lite serpentiner med öppna i bågarna och sluta ett par steg på raksträckan innan vi böjde om. Det kändes ganska balanserat men jag hade svårt att hinna med koordinationen, styrseln blev inte riktigt 100% även om jag oftast lyckades rädda upp situationen innan det hade blivit fel spår. Gillar bara inte att behöva "rädda upp" för då blir det oftast någon nödlösning som inte var riktigt rätt egentligen. Sen bytte vi till en åttvolt där jag skulle tänka ett par steg diagonalsluta i övergången till nästa volt. Gick ganska bra faktiskt just med diagonalslutabiten. Sen bytte vi till att samla upp några steg på volterna (runda delen) och låta honom länga lite i diagonalen på väg till nästa volt. Jag gillar inte riktigt den varianten (att samla eller länga mellan byte av volt eller i mitten av serpentiner) eftersom jag upplever att han vill ha extra hjälp för att inte bli obalanserad när han vet att det är en vändning på g eller öht att han ska rakt fram utan stöd från väggen. Att sätta extra press då fast "rakt fram" istället för i t ex en öppna eller böjd rakt fram, eller tvärtom- plötsligt ge längre ram (tycker det är svårt att hitta lagom längning där han inte tappar balansen, brukar variera lite från gång till gång) tycker jag är lite taskigt mot hästen. Men idag gick det helt ok tack vare att han var ganska balanserad överlag, förutom att styrseln blev ännu sämre och behövde ännu mer nödkompensation för att öht få till en volt efteråt! :-P 
När jag sitter och tänker sådär så har jag en tendens att bli spänd och inte våga göra rörelsen fullt ut. Han hade kunnat samla mer och inte bara sakta upp tempot i traven och han hade kunnat länga mer, men det kändes inte riktigt som rätt läge att försöka plocka fram max. Gick helt ok ändå i själva samlingen/längningen. Jag hade lättare i vänster eftersom jag hade fullt sjå med att inte trilla på utsidan i högervarvet och få böjning i honom för att öht kunna rida på volten. 

Sen fick vi prova något nytt - rida rakt upp på meddellinjen och växla mellan höger- och vänstersluta. Det gick förvånansvärt bra! Blev tre byten av böjning per diagonal, kändes lagom för att inte behöva stressa även om vi kanske hade hunnit klämma in något fler. 
Efter det ökades svårighetsgraden ytterligare. Nu skulle vi göra diagonalsluta in mot mitten och därifrån fortsätta i sluta. Och för att inte göra det alltför lätt för oss så fick vi sen rida en "sax", alltså diagonalsluta in mot mitten - byta böjning vid mitten och rida diagonalsluta ut mot väggen igen, och sen så många såna växlingar per långsida som vi kunde hinna med. Blev ca tre per långsida här också. Jag blev riktigt impad av mig själv och kusen för vi klarade det faktiskt! :-) Här har jag fram tills för några dagar sen tyckt att enbart diagonalsluta har varit svårt - och så sitter vi och gör en sax i trav! :-D Med fina kontrollerade övergångar, jag trodde vi skulle ha grymt mycket svårare att ställa om. 

Vi hade t o m en åskådare idag. Himla kul att någon vill komma och titta! Iofs har Lena dragit med sig sin man och sina döttrar vid något tillfälle också för att hon ville visa hur fin Tabac har blivit. 
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att dagen kändes mer balanserad och avslappnad än vanligt. Lena fokuserade en del på mina armbågar och axlar, att jag skulle försöka slappna av mer i dom för att inte skapa spänningar i hästen. Det tror jag gav en del. Överlag tycker jag balansen har blivit bättre senaste veckorna och att både styrka och teknik har förbättrats. Det är väldigt sällan vi hamnar i "fläng" att det plötsligt blir okoordinerat/obalanserat så Tabben far iväg, tycker grundtempot har gått ner lite och även om tempot går upp ngt. så blir det inte så mycket skjutkraft eller taskig placering av kroppen att det blir okontrollerbart. Om vi hade gjort dagens övningar för bara några veckor sedan är risken stor att halva passet hade bestått av sånt "fläng" :-P 
Känns himla kul att det går framåt! Bara under dagens pass klarade vi minst två övningar som vi aldrig gjort tidigare tack vare att grunderna sitter bättre, och två övningar som vi jobbat mot ett tag och har tyckt varit svårt (skrittpiruetter och diagonalsluta). :-)
 

Ett par träningsbilder till!

