Pedikyr

Jag tog lite sovmorgon imorse och ställde in mig på att jag nog inte skulle hinna rida idag. Istället hjälpte jag en stallkompis med att köra ut hösilage till hennes hästar och när jag till slut övertalat min egen kuse att komma in så blev det hovfix!

Herrns strålar är tyvärr ett skämt just nu, inte konstigt med tanke på hur geggig och äcklig hagen fortfarande är. Väntar otåligt på svar från träckprovet som kommer avgöra hur snabbt Tabben kan flytta till bättre hage!
Jag -måste- få svar idag, annars blir det kris att hinna med, särskilt om det behöver fixas fram avmaskningsmedel. Är ju röd dag imorgon (och jag åker iväg på Söndag, han skulle behöva flytta innan dess).

Håll tummarna! :)



Storingarna blev glada över sitt silage iallafall! Kom till bra användning! ;)


Summering 2011

Ännu ett år har gått! Ca 4½ år har jag haft min lille grabb Delux nu! :) Inräknat prövotiden i början. Tiden går fort när man har roligt!


Här kommer en summering av 2011!




Januari
Hela vintern 2010/2011 var som ni säkert minns riktigt jobbig! Kallt och massvis med snö. Ungefär i Januari var det inte så rolig snö längre heller, inte mjuk pudersnö man kan pulsa i, mest jobbigt med hästar som rymde ur hagarna nu och då! :P
Tycker vi lyckades hålla igång bra med träning trots kylan men jag var nog lite väl slarvig ibland med täcke så till och från kunde pålle kännas lite stel av kylan. Vi tränade mycket galoppansatser med varierat resultat, Tabben började få till en trevlig trav "på köpet" och vara rolig att glida omkring på när man känner att hästen är lite mer på sätet! :)
Ungefär Januari-Mars hade jag då och då en kompis Michaela med i stallet vilket var kanon för motivationen! Man ska ha roligt när man har häst! Och delad glädje är som bekant dubbel glädje! :D




Februari
Ger ett litet hum om snömängden.



Tror det var ca en meter i hagen, men med så mycket snöhögar av sånt som plogats iväg från grinden och sånt som fallit ner från taket, så största delen av hagen hade högre med snö. Herrn fick följa sina stigar.

Vi tränade på med fokus inställt på träning i Mars; böjning, rakriktning, galoppansatser m.m. Men i ärlighetens namn började det märkas att vi inte ridit för tränare på några månader!
I slutet av månaden hade vi iallafall besök av Sara, en gammal AR-bekant, tittade på lite trick- och AR- träning först som hon höll i och sen följde hon med och agerade coach för mig och T. Kanonbra! :)


Mars
En månad som innehöll inte bara ett träningstillfällen utan två! :)

Först träning för Birgitta, verkligen kanon för att komma på rätt spår igen och få en push framåt!  Och allt annat runtomkring såklart, alltid jätteroligt med Birgitta-träningarna! :D
Vi hade tur med underlaget, inte alls isigt.


Nya ridkjolen också! :)

Andra träningen var för Anna-Clara i Ö-vik, ville gärna prova och se hur det fungerade.
Vi fick med oss lite vidgat perspektiv och en supercool häst lustigt nog, helhetsmässigt tyckte jag dock det var lite klurigt att rida för A-C då vissa saker går isär hur vi gör för B, kändes svårt att kombinera och som att B förstår sig lite bättre på oss som ekipage. Men det var kul att prova och intressant att höra andras perspektiv på ridningen!

I slutet av Mars visade det sig att Tabben med största sannolikhet hade löss (svårt att se i vinterpäls men många potentiella lusägg i svansroten, häst som kliade sig mycket, tyckte jag såg något som rörde sig i pälsen emellanåt).
Det troligaste var att han blev smittad av en ponny som nyligen hade flyttat in i stallet med T som boxgranne, eftersom den hade haft löss som de trodde var borta, kan såklart ha varit från när vi varit iväg på träning men då hade han inte direktkontakt med någon häst vad jag kan minnas.


April
April blev en lite jobbig månad för mig eftersom jag försökte göra allt jag kom på för att bli av med ev. löss och inte smitta andra hästar. Ex. lägga borstarna i en hink med vatten och decinfektionsmedel varje gång jag använt dom, lät bli att använda schabrak och fick rengöra undersidan av sadeln efter varje ridpass.

Den här månaden blev lite av en galopp-månad för oss. Jag tränade mycket galoppansatser och det råkade väl bli lite springigt emellanåt, pålle kunde faktiskt "rulla på" en del i galopp, som rekord två hela varv på volten i ok galopp. :) Inte samlad men rund. Tabben fick löshoppa vid något tillfälle och efter det blev det ännu mer sprutt som satt kvar. Vanliga dressyren kom lite i andrahand där ett tag.


Maj
Nu började det äntligen bli sommar! :D Efter den hårda vintern var det efterlängtat!

Jag provade löshoppa T igen, tyckte att det var bra flås-träning (bra när man vill försöka hålla hullet). Men han var inte alls sugen. Kanske sa till att det inte kändes bra för dagen i fysiken, eller kanske att han blev lite överansträngd förra gången. Då beslutade jag att jag lägger ner löshoppningen, är ju något vi har gjort för skojs skull men som han bränner på känns det som risk att slita på kroppen som inte längre är van att bränna på. :/

Jag hann införskaffa och prova lite olika typer av bett. Hittade ett tränsbett som han tyckte ganska bra om, kanon! Försökte mig på att prova kandarbetsling alltså tränsbett + stång men insåg att min stång inte fungerar till det och med alla inköp på sistone fick det vänta med ny stång. Intressant iallafall att prova lite olika! :)
Mycket satt kvar reflexmässigt trots att kommunikationen inte fungerade lika bra med nytt bett och annorlunda inverkan. Med andra ord så gick han nästan som vanligt så länge jag inte behövde ta i tyglarna! ;)

Vårkänslor!!


