Är det såhär det ska kännas?
Jag är så lycklig att jag nästan grinar så snart jag tänker på min lille pålle! :-D
Han är helt UNDERBAR!
Idag var det verkligen så jag tänkte "är det SÅ HÄR det ska kännas?!" :-)
Tabben var så otroligt med! Som att han verkligen uppskattade träningen och villa vara delaktig! Till skillnad från att göra saker lite pliktskyldigt men egentligen vara någon annanstans mentalt.
Det kändes redan första långsidan. Jag skrittade bara på och bad inte om annat än att han skulle gå rakt fram längs spåret - redan där började han själv höja tonus litegrann ungefär som "här brukar vi samla!" med öronen framåt.
Allt bara flöt på!
Efter ett tag bestämde han som vanligt att nu är det dags att trava. Normalt sett brukar jag reagera på ett av följande vis:
*Är jag mitt i en rörelse och jag upplever att nää, vi var ju inte färdiga (som att han vill gå över till traven för att avlasta men jag egentligen vill ha lite mer) då ber jag honom fortsätta skrittjobba i den övning vi höll på med.
*Är det en yrsig dag och jag känner att ja, det är lika bra att få komma igång och andas ordentligt, då kör jag på och fortsätter med samma övning jag var på i trav istället.
*Hade jag ändå tänkt börja trava eller allmänt tycker det är ett bra läge, då omvandlar jag energin till skolskritt istället och gör ett par uppgångar från skolskritt till trav. Brukar få göra ett par intervaller korta - länga innan skolskritten riktigt kommer. Då blir traven mycket bättre.
Men idag var det ett fjärde scenario som jag inte riktigt stött på tidigare. Idag tänkte jag köra alternativ nummer tre - att ta några uppgångar från skolskritt till trav. Gjorde som jag brukade och fokuserade på skolskritt i traven för att få till en övergång utan att tappa energin (eller bromsa för mycket, bättre att omvandla). En gång fick vi till skolskritt men nästa gång vi försökte samma sak började han istället vinkla nästan lika mycket i traven! Att jag fick samma svar från hästen i traven som jag brukar få i skritten när jag begär skolskritt. Det gick inte längre att göra en övergång till skolskritt för jag kunde inte känna gränsen emellan - det var som att den hade suddats ut..
LYCKA!!
Nästa lyckliga moment: efteråt (och efter att han hade fått gå framåt lite som belöning) så kunde Tabac skritta i fri skritt. Inte på lång tygel - utan fri skritt. Som om det var det mest naturliga i världen. Som att han hade landat och var nöjd med det!
Det kanske låter som en fånig grej - men normalt sett så skrittar han för att han är tokmör och känner att okej, jag måste nog vila... eller för att han tänker att vi är klar och bara ska skritta till utgången. Även om han är trött och skrittar på avslappnat och fint så kan man ändå känna rastlösheten i honom. Som att det bubblar upp och kommer bli trav närsomhelst. Att han kan kännas nöjd med skritten (trots att han inte ens fått hellånga tyglar! ;-) ) och bara vara känns stort för oss!
Och ännu nästa lyckliga moment:
Jag tänkte galopp. Och jag kände att han tänkte galopp. Ändå var han helt och hållet med mig- i balans, i fullt styrbart läge (haha, det är inte alla gånger det ens känns så som bra läge under ett pass! ;-) ) och trots att energin gick upp lite så kändes det enbart positivt - energin behöver vi ju för ansatsen till galopp.
Ok, nu kanske jag förmänskligare hästen lite, men det kändes som att han ville galoppera! Det kändes som att han sa: vilken rolig utmaning! hjälp mig matte, hur ska jag göra?
Sen har vi ju inte kommit så långt där än så det tog ett par försök för att komma igång. För att sen i högervarvet kännas så tydligt att yes - nu är han på rätt väg! Att jag känner hästen under mig pussla med hur han ska använda kroppen för att plötsligt befinna sig i ett helt annat läge, i en ansats till galopp helt enkelt.
Känslan var helt underbar! :-D Det där som B brukar prata om att det är så mycket vackrare när det kommer inifrån hästen. Fast en vacker känsla i det här fallet!
Haha, jag är som sagt helt lyrisk! :-) Det här kan jag leva på länge!
Han är helt UNDERBAR!
Idag var det verkligen så jag tänkte "är det SÅ HÄR det ska kännas?!" :-)
Tabben var så otroligt med! Som att han verkligen uppskattade träningen och villa vara delaktig! Till skillnad från att göra saker lite pliktskyldigt men egentligen vara någon annanstans mentalt.
Det kändes redan första långsidan. Jag skrittade bara på och bad inte om annat än att han skulle gå rakt fram längs spåret - redan där började han själv höja tonus litegrann ungefär som "här brukar vi samla!" med öronen framåt.
Allt bara flöt på!
Efter ett tag bestämde han som vanligt att nu är det dags att trava. Normalt sett brukar jag reagera på ett av följande vis:
*Är jag mitt i en rörelse och jag upplever att nää, vi var ju inte färdiga (som att han vill gå över till traven för att avlasta men jag egentligen vill ha lite mer) då ber jag honom fortsätta skrittjobba i den övning vi höll på med.
*Är det en yrsig dag och jag känner att ja, det är lika bra att få komma igång och andas ordentligt, då kör jag på och fortsätter med samma övning jag var på i trav istället.
*Hade jag ändå tänkt börja trava eller allmänt tycker det är ett bra läge, då omvandlar jag energin till skolskritt istället och gör ett par uppgångar från skolskritt till trav. Brukar få göra ett par intervaller korta - länga innan skolskritten riktigt kommer. Då blir traven mycket bättre.
Men idag var det ett fjärde scenario som jag inte riktigt stött på tidigare. Idag tänkte jag köra alternativ nummer tre - att ta några uppgångar från skolskritt till trav. Gjorde som jag brukade och fokuserade på skolskritt i traven för att få till en övergång utan att tappa energin (eller bromsa för mycket, bättre att omvandla). En gång fick vi till skolskritt men nästa gång vi försökte samma sak började han istället vinkla nästan lika mycket i traven! Att jag fick samma svar från hästen i traven som jag brukar få i skritten när jag begär skolskritt. Det gick inte längre att göra en övergång till skolskritt för jag kunde inte känna gränsen emellan - det var som att den hade suddats ut..
LYCKA!!
Nästa lyckliga moment: efteråt (och efter att han hade fått gå framåt lite som belöning) så kunde Tabac skritta i fri skritt. Inte på lång tygel - utan fri skritt. Som om det var det mest naturliga i världen. Som att han hade landat och var nöjd med det!
Det kanske låter som en fånig grej - men normalt sett så skrittar han för att han är tokmör och känner att okej, jag måste nog vila... eller för att han tänker att vi är klar och bara ska skritta till utgången. Även om han är trött och skrittar på avslappnat och fint så kan man ändå känna rastlösheten i honom. Som att det bubblar upp och kommer bli trav närsomhelst. Att han kan kännas nöjd med skritten (trots att han inte ens fått hellånga tyglar! ;-) ) och bara vara känns stort för oss!
Och ännu nästa lyckliga moment:
Jag tänkte galopp. Och jag kände att han tänkte galopp. Ändå var han helt och hållet med mig- i balans, i fullt styrbart läge (haha, det är inte alla gånger det ens känns så som bra läge under ett pass! ;-) ) och trots att energin gick upp lite så kändes det enbart positivt - energin behöver vi ju för ansatsen till galopp.
