Ett annat perspektiv
Såg trevligt ut förutom att han var spänd, trippig och hamnade i övertempo i traven. Kunde inte låta bli att lägga mig i efter ett tags travande för jag ville se honom vila mer i steget, trampa fram mer bak och länga överlinjen mer. Det som var roligast att se var två saker: att han faktiskt var lydig även på tränsbettet (satt upp själv efteråt för att känna hur han kändes, och han svarade riktigt bra på det faktiskt!) och att han rent allmänt upplevs rätt skolad ändå, flyttar för skänklar, har börjat få bra balans osv. Nu jämför jag med i höstas/somras, så egentligen vore det väl skandal om vi inte utvecklats minsta lilla!
Grimmorna på idag igen av någon anledning. Och Tabac hade sin grimma i munnen, en grimma som dessutom är för liten = borde inte användas annat än för "transport". Dumt att jag inte sa till om det, tycker jag börjar bli så tjatig som ger hintar, säger till, väntar för att se om det kommer någon förklaring, när jag nu fick en förklaring så tänkte jag att "vad bra, då var det bara idag då eftersom det var väldigt livat imorse!" men så blir det samma sak nästa dag. Man kanske borde gömma grimmorna? =P
Äntligen väggar!
Tabac kändes lite mer lyhörd idag! Jobbade lite från marken först som repetition och koll på att han lyssnade, känna att jag själv har koll på hästens kropp. Sen hoppade jag upp och skrittjobbade en liten stund. Hade bara stången idag också, men jag bör nog variera med kapsonen ändå - ibland kan han nästan böja sig åt fel håll i högervarvet och då känns inte stången som rätt verktyg att försöka avhjälpa det med om inte sitsen räcker...
Men han kändes väldigt stadig och avslappnad i högervarvet (brukar spänna sig mer i högersidan) och såpass lyhörd att matte hade lättare för att vara konsekvent. I vänstervarvet är det alltid lite knas innan jag hittat en bra struktur tycker jag, att han lägger en massa vikt på ytterbogen och bara sneddar utåt med bogen om man försöker flytta utåt lite - svårt att få med innerbak. Det var mitt fel, nu har jag inte ridit dressyrjobb på så många dagar att jag blir lite ringrostig, hade svårt med placeringen av mig själv - brukar nästan behöva "putta tillbaka" honom när han flyttar min vikt utåt, var inte tillräckligt uppmärksam på det idag tror jag.
All den här skritt-träningen känns väldigt nyttig - men tråkig jämfört med traven! =P
Tabac´s grimma hade gått sönder idag IGEN. Trots att de sen ca en månad tillbaka inte ens ska ha grimmor på sig i hagen -dels för at bryta beteendet att unghästen har "lärt" dom rycka i varandras grimmor, och dels för att det är svårt att hitta grimmor som passar på Tabac! Behöver rätt så lång rem under hakan. Sist grimman gick sönder åkte jag till Birsta (i Sundsvall) och letade på tre olika hästsportsaffärer och försökte hitta hyfsat fina grimmor som varlånga i den remmen under käken. Köpte 3 stycken grimmor i storlek Full, och bara en passade! Så Kalle fick dom andra två som reservgrimmor. Har bussat far min att åka och köpa en likadan!
Koncentration
Att det är jag som är för inkonsekvent, och liksom inte hittar någon balans mellan att tjafsa "i onödan" med Tabbe och att vara konsekvent och be om effekt av hjälperna. Han är ju lite tvärtom - ju mer man gör, desto mer stänger han av (eller ju mer man kräver rättare sagt och ju grövre hjälper man tar till) MEN - ska jag förtydliga något och se till att få en reaktion så måste förstärkningen ibland vara väldigt stor, får jag ingen reaktion så blir jag ju automatiskt tjatig och inkonsekvent enligt hästen!
Katrin kör ju på det där att stanna hästen om den inte lyssnar utan bara yrsar på, att man då börjar om och ser till att få det rätt första steget innan man går vidare. Bara att få stopp på Tabac när han stänger av kan ju ta en del steg! =P Skulle jag köra fullt ut på den metoden skulle det nog bli mycket stillastående - eller försök till stillastående snarare?!
Hursomhelst, han kändes lite ofokuserad idag så jag beslutade för att jobba en dag till för hand men lite mindre krävande fysiskt sett - försöka hålla strukturen i hästen (koll på bogar/bakdel för att få en hyfsad böjning) men fokusera mest på avslappning. Använde samma metod som igår - att jag tog tag i sidostycket på tränset och tog det lite uppåt vid förhållningarna. Faktiskt får han en mycket längre överlinje då! Funderar på om det finns någon bettvariant som kan fungera på liknande vis, vilken inverkan det egentligen får, men helt ärligt så är det enda jag kommer fram till att det borde töja väldigt obehagligt i mungiporna och t o m riskera att slå emot tänderna om man tar för hårt! Ändå känns han mycket mer avslappnad i halsen - och därmed i överlinjen eftersom det är halsen som brukar vara för hög och s-formad - och kommer till ro på ett helt annat sätt. Gissar på att det är de bakåtverkande tygeltagen han inte gillar och det blir det ju på stången hur man än tar i tyglarna om man inte bara skakar snabbt.
Tränade ca 30-40 minuter idag också vilket kändes lagom. För efter träningens slut var han mycket lydigare för små signaler när jag skulle dirigera honom lite hit och dit i samband med upplockande av spillprodukter! ;-)
Variation kanske är nyckeln - iom att han ofta känns mer känslig när jag går över från en position/ett bett/en metod till en annan, sen plötsligt känns sämre/mer okoncentrerad, och sen plötsligt lyssnar bättre med en annan metod! Om jag inte lyckas sabba alla metoder i slutändan vill säga... *host*
Kalle på äventyr
Jag var väldigt feg kände jag, är ju inte för inte jag är lite uterittsskraj (oftast brukar det ordna upp sig om jag känner till vägarna och sällskapet, men nu var det både nya vägar och nytt sällskap och kuse som inte varit ute på länge) och Kalle var ovanligt svår att få stopp på med det bettlösa. Tror det var jag som fifflade för mycket i onödan, tekniken att rida på bettlöst sitter inte i ryggmärgen längre. Han körde upp huvudet vid tygeltag i traven och tappade balansen, kunde börja sneddtrava eller galoppera. Var inte så farligt men jag tyckte det var obehagligt när underlaget inte var särskilt bra så det blev inte så mycket trav.
En bit i skogen var det fortfarande lite snö/is, och så kom vi till nästan som ett dike som bildats i isen mitt över stigen, där det rann vatten. Jag fegade ur och tänkte hoppa av och försöka leda honom över (såg att de andra hästarna hoppade över - hoppa på is med barfotahäst som har lite taskig koll på fötterna kändes inte lovande!) men innan jag hade fått stopp på honom vände han tillbaka igen och hoppade över! =P Tosshäst! Samtidigt tyckte jag det var lite kul att se, man tycker ju att han borde tycka det är skitläskigt när matte signalerar att det är "farligt", men inte då - lite tvärtomhäst det där! ;-)
Sen vid ett tillfälle hoppade jag däremot av. Det brann i gräset precis bredvid vägen och sprakade och hade sig, någon som eldade gammalt gräs. Blev lite dikesklättring när vi skulle ta oss förbi det men förbi kom vi!
Var ute ganska länge (1½ timme) så nu lär Kalle ha fått lite motion iaf.
Det blev så sent när vi kom tillbaka, jag fick ta in stackars Tabbe direkt som stod ute ensam och gnäggade. Mockade med hästarna kvar i boxarna, och Kalle knas fick för sig att bita på kärran och lyckades välta omkull den! Kastade sig bakåt för det hemska som anföll honom och tyckte så synd om sig själv! Ärligt talat fattade jag att han skulle välta omkull den tillslut, men har inte hjärta att säga ifrån när han ska inspektera saker och han är så söt när han skrämmer upp sig själv! ;-) Typiskt Kalle.
