Ännu mer galopp

Var på rundbanan vid stallet med en stallkompis idag. På "raksträckan" brukar vi prova ta galopp ibland, och efter några varv när han var lagom upp-peppad kom tävlingsinstinkten fram, stallkompisen galopperade med sin häst samtidigt och då jäklar brände han på en bit! :) Nästan första gången han har gjort så i galopp. Iofs vill man väl kanske inte att dom ska dra iväg i nästan sken-tempo (är ju väldigt trögstoppat) men jag får tacka och ta emot att få draghjälp att kunna hålla galoppen en bit! ;)

Sen var han jättetrött! Ser man bara till sträckan (ca 10 varv runt rundbanan? ganska liten rundbana också) och tiden så borde han gott och väl ha ork bara utifrån grundkondisen som travare kan man tycka.
Men så snart han börjar stressa upp sig och använda onödigt mycket energi per meter så går den åt fort.
Tänkte jag skulle prova rida lite i ridhuset efteråt, för även fast han sa till väldigt tydligt hade jag ändå svårt att tro att han skulle vara såå mör, åtminstone skulle han kanske kunna ladda batterierna ett par minuter och sen köra lite till, tänkte jag. Visst gick det, men det var dumt känner jag såhär i efterhand. Han ska inte behöva tala om så tydligt så många gånger att han är för trött.
Men vi fick till några jättefina språng i galopp i ridhuset också, sen var jag mer än nöjd!

Jag känner av bristen på styrketräning och dressyrjobb. Han har nära till att rinna iväg, både framåt och i sidled. Om man är väldigt snabb själv att hinna med, och att stämma av vid behov, så kan det funka ändå. Men det är inte alltid jag lyckas med det, och då blir det iväg-rinnigt. :P
Men jag kör vidare på planen ett tag till, känner inte behov av att ändra om taktik.

Tränar på

Både matte och Delux fick några dagars extra vila över helgen. Jag kände av mina benhinnor och lite leder här och där så läge att ta det extra försiktigt. Deluxen hade tränat mycket för att vara honom också nu på sistone så det var nog bra för arbetsmoralen.

Spinner fortfarande på "full fokus på galopp", passar på enstaka transport- eller vilosträckor bara att lägga in lite mer noggrann ridning, så vi hittar tillbaka till lite styrka och rakriktning kanske så småningom.
Det tog ett tag att ladda igång honom, sen när det väl började lossna så var han jätteduktig och kunde galoppera motsvarande nästan en hel långsida i taget i ett par omgångar. :) Bra galopp också för att vara oss. (Vi fick mindre bra galopp också, men den skiter vi i! ;) )

Nu har jag bara fått ännu mer vatten på min kvarn att fortsätta med "full fokus galopp!" och se hur långt vi kommer. Man kan ju oroa sig över att det blir för lite noggrann ridning och skolning, att det blir mycket ensidig träning om han fortfarande har mycket svårare för ena galoppen (och behöver få gå lite ojämnt för att klara av att ta den öht), att det blir lite flängigt för en 24-åring osv.
Men nu väljer jag att bortse från dom orostankarna. Den dag han visar tecken på att något dylikt faktiskt skulle ha inträffat, den dagen kan vi backa. Man måste ju våga satsa mot sina mål! :P
"Flängigt" för oss i dagsläget är inte flängigt som det var för 7 år sen. Vi kan hålla mycket bättre balans och jämnvikt/bogfrihet överlag nu. Knappt så det går att jämföra ens! Vi missar såna kanoneffekter man kan få av samlade övergångar, skolskritt osv om man aldrig gör sånt. Men vem vet, kanske har vi gjort sånt så mycket att det redan gett varaktig effekt? Återstår att se! 
 

Unterskatta inte...

...människans (min) tröghet!

Den när man kommer på sig med att följa sina egna instruktioner, fast i en ny situation, och inser att den faktiskt funkar! Fast man egentligen visste det redan innan, men inte tänkt så långt.

Fick en sån aha-upplevelse idag när jag försökte påminna mig om mina egna instruktioner (som jag t o m försökt lära ut till andra) och tänkte till varför man började med dom från första början.
Min lille häst är svår därför att han har en j*kla integritet mot vad jag är van vid. Det har jag märkt under hela tiden jag haft honom och ständigt fått jobba med. Om jag inte ger honom förutsättningarna att göra det jag vill, då kan jag tjura på hur mycket jag vill eller förstärka mer och mer, men som mest kommer det till slut leda till en osamarbetsvillig och omotiverad häst.
Kanske lite typiskt ponnyer/kallblod? Även om graden kan variera mycket.

Det jag ska försöka komma ihåg (igen) denna gång är att se till att lämna bogarna fria vid galoppfattningarna, men framförallt den yttre, se till att hålla fritt spelrum, gärna även "följa med" i hans tyngdpunkt först något halvt steg för att därifrån hitta sitsen. Först följa, sen påverka.

I Lördags lossnade underdelen/plattan på ena stigbygeln när vi flängde runt och övade galoppfattningar. Läskigt! :S Men jag kände hur den började lossna på ena sidan och att något kändes fel, så jag hann börja tänka att jag skulle flytta vikten och sakta av innan den lossnade helt och trillade ner på backen.

Farbror långpäls

Verkar som att det blev en lång bloggpaus!
Har inte varit så aktiv med ridningen heller, har nog bara blivit ett pass i veckan i snitt över hela vintern (snällt räknat). Men gammelfarbrorn är imponerande fräsch ändå, man märker att uthålligheten är mycket sämre nu när han inte tränat ordentligt på länge, men maxstyrkan är ungefär samma ändå.
 
Har slutat snusa för ca 3 veckor sedan, (igen! ;) men för alltid denna gången är det tänkt!), och innan det har jag mått rätt dåligt, mycket problem med magen. Åtminstone en del av det tror jag är snusens fel, därav att jag bestämde mig för att sluta till slut. Sen har jag börjat både konditionsträna och styrketräna mig själv också regelbundet sen ca ett halvår tillbaka. Så tiden/orken är begränsad.
Nu sista veckorna har jag haft lite otur med timingen också, att ridhuset varit bokat fast jag trott det varit ledigt några gånger.
 
Men igår blev det ett ridpass iallafall. Varje pass känns "nytt" när man rider ganska sällan. Inte som att man lägger ett pärlband av pass, kan dra nytta av det förra och lägga förutsättningar för nästa, som när man rider regelbundet nog. En fördel med det är att man får lite nya ögon för varje gång!
Igår t ex provade jag att lägga snäppet mer fokus på min sits när jag skulle fatta galopp från trav, och tramp i stigbyglarna som galoppsignal. Det är svårt för han rör sig mycket samtidigt som han är väldigt känslig för om man klarar att hålla sig stadig nog, Strategin är att försöka hålla mig nära manken - skjuta fram rumpan och hålla sig stadig med hjälp av magmusklerna, och akta så jag inte råkar falla fram med överkroppen (blir lätt så pga hans rörelser, och ibland av ren ovana från min sida att luta mig fram för att "avlasta" när man blir glad över ett litet försök). Undrar om matte någonsin kommer bli stadig nog! ;)

Det är inte hästen som blir ringrostig

-det är matte!

Usch vilken ostadig sits jag hade i traven. Har varit bortrest en del och sen rejält förkyld i ett par veckor så Deluxen har inte blivit mycket riden (inte alls på minst tre veckor). Visst märks det skillnad på när han är riktigt igång och man liksom får med sig en del gratis från passet innan, men han har gått ner lite i vikt så till viss del känns det nästan som han har lättare för sig nu. :P
Men själv fick jag sitta och skämmas! Försöka vara noga med hästen i finlirs-ridövningar när man knappt kan hålla styr på vart man har sig själv!
Men precis som det kanske är lite med Deluxen så har jag mina glimtar där jag hittar tillbaka till en bra nivå. Och då fick vi tillockmed till lite trampsteg åt piaffhållet! :) (annars har det så kallade tramp-aktiga mer varit med skrittrörelse kvar i ryggen så att säga).
Sen blandar han lätt ihop det med förberedelse till galoppanslag men får vi till ett sånt tackar jag och tar emot och provar ändra lite i rytmen när han landat igen. :)

Stod och tjyvkikade lite när ponnyridlägret skulle rida gymkhana i ridhuset efteråt. Tänk den dag jag skulle sätta mig och försöka mig på sånt på Delux! Hehe...he......hrmm......
(Hans bäckenrörelser gör att det känns som att jag ska trilla av bara han provar vända för att han ser något läskigt.) Var man någonsin så modig som yngre, tro? Lite mindre självbevarelsedrift kanske. Jätteduktiga var dom iallafall! :)

Nu och då (igen)

Juli-Sept 2007

 
 
 
 
 
 
 
"Nu", inte dagsfärska bilder direkt;
 

 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Några gamla bilder..

