Uppföljning
Metoden att kämpa sig igenom det jobbiga verkar ha gett resultat till slut! :-)
Att försöka ligga snäppet över bekvämlighetszonen för att därifrån trappa upp mer och mer! Utifrån hur mycket det känns som att jag kräver av hästen.
Nu senaste två passen och särskilt idag har pålle känts riktigt fin! :) Mycket också tror jag för att jag hittat lite bättre kroppskontroll/inverkan, sabbar lite mindre för honom och får fram budskapet bättre.
Jag har ju t ex haft svårt att "rida ihop" honom i vänster och allmänt böja till vänster och få med hela hästen. Nu tack vare allt *host* plågsamt jobb och att jag hittat knepen i sitsen lite bättre känns det som att det till slut börjat ge resultat, att vänster bak/höfterna jobbar bättre och bättre. Blev glatt överraskad några gånger idag när jag tittade i spegeln i ridhuset! :D
Vi har tränat väldigt basic och knappt några riktiga övningar egentligen. Har väl liite dåligt samvete gentemot hästen att det blivit lite enformigt för skallen, men han är så bra på att koncentrera sig och så "med" nuförtiden så än har jag inte märkt några negativa effekter av det. Han jobbar ändå med skallen även om det mer blir att klura ut vad sjutton matte pysslar med än vad det är för övning vi pysslar med. ;)
Åååh vad bra det känns att äntligen ha hittat lite bättre böjning och teknik med höfterna! :D Han är inte lätt, eftersom man inte kan "säga åt" honom bara hur han ska gå, man måste sätta sig som man vill att han ska gå. Vilket (som ni kanske redan märkt?) är lättare sagt än gjort...
Att försöka ligga snäppet över bekvämlighetszonen för att därifrån trappa upp mer och mer! Utifrån hur mycket det känns som att jag kräver av hästen.
Nu senaste två passen och särskilt idag har pålle känts riktigt fin! :) Mycket också tror jag för att jag hittat lite bättre kroppskontroll/inverkan, sabbar lite mindre för honom och får fram budskapet bättre.
Jag har ju t ex haft svårt att "rida ihop" honom i vänster och allmänt böja till vänster och få med hela hästen. Nu tack vare allt *host* plågsamt jobb och att jag hittat knepen i sitsen lite bättre känns det som att det till slut börjat ge resultat, att vänster bak/höfterna jobbar bättre och bättre. Blev glatt överraskad några gånger idag när jag tittade i spegeln i ridhuset! :D
Vi har tränat väldigt basic och knappt några riktiga övningar egentligen. Har väl liite dåligt samvete gentemot hästen att det blivit lite enformigt för skallen, men han är så bra på att koncentrera sig och så "med" nuförtiden så än har jag inte märkt några negativa effekter av det. Han jobbar ändå med skallen även om det mer blir att klura ut vad sjutton matte pysslar med än vad det är för övning vi pysslar med. ;)
Åååh vad bra det känns att äntligen ha hittat lite bättre böjning och teknik med höfterna! :D Han är inte lätt, eftersom man inte kan "säga åt" honom bara hur han ska gå, man måste sätta sig som man vill att han ska gå. Vilket (som ni kanske redan märkt?) är lättare sagt än gjort...
Impulsshopping
Jahapp, så har man gjort det igen. Slösat bort den icke existerande semesterkassan på impulsköp. :-P Fast (som vanligt) något jag känner behov av.
Ni får vänta med spänning på vad det kan vara tills jag fått hem den/det! ;-)
Ni får vänta med spänning på vad det kan vara tills jag fått hem den/det! ;-)
Dags för pedikyr igen
Hua, jag bävar lite för att ta tag i Tabac´s hovar ordentligt! :P Dags igen nu.
Igår började jag på framhovarna och gosse, det var knappt så jag orkade med att raspa mer än ett par millimeter i höjd... Dom brukar ändå vara lite mindre hårda än bakhovarna, brukar inte växa riktigt lika ogräsfort (mest på vissa punkter isåfall) och hovarna var fuktiga efter regn. :S
Hmm, man kanske kan räkna med att vara klar inom en vecka om jag kör så hårt jag klarar av varje dag?