Jobbade Tabac för hand ca 30-40 minuter. Låter lite länge, men det kändes som att det ändå blev bättre och bättre, att det behövdes ett tag innan vi kommit till "jobbläge". Från början kände jag mig mest tjatig och bossig som vanligt när jag säger si och Tabbe är lite för okontaktbar. När jag kom över någon sorts spärr där han insåg att man ska lyssna på matte och att det är jobb som gäller, då blev han riktigt fin och koncentrerad, hade betydligt bättre koll på bogarna när han snabbt tog halvhalterna och var lättare att placera.
Har fortfarande inte greppat om det är jag som är för otydligt/inkonsekvent och kommer igång först efter ett tag eller om det är Tabac som helt enkelt behöver hitta koncentrationen. Vissa dagar funkar det ju redan från början även om jag är lite disträ! =P Men att jag kanske är för inkonsekvent. Hursomhelst så kändes det som ett lyckat pass till slut.
Testade en lite udda variant för att få avslappning i slutet av passet, tänkte försöka se om jag kan få bättre sökning utan att hela balansen kollapsar. Jag tog tag i sidostycket på tränset och tog lite uppåt som förhållning och tryckte lite på halsen vid halskotpelaren för att hjälpa till att böja. Funkade faktiskt riktigt bra för att få till avslappning! Innan så gapade han som sjutton för att liksom avreagera sig på bettet (det blev ju rätt skarpt när jag förstärkte och förhöll väldigt ofta!) men på det här viset var han väldigt lugn i munnen. Ska öva mer på det!
Ut i vårsolen!
Inte riktigt uteritt eftersom jag hoppade av när vi kom till ett väldigt lerigt ställe för att jag ville kolla hur mycket man sjönk ner i underlaget, och när jag sen hade hoppat av orkade jag inte böka med att sitta upp igen utan fick vackert gå! Men en bit kom vi ju iallafall och han var mycket lugnare och finare än vad jag kommer ihåg från tidigare tappra försök och höll skritten med undantag för något travsteg som jag kunde sakta ner igen till skritt (!).
Tror att dressyrjobbet gör mycket även för uteritterna, bara jag kan vara cool och konsekvent, vilket iofs är lättare sagt än gjort för mig när den där "rida ut själv"-rädslan sitter kvar lite. Idag fuskade vi iofs och hade en stallkompis med oss och hennes pojkvän som gick med hunden.
Tabac stackarn var lite öm i fötterna idag också när han gick på småstenar. Lyckligtvis så var det inte så lång del av vägen som var stenig, leran och snön gjorde inget, och jag tycker ändå det är bra att han får härda fötterna lite lätt av att gå på annat underlag. Förutom det så kändes han himla mjuk och fin - och när han smög till sig lite trav gjorde han det så lätt och avslappnat! Sakta och balanserat som man vill ha det vid arbete för hand! ;-)
Jag har syndat!
Började med blank stång helt enkelt för att jag behövde kunna vara så skärpt och vältimad som möjligt, kunna ge efter snabbt, och det kändes för struligt med dubbla tyglar. Sen började jag med kapson också på tränarens begäran för att lättare kunna böja honom. Lustigt nog tyckte jag det blev tvärtom effekt, att han blev mer spänd och ville gå högre med huvudet men det har helt klart sina fördelar också. Framförallt att jag har en chans att smyglära honom innebörden av kapsonen så jag i framtiden kan rida och jobba för hand med bara kapsonen när man vill undvika hävstångseffekt eller variera sig!
Hursomhelst så ville jag testa hur han reagerar när jag bara använder stången igen.
Resultat 1: Jag inbillar mig att han inte alls lika lätt hamnade bakom lod.
Resultat 2: Jag hade lättare med styrseln och böjningen
Resultat 3: Det var lättare att vara konsekvent med att aldrig ta sega tygeltag utan hellre pulsera/skaka/ta en snabb förhållning, när man ibland sk ta ett "normalt" tygeltag i kapsonen och ibland ett tygeltag med stången upplever jag det lättare hänt att man blandar ihop dom, eller tar samma tygeltag med båda tyglar samtidigt!
Blev lite skrittjobb idag där jag testade lite öppna, lite sluta, lite fokus på böjning/avslappning och min sits, att jag ska placera mig rätt för att inte låsa kusen (vilket är lättare sagt än gjort då han ibland skjuter mig snett och båda är lite oliksidiga! =P ). Det var väldigt mycket oväsen eftersom dom även idag höll på att gräva precis bredvid ridhuset men Tabac tog det relativt lugnt. Var lite småorolig men väldigt lydig och cool med tanke på omständigheterna. Annars brukar han ju kunna bli "hård" och kräva mycket större hjälper än vanligt för att få en reaktion, men idag var han nästan ovanligt känslig- kanske pga bristen på kapson.?
Har lite dåligt samvete för att Kalle fått stå ända sen i helgen! Imorgon kommer jag inte kunna nyttja ridhuset och Tabac känns mest akut att få motionerad. Kalle lider nog inte, men sen när jag ska börja träna igen efter en paus kan det kännas som att man får börja om igen i träningen. Kanske mig det sitter i egentligen?
Tabac, sommartrött?!?
Funderade på vad jag skulle göra med kusarna idag. Det var ju riktigt fint väder för att vara ute, samtidigt for det omkring traktorer, lastbilar och grävmaskiner hela tiden och lät rätt mycket av grävarbetet.
Tabac verkade nästan lite slö (hade ändå fått en hink vatten precis innan vi gick från stallet!) så jag tänkte chansa på att jobba lite för hand längs vägen, bara en kortis. Vi kom ungefär 50 meter sen såg jag att det kom först en traktor och sen en lastbil och fegade ur - gick tillbaka och in på en lägda bredvid vägen för att slippa möta traktorn och lastbilen när vi gick på vägen. Det lustiga var att tabac inte ens hann märka traktorn och lastbilen - men blev nog lite smittad av mig och stressade lite när vi kom ut på lägdan av ett släp som stod parkerat där!
Stackarn var lite hovöm när han gick på stenarna, fötterna har inte hunnit anpassa sig sen vi skodde av! Bara när han trampade på en sten men det var ju många stenar på vägen. Skumt att han inte visat något på gruset tycker jag.
Sen gick vi in i ridhuset och jobbade lite för hand och testade "tömkörningsstilen" lite igen. Han var lite ofokuserad men ändå hyfsat kontaktbar och lugn, ungefär motsatsen till vad han brukar vara! Vi jobbade inte så mycket utan matte mest lekte omkring lite och testade lite olika varianter, satsade mer på framåt/nedåt än övriga jobbet.
Hoppas lugnet håller i sig! :-)
Träning för Lena 21/4 -08
Jag och Tabac tränade för Lena. Först fick vi repetera serpentin-övningen från förra gången för att se om vi kommit någonvart. Tabac var riktigt koncentrerad idag vilket var himla kul med tanke på senaste veckans variation på den fronten! :-) Jag fick en släng av "hänger inte med i svängarna" så särskilt mycket öppna i bågarna på serpentinerna blev det inte, hade fullt sjå att försöka komma åt honom så han inte bara hängde på högerbogen. Lena var lite lyrisk över att han såg så avslappnad ut att hon nog glömde säga till oss när vi missat öppnorna...
Sen skulle vi öva på samma halvsmå serpentiner i trav, vet äligt talat inte om hon var ute efter någon öppna i bågarna, isåfall missade jag det! Fullt upp med styrseln som vanligt. Men han kändes stark och balanserad och det gick hyfsat bra med varvbytena.
