Smart...
Men jag orkade inte sprigna upp till stallet igen och hämta den så det fick gå ändå. Bara kanske 10 minuters uppmjukande i skritt. Tabben var duktig och nu kändes ingen av skolorna svår! :-)
Flygtur
Idag trillade jag för första gången av Tabac. En häst i stallet har varit rätt så uppstudsig på sistone och när jag skulle rida förbi med Tabac mopsade den sig mot honom (stegrade sig mot honom) så Tabac förmodligen blev skraj i kombination med att han ville försvara sig och drog iväg i en rejäl brall, jag studsade en halvmeter eller så upp i luften för varje gång och efter ett par språng var jag av! :-P
Det är alltid spännande (ehm) när man ligger där och ska resa sig upp - hur mycket skada har skett den här gången? Nu landade huvudet dessutom i en onaturlig position och jag kände hur det knakade i nacken i kombination i smäll mot bakhuvudet. Tack jag, för att jag alltid har hjälm på mig.. Jag tror det gick bra ändå förutom att jag är öm i högeraxeln, nacken och fick lite huvudvärk.
Tack också Tabben som är så otroligt mattekär ändå, efter att ha dragit en halv repa runt ridhuset och jag blev orolig att det skulle vara en vild lös häst springandes runt runt och få igång andra hästen också så tittade han på mig och kom åt mitt håll. Jag ropade på honom och visst kom han till mig så jag fick fånga honom! Utan att ha trasslat in sig i tyglarna eller något - han hade trots allt två par extralånga tyglar varav den ena i stången- aj aj att trampa på!
Många filosoferar som så att när man trillat av ska man direkt upp på hästryggen igen för att inte bli ridrädd alt. för att hästen inte ska lära sig att den kommer undan jobb för att den kastat av ryttaren. Själv har jag aldrig haft någon "avkastarhäst" och filosoferar som så att dels vill jag inte utsätta kusen för mina spagettiben i onödan i en redan stressad situation och dels vill jag inte sitta upp igen och förvärra ev. skador som kan ha uppstått.
Annars var träningspasset idag väldigt trevligt tyckte jag, Tabac kändes ganska cool och mjuk och fin. Många fina glimtar där jag tyckte vi hade bra böjning och att jag fick till bra skolor både öppna och sluta i båda varv. Vi hann bara skritta vilket var lite synd för även om Tabben (*host* nåja, överlag iaf!) var cool idag så är det nog bra att göra av med överskottsenergi som det lätt blir när det är kallt ute och dom instinktivt varvar upp sig för att hålla värmen.
Det är roligt att känna att poletterna börjar trilla ner litegrann i taget! Sen senaste kursen har jag fått bättre självförtroende tack vare att det gick mycket bättre än väntat och att jag fick några filmsnuttar som bevis på att vi kommit en bit. Så himla kul att titta på för det ser oftast ännu bättre ut än det känns! :-)
Birgitta-träning 20081108
Jag tror faktiskt transporten gjorde Tabac gott! Han såg ut och kändes mjuk i högerbak tycker jag! Kanske hade kroppen precis hunnit bearbeta senaste behandlingen för resten av avvikelserna som jag sett ett par dagar den här veckan var det inte heller ett spår av. Tvärtom kändes han ovanligt jämn och fin! :-)
Första passet
Först red vi som vanligt mest omkring litegrann så Birgitta fick se statusen för dagen. Jag är dålig på att improvisera tror jag för hon tyckte det saknades struktur i ridningen, alltså att vi mest yrade omkring utan plan tror jag hon tänkte på. Så är det nog även om jag själv tänker att det är lättare om man gör det som känns rätt för stunden.
Vi fick rida övningarna öppna längs långsidan - volt - sluta på långsidan och öppna - halv volt in på medellinjen - halv volt åt andra hållet och ut på spåret igen i sluta.