Han hade lite vila i samband med att vi försökt löshoppa honom, utifall han skulle ha dragit på sig någon sträckning. Perfekt att passa på att ta lite promenader och vänja in på nya underlaget, och varva ner från galopp-jobbet.

Juni
En sak som är trevlig med sommaren ridmässigt är att om man har en pålle med nerver och sprutt så coolas det oftast ner av värmen. ;) Det i kombination med att T gick på "diet" ute i stora vinterhagen han fick ha som sommarhage gjorde att han var ovanligt cool Juni-Augusti. Med facit i hand fick han för lite käk ett tag för det fanns inte mycket alls att äta på i hagen fastän det såg grön och fint ut, var väl för mycket bajsat i hagen så dom undviker det mesta. Bortsett från att man såklart vill behålla och bygga muskler var det ändå bra med en diet.
Tror han gillade sin sommarhage! Varierande terräng och bra utsikt! :)



Ridmässigt blev det en del sitsjobb, försökte i allmänhet jobba mycket med mig själv. Lite barbackaridning och allmänt försöka baka in mycket fokus på inverkan i vanliga ridningen.

Den här bilden tyckte jag var fin!


Juli
Min semestermånad! :)
Jag var med på min första träff med ARV (akademisk ridkonst i västernorrland) och fick en snabblektion av Vladimir, mycket fokus på slutor.

Fick hem en ny sadel som jag impulsköpt, semesterkassan tillät väl egentligen inte så det tog ett tag att komma ikapp med ekonomin sen, men verkligen kanon med kortare sadel som därmed ger mig mer stöd! Samma egentligen som tidigare alltså med bara enstaka detaljer som skiljer och så 2" kortare (Chezz Iberico II).


Det blev en efterlängtad sommarträning för Birgitta! :)
Kombinerad yoga/meditation och ridkonst. Jag pallade inte med att deltaga i alla yoga- och meditationspassen för jag tyckte det blev tufft fysiskt och mentalt, men mycket nyttigt såklart! Fungerar bra ihop med Birgittas tänk angående ridningen, hon ser ju ridningen lite som yoga för hästen. :)
Vi fick flera bra nya ridövningar och mycket inspiration!



Märktes att "dieten" börjat ta så jag fick lägga till mer proteintillskott och lite mer hö nu när det ätbara gräset i hagen börjat ta slut. Vill såklart inte att hästen ska falla ur muskelmässigt också! :P
Lustigt nog så gjorde kombinationen ny sadel och pålle som tappat massor i vikt att jag kunde sitta mycket bättre med ben/höfter, de behövde plötsligt inte vridas utåt en massa utan i jämförelse kunde jag ha benen hängandes rakt ner bara. Värsta lyxen! Lyxigt också med hö som pållen inte kastar i sig på samma sätt som silaget och som innehöll betydligt lägre med energi. Skulle dock bli svårt att förvara över vintern och snordyrt att ge året runt.



Augusti
Jag provade träna för Vladimir igen på vår andra ARV-träff. Denna gång blev det lite av en självförtroende-knäck för att jag tyckte jag gjorde så gott jag kunde och insåg hur inrotade ovanor jag har! :P Dock tror jag det är farligt att lägga alltför stor fokus på detaljer, särskilt som vissa saker blir lättare när förutsättningarna i övrigt blir bättre. Det är bra att höra andras åsikter men samtidigt gäller det att filtrera och omvandla till något som fungerar för just oss långsiktigt.

Efter det blev det en paus för mattes skull som hade en stor motivationsdipp. Tror det kan ha varit bra för herr T också som ändå tränat mycket på sistone.

Sommarvila!

September

Då var det dags för Birgitta-träning igen! :) Efterlängtat!
Som vanligt var det en bra koll på dagsstatusen och hjälp med lite detaljer, samt lite nya nyttiga övningar!
B provade att använda långpisk för att peppa upp Tabben till galoppen (gick ganska långt ifrån och bara höll den där, för att inverka lagom peppande) och det gav minsann sprutt! Är det där sista spruttet och att han svarar direkt på hjälperna istället för att hinna ändra till ett lättare (sämre) läge som saknades tidigare kändes det som.



Det var nog första gången (någon längre stund iallafall) som jag kände att han verkligen släppte ner mig på vänstersidan. Att jag inte behövde kämpa på samma vis för att "sitta emot" som hästen vill sätta mig för att sitta så rakt som möjligt. Jättekul! :)


Det bästa med träningen var nog i efterhand när jag hann prova lite själv. Jag är verkligen skeptisk mot att rida med spö eftersom pålle blir så på tårna av det. Men för att imitera effekten av tränaren som gick på marken med spö så provade jag att "dutta" bak på rumpan med handen som förstärkning när jag ville fatta galopp. Det blev den där sista pushen till att få honom förstå att baken också ska med och att man ska reagera NU, där hade vi galoppfattningarna! :D Inte behövde jag använda handen många gånger heller, kanske 2-3 gånger och sen någon enstaka påminnelse vid senare pass.
Där tog vi ett rejält kliv uppåt inom galoppjobbet!


Oktober
Var iofs nog i mitten av September, men Tabben fick byta hage för att hans behövdes till några ponnysar, i den som fanns tillgänglig gick det tyvärr inte att ha slowfeedingnät. Tråkigt för där sabbades sommarens "diet" ganska snabbt! :/ Med bara två fodringar ser jag det inte som något alternativ att börja dela upp i vanliga fodringar så det blev fri tillgång på silage med för höga värden. Jag försökte trösta mig med att det bara var tillfälligt så det borde ju inte hinna blir SÅ illa...