Ok, nu kanske jag förmänskligare hästen lite, men det kändes som att han ville galoppera! Det kändes som att han sa: vilken rolig utmaning! hjälp mig matte, hur ska jag göra?
Sen har vi ju inte kommit så långt där än så det tog ett par försök för att komma igång. För att sen i högervarvet kännas så tydligt att yes - nu är han på rätt väg! Att jag känner hästen under mig pussla med hur han ska använda kroppen för att plötsligt befinna sig i ett helt annat läge, i en ansats till galopp helt enkelt.
Känslan var helt underbar! :-D Det där som B brukar prata om att det är så mycket vackrare när det kommer inifrån hästen. Fast en vacker känsla i det här fallet!
Haha, jag är som sagt helt lyrisk! :-) Det här kan jag leva på länge!
Min lille guldklimp! :-)
Tänk vad små saker som andra förmodligen inte ens tänker på som kan påverka sinnesstämningen hos lille kusen! :-P
Idag var han hingst, för att de hade ställt en valack i hagen bredvid. Tabben var tvungen att försvara sin flock mot inkräktaren, stod och spände upp sig och bankade med framhoven lite hingst-utmanande sådär.
Det hade varit så enkelt att bara bytt plats på stoet mittemot och valacken (särskilt som båda bytte hagar i princip samtidigt) men det är väl något man inte tänker på när man inte upplever det själv.
Haha, själv är jag glad att jag fick in pålle öht! ;-) Vill han inte komma in har man inte mycket att säga till om. Går man iväg med honom så kommer hela flocken dundrandes bakom och då kan man glömma att kunna hålla i tabben. Så det gäller att få honom och helst hela flocken bort till grinden först innan det är någon idé att fånga honom.
Därför jag helst har inne på natten trots att det blir en massa jobb i onödan (med mockning och att fixa iordning käket) då är han van vid att på kvällen ska man komma in! :-) Till slut så schasade han med flocken till grinden ikväll. Efter att stackars matte hade knatat genom hela stora sommarhagen och nästan gett upp hoppet att pållarna hänger med tillbaka!
Idag var Tabben riktigt rolig att rida! :-D
Och idag kändes det som att matte faktiskt förtjänade att rida på honom. Han var helt underbar!
På träningen i helgen så gav Birgitta rådet att tänka öppna/stänga vägen för honom om han vill trycka utåt eller inåt för att på så vis avlasta. Just då var det väldigt klurigt att få till (men så var han ju väldigt mör, så han hade större motivation till att slippa undan belastningen) men idag var det tillräckligt lindrigt för att faktiskt hjälpa styrseln enormt! :-)
Det kändes som att vi hade balansen idag.
Balans mellan att vara ödmjuk och att vara konsekvent. Att få något gjort och vara tydlig, men ändå ge fina och få signaler. Att ha energi och kunna omvandla den.
Jag började väldigt lågt i krav med att bara vara noga med att han följer vägen, inte bry mig så mycket om resten. För att sen successivt lägga in lite annat. När vi kunde följa spåret och så att säga hålla linjen, då testade vi flytta in framdelen och bara fokusera på lite svag öppna - position (brydde mig inte så mycket om kvalitén i rörelsen, men jag tror faktiskt den blev riktigt bra) nästa gång fokuserade vi på att rida öppna - flytta ut framdelen igen med tänk att det skulle bli sluta efteråt. Men det var mer flytt-momentet av bogarna (övergången) i sig jag brydde mig om.
Sen testade vi en diagonalsluta per varv och en skrittpiruett per varv. Tabben var verkligen kanonduktig! :-)
Avslutade med några uppgångar till trav. "pumpade igång" först genom att samla -länga lite - samla tills man till slut (ofta genom att pålle redan börjat trava för att avlasta! ;-) ) samlat ihop nog med energi för att kunna göra travövergången i skolskritten. Han var så otroligt duktig att vi avslutade direkt efter vi fått till en fin övergång, som belöning. Min fina pålle! :-D
Idag var han hingst, för att de hade ställt en valack i hagen bredvid. Tabben var tvungen att försvara sin flock mot inkräktaren, stod och spände upp sig och bankade med framhoven lite hingst-utmanande sådär.
Det hade varit så enkelt att bara bytt plats på stoet mittemot och valacken (särskilt som båda bytte hagar i princip samtidigt) men det är väl något man inte tänker på när man inte upplever det själv.
Haha, själv är jag glad att jag fick in pålle öht! ;-) Vill han inte komma in har man inte mycket att säga till om. Går man iväg med honom så kommer hela flocken dundrandes bakom och då kan man glömma att kunna hålla i tabben. Så det gäller att få honom och helst hela flocken bort till grinden först innan det är någon idé att fånga honom.
Därför jag helst har inne på natten trots att det blir en massa jobb i onödan (med mockning och att fixa iordning käket) då är han van vid att på kvällen ska man komma in! :-) Till slut så schasade han med flocken till grinden ikväll. Efter att stackars matte hade knatat genom hela stora sommarhagen och nästan gett upp hoppet att pållarna hänger med tillbaka!
Idag var Tabben riktigt rolig att rida! :-D
Och idag kändes det som att matte faktiskt förtjänade att rida på honom. Han var helt underbar!
På träningen i helgen så gav Birgitta rådet att tänka öppna/stänga vägen för honom om han vill trycka utåt eller inåt för att på så vis avlasta. Just då var det väldigt klurigt att få till (men så var han ju väldigt mör, så han hade större motivation till att slippa undan belastningen) men idag var det tillräckligt lindrigt för att faktiskt hjälpa styrseln enormt! :-)
Det kändes som att vi hade balansen idag.
Balans mellan att vara ödmjuk och att vara konsekvent. Att få något gjort och vara tydlig, men ändå ge fina och få signaler. Att ha energi och kunna omvandla den.
Jag började väldigt lågt i krav med att bara vara noga med att han följer vägen, inte bry mig så mycket om resten. För att sen successivt lägga in lite annat. När vi kunde följa spåret och så att säga hålla linjen, då testade vi flytta in framdelen och bara fokusera på lite svag öppna - position (brydde mig inte så mycket om kvalitén i rörelsen, men jag tror faktiskt den blev riktigt bra) nästa gång fokuserade vi på att rida öppna - flytta ut framdelen igen med tänk att det skulle bli sluta efteråt. Men det var mer flytt-momentet av bogarna (övergången) i sig jag brydde mig om.
Sen testade vi en diagonalsluta per varv och en skrittpiruett per varv. Tabben var verkligen kanonduktig! :-)
Avslutade med några uppgångar till trav. "pumpade igång" först genom att samla -länga lite - samla tills man till slut (ofta genom att pålle redan börjat trava för att avlasta! ;-) ) samlat ihop nog med energi för att kunna göra travövergången i skolskritten. Han var så otroligt duktig att vi avslutade direkt efter vi fått till en fin övergång, som belöning. Min fina pålle! :-D
Borta bra men hemma bäst!
Hmm, förutom om man ser till ridkvalitén! ;-) Då är nog borta bäst i det här fallet.
Skulle behöva någon att stå till svars för hemma också tror jag! Haha
Men Tabben verkar ha återhämtat sig nu iaf sen träningen. Igår kväll red jag och förutom en del svårighet med koncentrationen så kändes han bra fysiskt iaf.
Det känns som att Tabben gått om mig några snäpp i utvecklingen.
