Spännande utflykt
I Torsdags var jag och några träningskompisar + ett par andra hästintresserade iväg på utflykt! :-)
Vi bilade till Stockholm och gick på Livrustkammaren. De hade bl a en utställning som heter "Hov och Tass" om kungliga hästar och hundar i svensk historia. Eftersom hästar är en så stor del av historien fanns det en del annat smått och gott också - vackra vagnar/selar, sadlar, bett/huvudlag m.m. och mycket annat intressant att titta på som vackra kungliga kläder, vapen m.m. Vi fick en guidad tur och det var mycket intressant! :-)
Men även om det fanns mycket vackra saker tror jag ändå dagens hästar ska vara glada att utvecklingen går framåt! ;-)
Stångbett 1600-tal.
Nästa punkt på schemat var ett besök hos Birgitta med en uppvisning av hennes hästar.
Det var mycket intressant och gav en mycket mer konkret bild av vad hon försöker förmedla på kurserna. Det blir så tydligt när man ser hästar som dagligen tränas just så och med de filosofierna.
Mycket fina hästar var det också! :-)
Det var några saker som blev väldigt tydligt och som jag ska försöka lägga på minnet:
*Variationen i arbetet. Dels att det händer något hela tiden men också att man inte upprepar samma rörelse/övning gång på gång. B red samma övning/rörelse mellan 1-3 gånger (tre var ganska sällsynt) per sida.
Själv har jag lite svårt att tänka mig sån träning i vardagen, alltså precis varje dag/pass. Mycket av träningen blir ju för mig snarare än för hästen.. Men jag inser att det ger grymt mycket för arbetsmoralen så man får försöka hitta en balans som passar helt enkelt! :-)
*Upptrappningen. Från början av passet får man lägga upp lite enklare övningar och framförallt med lägre krav. Men ändå lägga in lite "pumpande" jobb. Det var jättekul att se att för varje gång hästarna t ex gått en samlande rörelse så höjdes tonus/energi ett snäpp efteråt. För att nästa gång kunna be om ännu en lite mer samlande rörelse. Lite olika mycket beroende på hur långt hästen kommit.
Jag har aldrig tänkt på det så tydligt tidigare... Inte heller tänkt på hur mycket det faktiskt kan trappas upp. Snarare har jag tänkt på det som olika från dag till dag - att ajdå, idag är hästen lite "i försvar" (svårt att komma åt hela hästen med hjälperna) eller lite "matt" i kroppen - låg i tonus. Som att jag stämplar hela passet utifrån hur början känns istället för att tänka att vi börjar försiktigt men målmedvetet trappar upp.
*Ett viktigt komplement till det jag nyss skrev: När vi trycker på knapparna och ber hästen om något är vi glada för det hästen ger och tar hänsyn till om den inte ger lika mycket varje pass eller lika mycket som man hoppas. Tålamod! Kommer det inifrån hästen blir det så mycket vackrare - och det kräver tålamod! :-) Men även en förmåga att vara glad och nöjd med det hästen faktiskt ger, just nu.
Det där är verkligen toksvårt i praktiken. En känsla/inställning som inte förändras i en handvändning... Det är så mycket prestationskrav hit och dit både utifrån och som vi lägger på oss själva. Så lätt hänt att det går ut över hästen. Jag förstår verkligen B´s kommentarer om att lita på sin känsla och lita på att det fungerar - för det handlar verkligen mycket om tro/tillit. Blir man osäker är det så lätt hänt att man börjar göra för mycket och kräva för mycket utan att för den skull få bättre kvalitet (snarare tvärtom).
*När hästen bär sig skapas energi. Jag upplevde att det hänger ihop med upptrappningen - för att kunna utföra en samlande rörelse krävs (och skapas?) energi som i sin tur höjer tonuset. Ibland kan hästen behöva använda den energin framåt. Så B lät ibland hästarna öka på någon gång emellanåt när de bjöd till det, och använde tonushöjningen som ett verktyg för att skapa energi. Ex. på hästen som behöver mer påskjut kunde hon använda galoppfattningar (där hästen höjde tonus i fattningen) för att få mer energi till påskjutet efteråt.
Med reservation för att vi uppfattar saker och ting så olika! :-)
Det här är mest lite tankar som dök upp för egen del under uppvisningen och utifrån de frågor vi fick besvarade. Någon annan lade säkert märke till helt andra detaljer eller hade kanske valt att formulera det annorlunda - lite beroende på vika pusselbitar man tar till sig!
Vi bilade till Stockholm och gick på Livrustkammaren. De hade bl a en utställning som heter "Hov och Tass" om kungliga hästar och hundar i svensk historia. Eftersom hästar är en så stor del av historien fanns det en del annat smått och gott också - vackra vagnar/selar, sadlar, bett/huvudlag m.m. och mycket annat intressant att titta på som vackra kungliga kläder, vapen m.m. Vi fick en guidad tur och det var mycket intressant! :-)
Men även om det fanns mycket vackra saker tror jag ändå dagens hästar ska vara glada att utvecklingen går framåt! ;-)
Stångbett 1600-tal.
