Träning för Lena 20081029
Träningsdax igen och nu var det ett tag sen... Kändes egentligen inte som att vi var redo att träna än heller, Tabben var ganska spänd i bakkärran och nästan värre den här dagen än vad han hade varit innan. Eller så var det något i ridningen som förstärkte det. Han var också lite spänd pga oljudet utifrån (byggarbete av järnväg precis utanför ridhuset) även om han skötte sig bra så märktes det just på att han blev lite extra spänd och ibland stod emot pga det, sprang och var orolig att något skulle hoppa på honom i ena ändan av ridhuset och var liksom på hugget att stanna eller vända istället.
Jag kände mig som en riktigt dålig elev den här dagen med "jag vet bäst"-attityd och hur många invändningar som hlst på lager till det Lena hade att säga. Vilket jag skäms lite över i efterhand, på hennes lektioner borde jag såklart försöka göra som hon vill.
Fast vissa saker fick jag helt enkelt inte ihop - som när hästen spände ihop sig, då var det ju pga ett antal tänkbara anledningar:
*Står emot pga något "läskigt" (inte så ofta dock men hon lyckades kommentera mig att tänka mer framåt i en sån situation och det känns ju inte riktigt rätt -att tänka mer framåt på en skraj häst, det blir ju i princip en flyktsignal)
*Står emot pga att han inte vill belasta högerbak
*Står emot pga signal som jag ger och han inte vill svara rätt på - men för att åstakomma styrning/kommunikation upplever jag det själv bättre att FÖRST få till det jag bad om och sen när jag fått till styrning/kommunikation kan jag släppa på hjäperna så länger han sig själv - utan att vingla iväg efter ett steg som det lätt blir annars.
Sen tänker jag såhär - jag tar det hellre ganska krävande en längre period men varierat vilket bakben som ska ta i och hur (öva böjning och växla riktning/håll av böjning ofta så det blir ett par steg i taget av lite olika skol-varianter) med eftergifter inbakat så ofta som möjligt givetvis och sen en skrittpaus + börja om eller t o m skippa det helt efteråt och göra något annat. För att det inte ger så mycket att göra en övning halvdant ett par steg och sen låta honom vila, det är så stor risk att antal halvdana eller dåliga steg blir majoritet över antalet bra om jag släpper helt emellan och ska börja om igen att få tillbaka böjning, balans osv.
En övning vi fick göra var att rida upp på medellinjen och ställa nacken men ändå fortsätta rakt upp. Jag ska inte påstå att jag fick till många steg med "riktig" ställning (för då tänker jag ställning igenom hela ryggen bak till höften) men Lena var nöjd med det lilla. Hon tyckte att Tabben och jag var väldigt koncentrerade vilket var kul att höra och det håller jag med om, åtminstone till en början. Även tyckte hon att min sits såg bättre ut (något sämre när vi kom till traven å andra sidan kändes det mesta kaos i traven...). Kul att få ett kvitto utifrån på det jobb vi gjort, jag har ju på senaste passen innan träningen jobbat mycket med koncentration/fokus och även min sits.
När vi kom till traven kände jag att nej, att börja trava på volt är inte rätt nu. Jag hade för svårt att forma kusen rätt och då stod han bara emot, dels för mina hjälper och dels för att han tyckte sättet jag ville han skulle gå på var för jobbigt troligtvis. Så jag gjorde myteri och drog iväg längs fyrkantsspåret istället! ;-) Han kom igång mycket bättre när han fick trava på lite mer fritt och jag bara försökte inverka på tempot. Det blev lite fram och tillbaka, stundvis väldigt fint skulle jag tro och stundvis lite obalanserat. Inte så fint/bra som vi stundvis kan få till ensamma - å andra sidan tror jag man blir mer kräsen när någon tittar på hela passet (dom passen jag tänker som bra har säkert innehållit sämre perioder/ögonblick också) sen kräver det så mycket fokus av mig och sitskontroll för att hålla det så det känns svårt när man samtidigt ska kommunicera med instruktören.
Hursomhelst - det var nog nyttigt det här passet för att inse vad vi behöver förbättra framöver.