Lustig höst vi hade. Hösten kom egentligen inte till Härnösand förrän i mitten av Oktober temperaturmässigt, den tiden ifjol hade vi snö som låg kvar! Många dagar med runt 10 grader plus i oktober. Baksidan = geggigt och blåsigt!

I slutet av Oktober när han flyttade till sin ordinarie vinterhage (strategiskt placerad för att kunna hänga upp hönät i hagen, och ha nära till stallet när man går in med hästen och det är halkigt) så blev det till att börja om med diet igen. Nu var det ju inte samma lyx med förutsättningar så jag kom ner till ca 10-11kg hösilage/dag i 6 veckor. Lite för högt för att kunna kallas diet men det känns viktigt för mig att det fortfarande är fri tillgång men med begränsad ät-takt eftersom det väldigt snabbt blir att käket försvinner på 1-2 timmar och sen får han stå utan 10-11 timmar, särskilt när man försöker sig på små mängder.
Det blev ganska mycket jobb istället med att försöka försvåra, dubbla, trippla och t o m fyrdubbla hönät utanpå varandra, meck med att försöka hålla lite intervall i svårighetsgraden eftersom dom blir mer benägna att försöka kasta i sig om de hinner bli för hungriga, lär sig tekniken snabbare.


November
Träningen för Birgitta blev tyvärr inställd pga för få deltagare. Däremot blev det träning för Ewa!
Jättespännande eftersom jag hört mycket om henne och läst boken bland annat men aldrig tränat för henne själv tidigare.
Det var väldigt lärorikt och roligt, dock mycket att smälta och försöka lära sig att göra i praktiken.
Sen kom jag ju hem och var lite kaxig över allt jag tyckte vi skulle kunna efter kursen, men så kom bakslagen av att pålle inte alls tyckte jag hade lärt mig än! ;) Vill mycket men kan inte riktigt...
Så resten av månaden blev lite spännande, väldigt taggad pålle, mycket nya fenomen, och matte med höga prestationsmål och som försökte vara superkonsekvent men inte riktigt nådde upp till förväntningarna.
Men det är spännande att se vart det kommer sluta! När vi kommer ha hunnit processa det bra nog för att få lite mer stadigt resultat. :)
Roligt att vi börjar kunna göra lite tramp! Det är som att det kommit in mer i registret i samband med att han lärt sig galoppanslag.




Snyggingen! :)

December
Riktigt skitväder måste jag säga att det varit i November/December (även i början av Januari). Blåsigt, storm emellanåt, regn och snö omvartannat så det varit blankis emellanåt. Mitt samvete har ibland tvingat mig att spendera någon timme på att spåna i hagen så stackarn har fäste på de viktigaste ställena iallafall.

Överlag i December har jag ridit ganska lite. Antingen på grund av blåst eller isgata, eller på grund av tidsbrist. Normalt brukar pålle komma högst på prio-listan men jag har jobbat väldigt mycket och haft mycket stallsysslor som tagit tid, och iallafall julafton/nyårsafton vill jag gärna hinna fira lite.

De gånger jag har ridit har det varit fokus på att försöka integrera det nya lite i taget för att göra det snällt mot mig själv, känna att jag hänger med och har lite koll på läget iallafall. Prova lite olika. Har bl a tränat lite med koner för att få hjälp med fokuset, tränade mycket halter-igångsättningar.
Det känns som vi gått ner oss lite under tiden vi försökt få in allt nytt, tappat lite annat. Så nu försöker vi gå igenom grunderna på nytt och jobba oss uppåt igen för att komma till lite mer precision och avancerade övningar vilket känts nästan helt kört på sistone. ;) Däremot såna nya saker har kunnat gå bra, tramp, bra tonus i traven (den trav vi fått till) lite bra galoppansatser, stundvis bra samling i skritten/bra böjning i skritten. Lustigt det där!

Nya tag nu inför 2012! :D




Summering mål 2011:
Vi spikade målen! :) Ett par stegs tramp (otippat!) vi tränar galoppfattningar/-anslag, inte galoppansatser, ett snäpp till i manövrerbarhet i traven, rakriktning med mera tycker jag vi har fått till även om det kan gå lite upp och ner i omgångar!



Mål för 2012:
(Har redan skrivit det på ett annat ställe så jag kopierar in det.)

Målen för nästa år är såklart att utveckla galoppanslagen mer och bli lite jämnare mellan varven (just nu är det svårt i vänster jämfört med höger), att jag själv hittar tekniken och skallen till det för då tror jag kvalitén kommer bli bättre per automatik, att han får utrymme att göra det ordentligt.
Nu känner jag att jag börjar vara ute på främmande vatten, sånt jag har svårt att förutspå om eftersom jag inte vet hur länge man brukar stanna kvar på varje moment, hur krävande det är att komma vidare, och att jag på sätt och vis skulle vara fullt nöjd bara över att få till bättre harmoni och stabilitet i det vi redan gör. T ex. att jag själv lär mig signalgivningen några snäpp bättre och mognar i det vi pysslar med. Att jag lär mig övningarna bättre och kommer ännu bättre in i tänket så jag kan bli mer konsekvent och schysst mot hästen.
Men ska man ta något mer konkret vore det såklart kul att öva vidare med trampet och få till fler steg i sträck, kanske 3-4, eller kunna jobba med övergångar mellan tramp och annat.
Att vi ska få till bättre avspänning och lång hals överlag, för att inte tappa det i samlings-jobbet och när man boostar upp energin mer.
Sen vore det JÄTTEKUL om vi kunde lägga till lite fler övningar i galopp där man mer rullar på i lite längre sträckor snarare än att bara öva fattningarna/anslagen. Men det tar jag med en nypa salt för först måste fattningarna sitta ännu bättre och vänstergaloppen sitta bättre innan vi funderar på dylikt!