Vi måste ha haft en ovanligt bra dag (synd att man inte ser själv hur det ser ut när man sitter på hästryggen! =p ) för Lena tyckte det såg ut som att vi dansade fram i traven.
Den här bilden gillar jag!
Sen tittade jag och Tabac lite på när tjejen från grannstallet red, första gången hon skulle prova rida för Lena. Kul att titta på ett nytt ekipage som ska lära sig grunderna som man själv nog har nytta av att repetera!
Tog lite bilder på pållarna ute i vårsolen!
Fina Kalle:
Tabac var lite trött tror jag...
Tabac posar för kameran!
Ändrade planer
Sen var ju planen att träna effektivt en kort stund (vi brukar bli så less av enbart skritt) och sen knata iväg på en promenad eller så. Men med tanke på hur stirrig och okoncentrerad han var från marken så ville jag inte sitta upp förrän jag kände att jag fick lite kontakt! Egentligen inte så farligt, inte så att han var skitspänd/-skraj och skulle kasta sig iväg vilken sekund som helst, men väldigt okoncentrerad.
Så vi jobbade från marken istället. Har börjat försöka lära honom att kliva fram med innerbak när jag petar på bakre delen av magen, att jag gör det från halt och belönar så snart han placerar bakbenet rätt (i kombination med att han inte fuskar genom att dra iväg med bogen eller ångloka framåt eller så utan faktiskt bär med bakbenet något steg) och belönat med godis. Så det övade vi litegrann, sen testade jag lite olika positioner och tygelfattningar mest för skojs skull och för att testa om jag kunde komma åt lite delar bättre genom att gå snett bredvid (bredvid bakdelen ungefär med tömkörnings-tänk). Då fick jag gå back to basics en del och testa fokusera på en del i taget - halt och igångsättning, flytta bogen med hjälp av lirk i innertygeln, flytta rumpan med hjälp av handen en bit bak på magen, sen testa något stegs öppna när det kändes som att man började få bra koll.
Helt ärligt var jag ute och cyklade stor del av tiden, men det kändes som att hästen började koncentrera sig bättre! Han blev mycket mjukare och mer lättmanövrerad ju längre jag höll på. Jag märkte också det där problemet med att när man börjar komma åt innerbak så vänder han plötsligt in med framdelen istället för att fortsätta rörelsen utåt (om man själv tänker följa väggen t ex så plötsligt vänder han in på en volt, eller om man tänker "förstora volten" så plötsligt går han in på en liten volt). Efter att ha råkat ut för det alldeles för många gånger och kände att det borde vara jag som styr och inte hästen så började jag gå fram bredvid bogen/halsen istället när han gjorde så och flytta framdelen utåt och samtidigt släppa fokus på bakdelen bara för att bryta vanan. Trodde det skulle få honom fuska med bakdelen men än har jag inte märkt något sådant. Det var efter de "ingreppen" han började kännas lättare att manövrera i bogarna igen, när jag rent allmänt började få lite bättre kontroll över styrseln.
Så, nu har jag försökt reparera sen förra träningen igen. Jag behöver träningen för att få variation i form av nya övningar och att jag behöver de tips och råd som tränaren har, men av någon anledning blir kommunikationen och koncentrationen sämre efter en träning, även om den kändes kanon på själva träningen! Skitskumt. Förmodligen för att jag inte är tillräckligt konsekvent eller ojuste mot hästen när jag kräver sånt som jag inte är mentalt förberedd för (har nog skrivit om det här tidigare i bloggen.?). Tråkigt iaf att varje gång få frågan "hur har det gått med träningen?" och varje gång få svara att hmm, vi har nog inte fått så mycket vettigt gjort... "Har ni tränat något på övningarna?" och sen komma med någon ursäkt för varför vi inte gjort det. Oftast helt enkelt för att de känts för avancerade för att de ska ge något när kommunikationen och koncentrationen är dålig.
Får se hur det blir imorgon! misstänker lite träningsvärk från dagens träning eftersom jag höll på alldeles för länge. Minst en timme och jag satsade snarare på 20 minuter.
Hästträff i Ö-vik
Den här gången hade jag ingen häst med mig i brist på chaufför, pappsen är bortrest över helgen, förra gången fick Tabbe följa med vilket var himla kul det också och Tabac var så trött i huvet i många dagar efteråt att han var en dröm att rida! ;-)
Nu tog jag mig dit för egen maskin, första gången jag åkt utanför Härnösand! :-) Var lite nervöst att ge sig iväg på lite längre tur själv 6:e gången eller så som jag kör själv, men det gick bra. Körde om några gånger och allt!
Vi fick bland annat se ett fint svart halvblod som hade utvecklats lite sen sist och började se bärig och fin ut! Tjejen som äger honom rider egentligen vanlig dressyr men har nog plockat lite från AR-tänket nu på sistone. Det är lite speciellt att se halvblodstyper av hästar som går bärigt faktiskt, vet inte vad det är men de blir plötsligt extra maffiga men mer åt det eleganta hållet än t ex kallblodstravarna som blir maffiga på ett helt annat sätt!
Sen var det en söt vit arab där med en "kamelkudde" som sadel som jag fick provrida i! :-) Riktigt bekväm! Den var alltså formad som två "kuddar" som fram- och bakvalv och en mittendel som påminde lite om en bomlös sadel - uppbyggd i sitsen och allt - men var helt mjuk, alltså inte det här lite hårdare tryckfördelande materialet som man oftast använder i bomlösa sadlar. Själv skulle jag nog ha satt "kuddarna" mycket närmare ifrån varandra för att få en sån där gjuten-i-sadeln effekt, men smaken är som baken! Synd att inte Charlotte är kvar i stan som gillar att sy, så hade man kanske kunnat göra en specialbeställning! =P Har själv alldeles för lite tid (eller ork egentligen) och kommer inte överens med symaskinen.
Fick som sagt rida araben lite och det var kul att få prova en annan häst för omväxlings skull. Tror dom andra tyckte jag erd skitkasst med tanke på häst som ville upp med huvudet i vädret, men själv tyckte jag den var lite spänd och hade svårt att komma åt överlinjen ordentligt. Var lite Kalle över den när han periodvis har varit stum i överlinjen, men hans svåraste sida är å andra sidan att han blir ormig i kroppsdelarna även när han börjar få struktur, den här var ormig och stum (för mig kanske ska tilläggas) innan jag började komma åt den och sen blev den mjuk och stadig.
Sen fick vi se en urgullig russhingst och ett Kallblodssto som var lite speciellt. Hon var lite som Tabac och kunde inte riktigt ta det lugnt och skritta i normalt/sakta tempo utan blev väldigt lätt stressad. Men till skillnad från Tabac var hon dessutom superkänslig! Såg väldigt fin ut och det syntes ändå att hon var välutbildad!
Kände det plötsligt som att Tabac är lättsam av sig eftersom man trots allt kan helt sonika säga till honom utn att det blir ännu värre - bara det att ibland kan man behöva säga till så skarpt att man känner sig elak. Det hade man inte kunnat göra på denna tösen!
Under tiden jag var på träffen så ringde en tjej som var intresserad av att provrida Kalle. Bodde en bit bort så hon ville gärna passa på medans hon ändå skulle provrida en annan häst i Härnösand. Kalle skötte sig fint och tjejen verkade seriös och verkade komma bra överens med honom. Hoppas hon vill ha Kalle så han hittar ett (troligen) bra hem till slut! :-)
Tabac fick helvila idag, matte var lite väl slut i huvudet och han hade ändå gått 3 dagar i sträck. Funderar på en kombinerad rida lite effektiv dressyr och gå en sväng så han får liite variation iallafall!
Nu är det vår!