Birgitta tyckte att han hade fått mycket finare form, att han verkligen arbetar genom ryggen och har kommit fram med nosen (börjat öppna upp vid ganaschen) och uttryckte det som att han hittat en inre balans. Jag tror det har att göra med att vi som ekipage har fått bättre balans och att han numera klarar av att balansera upp mig bättre - då kan jag ge finare hjälper och behöver inte rädda upp situationen lika ofta, han går tack vare det sällan emot hjälperna och då ffa bettet så det blir ingen dragkamp (där han i första hand oftast har testat att dra in nosen istället för att svara på förhållningar t ex).
Det var jättekul att höra att Birgitta tyckte det syntes att vi hade utvecklats! :-)
Skolorna gick ganska bra faktiskt. Öppnorna hade jag svårare för (ingen nyhet direkt...) slutorna gick lättare, men jag fick honom att jobba med innerbak några steg i taget iaf i båda varv.
Övningarna gjorde vi också i trav vilket gick helt ok det också.
Andra passet
..ville Birgitta se mig rida som "jag kommer öva hemma". Vet ärligt talat inte riktigt hur hon tänkte för jag skulle ändå göra samma övningar - bara själv bestämma vilken just då, när det var dags att byta varv och när det var dags att byta övning. Vilken gångart också iofs.
Jag red igenom de övningar vi gjorde passet innan, även så övade vi lite samling vilket gick förvånansvärt bra enligt mig även om jag vet att han kan samla ett snäpp till -egentligen-. Kändes onödigt att pressa.
Sen red jag även diagonalslutor i trav. Det var lustigt nog nästan svårare i högervarvet än vänster trots att vänster har varit vår svåra sida för slutor överhuvudtaget. Det blev lätt så att han låste sig i innersidan och la för mycket vikt på högerbogen. Så snart jag får till lite urholkning i innersidan/ställning behöver jag egentligen bara sitta och följa med. Får han själv bestämma så går han hellre diagonalslutor i högervarvet än volter.
En annan intressant kommentar var att Birgitta tyckte att jag skulle vara "lugn men bestämd", bestämma mig för att nu gör vi det här och sen ber jag om det tills jag får igenom det, dvs låter inte hästen hitta på något annat eller mygla sig undan. Det lät alltså som att hon tyckte jag skulle vara MER bestämd mot Tabben vilket är lite lustigt att få höra från en AR-tränare eftersom jag själv har lite dåligt samvete för att jag tycker att jag är hård mot honom... Jag försöker ju redan tänka på det men det är alltid bra att få bekräftat att man är inne på rätt spår.
Andra passet var det en del störningsmoment i form av mörker och upplyst ridbana som det blev skuggor på och dessutom var det blött på ridbanan med lite vattenpölar som då såg annorlunda ut i lampljuset. Vattenpölarna reagerade han en del på redan första passet men både första och andra passet tyckte jag Tabben var jätteduktig och gick överallt till slut! :-)
Min fina lille häst!
Nallebjörnsridning
Hua vad snäll han var! :-)
Han gick iväg när jag slängde mig över (förståeligt) men bara något steg av ren vana och sen stannade han och kunde stå stilla en stund när jag påminde honom. Och matte var duktig som öht lyckades slänga benet över storrumpan den här gången också!
Jag red en liten bit och gjorde halt några gånger. Han svarade segt för tyglarna men så förstår han ju inte det där med att man inte går emot trycket på kapsonen än. Det är det vi håller på att lära in lite successivt. Egentligen ville jag lära honom att böja halsen/ställa nacken vid stillastående från hästryggen också men han tror att han ska vända framdelen om jag tar i tygeln så det gick lite si och så med det. Han var duktig ändå!
En av unghästarna i stallet (nåja, 4 år...) betedde sig underligt idag. Det var medryttaren som skulle motionera honom.
