Ryggen

Det här med hästens rygg är nästan en modefluga att prata om nuförtiden. Om allt möjligt, för även om mycket är "bevisat", att man har en del mekanik och biologi i grunden, så verkar det tolkas (och kanske även behandlas?) väldigt olika.
Själv ser jag det inte som något negativt att det fokuseras så mycket på ryggen, det är väl bra om vi ska komma ännu längre i vad vi "vet" och inte finns hundra olika teorier om.

Något som tolkas väldigt olika vad jag upplevt är ländryggen. Eller så kanske det bara är jag och en del andra som tolkar det lite annorlunda. Att man inte ska komprimera länden i onödan tror jag alla vet, även om det inte alltid märks i praktiken.
Men något mycket vanligare tror jag är att man överstretchar länden.

Ländryggen och halsen är de mest rörliga delarna i ryggraden (räknar inte svansen). Leder har en tendens att kompensera för varandra. Vilket betyder att om du har en del av en led, eller kanske flera delar/flera leder, med försämrad rörlighet, så kommer det som regel bli överrörligt någon annanstans. Dessutom "sprids" denna försämring i leden till alla leder som hänger ihop. Har du t ex problem med hovleden så kommer man få lite felbelastning hela vägen upp till bogen, och då indirekt även ryggen om hästen måste kompensera för lite avvikande rörelsemönster.
Vad vill jag ha sagt med detta?
-Ländryggen löper stor risk att råka ut för överrörlighet - som i förlängningen kan ge problem. Därför bör man vara försiktig med att "stretcha" ländryggen i onödan, i synnerhet på hästar som man misstänker inte är helt i balans i sina leder.
Ridningen idag verkar ofta sträva efter just detta - att stretcha ut ländryggen.
(fortsättning kommer)

RSS 2.0