Även dessa från/av den snälla fotografen Yvonne Odsberg! :-)








Ett par bilder från Birgitta-träningen

Här kommer några bilder som Yvonne Odsberg (som också var med på kursen) var snäll och fotade! :-)








Här tycker jag han ser trevlig ut! :-)


Hehe megabreda halsen! =P




Mycket energi... Han spänner emot när jag försöker ta ett tygeltag tror jag för själva "gången" kändes rätt så avspänd och schwungig trots att han ser kort ut i halsen här.


Träning för Birgitta 20080724

Idag åkte vi iväg på träning för Birgitta J. Soligt och varmt var det, krävde mycket vatten!
För mig var värmen på sätt och vis en fördel eftersom Tabben brukar bli coolare i huvudet när det är varmt så han inte orkar överjobba och stirra upp sig på samma sätt.

Första passet  tog det först en stund innan han tittat klart och kunde börja slappna av. Och han var inte 100% koncentrerad resten av passet. Vi fick öva lite öppna-volt-sluta på långsidorna, att samla upp skritten (sakta ner genom vibrationer i tyglarna med mål att hästen samtidigt använder rätt muskulatur). Det hade vi lite svårt för just då eftersom kusen var lite spänd och då lätt blir framtung, det kändes som att jag hade behövt ta till större signaler tills han hunnit balansera om, men samtidigt vill jag hellre följa metoderna och utebli i resultat tills hästen greppat vad det är frågan om än att ta till för stora hjälper om det säger emot det tränaren vill. Med rätt timing kanske det hade gått bättre så vi får öva! :-P Vi fick till några bra steg iaf. Det allra nyttigaste som jag egentligen hade provat på redan tidigare men liksom upplevde att poletten trillade ner idag är att flytta hästen utåt/inåt genom att lägga vikt i stigbyglarna. Som allra första övning för dagen fick vi öva det på en volt i skritt, tynga i ytterstigbygeln för att flytta utåt på volten och tynga i inner för att flytta inåt, även så skulle jag tillämpa metoden när vi skulle gå in på en volt/svänga och i skolorna, vikt på yttre i sluta och vikt på inre i öppna. Tabac verkade uppskatta det eftersom han inte gillar att balansen ändras för ofta och det blir annars lätt att jag omedvetet sitter med för mycket tyngd i en stigbygel eller att det ändras för varje steg i traven.
Även ska jag försöka komma ihåg att länga yttertygeln när vi ska in på volt för det var väldigt tydligt att han inte gärna svängde in på volt om jag höll för kort på ytter och *poff* svängde in när vikten i stigbyglarna var tydlig och jag släppte nån cm på yttertyglarna. Jag har svårare för att tynga åt vänster, gissar på att jag är svagare i vänstersidan eller har sneda höfter som ställer till det. Därav hade jag svårare att få till slutorna i vänstervarvet idag vilket vi normalt sett har hyfsat lätt för.

Pass två hade han lugnat ner sig och började förstå vad vi ville. Jag började få lite bättre pejl på stigbygeltyngandet. Samlingen i skritten gick bättre (när vi väl fick till den, jag var ju rätt mesig i hjälpgivningen och han brukar kräva att man är tydlig innan han hajar att man vill något på den fronten) och skrittjobbet överlag gick nog lite bättre iom att han hade börjat slappna av. Vi fick öva öppna - halv volt in mot mitten, gå rakt ett par steg och sen halv volt åt andra hållet och sluta längs den långsidan. Var lite klurigt tycker jag men nyttigt!
Vi repeterade också flytta bogarna inåt/utåt på volt. Fick tipset att tänka lite öppna bara för att få tag på innerbak i högervarvet om det känns som att han trycker inåt (dock trycker han ju utåt ibland också så det gäller att hitta ett mellanläge..) istället för att flytta honom utåt varje gång - då går han bara omkring i sluta istället. Ska tänka på det!
I traven så övade vi lite öppna- volt -sluta vilket väl gick hyfsat, vi hade återigen svårt för sluta i vänster varv och öppnorna i höger varv men det tar sig nog eftersom det normalt sett är/har varit hans starka sidor! :-P Han hade väldigt balanserad och trevlig trav det här passet tycker jag och började successivt länga halsen lite mer, i efterhand när jag tittade på filmen hade jag nog velat länga tygeln pyttelite till för att ha chans att få ytterligare ett snäpp, tyckte inte ryggen schwungade så mycket som den borde kunna. På slutet fick vi testa diagonalslutor i trav vilket jag bara gjort något enstaka steg tidigare. Även det var lite klurigt men det gick faktiskt! :-) Vi fick till några ganska bra steg i varje varv.

