Vi joggar runt..

Tabben var fortfarande lite på tårna i hanteringen sen gårdagen, fast i ridningen märktes det inte att han blev stressad igår lustigt nog! :-P Inte med tanke på hur "katapult" han varit några gånger på sistone.
Jag hade kortat stiglädren ett hål igen (från gårdagen, tänkte att det skulle bli stadigare vid ev. galoppförsök från hästryggen men nu blev det ju inget uppsuttet) och usch vad obekvämt det kändes! Som att jag inte kunde slappna av, hade lättare att falla framåt och vika mig åt sidan. Så trots att Tabben kändes väldigt balanserad och trevlig idag så störde jag honom då och då genom att vika mig minsta lilla jag skulle tynga mer i ett stigläder eller att han ändrade sin balans/flyttade mig i sadeln..
Jag övade lite vändningar av bogarna, lite öppnor och lite förvänd böjning (och skolor) men väldigt lite av den varan, övade också på att göra så lite som möjligt. En av anledningarna att han upplevdes stadigare tycker jag var att han kunde gå på tillräckligt lång tygel längre sträckor i taget i traven (tappar han struktur/balans har han en tendens att korta upp sig och då kortar jag tyglarna för att lättare kunna manövrera till struktur/balans igen) och t o m längre än han behöver stundvis utan att falla framåt och utan att nödvändigtvis sakta av till skritt direkt efter. Även när jag behövde styra för att få med hela kroppen kunde jag oftast hålla en lång tygel! :-) Sen kortade han inte av sig "av sig själv" mer än någon enstaka gång och då var det något jag kunde peka på med största sannolikhet var mitt fel, inte något mystiskt som jag ibland upplevt det. Han har två sätt att korta ihop sig - antingen så går han väldigt fint "på tygeln" men spänt och liksom spänner in nosen och gör ibland t o m ett grymtande ljud som att han håller på att kväva sig själv (lite överdrivet, men typ att han orsakar en obekväm position för sig själv) trots att min tygel är lång i förhållande till hans hals. Den grejen tror jag förmodligen är mental, att han känner press på sig. Sen finns det variant två där han egentligen verkar ganska tillfreds men att han går lite för högt med huvudet och lite kort i överlinjen helt enkelt. Mer mot fri form. Då skulle jag vilja ha honom längre för att få med hela överlinjen och kunna få en "riktig" vinkling bak. Varianten där han själv spänner ihop sig tycker jag är svårare att hantera för i det läget tänker han emot bettet så släpper man enbart på tygeln ännu mer (de glappar som sagt redan vid det laget till den grad att hästen lätt hade kunnat sträcka fram nosen till normalläge utan något som tar emot) tenderar han att falla framåt. Men idag kändes det som sagt ganska bra på den fronten!
Han ville gärna gå i övertempo i traven. Stundvis brydde jag mig inte så mycket om det utan fokuserade på styrningen (eftersom han ändå hade ganska bra balans och avslappning konstigt nog) och övningarna vi höll på med t ex flytta in/ut på volten. Men när jag väl bad om lägre tempo tyckte jag han var duktig på det även om det gärna hade räckt med lite finare hjälper. Ville inte träna som förra passet - att fokusera på samling iom att jag upplevde att jag satt så illa idag, så det blev snarare jog än samlad trav. Men då har vi iaf fått ner tempot och energin är lätt att öka på om man så önskar! ;-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0