Var jättefint väder igår så jag funderade på att ta en kort uteritt bara för att njuta av vårsolen. Men först ville jag rida Tabbe för att förhoppningsvis få en lite bättre träningsdag.
Tji fick jag.
Sune höll på att bygga lite på den blivande sargen i ridhuset, och så var det en tjej från ett grannstall där och red sin kallblodstravare (som Tabac f ö är riktigt kär i!). Så långt inga problem, Sune väsnades inte direkt mycket eller så. Men när kallblodstravaren gick därifrån körde Tabac sina vanliga "nu måste vi gå ut! hitåt matte, du styr ju åt fel håll!" och blev lite allmänt dryg.
Traven blev spänd och snabb, men skritten hade nästan varit omöjlig att jobba i (vill bara trava i det läget så det är liksom det eller tjata på som dagen innan med att försöka stå stilla istället), fick ingen struktur på pålle utan yrsade bara iväg fram och tillbaka i övertempo kändes det som. Trots att jag försökte vara konsekvent och få honom lyssna igen men idag verkade ingenting fungera bra utan bara göra saken sämre- tog jag "igenom" förhållningarna satte han till slut upp underhalsen och ville inte vara med, vilket gjorde att det riskerade att bli en rackarns massa slitande om man skulle vara konsekvent och inte bara låta honom bränna på i sitt övertempo.
Till slut tog vi en time-out (delvis ofrivilligt eftersom Sune skulle köra ut bilen ur ridhuset, ville inte behöva stå ut med samma "halvt kasta sig mot dörren" igen under samma ridpass så jag satt av) och nästa gång lät jag honom börja trava direkt men tänkte skritt och red honom i samma tempo och struktur som i skritt. Då blev traven faktiskt riktigt trevlig igen, sådär att man började känna igen det han visat på senaste träningen och veckan innan det!
Kanske finns det hopp ändå..
Ska försöka komma ihåg den biten med att tänka skritt och att göra time-out om han hinner dra iväg i traven. Måste ha kontroll på varje steg och bra balans redan från början i traven (och skritten...).
Eftersom det tog längre tid än väntat att rida Tabac och jag blev rätt trött både i huvud och kroppen så orkade jag inte rida ut något. Får ta det en annan dag istället om det håller sig såhär fint! :-)
Stillaståendeträning
Sen var de två tjejerna med travare där och red, och jag passade på att gå runt lite med Tabac för att han skulle hinna lugna ner sig. Sen kom jag på att det nog inte var någon bra idé iom att Tabac kan bli jättedryg när hästar går därifrån så han plötsligt blir ensam. Vilket visade sig stämma den här gången också!
Det tog ca 10 minuter att sitta upp, kanske längre. För att jag ville att han skulle stå stilla mentalt också en stund iaf precis medans jag hoppade upp, inte tänka "framåt, framåt!!" även om han stundvis står stilla. Så jag hängde över och bromsade med ena tygeln när han började gå. Förutom att det tog lite längre tid än det annars gjort på sistone tyckte jag ändå det gick hyfsat bra - tills vi skulle börja jobba! Kusen hade glömt bort hur man går sakta och lyssnar på kommandon, förhållningar i synnerhet. När han blir sån är det ingen större idé att jobba - om man inte kommer över spärren och får kontakt igen men den här dagen lyckades jag iaf INTE med det.
Så vi övade basics - stå stilla. Tror vi övade på det 20 minuter iaf med det klassiska stå stilla några sekunder - gå - stanna efter några stegs bromsande - stå stilla några sekunder - gå osv. Eftersom det inte kändes som att han riktigt accepterade det utan bara stannade pga obehaget som det till slut blev när jag förstärkte förhållningarna så fick vi hålla på ett tag.
När han slutligen verkade ta förhållningarna så fick han skritta litegrann och matte övade lite på sin hållning, sen blev det lite trav med "matte tränar hållning" igen men försök till att få ner tempot, blev ett par öppnor också.
När jag fick till det där med sitsen och han hamnade hyfsat avslappnat och i balans var det ganska soft att bara åka omkring några steg och njuta! :-) Dock inte så konstruktivt eftersom Tabac vill ha sin lilla halvhalt och aktivering bak för att hålla ihop i princip i varje steg för att inte hitta på eget.
Får se hur konstruktiv dagens pass blev - kan ju bli lite antingen eller. Antingen kommer han väl vara en ängel idag eller ett "monster" som glömt bort hur man går i ett normalt tempo!? =P
Vilodag för Kalle igår också, men i Tisdags tränade vi faktiskt för hand! Efter lite "övertalande" gick han med på att jag bits värre än väggen och gick faktiskt riktigt bra stundvis vid väggen, även i vänstervarvet som brukar vara svårare!
Att man aldrig lär sig kolla ridhustiderna!
Hursomhelst blev det att dra ut på tiden tills 21:00 då det var ledigt i ridhuset igen (kom till stallet strax efter 19) och det slutade med att jag kom hem 22:30 ungefär. Så går det när man inte kollar i förväg!
Idag var för övrigt första gången någonsin som jag kört helt själv! :-)
Var väldigt trevligt att inte ha några ögon i nacken när man ska köra utan sköta sig själv! Får väl erkänna att jag blev lite slapp av det och kom på mig själv med ett par missar, som att inte blinka vid en korsning när det kom bilar men det känns inte som hela världen (även om jag själv tycker det är skitstörigt med bilar som inte blinkar!).
Själva träningen idag var väl ingen höjdare - lite upp och ner - men ändå lärorik. Får skärpa mig ännu mer med sitsbiten men det är skitsvårt att både koncentrera sig på hur hästen går och att vara superkonsekvent mot honom och att samtidigt komma ihåg sitsen. När jag gjorde det och själva dressyren samtidigt klaffade så var det en trevlig känsla! Som att jag verkligen följde med i hästens rörelser och kände bakbens- och frambensrörelser väldigt tydligt, hade bra "kontakt" och kände att jag skulle kunna inverka på varje ben med sitsen. Övade lite öppnor i båda varv i skritt och även lite försök till sluta. Testade på spåret i högervarvet, i vänstervarvet har han såpass lätt för det ändå så vi kunde testa på volt genom att minska volten. Han kändes riktigt maffig de stegen vi fick till det! :-)
Traven var absolut ingen hit men vi var nog lite ofokuserade, plus att jag nog var inkonsekvent på träningen - ytterligare bieffekt när min hjärna har för mycket att koncentrera sig på - så han började lyssna sämre igen. Då får man ta till såna stora och stundvis skarpa hjälper att man sabbar övriga ridningen iom det och måste börja om när jag väl tagit igenom hjälpen. Skulle jag INTE ta igenom hjälpen kanske ni vet vad som händer vid det här laget, då struttar han runt som han vill till slut, och det är ju den typ av inkonsekvens som gör honom hård till att börja med.
Han kändes inte dålig i traven men det var så upp och ner, stundvis mycket spänt och ingen koll på kroppen, framtungt osv, och stundvis kunde vi trava fina öppnor några steg med bra struktur men kanske lite för snabbt tempo. Vi får ta nya koncentrationstag tills nästa gång, men imorgon måste jag bannemig träna Kalle!
Kalle som för övrigt installerat sig riktigt bra i nya boxen. Han gillar nog att ha koll på hela stallet och kunna terrorisera de som står uppbundna utanför boxen! ;-) Sen får han mycket huvud- och halskliande när man går förbi vilket det blir att man gör ofta. Tabac verkar lite mer orolig men så hade han ju mycket lugnare box tidigare som han verkade trivas ypperligt i. Får se hur lång tid det tar innan han acklimatiserat sig ordentligt!
