Det är inte lätt
Vi var ute och promenerade för ett par dagar sen, tänkte härda fötterna lite smått (han är förvånansvärt tålig i hovarna men behöver härdas lite mer för att palla med alla underlag). Igår så tänkte jag testa första uteritten på länge men det gick mindre bra.
Vi får ta nya tag!
Han är jättesnäll och försöker verkligen men droppen blev när han blev osäker på ett ställe och han hörde pisksnärtar/rytande runtom sig när de andra ryttarna också försökte få sina hästar gå. Då blev han så pressad att han skakade. Även om det säkert hade gått att få honom gå till slut så kändes det meningslöst att fortsätta, han har väldigt svårt att varva ner igen om han väl kommit till ett visst stadie.
Jag hoppade av och tänkte gå resten av vägen. Johejdu! :-P Sen kom vi till en liten bäck där marken hade börjat ge med sig i kanterna. De andra gick över och det gick bra, men Tabben försökte vända precis där och trampade ner med hoven ca 4dm genom marken, ända ner till vattnet. Försökte parera med andra benet och satte det mer eller mindre PÅ det första benet så han satte sig på baken innan han kom upp igen.
Det gick bra ändå, han gjorde inte illa sig (såg att det blödde pyttelite efteråt men när jag väl hade sköljt bort leran från benen hittade jag inte ens såret) men jag kände att nej, nu kan jag inte övertala Tabben att gå över här ändå, eftersom jag nu VET att marken kan ge med sig- hur ska jag då kunna övertyga Tabben att det är frid och fröjd? Så vi gick hem igen.
Jag är inte orolig för nästa gång så länge jag vet att förutsättningarna är bättre. Är tacksam över att han är så juste - ställer man bara om sig själv till nästa gång att "idag är en ny dag" då brukar inte han heller vara sån som kommer ihåg särskilda ställen som läskiga eller så, skulle t ex inte utnyttja att han en gång fått vända på ett ställe (om inte man själv tänker det såklart, då blir han ju smittad!).
Men till nästa gång tänker jag rida själv och på lite lugnare ställe bara för att förbättra oddsen. Klart han är mer "tittig"/spänd när han inte varit ute på länge.
Experiment
OM han accepterar det så lär han bli coolare, iom att de per automatik blir lugnare med sänkt huvud än höjt och spanandes! :-P
Ska träna det från marken i första hand. Tycker det känns fel att försöka sänka honom med stångbettet (från marken använder jag tryck med handen istället eller tar lite i nosgrimman).
På ett sätt känns det jättefel. För han ska ju känna att han är trygg med mig och att det är matte som håller koll åt honom, och han måste såklart få kolla om han tycker något är läskigt. Men jag funderar på om det kan tolkas som en ovana? Det återstår att se!
Vi experimenterade litegrann bara, både igår innan jag satt upp och idag innan uppsittningen. Även lite efter ridningen. Gör inte så stor grej av det men ber honom att sänka huvudet - eftergift/ev. belöning, börjar om igen bara om han höjer huvudet igen. Låter honom stå så och vila som belöning emellanåt så det ska hinna ge lite effekt, börjar om bara om han höjer huvudet igen.
Det blir ju rätt utlämnande för honom eftersom han tappar kontroll. Samtidigt tror jag han kommer uppskatta det om han väl vänjer sig.
(Haha nu låter det som att JAG kommit på värsta grejen här! ;-) När det egentligen är flera tränare som försökt få mig att göra exakt det, fast JAG har varit skeptisk till det! Har tänkt att ge det ett mer ärligt försök nu när han överlag ändå verkar tryggare/mer avslappnad än tidigare.)
Ungefärligt utgångsläge... Fast ändå lågt mot om han spänner upp sig "på riktigt".
Fast riktigt så här lågt behöver det inte vara! ;-)
Sen när han höjer huvudet igen hamnar det oftast i ett mer lagom läge. En stund iaf tills vi får börja om!
Mer skönhetsbehandling
Och nu rullar han sig jämt. Kan inte låta bli att lägga in några fler! :-)
Bäst att gnida in ordentligt på ryggen!
Haha det där lär bli mysigt att borsta imorgon!
