tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Jag heter Irene och har för tillfället två hästar; kallblodstravaren Delux Tabac 16 år och varmblodstravaren Ideal Crazy "Kalle" 15 år.
Tanken med denna blogg är att skriva av mig lite om hästeriet och träningen då jag har alldeles för få hästkompisar att prata av mig med! ;-)

Lite om mig:
Jag är en 23-årig tjej som för närvarande jobbar på kundservice (som telefonkommunikatör), på sidan av pluggar jag till Kraniosakralterapueft för häst. För den som inte vet vad Kraniosakral terapi innebär (inte det vanligaste! ;-) ) så är det lite kortfattat en mycket mild behandling som strävar efter att få kroppen hamna i balans genom att "lyssna" på hästens kropp och trigga den att självläka/balansera upp sig.
Förutom det har jag två marsvin som heter Sötis och Knubbis, två hästar som sagt, en pojkvän på distans, ett eget företag i liten skala (som dock är halvt vilande just nu när webmastern åkt till USA) där vi säljer hästvänlig utrustning; www.equicomfort.com .
Jag har precis lyckats ta körkortet på tredje försöket och har inte ens hunnit ta premiärturen än! Det var i Onsdags, 4/4 -08. 
Min musiksmak är hårdrock/metal men även en del andra varianter inom rock. Lyssnar på mycket olika beroende på humör. Hade hoppats kunna åka på Sweden Rock Festival, Wacken Open Air eller Grasspop i sommar, men med den kassa ekonomin blir det nog inget av det i år tyvärr. Har varit på SRF 3 gånger tidigare och Wacken en gång. 
Inom hästeriet så tränar jag för närvarande mest Akademisk Ridkonst. Har även blivit inspirerad mycket av Klassisk Fransk dressyr, men inom den inriktningen är det för svårt att hitta en instruktör här uppe i Norrland, och instruktör behövs inom den ridstilen har jag insett... Det jag gillar med den Akademiska ridkonsten är nog mest att jag alltid tänkt på dressyr som just en konst snarare än något man tävlar och blir bedömd i. Eftersom jag prioriterar känslan i ridningen och hästens hållbarhet/styrka i första hand. Den klassiska franska ridstilen gillar jag eftersom den baseras på filosofin "Riding in lightness", sträva efter självbärighet, balans och lydnad vilket blir "lätthet". För mig som prioriterar ridkänslan så högt så tilltalar de metoderna/den filosofin mig. 


Delux Tabac
Till vardags kallad "Tabac" eller "Tabbe". Fux med stickelhår och stjärn, f-92, u. Pia Tabac e. Auvin ue. Greivin. Slutmätt till 146,7cm.
Av det jag vet om Tabac´s tidigare liv så gick han på travet med inte så jättebra resultat fram till 12 års ålder. Var "bra egentligen" men galopperade ofta har jag fått höra. Jag som är lite insatt i travet sen tidigare (pappa som har varit amatörtravtränare som senast hade ett ganska bra kallblodssto) blev inte direkt imponerad av resultaten, men trava fort kan han har jag iallafall sett! ;-)
Vid 12 års ålder blev han pensionerad från travet och skulle bli ridhäst åt en tjej som då var 13 år(?). Som ville ha honom som hopponny, men han var lite väl pigg och stark för det. Utifrån omständigheterna så tyckte jag tjejen hade gjotr ett bra jobb med Tabac de 2-3 år hon haft honom, men det fanns en hel del brister i utbildningen från mina mått mätt. Sommaren -07 skulle jag först ha honom 3 månader på prov för att se hur det gick. Det började inte så bra efter att kusen fick anmärkningar på böjprovet vid veterinärbesiktning. 2 höger bak, ½ vänster bak, 1½ båda fram. Själv blev jag väldigt förvånad eftersom jag tyckte han verkade ovanligt fräsch för sin ålder och inte visade minsta lilla antydan till att halta utan böjprov. Även så hade han sneda höfter, högra sidan var förskjuten framåt. Jag ville ändå ge det en chans så efter ca 5 veckor åkte vi till klinik och röntgade haserna (att jag misstänkte haserna var pga pingisbollsstora gallor på haserna varav den största på höger has). Böjprovet visade en liten urkalkning i benet men som troligen var genetiskt och med "okänd klinisk betydelse". Dock så borde kusen blivit halt redan på travet eller i hoppningen om det hade någon klinisk betydelse filosoferade jag. Några dagar senare gjorde vi om böjprovet och *poff* visade han ingen hälta! Som max en anmärkning dvs 0-0,5 grader båda bak men svårt att se eftersom det var så lite. Min teori såhär i efterhand var att han hade blivit stel dels av de sneda höfterna och av att bli plötsligt avställd. Det har jag hittills inte behövt ångra eftersom kusen har hållt sig fräsch och skadefri sen dess! Efter en del Equiterapueft-behandlingar och lite egna övningsbehandlingar så har höfterna blivit bra också, kanske någon låsning kvar ungefär vid korset (eller första svanskotan?) som också ska bort. 

Tabac har som sagt en del att jobba på i grunderna. Dels gick han konstant i övertempo. Man kunde sakta ner honom såpass att han i princip travade på stället, och det var ÄNDÅ i övertempo! Tygeltagen lyssnade han inget vidare på, bromsade man bara med tyglarna kunde jag ha en stoppsträcka på 50-100 meter i skritt... Han lyssnar fortfarande inte BRA på tyglarna, jag måste vara himla konsekvent för att han inte ska börja ignorera dom. Men det tar sig! Vi jobbar hittills bara i skritt och trav. Följer min tränares filosofi att börja med en gångart i taget tills grunderna befästs i den gångarten och hästen blivit hyfsat stark och balanserad i den. Traven får vi ibland vare sig jag vill det eller inte, så den har jag varit mer eller mindre tvungen att kunna jobba i också... Men har man lite problem med såna basicssaker som förhållningar och styrning i skritt och trav kan jag räkna ut på ett ungefär hur det skulle bli i galoppen! Ingen mer hoppning för Tabac´s del heller, men det handlar mest om mitt ointresse. 

