Betessläpp!
De ska gå i sommarbeteshagen men gå in på nätterna fram till midsommar iaf.
Tabbe blev rätt hingstig och det blev lite bakutsparkar och skrikande, men det verkade gå bra iaf.
Dom var väldigt vackra när de sprang omkring med krökta nackar och välvda halsar för att showa för varandra.
Ska bli intressant att se hur det går vid intagen på kvällen med tanke på att ingen av hästarna vill gå sist! ;-)
Blev ingen ridning idag fast jag hade tänkt det, tidsplaneringen sprack.
Första dagen på gräs
Han verkade glad iaf över att ha återfått en del av gamla hagen, han gillade ju att stå nere vid vägen och spana.
Ville inte "dressyra" en dag till i sträck (har blivit tre dagar i sträck fast väldigt lätt träning om jag inte minns fel) särskilt eftersom det är så dammigt i ridhuset, så vi gick en liten promenad istället. Kul att se att han inte alls var hovöm vad jag kunde se, och då var det ändå ganska jobbigt grus en bit av vägen. Det var en trevlig promenad! :-)
Hemma igen
Varför skulle det vara så nervöst?
Hjärnspökena sade att:
*du är förkyld och har skavsår kvar efter tyglarna, inte på hugget för att rida
*fortfarande inga användbara stigläderfästen på sadeln = ridning utan stigbyglar
*Tabben blev himla stressad av ridpasset för Katrin, sist tog det ca 1½ vecka att få honom "normal" igen (blev rätt trotsig och stängde av/blev stressad), enligt ovanstående punkter kanske inte rätt läge att ta tjuren vid hornen!
*dammigt som sjutton i ridhuset, ändå tror jag de hade vattnat nyligen
Målet med dagen var att försöka få tillbaka lite gnista i pållen för att kompensera tvånget som han upplevt. Att testa lite i skritten och helt enkelt anpassa kraven efter hur han kändes men försöka få så bra grundläge att det skulle vara någon idé att trava. Ingen trav = tråkpass enligt Tabbe (upplever jag det som) så traven skulle bli i princip som belöning för att han stått ut med allt skrittjobb på sistone.
Det gick mycket bättre än väntat!
Jag kände att Katrins konsekvens hade sjunkit in lite i skallen på pållen så jag kunde få igenom mina hjälper för det mesta trots att jag var hundra gånger "snällare". Förmodligen inte perfekt på något vis, men det kändes iaf som att han blev lite högre och att manken kom upp stundvis och jag hade mycket lättare att hålla koll på bogarna. Så han fick sin efterlängtade trav! Tror att effekten gick lite förlorad av att han känner sig låst av mig när jag inte har stigbyglar (spänner mig förmodligen, och ingen chans till avlastningssits) för efter något varv på en volt dog traven och jag fick driva! Inte det vanligaste annars på pigga kusen som brukar kunna trava på stället utan en tanke på att bryta av. Vi tog lite trav i båda varven och sen fick det vara nog för dagen. Jag var så nöjd så med att han inte reagerat enligt mina fördomar! :-) Blev kanske 20-30 minuters träning totalt inklusive liite jobb från marken innan jag satt upp.
Nya tränset
Katrinträning 20080525
Så var det äntligen dags för Katrinträning! Och jag var bakis, toktrött och dessutom i en begynnande förkylning... (Min mage kan reagera som att jag är rejält bakis om jag bara ätit lite för dåligt, hade druckit en del kvällen innan men inte så mycket att jag borde ha blivit tokbakis sådär! =P ) Ingen bra dag för mig mao.
Blev lite nedslagen när jag kom dit eftersom det lät som att allt jobb jag lagt ner och allt vi åstakommit hittills liksom inte räknades, att jag bara hade lyckats lära hästen fel! Fast så är ju Katrin rätt petig och vill i princip få alla pusselbitar på plats innan hon är nöjd, och när/om man väl lyckats få det är det dags att gå vidare med något lite svårare... Att det är maximal fokus och inlärning under de korta ridpassen.
Några "att tänka på" för mig:
*Behöver komma åt bakre delen av halsen
*Se till att få mer ärlig ställning, bort med spänningar i nacken
*Skilja ännu mer på förhållningar och att "be om avslappning". I själva verket använder jag nästan tvärtom de hjälper hon vill (jag tycker mao redan att jag skiljer på tygeltagen, men när de ska betyda tvärtom så blir det nog förvirrande för hästen...), använder vibrationer i tyglarna för att få avslappning och lite mer tryck som förstärks om han inte lyssnar vid det lätta trycket vid förhållningar- enligt Katrins metoder skulle det gå för många steg innan jag får reaktion, hon vill att jag ska använda mycket snabba tygeltag vid förhållningar och hellre två i samma steg än att hänga kvar i tygeln, och ett stadigt tygeltag med stången när man vill få avslappning/eftergift.
*Måste hålla mycket bättre koll på vänster bog, Katrin tyckte att han i princip gick böjd till höger i vänstervarvet och hängde på innerbogen. Tänka på att få honom tvära fram och inte bara kasta ut rumpan. I samband med det ska jag också försöka att föra fram innerskänkeln till strax bakom armbågen, när jag hamnar för långt bak med skänkeln blir det lätt att rumpan bara åker ut (lättare sagt än gjort, har försökt träna biten att inte åka bak med skänklarna ett tag nu! Idag blev det kasst igen med för mycket att koncentrera sig på.)
Lite kortfattat så fick vi öva mycket på att flytta ut innerbogen, på att få ställning/avslappning, och successivt att få innerbak bära mer vikt när kontrollen på innerbogen satt hyfsat. Så snart Tabac gick emot hjälperna eller var på väg in med bogen och inte svarade direkt på hjälperna så ville Katrin att jag skulle göra tvärhalt och inte gå förrän han flyttade ut bogen och svarade rätt på hjälperna. Rent teoretiskt sett är det kanon, mycket konsekvent och borde vara logiskt för hästen, men Tabac tar det som en bestraffning och blir ängslig. När jag tränar hemma brukar jag försöka hitta en balans på det där så att jag alltid strävar efter att hitta något att belöna så han får en break och kan coola ner innan jag blir krävande igen, eller att man bryter ner det och inte kräver att allt ska klaffa på en gång utan nöjer sig med något halvdant, just för att dom där ängsliga/stressade stunderna ska bli så korta som möjligt men att man inte totalt struntar i att skola honom för det. Katrins metod är förmodligen betydligt mer effektiv, men jag kommer inte palla att följa det fullt ut. Inte bara för att jag var trött och för första gången på evigheter hade skavsår på fingrarna efter lektionen, utan för att det blev så negativt för stackars Tabben. Jag vill inte lyckas "till varje pris" utan att han ska vara med mentalt sett, pallar inte att rida en ängslig eller stressad häst även om det skulle gå över till slut när han förstår vad som gäller.