Idag ville jag träna igen så pålle inte skulle bli stel, men ta det lugnare och med lägre krav med tanke på att han kanske fortfarande är lite mör sen igår tänkte jag. (Vilket han garanterat var, kände man från början framförallt, innan han kommit igång - satt kvar mycket i huvudet också att han liksom var inställd på att det skulle bli jobbigt.)
Perfekt läge att försöka damma av lite mer basic-övningar! :-)
Först red jag mest omkring kändes det som, bytte varv ofta och försökte vara noga med böjningen men också noga med att ge eftergift ofta. För att försöka få bort pressen.
Sen övade vi hörnpasseringar.
B har ju en lite speciell filosofi. Att hörnpasseringar heter hörnpasseringar för att man låter hästen bara passera hörnet - gör förberedande jobbet innan och sen låter hästen gå i eftergift i vändningen.
Så vi övade alltså på att böja lite innan hörnet (jag red på en fyrkant på ca 20*20 så det inte skulle bli så långa transportsträckor mellan vändningarna), och sen släppa efter och bara trampa ner lite tydligare på innerstigbygeln i hörnet så hästen ska böja sig runt innerskänkeln (trampet anger riktningen).
Sen fick jag väl i ärlighetens namn förbereda mycket tidigare i vänstervarvet. Särskilt på delen utan vägg, där var jag tvungen att hålla koll redan i första vändningen för att ha en chans att få till böjningen bra till nästa - att han inte flyter ut en massa. I vänster varv behöver jag både hålla koll på både bogar och rumpa, både in- och utsida, för fokuserar jag för mycket på det ena glider den andra kvickt iväg. Mycket nyttigt! ;-)
Det är verkligen en kanonövning för att förbättra böjningen och få hästen avspänd, funkar iaf kanon för oss.
Så mot slutet av passet kändes han riktigt mjuk och avspänd! :-)
Lite "kom-ihåg" för mig själv så man inte glömmer bort värdet i de övningar som kan tyckas väldigt enkla! :-)
Ofta ger de ändå minst lika mycket som de svårare övningarna. Fast man ska såklart inte fastna i någon övning oavsett, utan försöka varva både med det som känns enkelt och det som är klurigare eller mer krävande!
Haha, historiskt sett är jag nog snarare sån som fastnat i enklare övningar för länge...
Slut på slappandet!
Haha, för att låta lite dramatisk! :-P
Skulle dels vilja att han kommer igång och bränner lite fläsk, dels ska vi börja ladda inför nästa träning om ca en månad. Inte för att vi behöver träna inför träningarna egentligen, han klarar av det - men det vore ju trevligare om man är förberedd så man får ut mer. :-)
Det kommer nog alltid finnas dagar som jag inte tycker att jag kan/vill påverka. Men med jämna mellanrum iaf tänkte jag försöka lägga in två ridpass samma dag. Målet är iaf 30 minuter *2, men första steget blir att vänja sig vid att rida två pass öht.
Hellre det än att försöka göra passen längre än 30 minuter, där går maxgränsen! :-P
Idag red jag faktiskt två pass! :-)
Haha lite otaktiskt upplagt. Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt första passet utan så höga krav, för att sen be om lite till nästa pass. Så man har krafter kvar.
Haha snarare råkade det bli så att hästen knappt orkade fortsätta med sista övningen första passet för att han var så mör! :-P Jag red igenom väldigt kort i princip allt - volter, förvänd volt tillbaka, flytta in-ut på volt, öppna, sluta, diagonalsluta - piruett, skolskritt - övergång till trav, och så ett kommando om att ändra takten mer till galopptakt (mer pallade vi inte med, sen fick han vila).
Han var riktigt duktig i det mesta, kanske ffa skolskritten. Vi växlade mellan trav/skolskritt/trav och emellanåt tyckte jag det kändes som att det blev tramp. Riktigt stark kändes han! :-)
Sen blev det upp till stallet igen, vila en kvart, ner igen och bara skritta/jogga väldigt kravlöst sisådär 10 minuter. Han fick även korta-öka tempot lite i traven, när han får öka så blir det ännu mer vila för musklerna för honom.