Plötsligt när jag gick en bit innanför spåret med Tabac så kom unghästen på utsidan och stannade vänd mot oss och började stegra, nästan hoppa upp och ner med framdelen. Inte så trevligt! Jag skyndade mig bort därifrån med Tabben, vi vill inte ha några stora unghästhovar på oss inte! :-P
Något som störde mig enormt var efteråt när vi skulle gå in. Jag tänkte passa på att gå ut samtidigt som Bellman så slapp man störa tjejen som var kvar där inne och red en gång till. Så jag gick före och öppnade dörren och traskade sen på hemåt när jag plötsligt får höra/se när jag vände mig om hur unghästen står och hoppar upp och ner igen och verkade försöka kasta sig för att komma loss. Jag har aldrig sett honom göra så förut så för mig var det väldigt överraskande. Min tanke var - bäst jag skyndar mig hem med Tabben så vi inte står ivägen om B sliter sig och drar hem... Men medryttaren började skrika på mig "Hallå!! Någon måste stänga också!" Eh, ja, tänker jag. Den som gick ut sist kanske? Sen kommer nya skrik: "Du kan ju inte bara gå sådär!!"
Eh, nähä? Självklart hade jag kunnat stanna och vänta OM hon hade bett om det. Själv har jag aldrig sett hästen reagera så förut och den har ändå stått i stallet ungefär lika länge som jag (över ett år) och är absolut inte en sån som (normalt sett givetvis) är "hästkär" eller har brytt sig nämnvärt om Tabben trots att dom stått i samma hage.
Då blev jag rentutsagt förbannad även om jag bara ropade tillbaka något i stil med att då kunde hon ju faktiskt ha bett om det, när jag redan var halvvägs inne kändes det inte som någon idé att vänta. Gillar inte "börja lägga skulden på och avreagera sig på andra"-stilen för att man hamnar i en knivig situation. Jag har full förståelse för att man vill ha specialbehandling om man pysslar med en stor och stark häst som man känner att man inte har full koll på i vissa situationer. Men då ber man om det åtminstone, jag är för sjutton ingen tankeläsare!
Märks det att jag stört mig på samma människa förut? :-P När jag själv hade tokbråttom till bussen en gång under min -har inte körkort utan måste stressa varje dag för att hinna med allt- period och hon stod ivägen i gången så fick jag vackert vänta medans hon lindade benen på hästen innan jag fick komma förbi med Tabben. Först väntade jag en stund men när det benet var färdiglindad och jag kände hur pulsen steg för att hinna med bussen så frågade jag om jag fick komma förbi nu för jag hade bråttom till bussen. Och fick svar i en väldigt snäsig ton: "Det är inte mitt problem, det skulle du ha tänkt på tidigare!"
Jag instämmer med påståendet (förutom det där med att jag skulle ha tänkt på det tidigare, det var snarare ett konstant problem med tidsbrist för att hinna med busstiderna) själva poängen att ja, jag får skylla mig själv som inte red bara 20 minuter istället för 25 så jag hade haft marginal. Men det var ingen trevlig ton och attityd tyckte jag, inte kul att bli bemött av när man är grymt orolig över att missa sista bussen hem och behöva gå 1,4 mil eller ta taxi för pengar man inte har. Kanske är jag bortskämd med att stämningen i stallet är så bra i övrigt och att folk snarare har en väldigt hjälpsam attityd.
Det har varit ont om bilder på sistone tycker jag! Nu har jag dessutom "förlorat" min fotograf... Ja, jag skyller mig själv (eftersom det var jag som gjorde slut) men hur seriöst och schysst är det att vara tillsammans med någon för att man tycker det är praktiskt att ibland få rid-fotograf med sig? :-P Inte så värst nej, så det var nog lika bra.
Här kommer lite blandade bilder som jag själv har tagit:
Nästan den form jag vill ha vid ridning! ;-)
Man ser lite snö i vänsterkanten.
Söta rufsluggen!
Ibland är matte intressant...