 
 ...på den tiden det kändes ganska hopplöst att rida! ;)
 

 
 
 
 
 
Nyare bild
 
 
 
 

 
 
 
 

 

Ryggen

Det här med hästens rygg är nästan en modefluga att prata om nuförtiden. Om allt möjligt, för även om mycket är "bevisat", att man har en del mekanik och biologi i grunden, så verkar det tolkas (och kanske även behandlas?) väldigt olika.
Själv ser jag det inte som något negativt att det fokuseras så mycket på ryggen, det är väl bra om vi ska komma ännu längre i vad vi "vet" och inte finns hundra olika teorier om.

Något som tolkas väldigt olika vad jag upplevt är ländryggen. Eller så kanske det bara är jag och en del andra som tolkar det lite annorlunda. Att man inte ska komprimera länden i onödan tror jag alla vet, även om det inte alltid märks i praktiken.
Men något mycket vanligare tror jag är att man överstretchar länden.

Ländryggen och halsen är de mest rörliga delarna i ryggraden (räknar inte svansen). Leder har en tendens att kompensera för varandra. Vilket betyder att om du har en del av en led, eller kanske flera delar/flera leder, med försämrad rörlighet, så kommer det som regel bli överrörligt någon annanstans. Dessutom "sprids" denna försämring i leden till alla leder som hänger ihop. Har du t ex problem med hovleden så kommer man få lite felbelastning hela vägen upp till bogen, och då indirekt även ryggen om hästen måste kompensera för lite avvikande rörelsemönster.
Vad vill jag ha sagt med detta?
-Ländryggen löper stor risk att råka ut för överrörlighet - som i förlängningen kan ge problem. Därför bör man vara försiktig med att "stretcha" ländryggen i onödan, i synnerhet på hästar som man misstänker inte är helt i balans i sina leder.
Ridningen idag verkar ofta sträva efter just detta - att stretcha ut ländryggen.
(fortsättning kommer)

En rostig och en harig

Kväll i ridhuset... Delux är väldigt skraj för något som ligger på ena sargkanten, och börjar titta/spänna sig lååångt innan han är i närheten (så har det varit sen -vad det nu är- kom dit för 1-2 veckor sedan) ingen idé att tjura med rödtotten (och han ÄR skraj, ingen teater inte) så vi gör det bästa av situationen och håller oss en bit bort. Sen brukar man kunna tänja på gränserna när han är fokuserad på jobbet.

Idag tränade jag själv ett pass på cross-trainern i bra tempo 35 min. Två klunkar vatten och 10 minuters återhämtning senare kom jag på att ojdå, bäst jag drar iväg till stallet! (Ingen idé att duscha innan, man blir ju lite svettig av ridningen också.)
Under dom där tio minutrarnas återhämtning satt jag och filosoferade över ridningen, sådär lite zombie-aktigt som det kan bli när man tagit ut sig ordentligt. Försökte leva mig in i min inverkan i sitsen när jag hjälper hästen så bra jag kan att bli lätt fram, "få plats" med bakknä-aktiviteten och med balansen.
Det var bra när jag sen satt på hästryggen.

Vi började öva lite höja-sänka tonus. Fast det gick lite trögt att komma igång tyckte jag. Inte så mycket sprutt till en början, och det kan ta en stund innan han slutat snegla åt det farliga hållet.
När vi kommit igång nog för att få energi till traven så satt vi och rullade på en del i trav. Inte lika mycket tonusförändring, (jag provade ofta men det blev nog inte så stor skillnad) mer hitta flowet och min inverkan.
Traven är väldigt bra för honom. Han jobbar bra med kroppen och kommer igång och andas ordentligt!
Blev riktigt nöjd med oss för att vi kunde hitta en fin och lite schwungig trav med lätt framdel. Tack vare att jag började hitta tillbaka med min egen sits/fokus så jag kunde hjälpa honom bättre som sagt.
Här är det inte farbror häst som blir ringrostig av sporadisk ridning - utan jag! :P (vilket är lite jobbigt att bli påmind om, haha!)
 
23:39, och upp tidigt för jobbet imorgon. Bäst att gå och duscha nu!

Ställning/handposition

Kanske många redan tycker det är väldigt logiskt. Här kommer iallafall en halvtafflig illustration!
 
Vad är den då tänkt att visa? Handställningen när vi vill ställa/böja/rakrikta.
Kanske något att fundera över. Om man vill rida hästen bakifrån och fram, borde inte pilarna pricka in varandra då?
 
1:a bilden är alltså tänkt att visa en centrerad hand. Är det enhandsfattning borde den pricka mitt ovanför manken (eller halsen).
2:a bilden att man lite à la neckreining vill trycka ut bogen på hästen genom handställning utåt.
3:e bilden dito fast handställningen inåt.
 
Vart ska bogarna och kraften från bakbenen ta vägen?
Om vi ska enligt det gamla talesättet "placera framdelen på bakdelen", hur fungerar det ihop med de tre olika illustrationerna? 
 
 
 
Nästa illustration är också något att fundera över.
 
Bilden illustrerar en häst som inte är böjd för att följa det böjda spår man hade tänkt. Den har en svag s-kurva genom kroppen som gör att den inte ställer inåt utan tvärtom lite utåt i höften.
De främre cirklarna illustrerar händerna som utgångsläge, de bakre ryttarens skänklar/fötter som utgångsläge, pilen den önskade rörelseriktningen.
 
 
1. Vad kommer hända på bilden? Kommer den kunna böja efter spåret? Eller vart tar den vägen?
2.Vad skulle din reaktion vara att göra? Och vad skulle det ge för inverkan på ryggraden?
3. Om du ska sträva efter att rätta framdelen efter bakdelen och att inte komprimera ryggen mer/skapa skarpare s-kurva - hur skulle du göra?
 
 

Upp..och ner! Nej, tvärtom blev det!

Idag var en lite speciell dag.
Jag hade ringt ut vet. som skulle kolla på hästens klåda. Hade blivit rekommenderad det vid rådfrågning för att ta lite prover för säkerhets skull.
Tog kompledigt från jobbet (och får alltså ta igen det, vilket kändes rätt tungt när jag precis hade blivit klar med att jobba in förra veckans komptid), åkte ut innan den planerade ca-tiden för att hinna byta om efter jobbet, ta in och fräscha upp hästen litegrann.
Efter att ha väntat ett tag och bland annat ojjat mig över hovarna som behövde verkas tänkte jag att man kan väl lika gärna passa på att fila till dom lite medans jag väntar.
Lämpligt nog kom farsan och skulle lämna en sak, och jag fick hjälp med raspningen! ;) (låter kanske illa, men det är kanon att vara två - en som håller benet och en som raspar, jag är själv ganska klen på att raspa men har hyfsat lärt mig tekniken att hålla i utan att han vevar). Lite finputs kvar och nästa gång behöver jag proffsgjort känner jag, men nöjd med att ha det värsta avklarat.
Väntade, och väntade lite till.
Dom skulle ringa men hörde inte ett pip, försökte ringa själv men inget svar, en och en halv timme senare var herr häst less och jag frustrerad över förlorad tid. :(

Beslutade att först prova med hexocil (eller det heter nog något annat, har skrivit upp det någonstans) som jag blev rekommenderad och avvakta, för det kommer ju ändå dröja innan jag kan komma ifrån igen om det inte blir akut. Vet som redan tittat som hastigast rekommenderade att jag skulle avvakta och se om det blir värre, så akut är det ju inte.

