Ännu mer galopp
Var på rundbanan vid stallet med en stallkompis idag. På "raksträckan" brukar vi prova ta galopp ibland, och efter några varv när han var lagom upp-peppad kom tävlingsinstinkten fram, stallkompisen galopperade med sin häst samtidigt och då jäklar brände han på en bit! :) Nästan första gången han har gjort så i galopp. Iofs vill man väl kanske inte att dom ska dra iväg i nästan sken-tempo (är ju väldigt trögstoppat) men jag får tacka och ta emot att få draghjälp att kunna hålla galoppen en bit! ;)
Sen var han jättetrött! Ser man bara till sträckan (ca 10 varv runt rundbanan? ganska liten rundbana också) och tiden så borde han gott och väl ha ork bara utifrån grundkondisen som travare kan man tycka.
Men så snart han börjar stressa upp sig och använda onödigt mycket energi per meter så går den åt fort.
Tänkte jag skulle prova rida lite i ridhuset efteråt, för även fast han sa till väldigt tydligt hade jag ändå svårt att tro att han skulle vara såå mör, åtminstone skulle han kanske kunna ladda batterierna ett par minuter och sen köra lite till, tänkte jag. Visst gick det, men det var dumt känner jag såhär i efterhand. Han ska inte behöva tala om så tydligt så många gånger att han är för trött.
Men vi fick till några jättefina språng i galopp i ridhuset också, sen var jag mer än nöjd!
Jag känner av bristen på styrketräning och dressyrjobb. Han har nära till att rinna iväg, både framåt och i sidled. Om man är väldigt snabb själv att hinna med, och att stämma av vid behov, så kan det funka ändå. Men det är inte alltid jag lyckas med det, och då blir det iväg-rinnigt. :P
Men jag kör vidare på planen ett tag till, känner inte behov av att ändra om taktik.
Sen var han jättetrött! Ser man bara till sträckan (ca 10 varv runt rundbanan? ganska liten rundbana också) och tiden så borde han gott och väl ha ork bara utifrån grundkondisen som travare kan man tycka.
Men så snart han börjar stressa upp sig och använda onödigt mycket energi per meter så går den åt fort.
Tänkte jag skulle prova rida lite i ridhuset efteråt, för även fast han sa till väldigt tydligt hade jag ändå svårt att tro att han skulle vara såå mör, åtminstone skulle han kanske kunna ladda batterierna ett par minuter och sen köra lite till, tänkte jag. Visst gick det, men det var dumt känner jag såhär i efterhand. Han ska inte behöva tala om så tydligt så många gånger att han är för trött.
Men vi fick till några jättefina språng i galopp i ridhuset också, sen var jag mer än nöjd!
Jag känner av bristen på styrketräning och dressyrjobb. Han har nära till att rinna iväg, både framåt och i sidled. Om man är väldigt snabb själv att hinna med, och att stämma av vid behov, så kan det funka ändå. Men det är inte alltid jag lyckas med det, och då blir det iväg-rinnigt. :P
Men jag kör vidare på planen ett tag till, känner inte behov av att ändra om taktik.
Tränar på
Både matte och Delux fick några dagars extra vila över helgen. Jag kände av mina benhinnor och lite leder här och där så läge att ta det extra försiktigt. Deluxen hade tränat mycket för att vara honom också nu på sistone så det var nog bra för arbetsmoralen.
Spinner fortfarande på "full fokus på galopp", passar på enstaka transport- eller vilosträckor bara att lägga in lite mer noggrann ridning, så vi hittar tillbaka till lite styrka och rakriktning kanske så småningom.
Det tog ett tag att ladda igång honom, sen när det väl började lossna så var han jätteduktig och kunde galoppera motsvarande nästan en hel långsida i taget i ett par omgångar. :) Bra galopp också för att vara oss. (Vi fick mindre bra galopp också, men den skiter vi i! ;) )
Spinner fortfarande på "full fokus på galopp", passar på enstaka transport- eller vilosträckor bara att lägga in lite mer noggrann ridning, så vi hittar tillbaka till lite styrka och rakriktning kanske så småningom.
Det tog ett tag att ladda igång honom, sen när det väl började lossna så var han jätteduktig och kunde galoppera motsvarande nästan en hel långsida i taget i ett par omgångar. :) Bra galopp också för att vara oss. (Vi fick mindre bra galopp också, men den skiter vi i! ;) )
Nu har jag bara fått ännu mer vatten på min kvarn att fortsätta med "full fokus galopp!" och se hur långt vi kommer. Man kan ju oroa sig över att det blir för lite noggrann ridning och skolning, att det blir mycket ensidig träning om han fortfarande har mycket svårare för ena galoppen (och behöver få gå lite ojämnt för att klara av att ta den öht), att det blir lite flängigt för en 24-åring osv.
Men nu väljer jag att bortse från dom orostankarna. Den dag han visar tecken på att något dylikt faktiskt skulle ha inträffat, den dagen kan vi backa. Man måste ju våga satsa mot sina mål! :P
"Flängigt" för oss i dagsläget är inte flängigt som det var för 7 år sen. Vi kan hålla mycket bättre balans och jämnvikt/bogfrihet överlag nu. Knappt så det går att jämföra ens! Vi missar såna kanoneffekter man kan få av samlade övergångar, skolskritt osv om man aldrig gör sånt. Men vem vet, kanske har vi gjort sånt så mycket att det redan gett varaktig effekt? Återstår att se!
Unterskatta inte...
...människans (min) tröghet!
Den när man kommer på sig med att följa sina egna instruktioner, fast i en ny situation, och inser att den faktiskt funkar! Fast man egentligen visste det redan innan, men inte tänkt så långt.
Fick en sån aha-upplevelse idag när jag försökte påminna mig om mina egna instruktioner (som jag t o m försökt lära ut till andra) och tänkte till varför man började med dom från första början.
