tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

 

Det kändes konstigt att skriva årskrönika den här gången, särskilt som jag varit så dålig på att uppdatera bloggen och ta bilder på hästen under det senaste året. (Och jag har haft tufft med träningsmotivationen under nästan hela året.)

Sen har jag faktiskt inte reflekterat lika mycket över ridningen som tidigare, för jag har uppnått en slags trygghet med att vi faktiskt vet vad vi pysslar med - vi vet vart vi ska, jag har massvis med verktyg, och hästen talar om för mig vad han behöver, samtidigt som jag inte orkat lägga energi på att diskutera (läs: argumentera) där det ändå inte har gett mig något, eller där ingen har bett om en åsikt eller hjälp. Det har faktiskt varit riktigt skönt att slippa slänga iväg så mycket energi och engagemang. Samtidigt som engagemanget och reflektionen såklart kan göra att man utvecklas snabbare, och hade kunnat underlätta motivationen, så det är både och såklart. 

 

Men när jag väl tog mig i kragen och började fundera över året som gått insåg jag att vi ändå har upplevt en del som är värt att skriva om. Och inte minst så är det grymt motiverande (och bra för träningsdisciplinen) med måluppföljning och att sätta nya mål inför det nya året. Eller kanske spiken i kistan att låta bli att uppdatera målen? ;)

 

Så nu sitter jag här, fortfarande med pisken i beredskap (bildligt talat, även om den faktiskt inte ligger så långt bort, för säkerhets skull! haha) för att se till att jag får det gjort.

 

 

Vi var igång rätt bra särskilt i början av året. Delux hade blivit lite klippt för första gången under tiden jag ägt honom, stackarn blir sjöblöt av att träna med vinterpäls i isolerat ridhus! (Ooops, inte klippt än för i år.. Kom jag att tänka på nu! Stackars Delux till våren!!) Ett tag kändes han ganska loj också mot vad han brukar vilket med största sannolikhet hade med pälsen att göra.

 

Sen vi flyttade till nuvarande stallet har det så smått gradvis hänt något med traven. Det var i början av året jag började hajja till. Först tänkte jag att han hade fått stolpa iväg-trav. Men ponnyn hade ju faktiskt fått gång!

Jätteroligt att märka av utvecklingen. Det är svårt att förstå i hur många steg (som ändå var för sig känts stora) som traven har utvecklats.

 

Det började alltså med en häst som vaggade fram i traven med låst rygg, enormt mycket vikt fram (tänk nosen för nära bringan, en decimeter för låg manke, alternativt huvudet à la stjärnkikare (vilket jag ändå föredrog),grav obalans - han ville liksom springa ikapp sin tyngdpunkt hela tiden, sned (som i ej rakriktad) till den grad att det nästan var omöjligt att styra (blev värre ju mer jag försökte forma) inget svävmoment alls i traven och rumpan vickade alltså så mycket så hela jag tippade åt sidan i varje steg. Ej tvåtaktig trav, kanske lite åt tölthållet men ändå inte, för markbunden och oregelbundet för att kallas för trav, för snabbt tempo oavsett hur kort traven var. Pga det var det grymt svårt att få något vettigt gjort i traven, och efter bara en liten bit rann den iväg pga obalansen och det krävdes mycket för att ens få stopp på honom. Försökte man forma (böja) genererade det oftast att det gled iväg åt ett helt annat håll. ;)

Väldigt kort överlinje, både hals och rygg var ihopkortade. Vare sig formen var låg eller hög. Steget var kort och han gick väldigt smalt baktill, nästan så han ville sätta krokben för sig själv med ena bakbenet som gärna sneddade in, medans det andra klev lite mer rakt fram men ändå som på lina.

