tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

I Tisdags fick Tabben besök av veterinär för tandkontroll.
Ett par hakar raspades bort och det började bli lite mellanrum mellan tänderna där det kan fastna foderrester, men i övrigt såg det bra ut. Bra tänder och fin mun för åldern!


Igår fick han vila. Tänkte att han kanske var mör i munnen fortfarande. Han fick dessutom ks-behandling igen. Efter att tandläkaren har hållit på att bända upp käkarna med munstege, raspat i tänderna och dragit i tungan så kan det vara trevligt att få allt lite lugnare och balanserat igen! ;-)   

 

Lite kort/spänd här, men det är svårt nog att få till travbilder ändå! :-P

Min häst är verkligen underbar! :-)


Igår kväll så tränade vi lite på att lyfta fötterna. Han kan ju lyfta framfötterna som trick, typ vacker tass. Praktiskt när man ska sopa där hästen står, så kan man sopa under hovarna också! ;-)
Jag vill gärna lära honom lyfta bakfötterna på kommando också. Haha, dels för att kunna göra samma sop-trick bak, riktigt bekvämt det där, och dels som påbörjan till att lära in yoga (ta godis mellan bakbenen).
Vi tränade inte mycket alls, typ lyfta fötterna tre gånger per bakhov, fast i två olika omgångar med någon timmes mellanrum. Han lärde sig riktigt snabbt från att ha fått beröm bara för att han börjat vila på foten till att lyfta benet ordentligt rakt upp! :-)

Hade egentligen tänkt rida, det var bra väder och ingen nere i ridhuset. Men det kändes som att han ville ha behandling så han fick en ordentlig KS-behandling istället. Han är så oerhört tacksam att behandla! Lätt att få kontakt med, som att han försöker hjälpa till. När jag behandlade vid bringan och stod lite framför honom så sträckte han ut halsen och pussade på mig med mulen! Söta pållen! :-D

Det har blivit lite hafsigt med ridningen under senare veckan. Sällan jag hunnit rida ett full-långt pass utan en massa störningsmoment eller utan att behöva stressa tidsmässigt.
Men tack och lov så blir det mesta jobb vi får till riktigt bra när vi väl har lugn och ro. Riktigt bra för att vara oss alltså! ;-)
Ikväll kändes tabben riktigt lydig stark och fin! :-)
Dessutom lät det rätt så rejält ett par gånger bara och då var han så fokuserad på mig att det inte gjorde något. (Det blåste så ridhusplåten skakade.)


Farsan skulle vara snäll och ta lite bilder, men dom blev tyvärr inte mycket att hurra för.
Den här tycker jag ser lite kul ut. Någon som kan gissa vad hästen gör? Eller... eh... ÄR det en häst? Haha!

Alla årstider har sina för- och nackdelar. Och oftast någon sån grej stor nog så man anpassar sig och skippar ridningen på grund av vädret. På vintern kan det ju vara snöstorm eller extrem kyla (kylan brukar inte stoppa mig, men snö och blåst i kombination), på våren kan det vara geggigt och förrädiskt eller extremt halkigt underlag (hehe, om man inte har ridhus! ;-) men har man ridhus är det snöras från taket som stör), på sommaren är det nog ovanligt, skulle vara att det blåser riktigt ordentligt. Men det tycker jag är vanligare på hösten. Som nu!
Idag blåste det nästan storm. Jag kunde knappt gå ut genom porten som vätter mot kajen för att vindtrycket höll emot, man fick trycka som en dåre och passa på efter värsta vindpustarna. Sen kändes det som att jag skulle välta bara av att gå över vägen till bilen. :-o En flaggstång hade brutits av utav vinden inne i stan, och en brygga i kanalen hade lossnat på ena sidan och flöt omkring mitt i kanalen.

Det blev alltså ingen ridning idag! Däremot fick Tabben hovarna fixade. Efter exakt 2 veckor och det kändes faktiskt lagom, bara man inte tar för mycket varje verkning. Det fanns en del att verka, men inte så mycket så man hann märka att han blev besvärad av hovarna. Nu ska jag försöka hålla 2v eller max 2½ till nästa verkning också, men behåller hoppet om att det kanske växer långsammare under vintermånaderna.