Det var hursomhelst väldigt lärorikt, och jag kommer förmodligen göra som jag brukar göra - försöka omvandla de viktiga poängerna/kritiken till något som känns bra för mig i praktiken.
Jag red bara ett av passen, sen var jag totalt slutkörd. Magen i uppror, energinivå farligt låg, höften högg till när jag hade hoppat av och skavsår på fingrarna. Pallade inte ens sadla av och gå tillbaka med Tabben så mina tappra hästskötare som var med (Erik och pappa) fick gå tillbaka med honom och sadla av, och sen sadla på honom igen innan nästa pass medans jag satt halvdöd i bilen och smuttade på lite vatten! =P
Lyckligtvis ville Katrin själv sitta upp och försöka hjälpa oss ta oss ur den onda cirkel i hjälpgivningen som hon tycker att vi hamnat i, så hon red honom hela andra passet. Var väldigt intressant att se, men tråkigt att han upplevdes så pressad/ängslig. En sak som också var intressant var att se hur svårt han hade med placeringen av bakbenen. I öppnorna så skuttade han nästan fram ibland eller missade att han skulle flytta fram innerbak så han blev jättelång och sen fick "skutta ikapp" framdelen med bakdelen, i slutorna kunde det bli lite liknande effekt. Vet inte om det är någon låsning kvar eller om han bara är så, han går ju väldigt smalt med bakbenen så det gäller nog att han har yttre bakbenet rätt placerat om han inte ska slå knut på sig själv.
Lite bilder från när jag red, rätt suddiga tyvärr. Vet att sitsen är väldigt kass, alldeles för mycket nytt att ta in för att hinna tänka på sitsen! *undanflykter* ;-)
Här har jag börjat få bättre koll på vänsterbogen tror jag.
Andra passet med Katrin som red: 
Inför träning-trimmande
Igår testade jag med en liten annan bettvariant, extra tyglar i sidorna av stången i höjd med bettet, alltså ungefär som ett pelham. För att prova om det funkade bättre än med kapsonen.
Just den biten kändes lite svår att utvärdera, då skulle jag nästan ha behövt se bilder på om han får såna där "spänningsrynkor" vid nacken som han ofta fick på kapsonen, men det kändes helt ok.
Försökte få lite bättre disciplin på oss redan från början av passet idag (att jag är snabb med att känna när han inte svarar på hjälperna och förstärka så han inte tror att det är ok att ignorera eller bara ösa iväg som man vill) och det var grymt mycket svårare när jag rider utan stigbyglar men gav rätt bra resultat teknikmässigt. Tyckte han blev lite stadigare och fick en bättre böjning/form. Fördelen om man har honom fokuserad och kan vara tillräckligt konsekvent är ju att jag kan lyckas hålla det där bra under längre sträckor.
Eftersom vi egentligen (på tränarens begäran) har fokus på sökning framåt/nedåt, länga överlinjen ordentligt, så blev det att jag först försökte se till att han svarar på och förstår vad jag vill med hjälperna, och sen som belöning längde jag tyglarna så han fick sträcka ut sig några steg innan jag fortsatte och försökte då kunna behålla den tygellängden trots att jag inverkade på honom. Vilket jag inte klarade hela tiden men lite längre sträckor än vanligt tycker jag! =P Kändes iaf som att han fick en del stretching.
Blev ganska kort pass och nästan bara skritt idag med, förutom några enstaka travsteg som han tog i vänstervarvet för att han ville komma undan jobbet gissar jag... Känner att jag behöver få bättre grunder i skritten innan det ger något att travjobba, och helst att jag kan använda stiglädren igen så jag inte *måste* fokusera på sitsen precis hela tiden och riskera att tappa kusens bjudning!
Fick ett gammalt körträns av pappsen i Onsdags som jag försökte putsa upp. Får se om jag lyckas få det fint igen!
Tyckte det var fin färg till Tabbe och väldigt brett vilket jag gillar på grövre hästar.
Lägger ut en bild om det inte ser hemskt ut efter andra smörjningen! ;-)
Börjar dra ihop sig till Katrinkursen nu (Söndag). Blir spännande att se hur han reagerar den här gången under och efter kursen. Gissningsvis kommer vi få börja om precis på samma sätt som förra gången (att Katrin tycker vi är jätteouppfostrade och flänger omkring och att jag får vara stenhård för att få honom svara på signalerna...), men att han har hunnit bli lite starkare (?) och att vi kanske kommer snäppet längre i slutet av dagen/passen. Hoppas bara vi slipper den där värsta trots-perioden efteråt som det blev förra gången. Och att han inte har ont i fossingarna...
Lille tjockisen
Sen tillbaka till Härnösand och direkt till stallet, fixade iordning käk och mockade m.m. åt Tabben och sen tog vi ett lite kortare ridpass. Har nog varit inkonsekvent igen, i strävan att bli "lätt " har jag nog glömt den där biten att jag måste ta kontroll på honom direkt när jag hoppat upp och sen sträva efter att behålla den koncentrationen/lyhördheten (och konsekvensen från min sida) under hela passet.. Skärpning! ;-)
Satt och fifflade med sitsen igen och försökte få till hästen utifrån min egen sits, vilket gick hyfsat bra faktiskt, de stunder jag fick till det vill säga. Kändes att ryggen kom upp och även manken! :-)
Tänkte testa lite öppna med en kon som riktmärke, att framdelen hela tiden mer eller mindre ska vara riktad mot konen. Det gick inge vidare men var nyttig träning, ffa i vänstervarvet. Man kände hur mycket skillnad det måste bli i baken för att han ska kunna gå så, hur mycket han måste flytta ut rumpan i förhållande till framdelen. I högervarvet var det svåraste att få bort vikten från innerbogen så där blev det mest sitsträning för min del, inte lägga massor med vikt på innersidan och aktivera även ytter bak på volten, så det blev växlat med lite slutaförsök.
Blev bara skritträning idag. Kusen kändes f ö lite för lat för att träna idag. Annat än spring- och fläng men det funkar inte utan stigbyglar...
