Ställning/handposition
Kanske många redan tycker det är väldigt logiskt. Här kommer iallafall en halvtafflig illustration!
Vad är den då tänkt att visa? Handställningen när vi vill ställa/böja/rakrikta.
Kanske något att fundera över. Om man vill rida hästen bakifrån och fram, borde inte pilarna pricka in varandra då?
1:a bilden är alltså tänkt att visa en centrerad hand. Är det enhandsfattning borde den pricka mitt ovanför manken (eller halsen).
2:a bilden att man lite à la neckreining vill trycka ut bogen på hästen genom handställning utåt.
3:e bilden dito fast handställningen inåt.
Vart ska bogarna och kraften från bakbenen ta vägen?
Om vi ska enligt det gamla talesättet "placera framdelen på bakdelen", hur fungerar det ihop med de tre olika illustrationerna?
Bilden illustrerar en häst som inte är böjd för att följa det böjda spår man hade tänkt. Den har en svag s-kurva genom kroppen som gör att den inte ställer inåt utan tvärtom lite utåt i höften.
De främre cirklarna illustrerar händerna som utgångsläge, de bakre ryttarens skänklar/fötter som utgångsläge, pilen den önskade rörelseriktningen.
1. Vad kommer hända på bilden? Kommer den kunna böja efter spåret? Eller vart tar den vägen?
2.Vad skulle din reaktion vara att göra? Och vad skulle det ge för inverkan på ryggraden?
3. Om du ska sträva efter att rätta framdelen efter bakdelen och att inte komprimera ryggen mer/skapa skarpare s-kurva - hur skulle du göra?
Upp..och ner! Nej, tvärtom blev det!
Idag var en lite speciell dag.
Jag hade ringt ut vet. som skulle kolla på hästens klåda. Hade blivit rekommenderad det vid rådfrågning för att ta lite prover för säkerhets skull.
Tog kompledigt från jobbet (och får alltså ta igen det, vilket kändes rätt tungt när jag precis hade blivit klar med att jobba in förra veckans komptid), åkte ut innan den planerade ca-tiden för att hinna byta om efter jobbet, ta in och fräscha upp hästen litegrann.
Efter att ha väntat ett tag och bland annat ojjat mig över hovarna som behövde verkas tänkte jag att man kan väl lika gärna passa på att fila till dom lite medans jag väntar.
Lämpligt nog kom farsan och skulle lämna en sak, och jag fick hjälp med raspningen! ;) (låter kanske illa, men det är kanon att vara två - en som håller benet och en som raspar, jag är själv ganska klen på att raspa men har hyfsat lärt mig tekniken att hålla i utan att han vevar). Lite finputs kvar och nästa gång behöver jag proffsgjort känner jag, men nöjd med att ha det värsta avklarat.
Väntade, och väntade lite till.
Dom skulle ringa men hörde inte ett pip, försökte ringa själv men inget svar, en och en halv timme senare var herr häst less och jag frustrerad över förlorad tid. :(
Beslutade att först prova med hexocil (eller det heter nog något annat, har skrivit upp det någonstans) som jag blev rekommenderad och avvakta, för det kommer ju ändå dröja innan jag kan komma ifrån igen om det inte blir akut. Vet som redan tittat som hastigast rekommenderade att jag skulle avvakta och se om det blir värre, så akut är det ju inte.
Jag passade på att rida ett kortare pass när jag ändå var där och det var ledigt i ridhuset.
Efter gårdagen hade jag inte alls höga förväntningar. Men lustigt nog (kanske tack vare verkningen? eller gårdagens konsekventa ridpass? eller lite kortare behandling han fick?) så hade jag inte alls samma problem som igår.
Igår ville han alltså ömsom krulla ihop sig/flexa sig undan från bettet eller ta stöd och liksom dyka lite framtill, och gärna springa ifrån hellre än vila kvar. Jag försökte då ta honom "ur form" till ett neutralläge och bara jobba enklare balansövningar i det så han inte skulle rinna iväg. Men det satt hårt inne.
Idag började jag väldigt tidigt med att trava. För i traven har man iallafall inte lika nära till fenomenet att bjudningen framåt går förlorad. Dumt nog hade jag jeans och gummistövlar på mig med för långa läder för den combon, så i början när han stolpade på och gärna ville rinna iväg så tog det en stund innan jag lyckades få stabilitet nog i mig själv för att hjälpa till att avlasta och balansera upp. Men när jag väl fick koll på mig själv blev det som en god cirkel. Han hade inte alls samma tendenser att vilja undan från bettet utan var sitt vanliga gamla jag (nuförtiden iallafall) som kan gå relativt opåverkad i halskotpelaren/ganaschvinkeln även om man behöver använda tygelinverkan. Vi rullade på med lite flytta in-ut på volten med många små balansförändringar och lite krumelurer i trav.