Igår fick vi till ett riktigt bra pass tycker jag. Haha, fast det var nog som vanligt egentligen, men jag hade sänkt mina förväntningar efter att vi hade en katastrofdag innan med alldeles för dåliga förutsättningar och en massa störningsmoment! :-P (Ett ekipage som skulle hoppa i ridhuset och hade byggt upp en hel bana. Hade jag vetat att det skulle ta ca en halvtimme innan de tagit sig iväg så skulle jag ha lagt ner och gått tillbaka till stallet.)
Vi övade massor på diagonalslutor och skrittpiruetter. Eller tja, 4 olika övningar fast bara sisådär 2 gånger per varv.
Tabac var jätteduktig för han lyssnade verkligen och gick "steg för steg" vilket underlättar enormt när det rör sig om diagonalslutor som är svåra nog att manövrera utan pålle som slinker iväg, och i piruetterna för att han ska kunna känna efter och börja hitta tekniken. Vi är fortfarande inte alls bra på varken diagonalslutor eller piruetter, men det känns ändå som att det har gått framåt på sistone, att gångerna vi faktiskt får till något konstruktivt blir fler och fler! :-)

Nu måste jag ta tag i att hitta tillbaka sitsen igen. Ett evighetsprojekt det där!
Förmodligen har jag sabbat den när kuse varit avstängd/stressad och jag själv har för mycket att tänka på innan vi kan komma till något vettigt jobb överhuvudtaget, och måste reagera för mycket på reflexer för att hinna med hästen. För jag fick återfall då när jag skulle försöka rida efter att hoppryttaren varit i ridhuset och Tabben hade hunnit stressa upp sig successivt av kombinationen störningsmoment och inte kunna fokusera och få plats att jobba (för att vi behövde väja för en annan häst när jag väl började rida, som skulle galoppera sin unghäst och använde hela fyrkanten). Jag började kura ihop mig och hamna i framvikt som i försvars-reflex. Även om jag fixade till det när jag kom på mig så gick det inte att fokusera på det (eller något annat för den delen) så katastrof-sitsen var tillbaka igen efter bara några sekunder.
Tänk vad fokus, eller brist på det snarare, kan göra mycket!

...är det något ni applicerar i ridningen?

Tycker jag kommer i kontakt med det mer och mer. Att det handlar mer om vad man INTE ska göra än om vad man ska göra för att få effekt.. Fast det är nog ganska naturligt att man gör alldeles för mycket för att överhuvudtaget få ett resultat tills man lärt sig -vad- som ger effekten och kan skala bort resten?

Sen finns det ju mer renodlat göra genom att inte göra. T ex att lära hästen att gå kvar i böjning genom att man konsekvent låter hästen vara ifred så snart man gått in på det böjda spåret. Att man inte egentligen styr in hästen på ett böjt spår utan böjer och sen gör -just det- ingenting, så hästen följer sin böjning in på det böjda spåret. Hästarna är ju också väldigt tydliga med att det är eftergifterna de lär sig av, inte kommandona i sig.
Man kan ge hur många kommandon som helst, men det är först när hästens svar bejakas av eftergift som det kan befästas. Att få vila (eller aktiv vila ex. sträcka ut framåt i friare form) är också ett sätt att förstärka effekten.

Att inte låta sig påverkas av hästen, både vad gäller det mentala och vad gäller hur kroppen påverkas, ger ju också en otrolig skillnad jämfört med att råka höja pulsen när hästen gör det, eller att flyttas med i hästens felmönster snarare än att försöka forma sig själv (och då både lyckas identifiera alla sina egna och hästens "naturliga" eller situationsbaserade felmönster, och hitta en lösning! Svårt! ) Att inte råka följa med i hästens felmönster men ändå hitta ett sätt att hamna rätt utan att det blir fel på annat vis, det är verkligen toksvårt tycker jag. Och så mycket mer värt än många skänkel- och tygeltag.

Listan kan göras lång. :-) Det är när hästarna vilar de mognar mentalt och utvecklas fysiskt, inte när de jobbar. Nu menar jag såklart inte att allt man gör är onödigt. Men att det man inte gör är minst lika mycket värt och i det stora hela tror jag det är hur duktig man är på att göra utan att göra som avgör resultatet. Göra är vi ju i regel duktiga på, *host* lite varierande duktiga på vad vi gör såklart.


