tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

I Söndags var jag och Tabben iväg på träningsträff med ARV (föreningen Akademisk Ridkonst i Västernorrland, http://arv.hemsida24.se/ ). :)
På träffarna får man välja om man helt enkelt vill komma dit och visa upp vad man gör och ta emot kommentarer/synpunkter/frågor, eller om man vill rida lektion, eller kanske en blandning. Jag valde att passa på och rida lektion för Vladimir.

Det märks en enorm kontrast dels i pedagogiken/sättet att uttrycka sig jämfört med Birgitta, och dels säkert utifrån att man ser ekipaget här och nu och inte kan jämföra med hur det var från början. För det blir lite mer pang på - det här ser jag, det här ska du ändra för att rätta till det.
Just den här gången kändes det väldigt nedslående, en massa basic- ovanor så det kändes som att vi fick order om att backa tillbaka till absolut basic och nöta tills skiten i sadeln lär sig det grundläggande. :S
Jag tyckte jag hade tränat en del på blicken upp, handen ner, släppa efter lite oftare i tyglarna, men det märktes tydligen ingen förbättring. Så väldigt nedslående tyckte jag, särskilt som man sitter och rider för kanske 15 åskådare varav en del som inte sett ekipaget tidigare, och verkligen får utpekat varje sekund vad man gör fel. :/ 

Men det var absolut inte ogrundat och viktiga saker att träna på, även om jag själv vill inbilla mig att det är lättare att falla tillbaka i gamla ovanor när man kommer på nytt ställe och inte har hunnit hitta ridningen så att säga. För att inte bli helt knäckt i självförtroendet. :P 
Instruktionerna som jag fick öva stenhårt på var blicken upp precis hela tiden, även för att få bättre hållning i överkroppen, handen ner och noga med att den är riktad rätt dvs mot inner- resp. ytter höft beroende på vad man vill göra. Rida med ganska lång ram/tygel och däremot lite kortare innertygel för att ge tydlig ram för böjningen, noga med att snabbt ge eftergift så snart man gjort något kortande. Egentligen knappt göra något kortande utan rida "vanliga" övergångar till trav t ex utan att korta steget innan, inte samla och inte bry sig om hästen råkar öka pga det. 

Jag är lite kluven. Jag förstår ju hans poäng, och håller med om att det är viktigt att man strävar efter att ha hästen lång i överlinjen, minimera orsakerna till att hästen kortar upp sig.  
Kanske är jag fast i vägen dit, att man faktiskt har fått ta uppkortandet till förmån för att hitta tekniken och balansen, men samtidigt jobba med längning/sökning/eftergifter för att trigga till att kunna göra samma sak med bibehållen sökning. Hade jag aldrig tillåtit oss att korta upp oss hade vi nog inte kommit ens till ruta ett känns det som, man behöver ge tydliga signaler för att få till en förändring, iaf på herr T.

Birgitta har ju försökt influera mig lite åt andra hållet för att kompensera för hur jag är som person (försiktig av mig..) att jag är tydlig och litar på att även om pålle råkar korta upp sig stundvis så kommer det bli bättre och bättre ju flitigare vi tränar och ju starkare/jämnare hästen blir. Han HAR blivit mycket mycket starkare och mer balanserad, och har därmed fått lättare att länga sig, vilket jag tar som kvitto att hennes filosofi har fungerat, hittills iallafall. Förra träningen fick jag t o m instruktion om att korta tygeln när jag ber om skolskritt, för att få en jämnare kontakt och kunna använda finare signaler när jag ber honom korta skritten. Däremellan ska han såklart ha eftergifter med jämna mellanrum och längre ram ibland för att kunna sträcka ut.

Det jag tycker är svårt är att fortsätta träna på B´s instruktioner och övningar samtidigt som man försöker råfokusera på Vlad´s instruktioner. Jag har alltid själv strävat mer åt V´s håll när jag tränat hemma, velat fokusera mycket på mig själv och känslan i ridningen (även om det är alldeles för lätt att lägga till med olater och glömma bort annat under tiden när man tränar hemma... :P ) men märkt att det ganska snabbt genererat en häst som inte alls går med samma arbetsiver och koncentration, och ganska snabbt tappar allt vad bärighet och rakriktning heter för att jag ställer för låga krav och fokuserar för lite på hästen. Jag själv måste råfokusera en längre period för att befästa såna detaljer som är inrotade (typ "upp med blicken") men pålle tillåter inte så stenhård fokus på mig själv en längre tid. Därför har jag brukat rida samma övningar som vanligt men bakat in fokus-detaljer i själva övningarna. Som nu t ex när jag fokuserat mycket på blick/hand i slutorna och ibland på volter/i diagonalslutor med hand/blick, men däremellan inte lagt samma fokus på det för att det blir för mycket att hålla reda på för mig.



Puh, rejäl motivationssvacka just nu! :/
Igår och imorse har jag fokuserat på väg till och från jobbet på att gå med blicken långt framme utan att rubba huvudvinkeln alltså inte titta i backen (med enstaka undantag, går man i högklackat kan det vara bra att se trappstegen! ;) ) och shit vad svårt det är! Kan bero på att jag har synfel och blir trött i ögonen snabbt av att titta på samma avstånd en längre tid, kanske värst på långt avstånd. Att jag har lagt till med ovanan så inrotat även när jag bara är ute och går. För det blir t o m obehagligt, känns torrt och ansträngt i ögonen efter ett tag.
Känns inte så konstigt att jag lagt till med ovanan när jag rider heller om den är så inrotad när jag bara går! :P
Nu blir det iaf tokträning på att försöka lära bort det.

Förslag på fokusknep eller övningar emottages tacksamt! Funderar på att köra lite à la bokstavsridning och fokusera på bokstäverna jag rider emot. Eller kanske visualisera att man rider runt ett träd. Har redan fokuset att man har en motståndare på backen att rida emot vilket fungerat bra i diagonalslutor/piruetter.