tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Idag blåste det så mycket att Tabben fick vila. Tyvärr andra dagen i sträck, igår var det hundträning i ridhuset och med alla poliser och sina stora skällande hundar som var överallt runt ridhuset så vågade jag inte gå på ridbanan heller pga oljudet (inget emot poliserna och deras hundar alltså, utan för att jag har en ljudkänslig häst! ;) ).

Lite vinterbilder!


Haggrannens hus är lite litet tror jag! ;-)


Snöigt par (Tabac och hagkompisen)


Snö var det, ja!


Någon kunde inte låta bli kameran!



Woops, "kjolen" blåste upp!



Så här fin kan man bli av lite snö och halm.



Fler bilder på bettet, aningens skarpare bilder iaf den här gången:

Tabac är mycket bättre i hältan nu. Skulle inte kalla honom halt längre utan snarare så märker jag av en rörelsestörning fram, att han i vissa lägen inte är taktren fram och då ffa när han ska belasta bogen i vissa lägen. Som det ser ut nu är det inte ens i ett specifikt framben utan snarare manken. Det känns inte som att det är dags att börja rida igen, dumt att lägga extra vikt på ryggen, däremot ska han få börja träna väldigt försiktigt från marken.

Han "kan" inte stå på helvila, magen blev för dålig. Skrittjobbet blir lika mycket för att hålla koll på dagsstatusen som för att gymnasticera och bygga upp väldigt försiktigt. Sist, och andra gången kanske ska tilläggas, såg det positivt ut. Han ville inte använda hela bogbladets rörelseregister och hade mao svårare i vissa lägen, men efterhand så började han faktiskt belasta bogarna rätt i fler steg (tänker i vändningarna t ex) med övre bogmuskulaturen som han tidigare undvikit. :-)
Är ju viktigt att det inte blir under tvång, alltså att jag inte försöker pressa honom till att använda kroppen så, och det gjorde jag inte. Jag angav riktningen och tempot (men även det lite anpassningsbart efter vad hästen hade att säga) och tog bara ett par steg i taget som var lite "jobbigare" där han ändå fortfarande hade ett val i hur han skulle använda kroppen. Därför ser jag framstegen som bra kvitto på att han känner sig bättre.
Tanken är att stegra upp pyttelite i taget utifrån att man märker att han klarar av det. Just nu är majoriteten bara att skritta rakt fram i normaltempo med fri ram, sen provar jag ett par steg i taget att vända (försöker då guida honom att använda benen rätt och böja sig men gör ingen grej av det om det blir fel) och ett par steg i taget försöka korta av tempot bara genom att jag själv kortar steget och riktar om energin uppåt + en förvarnande kramning i tygeln. Räcker inte det så tar jag det som att det var för mycket att kräva just då eller att han inte riktigt hann med och förstod vad jag ville.

Nu har jag äntligen fått hem lite grejer jag beställt! :-)
Bl a ett nytt bett.
Använder nosgrimman också till Stübbentränset som jag ratade helt när jag hade fått hem det, nu var jag i behov av en nosgrimma så jag testade, och färgerna ser ganska bra ut på Tabac tycker jag!

Tabac vilar nu. Han är fortfarande halt, har fått behandling (av mig alltså) så får vi se om det hjälper.
Men det stoppar tydligen inte honom. Dom busar en del i hagen.

Lite vinterbilder!


Social rackare! ;-) Matte var spännande.








Liten suris! :P

En frågeställning som kan användas i många fler sammanhang än det här.
Men ibland är hästarna helt enkelt för snälla och lydiga för sitt eget bästa. Eller så kanske vi människor är för duktiga på att uppfostra dom.