Jag var imponerad bara över att han följde med och släppte upp mig en gång till efter att redan ha gjort sitt! ;-) Han kändes väldigt mör.
En annan grej som jag tog tag i var att knata igenom stallgången fram och tillbaka massor med gånger (den var blöt, vilket tabben tycker är lite läskigt). Det gav resultat, han knatade på direkt när vi skulle ner till ridhuset och tvekade inte på tillbakavägen heller. Gissningsvis tjänade vi lite tid på så vis! ;-)
Stilstudie
Steg 1
Hitta en lämplig lerpöl
Steg 2
Lägg dig i lerpölen
Steg 3
Gnid in smutsen ordentligt!
Glöm inte att rulla över till andra sidan. Gnid in ordentligt där också.
Steg 4
Häv dig graciöst upp.
Steg 5
Skaka bort onödigt skräp och njut av din skönhetsbehandling!
Glöm inte att visa matte så hon också kan beundra ditt verk.
Vilket är ditt motto?
Inte ordagrant citat och troligen myntat av flera vid olika tillfällen. Men i min smak! ;-)
Pälsmonstret
Och det verkar som att den precis satt igång "på riktigt" för Tabben. Nu kan man dra loss stora tussar och borsta loss en hel matta av päls varje dag, men ändå har inte ens rätta färgen börjat komma fram än. Haha det i kombination med att leran börjar komma fram i hagarna (lindrigt än, än så länge är det värst på väg till hagen) gör att man har en fin ragg-olle att piffa till när man ska rida! ;-)
Nöjd med att han har schasat iväg hagkompisen! ;-)
Vi övar lite förberedande för galopp. För att förbättra självförtroendet och förmågan att "vänta ut" men våga prova snarare än att reagera med förutfattade meningar (press).
Det är även förberedelse inför skolgalopp. Iom att det är mer krävande fysiskt behöver han få chans att pussla/bygga upp, och oavsett hur långt man då kommer på skolgaloppsfronten kommer vi få lite av de fysiska fördelarna på vägen dit. (Förhoppningsvis kommer den träningen också ta oss ett snäpp närmare piaffen - nu under träningen har jag upplevt att det är ungefär samma teknik/tonus vi kommer åt som kommer krävas i skolgaloppen.) Målet är att han ska lära om sina instinktiva svar och lära sig att det inte är något särskilt utan som vilken träning som helst, sen när vi väl nått det målet gör det inget om det blir just skolgalopp eller jag väljer att gå tillbaka till "vanliga" fattningar.
Huvudsaken i träningen är att han tänker galopp och att vi kommer åt rätt tonus något/några steg iaf. Hittills har han svarat bra på träningen förutom att jag får passa mig så att jag inte pressar för mycket, då kan det komma surt nästa pass även om han fortfarande kan "vara med" just då. Samtidigt som jag inte vill nöja mig med för lite heller och hamnar i ett för bekvämt läge.
Perfekt mantra
"Det blir inte värre än såhär!"
Mitt perfekta mantra! :-)
Hade nästan glömt bort det sen förra stress-perioden men återfann det igår kväll, funkade lika bra den här gången!
Igår kväll så var det träning i ridhuset. Dock bara dressyr, så en stallkompis var bussig och lät mig motionera Tabben samtidigt som hon red. Hehe lyckades tajma in samtidigt som de andra höll på att dra därifrån med sina ponnyer och skulle lasta och greja. Som jag kanske påpekat tidigare så låter ljuden högre inne i ridhuset för att dom förstoras upp av plåten. Porten var öppen dessutom. Att porten var öppen är egentligen inte så stor grej i sig, är det ett "lugnt" pass har vi tränat en del fastän den varit öppen just för att härda. Men ju fler störningsmoment desto högre stressnivå brukar det bli om det inte är en lugn dag! ;-)
Tack vare mantrat "det blir inte värre än så här!" upprepat för mig själv varje gång jag börjat oroa mig så var det som att hästen också tog till sig dom orden och coolade ner. Att jag plötsligt blev den där tryggheten han behöver, endast på grund av några ord i min hjärna! :-)
Haha, ganska sjukt egentligen! Det är knappast vilka ord eller bilder som helst som fungerar, har testat en del vid det här laget.