Min lille häst är svår därför att han har en j*kla integritet mot vad jag är van vid. Det har jag märkt under hela tiden jag haft honom och ständigt fått jobba med. Om jag inte ger honom förutsättningarna att göra det jag vill, då kan jag tjura på hur mycket jag vill eller förstärka mer och mer, men som mest kommer det till slut leda till en osamarbetsvillig och omotiverad häst.
Kanske lite typiskt ponnyer/kallblod? Även om graden kan variera mycket.
Det jag ska försöka komma ihåg (igen) denna gång är att se till att lämna bogarna fria vid galoppfattningarna, men framförallt den yttre, se till att hålla fritt spelrum, gärna även "följa med" i hans tyngdpunkt först något halvt steg för att därifrån hitta sitsen. Först följa, sen påverka.
I Lördags lossnade underdelen/plattan på ena stigbygeln när vi flängde runt och övade galoppfattningar. Läskigt! :S Men jag kände hur den började lossna på ena sidan och att något kändes fel, så jag hann börja tänka att jag skulle flytta vikten och sakta av innan den lossnade helt och trillade ner på backen.
Den när man kommer på sig med att följa sina egna instruktioner, fast i en ny situation, och inser att den faktiskt funkar! Fast man egentligen visste det redan innan, men inte tänkt så långt.
Fick en sån aha-upplevelse idag när jag försökte påminna mig om mina egna instruktioner (som jag t o m försökt lära ut till andra) och tänkte till varför man började med dom från första början.
Min lille häst är svår därför att han har en j*kla integritet mot vad jag är van vid. Det har jag märkt under hela tiden jag haft honom och ständigt fått jobba med. Om jag inte ger honom förutsättningarna att göra det jag vill, då kan jag tjura på hur mycket jag vill eller förstärka mer och mer, men som mest kommer det till slut leda till en osamarbetsvillig och omotiverad häst.
Kanske lite typiskt ponnyer/kallblod? Även om graden kan variera mycket.
Det jag ska försöka komma ihåg (igen) denna gång är att se till att lämna bogarna fria vid galoppfattningarna, men framförallt den yttre, se till att hålla fritt spelrum, gärna även "följa med" i hans tyngdpunkt först något halvt steg för att därifrån hitta sitsen. Först följa, sen påverka.
I Lördags lossnade underdelen/plattan på ena stigbygeln när vi flängde runt och övade galoppfattningar. Läskigt! :S Men jag kände hur den började lossna på ena sidan och att något kändes fel, så jag hann börja tänka att jag skulle flytta vikten och sakta av innan den lossnade helt och trillade ner på backen.
Farbror långpäls
Verkar som att det blev en lång bloggpaus!
Har inte varit så aktiv med ridningen heller, har nog bara blivit ett pass i veckan i snitt över hela vintern (snällt räknat). Men gammelfarbrorn är imponerande fräsch ändå, man märker att uthålligheten är mycket sämre nu när han inte tränat ordentligt på länge, men maxstyrkan är ungefär samma ändå.
Har slutat snusa för ca 3 veckor sedan, (igen! ;) men för alltid denna gången är det tänkt!), och innan det har jag mått rätt dåligt, mycket problem med magen. Åtminstone en del av det tror jag är snusens fel, därav att jag bestämde mig för att sluta till slut. Sen har jag börjat både konditionsträna och styrketräna mig själv också regelbundet sen ca ett halvår tillbaka. Så tiden/orken är begränsad.
Nu sista veckorna har jag haft lite otur med timingen också, att ridhuset varit bokat fast jag trott det varit ledigt några gånger.
Men igår blev det ett ridpass iallafall. Varje pass känns "nytt" när man rider ganska sällan. Inte som att man lägger ett pärlband av pass, kan dra nytta av det förra och lägga förutsättningar för nästa, som när man rider regelbundet nog. En fördel med det är att man får lite nya ögon för varje gång!
Igår t ex provade jag att lägga snäppet mer fokus på min sits när jag skulle fatta galopp från trav, och tramp i stigbyglarna som galoppsignal. Det är svårt för han rör sig mycket samtidigt som han är väldigt känslig för om man klarar att hålla sig stadig nog, Strategin är att försöka hålla mig nära manken - skjuta fram rumpan och hålla sig stadig med hjälp av magmusklerna, och akta så jag inte råkar falla fram med överkroppen (blir lätt så pga hans rörelser, och ibland av ren ovana från min sida att luta mig fram för att "avlasta" när man blir glad över ett litet försök). Undrar om matte någonsin kommer bli stadig nog! ;)
Det är inte hästen som blir ringrostig
-det är matte!
Usch vilken ostadig sits jag hade i traven. Har varit bortrest en del och sen rejält förkyld i ett par veckor så Deluxen har inte blivit mycket riden (inte alls på minst tre veckor). Visst märks det skillnad på när han är riktigt igång och man liksom får med sig en del gratis från passet innan, men han har gått ner lite i vikt så till viss del känns det nästan som han har lättare för sig nu. :P
Men själv fick jag sitta och skämmas! Försöka vara noga med hästen i finlirs-ridövningar när man knappt kan hålla styr på vart man har sig själv!
Men precis som det kanske är lite med Deluxen så har jag mina glimtar där jag hittar tillbaka till en bra nivå. Och då fick vi tillockmed till lite trampsteg åt piaffhållet! :) (annars har det så kallade tramp-aktiga mer varit med skrittrörelse kvar i ryggen så att säga).
Sen blandar han lätt ihop det med förberedelse till galoppanslag men får vi till ett sånt tackar jag och tar emot och provar ändra lite i rytmen när han landat igen. :)
Stod och tjyvkikade lite när ponnyridlägret skulle rida gymkhana i ridhuset efteråt. Tänk den dag jag skulle sätta mig och försöka mig på sånt på Delux! Hehe...he......hrmm......