Sen stallmöte om hagar och avmaskning, en kort skrittpromenad i skogen för Tabben, fixa hovar och linimenta benen lite (han blir nog lite ansträngd i benen av att gå fel med fötterna så det är i förebyggande syfte) och sen hem... Var borta från 10:30 till 20:30! =S
Stackars Tabben!
Nu känner sig Tabbe nog lite ensam sen Kalle åkt. När jag kom till stallet igår kväll var han redan intagen och han stod och gnäggade (brukar han göra när han känner sig ensam) trots att det var ett par andra hästar inne i stallet. Han har ju ingen precis bredvid i stallet och ute i hagen står han själv fast med haggrannar. Men nu är det ju ändå dags att släppa på bete snart.
Känns som väldigt lite hästar i stallet nu! Ett tag var vi 11(?) och nu är vi 7 varav en snart ska åka iväg på annat bete över sommaren, ytterligare en till ska vara borta ett kortare tag över sommaren och såvitt jag vet säljas till hösten.
Igår hade jag planerat att rida en kortis, vilket jag gjorde fast jobbade för hand litegrann först. Det börjar kännas som att sökningen framåt/nedåt (eller att bakre delen av halsen hänger med rättare sagt) har blivit lite mer befäst, inte att det är befäst egentligen men att det liksom kommer mer med automatik när resten är ok (böjningen ffa) och att han börjar koppla ihop bättre även i den högre formen, blir längre i halsen. Kan vara inbillning men då vill jag leva med den illusionen ett tag! ;-)
Börjar sakta men säkert få till det där med sitsen utan stigbyglar bättre också. han tycker fortfarande att jag är "tung" iom att jag inte kan få arslet ur sadeln och det märks, kanske framförallt på framåtbjudningen. Han verkar uppleva det som att jag konstant sitter i belastningssits och att det blir lite höga krav.
Idag gick vänstervarvet lite sämre, men jag lyckades få till det stundvis iaf. Skyller på att jag ridit så lite på sistone att jag börjar bli ringrostig! 0:-) När jag väl fick till det (genom att fixa till sitsen, flytta tillbaka när han flyttade mig, fick nästan trycka tillbaka innerhöften med handen på sadeln för att hålla mig kvar...) så kändes det rätt bra.
Sen gick vi en kort prommis på skogsstigen bredvid stallet.
Väl inne igen så blev det smörja hovar och försöka befästa klickern igen med hjälp av bollen.. Känns fortfarande inte som att han hajat klickerträningen riktigt, men att han fattat att bollen = godis (och så beror resultatet på hur hungrig han är! =p ).
Fattar inte hur tiden kunde dra iväg så mycket igår igen! Kom inte iväg förrän vid 23.. Och då hade jag inte två hästar att skylla på!
Kalle såld..?
Var en man och hans dotter (på ca 10 år?) som var och hämtade Kalle idag. De var väldigt trevliga och Kalle verkade komma bra överens med tjejen. Hoppas det kommer fungera, är lite orolig för att de inte verkar så häskunniga? Ändå säger de sig haft hästar förut och gubben hade hållit på med trav. Har skrivit in 14 dagars "ångerrätt" i avtalet och ska åka dit och hälsa på honom innan dess, så jag hinner avbryta i tid OM det inte skulle fungera. Men det vore väldigt roligt om Kalle äntligen hittat sitt hem! :-)
Blev väldigt sent innan jag kom hem från stallet idag, kom hem ca 23:30! Alltid hittar man något mer som behöver göras.
Jobbade Tabac för hand ca 25 minuter. Han var trevlig och koncentrerad, lite sådär att han vill yra iväg som vanligt, men han kändes ändå lättsammare än vanligt på något vis.. För jag var absolut inte 100% konsekvent som man brukar behöva vara, ändå fick vi till det hyfsat bra tycker jag, ganska avslappnat utan att tappa strukuren såpass att man inte kan jobba. När jag var väldigt impulsiv och snabb, lite att jag hann överraska Tabac utan att det blev dragkamp, då blev det riktigt bra, han började lyssna ordentligt och vänta in mig. Överdrev som sjutton och försökte förstärka allt jag ville i mitt kroppsspråk, och även "känslan" i min egen kropp, och höja fokuset/intensiteten rejält när han inte kändes riktigt mottaglig just den millisekunden. Såg nog riktigt sjukt ut, jag liksom stannade till och gick lite bakåtlutad med vikten i rumpan och lyfte rejält med framfötterna som för att förstärka styrningen av hästens riktning och skapa lite överraskningsmoment för att få hans uppmärksamhet. Kändes som en dans, och Tabac verkar uppskatta någon som för övertydligt och nästan ryckigt! =p Skumt nog.
Han var inte riktigt bra i hovarna idag utan ungefär som igår - bättre än när det kändes så illa att han knappt ville gå ur hagen ut på asfalten, och absolut inte så illa att han behövde få vila hovarna = vilodag, utan sådär att han gick lite konstigt med framfötterna och gick försiktigt på gruset. Hoppas ändå det är på väg åt rätt håll! Hovarna börjar kännas mycket torrare och finare men idag efter träningen var han dels lite varm på insidan av kotorna fram (hade jag haft mer tid hade jag absolut smörjt på liniment eller dylikt!) och aningens varm i strålarna. Ömmade lite i fårorna i utkanten av strålarna när jag tog i med hovkratsen för att få ut all smuts, men inte i övrigt. Kletade på tjära men bara där det fortfarande kändes svampigt och lite i fåran i mitten av strålen för säkerhets skull.
Sen tränade jag lite med bollen igen fast inne i stallet. Tror han börjar fatta principen lite bättre, men det känns som att han är för o-godissugen och rastlös för att vara motiverad.? Får se hur det utvecklar sig ju mer han förstår vad jag vill. Men ärligt talat vet jag inte, jag menar - han får ALLTID en godis efter att jag har tränsat innan jag börjar spänna remmarna, ändå tigger han inte! Det värsta tiggandet jag varit med om är väl när jag öppnat dragkedjan på jackfickan där jag alltid har godis och han kröker lite på nacken och spetsar öronen förväntansfullt. Han verkar liksom uppskatta gesten och belöningen, men snarare att han faktiskt får belöning/beröm än godiset i sig?
Som sagt - skum häst!
"Ofrivillig" sitsträning
Särskilt i framhovarna som hade börjat bli hårda igen i mitten av strålarna i fåran som bildats där, bak var det nästan mer röta än fram idag (dubbeldosen med både dryfeet och tjära kanske var bra ändå?).
Farsan hjälpte mig att fila bort lite från trakterna, och plötsligt kändes det som att mysteriet var löst!
