tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Idag fick jag sällskap av Linda, en gammal kompis som var på besök, nuförtiden bosatt i skåne. :-)
Jätteroligt med sällskap! Det blir en helt annan sak när det är en gammal kompis som man kan prata häst med, passa på att göra något kul, visa vad pållen lärt sig sen sist! :-D
Stallkompisarna är också trevliga men jag har inte hittat samhörigheten riktigt att känna att man kan prata fritt, bolla tankar, osv.
Det saknar jag lite i vardagen. Att ha någon att hitta på roliga saker med, trigga varandra att prova något nytt eller testa gränserna litegrann för vad man tror är möjligt, sporrar att visa vad man kan, allmänt ha ridsällskap lite då och då, ha någon att dela glädjen med när det går bra och bolla tankar om det känns som att man fastnat. :-)
Eftersom jag inte riktigt har det på hemmaplan blir det desto viktigare för mig att komma iväg på träningar då och då. Men i slutändan är det ju vardagen med hästen man vill ska vara rolig.


Dagen till ära hade jag klätt upp mig med vita ridbyxor och nyinköpt kavaj! (150:- på rea, alldeles lagom!) Tabben fick en liten fläta med vit rosett i manen. Linda tog lite bilder och videoklipp både från uteridbanan och i ridhuset. Det är lite väl mycket hinder ute nu på ridbanan och lite stor bana i allmänhet för att jag ska vilja galoppera där än, men det fick vi demonstrera i ridhuset! Tabben var jätteduktig, passade på att visa sig från sin allra bästa sida i högervarvet. Vi lyckades galoppera en (för oss) väldigt fin galopp i högervarvet flera varv på en volt! :-D
I vänster var det lite svårare, som att han inte riktigt fick det att stämma mellan fram- och bak och det blev mer tralopp av det hela, gjorde en fin samlad fattning också men i fel galopp. Men det gör ingenting, jag räknar med att det kommer i takt med att rakriktningen blir bättre och att han lär sig bättre teknik! :-) Eller att jag lär mig hjälpa till bättre i takt med att känslan utvecklas.

Linda fick också hoppa upp och rida lite. Det var jättekul att se att Tabben var så snäll och cool fastän han hade en ny ryttare på ryggen. Han var rätt pigg och ville inte gärna hålla skritten så länge, men det ser jag inte som konstigt när vi precis hade övat galoppfattningar. Det märktes att han fått mycket bättre balans och har blivit allmänt mer skolad och lydigare, även om han fortfarande är ganska svårriden. Inte så förlåtande om man säger så! ;) Man får ett helt annat perspektiv av att stå och titta från marken, och av att få höra en annan persons synpunkter både från backen och av att rida själv.


Bilder kommer förhoppningsvis inom kort!

Ni får hålla tillgodo med en bajs-bild så länge. ;)


Därför är det bra att lära sig avlastningssits? Haha



Ett kom-ihåg till mig själv angående galoppen som vi pratade lite om:
I själva inlärningsfasen får man ju räkna med överdriven bjudning och att hästen måste öka på eller hålla högre energinivå för att ha nog med bjudning/energi till och klara av fattningen/övergången. En mer pepp häst helt enkelt.
Som det varit för mig nu ett tag, att han ökar energinivån överlag under passet och gärna "föreslår" galopp själv då och då, tar minsta lilla signal som galopp-signal, vill brassa iväg framåt pga det emellanåt, att det allmänt blir lite svårare i övriga ridningen pga det och att man får acceptera mer "go" i hästen. Hellre det än motsatsen, för att det är störst chans att få galopp när hästen är "pepp". Även om det är lätt att glömma bort de pass man väldigt gärna bara skulle vilja träna lite lugnare och noggrannt skrittjobb.

Så upplever jag att det fortfarande måste få vara i vänstervarvet. Att man får försöka hålla balansen mellan att såklart inte låta honom rusa iväg så det ändå inte blir något annat än möjligtvis otaktmässig flängtrav, och att inte kräva för mycket i det varv där han ännu inte riktigt hittat tekniken och inte lärt sig fattningarna. Då dör bjudningen snabbt... 
Medans i högervarvet, där känner jag att jag börjar kunna kräva lite mer, för att ta oss vidare i utvecklingen. Inte tillåta för mycket ös framåt när det inte längre behövs, försöka be honom vänta på mitt kommando även om han får ladda lite först, tänka lite mer på vilket läge man fattar ur och på styrningen.
Det är ju lätt hänt att man börjar bli mer krävande i vänstervarvet för att jag kan vara det i höger, glömmer bort att belöna försöken och försöka göra det enkelt för honom. Eller tvärtom, att glömma bort att våga kräva lite till successivt när det går bra. I högervarvet that is.

Samtidigt känner jag att det är tidigt att prata om problemvarv eller bra varv. Tidigare har han vissa pass haft lättare att fatta galopp i vänstervarvet. Visst kan man gissa rent teknikmässigt att han har lättare för höger pga hur han går i övriga gångarter. Men som med allt så kan ju sånt utvecklas och uttryckas på olika sätt, på vissa sätt har vi svårare åt höger. Kan mycket väl vara att jag inte hittat rätt knappar för att underlätta för honom än, eller att han bara hittade tekniken snabbare i höger.  Det återstår att se! :-)