Söndagens bravader
Sen blev det lite ströträning med Tabbe, han var rätt okoncentrerad och hade nog lite träningsvärk sen gårdagen så någon kvalitet blev det inte direkt. Men jag tränade på att sträcka upp mig och hålla emot med magen om han höll på att ändra min balans till framvik och att lyfta bålen lite varje gång jag t ex skulle vrida axlarna lite. Mycket nyttigt, men själva passet i övrigt var som sagt inte mycket att skryta om. Krävde lite stegvis - avslappning, koll på bogen, flytta några steg, se till att han lyssnar och inte "stänger av" osv. Avslutade efter ett par bra steg i vänstervarvet där det kändes som att jag hade koll på höfterna och inte vek mig och att hästen gjorde likaså! Blev nog bara 15 minuters träning endast i skritt, hoppas han är lite mer koncentrerad nästa gång i brist på störningsmoment och allt.
Kalle fick vila lite ofrivilligt från min sida när jag insåg att jag inte ville stanna i stallet hela natten. Hade haft både morgon- och kvällsjour så både jag och pojkvännen som hjälpt till ville gärna hem.
Träning för Lena 12/4 -08
Igår så tränade jag och Tabac för Lena, vår "vardagsinstruktör". Var ett tag sen sist, annars har jag brukat träna för henne varje eller varannan vecka. För mig och Tabbe hade det hunnit hända en del emellan, men jag undrar om Lena hängde med i svängarna eller krävde lika "lite" som tidigare? Var inte lätta övningar, men betydligt lägre krav på kvaliteten än på Katrinkursen. Hon kanske ville ha samma kvalitet iofs men inte var lika noga med att sätta varje pusselbit för att få det så. Överlag var min sits kass igen så där får jag ta mig i kragen. Typiskt när man börjat slappna av på den fronten och inte fått bilder knäppta eller videofilmat på ett tag! =P Lutar mig framåt, spänner mig och tittar för mycket nedåt, behöver stabilisea bålen betydligt mer så kuse inte blir så framtung. Sen behöver jag mycket bättre timing i halvhalt - eftergift, fast liite av det skyller jag på själva situationen att rida för tränare och inte alltid hinna förbereda mentalt vad jag vill göra. Lätt hänt att jag spänner mig då eller slarvar med timingen, tar i för mycket för att tränaren såklart vill se resultat direkt av instruktionerna.
Kusen var iaf väldigt koncentrerad för dagen!
Hursomhelst;
Från början repeterade jag lite från marken bara gå på volt och flytta ut ett par steg. Hade svårt i ffa högervarvet, lätt för att få bananböjning genom att han förböjer halsen men inte vinklar in höften. Lena tyckte jag skulle träna mer på det emellan träningarna, men själv upplever jag att det bara blir sämre och sämre ju mer jag tränar för hand själv utan tränare. Sen jobbade vi ungefär samma sak i skritt uppsuttet - rida på volt och flytta utåt på volten ett par steg i taget och däremellan byta varv ofta genom att rida igenom volten. Tränaren ville avdramatisera varvbytena för min del eftersom hon vill att jag lättare ska ställa om mig och hästen till det nya varvet. Själv har jag faktiskt med flit undvikit en massa varvbyten på ett tag eftersom jag vill ha böjningen FÖRST, kvalitén i böjningen kan variera starkt från dag till dag... Men då hade jag sämre koll på kusens bogar än jag har nu.
En bild från "uppvärmningen" i skritt, vi hade nog inte kommit igång riktigt. För lite böjning i pållen, lite lång, nosen innanför lod (vilket nog hör ihop med att han inte trampade under sig?) och så mattes gamla vanliga brister. Tyckte ändå överlinjen var helt ok, bakre delen av halsen (som tränaren brukar vilja träna massor på, men som jag själv upplever kommer automatiskt och strukturen på pålle är bra, så böjningen var nog rätt ok förutom att den var svag.?)
Sen gjorde vi samma sak i trav. Ofrivilligt från tränarens sida som vill ta grovjobbet i skritt, men Tabbe ville så gärna trava! ;-) Han var hyfsat bärig i traven mot vad han brukar och var ganska lättmanövrerad, men mina brister syns rätt tydligt på hästen. Här är lite gott och blandat-bilder som visar lite olika brister/förtjänster, varierade lite under passet men själva ridkänslan var mycket trevlig mot vad jag är van vid!
En sak jag själv tyckte var kul att se utifrån bilderna är att kusen faktiskt gick ganska bärigt även i vänstervarvet! Det hade jag inte trott för bara några veckor sedan! :-)
Sen slutade vi med en övning i skritt - rida serpentiner med koner i mitten för att ha som måttstock. Kändes riktigt bra *egentligen* men kusen var nog rätt mör efter travjobbet. Skulle rakställa i mitten av serpentinerna något steg och samla upp lite för att sen böja om till andra varvet, rida öppna 3 steg i bågarna och sen samma sak igen i ett antal serpentiner. Var en nyttig övning men jag hade väldigt svårt att ställa om och fokusera i varje steg. Kände mig rätt tjatig mot kusen, hängde ju knappt med i svängarna själv. Av de gånger vi fick till en öppna och inte bara försökte få till rätt böjning i bågarna så kändes det stundvis riktigt bra! Som att han kom upp i manken stundvis och var ganska stabil. 
*phew* jobbigare än väntat!
Har så svårt med honom eftersom man måste hålla stenkoll på vart alla kroppsdelar tar vägen, och "peppa" honom tillräckligt så han inte bara totaldör när det blir lite jobbigt. Vara insisterande när det behövs kanske man kan säga. Gick ganska ok i skritten men extremt sakta. Ingen bjudning för fem öre.
Sen testade jag travigångsättningar där han absolut inte får stolpa iväg utan målet är att han ska behålla ramen och helst lite böjning, ändra takten till trav utan att tappa precis allt och vingla iväg. Först fick jag ingen trav alls, lite antydningar till det och något ful-töltaktigt för att han iaf började ta i lite, men inte trav. Var mitt fel eftersom jag hellre undvek traven än pressa på och få flängtrav som man sen måste backa tillbaka från. Men sen fick jag några hyfsade travsteg iaf med ryggen uppe. Det tyckte han var pest och pina och försökte hitta alla möjliga andra alternativ och man märkte att han kände sig pressad. Samtidigt så ÄR han lat, så låter jag honom skippa det helt och hållet kommer vi aldrig kunna bygga upp något. Känner mig ganska nöjd fast egentligen (konstruktivt sett) kanske jag borde varit ännu mer bestämd för att inte riskera att han blir seg och okänslig för hjälperna. Känner mig nöjd med min egen sits iaf som jag lyckades hålla rätt bra koll på mot vad jag brukar göra när jag rider Kalle.
Tabben fick en halv-ofrivillig vilodag idag eftersom jag var helt mör i kroppen efter ridpasset på Kalle. Ska rida lektion med honom imorgon! Vilket är på tiden, har inte ridit för Lena på nästan en månad? Ska bli kul att höra vad hon säger om honom nu när vi hunnit träna lite efter Katrinkursen!
Kalle och Tabac busar
Kalle i hagen
Tabac i hagen igen
Tabac i hagen
Den så kallade träningen
Har varit lite slö med Tabac´s träning på sistone känner jag.
I Tisdags skulle jag ha ridit Tabac enligt "max en dags vila i sträck"-regeln, men när syrran skjutsade mig till stallet (vågade inte köra den bilen själv när det snöade massor och hade kommit mycket snö senaste dygnet - har aldrig kört själv utan någon med än sen jag skaffade körkortet för en vecka sen... ) och såklart inte ville vänta hur länge som helst i stallet, ridhuset bokat till 21:30, för ofruset i backen för att dressyrjobba på åkern, så blev det ingen ridning.
Istället blev jag mer eller mindre "tvingad" att ta en promenad med pållen. För att få något gjort iaf.