Benställningen såg bättre ut, och jag upplevde att han tyckte det var behagligare att gå, kunde gå även på gruset (testade gå på det värsta gruset litegrann för att se tydligare) och gick bara lite försiktigare. Men det känns förståeligt om man är barfota även om man inte ömmar. Vilken lättnad!
Kanske blev det för mycket tryck framtill vid tån, om hoven inte var i balans i förhållande till hovbenet? Lite som att gå på tå..
Så idag blev det första ridpasset på länge! Jobbade först lite för hand för att checka av, och förutom att han var svår att få i lagom tempo -var lite överilad- så kändes han mycket trevlig och lyhörd! :-)
Trodde han skulle ha glömt bort mer än han gjort..
Nu var jag ju tvungen att rida utan stigbyglar iom att stigläderfästena är lösa på sadeln, och det var lite svårare. Jag har lätt för att spänna mig för mycket och bli för tung i sitsen så att hästen blir lite därefter, får inte sån schwung och lätthet i traven som han hade ett tag på slutet innan sadeln dog. Och så har jag svårare att verkligen sitta om och sitta rätt, så att jag kan guida hästen rätt med sitsen och slipper ge så stora hjälper. Märktes tydligt när jag skulle försöka mig på sluta-tänket i högervarvet, det var svårt. Om det inte "bara" är känslan för rörelsen som är ringrostig sen mitt riduppehåll på lite mer än en vecka, sånt där försämras snabbt för mig.
Däremot tyckte jag det var lättare att hålla koll på fötterna att de inte skulle åka bak! Kanske har hunnit sjunka in lite bättre. Testade att tänka på en sak som vi fick påpekat för oss av en av deltagarna på KST-kursen, att fokusera på ett chakra (vet inte vad det heter) som är ca 3dm under fötterna, att man har kontakt med det. Och samtidigt har kontakt med chakrat som är ca 3dm ovanför huvudet. Även om själva termen "chakra" känns lite flummig så hjälpte det en hel del.
Vänstervarvet gick konstigt nog riktigt bra idag. Hade svårare i höger med att få koll på bogar och bakdel i förhållande till varandra i högervarvet (och när inte det sitter så brukar jag inte få till någon riktig avslappning heller) i vänstervarvet kändes det lättare att få koll på innerbak. Kanske var chakra-tänket som hjälpte?
Skönt att bästa-sidan växlar, då vet man att det händer något!
Var orolig för att Tabben skulle vara okoncentrerad och svår att få kontakt med, men förutom det där med tempot som var lite svårreglerat (jag var nog inte tillräckligt konsekvent) så var han mycket trevlig! :-) Inte som någon av våra allra bästa dagar, men hästen kändes i klass med det, bara jag som hade behövt vara mycket mer aktiv och koncentrerad. Vilket känns svårare utan stigbyglar då jag måste lägga lite fokus hela tiden på sitsen.
Vad jag fått lära mig idag
Blev lite överkurs idag, vet inte hur bra det är men på framhovarna smörjde jag in Dry-feet på strålarna (Tabac har strålröta) och sen tjära också, både på framhovarna och bakhovarna.
Självklart hade jag inga plasthandskar ute i stallet utan smart som man är så klafsade jag på och hade till slut ett lager ed tjära över nästan hela händerna!
Tvättade av händerna två gånger med diskmedel och skrubbade och hade mig men det gick inte riktigt bort. Sen blev händerna torra och kalla och stank tjära! Satt hela dagen på jobbet sen och blev yr av lukten och bara väntade på att händerna skulle skrumpna och trilla av. Fast det gjorde dom såklart inte! ;-)
Har tvättat händerna ytterligare två gånger sen dess och dom luktar fortfarande tjära. Fast lite mer åt det hållet som rökare brukar lukta än det där extrema stickande som det var från början.
Det tog mig nästan 10 minuter att få in Tabac från hagen idag! Han blåvägrade till en början att vända på gruset så jag kunde stänga grinden. Slutade med att jag fick sätta fast handtaget (så grinden var vidöppen med Kalle kvar i hagen), vända Tabac åt andra hållet så vi var vända åt det håll vi skulle, och sen försöka sätta fast grinden igen utan att ge Tabben en stöt. Förstår att han är anti, kan inte vara kul att gå på grus om man har ont i hovarna. Men han verkade ändå bättre idag, som att den där reaktionen vid grinden var mest i förebyggande syfte, för han snubblade inte till något när vi gick in utan gick ganska ledigt men försiktigt. Inte varm i strålarna idag, väldigt lite isåfall. Men ömmade om jag tryckte ganska hårt på mitten/sidan av strålen på framhovarna.
Blir så less på att känna sig maktlös nu när det blir helg och allt. Tänkte ringa en barfotaverkare men märkte ca 16:00 att hon hade telefontid på förmiddagar vardagar, tänkte försöka få pappsen att skaffa fram en hovkniv (men han kunde inte åka hit förrän ungefär samtidigt som jag ändå ska till Sundsvall nästa vecka), har frågat ett par i stallet osv. Så att man åtminstone kan karva ur det mjuka svampiga vilket syrran mer eller mindre erbjudit sig att göra. Ta ut hovslagaren är ju också ett alternativ, men hur mycket kan han göra om det var i samband med hans verkning som kusen blev mer öm? Hur mycket kommer han göra om han inte ens märkte rötan då?
Barfotaboots eller sko på känns också som möjligheter - men som får komma lite i andrahand, om det känns som att det går för lång tid utan att bli bättre. Om jag skor på känns det lite som att dölja symptomen, gå runt dom. För skor man på blir ju blodcirkulationen till strälen sämre så kanske blir rötan ännu värre?
Blev vila för båda kusarna idag. Vill inte att Tabac ska tycka det är obehagligt att träna, och när jag hade fixat hans hovar hann jag inte med stackars Kalle!
Ont i fossingarna!
Nu är jag hemma igen från kursen (Kraniosakral Terapi för häst)! Som för övrigt var lika trevlig och givande som vanligt. Man känner sig alltid så "rensad" och utvilad efteråt trots att vi har fått tänka mycket och varit igång mest hela tiden känns det som.
Den här gången hade jag svårt att inte tänka på de egna kusarna, eller framförallt Tabac.
Som lyckades bli riktigt öm i hovarna precis innan jag åkte och när man inte är där är det svårt att hålla koll!
Hade bett syrran titta till hovarna och smörja på tjära eller Dryfeet de dagar hon skulle vara där, men det hade visst inte blivit av.