Häromdagen (Söndags) så tänkte jag rida Tabac i ridhuset. Han var lite motvillig, å andra sidan var det såna smågrejer (tyckte jag) och i såna sammanhang där han brukar kunna stanna och inte gärna gå, men han går ju att lirka med. Så förutom att det var fler tillfällen inom samma tid än vanligt var det inga konstigheter i sig. T ex stannade han och ville käka hö vid stalldörren, stannade på vägen till ridhuset och ville spana (inget ovanligt, när han kommer ut varifrån det än är vill han gärna spana), var motvillig att gå igenom ridhusdörren (inte heller något konstigt, han har råkat dunka i med sidan av sadeln i dörröppningen ett par gånger på sistone) och han var motsträvig över att gå till den delen av ridhuset där pallen är och jag brukar lägga ifrån mig ev. grejer/kläder inför ridningen. Å andra sidan är det en läskig del av ridhuset periodvis eftersom det låter mycket från porten om det blåser.
Däremot när vi kom ner till ridhuset kände jag av att han gick liite ojämnt. Inget konstigt med det heller egentligen, jag brukar alltid snegla lite för att kolla dagsstatusen, är rätt petig med att "känna av" hästen varje dag. Å andra sidan så brukar han vara lite stelare i vänsterbogen så jag tänkte inte på det just då, nästan -20grader =häst som tar längre tid på sig att bli uppvärmd.
Sen knäppte det till i bogtrakten och benet vek sig på honom mitt i steget. Det låter väldigt dramatiskt men det var det inte, dock ett tydligt tecken på att - aj då, ingen ridning idag! Skulle gissa på att någon nerv kom i kläm precis i det läget så benet vek sig. Iom att det knäppte i leden samtidigt, annars kan man såklart gissa på smärta också.

Han hade fått behandling dagen innan, väldigt lite men ändå. Egentligen borde jag inte ha ridit på något dygn eller mer alls efter det (just för att dom kan få sämre koll på kroppen, bland annat) men jag var väl lite överoptimistisk eftersom jag tyckte det var så lite och ville passa på när det var drägligt ridväder.
Har jag "tur" kan det ha varit behandlingen i sig som satt igång en läkeprocess och att hästen ser värre ut en tid direkt efter pga det.
Har jag otur så hade hästen lyckats med något i hagen samma dag, ex. sträckt sig, och det var så färskt att det inte märktes så tydligt den kvällen (Lördag) men att jag kände av att han behövde behandling, tvärtom mao.
Jag hade ju behandlat vid armbågen på vänster fram Lördag kväll för att han kändes lite varm i det området. På Söndagen såg det ut som att det var det området han sparade.
(Behandlingen i sig "kan" inte ha gjort någon skada, det är en väldigt mild behandling och såpass skicklig börjar jag ändå bli att risken är så gott som obefintlig. Den triggar till självläkning/balansering av kroppen, inte att man själv fysiskt ska "rätta till" eller manipulera kroppen.)

På söndagen fick han iaf vila och så behandlade jag mer, smörjde på liniment i musklerna som verkade ansträngda av felkompensationen.

Måndag blev helvila, Tisdag (idag) var jag och knatade omkring lite i ridhuset för att jag dels ville att han skulle få röra på sig under mer kontrollerade former än i hagen och dels kolla av statusen själv.
Nu när jag tänker på det så ser jag tydligt att han avlastar v. fram. Och jag upplever att det är något i det benet, inte det som annars är en klassiker att dom i själva verket avlastar något bak eller går och ser halt ut på ett ben när de i själva verket sparar det andra. Skulle kunna sitta ända uppe i hals/mankmuskulaturen eller bogbladet också fast det förklarar inte varför jag kände lite värme vid armbågen.

Farsan och syrran kommer förbi imorgon eftersom syrran ändå skulle vaccinera Tabac. Ska passa på att be dom kolla lite dom också. Är ju bra ju mer man kan försöka ringa in vart det sitter för att kanske lättare bedöma allvaret i det, hur länge man ska vila eller om det kanske t o m är bra om han får röra sig ordentligt. Dom har inte röntgensyn men oavsett kommer jag inte dra iväg till någon klinik i det här vädret och väglaget. Då får han hellre stå ända fram till våren om det är först då väglaget blir drägligt! =P

Men men, nu ska vi tänka positivt! Skriver egentligen mest ner det här för att jag själv ska kunna hålla lite koll.  

Tabben har en gräns. Han får inte gå längre ut än till höpåsen. Då flyttar man på höpåsen! ;-)



Från början låg den precis i boxöppningen.