Bästa köpen 2011
Har blivit en hel del shoppande, som vanligt även fast man tycker periodvis att det snålas! ;)

Nya hönät och ett par till boots var nästan ett måste, och dubbar till bootsen.

Min Thermobar hamnar högt på listan!


Mina pull-on ridbyxor är kanonsköna, nästan så jag inte vill gå tillbaka till vanliga halvstela ridbyxor med onödiga knäppningar! :D


Min hovrasp som iofs snart behöver bytas ut igen, (Heller legend black tror jag den heter,) underlättat enormt vid verkningen jämfört med billiga hööks-raspen!

Mitt underbara underställ från Helly Hansen med dubbla lager, ett syntetlager och ett lager i merinoull! Trodde aldrig jag skulle slänga så mycket pengar på ett underställ men helt klart värt det! :D


Väldigt nyligt förvärv, ridoverall, Mountain Horse Alaska II. Har aldrig tidigare ägt en ridoverall (bland annat för att de är väldigt dyra, brukar sällan slösa några större pengar på ridkläder... det här är dyraste hittills!) men det är verkligen GULD de dagar det blåst och regnat/snöat och jag klättrar runt med hönät för att bära in i hagen. Ofta har jag kommit hem alldeles genomblöt men inte nu längre! :D



Som lite mer onödig lyx tycker jag om vårt fina schabrak med stjärnor, och så måste såklart SADELN vara med på listan! :D Nu när vi börjat komma igång ännu mer med galoppjobbet är det verkligen guld värt att få hjälp med att hålla positionen!



Ridkjolen var väl också lite onödig lyx, men guld värt i vintras för att hålla värmen de riktigt kyliga dagarna! Och på kursen i November för Ewa. :)



Ett annat bra köp var Sprenger-bettet som funkat ganska bra bl a vid uteritterna. Skönt att ha hittat ett tränsbett som han trivs med i munnen iallafall!






Nu ser vi fram emot 2012 och laddar upp inför ett nytt år!













Spännande utflykt

I Torsdags var jag och några träningskompisar + ett par andra hästintresserade iväg på utflykt! :-)

Vi bilade till Stockholm och gick på Livrustkammaren. De hade bl a en utställning som heter "Hov och Tass" om kungliga hästar och hundar i svensk historia. Eftersom hästar är en så stor del av historien fanns det en del annat smått och gott också - vackra vagnar/selar, sadlar, bett/huvudlag m.m. och mycket annat intressant att titta på som vackra kungliga kläder, vapen m.m. Vi fick en guidad tur och det var mycket intressant! :-)

Men även om det fanns mycket vackra saker tror jag ändå dagens hästar ska vara glada att utvecklingen går framåt! ;-)


Stångbett 1600-tal.




Nästa punkt på schemat var ett besök hos Birgitta med en uppvisning av hennes hästar.
Det var mycket intressant och gav en mycket mer konkret bild av vad hon försöker förmedla på kurserna. Det blir så tydligt när man ser hästar som dagligen tränas just så och med de filosofierna.
Mycket fina hästar var det också! :-)

Det var några saker som blev väldigt tydligt och som jag ska försöka lägga på minnet:
*Variationen i arbetet. Dels att det händer något hela tiden men också att man inte upprepar samma rörelse/övning gång på gång. B red samma övning/rörelse mellan 1-3 gånger (tre var ganska sällsynt) per sida.
Själv har jag lite svårt att tänka mig sån träning i vardagen, alltså precis varje dag/pass. Mycket av träningen blir ju för mig snarare än för hästen.. Men jag inser att det ger grymt mycket för arbetsmoralen så man får försöka hitta en balans som passar helt enkelt! :-)

*
Upptrappningen. Från början av passet får man lägga upp lite enklare övningar och framförallt med lägre krav. Men ändå lägga in lite "pumpande" jobb. Det var jättekul att se att för varje gång hästarna t ex gått en samlande rörelse så höjdes tonus/energi ett snäpp efteråt. För att nästa gång kunna be om ännu en lite mer samlande rörelse. Lite olika mycket beroende på hur långt hästen kommit.
Jag har aldrig tänkt på det så tydligt tidigare... Inte heller tänkt på hur mycket det faktiskt kan trappas upp. Snarare har jag tänkt på det som olika från dag till dag - att ajdå, idag är hästen lite "i försvar" (svårt att komma åt hela hästen med hjälperna) eller lite "matt" i kroppen - låg i tonus. Som att jag stämplar hela passet utifrån hur början känns istället för att tänka att vi börjar försiktigt men målmedvetet trappar upp.

*
Ett viktigt komplement till det jag nyss skrev: När vi trycker på knapparna och ber hästen om något är vi glada för det hästen ger och tar hänsyn till om den inte ger lika mycket varje pass eller lika mycket som man hoppas. Tålamod! Kommer det inifrån hästen blir det så mycket vackrare - och det kräver tålamod! :-) Men även en förmåga att vara glad och nöjd med det hästen faktiskt ger, just nu.
Det där är verkligen toksvårt i praktiken. En känsla/inställning som inte förändras i en handvändning... Det är så mycket prestationskrav hit och dit både utifrån och som vi lägger på oss själva. Så lätt hänt att det går ut över hästen. Jag förstår verkligen B´s kommentarer om att lita på sin känsla och lita på att det fungerar - för det handlar verkligen mycket om tro/tillit. Blir man osäker är det så lätt hänt att man börjar göra för mycket och kräva för mycket utan att för den skull få bättre kvalitet (snarare tvärtom).