Fossingarna får ligga lite högre i prio än träningen just nu om jag ska få det gjort.
Det har dröjt till NU innan jag insett att fårskinnsöverdraget till sadeln måste bort för säsongen. Haha, man kan ju undra hur jag överlevt värmeböljorna! Jag har gått och dragit på det av bekvämlighetsskäl, både för att den kommer vara saknad av rumpan och för att man litegrann får lära om sitsen igen när sätet blir smalare! :P
Bye bye sköna fårskinnsöverdrag...
Annars är det som vanligt. Jag tänker att nu j**lar måste jag ställa högre krav på precisionen och på pålle om vi ska komma igång. Samtidigt som jag ställer krav på mig själv också såklart. När jag väl lyckats och det börjar hända grejer, då får jag dåligt samvete över att ha öst mina prestationskrav på hästen... Och det är klart, tycker man att man ska "ta i" ordentligt och tänker att något är svårt, då är spänning väldigt lätt att dra på sig på köpet, och en anti häst om man råkar gå över gränsen.
Igår till exempel så tyckte jag att vi kom igång bra och att jag lyckades få honom jobba jämnt och fint stundvis iallafall, klart, han lyckas slinka iväg åt alla möjliga håll däremellan sån hejare på det som han är.
Men hua, så mycket peppande som det krävdes från min sida så kände jag mig som världens slavdrivare som "var på" hela tiden. Det känns säkert värre än vad det är, men klart han blev spänd i onödan emellanåt.
Normalt sett brukar jag per automatik tappa sugen för att vara lika "på" och krävande, tänka att nej nästa pass ska vi försöka göra mer positivt för att balansera upp. Men nej, den här gången ska jag försöka forcera igenom det hela istället och höja lägstanivån, tänja på gränserna. Annars kommer det där jobbiga fortfarande kännas jobbigt för att man inte tar sig vidare.
Fokus har varit mycket på att "komma åt" vänsterbak och i samband med det få känslan att han är mer reglerbar i bogarna, lättare i v-fram i vänstervarvet t ex. Stundvis tycker jag att jag fick till det bra, men än så länge är det mest känslan i mig själv jag vill befästa.
(De här bilderna är aningens äldre än inlägget, från förra veckan.)
Igår började jag på framhovarna och gosse, det var knappt så jag orkade med att raspa mer än ett par millimeter i höjd... Dom brukar ändå vara lite mindre hårda än bakhovarna, brukar inte växa riktigt lika ogräsfort (mest på vissa punkter isåfall) och hovarna var fuktiga efter regn. :S
Hmm, man kanske kan räkna med att vara klar inom en vecka om jag kör så hårt jag klarar av varje dag?
Fossingarna får ligga lite högre i prio än träningen just nu om jag ska få det gjort.
Det har dröjt till NU innan jag insett att fårskinnsöverdraget till sadeln måste bort för säsongen. Haha, man kan ju undra hur jag överlevt värmeböljorna! Jag har gått och dragit på det av bekvämlighetsskäl, både för att den kommer vara saknad av rumpan och för att man litegrann får lära om sitsen igen när sätet blir smalare! :P
Bye bye sköna fårskinnsöverdrag...
Annars är det som vanligt. Jag tänker att nu j**lar måste jag ställa högre krav på precisionen och på pålle om vi ska komma igång. Samtidigt som jag ställer krav på mig själv också såklart. När jag väl lyckats och det börjar hända grejer, då får jag dåligt samvete över att ha öst mina prestationskrav på hästen... Och det är klart, tycker man att man ska "ta i" ordentligt och tänker att något är svårt, då är spänning väldigt lätt att dra på sig på köpet, och en anti häst om man råkar gå över gränsen.
Igår till exempel så tyckte jag att vi kom igång bra och att jag lyckades få honom jobba jämnt och fint stundvis iallafall, klart, han lyckas slinka iväg åt alla möjliga håll däremellan sån hejare på det som han är.
