tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Så var det dags att ta tag i ridningen igen då efter 3 dagars ridvila.
Fokus på att försöka hjälpa pålle till ett jämnt påskjut, i praktiken få bättre teknik med v.bak.
Egentligen hade jag gärna suttit och skrittjobbat ett helt pass för att få lugn och ro till att känna efter, hinna med, tänka på vad vi gör, planera nästa steg.
Nu är ju pålle lite rolig. Så snart jag började känna att "yes! Vi har hittat det!" att han kändes jämn och fin men även lagom i energi och att vi hittade aningens nig i steget, ja då tyckte pålle - nej vi tar galopp istället! Och så får matte fullt sjå med att hitta tillbaka fokuset och liksom börja om.
Fast i ärlighetens namn så passade jag på att utnyttja energin till att öva lite travövergångar istället. Tänkte prova öppnor längs väggen i trav, men det rann iväg lite väl mycket framåt så jag hade grymt svårt att hänga med.
Tycker sällan det ger något att vara på hästen precis hela tiden. Så jag försökte följa någon form av mall (när det kändes ojämnt, och ffa i traven där det snabbare hinner dra iväg åt något håll)

 

1. Följa, hitta vart kroppen tar vägen
2. Låta kroppen rätta till sig, utifrån fokus på vad bakkärran håller på med, fokusera på hur jag vill att det ska kännas
3. Förstärka till hästen vid behov - antingen en halt eller tydlig förhållning om det verkligen drar iväg, eller helst bara lite vibration i tyglarna eller någon annan "extrahjälp". Om det behövs alltså, steg 3 är målet att inte behöva komma till.
Sen försökte jag visserligen behålla ramen en bit, känslan i sits/fokus. Men det dröjde inte lång bit förrän jag fick börja om igen. Särskilt efter ett hörn om det kändes ok innan vi gick igenom hörnet (tror väggen har maskerat och förstärkt fenomenet).

I vänster var det högsta fokus. I höger där jag tyckte det gick lite lättare, där provade jag någon gång också att be om tramp. Har fortfarande inte fått in känslan för vad som är vad (tramp vs. skolskritt) men jag tror vi fick till något liknande tramp. ;) Eller bara väldigt diagonal skolskritt. Det blev lite av ett kvitto på om jag fått till rakriktningen eller ej. Har jag inte det brukar takten avvika.

I galoppen, som jag som sagt inte ens hade tänkt träna för dagen, men "gav upp" och tänkte att om pålle ändå ska galoppera och behöver göra av med energi kan det hellre ske på mina villkor, så blev det lite liknande.
I höger där jag tycker att jag kan kräva mer så gick jag från den trampkänslan till att tänka levad. Det brukar hittills inte generera någon levad, men en jäkla power i skolgaloppsanslagen eller vad han hittar på!
I vänster var fokuset att först hitta läget, vilket iofs kan vara en fälla att fastna i, att sitta och "leta" läge tills man bara nöter och blir frustrerad för att känslan inte infinner sig. Men jag försökte verkligen SKAPA känslan jag ville åt - belastning av innerbak som resulterar i lätthet fram och ffa vänster (inner-)fram. Motstå frestelsen att "ta" honom dit utan snarare ge förutsättningar för det och försöka motivera honom att leta vidare tills vi hittat rätt.
När det läget infann sig, där jag kände att han var lätt på innerfram på ett bra sätt, då provade jag be om galopp.
Första gången blev det en halvt panikartad rusch framåt (i trav) från hästens sida. Sen fick vi diverse bockliknande gest, passageliknande "vev i luften"-steg, ett par "ruschar" till men inte lika extrema, och till sist fick vi faktiskt till två fattningar i vänster galopp! :D

Å ena sidan är jag fortfarande smått arg på mig själv för att jag inte klarar av att hantera situationerna så som jag hade velat. När han verkligen öser iväg till exempel, då krävs det mycket för att få stopp på honom, och jag känner mig rätt "hård" eftersom han vill springa iväg från jobbet. Som sagt - ger man lillfingret vill han ta hela handen.
Å andra sidan försöker jag uppmärksamma det positiva för att förstärka det. Utan att för den skull sticka huvudet i sanden och låtsas som att allt är bra. ;)
Jag tyckte att jag var duktigare idag på att rätta mig själv innan jag rättar hästen, att inte reflexmässigt ta tag i hästen om han spjärnar som för att brassa iväg utan prova om det går att fånga fokuset genom att ge en uppgift och vara supertydlig i mitt eget fokus. Prova att vänta ut.

Och om jag ska vara snäll mot mig själv så måste jag ge creds för att så som pållen har varit idag och ett par andra ridpass nu på sistone, hade jag knappt vågat rida honom för ett år sen. Än mindre få ut något konstruktivt av det. Stora framsteg! :)