Nu när jag kom hem iaf så var strålarna på framfötterna varma och ömmade på vissa ställen. Han är ju ett kallblod och jag har för mig att dom - eller han iaf - inte visar smärta i första taget utan håller igen in i det sista. Så för hans del innebär det att han går försiktigt, snubblar till av smärta om han råkar kliva på en sten mitt under någon öm punkt, att han stannar och inte gärna vill gå trots att han inte verkar titta på något särskilt. Den andra hästvakten hade inte märkt något särskilt när hon tagit in honom, men då vet jag ju inte om han faktiskt inte varit öm eller om hon inte märkt det.
Rengjorde och kletade på Dryfeet, och så fick han lite KST-behandling. Tänkte testa om det fungerar på hovröta också! ;-) Svårt att avgöra om det är dreyfeet-ens förtjänst eller behandlingens isåfall, men det kändes ändå som att man ville göra det där lilla extra för att ha en chans att han blir bra snabbare! Måste leta reda på någon vettig barfotaverkare eller dylikt som är bättre på barfotahovar för som det ser ut nu verkar det inte fungera med den nuvarande.
Kalle fick lite motion i Onsdags när ett par tjejer skulle provrida. Och Tabac fick leka lite med klickerträning, tänkte öva lite med en boll för att kanske lyckas lära honom spela Fotboll som Nisse kunde. :-) Gick inge vidare, koncentrationen var ungefär lika med noll. Men jag tror han började fatta klickerprincipen lite smått (använde riktig klicker nu, annars har jag använt klickerord men bara tränat någon grej sporadiskt sådär) och att peta på bollen betydde godis. Det dumma var bara att han var så distraherad av allt runtomkring -en sån där "noll fokus"dag- att tittandet var mer roligt än godiset. Skum häst!
Idag (Torsdag) blev det vila för båda två. Dels för att jag hade ont om tid, och dels för att Tabben verkade trivas mycket bättre med att äta gräs i hagen än att knalla ut på gruset! Imorgon måste jag testa lite jobb för hand eller så, så att jag kan checka av läget iallafall och lära honom att det går att ha fokus på matte igen!
Tur i solen igen!
Han var lite orolig för att han var öm i fötterna, har kommit fram till att det nog beror på strålröta (har hittat litegrann på i princip varje hov och hittar ingen annanstans på hovarna som det ömmar). Typiskt att jag ska åka bort så jag inte kommer kunna hålla efter det, ska höra om syrran kan rengöra och smörja på tjära eller Dryfeet.
I övrigt var han lugn och nästan lite lat! Fick hoppa av på tillbakavägen när vi gick på grusväg, kände mig som en djurplågare som red trots att han tyckte det var obehagligt med gruset så jag tänkte att han skulle få slippa min vikt iaf även fast det var en kort bit.
Sen råkade han kliva på stångtygeln och få den runt ena frambenet när han skulle klia huvudet. Men han stod snällt stilla och lät matte ta lös tygeln! :-)
Mycket dåligt samvete för att jag var för stressad för att motionera Kalle. Hoppas någon förbarmar sig över honom när jag är borta och tar en ridtur eller promenad, av de som sagt att de ev. ska göra det alltså!
Så hej då på ett tag. Nu åker jag på kurs i Kraniosakral Terapi igen! :-)
Coola killar!
Hade glömt hur mysig fårskinnspadden är! :-)
Blev bara en kortis, vi var väl borta 30-40 minuter nånting, och dessutom hoppade jag av på hemvägen. Men det var för att jag ville behålla den bra känslan i bakhuvudet av Tabac som dittills varit så himla cool och duktig! Blev två travsteg när vi gick över en bäck, men två känns ändå lite med tanke på hur det har kunnat bli ibland! =P
Vi mötte bland annat en traktor som körde omkring precis bredvid vägen, en voffsing som började skälla, och en kille som kom gåendes med en cykel som Tabbe tyckte såg lite konstig ut. Men det gick bra!
Han var ju liite öm i hovarna fortfarande men det märktes bara genom att han gick lite försiktigt på gruset. Känns som att det är på väg åt rätt håll.
Det som inte FÅR hända har hänt!
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Kan såklart rida utan stigbyglar ett tag, men känns inte så hållbart i längden - min budget pallar inte sånt här! =P Sadeln jag siktat in mig på kostar ca 23000:- exklusive tillbehör och hade hoppats att inte behöva köpa något tillfälligt alternativ under de år det kommer ta att spara ihop till det. Får kolla om det finns någon sadelmakare i stan.
Hursomhelst så blev det alltså ofrivillig sitsträning igår. Behöver padda upp lite mer fram tror jag, för jag såg sen när jag hoppat av hur mycket lägre den såg ut fram, och kände när jag red att det kändes som att jag satt och bromsade hästen i varje steg trots att jag tyckte jag satt ovanligt upprätt. Antingen pga det eller att jag spände mig för att sitta kvar i balans och inte låta mig flyttas av kusen.
Vänstervarvet gick mycket bättre idag! Kanske lyckades komma ner mer med sittbenet. Och så kändes det som att jag var tvungen att titta upp mer och gå på känsla vilket nog hjälpte.
Red ca 30 minuter totalt inklusive fram- och avskrittning och det kändes rätt lagom. Fast ingen vidare kvalitet i traven ärligt talat, lite fläng à la hur det var för ett par månader sen när jag också sitstränade en period. Som att jag blir för passiv och börjar åka för att jag inte alltid klarar hålla min egen position OCH lotsa hästen rätt och ha framförhållning med att hitta på nya övningar titt som tätt.
Kalleknas fick lite halvt NH-träning som motion. Tränade att gå emellan och över bommar (emellan var värst, men så lyckades han kliva på ena bommen också! =P ) och sen att stanna mitt i det läskiga och backa något steg. Och så pyttelite "arbete för hand" i grimma och grimskaft, men mest med fokus att han skulle placera kroppen som jag ville.
Det var återigen kul att se hur matte-kär han börjat bli! Undrar om det är pga bristen på uppmärksamhet på sistone eller något jag gjort/gör.? Tycker snarare jag har varit hårdare och mer "elak"/opålitlig utifrån hans perspektiv än någon som han skulle gilla att umgås med. Han gick och förföljde mig som Tabac brukar göra trots att han var lös och trots att han visste att han var lös, kom när jag ropade på honom och kom t o m (i närheten åtminstone) trots att jag var på de "läskiga" ställena i ridhuset! Skum Kalle, men trevligt! :-)
Sen så hade jag gjort iordning träckprov, hade varit och köpt på apoteket och packat ihop och skrivit i lapparna som ska med och allt. Hade tagit det kusarna skitit i ridhuset när jag var där med dom för att få det så färskt som möjligt och planerat att åka förbi postlådan direkt på vägen hem. Men icke! Klantarsel-Irene glömde påsen kvar i stallet och även en annan påse som jag glömt där dagen innan med kläder! =P
Tur att jag tagit såpass färskt prov... (Ursäkta bajs-urspårning i bloggen! ;-) )
Man kan inte få allt... Eller hur var det med fokuset?