Jag passade på att ta kort när det för ovanlighetens skull var soligt när jag var ute i stallet. Vindstilla och trevligt att vara ute var det trots att det var runt nollgradigt.
Såhär mycket snö har vi haft hittills! ;-) Tabben står och spanar efter hösilagebalen utanför hagen tror jag.
Tycker f ö han ser ut att avlasta något baktill men jag blir inte klok på vad. Visserligen brukar han stå tätt med haserna men jag tycker -egentligen- inte det verkar vara exteriört. Farsan tror det har med ryggen att göra (fortfarande) men även när vi tyckt att han sett bra ut i övrigt har han ändå mestadels stått och gått tätt bak.
Min fina lille nallebjörn! :-)
Så jag beslutade att öva uppsittningar barbacka med ridkapsonen på, så kunde jag öva på kapsonens inverkan i samma veva.
Först övade jag att be om eftergift i sidled för tryck från tygeln en sida i taget - böja halsen i sidled, vilket faktiskt gick bra åt båda håll tyckte jag. Gick också ett steg längre och bad honom sedan gå ur det böjda läget och bara ta några steg, mest i gymnasticerande syfte och för att checka av att han verkligen är eftergiven. Vilket gick bra. Jag gjorde det bara en gång åt varje håll för att inte han ska få som vana att börja gå.
Sen skulle vi öva på att stå stilla vid uppsittning. Först la jag mig bara på mage över hästryggen (slängde mig graciöst över! ;-) ) och första reaktionen var att börja gå, som vanligt. Men jag stannade honom och stannade igen och igen varje gång han gick. När han hade stått stilla en stund och jag upplevde att han började tänka "stå stilla" så berömde jag massor och hoppade sen av. På tredje försöket så kravlade jag mig upp sittandes och han stod faktiskt stilla under hela den klumpiga uppkravlingen trots spark i rumpan och allt! När jag sen satt upp så verkade han inte ha en tanke på att gå. Duktiga pållen! :-D
Själv reagerade jag över hur ohyggligt bred han har blivit över ryggen och kom ihåg varför jag skaffat hip-savern till sadeln (liknande en gel-sits som gör sätet i sadeln smalare upptill). Då kändes han som min fina lilla nallebjörn!
Idag (Måndag) fick Tabben mer behandling, den här gången av temporalben/höfter/käkled. Det kändes som att jag kom åt att behandla mer vid höfterna den här gången, tidigare kändes det lite som att det "stod stilla" och inte hände så mycket även om det säkert släppte lite spänningar i muskulaturen. Stackars Tabben var inte glad och jag fick passa mig för att inte bli biten. Vilket inte är det vanligaste, han har inte ens brukat vara nafsig av sig förrän jag kommit åt något i behandlingen och han förmodligen känt att han behövt avreagera sig. Han fick t o m till ett nyp i benet idag och en dunk nedåt med huvudet när jag försökte hålla i det så jag fick en ordentlig smäll på revbenen!
Jag hoppas det gjorde lite nytta så det var värt det jobbiga.
Vila idag igen eftersom jag inte hade hunnit rida innan behandlingen.
Några missade dagar
Ett par dagar tränade vi mycket skolor/böjning ganska intensivt men inte så lång tid, bara så jag kände att vi hann med några steg i varje skola åt varje riktning och att jag kunde hålla koll på hästkroppen. Även så övade vi på diagonalsluta -halv piruett - diagonalsluta tillbaka vilket vi faktiskt lyckades med även i vänstervarvet (det svåra) tack vare förarbetet! :-) I traven ahr det varit ganska kravlöst och ärligt talat inte känts så värst bra. Trav blev det egentligen bara för att kusen skulle få lite "go" i sig, av att traggla skolor upplever jag att man lätt tappar bjudning och gnista.
