tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Don´t try this at home... ;-)






Tänker man bita Irene i foten får man skylla sig själv om nosen kommer ivägen i landningen!

Det har varit snålt med bilder på sistone och ändå har jag haft fotograf några gånger. Perfekt med hästintresserad kompis som har tid och lust att åka med till stallet ibland! :-D
Anledningen att det inte har dykt upp några bilder på bloggen är att jag har varit helt utan internet hemma sen nyår (innan det hade jag knappt några bilder att lägga ut).

Haha, sen har vi tyvärr inte lyckats få till några höjdardagar för att visa upp fina bilder, men det är tanken som räknas? Eller den fina springaren som motiv?! ;-)

Eftersom vi har fokuserat mycket på galoppansatser på sistone har den här synen varit ganska vanlig att se:






(Tonushöjningen som blir -oftast- när vi försöker fatta galopp, fast i ganska fri ram.)

Ändå ser han hyfsat lugn ut på bilderna... :-o Han HAR coolat ner sig väldigt mycket i sammanhanget, och jag börjar kunna reglera mer och mer utan att sabba för mycket. Fast det är mycket kvar innan vi ska hitta bra balans mellan energi för ändamålet/stress, att hitta bjudning men utan att det behöver bli spring, att kunna be om detaljer utan att riskera att sabba för kusen, osv. På sistone har jag mest fokuserat på att sitta stilla själv och störa så lite som möjligt, och experimentera med att hitta bjudningen  och grov-tekniken till galopp. Hittills har vi inte lyckas plåta någon galopp på bild, bara någon väldigt otydlig eller ful ansats! :-P  Men så är det svårt att hinna med att fånga på bild när det tar ett tag att komma igång och inte blir så många språng i taget (de finaste blir dessutom bara ett halvt eller ett språng).


Ibland tar vi lite lugnare dagar och försöker jobba tillbaka grunderna. Nu på senare dagar har jag försökt fokusera mest på grunderna och mest på skritten.



Blir förhoppningsvis fler bilder framöver! :-)

På sistone har jag funderat en del på balans. Hur mycket olika typer av "balans" det finns man vill uppnå och hur man ska gå tillväga för att uppnå dessa.

Då tänker jag inte bara balans som att man flyttat bak tyngdpunkten och hamnar i jämnvikt, utan även annat fysiskt - att muskulaturen är "i balans" och inte behöver överkompensera på vissa ställen, att kroppen som helhet är i balans ur hälsoaspekt, och att träning, psyke och egentligen allt är i balans.




Tänker man på balans inom träningsupplägget gäller t ex att man har balans mellan press och vila. Att man har balans mellan för mycket och för lite energi. Det magiska ordet "lagom" för det man ska utföra, om man ens vet det förrän man med facit i hand kan svara på om det räckte till. Balans mellan eftergift och att våga kräva lite till även om det behövs lite övertalning.
Balans mellan att repetera för att få en chans att komma igång och hitta rätt, repetera för inlärningens skull att hinna förstå vad som var "rätt", men inte traggla så det blir jobbigt eller tråkigt. Hur många steg och hur många repetitioner är den bästa balansen av alla delar?

Själv tänker jag att det beror mycket på kopplingarna som görs. Om hästen kopplar snabbt både fysiskt och psykiskt, så är det få repetitioner som görs för skallens skull, och många växlingar för skallens skull. Däremot är det mycket vi gör som vi helst ska repetera för att utveckla fysiken och då får vi planera utifrån hur mycket vi tror att hästen behöver för att komma upp i den nivå man vill ha för dagen, utan att det blir för mycket, för många steg i taget, eller tråkigt.
Men om hästen har svårt att koppla, då tycker jag genast det blir svårare.
Å ena sidan vill vi HA ett svar åtminstone en antydan i rätt riktning för att ha något att belöna och befästa till nästa gång. Viktigast i huvudet även om det inte hinner överföras till det fysiska. Utgår man ifrån det så behövs det inte många repetitioner för att förhoppningsvis så ett frö som kan gro från gång till gång.
Men någonstans måste hästen också förstå hur den ska överföra det till det fysiska. Är det där det tar stopp, då kanske hästen behöver få "komma igång" antingen i skallen (om den slutat förstå vad den får beröm för, att det blir alldeles för lite, eller man måste ge upp och börja om emellanåt) eller i fysiken för att kunna utföra det man vill. Där ska man då hitta en balans mellan repetitioner som ändå inte blir traggel eller för pressande.