Han har blivit starkare, mer jämn i fysiken (rakriktad), mer balanserad. MEN det krävs ju fortfarande ungefär lika mycket av mig för att göra något vettigt av det - bara det att nu när jag vet att han kan känns det ännu mer som en käftsmäll när man inte lyckas få fram det! :-P
Igår kändes det som att pålle var irriterad på mig när jag inte gav rätt signaler och liksom red på det som fanns, som att han var irriterad för att matte inte hängde med i utveckligen. "Men kom igen matte, det här kan vi! Sluta mesa!" Haha :-) Men han tar ju saken i egna händer och gör det HAN känner för när matte inte har koll.
Det är inte det lättaste att vara steget före pålle mentalt och fysiskt, och samtidigt vara tillräckligt precis/vältajmad i hjälperna för att vara rättvis mot honom. Stämma av när man ska förstärka och när man ska göra om- göra rätt. Ödmjuk mot hästen men konsekvent! :-)
Haha vi får göra ett nytt försök! Mycket lättare med tränare med sig som ger feedback hela tiden! ;-)
Skulle behöva någon att stå till svars för hemma också tror jag! Haha
Men Tabben verkar ha återhämtat sig nu iaf sen träningen. Igår kväll red jag och förutom en del svårighet med koncentrationen så kändes han bra fysiskt iaf.
Det känns som att Tabben gått om mig några snäpp i utvecklingen.
Han har blivit starkare, mer jämn i fysiken (rakriktad), mer balanserad. MEN det krävs ju fortfarande ungefär lika mycket av mig för att göra något vettigt av det - bara det att nu när jag vet att han kan känns det ännu mer som en käftsmäll när man inte lyckas få fram det! :-P
Igår kändes det som att pålle var irriterad på mig när jag inte gav rätt signaler och liksom red på det som fanns, som att han var irriterad för att matte inte hängde med i utveckligen. "Men kom igen matte, det här kan vi! Sluta mesa!" Haha :-) Men han tar ju saken i egna händer och gör det HAN känner för när matte inte har koll.
Det är inte det lättaste att vara steget före pålle mentalt och fysiskt, och samtidigt vara tillräckligt precis/vältajmad i hjälperna för att vara rättvis mot honom. Stämma av när man ska förstärka och när man ska göra om- göra rätt. Ödmjuk mot hästen men konsekvent! :-)
Haha vi får göra ett nytt försök! Mycket lättare med tränare med sig som ger feedback hela tiden! ;-)
Träning för Birgitta 22-23/5
Nu är Tabben och jag tillbaka efter en intensiv träningshelg! :-)
Haha jag hade t o m tänkt i förväg att nu ska vi ladda upp och träna upp orken så det inte blir så tufft med träningen. Med resultatet att Tabben blev starkare men uthålligheten blev inte värst mycket bättre för det, så istället tog han ut sig MER för varje pass! :-S
Tufft också att sova borta. Det var ju tänkt att han iaf skulle få vara ute i hage på dagen och bara sova inne under natten men istället blev det att han fick vara inne hela tiden. Pga info ett par dagar innan att stallägaren beslutat att inte ha gästhagar pga parasitrisken. Nu har jag inte vägt exakt men jag hade två hönät med varav ett på ca 8kg torrhö och ett med 4kg hösilage, vilket jag tänkte var lite i underkant. Vi tog dessutom ut lite av höet ur hönäten precis efter träningarna för att han skulle kunna äta snabbare, och ändå kom jag hem med ca 5-6kg hö. Inte mycket för 1½ dygn och pålle som står på fri tillgång! :-(
Pålle tyckte det var lite jobbigt med grusvägen. Första vändan gick kanon, ganska bra på hemvägen också. Men efter att ha gått en km på jobbig grusväg tre gånger tur och retur blev det jobbigt för fossingarna. Då blev det på med barfotabootsen fram på vägen dit, tillbaka gick vi inte ens utan lastade på utanför ridbanan.
Vi uppnådde vårt delmål med att rida till ridbanan! :-) Passade på första vändan dit innan vi hunnit bli trötta, använde grimma + grimskaft ovanpå tränset. Jag kände mig enormt stressad för att både sällskapet och farsgubben var på mig med "skynda, skynda! vi måste iväg!!" trots att jag försökte vara så effektiv som möjligt och trots att JAG egentligen ville känna all tid i världen för att ta mig upp och till eventuella missförstånd på vägen. Så spänningen satt kvar när jag satt på hästen. Men HAN skötte sig exemplariskt. Trots att han såklart kände av min spänning så gick han, tittade lite på ekipagen borta på banan men det var aldrig några tvivel på att vi skulle ta oss dit. :-) Tror grimman gjorde mycket, plus att jag hade sällskap så har man något annat att tänka på. Tror mycket har att göra med att jag blir uttråkad på vanliga grusvägar och börjar oroa mig i brist på bättre att tänka på. Hästen däremot bryr sig inte om sällskap. Han är den som går när de andra skyggar, eller skyggar när inte de andra gör det! ;-)
Träningen då?
Jaa... Vad ska man säga? För mig kändes det inte bra alls under första passet. För han var väldigt fokuserad på allt runtomkring. Helst ville han bara bort till utgången och för mig blev det onödigt mycket energi bara på att få pålle vara "med" och öht gå dit jag ville. Däremot var energin såklart positivt också, inga problem med att han inte tog i! ;-) Plus att träningen hemifrån fortfarande satt i. Tycker det är lätt hänt att man glömmer bort lite såna basics-saker man tränat på hemma när man kommer bort på träning. Är svårt att fokusera på allt sånt och samtidigt behålla känslan och följa tränarens direktiv. Ändå är det hundra gånger lättare med Birgitta, första passet red jag nästan självständigt med bara lite förslag/kommentarer från hennes sida!
Jag lutade mig framåt lite nu och då. För att jag lätt reagerar så instinktivt när pålle inte riktigt är "med", nästan som en försvarsställning. Det blev bättre till andra passet tycker jag.
Andra passet kändes mycket bättre för min del. Pålle var redan lite mör men för mig blev det mer lagom. Dessutom hade han landat lite bättre och var inte alls lika fokuserad på allt runtomkring. Tror också han kommit igång bättre fysiskt, ordentlig uppvärmning av att redan ha gått ett pass! ;-)
Så han kändes mycket mer "med" och jag kunde börja fokusera på fler detaljer.
Vi testade att göra ansats till galopp. Huvudsaken var alltså att pålle tänker galopp så nöjer vi oss för stunden. Det blir mer att fokusera på att han är cool och "med" före och efter och just att han gör ett försök, sen vad det försöket resulterar i spelar absolut ingen roll. Tabben var jätteduktig tycker jag. Först märkte man bara att han tänkte galopp (det märker man genom att han ökar energin redan när jag tänker galopp...) och någon pytteförändring i takten. Men sen fick vi till någon riktig ansats till galopp i högervarvet och det nöjde vi oss med. Det blir till att träna mer hemma och precis som på kursen passar vi på när det känns bra för dagen/passet.
Dag två märktes det att han var rätt mör. Han hade lite svårare för att släppa riktigt i avslappning, jobba med hela överlinjen, men det märktes ändå att han börjar bli stark i bakdelen. Vi jobbade vidare på samma som första dagen med fokus på piruetter och samling. Nu känns han mycket jämnare i varven mellan öppnor/slutor/diagonalslutor! :-) Ska inte påstå att vi har särskilt lätt för någon skola, men tidigare har det varit toksvårt t ex med piruett/diagonalslutor i vänster och öppnor i höger, och i nuläget är han ungefär lika duktig på de rörelserna som övriga skolor.
