Resultatet då?
Igår försökte jag alltså hjärntvätta mig själv att min häst är jätteduktig vad han än gör, och att det är extra roligt när han "uttrycker sig", hittar på något eget! ;-)
Allt för att undvika tjafs. Börjar jag tjafsa emot honom så blir det bara värre om han är distraherad/stressad/orolig.
Tycker experimentet gick riktigt bra! Passet började som ett "oroligt" pass, alltså det hade lika gärna kunnat bli en tjafs-dag. Men tack vare att jag försökte sitta och ge samma fina hjälper, ge massvis med beröm, tänka positivt (att vi är duktiga, att saker och ting är enkelt) så blev kusen iaf mycket mer avslappnad. Det kändes roligt att rida! :-) Lyckad hjärntvätt mao.
I slutändan tycker jag det helt klart är värt det - för det känns som att vi blir ett snäpp bättre även tekniskt sett till slut när jag fått hästens intresse och hjärntvättat mig själv att det är enkelt. Och att det känns enkelt och roligt är mer värt än att det tekniskt sett blir rätt i varje steg.
Pålle känns faktiskt lite bättre i vänstervarvet också! :-)
Överlag har vi haft det svårare i vänster nu ett tag. Och vi har svårare att vända till vänster. En kombo av hans snedhet och att jag inte lyckas inverka rätt med tyngdpunkten skulle jag tro. Men det känns iaf som att det sakta går åt rätt håll.
En annan sak jag tänkt på när jag kollat runt lite på bilder/videoklipp är att det känns som att han har lättare för att sträva in under sig med bakbenen, båda två. Så även när formen som helhet inte ser riktigt bra ut kan bakbenen ändå sträva åt rätt håll! :-) Bättre kontroll på skjutkraften tror jag Birgitta uttryckte det som.
Tror han är på väg att glida utåt och jag försöker få tillbaka tyngdpunkten rätt. Brukar bli sådär när jag ska be honom böja sig utan stöd av väggen och sen går det ett par moment av korrigeringar/förtydliganden (mest av mig själv alltså) innan det blir riktigt rätt.