Vi körde inte något avancerat pass, jag var så glad bara över känslan när man inte sitter och oroar sig för om hästen hoppar till eller spänner sig. Jag hade ju redan bestämt mig för att inget skulle hända! ;-)
Körde lite enligt "Din inre ryttare" (OCH min tränares ord när jag tänker efter... Mycket som stämde in på henne i den boken!) och tog det inte som hela världen om det blev fel. Kände in känslan bara och provade igen så gick det alltid bättre till nästa gång. Vi testade lite flytta inåt/utåt på volten utan större krav, pålle blev aningens nervös och började trava så då travjobbade vi lite med samma övning (och många varvbyten med fokus på omböjningen emellan) och ett par skrittpiruetter. Det som mest tyder på att han var cool i den historien är att vi kunde skrittjobba efter travjobbet! :-D För honom är det ett tydligt tecken!
Tankar och funderingar
Jag jobbar vidare mentalt med mig själv! Ska försöka förbereda mig bättre till nästa ridpass, gå igenom passet i huvudet ordentligt innan för det har jag slarvat lite med ett par pass nu. Brukar "gå banan" i huvudet och försöka känna hur det ska kännas i kroppen och vilka signaler jag ska ge, känna hur det ska kännas när det är bra- för att kunna ge bra förutsättningar för "bra". :-)
Men allra mest ger det för att kunna hålla koncentrationen och för att ha en plan och följa den. Mindre risk att man låter sig yra iväg mentalt tillsammans med hästen eller göra lite för stora kompromisser mot vad som är motiverat.
Har däremot tränat avslappningsövningar kanske 8 gånger inom kort tid och lite mental avslappning (ur "Mental träning för ryttare", har redan gått igenom programmet tidigare men tyckte det kändes dags att upprepa), har även läst igenom "Den inre ryttaren" som var väldigt tänkvärd men inte sådär specifik som ett färdigt program.
Det var några punkter att gå igenom och strukturera upp själv men mer vilka resultat man vill uppnå i ridningen, men kanske lite väl standard för att det skulle ge såvärst mycket mer i nuläget. Bra som "kom ihåg" däremot, att det är viktigt att hålla sig fokuserad på målbilden. Att försöka ha en tillräckligt stark morot för att sträva efter förändring. Det var väldigt intressant att läsa boken nu när jag redan tränat mycket inom området, för mycket blev det snarare en bekräftelse på att man är på rätt väg.
Jag och pållen har hamnat i ett intressant läge. Det är en ny situation för mig.
Han börjar få lättare både fysiskt och tekniskt att bära sig. Han är lättare att rakrikta även om man fortfarande märker att han vill/behöver avlasta högerbak emellanåt, han är liksom inte jämnstark än även om vi har lättare för att komma till rakriktning i böjningen. Frågan är hurpass redo han är för det fysiskt och mentalt i övrigt.
För som det är nu så jobbar han lite för bra. Han är jätteduktig på att höja sitt tonus, men mindre bra på att sänka det och varva ner (sänka tonus är inget problem i sig, bara att han mentalt inte verkar komma till ro, och det blir lite "allt eller inget" över det hela- släpper man på kraven så tappar man mycket, inte bara samlingsgrad).Tar det som ett tecken på att han tycker det är tungt, och reagerar genom att vilja ta i mer -i sann kallblodsanda! :-P
Å ena sidan så kan man tycka att jag borde sänka på kraven. Frågan blir då - vad kan man sänka på? Jag vill såklart att han ska vara så rakriktad som möjligt, och att han ska vara åtminstone i liten samlingsgrad hela tiden till förmån för balansen. Sen vill jag iaf stundvis att han ska få stärka och gymnasticera högerbak så vi kommer någonvart.
För att lyckas med det så måste jag sätta krav på honom. Jag kan ju inte förvänta mig att han ska gå som jag vill trots att jag inte ber om det.
Så nyckeln borde snarare bli att hitta en balans där man lyckas få honom slappna av emellanåt.
Hoppas på att nyckeln sitter i mig - i fokuset. Så i nuläget jobbar jag vidare med det i första hand innan vi börjar mixtra med övningar och träningsupplägg.