Jag passade på att rida ett kortare pass när jag ändå var där och det var ledigt i ridhuset.
Efter gårdagen hade jag inte alls höga förväntningar. Men lustigt nog (kanske tack vare verkningen? eller gårdagens konsekventa ridpass? eller lite kortare behandling han fick?) så hade jag inte alls samma problem som igår.
Igår ville han alltså ömsom krulla ihop sig/flexa sig undan från bettet eller ta stöd och liksom dyka lite framtill, och gärna springa ifrån hellre än vila kvar. Jag försökte då ta honom "ur form" till ett neutralläge och bara jobba enklare balansövningar i det så han inte skulle rinna iväg. Men det satt hårt inne.

Idag började jag väldigt tidigt med att trava. För i traven har man iallafall inte lika nära till fenomenet att bjudningen framåt går förlorad. Dumt nog hade jag jeans och gummistövlar på mig med för långa läder för den combon, så i början när han stolpade på och gärna ville rinna iväg så tog det en stund innan jag lyckades få stabilitet nog i mig själv för att hjälpa till att avlasta och balansera upp. Men när jag väl fick koll på mig själv blev det som en god cirkel. Han hade inte alls samma tendenser att vilja undan från bettet utan var sitt vanliga gamla jag (nuförtiden iallafall) som kan gå relativt opåverkad i halskotpelaren/ganaschvinkeln även om man behöver använda tygelinverkan. Vi rullade på med lite flytta in-ut på volten med många små balansförändringar och lite krumelurer i trav.
Avslutningsvis provade vi någon galoppansats från trav och lite skolgaloppsanslag från skritt. Där blir det väldigt tydligt att jag behöver "spänna pilbågen", få honom att skjuta på ordentligt bak och tänka framåt, så vi fortsätter jobba på det. Noga med att huvudet strävar upp-fram för annars får han liksom inte plats att trycka på framåt om man kan säga så. Märker man att huvudet börjar dippa nedåt/inåt får jag avlasta ryggen lite, försöka sätta mer tryck framåt bakifrån och uppmuntra huvudet upp/fram och möta upp trycket jag vill ha bakifrån.
Innan har vi hamnat lite åt antingen eller- antingen lite väl lite framåttänk men "satt" och samlad, eller lite väl mycket framåttänk och lång häst. Ett läge där han kan hålla ihop bra bakifrån men med framåtdriv är såklart bättre! :) Känns lovande!

Stalldagen avrundades med att speeda iväg för att hinna till taco-middag med jobbet innan alla redan ätit klart. Hann med att ha trevligt med jobbarkompisarna ett par timmar! :)



Grunderna, vart tog dom vägen?

Ja alltså, nog för att det var lite frustrerande på den fronten idag, men jag är ändå inte särskilt orolig för egen del.
Rubriken menade väl kanske, hur blev ridvärlden så blind för att göra det man förespråkar, i allmänhet?
Det låter så fint, det finns så hemskt många bra talesätt. Men varför prickar så få "rätt" (att det faktiskt blir som det var tänkt - att man ser det som förespråkas)?
 
Väldigt subjektivt såklart. Det är ju bara min syn på det hela, och utifrån vad jag vill se. Men mjo, nog sjutton känns det ganska utbrett, när kanske 9 av 10 hästar inom tävlingseliten rids med nosen bakom lodplan? (Eller har dessa slutat förespråka att rida nosen framför lod - så dom iallafall lever som dom lär? :P)
 
Faktiskt tycker jag det är väldigt intressant att höra vad man anser vara grunder. Det finns ju så olika syn på vad man ser som prio 1, prio 2 osv, såna där jätteviktiga grunder som man i princip skulle vara villig att släppa allt annat för att förbättra om det är på väg åt fel håll. Och andra "must have" för att kunna gå vidare i olika rangordning.
Sen kan det säkert skilja beroende på vilken häst man rider.
 
**********
 
Idag fick jag börja om från basic och lära om ett enligt mig stort "fel". Det är jättetrist med korrigeringsridning, särskilt när man varit bortskämd med att slippa det på länge. Och det känns som att det är en hel del jobb kvar innan vi är tillbaka där vi nyss var. Bra att bli påmind om hur snabbt det går att råka backa tillbaka, och hur mycket jobb det kan krävas att ta sig vidare igen! Men kanske har man då fått en djupare insikt på vägen eller liksom får med sig något mer på köpet. 
Har hört påståendet att det tar fem gånger så lång tid att bygga upp något igen som man råkat lära in som ovana, som det tog att lära in ovanan alltså. Undrar om inte verkligheten kanske är ännu betydligt längre? (från fall till fall såklart!) Och det även om man är superkonsekvent. Att råka reagera fel i ett läge hästen blir skrämd t ex, tar ju inte lång många millisekunder att orsaka, desto fler att ta sig förbi sen.
 
 
**********
 
Så - varför lär så många hästarna att gå bakom lod är ok som arbetsform? Låter ju helt bakvänt att tycka det är "ok" i flera år om det sen tar fem gånger så lång tid att lära bort. ;)

Cavaletti

Ja som sagt, jag och pålle är inte några hopptalanger, haha! Just nu känns det tillräckligt utmanande att trava över bommar.

Igår hjälpte farsan till att filma/assistera när jag tänkte göra upp en liten bana. :) Blev inte riktigt som planerat, men det var väl lika bra. "Bara" två cavaletti-serier, en treklöver med sockerbitar, och två bommar parallella att rygga mellan. Fast dagsformen ork-mässigt är inte den bästa så det var nog bra att börja lite snällt. Han blev ganska mör oavsett.

Invigde nya kameran, mest filmsnuttar för att jag ska kunna fånga upp nya infallsvinklar. Några slutsatser;
*Den filmar snyggt! Åtminstone det man ser i displayen på karmeran! :)
*Delux har faktiskt fortsatt utvecklas fastän vi borde vara ringrostiga. Ibland märker man det i lite otippade situationer, som när en ryggning blir grymt fin och smidig.
...med mera

Kanske kommer någon filmsnutt när jag hunnit med att föra över till datorn och redigera.

Gammal och stel!

Ja, inte hästen alltså, utan mest jag! :P

Glömde såklart att korta stiglädren efter ryttare med längre ben. Väl uppe tänkte jag att, äh, bra att få öva på att komma ned i sadeln då!
Fast var väl samtidigt beredd på att det inte skulle bli så mycket travjobb gjort, med kombinationen glidiga gummistövlar (rundade under) och väldigt långa läder. Att sitta och fiska stigbyglar är ju t o m värre än att rida utan, haha!

Samtidigt fick jag mig en mycket viktig påminnelse om vikten av att pannan och näsan hela tiden strävar FRAM, och att hästen kliver på bakifrån fram till handen. Och då menar jag inte på det viset att man har ett ton i handen. Lustigt hur man kan säga samma sak och ändå mena tusen olika saker!
Jag har alltid fått överdriva det tänket med lille Delux. Det är ju faktiskt som dom säger- har man väl råkat lära dom att krypa bakom eller avlasta genom att korta ihop halsen eller liksom "lägga sig på" framme i handen, då tar det jättelång tid att lära om. Ett par-tre år skulle jag väl säga att det tog mig. Sen är det såklart olika från fall till fall, men betänk att då var ju hästen ändå bara "dressyr-riden" kanske 1 år innan det? Kanske inte ens det.
Jag har hållit mig noga med den biten, men som med allt så får man ändå nya fördjupade insikter om samma saker med tiden.

Tack vare att pållen hade ett tillfälligt återfall att rida bort, så fick jag en fördjupad insikt i galoppen.
Hur kommer det sig att jag inte lyckats få honom lika "fram" i galoppen? Har jag kanske missat att tänka så överhuvudtaget?
Just nu känns det lite svårt att förklara. För självklart har jag på ett sätt tänkt så. Men inte lika långt kanske. Det här med vikten av att bakbenen ska få plats, men också skjuta på ordentligt fram till handen.
Kanske var jag också inspirerad av tjejerna som hopptränade innan jag skulle rida? :) I hoppning får påskjutet en helt annan dimension! Vikten av att "få plats" med kroppen också kanske?