Birgitta tyckte det märktes stor skillnad på honom. Kanske framförallt att han kan länga ut halsen och ändå gå kvar i balans. Balansen är mycket bättre än tidigare. Sen märks det som sagt att han blivit starkare! :-D
Uppdatering
Hmm, inte för att jag har så mycket nytt att rapportera.. Men här kommer iaf en uppdatering sen sist! :-)
Tabben har ju börjat gå i sommarhagen och verkar trivas finfint. Bortsett från ett par små bitmärken som skvallrar om annat verkar det gå lugnt till och han är trevlig att ha att göra med. :-)
Går ju bara ute på dagarna än så länge, och ärligt talat vill jag fortsätta så så länge det går (att det går att täcka in- och utsläpp för det har vi inte per automatik från 1/6) för att det är mycket lättsammare att få in hästen när den är van att tas in på kvällen. *host* Har ju inte tänkt ge någon sommarvila.
Det var svårt att få till någon bra bild på långt avstånd... Men denna får duga! Grönt och fint, men inte något överflödigt bete!
Faktiskt har han gått ner aningens i hull sen han kom ut på betet. Magen växer men det blir ju mer i magen när dom proppar i sig mat med mycket lägre torrsubstans = mer onödig volym. Ser man till hullet har han faktiskt tappat lite mer fläsk och nästan ett hål på sadelgjorden. :-) Förmodligen rör han mer på sig i hagen och än så länge så är ju inte betet överflödigt med mat. Nu är vi nere i tre hål kortare gjord än i vintras, och ändå är den aldrig hårt spänd!
Tack och lov så har han inte gått ner pga stress eller överdrivet med rörelse i hagen! Han har sett cool ut varje gång jag sett honom, undantaget att han kunnat knata omkring längs med grinden när det börjat vara intagsdags.
Tabben har varit tokduktig på sistone tycker jag!
Dels har han hållt sig cool och "med" trots diverse störningsmoment (har man stundvis tappat koncentrationen så har det varit så lite att den snabbt kommit tillbaka), och dels märker man ju på honom att han alltid försöker.
Däremot tror jag matte är lite elak enligt honom som kräver jobbiga saker.
Nu har vi tre punkter planerade innan träningen till helgen:
*Minst en vilodag (max 2)
*Ett lättare "bygga moral"-pass, alltså ett träningspass som ska vara så kort/enkelt att det boostar arbetglädjen inför träningen.
*Minst ett galet försök att hoppa upp lite vartsomhelst (någon annanstans än ridhuset bara) och testa rida en liten bit i kombinerat träns med grimma/grimskaft ovanpå, se hur det funkar.
Vi har bestämt oss för att ett STORT litet delmål för oss på träningen är att vi ska försöka rida den ca kilometer det är från stallet till ridbanan där träningen hålls. Det låter ju som en pyttegrej som varje ekipage borde kunna, men dels är det en ganska stor grej mentalt för mig (är ju mest det som det sitter i, att jag ska träna mig att hålla mig positiv/cool/konsekvent oavsett situation, hjärntvätta mig själv till att det är piece of cake så man ens får för sig att försöka) eftersom det är en del störningsmoment på vägen och han kan stanna och vara lite skeptisk/vilja titta bara när vi promenerar ouppsuttet dit.
Haha, jag har många gånger suckat och tänkt "tänk om VI kunde göra sådär!" bara av att folk värmer upp genom att rida till ridbanan. Eftersom jag tro´t eller ej tycker det är roligt med utmaningar, att testa sina gränser för vad som går att göra, så tyckte jag det var ett lagom litet projekt! :-)
Tror inte jag behöver förbereda pålle så mycket, bara just att testa hur det funkar att ha vanliga tränset med tyglarna under grimman och försöka inverka med grimskaft som tyglar. Grimman har mycket mer lugnande inverkan på mig/pålle än stången som mest förvärrar minsta lilla spänning (vi ska ju träna med stången sen så den måste med! ;-) ). Men det ska erkännas att det är trevligt om man iaf har tillgång till de vanliga tyglarna också för även om pålle är coolare med grimman så har man inte mycket att säga till om! ;-) förmodligen det som gör honom tryggare - han behöver inte vara orolig att bli misshandlad i munnen om/när han inte är överens med sin ryttare - känslan av att ha kvar den egna kontrollen liksom.
Jag inser att det är lite öppet mål att skriva ovanstående så jag vill påpeka att kommentarer som "va, kan ni inte ens det?!" eller "det är ju bara att rida!" är synnerligen oönskade. Nu försöker jag öva på att stärka självförtroende och tänja på gränserna, göra såpass lite i taget att det känns som en liten utmaning men ändå är något rimligt att klara. Kommentarer som indikerar hur dåligt det isf skulle vara hittills, eller hur enkelt det ÄR, det hjälper tyvärr inte i det syftet! :-)
Tabben har ju börjat gå i sommarhagen och verkar trivas finfint. Bortsett från ett par små bitmärken som skvallrar om annat verkar det gå lugnt till och han är trevlig att ha att göra med. :-)
Går ju bara ute på dagarna än så länge, och ärligt talat vill jag fortsätta så så länge det går (att det går att täcka in- och utsläpp för det har vi inte per automatik från 1/6) för att det är mycket lättsammare att få in hästen när den är van att tas in på kvällen. *host* Har ju inte tänkt ge någon sommarvila.
Det var svårt att få till någon bra bild på långt avstånd... Men denna får duga! Grönt och fint, men inte något överflödigt bete!
Faktiskt har han gått ner aningens i hull sen han kom ut på betet. Magen växer men det blir ju mer i magen när dom proppar i sig mat med mycket lägre torrsubstans = mer onödig volym. Ser man till hullet har han faktiskt tappat lite mer fläsk och nästan ett hål på sadelgjorden. :-) Förmodligen rör han mer på sig i hagen och än så länge så är ju inte betet överflödigt med mat. Nu är vi nere i tre hål kortare gjord än i vintras, och ändå är den aldrig hårt spänd!
Tack och lov så har han inte gått ner pga stress eller överdrivet med rörelse i hagen! Han har sett cool ut varje gång jag sett honom, undantaget att han kunnat knata omkring längs med grinden när det börjat vara intagsdags.
Tabben har varit tokduktig på sistone tycker jag!
Dels har han hållt sig cool och "med" trots diverse störningsmoment (har man stundvis tappat koncentrationen så har det varit så lite att den snabbt kommit tillbaka), och dels märker man ju på honom att han alltid försöker.
Däremot tror jag matte är lite elak enligt honom som kräver jobbiga saker.
Nu har vi tre punkter planerade innan träningen till helgen:
*Minst en vilodag (max 2)
*Ett lättare "bygga moral"-pass, alltså ett träningspass som ska vara så kort/enkelt att det boostar arbetglädjen inför träningen.
*Minst ett galet försök att hoppa upp lite vartsomhelst (någon annanstans än ridhuset bara) och testa rida en liten bit i kombinerat träns med grimma/grimskaft ovanpå, se hur det funkar.
Vi har bestämt oss för att ett STORT litet delmål för oss på träningen är att vi ska försöka rida den ca kilometer det är från stallet till ridbanan där träningen hålls. Det låter ju som en pyttegrej som varje ekipage borde kunna, men dels är det en ganska stor grej mentalt för mig (är ju mest det som det sitter i, att jag ska träna mig att hålla mig positiv/cool/konsekvent oavsett situation, hjärntvätta mig själv till att det är piece of cake så man ens får för sig att försöka) eftersom det är en del störningsmoment på vägen och han kan stanna och vara lite skeptisk/vilja titta bara när vi promenerar ouppsuttet dit.