(Hans bäckenrörelser gör att det känns som att jag ska trilla av bara han provar vända för att han ser något läskigt.) Var man någonsin så modig som yngre, tro? Lite mindre självbevarelsedrift kanske. Jätteduktiga var dom iallafall! :)
Usch vilken ostadig sits jag hade i traven. Har varit bortrest en del och sen rejält förkyld i ett par veckor så Deluxen har inte blivit mycket riden (inte alls på minst tre veckor). Visst märks det skillnad på när han är riktigt igång och man liksom får med sig en del gratis från passet innan, men han har gått ner lite i vikt så till viss del känns det nästan som han har lättare för sig nu. :P
Men själv fick jag sitta och skämmas! Försöka vara noga med hästen i finlirs-ridövningar när man knappt kan hålla styr på vart man har sig själv!
Men precis som det kanske är lite med Deluxen så har jag mina glimtar där jag hittar tillbaka till en bra nivå. Och då fick vi tillockmed till lite trampsteg åt piaffhållet! :) (annars har det så kallade tramp-aktiga mer varit med skrittrörelse kvar i ryggen så att säga).
Sen blandar han lätt ihop det med förberedelse till galoppanslag men får vi till ett sånt tackar jag och tar emot och provar ändra lite i rytmen när han landat igen. :)
Stod och tjyvkikade lite när ponnyridlägret skulle rida gymkhana i ridhuset efteråt. Tänk den dag jag skulle sätta mig och försöka mig på sånt på Delux! Hehe...he......hrmm......
(Hans bäckenrörelser gör att det känns som att jag ska trilla av bara han provar vända för att han ser något läskigt.) Var man någonsin så modig som yngre, tro? Lite mindre självbevarelsedrift kanske. Jätteduktiga var dom iallafall! :)
Nu och då (igen)
Juli-Sept 2007
"Nu", inte dagsfärska bilder direkt;
Några gamla bilder..
...på den tiden det kändes ganska hopplöst att rida! ;)
Nyare bild
Ryggen
Det här med hästens rygg är nästan en modefluga att prata om nuförtiden. Om allt möjligt, för även om mycket är "bevisat", att man har en del mekanik och biologi i grunden, så verkar det tolkas (och kanske även behandlas?) väldigt olika.
Själv ser jag det inte som något negativt att det fokuseras så mycket på ryggen, det är väl bra om vi ska komma ännu längre i vad vi "vet" och inte finns hundra olika teorier om.
Något som tolkas väldigt olika vad jag upplevt är ländryggen. Eller så kanske det bara är jag och en del andra som tolkar det lite annorlunda. Att man inte ska komprimera länden i onödan tror jag alla vet, även om det inte alltid märks i praktiken.
Men något mycket vanligare tror jag är att man överstretchar länden.
Ländryggen och halsen är de mest rörliga delarna i ryggraden (räknar inte svansen). Leder har en tendens att kompensera för varandra. Vilket betyder att om du har en del av en led, eller kanske flera delar/flera leder, med försämrad rörlighet, så kommer det som regel bli överrörligt någon annanstans. Dessutom "sprids" denna försämring i leden till alla leder som hänger ihop. Har du t ex problem med hovleden så kommer man få lite felbelastning hela vägen upp till bogen, och då indirekt även ryggen om hästen måste kompensera för lite avvikande rörelsemönster.
Vad vill jag ha sagt med detta?
-Ländryggen löper stor risk att råka ut för överrörlighet - som i förlängningen kan ge problem. Därför bör man vara försiktig med att "stretcha" ländryggen i onödan, i synnerhet på hästar som man misstänker inte är helt i balans i sina leder.
Ridningen idag verkar ofta sträva efter just detta - att stretcha ut ländryggen.
Själv ser jag det inte som något negativt att det fokuseras så mycket på ryggen, det är väl bra om vi ska komma ännu längre i vad vi "vet" och inte finns hundra olika teorier om.
Något som tolkas väldigt olika vad jag upplevt är ländryggen. Eller så kanske det bara är jag och en del andra som tolkar det lite annorlunda. Att man inte ska komprimera länden i onödan tror jag alla vet, även om det inte alltid märks i praktiken.
Men något mycket vanligare tror jag är att man överstretchar länden.
Ländryggen och halsen är de mest rörliga delarna i ryggraden (räknar inte svansen). Leder har en tendens att kompensera för varandra. Vilket betyder att om du har en del av en led, eller kanske flera delar/flera leder, med försämrad rörlighet, så kommer det som regel bli överrörligt någon annanstans. Dessutom "sprids" denna försämring i leden till alla leder som hänger ihop. Har du t ex problem med hovleden så kommer man få lite felbelastning hela vägen upp till bogen, och då indirekt även ryggen om hästen måste kompensera för lite avvikande rörelsemönster.
Vad vill jag ha sagt med detta?
-Ländryggen löper stor risk att råka ut för överrörlighet - som i förlängningen kan ge problem. Därför bör man vara försiktig med att "stretcha" ländryggen i onödan, i synnerhet på hästar som man misstänker inte är helt i balans i sina leder.
Ridningen idag verkar ofta sträva efter just detta - att stretcha ut ländryggen.
(fortsättning kommer)
En rostig och en harig
Kväll i ridhuset... Delux är väldigt skraj för något som ligger på ena sargkanten, och börjar titta/spänna sig lååångt innan han är i närheten (så har det varit sen -vad det nu är- kom dit för 1-2 veckor sedan) ingen idé att tjura med rödtotten (och han ÄR skraj, ingen teater inte) så vi gör det bästa av situationen och håller oss en bit bort. Sen brukar man kunna tänja på gränserna när han är fokuserad på jobbet.
Idag tränade jag själv ett pass på cross-trainern i bra tempo 35 min. Två klunkar vatten och 10 minuters återhämtning senare kom jag på att ojdå, bäst jag drar iväg till stallet! (Ingen idé att duscha innan, man blir ju lite svettig av ridningen också.)
Under dom där tio minutrarnas återhämtning satt jag och filosoferade över ridningen, sådär lite zombie-aktigt som det kan bli när man tagit ut sig ordentligt. Försökte leva mig in i min inverkan i sitsen när jag hjälper hästen så bra jag kan att bli lätt fram, "få plats" med bakknä-aktiviteten och med balansen.