Efter träningen för Lena på Onsdagen så insåg jag att nej, hästen är stel. Jag vill försöka få bort den stelheten om vi ska kunna komma vidare. Så han fick lite behandling höger bak- vänster fram och ländryggen/höfter. Jag har linimentat spända muskler ett par gånger för att ev. hjälpa det på traven. Så nu senaste dagarna fram tills idag (Söndag, har inte varit till stallet än för dagen) har han fått ta det lugnt. Ena dagen övade jag lite förvänd öppna i bara grimma och grimskaft i ridhuset (bara ett par gånger per varv) och lät honom gå fritt i övrigt så jag kunde observera hur han gick. Och han såg faktiskt lite oren ut. Inte oren som i halt utan oren som i -inte exakt fyrtakt med benen, kändes som han tog längre steg med vänsterbak.
Ska bli intressant att se hur det tar sig! Jag har ingen brådska men det vore såklart trevligt om han var fin och fräsch till träningen nästa helg, inte att jag är skraj att överanstränga honom eller så bara det att vi ju inte kan ge vårt bästa om hans kropp tar emot.
Träning för Lena 20081029
Träningsdax igen och nu var det ett tag sen... Kändes egentligen inte som att vi var redo att träna än heller, Tabben var ganska spänd i bakkärran och nästan värre den här dagen än vad han hade varit innan. Eller så var det något i ridningen som förstärkte det. Han var också lite spänd pga oljudet utifrån (byggarbete av järnväg precis utanför ridhuset) även om han skötte sig bra så märktes det just på att han blev lite extra spänd och ibland stod emot pga det, sprang och var orolig att något skulle hoppa på honom i ena ändan av ridhuset och var liksom på hugget att stanna eller vända istället.
Jag kände mig som en riktigt dålig elev den här dagen med "jag vet bäst"-attityd och hur många invändningar som hlst på lager till det Lena hade att säga. Vilket jag skäms lite över i efterhand, på hennes lektioner borde jag såklart försöka göra som hon vill.
Fast vissa saker fick jag helt enkelt inte ihop - som när hästen spände ihop sig, då var det ju pga ett antal tänkbara anledningar:
*Står emot pga något "läskigt" (inte så ofta dock men hon lyckades kommentera mig att tänka mer framåt i en sån situation och det känns ju inte riktigt rätt -att tänka mer framåt på en skraj häst, det blir ju i princip en flyktsignal)
*Står emot pga att han inte vill belasta högerbak
*Står emot pga signal som jag ger och han inte vill svara rätt på - men för att åstakomma styrning/kommunikation upplever jag det själv bättre att FÖRST få till det jag bad om och sen när jag fått till styrning/kommunikation kan jag släppa på hjäperna så länger han sig själv - utan att vingla iväg efter ett steg som det lätt blir annars.
Sen tänker jag såhär - jag tar det hellre ganska krävande en längre period men varierat vilket bakben som ska ta i och hur (öva böjning och växla riktning/håll av böjning ofta så det blir ett par steg i taget av lite olika skol-varianter) med eftergifter inbakat så ofta som möjligt givetvis och sen en skrittpaus + börja om eller t o m skippa det helt efteråt och göra något annat. För att det inte ger så mycket att göra en övning halvdant ett par steg och sen låta honom vila, det är så stor risk att antal halvdana eller dåliga steg blir majoritet över antalet bra om jag släpper helt emellan och ska börja om igen att få tillbaka böjning, balans osv.
En övning vi fick göra var att rida upp på medellinjen och ställa nacken men ändå fortsätta rakt upp. Jag ska inte påstå att jag fick till många steg med "riktig" ställning (för då tänker jag ställning igenom hela ryggen bak till höften) men Lena var nöjd med det lilla. Hon tyckte att Tabben och jag var väldigt koncentrerade vilket var kul att höra och det håller jag med om, åtminstone till en början. Även tyckte hon att min sits såg bättre ut (något sämre när vi kom till traven å andra sidan kändes det mesta kaos i traven...). Kul att få ett kvitto utifrån på det jobb vi gjort, jag har ju på senaste passen innan träningen jobbat mycket med koncentration/fokus och även min sits.
