Träning för Anna-Clara 20110319

Första utmaningen för dagen (nej, lastningen var faktiskt ingen utmaning! ;-) ) blev otippat nog att ta sig till gästhagen. De hade förvarnat att det var oplogat men lite upptrampat i hagarna, men inte att det skulle vara en halvmeter (tung) snö att ta sig igenom för att ens komma till hagen! :-S Stackars Tabben fick hoppa/simma igenom med mig bredvid som försökte hålla mig ur vägen och hänga med i farten.. Sen fick vi fiska upp övertråden som låg under snön på en liten del av hagen. Det gick ju bra att ta sig dit, men nog oroade jag mig för att behöva gå minst tre vändor till genom djupsnön.
Farsan var ännu oroligare för det än mig, han tyckte det var livsfarligt och att hästarna kunde bryta benen av sig. (Själv tänkte jag egoistiskt nog mer på risken att hamna under hästen för att man inte hinner undan.) Så han ställde sig och skottade hela stigen till hagen på ca 30 meter för hand! Snyggt jobbat farsan! :-D


Överhuvudtaget skötte sig Tabac jättebra! Han stod lugnt och snällt i stallet, kunde stå hyfsat lugnt och tålmodigt i ridhuset och vänta innan vi skulle rida, ibland var han tvungen att gå och då räckte det med att ta en volt så kunde han stå stilla igen sen. Visst tittade han lite när vi skulle rida för det var ju lite skumt jämfört med hur det ser ut hemma, men det var egentligen ingenting jämfört med hur mycket potentiella störningsmoment som fanns.
Det enda var att han inte ville gå ut från ridhuset och in till stallet igen, där frös han fast och krävde en hel del tålamod och övertalning. Gissningsvis för att han hörde en häst som förde oväsen precis när vi skulle gå in första gången, eller kanske att han tyckte det var suspekta färgskiftningar på golvet.
Trots det så tyckte jag det han gjorde bra övervägde det lilla hjärnspöket! :-)







Själva ridningen då?
Tja, vad ska man säga... Jag (tror att jag) förstår varför instruktören lär ut som hon gör och varför hon kommenterade de saker hon gjorde. Men det känns ändå bakvänt utifrån att vi redan har provat många olika metoder och liksom börjat lära oss i vilken ordning man behöver ta saker och ting för att det ska hända något.
Det var bra att få lite perspektiv på vad andra prioriterar tycker jag.


Jag tror inte på att rida "framifrån och bak". Alltså att man först ska placera huvudet och framänden för att man prioriterar lösgjordheten/sökningen och ställning/böjning före hur hästen jobbar bak, att det liksom skulle vara en förutsättning för att kunna börja jobba rätt bak. Varför? Jo, för att jag tycker att man ofta sabbar för hästen när det inte börjar bakifrån. Om det finns bak, då syns det fram också, finns det inte bak så är det för mig logiskt att det är därifrån man börjar att fokusera - även om det i det läget kanske inte kan sprida sig hela vägen genom kroppen så att säga, att hästen (eller ryttaren för den delen) inte klarar det än. Huvudet blir som kronan på verket när det stämmer bakifrån igenom hela kroppen, och jag tycker inte jobbet behöver vara bortkastat för att huvudet och halsen inte "är med" än, så länge man märker att hästen arbetar med rätt tonus bak.



Vi satt en hel lektion med att försöka få till böjning/sökning framifrån i skritt på en volt. Ok, för rättvisans skull ska tilläggas att vi red lite längs fyrkanten också och bytte varv då och då.
(Det kändes väldigt bakvänt för mig eftersom han inte kan länga ut halsen ordentligt om hävarmen bakifrån inte finns. Därav att vi fått jobba mycket med korta-länga. Kortandet hjälper till att skapa förutsättningar för att kunna länga, och längningen underlättar för att bibehålla avslappning/sökning även i den kortade fasen.)