Tabac kan vara lite ängslig av sig vilket man nog inte skulle gissa på vid första anblicken. Han är ganska ljudkänslig. Förra ägaren berättade att de ofta red ut med huva av den anledningen och jag förstår varför. Han börjar bli liiite härdad nu med tanke på att det byggs en järnväg precis bakom/bredvid stallet och det far omkring lastbilar och grävmaskiner stup i ett och t o m sprängs lite då och då. Han är väldigt hög i rang i hagen. Min andra häst, Kalle, har oftast varit högst i rang tidigare men har fått kliva åt sidan för Tabac. Lyckligtvis är han ganska snäll av sig ändå och skulle inte göra illa någon med flit om han inte blev riktigt pressad till det. Har blivit några bitmärken och lindrigt sparkmärke på Kalle, men ärligt talat är det nog Kalle som triggar till det. 



Kalle busar med Tabac i hagen.







Ideal Crazy, "Kalle"
Mörkbrun valack ca 157cm f-93, u. Sophisticated hill e.Buck Newton.
kalle var travhäst till ca 6 års ålder men saknade "gnista". Han skulle egentligen skickas till slakt eftersom dåvarande ägarna hade gett upp förhoppningarna att göra stjärntravare av honom. Då var jag själv ute efter en ponny på foder men det var lite tunt om ponnyer tillgängliga. Eftersom min pappa kände de som ägde Kalle så propsade han på att vi åkte och tittade på och provred honom, trots att vi bara skulle ha en häst på foder egentligen. Han var riden lite redan, dels av 12-åriga dottern i huset som älskade att busgaloppera omkring, och dels av mamman som red lite dressyr. Han hade också sneda höfter när i fick honom så gissningsvis var det därför han saknat "gnistan" på travet. Det i kombination med att han blir synnerligen arbetsovillig om det tar emot i kroppen, till skillnad från Tabac t ex som snarare springer ifrån det jobbiga. Nu har jag ju lyxen med en pappa som är Equiterapueft, så han blev betydligt fräschare och jämnare i kroppen efterhand. 
Kalle är en riktig personlighet som älskar uppmärksamhet och gillar att påverka människor i smyg. Som att putta omkull en hink och sen bli skitskraj och skutta åt sidan i skräck. Jag inbillar mig att han gör det för att han gillar att få en reaktion från oss människor, och vi börjar såklart skratta åt hans söta skrajsna "oooh vad läskigt!"-uttryck!
Vet inte hur man ska beskriva det, men han är duktig på att överföra sina synpunkter och känslor på oss människor. På gott och ont, ibland lyssnar man lite för mycket och då utnyttjar han det till slut, att man låter honom komma undan med för mycket när han visar att det blir jobbigt och till slut har en häst som tror han kan komma undan med minsta lilla jobbiga, t ex i dressyren. Så man får passa lite på sig själv! Samtidigt som det är skönt att ha en häst som säger till. Kalle säger till vid minsta lilla träningsvärk medans Tabac nog inte skulle säga till förrän han skadat sig rejält... 
Kalle är mycket känslig och lättlärd. Har ridit med grimma på honom och den lyssnar han bra på. Har blivit riden massor med bettlöst också. Är ganska välskolad för hjälperna ändå, men det krävs en del av ryttaren om man ska kunna utnyttja det maximalt, stabil sits, kroppskontroll, kunna sätta honom i balans och hålla koll på kroppsdelarna. De som rider honom bra har kunnat rida riktigt fin galopp, fatta från i princip stillastående, rida travslutor och travöppnor och samlad trav, det mesta i skritt. Han är lättsam på ett svårt sätt skulle man kunna säga - mycket lättsam eftersom han aldrig sticker (kan dra iväg om han blir riktigt skraj men går alltid att få stopp på) inte bockar, stegrar sig osv och brukar vara allmänt lätt att sitta kvar på. Dessutom är han lite lat av naturen som jag brukar säga, även om han uppskattar att bränna uppför en backe i full galopp så uppskattar han även vilan som kommer efter... Samtidigt så måste man hjälpa honom en del för att dressyren och hoppningen ska bli bra, hjälpa till med balans och rakrikta honom framförallt.

Jag lärde mig mycket av Kalle de åren jag hade honom. Just för att han är så duktig på att säga till och det där att man ändå inte kunde sitta och finåka utan behövde lära sig rätt knappar. Me ändå är rätt överseende med en fumlig matte som försöker lära sig.. Sen såldes han till en kompis som ägde honom ca 2 år och sen bestämde sig för att flytta till USA 4 år för att plugga. Hon åkte i höstas. Jag lovade att hjälpa till att hitta en köpare till honom, men sen dess har det gått trögt med den biten... Nu MÅSTE han snart bort eftersom min ekonomi kollapsar av att ha två hästar så jag får börja annonsera mer. Tråkigt att f.d. travare är så oattraktiva för köpare. 
Under tiden så försöker jag aktivera honom på lite olika sätt, bara släppa lös i ridhuset så han får springa av sig när jag är lat, kortare uteritter, promenader, löshoppning, arbete för hand à la AR med mera. 



 Kalle i hagen.