tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Jag är så lycklig att jag nästan grinar så snart jag tänker på min lille pålle! :-D
Han är helt UNDERBAR!
Idag var det verkligen så jag tänkte "är det SÅ HÄR det ska kännas?!" :-)

Tabben var så otroligt med! Som att han verkligen uppskattade träningen och villa vara delaktig! Till skillnad från att göra saker lite pliktskyldigt men egentligen vara någon annanstans mentalt.
Det kändes redan första långsidan. Jag skrittade bara på och bad inte om annat än att han skulle gå rakt fram längs spåret - redan där började han själv höja tonus litegrann ungefär som "här brukar vi samla!" med öronen framåt.
Allt bara flöt på!
Efter ett tag bestämde han som vanligt att nu är det dags att trava. Normalt sett brukar jag reagera på ett av följande vis:
*Är jag mitt i en rörelse och jag upplever att nää, vi var ju inte färdiga (som att han vill gå över till traven för att avlasta men jag egentligen vill ha lite mer) då ber jag honom fortsätta skrittjobba i den övning vi höll på med.
*Är det en yrsig dag och jag känner att ja, det är lika bra att få komma igång och andas ordentligt, då kör jag på och fortsätter med samma övning jag var på i trav istället.
*Hade jag ändå tänkt börja trava eller allmänt tycker det är ett bra läge, då omvandlar jag energin till skolskritt istället och gör ett par uppgångar från skolskritt till trav. Brukar få göra ett par intervaller korta - länga innan skolskritten riktigt kommer. Då blir traven mycket bättre.

Men idag var det ett fjärde scenario som jag inte riktigt stött på tidigare. Idag tänkte jag köra alternativ nummer tre - att ta några uppgångar från skolskritt till trav. Gjorde som jag brukade och fokuserade på skolskritt i traven för att få till en övergång utan att tappa energin (eller bromsa för mycket, bättre att omvandla). En gång fick vi till skolskritt men nästa gång vi försökte samma sak började han istället vinkla nästan lika mycket i traven! Att jag fick samma svar från hästen i traven som jag brukar få i skritten när jag begär skolskritt. Det gick inte längre att göra en övergång till skolskritt för jag kunde inte känna gränsen emellan - det var som att den hade suddats ut..
LYCKA!!

Nästa lyckliga moment: efteråt (och efter att han hade fått gå framåt lite som belöning) så kunde Tabac skritta i fri skritt. Inte på lång tygel - utan fri skritt. Som om det var det mest naturliga i världen. Som att han hade landat och var nöjd med det!
Det kanske låter som en fånig grej - men normalt sett så skrittar han för att han är tokmör och känner att okej, jag måste nog vila... eller för att han tänker att vi är klar och bara ska skritta till utgången. Även om han är trött och skrittar på avslappnat och fint så kan man ändå känna rastlösheten i honom. Som att det bubblar upp och kommer bli trav närsomhelst. Att han kan kännas nöjd med skritten (trots att han inte ens fått hellånga tyglar! ;-) ) och bara vara känns stort för oss!

Och ännu nästa lyckliga moment:
Jag tänkte galopp. Och jag kände att han tänkte galopp. Ändå var han helt och hållet med mig- i balans, i fullt styrbart läge (haha, det är inte alla gånger det ens känns så som bra läge under ett pass! ;-) ) och trots att energin gick upp lite så kändes det enbart positivt - energin behöver vi ju för ansatsen till galopp.
Ok, nu kanske jag förmänskligare hästen lite, men det kändes som att han ville galoppera! Det kändes som att han sa: vilken rolig utmaning! hjälp mig matte, hur ska jag göra?
Sen har vi ju inte kommit så långt där än så det tog ett par försök för att komma igång. För att sen i högervarvet kännas så tydligt att yes - nu är han på rätt väg! Att jag känner hästen under mig pussla med hur han ska använda kroppen för att plötsligt befinna sig i ett helt annat läge, i en ansats till galopp helt enkelt.
Känslan var helt underbar! :-D Det där som B brukar prata om att det är så mycket vackrare när det kommer inifrån hästen. Fast en vacker känsla i det här fallet!


Haha, jag är som sagt helt lyrisk! :-) Det här kan jag leva på länge!