Hursomhelst så gick det fortsatt bra med galoppen. Fast första tendenserna och anledningen att jag märkte det så tydligt var att han verkligen ville dyka fram. Några såna tendenser vill vi inte ha! FRAM!! Satt jag säkert och ropade högt! Haha! Och försöka trigga honom upp/fram med nosen och liksom trigga till att skjuta på med bakknäna fram till handen.
Det är ju inte att han inte orkar, men såklart det är en lättsam väg att gå om han en gång blivit erbjuden den. Och även om han inte hade orkat så hade jag hellre sett riktig tralopp à la giraff eller t o m stjärnkikare.

Men så till gammeltanten då.
Vi var ju såklart tvugna att trava, stiglädren och gummistövlarna till trots. Men AJ vad ont det gjorde i höfterna!! :o Särskilt när jag ville att han skulle få gå på ordentligt. Dom är inte gjorda för att stretchas så mycket som det blir på rund häst med "långa ben".
Kommer ihåg när jag skulle rida utan stigläder en gång och kollapsade efteråt och blev sittandes på marken... Så jag vill inte gärna pressa på i onödan, är ju säkert ett skydd som kroppen har byggt upp.
Annars kändes det verkligen som bra träning för mig, och skänklarna hade lättare att hamna i bra läge. Får se till att göra det fler gånger, bara inte om jag tänkt fokusera passet på travjobb!

Övningar och kom-ihåg!

Såhär var grundtanken, så man kanske förstår och kan reda ut i efterhand, och lättare komma ihåg övningarna:
 
Övning 1:
Hitta bakdelen i skritt längs med långsidan.
För att kunna göra det behöver man hitta hästen, och eventuellt använda "öppna-stänga dörren"-tänket eller halvhalter för att be om en förändring, med fokus bakifrån.
Tanken är att det för det första är lättare att hitta en linjering om du får framdelen att stämma överens med där bakdelen ärförst och främst, för att ha ett utgångsläge.Hitta ett läge där det inte blir överbelastande för hästen. Om man vill böja för mycket, eller när man ännu inte börjat hitta linjeringen bakifrån, blir det lätt för mycket -och man får en tvärning inåt eller förböjning (om så bara en krök i nacken som inte överensstämmer med resten av kroppens linjering), eller så kanske det hade glidit iväg utåt om man inte har väggen som stöd.
 
Därifrån (där hästen "är" så ställningen fram synkar mer med ställningen bak) hamnade bakdelen innanför spåret.Vilket är helt ok utgångsläge!
Då provar vi om vi kan ta in framdelen också lite inifrån väggen så den hamnar framför bakdelen. För att hinna med att hitta "centreringen" och det där lilla, provade vi därefter att växla med bara något steg inåt och sedan utåt igen, så det inte blir för mycket och hinner glida iväg. Eftersom vi (läs: jag) vet att hästen klarar av att belasta utifrån sin utbildningspunkt, så skulle vi också ta en förhållning för att be hästen dröja kvar och "niga" med sitt innerbak. Åtminstone dröja kvar såpass att det tar vikt och skjuter på utan ytterligare belastning. Det förutsätter att man ser till att få tillräckligt svar! Fortsätter hästen flera steg utan skillnad har man inte varit tillräckligt tydlig i sitt "stänga dörren"- den ska åtminstone ge ett lika tydligt svar som vi hade tänkt (även om det inte blir rätt- att det börjar tvära t ex eller blir en halt är ett tillräckligt svar).
 
I vänstervarvet krävde detta att vi inte förböjer (läs: t o m tänker att vi tänker att vi ställer utåt emellanåt) för att inte lägga för stor belastning på ytterländen och liksom göra vägen fri för bakdelen.
Och därifrån som sagt när vi har ett utgångsläge försöker vi flytta framdelen på bakdelen (föra in bogen aningens framför där bakdelen redan är) fortfarande med tänket att vi inte just ställer i nacken eller grejar med handpositioner, för att inte överbelasta eller råka trigga ur den centrering/linjering vi vill ha.
Så snart vi har ett önskat svar bakifrån, att hästen börjar få ett mer linjerat påskjut bak- så lättar vi ur lite framåt/nedåt, länger tygeln och låter hästen fortsätta så långt den kan i den linjering vi hittat.
Som belöning för hästen (öppna-stänga dörren), och som påminnelse till oss själva att när hästen väl är formad/linjerad behöver vi inte greja i det, utan den ska kunna följa sin formning själv.
 
I detta var vi noga med att inte ha ojämn tygellängd så en sida glappar (även om det är pga att hästen ställer fel, då utgår vi ifrån där hästen är) eller att greja med en tygel i taget.
 
 
Övning 2:
Vi gjorde 4 steg väldigt kort skritt (målet var skolskritt) -upp i trav- tillbaka till 4 steg i den väldigt korta skritten, ge lite friare ram 4 steg skritt- repetera.
Detta är anpassat till en häst som redan "kan" för att ryttaren ska få en utmaning och se till att få effekt i det man gör direkt (övergångarna kommer mycket tätt inpå) men också för att hästen ska få börja "dribbla med fötterna" (bli på hugget och själv börja prova saker) och komma upp i tonus.
Man kan inte bli kvar i handen eller var för seg/snäll med sina kommandon, då kommer man inte till samma effekt med övningen. Det är också kanon för att inte övertänka själv som ryttare utan lära sig att "bara göra". Ofta gör då kroppen själv det som behövs, bara fokuset finns där. (precis samma effekt som man är ute efter hos hästen i övningen!)
För sin egen skull som ryttare får man gärna göra övningen med så tätt emellan. Men man kan såklart anpassa och rida 8 steg av varje för att sen prova en gång i slutet per varv om man kan göra samma på 4 steg, för hästens skull. Då är det ännu mer noga med att man håller exakt antal steg, när man har ännu längre sträcka på sig!
 
Övning 3:
"Hitta hästen" i trav på volt.
För att kunna inverka på hästen behöver vi visa hästen att vi kan följa den, och möta hästen där den befinner sig.
Nu har vi ju lyxen med en sån läromästare inom området där det som av magi bara blir som vi hade tänkt, när vi hittat hästen!
Istället för att sträva bort ifrån hästen och det vi tycker är "fel" går vi in själva i det läge hästen befinner sig, hittar hästens balans, slutar försöka överkompensera, börjar hitta en synkronisering.
 
Och vad har vi förhoppningsvis lärt oss av detta?
Det är inte vi som ska göra åt hästen, och det är inte vår hand (eller våra skänklar) som ska böja och ställa och styra och flytta. Det är mycket mer effektivt att hitta ett läge där hästen är, för att ha något att utgå ifrån. Och själva försöka undvika att greja bort hästens egen potentiella linjering.
Har vi hittat vart hästen befinner sig så har vi redan kommit långt!
(För därifrån kan vi sedan prova hur mycket vi klarar att sträva åt "ryttarens håll" utan att inverkan eller press blir för stor - blir det pannkaka blev det för mycket! Och man får börja om igen.)
 
Enkelt, eller hur? ;)
 
 

Börjar nya året

Det var ju för lustigt.
 
Satt och tänkte (såklart) när jag utvärderade och skrev nya mål på vad vi vill ha som nästa steg i utvecklingen.
Det kändes inte riktigt rimligt just nu, särskilt som vi har tränat så lite på sistone, men har man ett helt år på sig ska det ju liksom inte vara omöjligt. Man ska ju ha något att sträva mot.
 
Ett av målen är att börja tänka att jag "jobbar" i galoppen med olika övningar. Inte något avancerat, men kanske öppna- resp. sluta-tänk och sitta och göra små förändringar.
 
För många låter det säkert busenkelt, men nu får vi ju tänka på att det där med galoppen är väldigt svårt för mig och Delux. Några år i början när jag hade honom började jag fundera om vi någonsin skulle kunna galoppjobba uppsuttet. (Läs: få till annat än några språngs flänggalopp nästan som av tur, för inte ens det är lätt att få till.)
Jag kan inte riktigt fullt ut följa någon plan eller träningskoncept, annat än att belöna för det pyttelilla och prova be om mer när det är läge, samt att försöka ge honom bra förutsättningar. Att jag inte kan följa någon plan är för att han så snabbt tappar sugen om man börjar bli för krävande. Någonstans däremellan och att peppa genom krav (han är ju en arbetsmyra) får man försöka hitta den gyllene medelvägen för dagen. Det gäller att ha skallen med sig. Samtidigt som jag kräver att han åtminstone försöker, utifrån dom förutsättningar han har, annars skulle han gladeligen bara fortsätta glida runt och låtsas som ingenting när man ber om galopp.
 