Det var bra när jag sen satt på hästryggen.
Vi började öva lite höja-sänka tonus. Fast det gick lite trögt att komma igång tyckte jag. Inte så mycket sprutt till en början, och det kan ta en stund innan han slutat snegla åt det farliga hållet.
När vi kommit igång nog för att få energi till traven så satt vi och rullade på en del i trav. Inte lika mycket tonusförändring, (jag provade ofta men det blev nog inte så stor skillnad) mer hitta flowet och min inverkan.
Traven är väldigt bra för honom. Han jobbar bra med kroppen och kommer igång och andas ordentligt!
Blev riktigt nöjd med oss för att vi kunde hitta en fin och lite schwungig trav med lätt framdel. Tack vare att jag började hitta tillbaka med min egen sits/fokus så jag kunde hjälpa honom bättre som sagt.
Här är det inte farbror häst som blir ringrostig av sporadisk ridning - utan jag! :P (vilket är lite jobbigt att bli påmind om, haha!)
Idag tränade jag själv ett pass på cross-trainern i bra tempo 35 min. Två klunkar vatten och 10 minuters återhämtning senare kom jag på att ojdå, bäst jag drar iväg till stallet! (Ingen idé att duscha innan, man blir ju lite svettig av ridningen också.)
Under dom där tio minutrarnas återhämtning satt jag och filosoferade över ridningen, sådär lite zombie-aktigt som det kan bli när man tagit ut sig ordentligt. Försökte leva mig in i min inverkan i sitsen när jag hjälper hästen så bra jag kan att bli lätt fram, "få plats" med bakknä-aktiviteten och med balansen.
Det var bra när jag sen satt på hästryggen.
Vi började öva lite höja-sänka tonus. Fast det gick lite trögt att komma igång tyckte jag. Inte så mycket sprutt till en början, och det kan ta en stund innan han slutat snegla åt det farliga hållet.
När vi kommit igång nog för att få energi till traven så satt vi och rullade på en del i trav. Inte lika mycket tonusförändring, (jag provade ofta men det blev nog inte så stor skillnad) mer hitta flowet och min inverkan.
Traven är väldigt bra för honom. Han jobbar bra med kroppen och kommer igång och andas ordentligt!
Blev riktigt nöjd med oss för att vi kunde hitta en fin och lite schwungig trav med lätt framdel. Tack vare att jag började hitta tillbaka med min egen sits/fokus så jag kunde hjälpa honom bättre som sagt.
Här är det inte farbror häst som blir ringrostig av sporadisk ridning - utan jag! :P (vilket är lite jobbigt att bli påmind om, haha!)
23:39, och upp tidigt för jobbet imorgon. Bäst att gå och duscha nu!
Ställning/handposition
Kanske många redan tycker det är väldigt logiskt. Här kommer iallafall en halvtafflig illustration!
Vad är den då tänkt att visa? Handställningen när vi vill ställa/böja/rakrikta.
Kanske något att fundera över. Om man vill rida hästen bakifrån och fram, borde inte pilarna pricka in varandra då?
1:a bilden är alltså tänkt att visa en centrerad hand. Är det enhandsfattning borde den pricka mitt ovanför manken (eller halsen).
2:a bilden att man lite à la neckreining vill trycka ut bogen på hästen genom handställning utåt.
3:e bilden dito fast handställningen inåt.
Vart ska bogarna och kraften från bakbenen ta vägen?
Om vi ska enligt det gamla talesättet "placera framdelen på bakdelen", hur fungerar det ihop med de tre olika illustrationerna?
Bilden illustrerar en häst som inte är böjd för att följa det böjda spår man hade tänkt. Den har en svag s-kurva genom kroppen som gör att den inte ställer inåt utan tvärtom lite utåt i höften.
De främre cirklarna illustrerar händerna som utgångsläge, de bakre ryttarens skänklar/fötter som utgångsläge, pilen den önskade rörelseriktningen.
1. Vad kommer hända på bilden? Kommer den kunna böja efter spåret? Eller vart tar den vägen?
2.Vad skulle din reaktion vara att göra? Och vad skulle det ge för inverkan på ryggraden?
3. Om du ska sträva efter att rätta framdelen efter bakdelen och att inte komprimera ryggen mer/skapa skarpare s-kurva - hur skulle du göra?
Upp..och ner! Nej, tvärtom blev det!
Idag var en lite speciell dag.
Jag hade ringt ut vet. som skulle kolla på hästens klåda. Hade blivit rekommenderad det vid rådfrågning för att ta lite prover för säkerhets skull.
Tog kompledigt från jobbet (och får alltså ta igen det, vilket kändes rätt tungt när jag precis hade blivit klar med att jobba in förra veckans komptid), åkte ut innan den planerade ca-tiden för att hinna byta om efter jobbet, ta in och fräscha upp hästen litegrann.
Efter att ha väntat ett tag och bland annat ojjat mig över hovarna som behövde verkas tänkte jag att man kan väl lika gärna passa på att fila till dom lite medans jag väntar.
Lämpligt nog kom farsan och skulle lämna en sak, och jag fick hjälp med raspningen! ;) (låter kanske illa, men det är kanon att vara två - en som håller benet och en som raspar, jag är själv ganska klen på att raspa men har hyfsat lärt mig tekniken att hålla i utan att han vevar). Lite finputs kvar och nästa gång behöver jag proffsgjort känner jag, men nöjd med att ha det värsta avklarat.
Väntade, och väntade lite till.
Dom skulle ringa men hörde inte ett pip, försökte ringa själv men inget svar, en och en halv timme senare var herr häst less och jag frustrerad över förlorad tid. :(
Beslutade att först prova med hexocil (eller det heter nog något annat, har skrivit upp det någonstans) som jag blev rekommenderad och avvakta, för det kommer ju ändå dröja innan jag kan komma ifrån igen om det inte blir akut. Vet som redan tittat som hastigast rekommenderade att jag skulle avvakta och se om det blir värre, så akut är det ju inte.