Och det svåraste av allt - väldigt avstängd häst som jag hade svårt att kommunicera med. Han ville gärna ta egna initiativ till vad han tyckte gick att göra, t ex stolpa iväg, ibland åt helt fel håll, i fel tempo och fel gångart mot vad man hade tänkt, för att sen kräva en enorm närvaro och vilja för att övertyga om att vi ska göra något annat. Alternativt så kunde han flippa ur mer åt det panikartade hållet om man stötte på något hjärnspöke. Men han har alltid varit väldigt snäll. Aldrig försökt få av sin ryttare t ex.

Kommer ihåg stallkompisen som satt upp när jag haft honom ca ett halvår. Efter att ha travat runt, runt några varv ropade hon; "Hur får man stopp på den här?!?" för det var han själv som hade travat iväg så snart hon suttit upp.

Efter några varv till så verkade hon ha gett upp det, och ropade istället; "Hur styr man??" efter att förgäves ha försökt byta varv.

Sån är min Delux. Pratar man dynga eller om man inte vet vad man vill, då tar han tag i saken själv! :)

Nuförtiden är det klart mycket lättare, för han har bättre förutsättningar till att kunna göra det jag ber om. Saker blir inte lika ofta att "prata dynga" för att man ber om sånt han upplever fysiskt omöjligt.

 

De största viktigaste stegen har vi avklarat för såpass länge sen att många kanske redan glömt det eller aldrig fått uppleva det. Att få kontakt med skallen på honom ifrån det avstängda så det överhuvudtaget var någon idé att travjobba (genom att kräva väldigt lite men hålla intresset hela tiden), att länga ut överlinjen, att hitta balans i traven och i samband med det få fram näsan (utan att det bara rinner iväg), att sen successivt hitta samling i traven (och andra pusselbitar såklart som inte bara har med traven att göra, bättre rakriktning t ex).

Så nu känns det som kronan på verket!  att vi också börjat få till lite gång/schwung! :)

 

Här är ett videoklipp från början av Februari. Jag rider en egenanpassad version av övningen "flytta inåt-utåt på volten" med pyttesmå flyttningar mest hela tiden, så tanken blir egentligen att försöka hitta en centrering och hålla den genom att fokusera pyttelite från sida till sida.

Den är inte tänkt att visa max schwung vi kan få till, det fokuserade vi ju inte ens på. Men när man märker något i den vanliga arbetstraven känns det som ett kvitto på att något har hänt i helheten.

 

 

En rolig grejvar att vi gjorde hopp-premiär! :D

Han har hoppat förr, har t o m tävlat klubbtävlingar i hoppning upp till 90cm (tror det blir LC för D-ponnyer?) men det blev inte bra i längden, och han hade förmodligen en hel del osäkerhet som han löste genom att stänga av och rusa på. Jag tycker inte att det är roligt att hoppa om hästen bara blir stressad och nervös, och att jag inte är rätt person (ingen skolryttare inom hoppning precis, och för ringrostig) för att kunna börja om med hopp-utbildningen. Men det var ju värt att prova iallafall nu när vi kommit så långt i övrigt! :)

 

Tänk på att det var ca 11 år sen hästen hoppades uppsuttet innan videoklippet, och kanske 13 år sedan klumpedunsen på ryggen gjorde det! Var snälla! Haha

 

 

 

Kan konstatera att det inte kommer bli någon hoppkarriär för oss, men någon enstaka gång och väldigt kravlöst är det roligt att skutta! :)

 

29/3 Anordnade jag träningsträff för ARV-medlemmar i "vårt" ridhus. Vi blev inte så många - tre hästekipage inklusive mig själv, och några fler till fots. Men det var väldigt trevligt!

Jag fick äran att hålla lektion för ett (superduktigt!) ekipage, och Yvonne fick prova på att sitta upp på Delux, alltid roligt att se någon annan rida! Jag och Linnéa visade upp lite vad vi tränat på på sistone. Deluxen var loj för dagen (för varmt med vinterpäls på våren) så jag fick försöka pumpa igång honom. Men vi hade roligt! :) 

 

Yvonne Odsberg (http://nann-nokke.blogspot.se/) var dagens fotograf och delade med sig av många fina bilder!