Avslutningsvis provade vi någon galoppansats från trav och lite skolgaloppsanslag från skritt. Där blir det väldigt tydligt att jag behöver "spänna pilbågen", få honom att skjuta på ordentligt bak och tänka framåt, så vi fortsätter jobba på det. Noga med att huvudet strävar upp-fram för annars får han liksom inte plats att trycka på framåt om man kan säga så. Märker man att huvudet börjar dippa nedåt/inåt får jag avlasta ryggen lite, försöka sätta mer tryck framåt bakifrån och uppmuntra huvudet upp/fram och möta upp trycket jag vill ha bakifrån.
Innan har vi hamnat lite åt antingen eller- antingen lite väl lite framåttänk men "satt" och samlad, eller lite väl mycket framåttänk och lång häst. Ett läge där han kan hålla ihop bra bakifrån men med framåtdriv är såklart bättre! :) Känns lovande!
Stalldagen avrundades med att speeda iväg för att hinna till taco-middag med jobbet innan alla redan ätit klart. Hann med att ha trevligt med jobbarkompisarna ett par timmar! :)
Jag hade ringt ut vet. som skulle kolla på hästens klåda. Hade blivit rekommenderad det vid rådfrågning för att ta lite prover för säkerhets skull.
Tog kompledigt från jobbet (och får alltså ta igen det, vilket kändes rätt tungt när jag precis hade blivit klar med att jobba in förra veckans komptid), åkte ut innan den planerade ca-tiden för att hinna byta om efter jobbet, ta in och fräscha upp hästen litegrann.
Efter att ha väntat ett tag och bland annat ojjat mig över hovarna som behövde verkas tänkte jag att man kan väl lika gärna passa på att fila till dom lite medans jag väntar.
Lämpligt nog kom farsan och skulle lämna en sak, och jag fick hjälp med raspningen! ;) (låter kanske illa, men det är kanon att vara två - en som håller benet och en som raspar, jag är själv ganska klen på att raspa men har hyfsat lärt mig tekniken att hålla i utan att han vevar). Lite finputs kvar och nästa gång behöver jag proffsgjort känner jag, men nöjd med att ha det värsta avklarat.
Väntade, och väntade lite till.
Dom skulle ringa men hörde inte ett pip, försökte ringa själv men inget svar, en och en halv timme senare var herr häst less och jag frustrerad över förlorad tid. :(
Beslutade att först prova med hexocil (eller det heter nog något annat, har skrivit upp det någonstans) som jag blev rekommenderad och avvakta, för det kommer ju ändå dröja innan jag kan komma ifrån igen om det inte blir akut. Vet som redan tittat som hastigast rekommenderade att jag skulle avvakta och se om det blir värre, så akut är det ju inte.
Jag passade på att rida ett kortare pass när jag ändå var där och det var ledigt i ridhuset.
Efter gårdagen hade jag inte alls höga förväntningar. Men lustigt nog (kanske tack vare verkningen? eller gårdagens konsekventa ridpass? eller lite kortare behandling han fick?) så hade jag inte alls samma problem som igår.
Igår ville han alltså ömsom krulla ihop sig/flexa sig undan från bettet eller ta stöd och liksom dyka lite framtill, och gärna springa ifrån hellre än vila kvar. Jag försökte då ta honom "ur form" till ett neutralläge och bara jobba enklare balansövningar i det så han inte skulle rinna iväg. Men det satt hårt inne.
Idag började jag väldigt tidigt med att trava. För i traven har man iallafall inte lika nära till fenomenet att bjudningen framåt går förlorad. Dumt nog hade jag jeans och gummistövlar på mig med för långa läder för den combon, så i början när han stolpade på och gärna ville rinna iväg så tog det en stund innan jag lyckades få stabilitet nog i mig själv för att hjälpa till att avlasta och balansera upp. Men när jag väl fick koll på mig själv blev det som en god cirkel. Han hade inte alls samma tendenser att vilja undan från bettet utan var sitt vanliga gamla jag (nuförtiden iallafall) som kan gå relativt opåverkad i halskotpelaren/ganaschvinkeln även om man behöver använda tygelinverkan. Vi rullade på med lite flytta in-ut på volten med många små balansförändringar och lite krumelurer i trav.
Avslutningsvis provade vi någon galoppansats från trav och lite skolgaloppsanslag från skritt. Där blir det väldigt tydligt att jag behöver "spänna pilbågen", få honom att skjuta på ordentligt bak och tänka framåt, så vi fortsätter jobba på det. Noga med att huvudet strävar upp-fram för annars får han liksom inte plats att trycka på framåt om man kan säga så. Märker man att huvudet börjar dippa nedåt/inåt får jag avlasta ryggen lite, försöka sätta mer tryck framåt bakifrån och uppmuntra huvudet upp/fram och möta upp trycket jag vill ha bakifrån.