Jag skulle fokusera mycket på bålrotationen och tänka att jag satt med ner i höften/innerskänkeln när hästens bakben sattes ner.  (Det är ju lite så jag redan försökt fokusera framförallt i vänstervarvet, men då mer att jag verkligen kommer ner på insidan och försöker jämna till höfterna, eftersom bara det kan kännas som en utmaning i sig.)
Yttertygeln ordentligt längd och lite vibration på inner för att försöka trigga till böjningen. (Att fokusera på att länga yttertygeln kändes nyttigt eftersom jag börjat slarva med det över vintern, men att greja med inner har vi precis fått i hemläxa av B att undvika.. Även så brukar jag inte länga tygeln om han inte är i balans bakifrån att följa med handen. Hellre rätta till grundproblemet bakifrån, ex. balansen, för att sen kunna släppa mer fram.
Bäst gick han när jag inte behövde följa några instruktioner utan vi bara skrittade omkring och pratade. Haha! Men då kändes det ju lite som att man satt och red på det vi redan jobbat fram i hästen - kunna slappna av och följa sitsen/tygellängden, det rakriktningsjobb och balansjobb som redan är gjort.)

Andra passet skulle vi prova att tänka lite öppna och sluta. (Återigen så tyckte jag det var bra att bli påmind om vikten att länga yttertygeln. Den ska ju också vara en flyttande hjälp, men tanken är ju inte att den ska vara det på så vis att man kortar yttersidan. Alltså att den flyttar in framdelen innanför spåret och anger ramen, men att ramen ska vara lång nog för att ytterbogen ska få plats och inte räta ut hästen.)
Innerhöften aningens fram och lite pill i innertygeln vid sluta, se till att fortfarande sitta på inner sittben.
Med hela innerskänkeln uppifrån höften be hästen sätta under sig mer med innerbak vid öppnan, i kombination med att se till att ha tillräckligt långa tyglar ffa yttertygeln men pilla lite ställning vid behov i inner, ev. också pytteförhållningar i takt med att innerfram sattes ner. 
(Lustigt nog så hade han mycket svårare med vänsterbak och vänster höft den här dagen, men slutsatsen av det tar jag som att han egentligen har svårt med båda bakben bara på olika sätt. Att det bästa är att inte glömma något utav dom! :-) Vilket även Anna-Clara höll med om. )

Precis i slutet av passet fick vi visa lite trav, och då gjorde jag lite samlad skritt (utan att bry mig om huvudet) som förberedande vare sig vi fick eller inte (jag kände pressen på mig över huvudfokuseringen! haha) och han visade upp en trevlig och balanserad trav. (Jag tror hon förstod mer då vad jag försökt säga ett par gånger under passet, att för att kunna länga behöver han först ha hittat lite samling. Men om man vill länga MER i den traven är det ju ingen idé att bara sitta och länga på tygeln utan man måste förbättra balansen och jobbet bakifrån ett snäpp till så nosen fortfarande är framme, annars kommer man ju ändå inte åt bakre delen, utan halsen längs men nosen kröks in till slut. Pillar man där framme riskerar man då bara att sabba det man gjort bakifrån upplever jag.)






Så - som ni kanske förstått så tycker jag inte det funkade så bra med denna tränare. Vi fick helt enkelt inte hjälp med att få det funka som tränaren ville, utan mer "så här vill jag att ni ska jobba och att det ska se ut" men i praktiken så tyckte jag inte det fungerade eller att vi fick hjälp nog för att kunna ta oss dit. Hon är dock säkert väldigt skicklig om hon rider själv och kanske med en annan typ av häst, även möjligt att det skulle bli bättre och bättre ju mer hon förstår sig på hästen ifråga. Sen skulle jag och Tabac dö av tristess av att sitta och nöta så dag ut och dag in. Jag tycker som sagt mest synd om tränaren...
Men vissa bra "kom ihåg" fick vi med oss hem och andra synvinklar, så bortkastat tycker jag inte det var! Sånt man kan försöka integrera i det vi redan gör.

Kommentarer
Postat av: Johanna

Tycker det är kanon att du trots allt ger det en chans...det är ju först efter man testat som man vet om det är vad man söker eller ej :)

Bra med miljöträning också, att komma bort hemifrån.

2011-03-20 @ 19:16:31
URL: http://walkyria.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0