Jag tyckte att ämnet förtjänade ett eget inlägg. För handen på hjärtat - hur ofta är vi efter ett pass nöjda med vad vi varit duktiga på att -inte- göra? Jämfört med hur ofta vi är nöjda (eller missnöjda) med vad vi har gjort?
Doing by non-doing förtjänar mer uppmärksamhet! :-)

Hehe det blir ALDRIG som man tänkt sig. Iallafall inte om man tänkt sig att skynda sig i stallet och inte vara borta 3-4 timmar som det alltid blir.
Åkte 18:25 och var hemma 22:20. Förstår inte hur tiden hinner rinna iväg?! Jag hade kunnat spara in kanske 20 minuter som jag spenderade i telefon, å andra sidan tog vi ett väldigt kort ridpass ikväll.

Ridpasset då?
Jag övade på att tänka "ta hästen med dig och vänd" och övade med andra ord mest på diagonalslutor och skrittpiruetter.
Efter att ha värmt upp med lite varvbyten på volter så övade vi på diamanten, hmm, eller vad man kallar övningen.
Att vi vänder in i diagonalsluta strax efter hörnet när vi kommit ut på långsidan, strax innan vi kommer till mitten ska jag vända bara en kvarts piruett (det är alltså mest tekniken man vill åt snarare än en riktig piruett) för att sen fortsätta ut åt andra hållet i diagonalsluta tills vi kommer ut igen strax före nästa hörn.
Det har verkligen hjälpt att tänka att vi har en person att sikta på.
Men sen upptäckte jag att det var väldigt effektivt att använda innerskänkeln i vänstervarvet.

Jag är väldigt sparsam med skänklar överlag i ridningen. Dels är det lätt hänt att försöka be om mer än hästen orkar och har tekniken för, och där filosoferar "vi" (läs: jag, och en del andra) som så att hellre att det inte blir något alls än att hästen lär sig att komma undan kvalitén och tekniken. Då kommer den också undan effekten av övningen/rörelsen och det blir lätt en ovana. Vi gör ju inte rörelserna och övningarna för att det är kul att kunna dom, utan för att det ska ge något i skolningen av hästen och för hästens fysik.
Med Tabben har jag nästan inget val, för har jag inte gett rätt inverkan med sitsen och rätt förutsättningar överlag, att han orkar och har tekniken till det jag ber om, då hjälper det inte att lägga till en skänkel. Gör jag rätt och hästen orkar, ja då blir det ju oftast rätt också.
Men nu kändes det verkligen rätt att lägga till innerskänkeln. Att han svarade bra på det och jag kom åt det jag ville. Som att det bara saknades att aktivera bukmuskulaturen i vänstersidan och använda vänsterbak lite annorlunda, så blev det lättare även för resten av kroppen att hamna rätt.

För det kändes ju ärligt talat väldigt bakvänt... Att vända åt VÄNSTER och lägga till vänster skänkel, men inte höger. Även senare när jag skulle rida piruetter och fortsätta i sluta tills jag kom ut på kortsidan, så i både vänster och höger varv var det väldigt effektivt att förstärka med vänsterskänkeln.
Känns som att vänster bak plötsligt slutar vara ivägen! :-P

Vi gjorde bara det, alltså diamantövningen och ett par skrittpiruetter per varv, sen avslutade vi med en travövergång utan särskilt höga krav så han skulle få sluta positivt. (Matte var lite jobbig med honom ändå i övningarna! ;-) )

Ja nu börjar laddningen inför nästa kurs! :-)

Vi har lite hemläxor att öva på.. Kanske ännu mer konkreta än vanligt?


Ikväll var första gången vi tränade sen i Lördags på kursen, dels har han fått vila för att återhämta sig och dels blev det ett par dagar extra pga att det har blåst väldigt mycket. Vi fick hjälp av en stallkompis att öva på diagonalslutor/piruetter, men just den här gången hjälpte det inte så mycket Vi blev lite okoncentrerade av att jag skulle försöka förklara hur hon skulle stå/tänka. Mycket av fokuset gick till det, så i själva övningen fick vi inte riktigt den effekt vi var ute efter! :-P
Han var rätt pigg, har nog hunnit samla på sig lite överskottsenergi av dom här dagarna som han vilat.