Gången innan jag tagit en promenad med honom så blev han otippat tokrädd för en lastbil som körde förbi och stack. *Wrooom* och så var han borta, ungefär. Så har han aldrig gjort tidigare, fast möjligt att han inte varit lika motiverad till det tidigare. Hursomhelst så ledde det till en del oro för att kuse skulle bli ihjälkörd eller ställa till så hästarna som han sprang och hälsade på skulle riva ner sina hagar och dra dom också osv. Fick tag i honom till slut iaf. Men det satt kvar i huvudet till den här dagen när jag alltså pressade mig själv till att ta en promenad ändå. Hade sadel (hade redan hunnit sadla innan jag såg att ridhuset var bokat) och träns, så han kanske var inställd på jobbläge? Sen tänkte jag att jag skulle jobba pyttelite för hand på vägen, behålla koncentrationen. Det gick riktigt bra faktiskt! Blev inte direkt något kvalitativt jobb, tränade på att placera frambenen lite och gjorde pyttelätt halvhalt i varje steg och testade flytta honom lite böjd ifrån mig. Han höll koncentrationen ganska bra även när vi gick förbi de "läskiga" ställena! :-) Många "läskiga" ställen på den vägen, ganska smal väg och ett antal ställen där det är tittsaker (bilar parkerade precis vid vägen, traktorer likaså, soptunnor bredvid vägen, bråte vid vägen med mera) så på en dålig dag kan man få stanna och titta lite då och då. Tabac brukar dessutom ha en förkärlek för att försöka springa ifrån läskiga saker men det försöker vi lära bort. Men i Tisdags gick det alltså ganska bra!
Tror metoden att sysselsätta honom var lyckad.
På Onsdagen så hade jag lite tight om tid att träna innan ridhuset var bokat, ca en timme totalt att göra iordning pålle och rida. Tog Tabac först ändå, tänkte att det borde räcka.
Men så träffade jag en tjej med en varmblodstravare från grannstallet som jag känner litegrann sen innan. Hon ville ha lite träningsinstruktioner, hade inte ridit för instruktör på länge. Jag förvarnade om att jag nog har lite "udda" metoder (kan tänka mig att det uppfattas så om man inte är van vid AR sen tidigare...), hon fick öva lite på att få kontroll på innerbogen på volt genom halvhalter på innertygel+innerskänkel, testa töja ut volten lite och ffa få till lite böjning. Fick sitta upp dessutom och demonstrera. Himla kul att rida en annan häst för en gångs skull!
Första tanken när jag hade suttit upp var "VA?!? Hästen STÅR STILLA!" vilket kanske säger en del om mig och Tabbe - trots att jag nu uppsittningstränat Tabbe massor senaste veckorna. =P
Hursomhelst så blev det redan tighta passet väldigt komprimerat - satt upp, såg till att hästen stod stilla innan han fick börja gå, skrittade runt några varv och skulle demonstrera tvärningen av framdelen som man vill åt när man börjar öva öppna (ärligt talat vet jag inte om det är riktig öppna jag får till eller bara någon halv/svag variant), började trava mest för att njuta lite av traven som faktiskt börjar bli lite bärig! Och testade lite av den där öppnavarianten i båda varv (!) på volt (yay! även i vänstervarvet!) och lite slutatänk några steg i högervarvet. Någon sluta blev det inte, väldigt svag isåfall, men det kändes som att jag fick bättre placering av bakdelen, fick fram innerhöften lite.
Han var så himla fin att rida så jag nöjde mig efter de kanske 6 varv i trav totalt och några varven i skritt. Kändes mjuk, fin och stark, så vi kunde lika gärna avsluta på topp! :-) Sen hade vi ändå bara 5 minuter tillgodo att skritta av och ta oss ut innan det var bokat för brukshundsklubben. Som aldrig dök upp...
Sen tränade jag lite med Kalle. Fick ett sånt där återfall av "fokusera på en enda detalj" utan att veta hur jag ska rätta till det, och sen inte kunna släppa det även om man nöter och nöter och nöter. Lite orättvist mot Kalle. Allmänt hade vi en lindrig svacka där Kalle fick för sig att vissa grejer var überläskiga i ridhuset och att väggen skulle äta upp honom i vänstervarvet, och så det där med att jag blev tjatig. Borde lära mig att ta igenom saker så snabbt som möjligt (eller ge upp om man inte hittar "nyckeln" och försöka hitta rätt metod till nästa gång istället) och sen göra något annat så det inte blir så tjatigt. Fast overall var det prestationsmässigt ett ok pass. huvudsaken för mig är att han stärker sig lite successivt och blir mjukare och smidigare i sina muskler. Känns som att det går åt rätt håll för jag upplever honom faktiskt som lite mer högrest nu än för 1-2 månader sedan. Ffa vid manken. Han är lättare att jobba för hand än Tabac (trots att han har lite taskig bjudning + försöker undvika allt jobbigt så långt det går) eftersom man måste vara så äckligt konsekvent med Tabac och det där med att man kan behöva ta till rätt höga faser om han väl blir okoncentrerad - annars får man ingen reaktion till slut utan en häst som knatar på precis som han vill. Kalle kan vara riktigt koncentrerad och fokuserad och känslig på pyttehjälper, bara man väl har förtjänat koncentrationen! Tabac är mer upp och ner, vet inte om det är enbart mig det beror på eller om det är han som tappar koncentrationen eller har så inrotade dåliga vanor (t ex att inte lyssna på bettet) att de kommer som återfall då och då. Hursomhelst har jag börjat uppskatta Kalle!
På Torsdagen (idag) så red jag Tabac igen. Tänkte ta ett liiite hårdare pass egentligen än gårdagens extremt korta, men det blev inte så. Först tränade vi på uppsittningsbiten eftersom det är långt ifrån befäst att man ska stå stilla tills matte säger "gå". Brukar ligga över först med högertygeln i handen som jag bromsar i när han börjar gå. Sen när han stått stilla en stund så lyfter jag upp andra benet bakom/ovanför sadeln så vikten ändras som om jag skulle hoppa upp. Då börjar han ofelbart gå! Vilket han såklart gjorde nu också. Samma procedur där, sen lyfta över benet så man sitter ordentligt.
Sen blev det lite skrittjobb i båda varv. Han kändes riktigt bra, men sen blev han väldigt skraj när det rasade snö från taken, det låter rätt rejält. Man kände hur energin stegrades och jag tror att han tog 1-2 galoppsprång halvt i sidled och sen stannade han! Riktigt duktig pålle! Den där "stå still och titta istället för att springa iväg"-träningen kanske har gjort lite nytta! Pållen var fortfarande kontaktbar efteråt och gick att jobba hyfsat, men jag kände att JAG fick lite spagettiben (för mycket dåliga bilder i huvudet). Insåg att det förmodligen inte skulle ge så mycket att träna vidare det passet så vi övade lite på att stå stilla, sen satt jag av.
Kändes ändå som ett hyfsat lyckat pass, behöver ändå lägga in något pass med bara skritt då och då för att vi ska komma ihåg att skritten också är en jobb-gångart. Inte bara uppvärmningsläge. Får se om han tar det på det sättet eller om han bygger upp lite stress-energi till nästa gång.
Kalle fick vila idag, men vad som är kul med honom är att han verkar ha börjat uppskatta kliande och pysslande igen! Det är jättekul, har upplevt honom som lite fisförnäm och för spänd för att gilla att man pysslar med honom fram tills för ett par veckor sedan. Nu har vi lagt in halv-obligatoriskt kliande varje dag för att lindra i pälsfällningstider. Han har så roliga miner och visar väldigt tydligt var och hur hårt han vill att man ska klia!
En annan sak är hur positiv han har blivit till att man håller på med honom överhuvudtaget - häromdagen fiskade han själv efter bettet när jag skulle tränsa och verkade riktigt på hugget att få komma ut och träna. Mycket kul att se!
