Ajaj
Igår (lördag) när jag red och tänkte att jag skulle vara supernoga med att inte låta kusen flytta min sits på volterna så högg det plötsligt till i högerhöften och kändes som att höften höll på att hoppa ur led! :-P Aj aj! Kände efter om det skulle gå att fortsätta rida eller om jag öht skulle kunna ta mig av kusen men det gick över ganska snabbt. Sen kände jag inget mer under ridpasset men imorse när jag cyklade till jobbet högg det också till för varje snurr med högerbenet. Mycket motiverande till att ringa Osteopaten! Fast det får vänta tills på Måndag oavsett, gissar att dom inte har telefontid på helgen.
Tabben var hyfsat cool men gick omkring rastlös vid grinden i hagen och var rätt ivrig att få komma in. Han tyckte nog det var dags eftersom dom andra utom några ston längre bort hade gått in.
Jag trodde att det var en tjej i ridhuset och red så jag stod och väntade läänge (20-30 minuter nånting) med färdigsadlad häst innan jag gick ner till ridhuset eftersom jag inte ville gå dit precis innan hon skulle ut med sin häst, Tabben blir så stressad av att lämnas ensam om en häst går ut så då blir hela ridpasset efter det mest drygt och trotsigt/spänt. Men så visade det sig att hennes häst var redan inne, hon hade bara varit nere för att vattna i ridhuset och eftersom hon åkte direkt efter det kom hon aldrig tillbaka upp till stallet! Tji fick jag! :-P Under den tiden höll Tabben på att somna stackarn.
I ridningen så var han stel och spänd. Inte överdrivet egentligen men kändes väldigt stum mot vad han brukar, både i svaret på tygeltagen och jag hade svårt att få någon överlinje på honom. Stor del av passet var han över tygeln (alltså inte "på tygeln") eftersom jag inte vill placera huvudet på honom bara sådär utan jobba dit formen, men när han var så var det svårt att få något riktigt jobb gjort också stundvis eftersom det är svårare att inverka på hela hästen och få någon struktur i kroppen.
Vi fick till några skolor i förvänd böjning, där gick det ganska bra ändå och han samlade sig bra och fick bra böjning. Även så fick vi till några ok volter och några absolut inte ok volter - blandat, ok böjning på volt och längs väggen och absolut inte ok böjning längs volt och väggen... Han tror ju att vi ska rida diagonalsluta istället för volt och tänker jag egentligen öppna på volt blir det helt knas! Vi började med diagonalslutor för tidigt tycker jag. Eller så får jag helt enkelt ta att han glömmer bort hur man går på volt för varje ny grej vi lär in...
I traven var det inget vidare pga stumheten. Han gick i övertempo stundvis nästan i travarform och var väldigt svårstyrd. Samtidigt så fanns det egentligen inte så mycket motor utan när det började bli lite bättre = jobbigare så bröt han gärna av. Inte likt Tabben tycker jag så det känns verkligen att vi är i en svacka.
Sen blev jag så less på att traggla och ändå inte komma någon vart att jag släppte ut kapsontyglarna och tyckte att nu ska jag försöka slappna av och vara mer konsekvent men "fri" i handen, alltså länga tyglarna ordentligt men ändå använda stången då och då vid behov för halvhalter och försöka styra med vikt och tanke. Men utan så stora krav på att det blev dit vi skulle (kunde diffa sisådär 20 meter ;-) ). Först blev det spring och fläng stjärnkikare och jag började undra vad jag hade gett oss in på, han blir ju i regel stressad när han tappar balansen och får springa på fritt sådär utan hjälp. Men han verkade rätt cool ändå i huvudet. Sen blev det successivt bättre och jag kunde börja rida lite volter och rakt fram innanför spåret bland annat i båda varv! :-) Fortfarande övertempo då och då och inte direkt bra men stundvis samlade han själv ihop sig lite och fick ganska bra böjning/struktur. Vilket gjorde att jag tyckte det var värt det!