Jag passade på att rida ett kortare pass när jag ändå var där och det var ledigt i ridhuset.
Efter gårdagen hade jag inte alls höga förväntningar. Men lustigt nog (kanske tack vare verkningen? eller gårdagens konsekventa ridpass? eller lite kortare behandling han fick?) så hade jag inte alls samma problem som igår.
Igår ville han alltså ömsom krulla ihop sig/flexa sig undan från bettet eller ta stöd och liksom dyka lite framtill, och gärna springa ifrån hellre än vila kvar. Jag försökte då ta honom "ur form" till ett neutralläge och bara jobba enklare balansövningar i det så han inte skulle rinna iväg. Men det satt hårt inne.
Idag började jag väldigt tidigt med att trava. För i traven har man iallafall inte lika nära till fenomenet att bjudningen framåt går förlorad. Dumt nog hade jag jeans och gummistövlar på mig med för långa läder för den combon, så i början när han stolpade på och gärna ville rinna iväg så tog det en stund innan jag lyckades få stabilitet nog i mig själv för att hjälpa till att avlasta och balansera upp. Men när jag väl fick koll på mig själv blev det som en god cirkel. Han hade inte alls samma tendenser att vilja undan från bettet utan var sitt vanliga gamla jag (nuförtiden iallafall) som kan gå relativt opåverkad i halskotpelaren/ganaschvinkeln även om man behöver använda tygelinverkan. Vi rullade på med lite flytta in-ut på volten med många små balansförändringar och lite krumelurer i trav.
Avslutningsvis provade vi någon galoppansats från trav och lite skolgaloppsanslag från skritt. Där blir det väldigt tydligt att jag behöver "spänna pilbågen", få honom att skjuta på ordentligt bak och tänka framåt, så vi fortsätter jobba på det. Noga med att huvudet strävar upp-fram för annars får han liksom inte plats att trycka på framåt om man kan säga så. Märker man att huvudet börjar dippa nedåt/inåt får jag avlasta ryggen lite, försöka sätta mer tryck framåt bakifrån och uppmuntra huvudet upp/fram och möta upp trycket jag vill ha bakifrån.
Innan har vi hamnat lite åt antingen eller- antingen lite väl lite framåttänk men "satt" och samlad, eller lite väl mycket framåttänk och lång häst. Ett läge där han kan hålla ihop bra bakifrån men med framåtdriv är såklart bättre! :) Känns lovande!
Stalldagen avrundades med att speeda iväg för att hinna till taco-middag med jobbet innan alla redan ätit klart. Hann med att ha trevligt med jobbarkompisarna ett par timmar! :)
Jag hade ringt ut vet. som skulle kolla på hästens klåda. Hade blivit rekommenderad det vid rådfrågning för att ta lite prover för säkerhets skull.
Tog kompledigt från jobbet (och får alltså ta igen det, vilket kändes rätt tungt när jag precis hade blivit klar med att jobba in förra veckans komptid), åkte ut innan den planerade ca-tiden för att hinna byta om efter jobbet, ta in och fräscha upp hästen litegrann.
Efter att ha väntat ett tag och bland annat ojjat mig över hovarna som behövde verkas tänkte jag att man kan väl lika gärna passa på att fila till dom lite medans jag väntar.
Lämpligt nog kom farsan och skulle lämna en sak, och jag fick hjälp med raspningen! ;) (låter kanske illa, men det är kanon att vara två - en som håller benet och en som raspar, jag är själv ganska klen på att raspa men har hyfsat lärt mig tekniken att hålla i utan att han vevar). Lite finputs kvar och nästa gång behöver jag proffsgjort känner jag, men nöjd med att ha det värsta avklarat.
Väntade, och väntade lite till.
Dom skulle ringa men hörde inte ett pip, försökte ringa själv men inget svar, en och en halv timme senare var herr häst less och jag frustrerad över förlorad tid. :(
Beslutade att först prova med hexocil (eller det heter nog något annat, har skrivit upp det någonstans) som jag blev rekommenderad och avvakta, för det kommer ju ändå dröja innan jag kan komma ifrån igen om det inte blir akut. Vet som redan tittat som hastigast rekommenderade att jag skulle avvakta och se om det blir värre, så akut är det ju inte.
Jag passade på att rida ett kortare pass när jag ändå var där och det var ledigt i ridhuset.
Efter gårdagen hade jag inte alls höga förväntningar. Men lustigt nog (kanske tack vare verkningen? eller gårdagens konsekventa ridpass? eller lite kortare behandling han fick?) så hade jag inte alls samma problem som igår.
Igår ville han alltså ömsom krulla ihop sig/flexa sig undan från bettet eller ta stöd och liksom dyka lite framtill, och gärna springa ifrån hellre än vila kvar. Jag försökte då ta honom "ur form" till ett neutralläge och bara jobba enklare balansövningar i det så han inte skulle rinna iväg. Men det satt hårt inne.
Idag började jag väldigt tidigt med att trava. För i traven har man iallafall inte lika nära till fenomenet att bjudningen framåt går förlorad. Dumt nog hade jag jeans och gummistövlar på mig med för långa läder för den combon, så i början när han stolpade på och gärna ville rinna iväg så tog det en stund innan jag lyckades få stabilitet nog i mig själv för att hjälpa till att avlasta och balansera upp. Men när jag väl fick koll på mig själv blev det som en god cirkel. Han hade inte alls samma tendenser att vilja undan från bettet utan var sitt vanliga gamla jag (nuförtiden iallafall) som kan gå relativt opåverkad i halskotpelaren/ganaschvinkeln även om man behöver använda tygelinverkan. Vi rullade på med lite flytta in-ut på volten med många små balansförändringar och lite krumelurer i trav.