Haha, jag har många gånger suckat och tänkt "tänk om VI kunde göra sådär!" bara av att folk värmer upp genom att rida till ridbanan. Eftersom jag tro´t eller ej tycker det är roligt med utmaningar, att testa sina gränser för vad som går att göra, så tyckte jag det var ett lagom litet projekt! :-)
Tror inte jag behöver förbereda pålle så mycket, bara just att testa hur det funkar att ha vanliga tränset med tyglarna under grimman och försöka inverka med grimskaft som tyglar. Grimman har mycket mer lugnande inverkan på mig/pålle än stången som mest förvärrar minsta lilla spänning (vi ska ju träna med stången sen så den måste med! ;-) ). Men det ska erkännas att det är trevligt om man iaf har tillgång till de vanliga tyglarna också för även om pålle är coolare med grimman så har man inte mycket att säga till om! ;-) förmodligen det som gör honom tryggare - han behöver inte vara orolig att bli misshandlad i munnen om/när han inte är överens med sin ryttare - känslan av att ha kvar den egna kontrollen liksom.
Jag inser att det är lite öppet mål att skriva ovanstående så jag vill påpeka att kommentarer som "va, kan ni inte ens det?!" eller "det är ju bara att rida!" är synnerligen oönskade. Nu försöker jag öva på att stärka självförtroende och tänja på gränserna, göra såpass lite i taget att det känns som en liten utmaning men ändå är något rimligt att klara. Kommentarer som indikerar hur dåligt det isf skulle vara hittills, eller hur enkelt det ÄR, det hjälper tyvärr inte i det syftet! :-)
Hemma igen!
Dags att försöka tillämpa det vi lärt oss! ;-)
Det var ju mer att förstå innebörden av det vi ska ha kunnat hela tiden snarare än att vi lärt oss nya övningar eller metoder. Så jag hade "a-ha-upplevelserna" i bakhuvudet men tänkte inte så mycket mer på det.
Istället så hade jag själv klurat på en grej som jag ville utveckla.
Jag tycker det är svårt att få pålle rakriktad (eller böjd snarare, det är ju i böjningen det märks) och svårt att riktigt komma åt de delar som släpar. Funkar inte att korrigera hit och dit för det blir mer som nödlösningar som inte hjälper så mycket i längden. Så jag tänkte att det måste ju finnas något sätt att komma åt bättre - komma åt grundproblemet mer så att säga. Gick och experimenterade lite med att justera axlar/höfter samtidigt som jag visualiserade hur man ska sitta i olika rörelser.
Kom att tänka på en sak som jag varit inne på tidigare, för säkert nästan 1½-2 år sen vid det här laget, som jag då fick rekommenderat att rätta till i sitsen. Jag skulle rotera bak högeraxeln för att på så vis inverka jämnare.
En liten grej kan tyckas men det är ju inte en liten grej om man suttit och vant sig vid något helt annat! :-)
Iaf så tänkte jag att det nog är lättare om jag samtidigt tänker att jag inte ska använda högerhanden alls utan får klara mig på min enhandsfattning i vänsterhanden (brukar vara där och pilla i tygeln då och då i högersidan, har inbillat mig att jag blir mer jämn om jag inte utesluter högerhanden helt). Övade in själva känslan/rörelsen från marken först några gånger.
Nu är det en massa pusslande kvar för att få en bra helhet i inverkan i det läget men det märktes ordentligt på hästen hur jag plötsligt kom åt högersidan mycket mer! :-)
Haha på gott och ont - gott i längden men pålle tyckte det blev jättehöga krav och jättejobbigt, vare sig jag bad om något enkelt som en stor volt eller om något jobbigare som en diagonalsluta eller piruett. I högevarvet ville han böja sig ordentligt utåt som för att komma undan (men det kan också vara så att jag inverkat fel någon annanstans som också får pusslas till efterhand - just nu försökte jag hålla fokus på så få saker som möjligt). I vänstervarvet fick vi plötsligt en helt annan situation i diagonalslutor/piruett. Han ville förböja sig ordentligt för att avlasta men bara jag var där med små förhållningar och påminde om att räta ut (gällde att vara snabb och precis!) så *poff* fick vi till några steg diagonalsluta med mycket bättre tvärning än vi normalt sett brukar få till.
Dessutom fick jag uppleva en del av den där energin som B pratade om under uppvisningen. När vi hade ridit något krävande och han fick en släng av att katapulta iväg framåt så lät jag honom använda den energin framåt, men mer kontrollerat och alltså fortfarande bärigt. Fokuserade mest på att sitta kvar själv och avlasta lite, omvandla lite uppåt. Då var han otroligt rolig att sitta på! :-D
Man började ana passage och ökad trav i honom.
Jätteroligt ridpass! :-)
Det var ju mer att förstå innebörden av det vi ska ha kunnat hela tiden snarare än att vi lärt oss nya övningar eller metoder. Så jag hade "a-ha-upplevelserna" i bakhuvudet men tänkte inte så mycket mer på det.
Istället så hade jag själv klurat på en grej som jag ville utveckla.
Jag tycker det är svårt att få pålle rakriktad (eller böjd snarare, det är ju i böjningen det märks) och svårt att riktigt komma åt de delar som släpar. Funkar inte att korrigera hit och dit för det blir mer som nödlösningar som inte hjälper så mycket i längden. Så jag tänkte att det måste ju finnas något sätt att komma åt bättre - komma åt grundproblemet mer så att säga. Gick och experimenterade lite med att justera axlar/höfter samtidigt som jag visualiserade hur man ska sitta i olika rörelser.
Kom att tänka på en sak som jag varit inne på tidigare, för säkert nästan 1½-2 år sen vid det här laget, som jag då fick rekommenderat att rätta till i sitsen. Jag skulle rotera bak högeraxeln för att på så vis inverka jämnare.
En liten grej kan tyckas men det är ju inte en liten grej om man suttit och vant sig vid något helt annat! :-)
Iaf så tänkte jag att det nog är lättare om jag samtidigt tänker att jag inte ska använda högerhanden alls utan får klara mig på min enhandsfattning i vänsterhanden (brukar vara där och pilla i tygeln då och då i högersidan, har inbillat mig att jag blir mer jämn om jag inte utesluter högerhanden helt). Övade in själva känslan/rörelsen från marken först några gånger.
Nu är det en massa pusslande kvar för att få en bra helhet i inverkan i det läget men det märktes ordentligt på hästen hur jag plötsligt kom åt högersidan mycket mer! :-)
Haha på gott och ont - gott i längden men pålle tyckte det blev jättehöga krav och jättejobbigt, vare sig jag bad om något enkelt som en stor volt eller om något jobbigare som en diagonalsluta eller piruett. I högevarvet ville han böja sig ordentligt utåt som för att komma undan (men det kan också vara så att jag inverkat fel någon annanstans som också får pusslas till efterhand - just nu försökte jag hålla fokus på så få saker som möjligt). I vänstervarvet fick vi plötsligt en helt annan situation i diagonalslutor/piruett. Han ville förböja sig ordentligt för att avlasta men bara jag var där med små förhållningar och påminde om att räta ut (gällde att vara snabb och precis!) så *poff* fick vi till några steg diagonalsluta med mycket bättre tvärning än vi normalt sett brukar få till.
Dessutom fick jag uppleva en del av den där energin som B pratade om under uppvisningen. När vi hade ridit något krävande och han fick en släng av att katapulta iväg framåt så lät jag honom använda den energin framåt, men mer kontrollerat och alltså fortfarande bärigt. Fokuserade mest på att sitta kvar själv och avlasta lite, omvandla lite uppåt. Då var han otroligt rolig att sitta på! :-D
Man började ana passage och ökad trav i honom.
