tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Såhär var grundtanken, så man kanske förstår och kan reda ut i efterhand, och lättare komma ihåg övningarna:

 

Hitta bakdelen i skritt längs med långsidan.

För att kunna göra det behöver man hitta hästen, och eventuellt använda "öppna-stänga dörren"-tänket eller halvhalter för att be om en förändring, med fokus bakifrån.

Tanken är att det för det första är lättare att hitta en linjering om du får framdelen att stämma överens med där bakdelen ärförst och främst, för att ha ett utgångsläge.Hitta ett läge där det inte blir överbelastande för hästen. Om man vill böja för mycket, eller när man ännu inte börjat hitta linjeringen bakifrån, blir det lätt för mycket -och man får en tvärning inåt eller förböjning (om så bara en krök i nacken som inte överensstämmer med resten av kroppens linjering), eller så kanske det hade glidit iväg utåt om man inte har väggen som stöd.

 

Därifrån (där hästen "är" så ställningen fram synkar mer med ställningen bak) hamnade bakdelen innanför spåret.Vilket är helt ok utgångsläge!

Då provar vi om vi kan ta in framdelen också lite inifrån väggen så den hamnar framför bakdelen. För att hinna med att hitta "centreringen" och det där lilla, provade vi därefter att växla med bara något steg inåt och sedan utåt igen, så det inte blir för mycket och hinner glida iväg. Eftersom vi (läs: jag) vet att hästen klarar av att belasta utifrån sin utbildningspunkt, så skulle vi också ta en förhållning för att be hästen dröja kvar och "niga" med sitt innerbak. Åtminstone dröja kvar såpass att det tar vikt och skjuter på utan ytterligare belastning. Det förutsätter att man ser till att få tillräckligt svar! Fortsätter hästen flera steg utan skillnad har man inte varit tillräckligt tydlig i sitt "stänga dörren"- den ska åtminstone ge ett lika tydligt svar som vi hade tänkt (även om det inte blir rätt- att det börjar tvära t ex eller blir en halt är ett tillräckligt svar).

 

I vänstervarvet krävde detta att vi inte förböjer (läs: t o m tänker att vi tänker att vi ställer utåt emellanåt) för att inte lägga för stor belastning på ytterländen och liksom göra vägen fri för bakdelen.

Och därifrån som sagt när vi har ett utgångsläge försöker vi flytta framdelen på bakdelen (föra in bogen aningens framför där bakdelen redan är) fortfarande med tänket att vi inte just ställer i nacken eller grejar med handpositioner, för att inte överbelasta eller råka trigga ur den centrering/linjering vi vill ha.

Så snart vi har ett önskat svar bakifrån, att hästen börjar få ett mer linjerat påskjut bak- så lättar vi ur lite framåt/nedåt, länger tygeln och låter hästen fortsätta så långt den kan i den linjering vi hittat.

Som belöning för hästen (öppna-stänga dörren), och som påminnelse till oss själva att när hästen väl är formad/linjerad behöver vi inte greja i det, utan den ska kunna följa sin formning själv.

 

I detta var vi noga med att inte ha ojämn tygellängd så en sida glappar (även om det är pga att hästen ställer fel, då utgår vi ifrån där hästen är) eller att greja med en tygel i taget.

 

 

Övning 2:

Vi gjorde 4 steg väldigt kort skritt (målet var skolskritt) -upp i trav- tillbaka till 4 steg i den väldigt korta skritten, ge lite friare ram 4 steg skritt- repetera.

Detta är anpassat till en häst som redan "kan" för att ryttaren ska få en utmaning och se till att få effekt i det man gör direkt (övergångarna kommer mycket tätt inpå) men också för att hästen ska få börja "dribbla med fötterna" (bli på hugget och själv börja prova saker) och komma upp i tonus.

Man kan inte bli kvar i handen eller var för seg/snäll med sina kommandon, då kommer man inte till samma effekt med övningen. Det är också kanon för att inte övertänka själv som ryttare utan lära sig att "bara göra". Ofta gör då kroppen själv det som behövs, bara fokuset finns där. (precis samma effekt som man är ute efter hos hästen i övningen!)

För sin egen skull som ryttare får man gärna göra övningen med så tätt emellan. Men man kan såklart anpassa och rida 8 steg av varje för att sen prova en gång i slutet per varv om man kan göra samma på 4 steg, för hästens skull. Då är det ännu mer noga med att man håller exakt antal steg, när man har ännu längre sträcka på sig!

 

Övning 3:

"Hitta hästen" i trav på volt.

För att kunna inverka på hästen behöver vi visa hästen att vi kan följa den, och möta hästen där den befinner sig.

Nu har vi ju lyxen med en sån läromästare inom området där det som av magi bara blir som vi hade tänkt, när vi hittat hästen!

Istället för att sträva bort ifrån hästen och det vi tycker är "fel" går vi in själva i det läge hästen befinner sig, hittar hästens balans, slutar försöka överkompensera, börjar hitta en synkronisering.

 

Och vad har vi förhoppningsvis lärt oss av detta?

Det är inte vi som ska göra åt hästen, och det är inte vår hand (eller våra skänklar) som ska böja och ställa och styra och flytta. Det är mycket mer effektivt att hitta ett läge där hästen är, för att ha något att utgå ifrån. Och själva försöka undvika att greja bort hästens egen potentiella linjering.

Har vi hittat vart hästen befinner sig så har vi redan kommit långt!

(För därifrån kan vi sedan prova hur mycket vi klarar att sträva åt "ryttarens håll" utan att inverkan eller press blir för stor - blir det pannkaka blev det för mycket! Och man får börja om igen.)