Igår när vi tränade i ridhuset så tänkte jag att jag låtsas att han redan kan och kör på bara. Den här gången var det som att någon pollett hade börjat trilla ner som gjorde att det faktiskt funkade att sitta och be om många språng i sträck men att jag tänker ett språng i taget (skolgalopp rider man ett språng i taget) och hur jag vill att placering och formning skulle vara. Om jag vill flytta ut bogen lite mot väggen eller tvärtom. Det kunde bli lite fördröjning emellan sprången där han behövde organisera ihop kroppen och behövde lite mer krut, men han var inställd på att vi skulle fortsätta galoppera och göra övningen.
Jag är fortfarande inte alls petig med hur galoppen blir, bara att det blir något galoppliknande och att han svarar på det jag ber om. Så huruvida det blir fel galopp eller något traloppsteg emellanåt är inget jag fäster mig vid.
Men kan man inverka såpass under galoppen, som att ändra formningen emellan två språng, (utan att han tycker det blir för stor press och ger upp) så känns utgångsläget lovande för framtiden!
 
Herr Delux har gjort det igen- han har vilat sig i form! :)
 
Det kändes lite ironiskt, som att det räckte med att våga sätta målet för att det skulle börja trilla på plats.
Samtidigt som jag nog visste att det började vara dags att kunna gå vidare, och var därför jag satte det nya målet.

Årskrönika 2014

Varning- jättelångt! -Som alla mina årskrönikor.
 
Det kändes konstigt att skriva årskrönika den här gången, särskilt som jag varit så dålig på att uppdatera bloggen och ta bilder på hästen under det senaste året. (Och jag har haft tufft med träningsmotivationen under nästan hela året.)
Sen har jag faktiskt inte reflekterat lika mycket över ridningen som tidigare, för jag har uppnått en slags trygghet med att vi faktiskt vet vad vi pysslar med - vi vet vart vi ska, jag har massvis med verktyg, och hästen talar om för mig vad han behöver, samtidigt som jag inte orkat lägga energi på att diskutera (läs: argumentera) där det ändå inte har gett mig något, eller där ingen har bett om en åsikt eller hjälp. Det har faktiskt varit riktigt skönt att slippa slänga iväg så mycket energi och engagemang. Samtidigt som engagemanget och reflektionen såklart kan göra att man utvecklas snabbare, och hade kunnat underlätta motivationen, så det är både och såklart. 
 
Men när jag väl tog mig i kragen och började fundera över året som gått insåg jag att vi ändå har upplevt en del som är värt att skriva om. Och inte minst så är det grymt motiverande (och bra för träningsdisciplinen) med måluppföljning och att sätta nya mål inför det nya året. Eller kanske spiken i kistan att låta bli att uppdatera målen? ;)
 
Så nu sitter jag här, fortfarande med pisken i beredskap (bildligt talat, även om den faktiskt inte ligger så långt bort, för säkerhets skull! haha) för att se till att jag får det gjort.
 
 
Året som gått:

Vi var igång rätt bra särskilt i början av året. Delux hade blivit lite klippt för första gången under tiden jag ägt honom, stackarn blir sjöblöt av att träna med vinterpäls i isolerat ridhus! (Ooops, inte klippt än för i år.. Kom jag att tänka på nu! Stackars Delux till våren!!) Ett tag kändes han ganska loj också mot vad han brukar vilket med största sannolikhet hade med pälsen att göra.
 
Sen vi flyttade till nuvarande stallet har det så smått gradvis hänt något med traven. Det var i början av året jag började hajja till. Först tänkte jag att han hade fått stolpa iväg-trav. Men ponnyn hade ju faktiskt fått gång!
Jätteroligt att märka av utvecklingen. Det är svårt att förstå i hur många steg (som ändå var för sig känts stora) som traven har utvecklats.
 
Det började alltså med en häst som vaggade fram i traven med låst rygg, enormt mycket vikt fram (tänk nosen för nära bringan, en decimeter för låg manke, alternativt huvudet à la stjärnkikare (vilket jag ändå föredrog),grav obalans - han ville liksom springa ikapp sin tyngdpunkt hela tiden, sned (som i ej rakriktad) till den grad att det nästan var omöjligt att styra (blev värre ju mer jag försökte forma) inget svävmoment alls i traven och rumpan vickade alltså så mycket så hela jag tippade åt sidan i varje steg. Ej tvåtaktig trav, kanske lite åt tölthållet men ändå inte, för markbunden och oregelbundet för att kallas för trav, för snabbt tempo oavsett hur kort traven var. Pga det var det grymt svårt att få något vettigt gjort i traven, och efter bara en liten bit rann den iväg pga obalansen och det krävdes mycket för att ens få stopp på honom. Försökte man forma (böja) genererade det oftast att det gled iväg åt ett helt annat håll. ;)
Väldigt kort överlinje, både hals och rygg var ihopkortade. Vare sig formen var låg eller hög. Steget var kort och han gick väldigt smalt baktill, nästan så han ville sätta krokben för sig själv med ena bakbenet som gärna sneddade in, medans det andra klev lite mer rakt fram men ändå som på lina.
Och det svåraste av allt - väldigt avstängd häst som jag hade svårt att kommunicera med. Han ville gärna ta egna initiativ till vad han tyckte gick att göra, t ex stolpa iväg, ibland åt helt fel håll, i fel tempo och fel gångart mot vad man hade tänkt, för att sen kräva en enorm närvaro och vilja för att övertyga om att vi ska göra något annat. Alternativt så kunde han flippa ur mer åt det panikartade hållet om man stötte på något hjärnspöke. Men han har alltid varit väldigt snäll. Aldrig försökt få av sin ryttare t ex.
Kommer ihåg stallkompisen som satt upp när jag haft honom ca ett halvår. Efter att ha travat runt, runt några varv ropade hon; "Hur får man stopp på den här?!?" för det var han själv som hade travat iväg så snart hon suttit upp.
Efter några varv till så verkade hon ha gett upp det, och ropade istället; "Hur styr man??" efter att förgäves ha försökt byta varv.
Sån är min Delux. Pratar man dynga eller om man inte vet vad man vill, då tar han tag i saken själv! :)
Nuförtiden är det klart mycket lättare, för han har bättre förutsättningar till att kunna göra det jag ber om. Saker blir inte lika ofta att "prata dynga" för att man ber om sånt han upplever fysiskt omöjligt.
 
De största viktigaste stegen har vi avklarat för såpass länge sen att många kanske redan glömt det eller aldrig fått uppleva det. Att få kontakt med skallen på honom ifrån det avstängda så det överhuvudtaget var någon idé att travjobba (genom att kräva väldigt lite men hålla intresset hela tiden), att länga ut överlinjen, att hitta balans i traven och i samband med det få fram näsan (utan att det bara rinner iväg), att sen successivt hitta samling i traven (och andra pusselbitar såklart som inte bara har med traven att göra, bättre rakriktning t ex).
 
Så nu känns det som kronan på verket!  att vi också börjat få till lite gång/schwung! :)
 
Här är ett videoklipp från början av Februari. Jag rider en egenanpassad version av övningen "flytta inåt-utåt på volten" med pyttesmå flyttningar mest hela tiden, så tanken blir egentligen att försöka hitta en centrering och hålla den genom att fokusera pyttelite från sida till sida.
Den är inte tänkt att visa max schwung vi kan få till, det fokuserade vi ju inte ens på. Men när man märker något i den vanliga arbetstraven känns det som ett kvitto på att något har hänt i helheten.
 