Överlag tyckte jag Tabben verkade trivas med ridsättet och jag trivdes med konceptet att göra så lite som möjligt men ändå hjälpa hästen. Att han lugnade ner sig mer och mer tyckte jag också var ett bra kvitto eftersom han annars har kunnat bli mer stressad till andra passet (visserligen oftast för att han är trött, men ändå!). Ska bli spännande att se hur bra vi lyckas jobba vidare på det på hemmaplan sen! :-)
I slutet av andra passet så sa Birgitta att hon tyckte att det var skolorna i traven hon vi skulle jobba på, att skritten redan var bra (vilket var lite kul eftersom hon första passet tyckte att det behövde fokuseras på skritten då han redan använder kroppen ganska bra i traven men skjöt på mer i skritten, gissar på att det gick bättre andra passet så hon ändrade sig) och det blev jag faktiskt lite förvånad över. Visserligen är det det vi precis har börjat jobba med för Lena så *egentligen* är det rätt logiskt, men jag trodde inte vi skulle kunna göra samma övningar med såpass mycket mindre och färre hjälper, sen har ju tränarna lite olika krav på kvalitet. För Katrin fick vi ju inte ens travjobba och jag hann inte ens börja med skolor uppsuttet på 2*2 pass, viss skillnad!
Birgitta höll med om att det kan vara en bra idé att vänta med galoppen. Inte skolningsmässigt egentligen utan för att han fortfarande har lätt för att ta till stressen. 
Tyckte Tabben skötte sig bra idag. Var ganska cool utifrån omständigheterna och gjorde sitt bästa. Mer kan han ju inte göra för sen är det ju upp till mig att kunna utnyttja det! ;-)
Stackarn var blöt pga värmen när vi kom hem till stallet. Inga hostningar idag f ö.


Vi hade lyxen att både ha fotograf som tog bilder och en annan som filmade! :-) Ändå har jag inget att lägga ut just nu, måste få tillgång till bilderna först och min dator har inte plats för filmen så jag ska få den bränd på dvd och se om vi sen kan pussla över kortare snuttar iaf till datorn. Bilder kommer iaf förhoppningsvis i efterhand!  


