tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Ja, inte hästen alltså, utan mest jag! :P

Glömde såklart att korta stiglädren efter ryttare med längre ben. Väl uppe tänkte jag att, äh, bra att få öva på att komma ned i sadeln då!
Fast var väl samtidigt beredd på att det inte skulle bli så mycket travjobb gjort, med kombinationen glidiga gummistövlar (rundade under) och väldigt långa läder. Att sitta och fiska stigbyglar är ju t o m värre än att rida utan, haha!

Samtidigt fick jag mig en mycket viktig påminnelse om vikten av att pannan och näsan hela tiden strävar FRAM, och att hästen kliver på bakifrån fram till handen. Och då menar jag inte på det viset att man har ett ton i handen. Lustigt hur man kan säga samma sak och ändå mena tusen olika saker!
Jag har alltid fått överdriva det tänket med lille Delux. Det är ju faktiskt som dom säger- har man väl råkat lära dom att krypa bakom eller avlasta genom att korta ihop halsen eller liksom "lägga sig på" framme i handen, då tar det jättelång tid att lära om. Ett par-tre år skulle jag väl säga att det tog mig. Sen är det såklart olika från fall till fall, men betänk att då var ju hästen ändå bara "dressyr-riden" kanske 1 år innan det? Kanske inte ens det.
Jag har hållit mig noga med den biten, men som med allt så får man ändå nya fördjupade insikter om samma saker med tiden.

Tack vare att pållen hade ett tillfälligt återfall att rida bort, så fick jag en fördjupad insikt i galoppen.
Hur kommer det sig att jag inte lyckats få honom lika "fram" i galoppen? Har jag kanske missat att tänka så överhuvudtaget?
Just nu känns det lite svårt att förklara. För självklart har jag på ett sätt tänkt så. Men inte lika långt kanske. Det här med vikten av att bakbenen ska få plats, men också skjuta på ordentligt fram till handen.
Kanske var jag också inspirerad av tjejerna som hopptränade innan jag skulle rida? :) I hoppning får påskjutet en helt annan dimension! Vikten av att "få plats" med kroppen också kanske?

Hursomhelst så gick det fortsatt bra med galoppen. Fast första tendenserna och anledningen att jag märkte det så tydligt var att han verkligen ville dyka fram. Några såna tendenser vill vi inte ha! FRAM!! Satt jag säkert och ropade högt! Haha! Och försöka trigga honom upp/fram med nosen och liksom trigga till att skjuta på med bakknäna fram till handen.
Det är ju inte att han inte orkar, men såklart det är en lättsam väg att gå om han en gång blivit erbjuden den. Och även om han inte hade orkat så hade jag hellre sett riktig tralopp à la giraff eller t o m stjärnkikare.

Men så till gammeltanten då.
Vi var ju såklart tvugna att trava, stiglädren och gummistövlarna till trots. Men AJ vad ont det gjorde i höfterna!! :o Särskilt när jag ville att han skulle få gå på ordentligt. Dom är inte gjorda för att stretchas så mycket som det blir på rund häst med "långa ben".
Kommer ihåg när jag skulle rida utan stigläder en gång och kollapsade efteråt och blev sittandes på marken... Så jag vill inte gärna pressa på i onödan, är ju säkert ett skydd som kroppen har byggt upp.
Annars kändes det verkligen som bra träning för mig, och skänklarna hade lättare att hamna i bra läge. Får se till att göra det fler gånger, bara inte om jag tänkt fokusera passet på travjobb!