Sen har vi det man brukar prata mest om - fysisk balans mellan häst och ryttare. Att ryttaren ska vara i egen balans, hästen i balans, och de båda som ekipage i balans. Jämnvikt mellan sidorna och i jämnvikt eller bakvikt i viktfördelningen mellan fram- och bakdel. Det ämnet skulle det säkert gå att skriva en hel bok om, men det överlåter jag till någon annan! ;-)

Det svåraste för mig är att hitta balans mellan alla ben. Hur mycket jämnvikt kan man egentligen kräva när både människa och djur är mer eller mindre skapade oliksidiga? Eller kan det räknas som total jämnvikt när man tagit sig till "normalt oliksidig" där det för de oliksidiga känns som total jämnvikt?
Sen tänker jag att det måste vara viktigast med balans i förändringsprocessen. Att man inte råkar överbelasta i sin strävan mot "rätt", gå emot fysiken för mycket så man pressar för hårt i sin strävan mot balans? Försöka utvecklas snabbare än vad kroppen klarar av eller skapa onödigt obehag i samband med det. Är det kanske bättre att stundvis (eller hela tiden, tills man lyckats ta sig dit) rider runt i obalans för att hästkropp och -knopp mår bra under utvecklingens gång? 



Fyll gärna i med hur ni tycker och tänker! :-)

I helgen var vädret väldigt skumt. Fredag kväll red jag i ridhuset på jättetaggad pålle (hade av misstag stått utan täcke trots att det var ca -23 grader kallt, var troligen inte så kallt på morgonen) och iom att jag vägrar använda ridvantar och hade drullat bort hjälmluvan så frös jag rätt ordentligt.

Lördag morgon gissar jag att det var -25 åtminstone för det kändes ännu kallare, jag var där och morgonjourade. Med kvällen innan i åtanke och att det kändes ÄNNU kallare gjorde mig väldigt opepp att rida så pålle fick stå.

Söndag kväll när jag kom dit regnade det (!) och jag var orolig för att det skulle rasa snö från taken! :-o
Så då fick pålle också stå. Men pga att det var nästan 30 grader varmare på ca ett dygn (blev varmt redan lördag kväll enligt de som har bättre koll) så jag var orolig för snöras från taket. Helt sjukt att det kan vara så stor skillnad! 

Jag var orolig att det skulle bli samma sak igår iom att väderleksprognosen varnat om underkylt regn, men tack och lov höll det sig på minussträcket så jag kunde rida.
Pålle kändes tyvärr lite stel och egentligen hade jag tänkt rida två pass, men det blev så sent så jag latade mig. Tråkigt att han inte känns riktigt 100%! :-/
Vi hade väldigt svårt att samla för att det liksom känns som att han inte "får plats" att vinkla bakbenen, lite som det brukar kännas när han börjar behöva verkas. Kan vara det för det börjar bli dags nu, men hovarna såg helt ok ut när jag kollade lite snabbt. 
Positivt var att efter våra tappra försök att fatta galopp (tror det var samma fenomen som ställde till det där, för han blev lite mer passaktig och hade svårt att få till tekniken) så kunde han trava lugnt och fint och i balans, sådär så det känns som att man har hästen väl "på sätet", iaf utifrån det lilla jag begärde, trava runt på stora volter och byta varv emellanåt.
Gäller ju att försöka se det positiva! ;-)

Solen skiner och det är precis lagom kallt, några minusgrader, inget snöande och vindstilla! :-D
Sånt väder har vi inte varit bortskämda med i vinter.
Tror ni Tabben höll med om att man måste rida när man blir så pepp? NÄÄ! 
Han ville inte slita sig från sitt hö och blev sur när jag försökte "skydda min zon" för att han prejade mig på snöstigen, galopperade omkring på den lilla ytan vid höet och bockade och pep! Haha, där fick jag för att jag inte orkade åka ut tidigt på morgonen!




Ändå har vi hållit igång riktigt bra på sistone tycker jag. Några gånger har jag ridit två pass samma dag för att hinna jobba igenom honom bättre och få med mer när man har lite gratis av att vara igång. Jag ska försöka rida dubbelpass åtminstone en gång per vecka framöver för det ger väldigt mycket mer känner jag, det sitter kvar mycket mer i efterhand nu när han behövt längre tid på sig för att komma igång.

Vi har hunnit jobba en del med galoppansatserna och det har gått bra! :-) Som rekord 5 galopper samma dag! (två pass) Och ett par "riktiga" anslag har vi fått till, bara ett som har varit ett helt språng men det andra var en riktigt bra början, som att han har börjat förstå hur han ska göra med kroppen. 

Jag får fortfarande varva lite mellan galoppjobb/vanligt jobb för att jag ska kunna vara mer överseende med detaljer och släppa på mer energi under passet för att underlätta galoppen, men sen gå tillbaka emellanåt till att fokusera på rakriktning, avspänning m.m. igen. Känns som ett bra koncept.
Han får svårare att gå över i galopp om han inte är igenomjobbad och hyfsat jämn i kroppen, samtidigt som jag inte kan kräva så mycket sånt i själva galoppansatserna, skulle bli för svårt och för höga krav.

I övrigt känns han lite stel i högerbak/höger höft i dagsläget. Men det blir bättre och bättre ju mer vi kommer igång. Tråkigt bara, allt blir så mycket svårare då!