 
En rolig grejvar att vi gjorde hopp-premiär! :D
Han har hoppat förr, har t o m tävlat klubbtävlingar i hoppning upp till 90cm (tror det blir LC för D-ponnyer?) men det blev inte bra i längden, och han hade förmodligen en hel del osäkerhet som han löste genom att stänga av och rusa på. Jag tycker inte att det är roligt att hoppa om hästen bara blir stressad och nervös, och att jag inte är rätt person (ingen skolryttare inom hoppning precis, och för ringrostig) för att kunna börja om med hopp-utbildningen. Men det var ju värt att prova iallafall nu när vi kommit så långt i övrigt! :)
 
Tänk på att det var ca 11 år sen hästen hoppades uppsuttet innan videoklippet, och kanske 13 år sedan klumpedunsen på ryggen gjorde det! Var snälla! Haha
 
 
 
Kan konstatera att det inte kommer bli någon hoppkarriär för oss, men någon enstaka gång och väldigt kravlöst är det roligt att skutta! :)
 
29/3 Anordnade jag träningsträff för ARV-medlemmar i "vårt" ridhus. Vi blev inte så många - tre hästekipage inklusive mig själv, och några fler till fots. Men det var väldigt trevligt!
Jag fick äran att hålla lektion för ett (superduktigt!) ekipage, och Yvonne fick prova på att sitta upp på Delux, alltid roligt att se någon annan rida! Jag och Linnéa visade upp lite vad vi tränat på på sistone. Deluxen var loj för dagen (för varmt med vinterpäls på våren) så jag fick försöka pumpa igång honom. Men vi hade roligt! :) 
 
Yvonne Odsberg (http://nann-nokke.blogspot.se/) var dagens fotograf och delade med sig av många fina bilder!
 
 
 
I Maj var det dags för Birgittakurs!

(Tack Sara Hurri Thörnblad för bilden!)
 
Vi fick kluriga övningar, blev satta på pottkanten och fick soppatorsk. Och tillsägelse att be om mer svar i uppkortningarna i traven (som om jag inte borde vetat det redan! :P). Även om vi får soppatorsk har man iallafall något att jobba vidare ifrån.
Men även fick vi visa upp vår nya fina trav! Och våra mer fria galoppansatser ifrån trav. Grymt basic men även om det känns som att det tar en evighet så får det faktiskt vara så. För med Delux är det alltid basic som lönar sig bäst i längden (eller rättare sagt - med Delux är det svårt att ens råka lura sig själv till något annat).
Som vanligt jätteroligt att komma iväg på kurs!
 
Detta blev faktiskt årets enda träning för oss! Från att ha ridit en gång varannan vecka för instruktör, till att ha försökt haffa de flesta träningsmöjligheter som funnits inklusive praktik hos Birgitta, till en ynka träning på ett helt år.
Med tanke på hur lite vi har tränat hemma (jämfört med tidigare år) och hur mycket vi ändå hunnit lägga i ryggsäcken redan, så tycker jag faktiskt att det har räckt långt med den ynka kursen.
Hoppas att det blir någon kurs överhuvudtaget under 2015! (har haft tight ekonomiskt och inte prioriterat allt på hästen som jag annars har brukat göra). Annars får vi väl hitta på annat att göra!
 
I Juni mättes lille herr Delux. (Lite onödigt kanske, han var redan slutmätt som 12-åring. Har mätintyg och allt.)
147cm i mankhöjd är min lille ponny!
 
 
Föreningen ARV och Lögdö-gänget gick ihop för att anordna Ridkonstens Dag på Lögdö Bruk.

En mycket trevlig tillställning som trots att det krockade med en marknad i stan lockade otippat mycket folk!
Lögdö-gänget hade varit väldigt ambitiösa och dragit ihop en clinic med exempel från olika utbildningsnivåer och vad de fokuserar på i träningen. (Jag hann inte se så mycket och framförallt inte höra så mycket av de sa, men det var många duktiga och fina ekipage med!)
 
Där fanns knallar, olika montrar, fikaförsäljning, lotteri och massvis med trevligt folk!
 
Från ARV hade jag och Yvonne tagit på oss att ha en liten uppvisning.
Våra förväntningar var inte höga förutom att se till att hinna få ihop allt i tid och att ha roligt! :)
Förutsättningarna var inte dom allra bästa... Jag och Delux åkte hem till Yvonne och Cappe och tränade på en ridbana i närheten två dagar innan uppvisningen. Det var då vi bestämde klädsel och knåpade ihop vårt kadrilj-program! Haha! Och passade på att köra slut på herrarna för att vi inte kunde låta bli att busa och vara lite oseriösa också! ;)   (För övrigt väldigt roligt att hälsa på hemma hos Yvonne på nya gården där jag inte varit innan! Korna fick jag träffa tillockmed!)
 
Sen får man väl tänka på att ingen av ekipagen hade ridit kadriljprogram förut, eller ens program tror jag, tillsammans som ekipage alltså). Och iallafall Delux vet jag är liksom inte tänkt till att gå program, det har jag gett upp för länge sedan.
Vi insåg att det var en stor utmaning i sig att försöka få dom olika herrarna att synka, både gentemot varandra och att följa programmet. Dom verkade tycka det var roligt när vi väl hade börjat få till det! Nervöst var det särskilt för Yvonne tror jag som var med på uppvisning för första gången med sin Cappe. Själv var jag mest nervös över om jag skulle komma ihåg programmet med så kort tid på sig att lära sig det, och kunna genomföra det för man behöver ju ha hästen med på noterna också. Jag visste ju förutsättningarna och att man inte kan förvänta sig att hästen är på topp när man har fullt upp bara med att få honom gå dit jag vill i den gångart och det tempo det var tänkt.
En annan klurighet var ridbanan. Vi visste att den var liten, men hade ändå inte tänkt att den skulle vara SÅ liten när vi övade in programmet. Tre serpentinbågar med två hästar i bredd på en bana på ca hälften av den vi först övade på blev plötsligt väldigt hög svårighetsgrad! Haha! :)
 
Nästan hela den första omgången vi red programmet.
 
 
Vi red programmet i två omgångar. Första vändan gjorde vi om det så att serpentinerna istället blev 8-volter. Men det blev väldigt tråkigt att titta på kände vi, för mycket av samma. Så andra vändan valde vi att tänja på gränserna genom att rida de planerade tre serpentinbågarna i bredd ett par varv runt ridbanan. Det gick!!! En bedrift i sig! Synd att inte det passet också blev fångat på film.
Själv hann jag inte tänka så mycket i övrigt på hur passen gick. Fullt sjå med att RIDA.
Både jag och Yvonne var stolta i efterhand över våra ponnys och våra insatser! Framförallt hade vi roligt! :D
 

Lite senare under året kände jag att Delux började visa förbättringar tack vare hjälpen vi fått av Birgitta, från jobbet vi därefter lagt ner, och från lite nya perspektiv från kadrilj-träningen och säkert andra influenser.
Vi började kunna behålla energin bättre i den uppkortade traven. Genom det också märka ytterligare förbättringar i traven. Det känns som att vi har kommit ännu lite längre i att ta galoppen från trav.
 
 
 
*********************************************************************************************************************************
 
 
Utvärdering 2014 års mål
 

Så här såg målen ut för 2014: 
 
Några fokusområden som jag väldigt gärna skulle vilja att vi utvecklas inom är;
Passage, öva upp schwungen i traven och hjälpgivningen tills vi förhoppningsvis tar oss dit en dag!
Ja, vi har ju fått till bättre schwung. Och jobbar vidare med det!

Utveckla trampet närmare piaff (det är mer som ett mellanting mellan skolskritt och tramp i dagsläget) fast det tränar vi väl i ärlighetens namn knappt på eftersom det är något som kommer per automatik när vi övar levadansatser. Vore ändå roligt att utvecklas! ;)
Vi har fortsatt lekt lite med jobbet som är mer eller mindre på stället, utan att sätta något specifikt krav på att det ska bli piaff. Mer som att förslag eller önskemål. Mer känns det inte läge som än.
Sen har vi gått ifrån andra hållet istället - att träna uppkortandet i traven för att stärka och fokus på att få mer energi framåt.