Aktuellt i träningen
Jag har börjat med galoppfattnings-träningen igen. Fast än blir det ingen galopp och det gör inget, utan vi jobbar förberedande och tar det när det kommer!
Såhär har jag tänkt (det mesta utifrån rekommendationer från tränaren, men sen får man ju översätta det för att passa Tabben):

Jag väljer ett ställe, i det här fallet på en volt i bortre delen av ridhuset på öppna delen precis när jag ska vända in mot väggen (då får jag hjälp en bit av väggen med styrningen och kan strunta i den i själva fattningen, början av volten brukar kräva mer styrning). Det är vår galoppfattningspunkt.
Jag har bara tränat det två gånger nu och då har det bara varit i högervarvet, iom att det ändå inte blir någon galopp än så bryr jag mig inte om att göra i vänster också. Längre fram kommer jag såklart variera varv och då kommer det bli på samma volt och i ungefär samma moment.

På det här stället ger jag galoppfattningskommando. Inte överfalla hästen med 10 signaler som den ändå inte förstår, utan jag nöjer mig med att tänka galopp och en dubbelsmackning som vi använt från marken.
Oftast resulterar det i att han blir stressad och katapultar fram i obalanserad trav. Det är lite det vi försöker lära bort, men ffa anledningen till det, stressen.

Jag vill uppmuntra honom att våga testa lite olika, därför vill jag inte bestraffa när han bränner iväg. Vi fortsätter relativt passivt runt volten, jag försöker hålla mig stabil själv och återfå balansen så gott det går och styrningen behöver jag fokusera på för i det läget när han blir lite låst mentalt så blir han det fysiskt också. Går tillbaka till gamla reflexer och vill gärna snedda inåt över innerbogen. Men försöker samtidigt tänka att det inte är hela världen om styrningen inte blir perfekt. Nu från början ska kraven vara låga!

Sen när vi kommit runt till galopp-punkten så vill jag att han ska tänka galopp på just den punkten. Är han fortfarande uppe i varv sen förra gången (i nuläget så är han oftast det) och jag egentligen ändå inte "vill" ha galopp i det läget (pga stressen och obalansen) så räcker det med att jag tänker galopp och överför det pyttelite i min kropp. Huvudsaken är att han också tänker galopp på den punkten.
Det där kommer variera från gång till gång, förhoppningsvis kommer jag också kunna lägga lite mer press när hans stress går ner, eller inte press egentligen utan vara tydligare med vad jag vill.

Tanken är också att han själv ska få pussla lite med hur han ska använda sin kropp. Just nu så är vi inte ens i det stadiet, pusslandet han gör är snarare reflexmässigt "fel", första steget blir att bryta det där reflexmässiga beteendet. Hellre ta saker och ting i rätt ordning och göra det grundligt, för jag misstänker att det är det mentala som kommer ta längst tid OCH vara mest värt i längden! :-)
Sen när man kan behålla balans och tempo (att han inte lägger sig på bogarna och drar iväg snabbare) kommer det bli mer att han faktiskt får lägga sitt pussel om hur han ska göra för att följa mattes galoppkommando.

Det är mycket mentalt för mig också. Dels blir jag coolare ju coolare han blir. Dels när man gör det såhär kravlöst och lite i taget så hinner även jag öva på att sitta kvar i balans och vara kvar i mig själv, plus att det blir mycket roligare när man har lite krav och kan uppskatta det lilla!



De två pass jag provat hittills har jag faktiskt varit riktigt nöjd med. Han har hittat tillbaka bra till balans igen efter övningen, jag har hållit mig positiv vilket är en stor del i det hela om vi ska lyckas. Och om jag ska reagera rätt från hästens synvinkel. T ex så vill jag att han ska få känna sig hyfsat fri, och det kan jag bara om jag klarar att sitta kvar i hyfsad balans och motstår mina egna reflexer att börja rycka i tyglar eller greja.





Ridning i vinterkylan! (ca -20 grader, känns ännu kallare i ridhuset pga luftfuktigheten)