Innan har vi hamnat lite åt antingen eller- antingen lite väl lite framåttänk men "satt" och samlad, eller lite väl mycket framåttänk och lång häst. Ett läge där han kan hålla ihop bra bakifrån men med framåtdriv är såklart bättre! :) Känns lovande!
Stalldagen avrundades med att speeda iväg för att hinna till taco-middag med jobbet innan alla redan ätit klart. Hann med att ha trevligt med jobbarkompisarna ett par timmar! :)
Grunderna, vart tog dom vägen?
Ja alltså, nog för att det var lite frustrerande på den fronten idag, men jag är ändå inte särskilt orolig för egen del.
Rubriken menade väl kanske, hur blev ridvärlden så blind för att göra det man förespråkar, i allmänhet?
Det låter så fint, det finns så hemskt många bra talesätt. Men varför prickar så få "rätt" (att det faktiskt blir som det var tänkt - att man ser det som förespråkas)?
Väldigt subjektivt såklart. Det är ju bara min syn på det hela, och utifrån vad jag vill se. Men mjo, nog sjutton känns det ganska utbrett, när kanske 9 av 10 hästar inom tävlingseliten rids med nosen bakom lodplan? (Eller har dessa slutat förespråka att rida nosen framför lod - så dom iallafall lever som dom lär? :P)
Faktiskt tycker jag det är väldigt intressant att höra vad man anser vara grunder. Det finns ju så olika syn på vad man ser som prio 1, prio 2 osv, såna där jätteviktiga grunder som man i princip skulle vara villig att släppa allt annat för att förbättra om det är på väg åt fel håll. Och andra "must have" för att kunna gå vidare i olika rangordning.
Sen kan det säkert skilja beroende på vilken häst man rider.
**********
Idag fick jag börja om från basic och lära om ett enligt mig stort "fel". Det är jättetrist med korrigeringsridning, särskilt när man varit bortskämd med att slippa det på länge. Och det känns som att det är en hel del jobb kvar innan vi är tillbaka där vi nyss var. Bra att bli påmind om hur snabbt det går att råka backa tillbaka, och hur mycket jobb det kan krävas att ta sig vidare igen! Men kanske har man då fått en djupare insikt på vägen eller liksom får med sig något mer på köpet.
Har hört påståendet att det tar fem gånger så lång tid att bygga upp något igen som man råkat lära in som ovana, som det tog att lära in ovanan alltså. Undrar om inte verkligheten kanske är ännu betydligt längre? (från fall till fall såklart!) Och det även om man är superkonsekvent. Att råka reagera fel i ett läge hästen blir skrämd t ex, tar ju inte lång många millisekunder att orsaka, desto fler att ta sig förbi sen.
**********
Så - varför lär så många hästarna att gå bakom lod är ok som arbetsform? Låter ju helt bakvänt att tycka det är "ok" i flera år om det sen tar fem gånger så lång tid att lära bort. ;)
Cavaletti
Ja som sagt, jag och pålle är inte några hopptalanger, haha! Just nu känns det tillräckligt utmanande att trava över bommar.
Igår hjälpte farsan till att filma/assistera när jag tänkte göra upp en liten bana. :) Blev inte riktigt som planerat, men det var väl lika bra. "Bara" två cavaletti-serier, en treklöver med sockerbitar, och två bommar parallella att rygga mellan. Fast dagsformen ork-mässigt är inte den bästa så det var nog bra att börja lite snällt. Han blev ganska mör oavsett.
Invigde nya kameran, mest filmsnuttar för att jag ska kunna fånga upp nya infallsvinklar. Några slutsatser;
*Den filmar snyggt! Åtminstone det man ser i displayen på karmeran! :)
*Delux har faktiskt fortsatt utvecklas fastän vi borde vara ringrostiga. Ibland märker man det i lite otippade situationer, som när en ryggning blir grymt fin och smidig.
...med mera
Kanske kommer någon filmsnutt när jag hunnit med att föra över till datorn och redigera.
Igår hjälpte farsan till att filma/assistera när jag tänkte göra upp en liten bana. :) Blev inte riktigt som planerat, men det var väl lika bra. "Bara" två cavaletti-serier, en treklöver med sockerbitar, och två bommar parallella att rygga mellan. Fast dagsformen ork-mässigt är inte den bästa så det var nog bra att börja lite snällt. Han blev ganska mör oavsett.
Invigde nya kameran, mest filmsnuttar för att jag ska kunna fånga upp nya infallsvinklar. Några slutsatser;
*Den filmar snyggt! Åtminstone det man ser i displayen på karmeran! :)
*Delux har faktiskt fortsatt utvecklas fastän vi borde vara ringrostiga. Ibland märker man det i lite otippade situationer, som när en ryggning blir grymt fin och smidig.
...med mera
Kanske kommer någon filmsnutt när jag hunnit med att föra över till datorn och redigera.