Utveckla galoppen mer. Just nu har det backat tillbaka pga att han lätt blandar ihop levadansatserna med galoppanslag, så det blir som ett extremt jobbigt mellanting med lite för lite energi och framåtdriv. Då är det jobbigt nog att ens få ett galoppsprång. Får försöka hitta tillbaka till att koppla galoppen att vara mer framåt (vår ständiga utmaning, eftersom han måste få energi av att hålla ihop sig, annars klarar han inte att varken hålla eller ta galopp).
Tillvägagångsmässigt tror jag det är bra att inte fokusera så mycket på det till en början, men lägga in övningar som kan trigga honom att få den där extremt spända pilbågen. För är jag för "på" brukar det ge motsatt effekt.
Japp, det skulle jag påstå att vi har. Både skolgaloppen där vi hittat tillbaka till mer krut och att klara av fler språng i taget och från jobbigare lägen, och att lättare kunna få den vanliga galoppen från trav. Det går sakta men säkert framåt!
 
Jag skulle också vilja fortsätta lägga in variation i jobbet. Inte extremt utan mer att hitta på roliga aktiviteter emellanåt eller lite mindre seriöst jobb.
Uppvisningen får väl räknas som det, och lite cavaletti och småskutt emellanåt. ARV-träffen kändes också som en rolig aktivitet även om det ändå blir som vi brukar rida i vanliga fall.
Går alltid att hitta på mer!

Sitsen behöver förbättras, som vanligt! Evighetsprojekt. Jag satsar på att hålla igång regelbundet med core-träning på sidan om ridningen.
Vet inte om det räknas som mål, men jag skulle vilja ta mig upp till Ewa och träna.
Nummer ett tycker att jag lyckades med, fast nu har jag tappat genom att jag tappat i styrka och är ganska ringrostig. Men jag tror ändå (liksom med hästen) att det kommer sitta kvar där och gå att ta steget längre så snart styrkan kommer tillbaka. 

Viktigast av allt så ska vi såklart satsa på hälsan under 2014! Hästens hälsa försöker jag alltid vara noga med utan att för den skull gå till överdrift. Så det är mest min egen hälsa som ska förbättras. Dieten och att se till att motionera regelbundet.
Just nu kör jag en överdrivet hälsosam diet och hade tänkt fortsätta med det så länge som möjligt.
Det tycker jag överlag att jag har lyckats med under året. Fast med pauser och tillfälliga svackor. Som kosten under jul och nyår. ;) Fick ett bakslag iom en stukad vrist och ett knä som inte pallar med mycket träning. När konditionen äntligen började gå upp tog det emot för mycket för att köra på, kom av mig iom det och en rejäl förkylning. Men har som ambition att fortsätta. 

Känns som att det blir mer av en handlingsplan än målbild det här!
Så jag kan lika gärna passa på att lägga till ett par saker till handlingsplanen;
*i den mån det går; fortsätta träna lite även på hårdare underlag regelbundet Mja, skulle jag säga på den. Mer än vanligt iallafall.
*träna vidare på rakriktningen och se till att ge högre fokus på det under åtminstone något ridpass i veckan i snitt Jag har senaste halvåret känt mig duktig om jag ridit mer än en dag i veckan. Så nej på den!
*komma ihåg att HA ROLIGT! :D Absolut! Så snart jag pysslar med hästen eller sitter på hästryggen har jag väldigt roligt! Tillockmed hästen verkar ha utvecklat något som kan liknas vid humor. Eller kanske det är en hund han börjar likna! Haha
All trickträning och uppmuntran till att vara nyfiken och undersöka saker har gjort sitt.
 
 

Sammanfattningsvis känns det som ett väldigt lyckat år! Särskilt med tanke på hur lite träningar det blivit och hur lite vi har tränat hemma. Jag har också lärt mig att uppskatta min käre lille häst enormt mycket! (Lite paradoxalt kanske med tanke på hur mycket mindre tid och uppmärksamhet han fått.) Varje litet moment i vardagen och varje ridpass känner jag verkligen vilken guldklimp han är! :)
Vi har släppt på kraven. Vi har roligt! Jag förväntar mig inte mycket ifrån honom, men jag uppmuntrar honom och är överlycklig för det jag får tillbaka! :)
 
Älskade lille Delux!  <3

********************************************************************************************************************************
 
Mål för 2015:
 
*Fortsätta lägga fokus på att utveckla schwungen och påskjutet. Samtidigt som vi jobbar med att korta stegen (med bibehållen energi) i traven. Nästa år vill vi klara ännu ett par snäpp till i de där riktigt tonus- och schwungkrävande lägena t ex piruettvändningar i trav. 
För att göra det får vi jobba mycket med att "spänna pilbågen".
 
*Hitta mer renodling mellan gångarterna. (Samtidigt som jag fortfarande kan välja att växla emellan för energi och avlastning.) Att jag i större grad kan styra när jag vill ha galopp och när jag vill ha trav t ex. Känns dags att ta steget vidare och utmana gränserna för vad vi kan göra i galoppen, rida åtminstone korta sekvenser av övningar där vi ska kunna utföra galoppen på rätt plats och med mer inverkan på hur den blir.
Samtidigt som jag tycker att det är dags att kunna be honom dröja kvar i traven när det är trav jag bett om, när jag vill korta. Separera de två mer.
 
*Jag blir stensäker på känslan i att innerbak kliver fram mot innerörat och att ytterbak kliver fram mot ytterörat- vilket för mig i praktiken innebär att känslan för rakriktningen sitter bättre, och att jag med min inverkan möjliggör för honom att röra sig så!
 
*Kunna rida en bana med cavalettiserier i trav, ev. med något eller några plutthinder med också (men det är mer för schwungträningen och för att träna upp självförtroendet jag tänker på).
 
*Fortsätta att hitta på aktiviteter för nöje och variation!
 
************************************************************
 
Årets tack:
Tack till alla i föreningen ARV, styrelse och medlemmar!
Till andra träningskompisar och inspiratörer inom området!
Till stallkompisarna, fd. stallkompisar (och Gunilla!) som (trots att jag inte hunnit umgås så mycket med dom) roar, hjälps åt, och inspirerar på sitt sätt!
Till syrran som hjälper till med sitt kunskapsområde emellanåt!
Extra stort TACK till Birgitta (och Ewa) som hjälpt till enormt mycket med sin kunskap!
Och ett bautastort tack till min lille far som ställer upp massor på alla möjliga vis, och är stor del i att min lille 23-åring fortfarande finns och är ridbar idag! 
 
Årets roligaste: 
Måste ha varit när Delux frös fast på vägen för att han tittade ner och insåg att det strömmade vatten där han gick. Med vatten på alla sidor och dessutom en farlig rand av sand på sidan av asfalten bredvid vattenströmmen!
Stackaren tittade åt alla håll, visste inte vart han skulle ta vägen, ville krypa ur skinnet! Tills jag efter flera minuter lyckades övertyga honom att ta sig över den FARLIGA RANDEN! Kunde inte hålla mig för skratt! :D
Att han upptäckte det först efter att ha knallat kanske 50 meter igenom det också! Haha!
 
 
Gott Nytt År (i efterskott) önskar Irene och Delux!
 
(Dela gärna med er av era egna mål för 2015!)

Paus

Har haft mer eller mindre ridpaus i över en månad för att jag inte mådde så bra själv och hade en enorm motivationsdipp.
Nu skulle jag påstå att vi är igång igen, fast jag har inte så höga krav/ambitioner på att träna ofta. 2-3 gånger i veckan är bättre än inget!

Jag har lite svårt att vara seriös nuförtiden i ridningen. Under ett helt pass alltså, självklart blir det inte bara blaha eller bus hela tiden! :P
Idag var Delux så rolig, säkert smittad av mattes lekhumör, så han älskade att bränna på med rejält påskjut framåt genom ridhuset! Inte så långa sträckor i taget, en långsida eller så, fast ibland tog vi bara lite mer balanserade svängar och sen brassa på en bit igen! ;)

Det stod lite småhinder framme och Delux verkade riktigt sugen på att skutta över dom! Jag fick tyvärr förklara för honom att matte inte orkade hoppa av och korta lädren (red också i gummistövlarna, dom är glidiga på undersidan) och hindren var kanske inte riktigt anpassade för honom. Men jag blev pepp på att ta några skutt någon dag! :)

Vi laddade igång ett par gånger i lill-rummet (komma igång med tonus och energi, genom satta skolgaloppsanslag med mycket driv) han inte med att öka på så mycket eftersom han inte var igång innan så jag ville belöna tanken hellre än be om maxnivå. Men vilket framåtdriv han får efter det ändå! :)
För att vara lite seriös också så försökte jag påminna mig själv om min egen inverkan både rakt fram och på böjda spår, pyttelite in-ut på volten men han lyssnade sjukt bra så vi ältade inte, och så gjorde jag en del korta traven med hög tonus - vända (med tänk piruettvändning i trav) och så lite korta - fram i allmänhet för att lära honom hitta drivet och energin i kortandet, ta i lite till helt enkelt.