Träning för Lena 20080718

Hela dagen idag kändes som lite överkurs... Eller rättare sagt som att det blev mycket tjafs mellan mig och Tabac. Han tyckte det var svårt och blev förvirrad, jag fick ta till ännu större signaler och många korrigeringar för att få till det vi skulle göra. Så han var onödigt spänd och gick nästan ihopkrullad då och då för att han ignorerade och skjöt på fram till handen istället (blir lätt bakom hand då). Så fast övningarna var riktigt bra tycker jag tyvärr att det var ett lite -för- överkurspass.
Lena tycker däremot att ju mer press hon sätter på mig, desto bättre går det. Så jag får väl skylla mig själv! ;-) Bara det att så snart man sätter press på mig så sätter ju jag press på hästen, och inte alltid på en vältimat mjukt och konstruktivt sätt om jag hela tiden måste rädda upp situationen så att säga.
Rent styrketräningsmässigt tror jag det var ett bra pass.
Vi började med öppna-sluta längs väggen i skritt (redan här kändes det halvklurigt i högervarvet) och visa lite diagonalsluta. Tabben började protestera precis i övergången till diagonalslutan i både höger och vänster varv vilket var lite anmärkningsvärt. Men så hade han nog "stått emot" mentalt redan tidigare i passet. Jag kunde korrigera honom och göra ett par stegs diagonalsluta i varje varv iaf. Sen skulle vi öva karré (vet inte hur det stavas) alltså rida på en fyrkant och rida sluta varannan sida och öppna varannan. Då tyckte Tabben det var MYCKET mer pressande, har ju svårt fortfarande att koordinera benen. I högervarvet gick det riktigt kasst, då flöt han iväg bortåt ostyrbar ett par tillfällen. Vi kunde göra rörelserna i övrigt, men till för högt pris enligt mig, han blev tokspänd och jag hade svårt att hitta tillfällen att ge eftergift iom att han stod emot nästan hela tiden. I slutorna gick det faktiskt bäst, i öppnorna  tvärade han lite väl mycket när jag väl hade fått in framdelen och gjorde det onödigt svårt för sig.
Sen travade vi och skulle först testa växla mellan sluta och öppna på långsidorna. Eftersom jag vet att han är grymt ringrostig i traven (jag har tappat koll på sitsen och känslan efter att ha travat väldigt lite på sistone) så kändes öppna och sluta överhuvudtaget som överkurs. Till slut fick vi till det hyfsat, men då skulle vi börja med nytt!
Vi skar av ridhuset till ungefär hälften och så skulle vi trava slutor på långsidorna och öppna på kortsidorna och lägga in en volt på kortsidan. Kan ju säga att jag var glad om jag öht fick honom svänga in på en volt i högervarvet, så bra koll hade jag! :-/ Slutorna längs väggen började däremot gå ganska bra och där tyckte jag han samlade sig helt ok, kändes att han tog i med ytterbak. Även så skulle vi testa diagonalsluta i traven, vilket tog emot som sjutton, jag ville öht egentligen inte försöka lära in något nytt idag med tanke på hur negativt han upplevde passet. Blev ett par svaga steg iaf men i högervarvet gav jag upp efter nåt steg, jag hade för dålig koll på kroppen. 
Sen avslutade vi med en åttvolt med lite samling i mitten. Vilket jag tyckte gjorde honom ännu mer spänd eftersom jag fortfarande inte hade tillräckligt bra koll på styrning och alla ben, och så skulle vi samla precis innan vi bytte varv medans han stressade för att han undrade hur han skulle ta vägen. 
En riktigt bra dag hade de här övningarna kanske varit riktigt bra för oss, men inte idag som sagt. Han var stundvis ungefär lika spänd/stressad som på Katrinkursen. 
Nu ska vi vila upp oss och sänka pressen rejält så jag kanske kan få tillbaka min arbetsvilliga häst trots den kassa ridningen! =P 

Rätt svag sluta, eller om det var precis i övergång till öppna?
 

Hmm, vet inte riktigt vad det var tänkt att vi skulle göra... Öppna egentligen? Sné-matte.


Lite hopkrullad svag travsluta.


Travsluta bakifrån. Observera att bilden är tagen lite snett, så jag sitter faktiskt inte så snett! ;-)


Spänd trav. Försök till öppna och lite samling. Skulle ha velat få upp framdelen/ryggen mer men det var för svårmanövrerat.


Spänd trav med huvet på sné. Försök till lite öppna.

Träning för Lena 20080711

Tabben var riktigt lätt att fånga i hagen igår! :-) Stod vid grinden och lät sig fångas.
Jag som hade räknat med en timme för att hinna göra iordning kusen innan lektionen för att hinna med även om Tabben var svårfångad. Men då hann han å andra sidan stå inne och vila lite först.
Idag blev det mer basicsträning tycker jag. Inte basics som i enkelt utan noga med grunderna skulle man kunna säga?
Precis vad jag har saknat på sistone!