Som avslutning tänkte jag för skojs skull att vi testar något galoppförsök! Efter att han kommit igång och vi provat ett par gånger med flängtrav som resultat så fick vi till slut till en RIKTIG fattning i högervarvet! :-D Alltså inte tralopp à la spring och fläng utan en riktig fattning och ett par språngs fin galopp. Min duktige lille pålle! :-)
Det är hittills den bästa galopp vi fått till uppsuttet tror jag, och garanterat den bästa galopp vi fått till utan inhägnad volt som hjälp.
Jag tror att Birgitta verkligen är inne på rätt spår när hon tycker att vi ska öva galoppansatser och "vanliga" försök parallellt, för hade vi inte övat ansatser så hade han nog aldrig kommit på tanken att göra en så tydlig fattning nästan till skolgalopp, utan snarare rulla in i galopp som det blir om man öser på och försöker ändra takten.

Oj vad nöjd jag är med min pålle nu! :-)

Så var det äntligen dags för den efterlängtade träningen! :-)



Pass 1
Vi började som vanligt med att mest rida runt och visa upp lite sånt som vi övat på.
Han hade verkligen en kanondag, som att allt det vi tränat på plötsligt trillat på plats samtidigt, vilket Birgitta höll med om att det såg ut som.. Började direkt i riktigt fin balans, koncentrerad, avspänd, lyhörd. :-) Formen var också riktigt bra, nosen väl framme, och det tycker jag hör ihop med balansen. 

Vi visade alla möjliga skolor och skrittpiruetter, lite samling och travövergångar. 
Mot slutet fick vi rida en övning där jag rider på en åtta och i varje varvbyte länger ut yttertygeln och provar om hästen böjer om för endast det + sitsen (styrning för vikten). Huvudpoängen är dels att lära hästen våga länga ut, men ffa för att jag som ryttare ska bli medveten om vad jag gör, och inte bara rida varvbyten för att byta varv utan utnyttja dom. Fick även göra samma sak men genom att bara korta innertygeln i varvbytet. Då blir det en kompression av hela innersidan vilket B tycker att han är redo för.  
Det är faktiskt rätt svårt att ändra om i gamla vanor... När jag skulle länga på yttern så nog sjutton hände det att jag råkade korta på innern också, och ännu värre när jag bara skulle korta på innern - tror att jag varje gång råkade länga på yttern i ren reflex! ;-) 



Pass 2
Det var "samlingspasset". Och det roligaste passet med facit i hand! :-D

Vi började nästan direkt med samlingen. En övning var att börja en långsida med att samla upp skritten med aningens böjd häst, ungefär i mitten av långsidan släppte jag efter på tyglarna och la till aningens vikt inåt så han fick följa nosens rikning, vilket blev snett inåt, därefter vända ut mot långsidan igen åt andra hållet (blir som en förvänd volt tillbaka) och direkt ute på långsidan började vi om och samlade, krävde mer samling för varje gång, för att sen släppa efter och följa nosens riktning in, förvänd volt tillbaka osv.

Sen gjorde vi en jätterolig grej, kanske bara jag som tyckte det var roligt hehe, men effektivt var det också! ;-) 
B kom på en fiffig grej för att förbättra diagonalslutorna och piruetterna. Vi har ju haft svårt för dom länge och nu borde han egentligen vara stark och jämn nog så det sitter nog mycket i mig, hur jag ska förmedla det tydligt nog att motivera utan att sabba. 
Hursomhelst så skulle jag låtsas att jag siktade på B, att jag hade en värja eller lans och hon var min motståndare på backen som jag skulle sikta in mig på. Diagonalsluta in, sen flyttade hon sig i sidled och då skulle jag följa efter i en piruettvändning. 
Det var som att poletten till slut trillade ner, hur jag egentligen ska lägga tyngdpunkten och sitsen, när vi fick en praktisk användning för det. Mycket lättare att få till känslan av att ta med sig yttersidan, mycket noggrannare med att hålla tyngden i rätt riktning. 
Jag ska försöka ta med mig det hem och "låtsas" ha en motståndare att sikta på... Kanske kan övertala någon att hjälpa till! 