Nästa punkt på schemat var ett besök hos Birgitta med en uppvisning av hennes hästar.
Det var mycket intressant och gav en mycket mer konkret bild av vad hon försöker förmedla på kurserna. Det blir så tydligt när man ser hästar som dagligen tränas just så och med de filosofierna.
Mycket fina hästar var det också! :-)
Det var några saker som blev väldigt tydligt och som jag ska försöka lägga på minnet:
*Variationen i arbetet. Dels att det händer något hela tiden men också att man inte upprepar samma rörelse/övning gång på gång. B red samma övning/rörelse mellan 1-3 gånger (tre var ganska sällsynt) per sida.
Själv har jag lite svårt att tänka mig sån träning i vardagen, alltså precis varje dag/pass. Mycket av träningen blir ju för mig snarare än för hästen.. Men jag inser att det ger grymt mycket för arbetsmoralen så man får försöka hitta en balans som passar helt enkelt! :-)
*Upptrappningen. Från början av passet får man lägga upp lite enklare övningar och framförallt med lägre krav. Men ändå lägga in lite "pumpande" jobb. Det var jättekul att se att för varje gång hästarna t ex gått en samlande rörelse så höjdes tonus/energi ett snäpp efteråt. För att nästa gång kunna be om ännu en lite mer samlande rörelse. Lite olika mycket beroende på hur långt hästen kommit.
Jag har aldrig tänkt på det så tydligt tidigare... Inte heller tänkt på hur mycket det faktiskt kan trappas upp. Snarare har jag tänkt på det som olika från dag till dag - att ajdå, idag är hästen lite "i försvar" (svårt att komma åt hela hästen med hjälperna) eller lite "matt" i kroppen - låg i tonus. Som att jag stämplar hela passet utifrån hur början känns istället för att tänka att vi börjar försiktigt men målmedvetet trappar upp.
*Ett viktigt komplement till det jag nyss skrev: När vi trycker på knapparna och ber hästen om något är vi glada för det hästen ger och tar hänsyn till om den inte ger lika mycket varje pass eller lika mycket som man hoppas. Tålamod! Kommer det inifrån hästen blir det så mycket vackrare - och det kräver tålamod! :-) Men även en förmåga att vara glad och nöjd med det hästen faktiskt ger, just nu.
Det där är verkligen toksvårt i praktiken. En känsla/inställning som inte förändras i en handvändning... Det är så mycket prestationskrav hit och dit både utifrån och som vi lägger på oss själva. Så lätt hänt att det går ut över hästen. Jag förstår verkligen B´s kommentarer om att lita på sin känsla och lita på att det fungerar - för det handlar verkligen mycket om tro/tillit. Blir man osäker är det så lätt hänt att man börjar göra för mycket och kräva för mycket utan att för den skull få bättre kvalitet (snarare tvärtom).
*När hästen bär sig skapas energi. Jag upplevde att det hänger ihop med upptrappningen - för att kunna utföra en samlande rörelse krävs (och skapas?) energi som i sin tur höjer tonuset. Ibland kan hästen behöva använda den energin framåt. Så B lät ibland hästarna öka på någon gång emellanåt när de bjöd till det, och använde tonushöjningen som ett verktyg för att skapa energi. Ex. på hästen som behöver mer påskjut kunde hon använda galoppfattningar (där hästen höjde tonus i fattningen) för att få mer energi till påskjutet efteråt.
Med reservation för att vi uppfattar saker och ting så olika! :-)
Det här är mest lite tankar som dök upp för egen del under uppvisningen och utifrån de frågor vi fick besvarade. Någon annan lade säkert märke till helt andra detaljer eller hade kanske valt att formulera det annorlunda - lite beroende på vika pusselbitar man tar till sig!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Intressant! E & B har en hel del gemensamt! :)
Postat av: zab
Det stångbettet vill jag ha! (fast med en annan mundel.. angel* )
Visst är det svårt att rida utan att kräva för mycket av både sig själv och hästen. Tölten gick jättebra förra gången så självklart blev jag lite besviken när det inte gick lika bra idag, till exempel, trots att jag vet varför (lite spänd ryttare = spänd häst.Inför veterinär och tandoperation på kvällen). Tänkvärt att trappa upp arbetet.. det vet man ju egentligen men fick en annan syn på det när det beskrevs så..
Postat av: Irene
Haha, mundelen var ingen höjdare, nej! ;-) Snyggt var det!
De flesta såna kloka ord låter jättebra men är svåra att ta till sig och överföra till praktiken! :-) Därför är det extra bra när man ser någon leva upp till det IRL. Rekommenderas att åka iväg på uppvisning hos duktig tränare om man har möjlighet! :-)
Trackback