Jätteroligt ridpass! :-)
Spännande utflykt
I Torsdags var jag och några träningskompisar + ett par andra hästintresserade iväg på utflykt! :-)
Vi bilade till Stockholm och gick på Livrustkammaren. De hade bl a en utställning som heter "Hov och Tass" om kungliga hästar och hundar i svensk historia. Eftersom hästar är en så stor del av historien fanns det en del annat smått och gott också - vackra vagnar/selar, sadlar, bett/huvudlag m.m. och mycket annat intressant att titta på som vackra kungliga kläder, vapen m.m. Vi fick en guidad tur och det var mycket intressant! :-)
Men även om det fanns mycket vackra saker tror jag ändå dagens hästar ska vara glada att utvecklingen går framåt! ;-)
Stångbett 1600-tal.
Nästa punkt på schemat var ett besök hos Birgitta med en uppvisning av hennes hästar.
Det var mycket intressant och gav en mycket mer konkret bild av vad hon försöker förmedla på kurserna. Det blir så tydligt när man ser hästar som dagligen tränas just så och med de filosofierna.
Mycket fina hästar var det också! :-)
Det var några saker som blev väldigt tydligt och som jag ska försöka lägga på minnet:
*Variationen i arbetet. Dels att det händer något hela tiden men också att man inte upprepar samma rörelse/övning gång på gång. B red samma övning/rörelse mellan 1-3 gånger (tre var ganska sällsynt) per sida.
Själv har jag lite svårt att tänka mig sån träning i vardagen, alltså precis varje dag/pass. Mycket av träningen blir ju för mig snarare än för hästen.. Men jag inser att det ger grymt mycket för arbetsmoralen så man får försöka hitta en balans som passar helt enkelt! :-)
*Upptrappningen. Från början av passet får man lägga upp lite enklare övningar och framförallt med lägre krav. Men ändå lägga in lite "pumpande" jobb. Det var jättekul att se att för varje gång hästarna t ex gått en samlande rörelse så höjdes tonus/energi ett snäpp efteråt. För att nästa gång kunna be om ännu en lite mer samlande rörelse. Lite olika mycket beroende på hur långt hästen kommit.
Jag har aldrig tänkt på det så tydligt tidigare... Inte heller tänkt på hur mycket det faktiskt kan trappas upp. Snarare har jag tänkt på det som olika från dag till dag - att ajdå, idag är hästen lite "i försvar" (svårt att komma åt hela hästen med hjälperna) eller lite "matt" i kroppen - låg i tonus. Som att jag stämplar hela passet utifrån hur början känns istället för att tänka att vi börjar försiktigt men målmedvetet trappar upp.
*Ett viktigt komplement till det jag nyss skrev: När vi trycker på knapparna och ber hästen om något är vi glada för det hästen ger och tar hänsyn till om den inte ger lika mycket varje pass eller lika mycket som man hoppas. Tålamod! Kommer det inifrån hästen blir det så mycket vackrare - och det kräver tålamod! :-) Men även en förmåga att vara glad och nöjd med det hästen faktiskt ger, just nu.
Det där är verkligen toksvårt i praktiken. En känsla/inställning som inte förändras i en handvändning... Det är så mycket prestationskrav hit och dit både utifrån och som vi lägger på oss själva. Så lätt hänt att det går ut över hästen. Jag förstår verkligen B´s kommentarer om att lita på sin känsla och lita på att det fungerar - för det handlar verkligen mycket om tro/tillit. Blir man osäker är det så lätt hänt att man börjar göra för mycket och kräva för mycket utan att för den skull få bättre kvalitet (snarare tvärtom).
*När hästen bär sig skapas energi. Jag upplevde att det hänger ihop med upptrappningen - för att kunna utföra en samlande rörelse krävs (och skapas?) energi som i sin tur höjer tonuset. Ibland kan hästen behöva använda den energin framåt. Så B lät ibland hästarna öka på någon gång emellanåt när de bjöd till det, och använde tonushöjningen som ett verktyg för att skapa energi. Ex. på hästen som behöver mer påskjut kunde hon använda galoppfattningar (där hästen höjde tonus i fattningen) för att få mer energi till påskjutet efteråt.
Med reservation för att vi uppfattar saker och ting så olika! :-)
Det här är mest lite tankar som dök upp för egen del under uppvisningen och utifrån de frågor vi fick besvarade. Någon annan lade säkert märke till helt andra detaljer eller hade kanske valt att formulera det annorlunda - lite beroende på vika pusselbitar man tar till sig!
Vi bilade till Stockholm och gick på Livrustkammaren. De hade bl a en utställning som heter "Hov och Tass" om kungliga hästar och hundar i svensk historia. Eftersom hästar är en så stor del av historien fanns det en del annat smått och gott också - vackra vagnar/selar, sadlar, bett/huvudlag m.m. och mycket annat intressant att titta på som vackra kungliga kläder, vapen m.m. Vi fick en guidad tur och det var mycket intressant! :-)
Men även om det fanns mycket vackra saker tror jag ändå dagens hästar ska vara glada att utvecklingen går framåt! ;-)
Stångbett 1600-tal.
Nästa punkt på schemat var ett besök hos Birgitta med en uppvisning av hennes hästar.
Det var mycket intressant och gav en mycket mer konkret bild av vad hon försöker förmedla på kurserna. Det blir så tydligt när man ser hästar som dagligen tränas just så och med de filosofierna.
Mycket fina hästar var det också! :-)
Det var några saker som blev väldigt tydligt och som jag ska försöka lägga på minnet:
*Variationen i arbetet. Dels att det händer något hela tiden men också att man inte upprepar samma rörelse/övning gång på gång. B red samma övning/rörelse mellan 1-3 gånger (tre var ganska sällsynt) per sida.
Själv har jag lite svårt att tänka mig sån träning i vardagen, alltså precis varje dag/pass. Mycket av träningen blir ju för mig snarare än för hästen.. Men jag inser att det ger grymt mycket för arbetsmoralen så man får försöka hitta en balans som passar helt enkelt! :-)
*Upptrappningen. Från början av passet får man lägga upp lite enklare övningar och framförallt med lägre krav. Men ändå lägga in lite "pumpande" jobb. Det var jättekul att se att för varje gång hästarna t ex gått en samlande rörelse så höjdes tonus/energi ett snäpp efteråt. För att nästa gång kunna be om ännu en lite mer samlande rörelse. Lite olika mycket beroende på hur långt hästen kommit.
Jag har aldrig tänkt på det så tydligt tidigare... Inte heller tänkt på hur mycket det faktiskt kan trappas upp. Snarare har jag tänkt på det som olika från dag till dag - att ajdå, idag är hästen lite "i försvar" (svårt att komma åt hela hästen med hjälperna) eller lite "matt" i kroppen - låg i tonus. Som att jag stämplar hela passet utifrån hur början känns istället för att tänka att vi börjar försiktigt men målmedvetet trappar upp.
*Ett viktigt komplement till det jag nyss skrev: När vi trycker på knapparna och ber hästen om något är vi glada för det hästen ger och tar hänsyn till om den inte ger lika mycket varje pass eller lika mycket som man hoppas. Tålamod! Kommer det inifrån hästen blir det så mycket vackrare - och det kräver tålamod! :-) Men även en förmåga att vara glad och nöjd med det hästen faktiskt ger, just nu.
