Ofrivillig vila igen
Onsdag
Idag var jag hos Osteopaten igen på morgonen och skulle hinna med stallet mellan osteopatbesöket och jobbet.
Blev för tight med tid för att rida, prioriterade att hinna fylla på vatten i hagen.
Pållarna var grymt söta när jag kom till hagen, båda låg ner åt var sitt håll och myste i solen! :-)
V.bak kändes bättre, var jämngallig både på vänster och höger bak inte mer på vänster, inte varm någonstans och "jämn".
Torsdag
Det blev lite dressyrande i ridhuset (ovanligt! ;-) ) med övningar för balansen, flytta in- ut på volt, försökte sakta ner steget/korta upp steglängden lite successivt och försöka samla upp ett par steg. Han kändes ganska stadig och trevlig tycker jag. Även om jag inte fick så tydligt svar på hjälperna tyckte jag ändå samlingen vi fick till kändes "ärlig".
Fredag
Idag upplevde jag Tabben lite skum. Förmodligen jag som är hypokondriker... Kanske att han hade nån pyttekänning i magen eller var lite loj för att solen sken och det var fint väder, eller kanske att han är på g att bli förkyld men då borde det bryta ut snart tycker jag. Han var pyttelite så igår också.
Så snart hästen är lugn börjar man undra vad som är fel... Typ! ;-) För jag kan egentligen inte peka på något särskilt. Jo iofs, han verkade lite andfådd (men det var när han stod och tittade på stona och grävmaskiner så jag vet inte) och så ville han gärna bita på saker.
Jag motionerade honom ändå, tänkte att om det är förkylning så kanske man då kan hjälpa det på traven att bryta ut så man slipper gå och oroa sig, är det lite magkänning så lindrar det nog att få röra på sig lite lätt. Men det blev bara skritt för säkerhets skull. Jag övade mig på att fokusera, inbilla mig själv att jag var en skicklig dressyrryttare med stolt hållning och prova lägga fokuset lite olika. Under tiden övade jag också på att samla, inte lika tydligt som när man försöker samla max några steg utan bara lite lirkande och experimenterande för att se om man kan förbättra grundsamlingen både fysiskt och mentalt. Försökte tänka mig att jag satt på bakhovarna. Det kändes väldigt bra, kusen lyssnade bra, kändes balanserat och sansat.
Efteråt fick han lite behandling, hade för ont om tid för att ge en "riktig" behandling men tänkte försöka känna efter vad som störde iaf. Något framme vid bröstkorgen (lungorna? hjärtat? något som ligger "i vägen"?) och lite i magen. Kanske mentalt snarare än fysiskt.
