Träning för Pernilla 20090815

Ännu en spännande träningsdag! :-)
Det började bra med att Tabben faktiskt stod stilla när jag skulle hoppa upp! Yay! Träningen har gett resultat... Har slitit mitt hår mången gång i försöken att lära honom stå stilla men det var först några dagar innan kursen det kändes som att jag hittat rätt metod. Att backa tillbaka när han går iväg men väldigt lugnt och inte låsa fast honom utan låta honom katapulta iväg när han verkligen "måste" och sen lugnt backa tillbaka utan att stoppet blir en bestraffning. Kombinerat med godisbelöning när han varit duktig.

Sen började det direkt gå utför... Pernilla var mycket petigare än mig med att han redan från steg 1 ska vara formgiven och "med". Själv var jag tvärtom väldigt förlåtande eftersom det blir en del att titta på när man är iväg på nytt ställe. Han spänner emot oftare när det är saker att titta på, vill liksom inte lämna över kontrollen. Jag har brukat vänta ut och jobba lite övningar utan att bry mig om huvudpositionen så har han kommit ner successivt när han varit avspänd, Pernilla ville lägga om den strategin och alltid vara petig med att han ska fram/ner och inte komma för högt med huvudet. För att ryggen skulle vara uppe hela tiden, nåja, ha större chans att vara uppe hela tiden! :-P
 Jag skulle bara ge en mjuk kontakt i tygeln och med sitsen/överskänklarna be ryggen att komma upp. Då det inte hjälpte inom rimlig tid fick vi göra halt och be honom sänka huvudet innan han gick. Bara att få honom stå stilla i halten är lite klurigt så det kändes konstigt att kräva något av honom i halten men Pernilla hjälpte till ett par gånger för att få avslappningen framåt/nedåt.
Ur det så skulle jag testa att samla, och då skulle jag även göra det med sitsen men hålla lite kortare tyglar och kunna samla utan att huvudet åkte upp. (Egentligen med fokus på halslinjen i sig för kommer det upp för långt så bryts välvningen i överlinjen.) Det lyckades ett par gånger men det var mycket klurigare måste jag säga att fokusera på huvudet samtidigt :-P Jag får inte alls ta lika mycket i tyglarna som jag brukar och tyglarna har jag brukat använda som en förstärkning av sitsen när han inte riktigt är i balans att lyssna på den. Halvhalt- sits - släppa fram/ner- prova igen. Men nu ville vi alltså bli av med ovanan. Han rann iväg när jag väl fått honom fram/ner och då var det svårt att ens hålla ett lågt tempo i skritten, än svårare att samla... Samlingskommandot var att skänkla alternerande höger-vänster för att plocka in bakbenen. Det har vi inte heller lärt oss sen tidigare...

Andra passet gick det sämre. Förmodligen av att jag var mer petig med att göra som jag blev tillsagd och inte enligt gamla reflexer. Pernilla trodde att han var trött också från första passet. Fram/ner funkade hyfsat, men samla var det inte tal om. Svårt nog att hålla tempot i skritten! Nu ville Pernilla att jag skulle vibrera i tygeln men försöka hålla tygeln lång för att inte korta av halsen. Mycket svårt! :-P När han redan rinner iväg så måste jag vibrera ganska starkt för att få ett svar och då ÄR risken att korta upp halsen rätt stor, så det fick jag inte för Pernilla... Utan då skulle vi göra halt och börja om... Men att göra halt i det läget kräver också rätt tydlig signal. Hon trodde att det var en kombination av min sits och att han inte lärt sig svara på den signalen helt enkelt. Måste skaffa en ny sadel för att underlätta i sitsen...
Vi testade ett par diagonalslutor och där märktes två saker väldigt tydligt - att han lätt kortar upp sig för att jag är där och fifflar för mycket (i vänstervarvet) och att jag måste vara där och fiffla beror på sitsen... ska komma fram mycket mer med innerskänkeln och hålla ytterskänkeln lite bak och det är nästan omöjligt i nuvarande sadeln. Så jag fick korrigera med halter och placera honom rätt och sen fortsätta, men så var det ju det där med att han kräver såpass stor signal för att göra halt så han kortar ihop sig/höjer sig iom det.

Precis som efter förra träningen för Pernilla så har jag fått ett par stora "a-ha!"-upplevelser angående den egna ridningen. Och nästan lite ångest över hur sjutton man ska lyckas lösa det (är liksom inga små detaljer utan verkligen våra största svagheter som pekats ut...) i kombination med att det vore jättepinsamt om det inte åtminstone förbättrats till nästa gång! ;-) Men samtidigt så är jag väldigt tacksam över att ha fått en morot till att verkligen öva på grunden som kan ta oss vidare!

Såhär i efterhand har jag hunnit träna ett pass från marken. Fokuset har varit väldigt basic, med prio 1 att han står stilla när jag ber honom och stannar när jag ber honom, följt av att rygga tillbaka helt enkelt om han inte gjort det. För att den regeln ska gälla mer allmänt och inte bara vid uppsittning.
Prio 2 har varit sökningen framåt/nedåt, att han stannar och startar med tillräckligt sänkt huvud för att komma åt överlinjen, och även att han inte höjer huvudet efter att han väl stannat.
Prio 3 har varit att hålla balansen/tempot i skritten och inte rinna iväg med hjälp av lite vibrationer i innertygeln, och att formen inte blir FÖR låg utan ett lagom jobbläge, den började jag inte fiffla med förrän resten börjat trilla på plats. Prio 4 var att försöka få honom mer avspänd mentalt också men det var minsann inte det lättaste. Måste nästan ha nosgrimma på honom för han fifflade med bettet i ren oro verkade det som, att han inte riktigt trivdes med att förlora kontrollen och behövde avreagera sig, kunde stå flera minuter och greja med munnen trots att jag bara stod där med helt utsläppta tyglar och väntade ut. 
Blir spännande att se vart det här slutar! ;-)

Inga bilder den här gången tyvärr.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0