Framförallt min sits tänkte jag öva på, i kombination med att försöka hålla koll på kroppsdelarna så man kan skippa handinverkan allt längre sträckor.
Men så var det ju det där med att vara konsekvent mot hästen och ta igenom mina hjälper trots att jag sitter och "letar" efter vad som fattas i sitsen. Antingen eller - antingen vara konsekvent mot hästen eller fokusera på mig själv och så får häststackarn försöka forma sig efter det.
Behöver jag påpeka att det inte kändes så bra idag.?
Jag måste bestämma mig för att NU ska vi göra det här! Och sen inte sitta och fiska utan se till att få igenom det så bra vi kan just då- sen bestämma mig för nästa grej. Inte sitta och nöta och "fiska" efter rätt läge, då blir bara stackars Tabben okoncentrerad. Men som sagt- man kan inte få allt. Och jag behöver sitsträna ibland också. Känns bara så hopplöst iom att sen kommer jag behöva en period av "få tillbaka koncentrationen igen" och när jag väl kommit någon vart med det så lär sitsen vara kass igen, känslan av det där rätta *poff' borta.
En grej jag ska försöka komma ihåg är att sträcka upp mig ordentligt och titta nästan uppåt/vänster i vänstervarvet samtidigt som jag försöker sträcka yttersidan men låångt ben på innersidan med lite vikt i innerstigbygeln. För att kunna aktivera innerbak bättre. Var nog lättare med konerna eftersom jag hade något att sikta in mig på själv.
Testade byta riktning på volten så det nästan blev förvänd öppna, men egentligen bara att jag försökte räta upp honom och mig själv lite mer. Fick lite bättre fokus på hur vi ska placera oss i öppnan när jag gjort det, har nästan tappat känslan av hur det ska kännas sen efter Katrinkursen iom att Lena inte är lika petig och att man sällan får något gratis (de ofokuserade dagarna får man verkligen jobba för att få till något vettigt! lätt att bli lurad då av något halvkasst som känns bättre än kasst).
Nåväl, vi får ta nya tag! Ingen mer sitsträning för matte på ett tag. Blev ett ganska hårt pass idag, ca 45-50 minuters ridning och en hel del trav. Visserligen många varvbyten men inte värst mycket vilopauser i traven. Får så dåligt samvete iom att jag vet att jag sitter och "fiskar" och bara gör oss frustrerade! Även om vi faktiskt hade några ok glimtar också. Back to basics blir det nu - och i princip bara skritt hade jag tänkt.
Min första AR-lektion med Kalle (gammal)
Lek i ridhuset
Matte var inte alltid intressant, ibland lät jag honom gå omkring och nosa lite bäst han ville, men däremellan påkallade jag uppmärksamhet och försökte dirigera lite hit och dit. Varken riktig trickträning eller NH-träning, men lite variation! :-)
Ny grimma och allt!
Fullt fokus! Ehm...
Fina Tabac!
Ponnyridning!
Tränade lite för hand med Kalleknas också. Han var inte riktigt på hugget, men jag kände mig inte så seriös heller så det gick väl jämnt ut. Han tycker sargen är lite läskig, men jag tror det är en sån där "lura matte"-grej så han inte behöver jobba, eller för att ta över kommandot. Värst i vänstervarvet så det är nog hans svåra varv.
Min "specialare" som jag brukar träna med Tabac också ibland, att jag går bredvid rumpan ungefär på hästen och håller i änden av stångtygeln (borde egentligen haft tömmar).
Och så vanliga varianten.
Inte så bra bild, men kolla öronen!
Sen på kvällen ville brorsdöttrarna ut och rida på hästarna.
Klara 6 år och Ebba 10-11?, och så Ida 13 men som är lite hästrädd och inte ville rida.
Först ledde jag omkring Tabac, men det var fullt sjå att försöka få honom gå sakta med ryttare på ryggen! Stackarn blev lite stressad. Klara och Ebba fick iaf skritta och trava lite. I traven är Tabac guld eftersom han kan trava så sakta, i skrittempo i princip, men där tog hans ponnyridnings-skills slut tror jag!
På Kalle däremot fick både Klara(!) och Ebba rida själva! Han var så snäll och söt när han försökte lyssna på Klaras kommandon men inte alltid förstod vad hon ville... Hon kunde svänga och stanna själv, men ibland glömde hon bort sig och tig för mycket i tyglarna så han inte vågade gå! Ebba fick både trava och galoppera själv! Det gjorde både hon och Kalle riktigt bra tycker jag.
Har inga bilder på spektaklet, hoppas att Pierre (brorsan) är snäll och mailar över några! :-)
Träning för Lena 3/5-08
Det vi hade fokus på idag var att länga ut halsen framåt/nedåt för att få tag på bakre delen av halsen. Övriga ryggen brukar vi ha relativt lätt för att länga ut, men just manken/bakre delen av halsen är inte med! Skyller på att jag gärna vill ha strukturen och styrningen FÖRST att liksom ha satt honom i bra balans innan jag begär längning (annars går styrseln åt pipsvängen, blir så lång och framtung att jag inte får koll på kroppsdelarna) men Lena ville att vi skulle kunna göra tvärtom också.. Krävde massor av min ridning mot vad man skulle kunna tro, dels kämpa emot instinkten att korta upp tyglarna för att ta igenom kommandon om han inte svarar direkt, vilket han ju inte kommer göra om han hamnar i obalans pga att han blir låg fram/framtung, och då eftersom jag fick överdriva att INTE ta i tyglarna utan länga tyglarna rejält så var jag plötsligt tvungen att sköta hela min och hästens kroppskontroll med hjälp av sitsen!
När han inte placerar kroppen riktigt rätt så flyttar han mig i sadeln, man märker även i min kropp att han går "fel". Då måste jag alltså först och främst placera mig själv rätt trots att hästkroppen liksom är i vägen, sen försöka hjälpa honom på plats med kroppen utan att tappa något annat i samma veva, och så fokusera på övningen vi skulle göra t ex flytta i väldigt lätt öppna längs voltspåret.