Avslutningsvis provade vi någon galoppansats från trav och lite skolgaloppsanslag från skritt. Där blir det väldigt tydligt att jag behöver "spänna pilbågen", få honom att skjuta på ordentligt bak och tänka framåt, så vi fortsätter jobba på det. Noga med att huvudet strävar upp-fram för annars får han liksom inte plats att trycka på framåt om man kan säga så. Märker man att huvudet börjar dippa nedåt/inåt får jag avlasta ryggen lite, försöka sätta mer tryck framåt bakifrån och uppmuntra huvudet upp/fram och möta upp trycket jag vill ha bakifrån.
Innan har vi hamnat lite åt antingen eller- antingen lite väl lite framåttänk men "satt" och samlad, eller lite väl mycket framåttänk och lång häst. Ett läge där han kan hålla ihop bra bakifrån men med framåtdriv är såklart bättre! :) Känns lovande!
Stalldagen avrundades med att speeda iväg för att hinna till taco-middag med jobbet innan alla redan ätit klart. Hann med att ha trevligt med jobbarkompisarna ett par timmar! :)
Grunderna, vart tog dom vägen?
Ja alltså, nog för att det var lite frustrerande på den fronten idag, men jag är ändå inte särskilt orolig för egen del.
Rubriken menade väl kanske, hur blev ridvärlden så blind för att göra det man förespråkar, i allmänhet?
Det låter så fint, det finns så hemskt många bra talesätt. Men varför prickar så få "rätt" (att det faktiskt blir som det var tänkt - att man ser det som förespråkas)?
Väldigt subjektivt såklart. Det är ju bara min syn på det hela, och utifrån vad jag vill se. Men mjo, nog sjutton känns det ganska utbrett, när kanske 9 av 10 hästar inom tävlingseliten rids med nosen bakom lodplan? (Eller har dessa slutat förespråka att rida nosen framför lod - så dom iallafall lever som dom lär? :P)
Faktiskt tycker jag det är väldigt intressant att höra vad man anser vara grunder. Det finns ju så olika syn på vad man ser som prio 1, prio 2 osv, såna där jätteviktiga grunder som man i princip skulle vara villig att släppa allt annat för att förbättra om det är på väg åt fel håll. Och andra "must have" för att kunna gå vidare i olika rangordning.
Sen kan det säkert skilja beroende på vilken häst man rider.
**********
Idag fick jag börja om från basic och lära om ett enligt mig stort "fel". Det är jättetrist med korrigeringsridning, särskilt när man varit bortskämd med att slippa det på länge. Och det känns som att det är en hel del jobb kvar innan vi är tillbaka där vi nyss var. Bra att bli påmind om hur snabbt det går att råka backa tillbaka, och hur mycket jobb det kan krävas att ta sig vidare igen! Men kanske har man då fått en djupare insikt på vägen eller liksom får med sig något mer på köpet.
Har hört påståendet att det tar fem gånger så lång tid att bygga upp något igen som man råkat lära in som ovana, som det tog att lära in ovanan alltså. Undrar om inte verkligheten kanske är ännu betydligt längre? (från fall till fall såklart!) Och det även om man är superkonsekvent. Att råka reagera fel i ett läge hästen blir skrämd t ex, tar ju inte lång många millisekunder att orsaka, desto fler att ta sig förbi sen.
**********
Så - varför lär så många hästarna att gå bakom lod är ok som arbetsform? Låter ju helt bakvänt att tycka det är "ok" i flera år om det sen tar fem gånger så lång tid att lära bort. ;)
Cavaletti
Ja som sagt, jag och pålle är inte några hopptalanger, haha! Just nu känns det tillräckligt utmanande att trava över bommar.
Igår hjälpte farsan till att filma/assistera när jag tänkte göra upp en liten bana. :) Blev inte riktigt som planerat, men det var väl lika bra. "Bara" två cavaletti-serier, en treklöver med sockerbitar, och två bommar parallella att rygga mellan. Fast dagsformen ork-mässigt är inte den bästa så det var nog bra att börja lite snällt. Han blev ganska mör oavsett.
Invigde nya kameran, mest filmsnuttar för att jag ska kunna fånga upp nya infallsvinklar. Några slutsatser;
*Den filmar snyggt! Åtminstone det man ser i displayen på karmeran! :)
*Delux har faktiskt fortsatt utvecklas fastän vi borde vara ringrostiga. Ibland märker man det i lite otippade situationer, som när en ryggning blir grymt fin och smidig.
...med mera
Kanske kommer någon filmsnutt när jag hunnit med att föra över till datorn och redigera.
Igår hjälpte farsan till att filma/assistera när jag tänkte göra upp en liten bana. :) Blev inte riktigt som planerat, men det var väl lika bra. "Bara" två cavaletti-serier, en treklöver med sockerbitar, och två bommar parallella att rygga mellan. Fast dagsformen ork-mässigt är inte den bästa så det var nog bra att börja lite snällt. Han blev ganska mör oavsett.
Invigde nya kameran, mest filmsnuttar för att jag ska kunna fånga upp nya infallsvinklar. Några slutsatser;
*Den filmar snyggt! Åtminstone det man ser i displayen på karmeran! :)
*Delux har faktiskt fortsatt utvecklas fastän vi borde vara ringrostiga. Ibland märker man det i lite otippade situationer, som när en ryggning blir grymt fin och smidig.
...med mera
Kanske kommer någon filmsnutt när jag hunnit med att föra över till datorn och redigera.
Gammal och stel!
Ja, inte hästen alltså, utan mest jag! :P
Glömde såklart att korta stiglädren efter ryttare med längre ben. Väl uppe tänkte jag att, äh, bra att få öva på att komma ned i sadeln då!
Fast var väl samtidigt beredd på att det inte skulle bli så mycket travjobb gjort, med kombinationen glidiga gummistövlar (rundade under) och väldigt långa läder. Att sitta och fiska stigbyglar är ju t o m värre än att rida utan, haha!