Men hua, så mycket peppande som det krävdes från min sida så kände jag mig som världens slavdrivare som "var på" hela tiden. Det känns säkert värre än vad det är, men klart han blev spänd i onödan emellanåt.
Normalt sett brukar jag per automatik tappa sugen för att vara lika "på" och krävande, tänka att nej nästa pass ska vi försöka göra mer positivt för att balansera upp. Men nej, den här gången ska jag försöka forcera igenom det hela istället och höja lägstanivån, tänja på gränserna. Annars kommer det där jobbiga fortfarande kännas jobbigt för att man inte tar sig vidare.
Fokus har varit mycket på att "komma åt" vänsterbak och i samband med det få känslan att han är mer reglerbar i bogarna, lättare i v-fram i vänstervarvet t ex. Stundvis tycker jag att jag fick till det bra, men än så länge är det mest känslan i mig själv jag vill befästa.
(De här bilderna är aningens äldre än inlägget, från förra veckan.)
Yes!!!
Vi kom med på kursen för Birgitta nu i Juli! :D Dessutom 3-4 ridpass totalt! Ska bli jättekul och väldigt nyttigt!
Förutom själva kursen i sig, att det är bra att rida för tränare och få tips/feedback/nya övningar, så är det så mycket lättare att hålla igång träningen hemma. Man vill ju ha utvecklats så mycket man kan emellan träningarna så någon månad innan iallafall brukar jag vara mycket duktigare på att sätta upp en plan på vad vi ska träna i olika etapper och matcha så det förhoppningsvis är så bra som möjligt på alla punkter när det väl är träningsdags. Ska bli spännande att se hur det går den här gången... Nu på sistone har ju Tabben varit rätt loj mot vad han brukar. Då får man styra om träningen till lite andra saker. Grunder i skritt typ böjning/avslappning nöter man till tristess-stadie (eller tja, risk för det även om man såklart försöker undvika det! ;-) ) och övergångar, men travjobb i övrigt, försök till galoppfattningar och allmänt mer energikrävande grejer har inte varit så stor idé att öva på.
Tack vare mina ofina barbackapads-bravader hittade jag lite annan dimension i "sitta på inre sittbenet" eller iaf på rätt rygghalva. För jag var rätt kass på det i allmänhet kände jag när jag skrittade omkring utan något att stabilisera i sidled med. För att få till någon hyfsad kroppskontroll och koll på hästen var jag tvungen att överdriva tänket att jag sitter på inre skinkan/sittbenet och verkligen kommer ner, tänka hälen i skapet på hästen typ. *host* (långt ben, komma ner ordentligt, att foten ska vara i lod i förhållande till backen trots att hästen är lite bred).
Det var intressant att föra över det till sadel-ridningen sen och försöka vara övertydlig med att sitta på inner rygghalva även då. Vänstervarvet kändes riktigt bra igår tack vare det! :-) Kunde rida fina öppnor och kände allmänt att jag fick bättre pejl på böjningen. Höger var lite svårare, men det har nog att göra med att jag måste ha koll på båda sidor i höger, i vänster räcker det ofta (i grova drag) att få igång innerbak så blir det bra sen. Men det var jobbigt tyckte Tabben. :-P
Vi tog två kortare pass direkt efter varann, hoppade bara av 5-10 minuter emellan. Även om Tabben kanske inte håller med just då så känns det snällare mot pållen. Då hinner man komma igång i kroppen ordentligt utan att bli övertränad, men måste inte traggla på banan lika ofta för att få ihop lika många pass. :-) Idag ska han få vila. Igen... Av mattes lathet för att det regnade imorse.