*
När hästen bär sig skapas energi. Jag upplevde att det hänger ihop med upptrappningen - för att kunna utföra en samlande rörelse krävs (och skapas?) energi som i sin tur höjer tonuset. Ibland kan hästen behöva använda den energin framåt. Så B lät ibland hästarna öka på någon gång emellanåt när de bjöd till det, och använde tonushöjningen som ett verktyg för att skapa energi. Ex. på hästen som behöver mer påskjut kunde hon använda galoppfattningar (där hästen höjde tonus i fattningen) för att få mer energi till påskjutet efteråt.


Med reservation för att vi uppfattar saker och ting så olika! :-)
Det här är mest lite tankar som dök upp för egen del under uppvisningen och utifrån de frågor vi fick besvarade. Någon annan lade säkert märke till helt andra detaljer eller hade kanske valt att formulera det annorlunda - lite beroende på vika pusselbitar man tar till sig!










Täcke, någon?

Om någon behöver ett regntäcke i 140cm kan ni kika in på min tradera-auktion! ;-)
http://www.tradera.com/auction/auction.aspx?aid=109977781



*host*, det var hela tiden lite på gränsen till att vi hade behövt 145cm och mer utrymme i halsen... Nu med fläskhalsen är det ett faktum att vi måste skaffa ett nytt, går inte längre att knäppa övre spännet för att halsen är för hög.

Så nu blir det till att leta nytt täcke! Funderar på ett likadant men Original istället så kanske inte halsen är ivägen på samma sätt, lite klurigt bara för Rambo Original i 145cm kunde han inte ha för att det blev för långt i halsen istället och gled ner på bringan så han knappt kunde gå. Är lite orolig att det kan bli samma sak om skärningen inte skiljer så mycket i storlekarna. Sen har han ett Rhino Wug 200g i 145cm som funkar bra, men misstänker att det skulle bli lite stort om det är ofodrat... Har ett Shires Tornado 100g som funkar sådär, inte riktigt illa på något vis men det sitter lite tight i bogarna! :-P (Har ett 300g med halvhals också som funkar bättre, men samma sak där - det är lättare att välja storlek när man ska ha ett fodrat för då passar 145cm perfekt, annars kan det bli för stort).

Är det någon som har förslag på vad som kan passa (ofodrat regntäcke alltså) får ni gärna hojta till! ;-)

Sparka boll


Uppdatering

Jaa... Vad har hänt nu då?


*På stress-fronten har jag försökt träna massor mentalt, analysera och lägga upp en plan, sen har vi övat en del sen sist. Är ju liksom medveten om att det är mig förändringen måste ske i, vare sig det gäller egna mentala "issues", fokus, upplägg på träningen, timing osv.

Tycker iaf det har gett resultat.
Igår kväll så fick vi till vad jag skulle kalla ett riktigt bra pass i nuläget! :) Lugnt och fokuserat. Märktes att han spände till ibland när vi var på väg bortåt mot bortre långsidan av ridhuset så jag undvek att utmana ödet sas och höll mig på ca 2/3 av ridhuset och främst på en större volt i mitten så man ändå snuddar lite vid det läskiga. Kan ju inte gå och begränsa mig hur mycket som helst, man måste ju kunna träna också, samtidigt så tror jag vi lättare kommer till fokus och arbete om man hittar ett avslappnat läge att utgå ifrån först för att sen utöka lite smått när det känns bra. Typ som att jag inte skulle bränna iväg och försöka fatta galopp nu när det är som att tigga om att be om stress och få börja om igen, jämfört med att ta det ett redan hyfsat coolt pass och hinna få tillbaka lugnet under ett och samma pass, få en bra start igen på nästa pass.
Konstruktiva övervägningar! ;)

Jag var iaf riktigt stolt över mig och pålle! Jag höll mig cool och fokuserad, hästen var så lyhörd man kan förvänta sig och försökte lyda mina kommandon även om man märker att han tappat i fysik och det är lite svårare för honom nu än tidigare.
Övade på vändningar/volter och var inte så petig utan försökte med att böja innan vändning/volt och sen släppa efter och låta honom följa böjningen. Red mest på en stor 8:a för att få byta varv ofta och för att inte göra det så krävande. Varierade med att enstaka gånger rida runt hela volten innan vi bytte varv. Travade några varv på stor volt bara och kvalitén blev inte så bra men jag hade inte så stora krav på hästen utan försökte göra rätt själv bara så fick det gå som det gick, han mår bra av att få öva i traven också. Kommer igång bättre i andningen, har lättare för att använda bra tonus som B hade uttryckt det! ;)



Ett av våra "markpass" där han var skvättig av sig.



Man skaffar sig en ponny, och så ser man inte över halsen på den!




Om ni inte är intresserade av hovar kan ni sluta läsa nu!

*Andra punkten på agendan - fossingarna.
Nu har han blivit "riktigt" verkad, i Söndags. Det märks att det blev större omställning i fötterna på honom, på hårt underlag är han lite mer försiktig, men han verkar inte öm, bara han får ta det försiktigt så. Först fick han svårare att gå på snö-underlaget ute och det var nog en teknik-grej, inte van vid fossingarna. Nu när han har börjat vänja sig tycker jag han verkar gå med säkrare fot där det är lite halkigt - kanske att han "känner efter" mer med fötterna nu än innan, vart och hur han sätter ner dom liksom.

Benställningen ser sämre ut nu än innan när han står uppställd. Men det är inget jag fäster mig vid så länge han går rakt och fint när han rör sig och så länge lederna mår bättre. Att lederna och då ffa kotorna och boglederna mår bättre märks tydligt, man kan riktigt känna på dom att dom mår bättre.
Lite flummigt förklarat så tidigare när han hade sko + brodd ( f ö något jag alltid observerat när han gått skodd några månader) så kändes han mycket torrare/stagnerad i kotorna, livlös i jämförelse. Inte så konstigt kanske, skorna stötdämpar ju sämre än hovarna och blodet pumpas inte runt lika bra med skor ivägen, brodden lär dessutom späda på friktionen. Väldigt intressant hursomhelst att känna skillnaden! :-) När han såg som sämst ut såg han nästan kollapsad ut i kotan på v. fram (lite nedsjunken, att kotan ligger djupt) och nu har han rak och fin ställning i kotorna på den ledden. - Det märktes direkt när man drog av dojjerna.