 

 

 

I Maj var det dags för Birgittakurs!

(Tack Sara Hurri Thörnblad för bilden!)

 

Vi fick kluriga övningar, blev satta på pottkanten och fick soppatorsk. Och tillsägelse att be om mer svar i uppkortningarna i traven (som om jag inte borde vetat det redan! :P). Även om vi får soppatorsk har man iallafall något att jobba vidare ifrån.

Men även fick vi visa upp vår nya fina trav! Och våra mer fria galoppansatser ifrån trav. Grymt basic men även om det känns som att det tar en evighet så får det faktiskt vara så. För med Delux är det alltid basic som lönar sig bäst i längden (eller rättare sagt - med Delux är det svårt att ens råka lura sig själv till något annat).

Som vanligt jätteroligt att komma iväg på kurs!

 

Detta blev faktiskt årets enda träning för oss! Från att ha ridit en gång varannan vecka för instruktör, till att ha försökt haffa de flesta träningsmöjligheter som funnits inklusive praktik hos Birgitta, till en ynka träning på ett helt år.

Med tanke på hur lite vi har tränat hemma (jämfört med tidigare år) och hur mycket vi ändå hunnit lägga i ryggsäcken redan, så tycker jag faktiskt att det har räckt långt med den ynka kursen.

Hoppas att det blir någon kurs överhuvudtaget under 2015! (har haft tight ekonomiskt och inte prioriterat allt på hästen som jag annars har brukat göra). Annars får vi väl hitta på annat att göra!

 

I Juni mättes lille herr Delux. (Lite onödigt kanske, han var redan slutmätt som 12-åring. Har mätintyg och allt.)

147cm i mankhöjd är min lille ponny!

 

 

Föreningen ARV och Lögdö-gänget gick ihop för att anordna Ridkonstens Dag på Lögdö Bruk.

En mycket trevlig tillställning som trots att det krockade med en marknad i stan lockade otippat mycket folk!

Lögdö-gänget hade varit väldigt ambitiösa och dragit ihop en clinic med exempel från olika utbildningsnivåer och vad de fokuserar på i träningen. (Jag hann inte se så mycket och framförallt inte höra så mycket av de sa, men det var många duktiga och fina ekipage med!)

 

Där fanns knallar, olika montrar, fikaförsäljning, lotteri och massvis med trevligt folk!

 

Från ARV hade jag och Yvonne tagit på oss att ha en liten uppvisning.

Våra förväntningar var inte höga förutom att se till att hinna få ihop allt i tid och att ha roligt! :)

Förutsättningarna var inte dom allra bästa... Jag och Delux åkte hem till Yvonne och Cappe och tränade på en ridbana i närheten två dagar innan uppvisningen. Det var då vi bestämde klädsel och knåpade ihop vårt kadrilj-program! Haha! Och passade på att köra slut på herrarna för att vi inte kunde låta bli att busa och vara lite oseriösa också! ;)   (För övrigt väldigt roligt att hälsa på hemma hos Yvonne på nya gården där jag inte varit innan! Korna fick jag träffa tillockmed!)

 

Sen får man väl tänka på att ingen av ekipagen hade ridit kadriljprogram förut, eller ens program tror jag, tillsammans som ekipage alltså). Och iallafall Delux vet jag är liksom inte tänkt till att gå program, det har jag gett upp för länge sedan.

Vi insåg att det var en stor utmaning i sig att försöka få dom olika herrarna att synka, både gentemot varandra och att följa programmet. Dom verkade tycka det var roligt när vi väl hade börjat få till det! Nervöst var det särskilt för Yvonne tror jag som var med på uppvisning för första gången med sin Cappe. Själv var jag mest nervös över om jag skulle komma ihåg programmet med så kort tid på sig att lära sig det, och kunna genomföra det för man behöver ju ha hästen med på noterna också. Jag visste ju förutsättningarna och att man inte kan förvänta sig att hästen är på topp när man har fullt upp bara med att få honom gå dit jag vill i den gångart och det tempo det var tänkt.