Förutom själva kursen i sig, att det är bra att rida för tränare och få tips/feedback/nya övningar, så är det så mycket lättare att hålla igång träningen hemma. Man vill ju ha utvecklats så mycket man kan emellan träningarna så någon månad innan iallafall brukar jag vara mycket duktigare på att sätta upp en plan på vad vi ska träna i olika etapper och matcha så det förhoppningsvis är så bra som möjligt på alla punkter när det väl är träningsdags. Ska bli spännande att se hur det går den här gången... Nu på sistone har ju Tabben varit rätt loj mot vad han brukar. Då får man styra om träningen till lite andra saker. Grunder i skritt typ böjning/avslappning nöter man till tristess-stadie (eller tja, risk för det även om man såklart försöker undvika det! ;-) ) och övergångar, men travjobb i övrigt, försök till galoppfattningar och allmänt mer energikrävande grejer har inte varit så stor idé att öva på.
Tack vare mina ofina barbackapads-bravader hittade jag lite annan dimension i "sitta på inre sittbenet" eller iaf på rätt rygghalva. För jag var rätt kass på det i allmänhet kände jag när jag skrittade omkring utan något att stabilisera i sidled med. För att få till någon hyfsad kroppskontroll och koll på hästen var jag tvungen att överdriva tänket att jag sitter på inre skinkan/sittbenet och verkligen kommer ner, tänka hälen i skapet på hästen typ. *host* (långt ben, komma ner ordentligt, att foten ska vara i lod i förhållande till backen trots att hästen är lite bred).
Det var intressant att föra över det till sadel-ridningen sen och försöka vara övertydlig med att sitta på inner rygghalva även då. Vänstervarvet kändes riktigt bra igår tack vare det! :-) Kunde rida fina öppnor och kände allmänt att jag fick bättre pejl på böjningen. Höger var lite svårare, men det har nog att göra med att jag måste ha koll på båda sidor i höger, i vänster räcker det ofta (i grova drag) att få igång innerbak så blir det bra sen. Men det var jobbigt tyckte Tabben. :-P
Vi tog två kortare pass direkt efter varann, hoppade bara av 5-10 minuter emellan. Även om Tabben kanske inte håller med just då så känns det snällare mot pållen. Då hinner man komma igång i kroppen ordentligt utan att bli övertränad, men måste inte traggla på banan lika ofta för att få ihop lika många pass. :-) Idag ska han få vila. Igen... Av mattes lathet för att det regnade imorse.
Mattes tur att bli sommarslö
Har varit lite si och så med träningen nu på sistone känner jag. Istället för att träna lite mer som nog skulle vara bra för att komma igång ordentligt och hinna "jobba igenom" hela kroppen, så har det snarare blivit lite slappare.
Jag är ganska glad över att jobbet i stallet varit ganska lättsamt senaste veckan.
Vi har hunnit med att skritta omkring med barbackapadden på ridbanan för att jag ska försöka hitta balansen i sitsen. Det var nyttig träning! :-) MYCKET lättsammare när det blir under mer ordnade former, inte alls lika mycket upp- och nedför och man vet åt vilket håll hästen kommer röra sig så att säga. Lite mer lagom att börja med. Har jag väl hittat grunden så blir det troligen mycket lättare när man utsätter sig för större utmaningar igen!
Ikväll ska jag träna dressyr igen tänkte jag. Usch vad tiden springer iväg. Var där imorse och fixade morgonjour (kändes liite fånigt när min redan var ute och bara behövde tillsyn, ingen mockning, käk eller liknande, och bara en häst att fodra + släppa ut...) men jag var så trött så jag tänkte att jag skulle hem och sova ett par timmar till och sen åka ut och rida.
Det blev alldeles för länge sovit (men inte så konstigt kanske med tanke på hur mycket jag hade att sova ikapp). Sen svårt att planera för annat som jag ville försöka pussla in emellan men inte fick någon pejl på när det skulle bli. Nu måste jag dra iväg om det inte ska bli för sent. Så kan det gå! :P
Vi kommer förhoppningsvis med på kurs för B i sommar! :D Jättekul!
Jag är ganska glad över att jobbet i stallet varit ganska lättsamt senaste veckan.