Några kom ihåg-grejer för mig själv som barfotaverkaren kommenterade om hovarna var att på framhovarna var han längre i yttersidan än i innersidan (det är hyfsat troligt att det är det som gjort att han blivit öm i v.framhov, kanske t o m att det börjat separera lite -men jag är ingen expert på området, spånar bara! :P Han var ju lite utfluten nertill också på framhovarna) och på bakhovarna var det tvärtom, att han var högre på insidan än utsidan av hovarna. Så har det nog varit hela tiden vad jag kan minnas av tidigare verkningar, att man fått tagit mer på insidan än utsidan på bakhovarna.
Han har gått och belastat ytterdelen (mittendelen på sidorna) av hovarna för mycket så övre randen på sidorna blivit välvd uppåt. Trakterna var för långa, och då hade vi ändå tagit ner säkert en centimeter där det varit som mest. Tur att det blivit lite i etapper nu när han blivit verkad lite pö om pö tre gånger på en månad! :P
Han hade lite röta i bärranden på vissa ställen men det gick att raspa ner till rötan på alla ställen utom något enstaka där han inte vågade ta mer, och där var det bara ett par mm till det var frågan om. Och så strålrötan då men det gjorde han inget åt, var nog inte mycket mer att göra just nu heller.
För lång i tån, tycker i princip man har kunnat se det på bilderna.
Ändå var det inga större grejer egentligen och inga större förändringar gjorda enligt honom, själv tycker jag man ser stor skillnad på hoven men poängen var väl att hovarna inte såg såå illa ut. Positivt var att bakhovarna var hårda och fina på så vis, svåra att verka! ;-) Framhovarna var också hyfsat hårda för att ha varit skodd en längre tid nu men inte lika hårda som bak.
Kanske redan har råkat glömma något!


Ser lite konstigt ut med ett löv ivägen, bortse från det! ;-)










Premiärprovning av nya sadeln

Nu har äntligen min Star Trekk Española Pro kommit! Jag fick låna stigläder av en stallkompis eftersom mina inte har kommit än (har bara webbers sen tidigare som inte funkar när det är en fast ring som stigläderfäste) och vänta tills den inte ens inbokade träningen i ridhuset var slut, men till slut fick jag iaf min premiärtur! ;-) 
Tyvärr låg den väldigt snett, misstänker att jag inte kommer kunna använda renskinnet under. Det var svårt att ge något rättvist omdöme när det kändes som att jag satt helt snett och inte lyckades rätta till den. Men första intrycket var iaf att det kändes som att sätta sig i en soffa! :-) Mycket mer stöd i sitsen eftersom den är mindre i sitsen än dom jag annars provat rida i. Däremot har man inte samma kontakt som i den andra (Chezz) vilket är på gott och ont. Jag får ändra om en del i ridningen men det blir tydligare för hästen, mindre brus. 

Ett par bilder på sadeln:
 

Fler bilder på sadeln


Undersidan, sett snett upifrån (från bakre delen av sadeln)


Undersidan av sadeln, bakdelen uppåt.

Bilder

"Gamla" sadeln som nu ska säljas:
Chezz Iberico, svart i syntetmocka. One-size motsvarande ca 17,5" säte och passande de flesta hästar i bomvidd. Bomlös sadel i spansk modell med en fastare upphöjning framtill vid manken för att hålla sadeln borta från manken. Min häst har ganska hög manke och ca x-vid i bomvidd och det har funkat bra, fast jag misstänker att det finns kombinationer av hög manke och bomvidd där det riskerar att trycka på manken om sadeln kommer för långt ner.
Finns löstagbara knästöd att få med, dock inte de som följde med sadeln. Mycket bekväm sadel! Kommunikationen mellan häst-ryttare är väldigt tydlig, hästen känner av väldigt små signaler. Vilket såklart både är positivt och negativt! För mig som haft svårt att hitta en bra tyngdpunkt i tidigare sadeln var den här oerhört mycket lättare att hitta en bra lodrät tyngdpunkt i. Hästen verkar gilla den också! (Utom när jag spänner gjorden! ;-) )
Smart lösning av sadelgjordsstropparna, den bakre går snett framåt med löpande v-fäste upptill för att bättre hålla sadeln på plats utan att åka bak. Panelerna under sadeln är löstagbara med kardborre och går att ändra i vidd för att passa bra till manke och rygg.
Den är använd ca 2 månader och i bra skick.
Har tänkt mig 3000:- för den + frakt. Vill man köpa med ett par svarta webbers (i bra skick) och en svart lädergjord med resår i båda ändar (60cm, välvårdad välanvänd men bra skick utom att en av remmarna som ska vara "delad" inte är delad längre pga att sömmen i mitten är borta) så vill jag ha 3250:- plus frakt.



Med blixt för att detaljerna ska synas bättre i stallmörkret! Inte rengjord på bilderna, men det mesta som ser lite konstigt ut är mockan som lagt sig åt olika håll = optiskt. I verkligheten är den såklart inte grå utan svart.




Under kåpan. Kardborren till vänster är för att fästa knästöd i. Stiglädret syns också på bilden, den främre och bakre remmen hör till sadeln.