Det där är verkligen toksvårt i praktiken. En känsla/inställning som inte förändras i en handvändning... Det är så mycket prestationskrav hit och dit både utifrån och som vi lägger på oss själva. Så lätt hänt att det går ut över hästen. Jag förstår verkligen B´s kommentarer om att lita på sin känsla och lita på att det fungerar - för det handlar verkligen mycket om tro/tillit. Blir man osäker är det så lätt hänt att man börjar göra för mycket och kräva för mycket utan att för den skull få bättre kvalitet (snarare tvärtom).
*När hästen bär sig skapas energi. Jag upplevde att det hänger ihop med upptrappningen - för att kunna utföra en samlande rörelse krävs (och skapas?) energi som i sin tur höjer tonuset. Ibland kan hästen behöva använda den energin framåt. Så B lät ibland hästarna öka på någon gång emellanåt när de bjöd till det, och använde tonushöjningen som ett verktyg för att skapa energi. Ex. på hästen som behöver mer påskjut kunde hon använda galoppfattningar (där hästen höjde tonus i fattningen) för att få mer energi till påskjutet efteråt.
Med reservation för att vi uppfattar saker och ting så olika! :-)
Det här är mest lite tankar som dök upp för egen del under uppvisningen och utifrån de frågor vi fick besvarade. Någon annan lade säkert märke till helt andra detaljer eller hade kanske valt att formulera det annorlunda - lite beroende på vika pusselbitar man tar till sig!
Vårstädning av pålle
Igår fick tabben prova gå ut i sommarhagen med stallägarens hästar (3 st ston, en av dom gick han med tidigare också) och börja pilla lite gräs. Lagom att släppa nu eftersom det inte hunnit växa upp så mycket så de inte kan smälla i sig så mycket på en gång! ;-)
Gick tydligen jättebra med ihopsläppet, både Tabben och gamla hagkompisen hade brännt runt som sjutton på sina "nya ägor" och Tabben hade tydligen bockat och brallat och haft sig. Väldigt odramatiskt när dom andra hästarna kom dit.
Hoppas att det funkar bra nu. Antingen var det förmodligen det dummaste jag gjort i år att släppa in Tabben i stohagen, eller så blir det bra.
Jag passade på att göra Tabben fin när vi för en gångs skull (på sistone iaf, var länge sedan nu!) hade fotograf med oss! Haha, fotografen var nog inte så glad, han blev grymt less när jag stod och pysslade i säkert två timmar...
Vi badade svansen med klådstillande schampo, han har kliat en del nu - gissningsvis pga solen eller kanske att magen fått ställa om nu när det börjar komma fram gräs och rötter, putsade av ordentligt för en gångs skull i förhoppning om att bli av med en massa damm, och så flätade jag manen! :-)
Sen blev det ett ridpass. Tabben var jätteduktig. Det märktes att det tog emot lite, har ju känt att han gått och spänt sig när hovarna började bli höga, men det märktes också att vi låg på gränsen så att säga stor del av tiden - att han ändå gjorde så gott han kunde utifrån förutsättningarna. Vi tog det ganska enkelt pga det men kvalitén överlag tyckte jag var ganska bra - som sagt, utifrån förutsättningarna. Jag fokuserade mest på mig och min sits (framförallt hjälpgivningen och fokus) för att ge förutsättningar för en bra böjning och att han jobbar så jämnt som möjligt. Inte så svåra övningar. Haha jag hade tänkt få till lite piruetter, men det tog emot rätt mycket att bara få till såpass jämn böjning och bra teknik på den lilla förberedande volten, så sen nöjde vi oss efter ett par såna per varv.
Det är inte lätt! Men mycket nyttigt!
Jag gillar de här travbilderna. Dom är inte perfekta, men jag tycker frambenssteget börjar bli fint!
Idag hade jag tänkt rida igen men det blev aldrig så. Det smattrade en massa i plåten iom att det spöregnade ute så jag tänkte knata omkring lite först och coola ner.
Det slutade med att vi övade gå lite mönster runt koner och med jämna mellanrum byta sida om mig, genom att han fick stanna om han var för långt före och byta sida bakom mig.
Det funkade kanonbra! :-) Tabben tyckte det var roligt med en enkel övning, han hajjade efter en stund vad han skulle göra och då hade han fokus på det istället för allt runtomkring. Det kändes som att för en gångs skull gav en övning det resultat jag vill ha - att han coolar ner och avslappnat fokuserar på mig och på jobbet. Han verkade riktigt positiv och spänningen la sig istället för att bara tryckas ner.
Jag blev så nöjd och glad att vi slutade så för dagen och gick in igen!
Det funkade toppen också att göra på väg ut från ridhuset. Även där brukar han kunna vara tittig/spänd, vilja hålla koll på allt och ibland stanna och titta. Med lite sidbyten då och då gick han mycket coolare och stannade inte för att titta en enda gång! :-) *stolt*
Gick tydligen jättebra med ihopsläppet, både Tabben och gamla hagkompisen hade brännt runt som sjutton på sina "nya ägor" och Tabben hade tydligen bockat och brallat och haft sig. Väldigt odramatiskt när dom andra hästarna kom dit.
Hoppas att det funkar bra nu. Antingen var det förmodligen det dummaste jag gjort i år att släppa in Tabben i stohagen, eller så blir det bra.
Jag passade på att göra Tabben fin när vi för en gångs skull (på sistone iaf, var länge sedan nu!) hade fotograf med oss! Haha, fotografen var nog inte så glad, han blev grymt less när jag stod och pysslade i säkert två timmar...
Vi badade svansen med klådstillande schampo, han har kliat en del nu - gissningsvis pga solen eller kanske att magen fått ställa om nu när det börjar komma fram gräs och rötter, putsade av ordentligt för en gångs skull i förhoppning om att bli av med en massa damm, och så flätade jag manen! :-)
Sen blev det ett ridpass. Tabben var jätteduktig. Det märktes att det tog emot lite, har ju känt att han gått och spänt sig när hovarna började bli höga, men det märktes också att vi låg på gränsen så att säga stor del av tiden - att han ändå gjorde så gott han kunde utifrån förutsättningarna. Vi tog det ganska enkelt pga det men kvalitén överlag tyckte jag var ganska bra - som sagt, utifrån förutsättningarna. Jag fokuserade mest på mig och min sits (framförallt hjälpgivningen och fokus) för att ge förutsättningar för en bra böjning och att han jobbar så jämnt som möjligt. Inte så svåra övningar. Haha jag hade tänkt få till lite piruetter, men det tog emot rätt mycket att bara få till såpass jämn böjning och bra teknik på den lilla förberedande volten, så sen nöjde vi oss efter ett par såna per varv.
Det är inte lätt! Men mycket nyttigt!
Jag gillar de här travbilderna. Dom är inte perfekta, men jag tycker frambenssteget börjar bli fint!
Idag hade jag tänkt rida igen men det blev aldrig så. Det smattrade en massa i plåten iom att det spöregnade ute så jag tänkte knata omkring lite först och coola ner.
Det slutade med att vi övade gå lite mönster runt koner och med jämna mellanrum byta sida om mig, genom att han fick stanna om han var för långt före och byta sida bakom mig.
Det funkade kanonbra! :-) Tabben tyckte det var roligt med en enkel övning, han hajjade efter en stund vad han skulle göra och då hade han fokus på det istället för allt runtomkring. Det kändes som att för en gångs skull gav en övning det resultat jag vill ha - att han coolar ner och avslappnat fokuserar på mig och på jobbet. Han verkade riktigt positiv och spänningen la sig istället för att bara tryckas ner.