När vi kom till traven kände jag att nej, att börja trava på volt är inte rätt nu. Jag hade för svårt att forma kusen rätt och då stod han bara emot, dels för mina hjälper och dels för att han tyckte sättet jag ville han skulle gå på var för jobbigt troligtvis. Så jag gjorde myteri och drog iväg längs fyrkantsspåret istället! ;-) Han kom igång mycket bättre när han fick trava på lite mer fritt och jag bara försökte inverka på tempot. Det blev lite fram och tillbaka, stundvis väldigt fint skulle jag tro och stundvis lite obalanserat. Inte så fint/bra som vi stundvis kan få till ensamma - å andra sidan tror jag man blir mer kräsen när någon tittar på hela passet (dom passen jag tänker som bra har säkert innehållit sämre perioder/ögonblick också) sen kräver det så mycket fokus av mig och sitskontroll för att hålla det så det känns svårt när man samtidigt ska kommunicera med instruktören.
Hursomhelst - det var nog nyttigt det här passet för att inse vad vi behöver förbättra framöver.
Utkast: Onsdag Idag ...
Idag så tänkte jag testa galoppera i högervarvet. Eller galoppera öht, men börja med högervarvet eftersom vi inte provat det ännu. Jag pratade med en kompis i telefon ganska länge (planer inför helgen) så stackars Tabben fick vänta länge på att inhägnaden av hinderstöd och linor skulle bli uppsatt! :-P Han fick strosa omkring i ridhuset så länge.
Sen blev det ett par fattningar i varje varv från marken dels som "igångsättning" så han skulle tänka galopp, dels som uppvämning och dels för att checka av läget.
Så snart jag hade satt upp kände jag hur himla sned han kändes när han gick "fritt", han gick inte rakt fram utan sneddade och hela jag satt snett pga hur han vred kroppen. Jag tänkte först att jag skulle prova ändå men bangade ur, det kändes för okontrollerat och för svårt att hitta någon balans mellan att inverka tillräckligt för att åtminstone fortfarande gå i högervarvet utan att vrida sig så mycket att matte trillar av eller hela ekipaget välter men utan att inverka så mycket att han känner sig låst och det inte blir någon galopp. Eftersom jag misstänker att det beror på högerbak eller diagonalen höger bak/vänster fram så struntade jag i det. När hästen blir jämnare och helt låsningsfri så lär det bli mycket lättare (även om han redan är "bra" mot vad han har varit så finns det fortfarande detaljer kvar).
Efter träningen fick Tabben lite behandling av höfterna/höger bak.
Torsdag
Idag blev det vila pga behandlingen. Han fick också mer behandling, av muskulaturen runt höften och bakknät på höger bak som var lite spänd. Även bakknäet i sig. "Förhoppningsvis" är det knäet som är orsaken till att han fortfarande vill belasta ojämnt, fast mer troligt är väl att det är ett symptom.
Fredag
Vila idag igen men jag övade lite i hagen bara på att ställa/böja nacke och hals i sidled för tryck i grimman. Det var han duktig på idag! :-) Men så mutade jag med godis och det var ju lite fusk. Jag upplevde att han hade lättare att böja åt vänster än för någon vecka sedan när vi gjorde samma sak.
Sen såg han oren ut bak idag pga behandlingen. Jag hoppas att kroppen håller på och bearbetar behandlingen ordentligt för då ser jag orenheten som positivt. Det blir troligen vila imorgon igen eller ge efter för tryck/ev uppsittningsträning bara för att han inte ska bli så understimulerad.
När jag kom till hagen så låg han ner och vilade på sin bädd han hade gjort av hö! Han klev upp när jag kom fram till hagen och stretchade höger bak! :-)