Jag lägger ut ett par ridbilder också, men det är mest för att jag vill visa upp dom snarare än att det har så mycket med sadeln att göra! ;-)



Som lite pepp till mig själv eftersom diagonalslutorna är något vi (jag) har ganska svårt för! ;-) *host* eller vad vi nu gjorde på bilderna...

Välkommen till min hästlivsblogg!

Jag heter Irene och har för tillfället två hästar; kallblodstravaren Delux Tabac 16 år och varmblodstravaren Ideal Crazy "Kalle" 15 år.
Tanken med denna blogg är att skriva av mig lite om hästeriet och träningen då jag har alldeles för få hästkompisar att prata av mig med! ;-)

Lite om mig:
Jag är en 23-årig tjej som för närvarande jobbar på kundservice (som telefonkommunikatör), på sidan av pluggar jag till Kraniosakralterapueft för häst. För den som inte vet vad Kraniosakral terapi innebär (inte det vanligaste! ;-) ) så är det lite kortfattat en mycket mild behandling som strävar efter att få kroppen hamna i balans genom att "lyssna" på hästens kropp och trigga den att självläka/balansera upp sig.
Förutom det har jag två marsvin som heter Sötis och Knubbis, två hästar som sagt, en pojkvän på distans, ett eget företag i liten skala (som dock är halvt vilande just nu när webmastern åkt till USA) där vi säljer hästvänlig utrustning; www.equicomfort.com .
Jag har precis lyckats ta körkortet på tredje försöket och har inte ens hunnit ta premiärturen än! Det var i Onsdags, 4/4 -08. 
Min musiksmak är hårdrock/metal men även en del andra varianter inom rock. Lyssnar på mycket olika beroende på humör. Hade hoppats kunna åka på Sweden Rock Festival, Wacken Open Air eller Grasspop i sommar, men med den kassa ekonomin blir det nog inget av det i år tyvärr. Har varit på SRF 3 gånger tidigare och Wacken en gång. 
Inom hästeriet så tränar jag för närvarande mest Akademisk Ridkonst. Har även blivit inspirerad mycket av Klassisk Fransk dressyr, men inom den inriktningen är det för svårt att hitta en instruktör här uppe i Norrland, och instruktör behövs inom den ridstilen har jag insett... Det jag gillar med den Akademiska ridkonsten är nog mest att jag alltid tänkt på dressyr som just en konst snarare än något man tävlar och blir bedömd i. Eftersom jag prioriterar känslan i ridningen och hästens hållbarhet/styrka i första hand. Den klassiska franska ridstilen gillar jag eftersom den baseras på filosofin "Riding in lightness", sträva efter självbärighet, balans och lydnad vilket blir "lätthet". För mig som prioriterar ridkänslan så högt så tilltalar de metoderna/den filosofin mig. 


Delux Tabac
Till vardags kallad "Tabac" eller "Tabbe". Fux med stickelhår och stjärn, f-92, u. Pia Tabac e. Auvin ue. Greivin. Slutmätt till 146,7cm.
Av det jag vet om Tabac´s tidigare liv så gick han på travet med inte så jättebra resultat fram till 12 års ålder. Var "bra egentligen" men galopperade ofta har jag fått höra. Jag som är lite insatt i travet sen tidigare (pappa som har varit amatörtravtränare som senast hade ett ganska bra kallblodssto) blev inte direkt imponerad av resultaten, men trava fort kan han har jag iallafall sett! ;-)
Vid 12 års ålder blev han pensionerad från travet och skulle bli ridhäst åt en tjej som då var 13 år(?). Som ville ha honom som hopponny, men han var lite väl pigg och stark för det. Utifrån omständigheterna så tyckte jag tjejen hade gjotr ett bra jobb med Tabac de 2-3 år hon haft honom, men det fanns en hel del brister i utbildningen från mina mått mätt. Sommaren -07 skulle jag först ha honom 3 månader på prov för att se hur det gick. Det började inte så bra efter att kusen fick anmärkningar på böjprovet vid veterinärbesiktning. 2 höger bak, ½ vänster bak, 1½ båda fram. Själv blev jag väldigt förvånad eftersom jag tyckte han verkade ovanligt fräsch för sin ålder och inte visade minsta lilla antydan till att halta utan böjprov. Även så hade han sneda höfter, högra sidan var förskjuten framåt. Jag ville ändå ge det en chans så efter ca 5 veckor åkte vi till klinik och röntgade haserna (att jag misstänkte haserna var pga pingisbollsstora gallor på haserna varav den största på höger has). Böjprovet visade en liten urkalkning i benet men som troligen var genetiskt och med "okänd klinisk betydelse". Dock så borde kusen blivit halt redan på travet eller i hoppningen om det hade någon klinisk betydelse filosoferade jag. Några dagar senare gjorde vi om böjprovet och *poff* visade han ingen hälta! Som max en anmärkning dvs 0-0,5 grader båda bak men svårt att se eftersom det var så lite. Min teori såhär i efterhand var att han hade blivit stel dels av de sneda höfterna och av att bli plötsligt avställd. Det har jag hittills inte behövt ångra eftersom kusen har hållt sig fräsch och skadefri sen dess! Efter en del Equiterapueft-behandlingar och lite egna övningsbehandlingar så har höfterna blivit bra också, kanske någon låsning kvar ungefär vid korset (eller första svanskotan?) som också ska bort. 

