tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

På begäran, men nu känns det så länge sedan så jag har säkert glömt de allt utom de 10% Bent själv påstod att man kommer ihåg efter en kurs..

 

Det roligaste var att se alla fina ekipage, jätteroligt att inspireras av de som kommit längre (Carina Eriksson med Braut, Anna-Clara med Educada) men roligt med lite olika nivåer för att bättre förstå helheten, och särskilt då att titta på Camilla och hennes elev Ellinors ritter. Ellinor red första gången för Bent och var jätteduktig, såpass att Camilla fick beröm som tränat henne så bra. Roligt! :)

 

 

 

För mig var det nog mest intressant att se källan till vart det som lärs ut inom AR kommer ifrån, för egentligen har jag hört, sett eller läst det mesta men i andras egna tolkningar så att säga som ju aldrig blir identiskt med ursprunget. Men det är nog mer den personliga stilen och pedagogiken som gör att det kan upplevas olika än att hjälpgivning och tänket är så värst olika i grunden.

 

Det jag försöker ta till mig själv och komma ihåg i efterhand är några såna detaljer som kändes träffande. Känna att man rider med hästen framför sätet (kommer inte ihåg hur han uttryckte det - framför skänkeln? men framför sätet kändes lättare för mig att visualisera), noga med att känna att man kommer ner på inre sittbenet, (vilket jag tolkar som att annars är hästen förböjd, i det här sammanhanget var det nog mer att hästen inte är rätt böjd), att tänka på att titta inåt i vissa lägen med öppna-tänk för att få bättre koll på innerbak. 

Att växla mellan att fokusera på schwung och samling.

 

 

 

 

Men ärligt talat så var nog det bästa för mig med att åka på kursen att jag blev ännu mer trygg i känslan av att jag själv hittat rätt, för mig. Utifrån Birgittas/Ewa´s tänk (även om en del såklart är lika också, de har ju trots allt båda ridit för Bent). Att jag är på rätt väg utifrån mina egna mål, även om det inte ser exakt ut som på en Bent-kurs. 

Nu kanske jag är lite smittad av vad jag hört från andra, men jag tror att det bästa med herr Branderup är att han fått så många att börja tänka. Inse att det finns andra vägar än vanliga tävlingsdressyren! :)