Sen övade vi förberedande inför tramp. 
Först vanliga uppgångar till trav där vi red 8 samlad skritt alt. skolskritt, 4 aningens längre, 8 samlat, uppgång till trav. Mest för att komma igång, på första försöket fick jag inte ens trav för då var energin för låg.. 
Sen skulle jag rida samla 8 steg - trav direkt och försöka få det i samlingen utan att han stolpar iväg så att säga utan mest ändrar takten. Och så sista varianten där jag skulle länga skritten aningens och liksom vänta ut att han tror att han ska gå över till trav (haha, smart övning för min häst, han brukar ju gärna få för sig att gå över i trav av sig själv! ;-) ) och då precis när han är på väg att ändra takten skulle jag snabbt vara med och försöka höja/korta traven i övergången. Svårt att hinna med, för han är rätt snabb med övergångarna när han väl tänker trav. 
Vi fick till några fina övergångar och ordentligt med styrketräning iaf tycker jag! :-) 


Pass 3
Hmm, har nästan glömt bort redan vad vi började med... 
Vi körde iaf en annan variation av övningen från förra passet, att vi istället för att samla från början av långsidan och sen följa nosens riktning -förvänd volt ut - börja om, så bytte vi ut samlingen mot öppna. 
Han var så sjukt fin i öppnorna att jag inte ens la märke till vilket varv som var vilket! Inga konstigheter liksom, och öppnor brukar vi ha hyfsat svårt för, nu kändes det plättlätt! 
Fick säkert massor gratis av att han fått så mycket samlande och uppmjukande passen innan, att han kom igång att börja använda högerbak bra. Och han var så koncentrerad och balanserad att jag mest satt där och gapade... Plötsligt hann jag med hästen! ;-) Men inte för att det saknades energi utan för att han var så koordinerad och balanserad och "med". 

Jag fick rida som ett "V", att jag började rida en diagonalsluta in från hörnet, sen piruettvändning i mitten av ridbanan, bara en kvarts vändning så vi fortsätter i diagonalsluta ut mot nästa hörn. 
Vi har alltid haft toksvårt för att göra slutor överhuvudtaget utan vägg, att styra in framdelen i rätt riktning och ändå hålla baken på rätt sida om framdelen (för så snart jag börjar korrigera i framdelen brukar baken trilla iväg). Men nu gick det iaf bäst hittills, vi fick iaf till ett par steg efter varje vändning som blev bra och själva piruettvändningen blev bra! :-) 

Avslutningsvis testade vi göra galoppansatser. 
Som jag misstänkte var det grymt svårt att försöka göra det på det vis vi helst ska träna, alltså i normal trav och samla upp/höja tonus och ge galoppfattning, försöka på samma ställe och sen bara rida vidare om det inte blir galopp. Vi hade alldeles för lite energi. Men någon halvhjärtad ansats fick vi iaf till. (Vi har inte övat det på typ 1½ månad för att han började svara sämre, så jag misstänkte att det hade blivit ringrostigt.)
Men sen fick vi prova à la bränna på. Det tog ett tag innan han vaknade ordentligt, men då fick han faktiskt till något språngs galopp. Sen när vi hade saktat av och egentligen skulle avsluta, då katapultade han själv fram i något galoppliknande, haha! 
Vid det laget var han både väldigt peppad och ganska trött/less (han försökte gå ut ifrån ridbanan istället för att följa volten i nästan varje varv på slutet) så då nöjde vi oss från dagen och fick hjälp av B som ledde runt oss ett varv så han fick avsluta lugnt och positivt. 



Sammanfattningsvis så är jag grymt nöjd med pållen som var enormt duktig! Nöjd med mig själv och mina förberedelser för uppenbarligen hade träningen till slut gett resultat, men ändå förväntansfull för att nu kanske jag till slut kan lära mig själv att rida bättre piruetter och diagonalslutor. ;-)
Mycket givande träning, och jättekul att känna att man fått komma ut och visa upp det vi lärt oss, som var mycket mer än jag trodde! Hehe.    


 

 Copyright Sara Thörnblad

Igår fick Tabben fötterna verkade! Äntligen! :-)

Jag ska försöka orka och hinna rida idag. Ska bli spännande att se om det som av magi går bättre direkt eller om han ömmar lite efter verkningen. Dålig tajming egentligen med träning imorgon, å andra sidan brukar han aldrig bli så öm att det går ut över träningen på mjukt underlag.

Ser fram emot träningen imorgon! Det ska bli jättekul att träffa gänget och få titta på alla fina ekipage igen, och spännande hur träningen går!

Bävar lite för att se hur det kommer fungera med tre pass, och hur mycket jobb det kommer bli. Jag hade verkligen behövt vara ledig och vila upp mig typ NU, så det är svårt att peppa sig själv.