Är nästan lite sentimental över mina fina pållar! :-)
Det där med konsekvens
Problemet är att det går himla bra på träningen. För att man har detta öga som säger "gör si, gör så, NU!" och även säger till när det blir rätt givetvis så man inte tjatar på häststackarn. När jag själv kommer hem sen och då har fått denna aha-upplevelse, oj vad jag skämmer bort min häst och oj vad inkonsekvent jag har varit, så kommer ju det där att då ska man försöka göra rätt och vara lika konsekvent på hemmaplan. För på träningen gav det ju resultat - hästen blev lydigare och mer koncentrerad även när den var så uppe i varv mentalt (från början) att den skulle ha varit halvt okontaktbar normalt sett.
Eftersom Tabbe är ganska "hård" (man kan behöva gå upp väldigt högt i fas på honom innan man får en reaktion, och då är risken stor att man verkar aggresiv/upprörd vid det laget och tappar respekt och förtroende) så kräver han att man vet vad man vill och ser till att få igenom det, för låter man ett tygeltag t ex slinka obemärkt förbi, då kommer man till slut (om man inte räddar upp situationen) ha en häst som bara drar på i sin egen takt och inte går att få stopp på. Sen kan man gå tillbaka till det fina lätta bara man är uppmärksam på när han lyssnar/inte lyssnar och beredd på att förtydliga om det behövs.
Idag och ett par andra gånger har jag fått märka av den där förvirringen som uppstår i huvudet när jag försökt överföra tränarens råd till hemmaträningen. Jag tycker att jag rycker och sliter och tjatar och gnäller, men det blir inte rätt. Alltså blir det där ryckandet och slitandet och gnällandet verkligen det där negativa som det låter som = inte konstruktivt i form av att jag är konsekvent och tar igenom mina hjälper, utan löper stor risk att leda till ren frustration från min sida och en kuse som ändå inte gör det han blir tillsagd... Det räcker inte med att ta igenom sina hjälper, det måste gå igenom på rätt sätt också, och då måste man ha det där "ögat" som ser vilken hjälp som ger bäst effekt, annars kommer jag yra omkring och söka efter det där bra läget där man kan ge hästen en break för att det blir ett lagom arbetsläge.
Förutom det så fick jag idag återfall av ett negativt troll som sätter griller i huvudet på mig. Som liksom har tråkigt och bara letar efter saker att oroa sig för. Det märktes mycket tydligt på hästen...
Nu stack iofs Tabac från mig sist jag var ute och gick med honom, bara brände iväg utan att jag hade en suck att hålla kvar honom när han blev skraj för en lastbil som körde förbi. Det var ett nytt beteende för mig, annars brukar han alltid vara stoppbar. Funderar på hur man ska lyckas sudda ut alla såna griller (känslan av hjälplöshet som ploppar upp) utan att fokusera för mycket på det och därmed automatiskt få såna dumma tankar.
En inställning jag skulle vilja införa i huvudet är; "Det gör inget."
Kanske framförallt mot mig själv. Släppa lite på kontrollbehoven och lita på att jag reder ut situationerna.
Som ni kanske redan räknat ut så gick dagens pass med arbete för hand inte så bra. Känner att jag borde skippa arbetet för hand när jag är utan tränare, för hästens skull om inte annat. Samtidigt säger en annan röst i huvudet att då ger jag ju upp, visst sjutton borde jag klara av att jobba lite för hand! Klarar jag inte saker och ting för hand är risken stor att det kommer bli halvdant resultat även från hästryggen. Och sen kommer en tredje röst in som säger att jag kanske borde skippa kraven helt och hållet ett tag? Förnuftets röst blandar sig in och säger att nej - det är för sannolikt att jag blir inkonsekvent och måste börja om med hela det här "ta igenom mina kommandon" eller att man blir mer och mer slapp/mesig och plötsligt inte vill göra något som inte är busenkelt och oseriöst eller som tar emot lite, bygger på hjärnspökena mer och mer.
Nu ska jag sova på saken så vet jag att imorgon är en ny dag.
Imorgon behöver inte vara en kass repris av denna dag.
Trots allt - igår satt jag helt lyriskt och kunde rida lättare öppna i vänstervarvet (svåra varvet) och samla upp traven lite på en ovanligt stadig häst! Dagen kanske var för att ta ner mig på jorden.
Välkommen till min hästlivsblogg!
Jag heter Irene och har för tillfället två hästar; kallblodstravaren Delux Tabac 16 år och varmblodstravaren Ideal Crazy "Kalle" 15 år.
Tanken med denna blogg är att skriva av mig lite om hästeriet och träningen då jag har alldeles för få hästkompisar att prata av mig med! ;-)
Lite om mig:
Jag är en 23-årig tjej som för närvarande jobbar på kundservice (som telefonkommunikatör), på sidan av pluggar jag till Kraniosakralterapueft för häst. För den som inte vet vad Kraniosakral terapi innebär (inte det vanligaste! ;-) ) så är det lite kortfattat en mycket mild behandling som strävar efter att få kroppen hamna i balans genom att "lyssna" på hästens kropp och trigga den att självläka/balansera upp sig.
Förutom det har jag två marsvin som heter Sötis och Knubbis, två hästar som sagt, en pojkvän på distans, ett eget företag i liten skala (som dock är halvt vilande just nu när webmastern åkt till USA) där vi säljer hästvänlig utrustning; www.equicomfort.com .
Jag har precis lyckats ta körkortet på tredje försöket och har inte ens hunnit ta premiärturen än! Det var i Onsdags, 4/4 -08.
Min musiksmak är hårdrock/metal men även en del andra varianter inom rock. Lyssnar på mycket olika beroende på humör. Hade hoppats kunna åka på Sweden Rock Festival, Wacken Open Air eller Grasspop i sommar, men med den kassa ekonomin blir det nog inget av det i år tyvärr. Har varit på SRF 3 gånger tidigare och Wacken en gång.
Inom hästeriet så tränar jag för närvarande mest Akademisk Ridkonst. Har även blivit inspirerad mycket av Klassisk Fransk dressyr, men inom den inriktningen är det för svårt att hitta en instruktör här uppe i Norrland, och instruktör behövs inom den ridstilen har jag insett... Det jag gillar med den Akademiska ridkonsten är nog mest att jag alltid tänkt på dressyr som just en konst snarare än något man tävlar och blir bedömd i. Eftersom jag prioriterar känslan i ridningen och hästens hållbarhet/styrka i första hand. Den klassiska franska ridstilen gillar jag eftersom den baseras på filosofin "Riding in lightness", sträva efter självbärighet, balans och lydnad vilket blir "lätthet". För mig som prioriterar ridkänslan så högt så tilltalar de metoderna/den filosofin mig.
Delux Tabac
Till vardags kallad "Tabac" eller "Tabbe". Fux med stickelhår och stjärn, f-92, u. Pia Tabac e. Auvin ue. Greivin. Slutmätt till 146,7cm.