Samtidigt fick jag mig en mycket viktig påminnelse om vikten av att pannan och näsan hela tiden strävar FRAM, och att hästen kliver på bakifrån fram till handen. Och då menar jag inte på det viset att man har ett ton i handen. Lustigt hur man kan säga samma sak och ändå mena tusen olika saker!
Jag har alltid fått överdriva det tänket med lille Delux. Det är ju faktiskt som dom säger- har man väl råkat lära dom att krypa bakom eller avlasta genom att korta ihop halsen eller liksom "lägga sig på" framme i handen, då tar det jättelång tid att lära om. Ett par-tre år skulle jag väl säga att det tog mig. Sen är det såklart olika från fall till fall, men betänk att då var ju hästen ändå bara "dressyr-riden" kanske 1 år innan det? Kanske inte ens det.
Jag har hållit mig noga med den biten, men som med allt så får man ändå nya fördjupade insikter om samma saker med tiden.
Tack vare att pållen hade ett tillfälligt återfall att rida bort, så fick jag en fördjupad insikt i galoppen.
Hur kommer det sig att jag inte lyckats få honom lika "fram" i galoppen? Har jag kanske missat att tänka så överhuvudtaget?
Just nu känns det lite svårt att förklara. För självklart har jag på ett sätt tänkt så. Men inte lika långt kanske. Det här med vikten av att bakbenen ska få plats, men också skjuta på ordentligt fram till handen.
Kanske var jag också inspirerad av tjejerna som hopptränade innan jag skulle rida? :) I hoppning får påskjutet en helt annan dimension! Vikten av att "få plats" med kroppen också kanske?
Hursomhelst så gick det fortsatt bra med galoppen. Fast första tendenserna och anledningen att jag märkte det så tydligt var att han verkligen ville dyka fram. Några såna tendenser vill vi inte ha! FRAM!! Satt jag säkert och ropade högt! Haha! Och försöka trigga honom upp/fram med nosen och liksom trigga till att skjuta på med bakknäna fram till handen.
Det är ju inte att han inte orkar, men såklart det är en lättsam väg att gå om han en gång blivit erbjuden den. Och även om han inte hade orkat så hade jag hellre sett riktig tralopp à la giraff eller t o m stjärnkikare.
Men så till gammeltanten då.
Vi var ju såklart tvugna att trava, stiglädren och gummistövlarna till trots. Men AJ vad ont det gjorde i höfterna!! :o Särskilt när jag ville att han skulle få gå på ordentligt. Dom är inte gjorda för att stretchas så mycket som det blir på rund häst med "långa ben".
Kommer ihåg när jag skulle rida utan stigläder en gång och kollapsade efteråt och blev sittandes på marken... Så jag vill inte gärna pressa på i onödan, är ju säkert ett skydd som kroppen har byggt upp.
Annars kändes det verkligen som bra träning för mig, och skänklarna hade lättare att hamna i bra läge. Får se till att göra det fler gånger, bara inte om jag tänkt fokusera passet på travjobb!
Glömde såklart att korta stiglädren efter ryttare med längre ben. Väl uppe tänkte jag att, äh, bra att få öva på att komma ned i sadeln då!
Fast var väl samtidigt beredd på att det inte skulle bli så mycket travjobb gjort, med kombinationen glidiga gummistövlar (rundade under) och väldigt långa läder. Att sitta och fiska stigbyglar är ju t o m värre än att rida utan, haha!
Samtidigt fick jag mig en mycket viktig påminnelse om vikten av att pannan och näsan hela tiden strävar FRAM, och att hästen kliver på bakifrån fram till handen. Och då menar jag inte på det viset att man har ett ton i handen. Lustigt hur man kan säga samma sak och ändå mena tusen olika saker!
Jag har alltid fått överdriva det tänket med lille Delux. Det är ju faktiskt som dom säger- har man väl råkat lära dom att krypa bakom eller avlasta genom att korta ihop halsen eller liksom "lägga sig på" framme i handen, då tar det jättelång tid att lära om. Ett par-tre år skulle jag väl säga att det tog mig. Sen är det såklart olika från fall till fall, men betänk att då var ju hästen ändå bara "dressyr-riden" kanske 1 år innan det? Kanske inte ens det.
Jag har hållit mig noga med den biten, men som med allt så får man ändå nya fördjupade insikter om samma saker med tiden.
Tack vare att pållen hade ett tillfälligt återfall att rida bort, så fick jag en fördjupad insikt i galoppen.
Hur kommer det sig att jag inte lyckats få honom lika "fram" i galoppen? Har jag kanske missat att tänka så överhuvudtaget?
Just nu känns det lite svårt att förklara. För självklart har jag på ett sätt tänkt så. Men inte lika långt kanske. Det här med vikten av att bakbenen ska få plats, men också skjuta på ordentligt fram till handen.
Kanske var jag också inspirerad av tjejerna som hopptränade innan jag skulle rida? :) I hoppning får påskjutet en helt annan dimension! Vikten av att "få plats" med kroppen också kanske?
Hursomhelst så gick det fortsatt bra med galoppen. Fast första tendenserna och anledningen att jag märkte det så tydligt var att han verkligen ville dyka fram. Några såna tendenser vill vi inte ha! FRAM!! Satt jag säkert och ropade högt! Haha! Och försöka trigga honom upp/fram med nosen och liksom trigga till att skjuta på med bakknäna fram till handen.
Det är ju inte att han inte orkar, men såklart det är en lättsam väg att gå om han en gång blivit erbjuden den. Och även om han inte hade orkat så hade jag hellre sett riktig tralopp à la giraff eller t o m stjärnkikare.
Men så till gammeltanten då.
Vi var ju såklart tvugna att trava, stiglädren och gummistövlarna till trots. Men AJ vad ont det gjorde i höfterna!! :o Särskilt när jag ville att han skulle få gå på ordentligt. Dom är inte gjorda för att stretchas så mycket som det blir på rund häst med "långa ben".
Kommer ihåg när jag skulle rida utan stigläder en gång och kollapsade efteråt och blev sittandes på marken... Så jag vill inte gärna pressa på i onödan, är ju säkert ett skydd som kroppen har byggt upp.