I högervarvet gick det däremot lättare om jag själv tänkte lite sluta, då fick jag bättre koll på både inner- och yttersidan och jag tyckte att min egen placering blev lite bättre. Han har ju lätt för att bli tvärtom, fast för rak i kombination med det - att han trycker in högerbogen och ut med rumpan. I vänstervarvet var det skitsvårt! Där han flyttar mig som mest, faller på ytterbogen men ändå vill vi gärna få honom i lite öppnaposition för att få innerbak på plats, då måste man passa både på ytter- och innerbogen och framförallt på att få rumpen på plats. Allt detta utan att i princip ta i tyglarna om man ville få honom ordentligt framåt/nedåt! Håhåjaja...
Här börjar vi få lite framåt/nedåt, men övriga kroppen är inte riktigt på plats. Klassiska vänstervarvssyndromet, har inte lyckats plocka in vänsterbak inunder honom och han lägger massa vikt på ytterfram, här ser det ändå rätt lindrigt ut...
Bättre hals, tror det är den här positionen Lena vill ha. Lite slutatänk och man riktigt ser hur det stramar i yttersidans muskler! Lite framtungt, inte koll på innerbogen? Sen så är han ju lite innanför lod, men tror inte jag kan få det så mycket bättre än så om inte resten av kroppen går bra.
Trav, ungefär likvärdigt fast här borde jag släppt efter mer på tygeln! Fortfarande slutatänk.
Lite bättre koll på innerbogen, men ändå framtung? Lutningen på bilden kanske luras iofs. Nosen borde egentligen ha varit mer framme (som vanligt...) och det fattas fortfarande lite längning vid manken?
*host* Vänstervarvet!
Här märker man tydligt mina problem med att hålla koll på kroppen. I momentet med innerfram i marken ser man att det tar mycket vikt, ändå trycker han utåt med ytterbogen så i nästa steg tar han förmodligen massor med vikt på ytterfram... Väldigt frestande att ha för korta tyglar då! Som ni kanske ser.
Den här har ju också sina brister, men jag väljer att inte kommentera dom för jag tycker det är så fin bild! :-)
Fint uppställda! :-)
Sen så övade jag lite sitsträning på stackars Tabben. Det var INTE lätt iom att jag har problem med att flytta tillbaka mig och hästen redan med sigbyglar! Sen så märktes tendenserna att hamna i framvikt extra tydligt. Lena var på mig med att jag ska flytta fram skänklarna och lyfta tårna lite- yterligare en grej att hålla reda på.
Men det är kul att han är så lyhörd för sitsen! Blir nästan en kentaur-känsla när det väl klaffar.
Inte så värst bra bild tekniskt sett och jag är elak med handen känns det som, men för att bevisa att jag travat honom utan stigbyglar! ;-)
Nu har vi massor att träna på! Nästan för mycket på en gång.
Mattes sits - både att kunna korrigera/styra med sitsen och att ha en bra sits rent allmänt och inte falla framåt eller bak med skänklarna.
Avslappning/sökning, att ha halsen lång.
Att hålla koll på resten av kusens kropp och få bakbenen på plats trots att jag inte får fiffla för mycket med tyglarna.
Inte lite det... Men det vore ju kul att någon gång i framtiden våga samla och veta att man inte bara gör skada iom det! känns som att han har iaf piaffen i kroppen redan så man kan plocka fram den när man väl "vågar" alltså kan utan att sabba avslappningen och har honom hyfsat rakriktad.
Känns helt sjukt att ens tänka i dom här banorna med tanke på hur han kändes från början! :-)
En rund (tjock) miljon! :-)
Jobbade först lite för hand med den där lite tömkörningsaktiga varianten - håller längst ut på stångtygeln och går bredvid hästens bakdel, med spö så jag skulle kunna peta på bogen/vifta bredvid bogen om han inte svarade på position och förhållning (brukar vara svårt att inte få honom gå in på volt när man vill flytta in framdelen annars), testade lite öppna, lite sluta -fast då gick jag snett framför, lite förvänd öppna (vilket fungerade kanon! fick mycket bättre koll på bogarna!) och lite böjd rakt fram/volter mellan varven. Han kändes mycket mer lyhörd än han brukar vara när jag jobbar från marken! :-)
Sen hoppade jag upp och red en stund. Var svårt att få honom göra halt efter uppsittningen (han går ju fortfarande iväg om man inte är beredd samtidigt som man lägger över benet), och liite okoncentrerad från början, men sen började han lyssna i ridningen också. Jag satt och tränade lite på att ändra inverkan med sitsen, att justera min sits för att få honom gå mer jämnt. Övade på lite öppna och sluta längs väggen och försök till sluta på böjt spår. Blev snarare slutatendenser än sluta tror jag, men det gav mycket bättre bärighet när jag kom åt pusselbiten som saknades! Satt och övade på att växla från "slutatänk" till "öppnatänk" på volten och det kändes också givande.
Sen travade vi lite - kusen hade skrittat utan taktinslag precis hela ridpasset, men så snart jag tänkte trav så blev det trav! Älskar tankeläsare, och det är kul att han fortsätter med det trots att man börjar komma åt honom mer och det blir jobbigare. Sen kanske det inte kommer vara någon fördel tills det är dags att öva på galoppfattningar där han hittills stressat upp sig så snart jag tänkt galopp... Men det blir ett senare bekymmer!
Övade lite samma sak där, försökte få till sluta längs spåret (vilket ledde till oväntat hög samlingsgrad! Nästan så jag fick halva steg-känsla!) och sen växla till öppna. Och så försökte jag rent allmänt få känslan av att jag sitter med hästen, inte på den, för att kunna inverka med små signaler. Passet var inte perfekt på något vis- jag har fortfarande svårt för kroppskontroll på mig och häst och att få pejl på styrseln, men det kändes kanon! :D
Eftersom han var såpass lydig och tack vare det mer balanserad så blev han också mindre spänd - jag behövde inte ta till så stora signaler och han gick inte emot dom som han kan göra när han inte är riktigt med på noterna. Vet inte om det var tack vare eller trots att jag red på blank stång.
Får leva på det här ett par veckor om det går dåligt på träningen imorgon! ;-)
Irene ute på vift!