Jag blev så nöjd och glad att vi slutade så för dagen och gick in igen!
Det funkade toppen också att göra på väg ut från ridhuset. Även där brukar han kunna vara tittig/spänd, vilja hålla koll på allt och ibland stanna och titta. Med lite sidbyten då och då gick han mycket coolare och stannade inte för att titta en enda gång! :-) *stolt*
Snart är vi sommarklädda igen! :-)
Nu äntligen börjar jag se ljuset i tunneln - hästen har nästan fällt klart! :-D
Haha än så länge hårar han iofs mycket, men det börjar se lite bättre ut om inte annat.
Tabben har fått vila några dagar i väntan på verkning. Han visar väldigt tydligt (om man lyssnar alltså, och vet vad man ska lyssna efter) när det är dags, började t ex bli spänd i bogarna och inte lika lättformad i ridningen.
Just nu känns det som att han växt sanslöst mycket - har hållit 3-veckorsintervaller och ändå har det känts som att jag egentligen borde ha verkat varannan vecka! :-S Positivt att han växer, och han har jättefin hovkvalitet, men det är svårt att hinna med att hålla efter.
Jag SKA försöka lära mig raspa till lite själv, men med stenhårda hovar och häst som inte alltid gärna håller still så är det inte direkt en nybörjarverknings-häst. :-P Blir lite avskräckt av att alla som verkar blir så trötta och funderar om deras hovkniv är slö...
Jag passade på att inhandla två hönät. Ett lite mindre till boxen som jag inte fått hem än, ett större till hagen.
Just nu kan man tycka att det inte är så stor idé med hönätet i hagen, iom att de precis fått en silagebal i hagen och ändå snart ska börja vänjas in på bete.
Men jag tänker som så att det är perfekt att kunna lassa in nytt fräscht hösilage med jämna mellanrum så de har ett val vad de ska äta, OM balen i hagen skulle bli dålig i värmen. Har jag tur så kanske det blir som hovvårdaren sa om sina hästar - har de ett val mellan fritt hö och hö från hönäten så väljer dom oftast hönäten ändå för att dom gillar att pilla.
Hittills är jag benägen att tro det. Med tanke på att Tabben hellre stod och ansträngde sig för att knipa några ynka grässtrån vid staketet eller t o m äta enstaka höstrån från backen långt ifrån silagebalen. Och hagkompisen började direkt hugga in på hönätet trots att silagebalen är precis bredvid! :-) (Tänker att det är bra att de äter långsammare = mindre, därav hönätet.)
Det har varit träningar för Sonny i helgen. Om jag minns rätt så är han B-tränare i dressyr. (Tabben och jag har tränat en gång för honom ifjol.) Eftersom jag lyckades tajma in att vara i stallet både igår kväll och i förmiddags när de tränade så passade jag på att titta en del. Det var mycket inspirerande! :-)
Jag tycker inte Sonny är en jättebra pedagog men han har verkligen öga för vad som ska förbättras för att få en synbar förändring i helheten. Öga för detaljer. Sen har han ingen brådska utan fokuserar på en sak i taget tills det blir bättre, även om det innebär att endast skrittjobba (eller skritt- och travjobba) det passet, eller att det kanske i princip bara blir fokus på sitsen ett pass. Han är duktig på att möta ekipagen där de är just då. För att sen ställa om till nästa pass när förutsättningarna förändrats.
Inspirerande! :-) Fina hästar att titta på också!
Appropå fina hästar att titta på så är här ett par bilder på Tabben där han spanar efter ett av "sina" ston. Dom var ute på en promenad i skogen efter träningen.
(Han gnäggar)
Tror min pålle av misstag bytts ut mot en saddlebred..
Haha än så länge hårar han iofs mycket, men det börjar se lite bättre ut om inte annat.
Tabben har fått vila några dagar i väntan på verkning. Han visar väldigt tydligt (om man lyssnar alltså, och vet vad man ska lyssna efter) när det är dags, började t ex bli spänd i bogarna och inte lika lättformad i ridningen.
Just nu känns det som att han växt sanslöst mycket - har hållit 3-veckorsintervaller och ändå har det känts som att jag egentligen borde ha verkat varannan vecka! :-S Positivt att han växer, och han har jättefin hovkvalitet, men det är svårt att hinna med att hålla efter.
Jag SKA försöka lära mig raspa till lite själv, men med stenhårda hovar och häst som inte alltid gärna håller still så är det inte direkt en nybörjarverknings-häst. :-P Blir lite avskräckt av att alla som verkar blir så trötta och funderar om deras hovkniv är slö...
Jag passade på att inhandla två hönät. Ett lite mindre till boxen som jag inte fått hem än, ett större till hagen.
Just nu kan man tycka att det inte är så stor idé med hönätet i hagen, iom att de precis fått en silagebal i hagen och ändå snart ska börja vänjas in på bete.
Men jag tänker som så att det är perfekt att kunna lassa in nytt fräscht hösilage med jämna mellanrum så de har ett val vad de ska äta, OM balen i hagen skulle bli dålig i värmen. Har jag tur så kanske det blir som hovvårdaren sa om sina hästar - har de ett val mellan fritt hö och hö från hönäten så väljer dom oftast hönäten ändå för att dom gillar att pilla.
Hittills är jag benägen att tro det. Med tanke på att Tabben hellre stod och ansträngde sig för att knipa några ynka grässtrån vid staketet eller t o m äta enstaka höstrån från backen långt ifrån silagebalen. Och hagkompisen började direkt hugga in på hönätet trots att silagebalen är precis bredvid! :-) (Tänker att det är bra att de äter långsammare = mindre, därav hönätet.)
Det har varit träningar för Sonny i helgen. Om jag minns rätt så är han B-tränare i dressyr. (Tabben och jag har tränat en gång för honom ifjol.) Eftersom jag lyckades tajma in att vara i stallet både igår kväll och i förmiddags när de tränade så passade jag på att titta en del. Det var mycket inspirerande! :-)
Jag tycker inte Sonny är en jättebra pedagog men han har verkligen öga för vad som ska förbättras för att få en synbar förändring i helheten. Öga för detaljer. Sen har han ingen brådska utan fokuserar på en sak i taget tills det blir bättre, även om det innebär att endast skrittjobba (eller skritt- och travjobba) det passet, eller att det kanske i princip bara blir fokus på sitsen ett pass. Han är duktig på att möta ekipagen där de är just då. För att sen ställa om till nästa pass när förutsättningarna förändrats.
Inspirerande! :-) Fina hästar att titta på också!
Appropå fina hästar att titta på så är här ett par bilder på Tabben där han spanar efter ett av "sina" ston. Dom var ute på en promenad i skogen efter träningen.
(Han gnäggar)
Tror min pålle av misstag bytts ut mot en saddlebred..
Aprilväder i Maj?
Tabben har fått ett nytt regntäcke. Ett Amigo som verkar sitta hyfsat men det satt ganska tight i bogarna tycker jag. Får fungera just nu iaf för det satt inte katastrof jämfört med vissa! :-P
Sen har det varit ganska fint väder så jag tror inte han haft det på sig ute än. Haha förutom att jag själv var lite optimistisk med vädret två dagar nu, släppte ut Tabben själv utan täcke och senare under dagen har det spöregnat och t o m haglat. Tur att det ändå är ganska varmt! ;-)
Igår morse när jag var ute i stallet var det soligt och fint. Det är intressant hur mycket lite sol kan göra för humöret!
Jag blir alltid coolare (slöare! ;-)) och mer positiv. Funkar finfint med pållen!