Vi började med lite jobb för hand, Lena checkade av hur han kändes först på min begäran, och hon tyckte också han verkade stelare/ha svårare i högervarvet. En sak som var mycket tänkvärt för min del - en sån där "a-ha!"-grej - var att inte dra handen mot mig vid förhållningar utan hålla handen inåt ungefär under hakan på hästen. För att inte inverka fel och få en kuse som viker sig i nacken. Sen kändes det inte som att det räckte med det för att inte få han vika sig i nacken eller förböja sig alls utan att man rent allmänt fick kroppen på plats, men det är ju dumt att omedvetet eller medvetet gå och inverka fel på hästen!
Vi övade lite växlingar mellan öppna/sluta längs väggen, vilket gick relativt bra. Jag tycker det är svårare med öppnorna så jag har nog inte riktigt greppat rörelsen än jämfört med sluta som fortfarande sitter kvar sen Nisse (som fungerade lite som läromästare för mig efter att han varit på tillridning). Även så övade vi en kvarts skrittpiruetter åt "fel" håll. Att jag lät kusen gå in i början på en volt och sen flyttade jag ut framdelen till spåret därifrån.
Sen fick jag sitta upp och öva samma sak uppsuttet. Där tycker jag att jag *egentligen* har greppat känslan bättre i öppnorna och snarare har svårare för det med slutorna, men att jag i praktiken har svårare att få till bra öppnor särskilt i vänstervarvet. Vi fick öva på att försöka göra snabba växlingar mellan öppna/sluta men det tycker jag är toksvårt. För har jag tappat den bra böjningen så vill jag rätta till det innan jag går över till nästa rörelse, antingen i den rörelsen jag är eller genom några steg böjd rakt fram. Sen så har Tabben lite svårt med fötterna, han går såpass tätt bak som utgångsläge att han ibland nästan lägger krokben för sig själv vid försök till skolor. 
Även fick vi öva på att få till mer tvärning. Som utgångsläge kräver vi inte så mycket tvärning utan bara att hästen märkbart tar mer vikt på den del av det bakben man vill komma åt. När jag rider själv däremot har jag än så länge lite svårt att känna att vi får till det rätt med lite tvärning så jag brukar kräva lite mer... 
Sen fick vi testa diagonalslutor. Jag har ju *egentligen* redan övat lite på det eftersom jag försökt få till slutor på lite olika spår och inte bara längs väggen, men det känns klurigt! Om han trillar över med mer vikt på en bog t ex så märker man det ju direkt genom att vi inte ens kan utföra rörelsen, eller om han överhuvudtaget har dålig böjning. Men det var en nyttig övning! På slutet så fick vi till ganska bra diagonalsluta hela den tilltänkta diagonalen som inte var så lång men kanske 6-7 steg med halvsvag tvärning. Dessförinnan fick vi till diagonalsluta också men bara något steg i taget innan vi tappade allt och då var det ju uppenbarligen något som fattades. 

Bra styrketränande, gymnasticerande pass för kusen och bra koordinationsträning för mig! :-)
Igår blev jag videofilmad och det blev inga vanliga bilder tagna, har inte ens fört över filmen till datorn än. 
Vi får hålla tillgodo med lite springbilder från hagen!












 

Träning för Lena 20080704

Det var en grymt varm dag igår när vi skulle träna. Bra tid hade vi satt det också, 13:00 med solen som mest stekande...
Stackarn stod med huvudet fullt av flugor och grymt loj när jag skulle hämta honom i hagen, kändes som att han knappt orkade gå! :-P Så han fick stå och ta igen sig ett tag i boxen först, var svalare inne i stallet och så kunde han passa på att få i sig en massa salt.
Men faktiskt tror jag värmen var till min fördel eftersom kusen inte orkade bry sig om vart dom andra hästarna var. Samma sak var det Torsdag kväll fastän det var rätt sent och hade hunnit bli svalare.
Hursomhelst - vi fick öva på lite växlingar öppna/sluta på volt i skritt igen. Det kändes lättare att hålla koll på hans bogar idag än vanligtvis (kanske har behandlingarna hjälpt? ;-) ) vilket gjorde rätt mycket för helheten. Stundvis hade vi riktigt bra böjning tror jag, det märktes ju när man skulle gå mellan öppna/sluta, har vi ingen böjning brukar det ta måånga steg och en del övertalning att få till sluta på volt, har vi bra böjning däremot eller iaf helt ok så är det bara att ändra tyngdpunkt. Sen skulle vi börja med att trava på volt, utöka till att trava på en 8:a, ett tag så skulle vi skritta på ena volten och gå över till trav när vi gick in på nästa volt, och sen växla vilken volt det skulle vara trav på såklart, sen travade vi serpentiner med den klassiska öppna ett par steg i bågarna och samla upp ett par steg i samband med att man rakriktar inför nästa båge osv. Gick ganska bra, men jag tror Tabben blev lite trött i värmen! För sen var det bara trav (helst jogg-aktig) som gällde, det där kallblods-psyket att man tar i mer när det börjar gå tungt? Vi skulle ju egentligen öva fjärdedels skrittpiruetter men det blev flytta bogar utåt resp. inåt i trav istället... Vi har börjat få lite bättre koll på den biten!