Tabac har som sagt en del att jobba på i grunderna. Dels gick han konstant i övertempo. Man kunde sakta ner honom såpass att han i princip travade på stället, och det var ÄNDÅ i övertempo! Tygeltagen lyssnade han inget vidare på, bromsade man bara med tyglarna kunde jag ha en stoppsträcka på 50-100 meter i skritt... Han lyssnar fortfarande inte BRA på tyglarna, jag måste vara himla konsekvent för att han inte ska börja ignorera dom. Men det tar sig! Vi jobbar hittills bara i skritt och trav. Följer min tränares filosofi att börja med en gångart i taget tills grunderna befästs i den gångarten och hästen blivit hyfsat stark och balanserad i den. Traven får vi ibland vare sig jag vill det eller inte, så den har jag varit mer eller mindre tvungen att kunna jobba i också... Men har man lite problem med såna basicssaker som förhållningar och styrning i skritt och trav kan jag räkna ut på ett ungefär hur det skulle bli i galoppen! Ingen mer hoppning för Tabac´s del heller, men det handlar mest om mitt ointresse. 

Tabac kan vara lite ängslig av sig vilket man nog inte skulle gissa på vid första anblicken. Han är ganska ljudkänslig. Förra ägaren berättade att de ofta red ut med huva av den anledningen och jag förstår varför. Han börjar bli liiite härdad nu med tanke på att det byggs en järnväg precis bakom/bredvid stallet och det far omkring lastbilar och grävmaskiner stup i ett och t o m sprängs lite då och då. Han är väldigt hög i rang i hagen. Min andra häst, Kalle, har oftast varit högst i rang tidigare men har fått kliva åt sidan för Tabac. Lyckligtvis är han ganska snäll av sig ändå och skulle inte göra illa någon med flit om han inte blev riktigt pressad till det. Har blivit några bitmärken och lindrigt sparkmärke på Kalle, men ärligt talat är det nog Kalle som triggar till det. 

image1

Kalle busar med Tabac i hagen.

image3

image4



Ideal Crazy, "Kalle"
Mörkbrun valack ca 157cm f-93, u. Sophisticated hill e.Buck Newton.
kalle var travhäst till ca 6 års ålder men saknade "gnista". Han skulle egentligen skickas till slakt eftersom dåvarande ägarna hade gett upp förhoppningarna att göra stjärntravare av honom. Då var jag själv ute efter en ponny på foder men det var lite tunt om ponnyer tillgängliga. Eftersom min pappa kände de som ägde Kalle så propsade han på att vi åkte och tittade på och provred honom, trots att vi bara skulle ha en häst på foder egentligen. Han var riden lite redan, dels av 12-åriga dottern i huset som älskade att busgaloppera omkring, och dels av mamman som red lite dressyr. Han hade också sneda höfter när i fick honom så gissningsvis var det därför han saknat "gnistan" på travet. Det i kombination med att han blir synnerligen arbetsovillig om det tar emot i kroppen, till skillnad från Tabac t ex som snarare springer ifrån det jobbiga. Nu har jag ju lyxen med en pappa som är Equiterapueft, så han blev betydligt fräschare och jämnare i kroppen efterhand. 
Kalle är en riktig personlighet som älskar uppmärksamhet och gillar att påverka människor i smyg. Som att putta omkull en hink och sen bli skitskraj och skutta åt sidan i skräck. Jag inbillar mig att han gör det för att han gillar att få en reaktion från oss människor, och vi börjar såklart skratta åt hans söta skrajsna "oooh vad läskigt!"-uttryck!
Vet inte hur man ska beskriva det, men han är duktig på att överföra sina synpunkter och känslor på oss människor. På gott och ont, ibland lyssnar man lite för mycket och då utnyttjar han det till slut, att man låter honom komma undan med för mycket när han visar att det blir jobbigt och till slut har en häst som tror han kan komma undan med minsta lilla jobbiga, t ex i dressyren. Så man får passa lite på sig själv! Samtidigt som det är skönt att ha en häst som säger till. Kalle säger till vid minsta lilla träningsvärk medans Tabac nog inte skulle säga till förrän han skadat sig rejält... 
Kalle är mycket känslig och lättlärd. Har ridit med grimma på honom och den lyssnar han bra på. Har blivit riden massor med bettlöst också. Är ganska välskolad för hjälperna ändå, men det krävs en del av ryttaren om man ska kunna utnyttja det maximalt, stabil sits, kroppskontroll, kunna sätta honom i balans och hålla koll på kroppsdelarna. De som rider honom bra har kunnat rida riktigt fin galopp, fatta från i princip stillastående, rida travslutor och travöppnor och samlad trav, det mesta i skritt. Han är lättsam på ett svårt sätt skulle man kunna säga - mycket lättsam eftersom han aldrig sticker (kan dra iväg om han blir riktigt skraj men går alltid att få stopp på) inte bockar, stegrar sig osv och brukar vara allmänt lätt att sitta kvar på. Dessutom är han lite lat av naturen som jag brukar säga, även om han uppskattar att bränna uppför en backe i full galopp så uppskattar han även vilan som kommer efter... Samtidigt så måste man hjälpa honom en del för att dressyren och hoppningen ska bli bra, hjälpa till med balans och rakrikta honom framförallt.

Jag lärde mig mycket av Kalle de åren jag hade honom. Just för att han är så duktig på att säga till och det där att man ändå inte kunde sitta och finåka utan behövde lära sig rätt knappar. Me ändå är rätt överseende med en fumlig matte som försöker lära sig.. Sen såldes han till en kompis som ägde honom ca 2 år och sen bestämde sig för att flytta till USA 4 år för att plugga. Hon åkte i höstas. Jag lovade att hjälpa till att hitta en köpare till honom, men sen dess har det gått trögt med den biten... Nu MÅSTE han snart bort eftersom min ekonomi kollapsar av att ha två hästar så jag får börja annonsera mer. Tråkigt att f.d. travare är så oattraktiva för köpare. 
Under tiden så försöker jag aktivera honom på lite olika sätt, bara släppa lös i ridhuset så han får springa av sig när jag är lat, kortare uteritter, promenader, löshoppning, arbete för hand à la AR med mera. 

image2

 Kalle i hagen.


RSS 2.0