Imorgon (idag rättare sagt) ska jag rida utan kapsonen hade jag tänkt. Egentligen helt fel eftersom vi inte är redo för det och jag inte kan ställa honom enbart för sitsen. Å andra sidan är det inte alla gånger jag kan ställa honom med kapsonen heller och han blir lättare spänd med den + att jag lättare blir stum/spänd i armarna. Tänkte försöka bryta den trenden!
Om inte annat så får matte lite variation! ;-)
Tabben var hyfsat cool men gick omkring rastlös vid grinden i hagen och var rätt ivrig att få komma in. Han tyckte nog det var dags eftersom dom andra utom några ston längre bort hade gått in.
Jag trodde att det var en tjej i ridhuset och red så jag stod och väntade läänge (20-30 minuter nånting) med färdigsadlad häst innan jag gick ner till ridhuset eftersom jag inte ville gå dit precis innan hon skulle ut med sin häst, Tabben blir så stressad av att lämnas ensam om en häst går ut så då blir hela ridpasset efter det mest drygt och trotsigt/spänt. Men så visade det sig att hennes häst var redan inne, hon hade bara varit nere för att vattna i ridhuset och eftersom hon åkte direkt efter det kom hon aldrig tillbaka upp till stallet! Tji fick jag! :-P Under den tiden höll Tabben på att somna stackarn.
I ridningen så var han stel och spänd. Inte överdrivet egentligen men kändes väldigt stum mot vad han brukar, både i svaret på tygeltagen och jag hade svårt att få någon överlinje på honom. Stor del av passet var han över tygeln (alltså inte "på tygeln") eftersom jag inte vill placera huvudet på honom bara sådär utan jobba dit formen, men när han var så var det svårt att få något riktigt jobb gjort också stundvis eftersom det är svårare att inverka på hela hästen och få någon struktur i kroppen.
Vi fick till några skolor i förvänd böjning, där gick det ganska bra ändå och han samlade sig bra och fick bra böjning. Även så fick vi till några ok volter och några absolut inte ok volter - blandat, ok böjning på volt och längs väggen och absolut inte ok böjning längs volt och väggen... Han tror ju att vi ska rida diagonalsluta istället för volt och tänker jag egentligen öppna på volt blir det helt knas! Vi började med diagonalslutor för tidigt tycker jag. Eller så får jag helt enkelt ta att han glömmer bort hur man går på volt för varje ny grej vi lär in...
I traven var det inget vidare pga stumheten. Han gick i övertempo stundvis nästan i travarform och var väldigt svårstyrd. Samtidigt så fanns det egentligen inte så mycket motor utan när det började bli lite bättre = jobbigare så bröt han gärna av. Inte likt Tabben tycker jag så det känns verkligen att vi är i en svacka.
Sen blev jag så less på att traggla och ändå inte komma någon vart att jag släppte ut kapsontyglarna och tyckte att nu ska jag försöka slappna av och vara mer konsekvent men "fri" i handen, alltså länga tyglarna ordentligt men ändå använda stången då och då vid behov för halvhalter och försöka styra med vikt och tanke. Men utan så stora krav på att det blev dit vi skulle (kunde diffa sisådär 20 meter ;-) ). Först blev det spring och fläng stjärnkikare och jag började undra vad jag hade gett oss in på, han blir ju i regel stressad när han tappar balansen och får springa på fritt sådär utan hjälp. Men han verkade rätt cool ändå i huvudet. Sen blev det successivt bättre och jag kunde börja rida lite volter och rakt fram innanför spåret bland annat i båda varv! :-) Fortfarande övertempo då och då och inte direkt bra men stundvis samlade han själv ihop sig lite och fick ganska bra böjning/struktur. Vilket gjorde att jag tyckte det var värt det!
Imorgon (idag rättare sagt) ska jag rida utan kapsonen hade jag tänkt. Egentligen helt fel eftersom vi inte är redo för det och jag inte kan ställa honom enbart för sitsen. Å andra sidan är det inte alla gånger jag kan ställa honom med kapsonen heller och han blir lättare spänd med den + att jag lättare blir stum/spänd i armarna. Tänkte försöka bryta den trenden!
Om inte annat så får matte lite variation! ;-)
Kommentarer
Trackback