Passet kändes ganska bra, inte perfekt på något vis men ridkänslan var helt ok och det kändes som att vi kommunicerade ganska bra. En kul grej tycker jag är att jag börjar kunna korta-länga honom i traven utan att han bara tappar balansen när man länger vilket jag tolkar som att han börjar bli stadigare och har bättre styrka/teknik. Lena tyckte att det var det bästa passet hittills eftersom båda var så koncentrerade och att vi hade bra kommunikation, (som enligt mig kan bli ännu bättre! ;-) eller ffa min koll på bakbenen så jag kan hjälpa honom mer och vara tydligare, men det tar sig!) och som att det såg ut som en dans -uttryck hon brukar använda sig av när hon tycker det ser harmoniskt och lätt ut?. Såna här dagar känns Tabac värd sin vikt i guld! :-)   

Farsan var med som fotograf! Tyvärr hade jag inte sagt åt honom att ta många bilder, någon som inte rider kanske inte förstår hur svårt det är att tajma in bra bilder, så det blev inte så många och i princip bara i skritt (vilket ju är lite tråkigt eftersom traven är hans "styrka").

Här fick vi iaf en travbild från när jag bara tänkte väcka upp honom lite genom att länga och driva på i skritten och det råkade bli trav, därav mattes flin också om det syns på bilden! ;-) Riktigt mörk tyvärr och mattes "förvånade" sits är inte så mycket att hurra för...



Hehe, man ser tjockmagen på yttersidan! Här verkar böjningen ha varit rätt bra?



Här är han lite lång och jag vete sjutton vad jag håller på med, men tycker ändå det ser ganska harmoniskt ut.



Hmm... När jag tränade växlingar mellan öppna/sluta? Ser lite knas ut och lite mycket vikt på innerbogen- men han är söt! ;-)



Bonusbild:
Tabben spanar efter sina flickvänner. Han står inte kvar i just den här hagen, det var precis när vi särat på dom. Nu går han med en d-ponnyvalack i en större hage, men han är fortfarande ledsen över att inte få vara med sina flickvänner!


NH-träning för Rosa 20080625

Min första NH-träning med Tabben! :-)
Blev visserligen mest Rosa som tränade Tabben och demonstrerade, men jag fick träna på seven games själv (vissa först efter att hon testat och gjort lite grovjobb), och på slutet visade hon tips på uppsittningsträning iom att det är ett sånt där lindrigt vardagsproblem vi har.
Mycket inspirerande och lärorikt! :-) En hel av det "kunde" jag ju *egentligen* eftersom jag varit rätt så NH-intresserad tidigare och sen Charlotte som tränade ganska mycket NH. Men det blir så lätt att man missar viktiga pusselbitar när man inte tränat det med någon häst på länge.

Tabac var verkligen guld! Inte en spark eller resning och han ville verkligen vara till lags bara han förstod vad vi ville såklart. Det enda var att stundvis när Rosa tränade och satte lite press på honom så kom hans stress-sida fram. Den stress-sida som förmodligen sitter kvar ända sen travet och som man märker då och då, oftast bara glimtar av. Men Rosa lyckades iaf ta sig över "spärren" och få tillbaka kommunikationen igen, när jag skulle öva samma sak så blev det inte alls samma stress.
Man märkte också hur mycket mer stressad/avstängd han blev så snart han hade ryttare på ryggen. Skulle ju egentligen inte öva uppsuttet men vi ville gärna se hur han reagerade då och få demonstrerat hur vi skulle jobba med problemet - böja och ge eftergift först när han står med böjd hals avslappnat och står stilla. Var svårt för honom att stå avslappnat samtidigt som han stod stilla, mycket lättare med antingen eller.

Hoppas vi ska lyckas träna vidare på det här hemma och att matte lyckas banka in alla detaljer i skallen (man borde nästan videofilma och kolla på sig själv efter varje övning! Så himla mycket fuffens man har för sig omedvetet...=P) så vi till slut kanske märker något i ridningen också. Vore guld ifråga om min "uterittsträning" (bli av med osäkerheten för uteritter) och inför framtida galoppfattningsträning! Och rent allmänt ifråga om lyhördhet för hjälperna, kunna stå stilla utan att få tvångstankar vid ridning osv.

Mycket lärorikt! :-) Och kul att få hjälp att komma igång.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0