En annan klurighet var ridbanan. Vi visste att den var liten, men hade ändå inte tänkt att den skulle vara SÅ liten när vi övade in programmet. Tre serpentinbågar med två hästar i bredd på en bana på ca hälften av den vi först övade på blev plötsligt väldigt hög svårighetsgrad! Haha! :)

 

 

 

Vi red programmet i två omgångar. Första vändan gjorde vi om det så att serpentinerna istället blev 8-volter. Men det blev väldigt tråkigt att titta på kände vi, för mycket av samma. Så andra vändan valde vi att tänja på gränserna genom att rida de planerade tre serpentinbågarna i bredd ett par varv runt ridbanan. Det gick!!! En bedrift i sig! Synd att inte det passet också blev fångat på film.

Själv hann jag inte tänka så mycket i övrigt på hur passen gick. Fullt sjå med att RIDA.

Både jag och Yvonne var stolta i efterhand över våra ponnys och våra insatser! Framförallt hade vi roligt! :D

 

 

*Fortsätta lägga fokus på att utveckla schwungen och påskjutet. Samtidigt som vi jobbar med att korta stegen (med bibehållen energi) i traven. Nästa år vill vi klara ännu ett par snäpp till i de där riktigt tonus- och schwungkrävande lägena t ex piruettvändningar i trav. 

För att göra det får vi jobba mycket med att "spänna pilbågen".

 

*Hitta mer renodling mellan gångarterna. (Samtidigt som jag fortfarande kan välja att växla emellan för energi och avlastning.) Att jag i större grad kan styra när jag vill ha galopp och när jag vill ha trav t ex. Känns dags att ta steget vidare och utmana gränserna för vad vi kan göra i galoppen, rida åtminstone korta sekvenser av övningar där vi ska kunna utföra galoppen på rätt plats och med mer inverkan på hur den blir.

Samtidigt som jag tycker att det är dags att kunna be honom dröja kvar i traven när det är trav jag bett om, när jag vill korta. Separera de två mer.

 

*Jag blir stensäker på känslan i att innerbak kliver fram mot innerörat och att ytterbak kliver fram mot ytterörat- vilket för mig i praktiken innebär att känslan för rakriktningen sitter bättre, och att jag med min inverkan möjliggör för honom att röra sig så!

 

*Kunna rida en bana med cavalettiserier i trav, ev. med något eller några plutthinder med också (men det är mer för schwungträningen och för att träna upp självförtroendet jag tänker på).

 

*Fortsätta att hitta på aktiviteter för nöje och variation!

 

************************************************************

 

Tack till alla i föreningen ARV, styrelse och medlemmar!

Till andra träningskompisar och inspiratörer inom området!

Till stallkompisarna, fd. stallkompisar (och Gunilla!) som (trots att jag inte hunnit umgås så mycket med dom) roar, hjälps åt, och inspirerar på sitt sätt!

Till syrran som hjälper till med sitt kunskapsområde emellanåt!

Extra stort TACK till Birgitta (och Ewa) som hjälpt till enormt mycket med sin kunskap!

Och ett bautastort tack till min lille far som ställer upp massor på alla möjliga vis, och är stor del i att min lille 23-åring fortfarande finns och är ridbar idag! 

 

Måste ha varit när Delux frös fast på vägen för att han tittade ner och insåg att det strömmade vatten där han gick. Med vatten på alla sidor och dessutom en farlig rand av sand på sidan av asfalten bredvid vattenströmmen!

Stackaren tittade åt alla håll, visste inte vart han skulle ta vägen, ville krypa ur skinnet! Tills jag efter flera minuter lyckades övertyga honom att ta sig över den FARLIGA RANDEN! Kunde inte hålla mig för skratt! :D

Att han upptäckte det först efter att ha knallat kanske 50 meter igenom det också! Haha!