tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Idag hade jag bestämt mig för att göra något lite annorlunda, ta itu med sånt som jag vill att vi ska lära oss. Valde mellan att försöka öva long reining, härda att rida med spö eller rida med tränsbett. Det blev det sista alternativet. Jag var beredd på att det kanske skulle gå riktigt kasst och att vi skulle få öva väldigt basics så jag tog med stången också ner till ridhuset för att kunna växla efter ett tag.
Det gick över förväntan tycker jag! Många säger ju att man absolut inte ska använda stångbett på en häst som är "hård i munnen" eller allmänt lyssnar dåligt på bettet för att det gör dom mer härdade och därmed ännu mer svårridna när man betslar ner. Men i det här fallet tycker jag att stången verkar ha fyllt sitt syfte väl, jag kunde sakta ner mellan alla gångartsvarianter (skritt -halt, trav- halt, trav-skritt) på bara någon meter, han svarade för det mesta direkt. Nu var det nog iofs inte bettet han lyssnade på i första hand utan fokus/sitsen och "ptroo". Ännu bättre! ;-)
Han var inte alls så trippig bak som han har brukat vara på tränsbett (svårare att länga överlinjen på tränsbett tycker jag) utan hade bra ryggverksamhet. Det var långt ifrån perfekt eftersom han stundvis spjärnade emot rejält och körde upp huvudet, han verkade allmänt inte trivas med bettet och gapade massor och spände halsen mycket, det var grymt svårt att göra något finlir tycker jag, särskilt vad gäller böjning. Bäst gick det när jag snarare tänkte att jag ville ha honom rak. Ett par gånger drog han även iväg med mig, lite katapultaktigt sådär. Vilket jag upplevde löstes genom att jag förde bak innerhanden något och låste fast den vid framvalvet på sadeln och fick honom ge efter så han böjde sig inåt och följde böjningen dvs gick in på en volt. Något tillfälle blev det först skritt och sedan halt  + att jag fick lägga till lite innerskänkel för att han äntligen skulle släppa efter. Att ha en lösning för dom situationerna känns väldigt bra eftersom en spjärnande tokstark stjärnkikare som skyfflar på i obalans inte känns trevligt att rida och det känns ffa inte kontrollerbart. 
Stundvis gick han iaf riktigt trevligt med ganska bra överlinje och matte som hade koll på styrningen.   
Bortsett från att han väldigt ofta försökte rycka tyglarna ur händerna på mig (och drog mig ur balans om jag inte var beredd och spjärnade emot i fötter/mage) så kändes han lite lättare att sitta bra på.? Kanske hade han sämre schwung än vanligt ändå, har lite svårt att avgöra men om jag klarar av att sitta mer upprätt utan att falla framåt kan det ju lika gärna vara ett tecken på att det är bättre - lättare i framdelen.

Nåväl, även om jag inte tänker rida ofta på tränsbett så känns det bra att ha provat. Och att få ett kvitto på hur han reagerar efter att jag ridit på stången. Får vara noggrannare med att han inte rycker till sig tyglarna även på stången för det blir så dålig ovana till när jag ska rida på tränsbett.
Det blev mycket trav idag och en del övergångar (!) mellan skritt och trav och trav-halt-trav. Han stog faktiskt lite lugnare när jag ville att han skulle stå stilla upplever jag, men att man fick passa på för att inte bli halvt urryckt ur sadeln. Blev mer kvantitet än kvalitet idag men vi får ta igen det imorgon, eller på träningen på Lördag om inte annat! :-)