Sen tittade jag lite på när hon red och fick testa rida själv - barbacka och allt! Kändes väldigt ovant att rida barbacka, var alldeles för länge sen, men Nokke var lugn och snäll och i skritten gick det rätt så bra - men i traven trodde jag att jag skulle skumpa av när som helst! Försökte lura mig att galoppera barbacka gjorde Yvonne också, men det lyckades jag inte ens med - förmodligen för att kusen kände att jag egentligen inte ville/vågade så han skulle vara "snäll" med mig och låta bli! ;-)
Sen åkte jag och tittade lite i stallet dit vi ska på kurs för Birgitta Järnåker i sommar. Kändes lite överflödigt egentligen för jag har varit där en gång förut, men när jag ändå skulle till Sundsvall kunde jag lika gärna passa på att kolla läget lite. Pappsen hade varit snäll och köpt en ny grimma åt Tabac (iom att jag inte kunde åka och köpa en själv förutom idag -1:a Maj- när affärerna var stängda) och en burk e-vitamin/selentillskott eftersom den förra burken tagit slut. Grimman passade faktiskt! Nästan så den var lite stor t o m under hakan där de flesta brukar vara för korta! Och matchade regntäcket och allt! :-)
Jag yrade omkring som sjutton första gången jag skulle köra själv i Sundsvall och allt. Hade varit trevligt med en kartläsare, men nyttigt att få lära sig klara sig själv och åka omkring på lite nya ställen!
Väl hemma i Härnösand (hmm, nåja - väl ute i stallet utanför Härnösand iaf) tränade jag Kalle lite för hand. Han har inte tränats sen i Måndags när vi red ut om jag minns rätt, ändå upplevde jag att han hade musklat på sig lite och blivit mjukare i musklerna! Vi provade en ny grej som jag tyckte var nyttigt, att jag går vid väggen och Kalle får gå förvänd öppna bredvid mig. Kändes som att jag kom åt honom lite annorlunda mot vad jag brukar! Så vi varierade lite mellan det och det gamla vanliga att gå lite böjd rakt fram längs spåret, något försök till sluta/öppna längs spåret, böjd på volt och flytta utåt på volterna. Experimenterade också lite med att vända framdelen runt bakdelen när jag skulle vända från att ha gått längs väggen i ena varvet, men kommer ärligt talat knappt ihåg hur jag gjorde och med vilken kvalitet, bara lite experimenterande i hurpass bra koll jag kunde ha på framdel och bakdel.
Tabben fick vilodag men jag passade på tt låta honom gå lös litegrann i ridhuset och leka följa john. Alltid kul att se hur "fäst" han är vid människan och att han kan vara motiverad att utföra lite saker trots att han är lös! :-) Kalle var iofs också ovanligt mattekär idag, jag släppte lös honom efter arbetet för hand - först följde han efter en liten bit och stannade när jag stannade trots att han var lös. Sen gick han till dörren som för att säga "matte, släpp ut mig! nu har vi varit här länge nog!" men sen följde han faktiskt med en bit till fast hanvid det laget borde fattat att han var lös. Kunde fjärrdirigera litegrann och stanna honom. Det varade inte så länge innan han skrämde upp sig själv genom att sprätta grus på sargen - men det var ändå kul att se! :-) Med tanke på hur matte-anti han kunnat vara efter träning historiskt sett.
Händelserik dag idag! Hoppas jag lyckas testa traven imorgon med Tabbe, har ju tänkt göra det någon gång iaf innan lektionen på Lördag. Gjorde det i Tisdags i samband med att en annan tjej ridit tabbe (mest för att jag ville kolla hur han gick på tränsbettet) men eftersom han inte gick så himla bra den dagen (får skylla på bettet och att ryttaren red lite annorlunda mot vad jag gjort på sistone) så vill jag checka läget så jag inte måste "lära om" mitt under en lektion. Det känns alltid bättre att ha gjort grovjobbet innan så man kan fokusera på finliret under träningen!
Valborg! Smällarnas, eldens och olyckornas högtid!
Idag (eller igår vid det här laget! =P ) blev det sent i stallet - på Valborgsmässoafton och allt.
Först tog det ett tag innan jag kom iväg, slappade en stund framför tv´n och fixade lite ärenden. Väl ute så blev det att mocka och fixa käk åt 3 hästar (hjälpte en stallkompis som gentjänst för att hon ska sköta mina när jag åker på kurs) ta in samma hästar, fodra alla och sopa i stallet. Och så träningen då.
Hade egentligen tänkt rida idag och testa trava, för att checka av hur traven känns. Men redan på väg till ridhuset insåg jag att det var fel dag för det!
En majbrasa vid granngården och folk som smällde raketer och smällare titt som tätt.
Tabac tyckte det var väldigt distraherande så det var svårt att få kontakt med honom. Jag låtsades som ingenting och försökte köra på med min grej helt enkelt. Men det tog rätt lång tid innan det började lossna!
Kul iaf att jag numera nästan kan räkna med att jag kommer få kontakt med honom under passet, nåja - om man inte tränar för kort pass utifrån omständigheterna!
Det lustiga var att bäst kontakt fick jag när jag började kräva mer - som i att kräva svag öppna i vänstervarvet och samtidigt dutta lätt med spöt på innerbak för att flytta det inunder honom samtidigt som jag gjorde halvhalter på tyglarna för att han inte skulle flyta ut med framdelen istället. Nu brukar iofs spöet vara sammanknippat med godis... För att jag ska kunna kräva lite mer utan att han blir anti, och för att han inte ska bli rädd för spöet!
Blev ett ganska långt träningspass idag. För att jag blev lite tjurig och inte ville sluta innan vi fått något vettigt gjort, ville ha kontakt först. Men han verkade inte särskilt trött ändå. Bara mentalt, för han blev lite "bufflig" på slutet vilket jag upplever att han brukar bli när huvudet är trött? Som att han säger "nu räcker det med kraven matte!"
Han reagerade ändå väldigt bra på störningsmomenten - stannade ett antal gånger (vilket jag i princip lärt honom göra -hellre det än att han bränner iväg utan att titta vad det var som var farligt!) och var visserligen halvt okontaktbar ett par gånger när han stod och stirrade och som sagt rent allmänt yrsig och okoncentrerad, men han lyssnade ändå och det blev inga sidokast eller ansats till att försöka springa bort från det farliga!
Det mest extrema var nog i vänstervarvet när han pga sin okoncentration och sitt alldeles för höga tempo drog iväg utåt som sjutton.
Olyckor - ja inte för mig eller hästarna lyckligtvis, men vid majbrasan vid granngården så var det någon som skadat sig. Fick tränga mig förbi tittande människor och ambulans på vägen hem. Någon som fylleåkt moppe eller så? Tråkigt hursomhelst.
