tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Det var ju för lustigt.

 

Satt och tänkte (såklart) när jag utvärderade och skrev nya mål på vad vi vill ha som nästa steg i utvecklingen.

Det kändes inte riktigt rimligt just nu, särskilt som vi har tränat så lite på sistone, men har man ett helt år på sig ska det ju liksom inte vara omöjligt. Man ska ju ha något att sträva mot.

 

Ett av målen är att börja tänka att jag "jobbar" i galoppen med olika övningar. Inte något avancerat, men kanske öppna- resp. sluta-tänk och sitta och göra små förändringar.

 

För många låter det säkert busenkelt, men nu får vi ju tänka på att det där med galoppen är väldigt svårt för mig och Delux. Några år i början när jag hade honom började jag fundera om vi någonsin skulle kunna galoppjobba uppsuttet. (Läs: få till annat än några språngs flänggalopp nästan som av tur, för inte ens det är lätt att få till.)

Jag kan inte riktigt fullt ut följa någon plan eller träningskoncept, annat än att belöna för det pyttelilla och prova be om mer när det är läge, samt att försöka ge honom bra förutsättningar. Att jag inte kan följa någon plan är för att han så snabbt tappar sugen om man börjar bli för krävande. Någonstans däremellan och att peppa genom krav (han är ju en arbetsmyra) får man försöka hitta den gyllene medelvägen för dagen. Det gäller att ha skallen med sig. Samtidigt som jag kräver att han åtminstone försöker, utifrån dom förutsättningar han har, annars skulle han gladeligen bara fortsätta glida runt och låtsas som ingenting när man ber om galopp.

 

Igår när vi tränade i ridhuset så tänkte jag att jag låtsas att han redan kan och kör på bara. Den här gången var det som att någon pollett hade börjat trilla ner som gjorde att det faktiskt funkade att sitta och be om många språng i sträck men att jag tänker ett språng i taget (skolgalopp rider man ett språng i taget) och hur jag vill att placering och formning skulle vara. Om jag vill flytta ut bogen lite mot väggen eller tvärtom. Det kunde bli lite fördröjning emellan sprången där han behövde organisera ihop kroppen och behövde lite mer krut, men han var inställd på att vi skulle fortsätta galoppera och göra övningen.

Jag är fortfarande inte alls petig med hur galoppen blir, bara att det blir något galoppliknande och att han svarar på det jag ber om. Så huruvida det blir fel galopp eller något traloppsteg emellanåt är inget jag fäster mig vid.

Men kan man inverka såpass under galoppen, som att ändra formningen emellan två språng, (utan att han tycker det blir för stor press och ger upp) så känns utgångsläget lovande för framtiden!

 

Herr Delux har gjort det igen- han har vilat sig i form! :)

 

Det kändes lite ironiskt, som att det räckte med att våga sätta målet för att det skulle börja trilla på plats.

Samtidigt som jag nog visste att det började vara dags att kunna gå vidare, och var därför jag satte det nya målet.