Av det jag vet om Tabac´s tidigare liv så gick han på travet med inte så jättebra resultat fram till 12 års ålder. Var "bra egentligen" men galopperade ofta har jag fått höra. Jag som är lite insatt i travet sen tidigare (pappa som har varit amatörtravtränare som senast hade ett ganska bra kallblodssto) blev inte direkt imponerad av resultaten, men trava fort kan han har jag iallafall sett! ;-)
Vid 12 års ålder blev han pensionerad från travet och skulle bli ridhäst åt en tjej som då var 13 år(?). Som ville ha honom som hopponny, men han var lite väl pigg och stark för det. Utifrån omständigheterna så tyckte jag tjejen hade gjotr ett bra jobb med Tabac de 2-3 år hon haft honom, men det fanns en hel del brister i utbildningen från mina mått mätt. Sommaren -07 skulle jag först ha honom 3 månader på prov för att se hur det gick. Det började inte så bra efter att kusen fick anmärkningar på böjprovet vid veterinärbesiktning. 2 höger bak, ½ vänster bak, 1½ båda fram. Själv blev jag väldigt förvånad eftersom jag tyckte han verkade ovanligt fräsch för sin ålder och inte visade minsta lilla antydan till att halta utan böjprov. Även så hade han sneda höfter, högra sidan var förskjuten framåt. Jag ville ändå ge det en chans så efter ca 5 veckor åkte vi till klinik och röntgade haserna (att jag misstänkte haserna var pga pingisbollsstora gallor på haserna varav den största på höger has). Böjprovet visade en liten urkalkning i benet men som troligen var genetiskt och med "okänd klinisk betydelse". Dock så borde kusen blivit halt redan på travet eller i hoppningen om det hade någon klinisk betydelse filosoferade jag. Några dagar senare gjorde vi om böjprovet och *poff* visade han ingen hälta! Som max en anmärkning dvs 0-0,5 grader båda bak men svårt att se eftersom det var så lite. Min teori såhär i efterhand var att han hade blivit stel dels av de sneda höfterna och av att bli plötsligt avställd. Det har jag hittills inte behövt ångra eftersom kusen har hållt sig fräsch och skadefri sen dess! Efter en del Equiterapueft-behandlingar och lite egna övningsbehandlingar så har höfterna blivit bra också, kanske någon låsning kvar ungefär vid korset (eller första svanskotan?) som också ska bort.
Tabac har som sagt en del att jobba på i grunderna. Dels gick han konstant i övertempo. Man kunde sakta ner honom såpass att han i princip travade på stället, och det var ÄNDÅ i övertempo! Tygeltagen lyssnade han inget vidare på, bromsade man bara med tyglarna kunde jag ha en stoppsträcka på 50-100 meter i skritt... Han lyssnar fortfarande inte BRA på tyglarna, jag måste vara himla konsekvent för att han inte ska börja ignorera dom. Men det tar sig! Vi jobbar hittills bara i skritt och trav. Följer min tränares filosofi att börja med en gångart i taget tills grunderna befästs i den gångarten och hästen blivit hyfsat stark och balanserad i den. Traven får vi ibland vare sig jag vill det eller inte, så den har jag varit mer eller mindre tvungen att kunna jobba i också... Men har man lite problem med såna basicssaker som förhållningar och styrning i skritt och trav kan jag räkna ut på ett ungefär hur det skulle bli i galoppen! Ingen mer hoppning för Tabac´s del heller, men det handlar mest om mitt ointresse.
Tabac kan vara lite ängslig av sig vilket man nog inte skulle gissa på vid första anblicken. Han är ganska ljudkänslig. Förra ägaren berättade att de ofta red ut med huva av den anledningen och jag förstår varför. Han börjar bli liiite härdad nu med tanke på att det byggs en järnväg precis bakom/bredvid stallet och det far omkring lastbilar och grävmaskiner stup i ett och t o m sprängs lite då och då. Han är väldigt hög i rang i hagen. Min andra häst, Kalle, har oftast varit högst i rang tidigare men har fått kliva åt sidan för Tabac. Lyckligtvis är han ganska snäll av sig ändå och skulle inte göra illa någon med flit om han inte blev riktigt pressad till det. Har blivit några bitmärken och lindrigt sparkmärke på Kalle, men ärligt talat är det nog Kalle som triggar till det.
Kalle busar med Tabac i hagen.
Ideal Crazy, "Kalle"
Mörkbrun valack ca 157cm f-93, u. Sophisticated hill e.Buck Newton.
kalle var travhäst till ca 6 års ålder men saknade "gnista". Han skulle egentligen skickas till slakt eftersom dåvarande ägarna hade gett upp förhoppningarna att göra stjärntravare av honom. Då var jag själv ute efter en ponny på foder men det var lite tunt om ponnyer tillgängliga. Eftersom min pappa kände de som ägde Kalle så propsade han på att vi åkte och tittade på och provred honom, trots att vi bara skulle ha en häst på foder egentligen. Han var riden lite redan, dels av 12-åriga dottern i huset som älskade att busgaloppera omkring, och dels av mamman som red lite dressyr. Han hade också sneda höfter när i fick honom så gissningsvis var det därför han saknat "gnistan" på travet. Det i kombination med att han blir synnerligen arbetsovillig om det tar emot i kroppen, till skillnad från Tabac t ex som snarare springer ifrån det jobbiga. Nu har jag ju lyxen med en pappa som är Equiterapueft, så han blev betydligt fräschare och jämnare i kroppen efterhand.
Kalle är en riktig personlighet som älskar uppmärksamhet och gillar att påverka människor i smyg. Som att putta omkull en hink och sen bli skitskraj och skutta åt sidan i skräck. Jag inbillar mig att han gör det för att han gillar att få en reaktion från oss människor, och vi börjar såklart skratta åt hans söta skrajsna "oooh vad läskigt!"-uttryck!
Vet inte hur man ska beskriva det, men han är duktig på att överföra sina synpunkter och känslor på oss människor. På gott och ont, ibland lyssnar man lite för mycket och då utnyttjar han det till slut, att man låter honom komma undan med för mycket när han visar att det blir jobbigt och till slut har en häst som tror han kan komma undan med minsta lilla jobbiga, t ex i dressyren. Så man får passa lite på sig själv! Samtidigt som det är skönt att ha en häst som säger till. Kalle säger till vid minsta lilla träningsvärk medans Tabac nog inte skulle säga till förrän han skadat sig rejält...
Kalle är mycket känslig och lättlärd. Har ridit med grimma på honom och den lyssnar han bra på. Har blivit riden massor med bettlöst också. Är ganska välskolad för hjälperna ändå, men det krävs en del av ryttaren om man ska kunna utnyttja det maximalt, stabil sits, kroppskontroll, kunna sätta honom i balans och hålla koll på kroppsdelarna. De som rider honom bra har kunnat rida riktigt fin galopp, fatta från i princip stillastående, rida travslutor och travöppnor och samlad trav, det mesta i skritt. Han är lättsam på ett svårt sätt skulle man kunna säga - mycket lättsam eftersom han aldrig sticker (kan dra iväg om han blir riktigt skraj men går alltid att få stopp på) inte bockar, stegrar sig osv och brukar vara allmänt lätt att sitta kvar på. Dessutom är han lite lat av naturen som jag brukar säga, även om han uppskattar att bränna uppför en backe i full galopp så uppskattar han även vilan som kommer efter... Samtidigt så måste man hjälpa honom en del för att dressyren och hoppningen ska bli bra, hjälpa till med balans och rakrikta honom framförallt.
Jag lärde mig mycket av Kalle de åren jag hade honom. Just för att han är så duktig på att säga till och det där att man ändå inte kunde sitta och finåka utan behövde lära sig rätt knappar. Me ändå är rätt överseende med en fumlig matte som försöker lära sig.. Sen såldes han till en kompis som ägde honom ca 2 år och sen bestämde sig för att flytta till USA 4 år för att plugga. Hon åkte i höstas. Jag lovade att hjälpa till att hitta en köpare till honom, men sen dess har det gått trögt med den biten... Nu MÅSTE han snart bort eftersom min ekonomi kollapsar av att ha två hästar så jag får börja annonsera mer. Tråkigt att f.d. travare är så oattraktiva för köpare.
Under tiden så försöker jag aktivera honom på lite olika sätt, bara släppa lös i ridhuset så han får springa av sig när jag är lat, kortare uteritter, promenader, löshoppning, arbete för hand à la AR med mera.
Kalle i hagen.
