Tillbaka till "skol"bänken

Ja så var vilan över för Tabac. Har infört en "traggla på samma sak max två pass"-regel! :-P
Faktiskt fungerade det mycket bra tycker jag, idag blev det säkert 50% skritt (tidsmässigt förmodligen mer, men så går ju traven snabbare! ;-) ) och han var coolare när jag bad honom stanna efter uppsittning t ex.
Däremot upplevde jag inte honom lika mjuk som vanligt, inte lika lyhörd heller. Kändes dags för lite "elakt grovjobb" som jag faktiskt ser det som eftersom jag måste övertala Tabac väldigt tydligt och petigt åtminstone till en början innan han fattar vad som gäller (är han inte genomgymnasticerad sen tidigare i kroppen så blir det ju lite "övertalning" för att göra sånt som är obekvämt också). Först blev det den gamla vanliga förvänd böjning i skritt. Där var jag inte såå krävande tyckte jag men jag försökte vara lite petigare än på sistone för att få tillbaka fokuset. Sen när vi skulle trava kändes det inget vidare mot vad det brukat det var bara kortare glimtar det kändes som att jag fick till det. Även kändes han ganska ovillig men såhär i efterhand tror jag det också var för att han inte är ordentligt lösgjord eller "glömt" hur han ska använda sina muskler efter att ha tränats med kapsonen som han fortfarande står emot mycket (spänner emot).
 Hursomhelst så la jag ner projektet. Lyckligtvis gick han att skritta på(!) jag var riktigt stolt över kusen! En riktig comeback inom det området från att knappt ha velat skritta två steg om det inte varit på lång tygel. Upplevde honom coolare mentalt och att han var lite mer "med" mig även om han inte alltid svarade som jag ville, var nog det som gjorde det. 
Jag testade att få till böjning - växla riktning och/eller böjning- få till böjning i den riktningen om det gått förlorat - och så växla så lite till och från för att verkligen få kontroll över hela hästkroppen och jobba med rakriktning/böjning/bakbensmusklerna/lyhördhet och lite samling. Han spände sig en del och stod emot men jag kände att jag ändå ville komma till det svar jag ville ha för att få lite vettigt jobb gjort. Även om Tabben säkert tyckte vi jobbade jättelänge så var det max 5 minuter och väldigt varierat under den tiden. 
Kvalitén var väl inte den bästa just pga den mentala spänningen, MEN det roligaste var att han verkligen fick till den här skritten som Katrin brukar prata om - när hästen börjar bära/få struktur så den bromsar tempot själv och man kan räkna stegen, att takten finns kvar utan att man hela tiden påminner om tempot (vilket brukar behövas annars om man ska få så långsam takt i Tabben).
En "ny" grej var att jag inte försökte låsa mig till den övning jag hade tänkt göra utan få till böjningen (brydde mig inte ens om det var rätt böjning utan kunde ändra planen om det kändes nyttigare/lättare att komma åt just DET bakbenet eller DEN bogen) och sen utnyttja det jag hade och omvandla till något annat om det kändes som att jag började tappa böjningen. Mycket nyttig övning som jag tänkte öva lite mer på, kanske varva med resten eller vara supernoggrann med att ta pauser.
I BB´s bok "Akademisk Ridkonst" kommer jag ihåg att han påpekade att när hästen känns trött och tycker det är nog - då ber man om ett eller ett par steg/språng till och därefter låter man den vila. Nu var ju det visserligen vid övning inför galoppiruetter men jag tycker det låter vettigt. Att man håller arbetsmoralen uppe men lyssnar på hästens signaler för när den är trött och inte pressar på mer än den klarar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0