Vi har hunnit med att skritta omkring med barbackapadden på ridbanan för att jag ska försöka hitta balansen i sitsen. Det var nyttig träning! :-) MYCKET lättsammare när det blir under mer ordnade former, inte alls lika mycket upp- och nedför och man vet åt vilket håll hästen kommer röra sig så att säga. Lite mer lagom att börja med. Har jag väl hittat grunden så blir det troligen mycket lättare när man utsätter sig för större utmaningar igen!
Ikväll ska jag träna dressyr igen tänkte jag. Usch vad tiden springer iväg. Var där imorse och fixade morgonjour (kändes liite fånigt när min redan var ute och bara behövde tillsyn, ingen mockning, käk eller liknande, och bara en häst att fodra + släppa ut...) men jag var så trött så jag tänkte att jag skulle hem och sova ett par timmar till och sen åka ut och rida.
Det blev alldeles för länge sovit (men inte så konstigt kanske med tanke på hur mycket jag hade att sova ikapp). Sen svårt att planera för annat som jag ville försöka pussla in emellan men inte fick någon pejl på när det skulle bli. Nu måste jag dra iväg om det inte ska bli för sent. Så kan det gå! :P
Vi kommer förhoppningsvis med på kurs för B i sommar! :D Jättekul!
Spånerier: Objektiv "hästrelation"?
Igår morse funderade jag lite på hur olika uppfattningen kan vara på hur man själv ser saker och ting jämfört med andra. Att någon som ser subjektivt ofta ser saker annorlunda än de som har mer distans, är väl ganska självklart, men hur lätt är det att se objektivt när man har SIN enda häst som man till 90-99% hanterar? Jag tänker alltså på hästhantering nu! :-)
Jag brukar ofta höra hur snäll och cool min häst är. Och har väl ofta undrat om det är jag som är överkänslig med hurpass mycket "nerver utanpå" jag tycker han har, lätt att höja pulsen, eller om det är dom andra som låter sig luras av den coola kallblods-looken och att det ofta blir rutinmässigt samma sak. Alltså sånt hästen oftast är van vid och trygg med. Jämfört med mig då som oftare stöter på såna nervframkallande situationer. (Jag tycker absolut inte han är "dum" eller ouppfostrad, utan att det är lite mycket nerver för att säga att det är en cool och trygg häst som nybörjare med fördel kan hantera, typ 9-åring som ska leda ända från sommarhagen med störningsmoment, vilket en annan verkade tycka att han var cool nog för.) Bara som ett exempel alltså, jag tänker lite mer i allmänhet än bara utifrån det.
Blir det liksom i en par-relation (så gott som?) omöjligt att förhålla sig objektiv? För att man umgås så mycket med varandra att man påverkar varandras tillvaro för mycket.? Hur svårt är det inte att bryta sig loss från hur man själv känner sig påverkad och försöka inverka positivt, även om man inte per automatik får den respons man vill tillbaka? (Hmm, ofta kanske man iofs tror sig tillföra "rätt" men missar målet...)
VILL man bryta sig loss och tänka helt och hållet objektivt? Försvinner inte charmen med relationen om man kopplar bort känslorna menar jag? Det känns lite som en paradox att man för att kunna fungera riktigt bra i en relation ska ha lärt sig att inte behöva andra. Men den som kan får gärna förklara hur! ;-)
Älsklingen bland blommorna! (synd bara att dom inte är ätbara!)
Jag brukar ofta höra hur snäll och cool min häst är. Och har väl ofta undrat om det är jag som är överkänslig med hurpass mycket "nerver utanpå" jag tycker han har, lätt att höja pulsen, eller om det är dom andra som låter sig luras av den coola kallblods-looken och att det ofta blir rutinmässigt samma sak. Alltså sånt hästen oftast är van vid och trygg med. Jämfört med mig då som oftare stöter på såna nervframkallande situationer. (Jag tycker absolut inte han är "dum" eller ouppfostrad, utan att det är lite mycket nerver för att säga att det är en cool och trygg häst som nybörjare med fördel kan hantera, typ 9-åring som ska leda ända från sommarhagen med störningsmoment, vilket en annan verkade tycka att han var cool nog för.) Bara som ett exempel alltså, jag tänker lite mer i allmänhet än bara utifrån det.