Deluxen tar den senare övningen som galoppkommando, men det bryr jag mig ärligt talat inte alls om. Snarare tvärtom, att jag kan utnyttja det om jag vill ha galopp från trav. Jag har då absolut inget emot om vi får något språng galopp-vändning à la början till piruett istället för trav! ;) Men jag tror det är bra att fokusera på energin, drivet och att bara ta ett fåtal steg i taget så vi inte hamnar i stå emot-läge. För energin behövs verkligen om han ska orka!


Vi hade finbesök häromveckan av en tjej som fick prova rida lektion på Delux. Hon har gått i bra lära, fanns redan massor med bra grunder! Sen blir det ändå en hel del lära om när man ska lära sig hästen och lite annan inriktning. Men Deluxen är numera en jättebra läromästare för de som är redo, eftersom man märker så tydligt när det blir rätt. Det är så roligt att se när en pusselbit börjar trilla på plats, eller man får en ny förståelse för saker och ting!
Och Deluxen är så fin att titta på! ;)

Udda ridning

Idag råkade Deluxen trampa mig på hälen när vi gick genom en geggig del av sommarhagen! :P Aj!

Så en lite halt och sommarlat Irene orkade inte riktigt vara så seriös idag.
Det blev premiärtur med bara halsringen utan tyglar i ridhuset! :) Det är svårt med finliret där jag behöver stämma av med halvhalter, men grovridningen funkade förvånansvärt bra! :) Styrningen, bestämma gångart osv.
Halt GÅR att göra men jag behöver vara väldigt tydlig, därav att jag inte orkar försöka mig på finlir där man måste göra många förhållningar, det kan ju ta en liten stund bara att få till en halt.
Men det var skoj! :) Kändes modigt först att hoppa upp utan tyglar. Min lille karl vill ju inte ens gärna stå stilla när man hoppar upp och jag tänkte att så fort jag är uppe gör han väl mest som han vill.
 
Mattes tänk att försöka motivera pållen och låta honom vara "med" har verkligen gett resultat! :) För det första vet han ju att han får en karra när man hoppat upp, så även om han går något steg brukar man hinna med att ta sig upp, och sen stannar han efter något steg och vill ha godis. :)
Styrningen går kanonbra. Utan finliret blir det såklart svårare att få det stämma hela vägen (jag bruka använda mycket halvhalter och öppna-stänga dörren för att få det fungera bakifrån, och kunna "höja tonus" om man vill vända snävt i trav t ex) men orka bry sig så mycket om han råkar gå lite utåtställd en bit eller så, så länge vi tar oss åt rätt håll. Han lyssnar ju rätt bra på vikten och fötterna också så man kan ändå hjälpa till på andra vis för att hitta till lite bättre formning. Ärligt talat var väl matte på lite flängridningshumör så det var roligt att låta pålle få brassa på lite emellanåt också!
Ändra gångart eller stanna då? Inga problem! Man slappnar av och säger "ptroo", gärna i samband med att pållen ändå är lite bekväm och tycker sakta av låter som en bra idé, eller nära utgången där han är van att stanna när man ska hoppa av. Sen går det ju den krångliga vägen också, att ta i halsringen, men man får som sagt ta rätt hårt och med stark fokus för att han ska förstå att han ska stanna (mer naturligt att gå emot - draghäst). Så jag provar det någon gång emellanåt men man vill inte tjata under inlärningen. Han lär sig oftast bäst om man tar lite under varje pass hellre än bestämmer att man ska "ta igenom" något. 
 
Sen fick han vara ponnyridningshäst en stund åt en kompis som ville lära sig rida. Han är ju inte världens bästa nybörjarhäst då han t o m tycker det är jobbigt att behöva stå still när man ska klänga sig upp (med flera anledningar) men det gick bra ändå. Jag ledde och ryttaren fick sitta och hålla sig i sadeln och i halsringen. Fast jag fick förklara att man inte fick HÅLLA i den som att sitta och dra i den hela tiden för att hålla balansen, det är ju bara tänkt att ha som trygghet att kunna ta tag i om man tappar balansen. Gripreflexen sitter hårt!
Tycker dom skötte sig bra utifrån omständigheterna iallafall! :)
 
 
 

Sommar-omställning

Deluxen fick fler hagkompisar häromdagen. Bland annat en ung fuxhingst som verkade ha fått för sig att han var ett sto! :P
Så vad jag fått höra hade han försökt klättra på hästen min och Delux blev stressad så han hade försökt springa ifrån den och fick väl inte vara ifred.
Så igår när jag kom dit hade han en fux klistrad vid sin sida och verkade väldigt mör! Hade flera småsår uppe på rumpan men bara ytliga som redan hade börjat läka ihop.

Jag passade på att ta en skritt-tur med ett par stallkompisar. Inte så bra väder, åska och regn, men det var trevligt ändå!
Lille Deluxen var lite rolig. Han gillar som bekant inte vatten. Ibland gick det bra att plaska igenom ändå när det var småpölar mest överallt. Men plötsligt märkte han att han stod mitt i ett flöde av vatten på vägen (inte mycket, men så att man såg att det rann längs vägen) och tyckte det var jätteläskigt. Men sen hade det blivit som en liten rand av sand bredvid som vattnet väl hade sköljt åt sidan, och den tyckte han också var farlig. Så stackarn stod fångad mitt i "forsen" haha! :P Vågade inte stå där och vågade inte ta sig ifrån! Inte lätt att vara en liten fux!

Idag blev Deluxen mätt. Han var faktiskt lägre än jag hade trott! Det är väl halsen som luras säkert eftersom den är högre än manken.
Landade på 147cm. Verkar iofs rimligt eftersom han var 146,7cm på slutmätningen för ca 7 år sedan, då var han nog högre i fötterna (har brukat haft mycket hov kvar så att säga även efter verkningarna, och när vi själva mätte ett par år efter var han 148, då också med lite högre hovar säkert) men jag upplever ju att han blivit lite högre i manken sen dess. Då såg han aningens överbyggd ut bak, nu ser han mer jämnhög ut. Men det är säkert mycket visuellt också när dom satt muskler.
Skönt att fortfarande kunna säga att jag har en ponny utan att ljuga! :D

Idag verkade han inte alls lika trött, hade väl lugnat sig i hagen. Så jag passade på att dressyra. Det blev faktiskt ca 45 minuter. Tidsmässigt i längsta laget på ett enda pass, men jag var nog lite ineffektiv mot vad jag hade tänkt med onödigt mycket vilo- och transportsträckor. Han kom iallafall igång ordentligt på slutet. :)
Det började bli sent, annars hade jag nog ridit två pass idag. Är ju perfekt att kunna rida mer i det läget när man redan är igång ordentligt, men att han ändå får vila lite emellan och har nya krafter.

När jag hade släppt ut honom i hagen igen var det jättelustigt att titta på hästarna.
Deluxen knatandes på åt sitt eget håll, sen började han springa när dom andra hästarna kom efter. Dom verkade nästan tycka att det var en följa john-lek och jätteroligt att springa efter, haha! Deluxen verkade just då lite missnöjd, men sen stannade han och käkade hö och fick vara ifred. Med fuxhingsten tätt bredvid, han apade efter och ställde sig och käkade.
När Deluxen sen gick iväg åt ett annat håll följde fuxen efter igen hack i häl, och sen fem andra valacker på rad i släptåg! Han är ju ganska självständig egentligen, kan vara lite av en ensamvarg som går dit maten finns (om det inte är en stenhård ledare, som i förra flocken, som ser till att alla andra gör som resten av flocken).
Men nu har han ändå fått sin flock med följeslagare! :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0