Annars kändes det verkligen som bra träning för mig, och skänklarna hade lättare att hamna i bra läge. Får se till att göra det fler gånger, bara inte om jag tänkt fokusera passet på travjobb!
Övningar och kom-ihåg!
Såhär var grundtanken, så man kanske förstår och kan reda ut i efterhand, och lättare komma ihåg övningarna:
Övning 1:
Hitta bakdelen i skritt längs med långsidan.
För att kunna göra det behöver man hitta hästen, och eventuellt använda "öppna-stänga dörren"-tänket eller halvhalter för att be om en förändring, med fokus bakifrån.
Tanken är att det för det första är lättare att hitta en linjering om du får framdelen att stämma överens med där bakdelen ärförst och främst, för att ha ett utgångsläge.Hitta ett läge där det inte blir överbelastande för hästen. Om man vill böja för mycket, eller när man ännu inte börjat hitta linjeringen bakifrån, blir det lätt för mycket -och man får en tvärning inåt eller förböjning (om så bara en krök i nacken som inte överensstämmer med resten av kroppens linjering), eller så kanske det hade glidit iväg utåt om man inte har väggen som stöd.
Därifrån (där hästen "är" så ställningen fram synkar mer med ställningen bak) hamnade bakdelen innanför spåret.Vilket är helt ok utgångsläge!
Då provar vi om vi kan ta in framdelen också lite inifrån väggen så den hamnar framför bakdelen. För att hinna med att hitta "centreringen" och det där lilla, provade vi därefter att växla med bara något steg inåt och sedan utåt igen, så det inte blir för mycket och hinner glida iväg. Eftersom vi (läs: jag) vet att hästen klarar av att belasta utifrån sin utbildningspunkt, så skulle vi också ta en förhållning för att be hästen dröja kvar och "niga" med sitt innerbak. Åtminstone dröja kvar såpass att det tar vikt och skjuter på utan ytterligare belastning. Det förutsätter att man ser till att få tillräckligt svar! Fortsätter hästen flera steg utan skillnad har man inte varit tillräckligt tydlig i sitt "stänga dörren"- den ska åtminstone ge ett lika tydligt svar som vi hade tänkt (även om det inte blir rätt- att det börjar tvära t ex eller blir en halt är ett tillräckligt svar).
I vänstervarvet krävde detta att vi inte förböjer (läs: t o m tänker att vi tänker att vi ställer utåt emellanåt) för att inte lägga för stor belastning på ytterländen och liksom göra vägen fri för bakdelen.
Och därifrån som sagt när vi har ett utgångsläge försöker vi flytta framdelen på bakdelen (föra in bogen aningens framför där bakdelen redan är) fortfarande med tänket att vi inte just ställer i nacken eller grejar med handpositioner, för att inte överbelasta eller råka trigga ur den centrering/linjering vi vill ha.
Så snart vi har ett önskat svar bakifrån, att hästen börjar få ett mer linjerat påskjut bak- så lättar vi ur lite framåt/nedåt, länger tygeln och låter hästen fortsätta så långt den kan i den linjering vi hittat.
Som belöning för hästen (öppna-stänga dörren), och som påminnelse till oss själva att när hästen väl är formad/linjerad behöver vi inte greja i det, utan den ska kunna följa sin formning själv.
I detta var vi noga med att inte ha ojämn tygellängd så en sida glappar (även om det är pga att hästen ställer fel, då utgår vi ifrån där hästen är) eller att greja med en tygel i taget.
Övning 2:
Vi gjorde 4 steg väldigt kort skritt (målet var skolskritt) -upp i trav- tillbaka till 4 steg i den väldigt korta skritten, ge lite friare ram 4 steg skritt- repetera.
Detta är anpassat till en häst som redan "kan" för att ryttaren ska få en utmaning och se till att få effekt i det man gör direkt (övergångarna kommer mycket tätt inpå) men också för att hästen ska få börja "dribbla med fötterna" (bli på hugget och själv börja prova saker) och komma upp i tonus.
Man kan inte bli kvar i handen eller var för seg/snäll med sina kommandon, då kommer man inte till samma effekt med övningen. Det är också kanon för att inte övertänka själv som ryttare utan lära sig att "bara göra". Ofta gör då kroppen själv det som behövs, bara fokuset finns där. (precis samma effekt som man är ute efter hos hästen i övningen!)
För sin egen skull som ryttare får man gärna göra övningen med så tätt emellan. Men man kan såklart anpassa och rida 8 steg av varje för att sen prova en gång i slutet per varv om man kan göra samma på 4 steg, för hästens skull. Då är det ännu mer noga med att man håller exakt antal steg, när man har ännu längre sträcka på sig!
Övning 3:
"Hitta hästen" i trav på volt.
För att kunna inverka på hästen behöver vi visa hästen att vi kan följa den, och möta hästen där den befinner sig.
Nu har vi ju lyxen med en sån läromästare inom området där det som av magi bara blir som vi hade tänkt, när vi hittat hästen!
Istället för att sträva bort ifrån hästen och det vi tycker är "fel" går vi in själva i det läge hästen befinner sig, hittar hästens balans, slutar försöka överkompensera, börjar hitta en synkronisering.
Och vad har vi förhoppningsvis lärt oss av detta?
Det är inte vi som ska göra åt hästen, och det är inte vår hand (eller våra skänklar) som ska böja och ställa och styra och flytta. Det är mycket mer effektivt att hitta ett läge där hästen är, för att ha något att utgå ifrån. Och själva försöka undvika att greja bort hästens egen potentiella linjering.
Har vi hittat vart hästen befinner sig så har vi redan kommit långt!
(För därifrån kan vi sedan prova hur mycket vi klarar att sträva åt "ryttarens håll" utan att inverkan eller press blir för stor - blir det pannkaka blev det för mycket! Och man får börja om igen.)
Enkelt, eller hur? ;)
