Tömkörningen som blev något annat
Idag hade jag tänkt tömköra Tabben, eller snarare "long reining" eftersom jag inte har någon gjord och hade tänk testa med grimma istället för bett.
Är lite osäker på den biten på grund av ett par saker: jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig när han plötsligt sneddar inåt, jag brukar inte hinna flytta tillbaka honom med kroppsspråket (placering) och spöet lyssnar han inte så bra på, yttertömmen kanske han hade lyssnat på om jag hinner vara snabb som attans med att styra utåt precis innan han börjar vända. Det andra är att dels när han vänder inåt och dels när jag stannar honom (t ex för att ge godis) så blir det snabbt slack i tömmarna till den grad att dom ligger på marken = säkerhetsrisk.
Hursomhelst, bekväm av mig som jag är så blev det ingen riktig tömkörning. Funderar på om det är säkrast att skaffa gjord först pga det där med tömmarna, jag har ju inte hunnit bli snabb och skicklig än med tömmarna. Det blev istället arbete med grimma och grimskaft där jag gick snett bredvid kusen vid rumpan, dvs samma position som i long reining med nackdelen att inte kunna ta i någon yttertygel och inte kunna gå på pållens yttersida. Men till enklare saker gick det bra ändå tycker jag. Han var förvånansvärt lättmanövrerad - sneddade bara inåt enstaka gånger (mest i högervarvet) och jag kunde bestämma storleken på volter eller huruvida jag ville ha honom längs spåret med endast min placering! :-)
När han började komma in med framdelen (och jag då tänkte att han kanske kommer snedda inåt) så viftade jag med spöet bredvid bogen och huvudet. Vilket inte hjälpte eftersom han inte förstår signalen än, men successivt förde jag spöänden närmare huvudet tills den duttade på honom, då flyttade han sig utåt och jag kunde belöna. Det upprepade vi några gånger. Sen provade jag lite förvänd öppna genom att göra en volt tillbaka och flytta honom sidvärts utåt när han var på väg tillbaka till väggen. Faktiskt hade han lättare med fotförflyttningen i högervarvet, i vänstervarvet verkade han ha svårt att tvära framdelen såpass mycket utan att hans egna fötter hamnade ivägen! :-P Men det gick med lite lirk.
Jag är dålig på det där "fina" och ödmjuka man vill ha i long reining känner jag. Att istället för att börja om när min timing varit lite för dålig eller han hamnar fel in i öppnan så fortsätter jag ändå och då behövs det lite större korrigeringar. Antingen har det blivit en grej inrotad i hjärnan (att man alltid tar igenom det man bett om för att vara konsekvent) eller så har det blivit så med Tabben för att han ändå verkar föredra att man är tydlig.
På sistone har jag läst en del i Perry Wood´s bok "How to create the perfect riding horse". Han betonar hela tiden vikten i att ryttaren ger mjuka och fina hjälper och verkar hela tiden ha andra lösningar på hur man får hästen svara om de fina hjälperna inte fungerar - antingen basicsjobb ända från marken, lära hästen halt genom att böja sig, visualisera en vägg eller ett stup framför sig för att få hästen stanna m.m. Allt det där låter så trevligt och harmoniskt och jag själv vill såklart helst rida med bara tanken, ändå undrar jag över hur det hade gått rent praktiskt med Tabben tidigare i utbildningen, t ex när han varit så framtung att han inte klarat av att stanna från sin obalanserade trav på en fin förhållning, när han varit helt "off" och inte lyssnat (fast där hade säkert markarbete hjälpt, å andra sidan så krävs det ju ibland högt tryck -hög fas- innan hästen reagerar från början även vid NH-jobbet?). Spånar lite. Hursomhelst har han blivit mycket lättsammare nu och aldrig fullt så "hård" som han var från början vilket är himla trevligt!
Är lite osäker på den biten på grund av ett par saker: jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig när han plötsligt sneddar inåt, jag brukar inte hinna flytta tillbaka honom med kroppsspråket (placering) och spöet lyssnar han inte så bra på, yttertömmen kanske han hade lyssnat på om jag hinner vara snabb som attans med att styra utåt precis innan han börjar vända. Det andra är att dels när han vänder inåt och dels när jag stannar honom (t ex för att ge godis) så blir det snabbt slack i tömmarna till den grad att dom ligger på marken = säkerhetsrisk.
Hursomhelst, bekväm av mig som jag är så blev det ingen riktig tömkörning. Funderar på om det är säkrast att skaffa gjord först pga det där med tömmarna, jag har ju inte hunnit bli snabb och skicklig än med tömmarna. Det blev istället arbete med grimma och grimskaft där jag gick snett bredvid kusen vid rumpan, dvs samma position som i long reining med nackdelen att inte kunna ta i någon yttertygel och inte kunna gå på pållens yttersida. Men till enklare saker gick det bra ändå tycker jag. Han var förvånansvärt lättmanövrerad - sneddade bara inåt enstaka gånger (mest i högervarvet) och jag kunde bestämma storleken på volter eller huruvida jag ville ha honom längs spåret med endast min placering! :-)
När han började komma in med framdelen (och jag då tänkte att han kanske kommer snedda inåt) så viftade jag med spöet bredvid bogen och huvudet. Vilket inte hjälpte eftersom han inte förstår signalen än, men successivt förde jag spöänden närmare huvudet tills den duttade på honom, då flyttade han sig utåt och jag kunde belöna. Det upprepade vi några gånger. Sen provade jag lite förvänd öppna genom att göra en volt tillbaka och flytta honom sidvärts utåt när han var på väg tillbaka till väggen. Faktiskt hade han lättare med fotförflyttningen i högervarvet, i vänstervarvet verkade han ha svårt att tvära framdelen såpass mycket utan att hans egna fötter hamnade ivägen! :-P Men det gick med lite lirk.
Jag är dålig på det där "fina" och ödmjuka man vill ha i long reining känner jag. Att istället för att börja om när min timing varit lite för dålig eller han hamnar fel in i öppnan så fortsätter jag ändå och då behövs det lite större korrigeringar. Antingen har det blivit en grej inrotad i hjärnan (att man alltid tar igenom det man bett om för att vara konsekvent) eller så har det blivit så med Tabben för att han ändå verkar föredra att man är tydlig.
På sistone har jag läst en del i Perry Wood´s bok "How to create the perfect riding horse". Han betonar hela tiden vikten i att ryttaren ger mjuka och fina hjälper och verkar hela tiden ha andra lösningar på hur man får hästen svara om de fina hjälperna inte fungerar - antingen basicsjobb ända från marken, lära hästen halt genom att böja sig, visualisera en vägg eller ett stup framför sig för att få hästen stanna m.m. Allt det där låter så trevligt och harmoniskt och jag själv vill såklart helst rida med bara tanken, ändå undrar jag över hur det hade gått rent praktiskt med Tabben tidigare i utbildningen, t ex när han varit så framtung att han inte klarat av att stanna från sin obalanserade trav på en fin förhållning, när han varit helt "off" och inte lyssnat (fast där hade säkert markarbete hjälpt, å andra sidan så krävs det ju ibland högt tryck -hög fas- innan hästen reagerar från början även vid NH-jobbet?). Spånar lite. Hursomhelst har han blivit mycket lättsammare nu och aldrig fullt så "hård" som han var från början vilket är himla trevligt!
Kommentarer
Trackback