Blir det liksom i en par-relation (så gott som?) omöjligt att förhålla sig objektiv? För att man umgås så mycket med varandra att man påverkar varandras tillvaro för mycket.? Hur svårt är det inte att bryta sig loss från hur man själv känner sig påverkad och försöka inverka positivt, även om man inte per automatik får den respons man vill tillbaka? (Hmm, ofta kanske man iofs tror sig tillföra "rätt" men missar målet...)
VILL man bryta sig loss och tänka helt och hållet objektivt? Försvinner inte charmen med relationen om man kopplar bort känslorna menar jag? Det känns lite som en paradox att man för att kunna fungera riktigt bra i en relation ska ha lärt sig att inte behöva andra. Men den som kan får gärna förklara hur! ;-)
Älsklingen bland blommorna! (synd bara att dom inte är ätbara!)
Ringrostig matte
Igår skulle ni ha sett mig! För att få ett gott skratt! ;-)
Haha, jag skulle ge mig iväg på en kort tur med barbackapadden tänkte jag. Men hua vilken otroligt kass balans jag fått! Efter att inte ha ridit varken barbacka eller utan stigbyglar på länge. *host* nu får jag skärpa mig och öva upp balansen! Det svåraste är upp- och nedförsbackar och att pålle i allmänhet rör sig väldigt mycket.
Efter att överhuvudtaget ha övertygat hästen om att det nog är bättre att stå still och låta matte klänga sig upp ändå, istället för att knata iväg eller käka gräs, så slutade det med att jag bara red omkring lite på stallplan, bara ut till vägen och vände, runt ett träd uppför en backe och ner igen, och lite sånt. För att försöka hitta sitsen! :-P
Det var nog lite lagom att börja med, för häststackarns skull. Jag ska rida på uteridbanan någon gång med padden också innan jag provar ge mig iväg igen. Det brukar ju gå rätt snabbt att hitta tillbaka sitsen tack och lov. Pinsamt!
Nu har det varit riktigt varmt några dagar! Väldigt härligt men jobbigt för hästarna.
Dom blir nog glada nu när det ska bli svalare igen veckan som kommer.
Haha, jag skulle ge mig iväg på en kort tur med barbackapadden tänkte jag. Men hua vilken otroligt kass balans jag fått! Efter att inte ha ridit varken barbacka eller utan stigbyglar på länge. *host* nu får jag skärpa mig och öva upp balansen! Det svåraste är upp- och nedförsbackar och att pålle i allmänhet rör sig väldigt mycket.
Efter att överhuvudtaget ha övertygat hästen om att det nog är bättre att stå still och låta matte klänga sig upp ändå, istället för att knata iväg eller käka gräs, så slutade det med att jag bara red omkring lite på stallplan, bara ut till vägen och vände, runt ett träd uppför en backe och ner igen, och lite sånt. För att försöka hitta sitsen! :-P
Det var nog lite lagom att börja med, för häststackarns skull. Jag ska rida på uteridbanan någon gång med padden också innan jag provar ge mig iväg igen. Det brukar ju gå rätt snabbt att hitta tillbaka sitsen tack och lov. Pinsamt!
Nu har det varit riktigt varmt några dagar! Väldigt härligt men jobbigt för hästarna.
Dom blir nog glada nu när det ska bli svalare igen veckan som kommer.
Detta evighetsprojekt
...som vi kallar ridning! :-)
Ibland får man ha tålamod och kämpa på om och om igen med sånt man tycker sig borde kunna vid det här laget... Eller ta sig ett snäpp vidare. Ibland känns det som fem steg framåt på ett och samma pass.
Det vet man ju så väl och har varit med om så många gånger tidigare, ändå blir man alltid lika förundrad och stundvis lite frustrerad över fenomenet! ;-) Det tar aldrig slut! Och går inte alltid spikrakt framåt.
Några såna "irriterande punkter" som jag försöker jobba på, känns som evighetsgöra:
(jag har valt hyfsat snälla bilder som jag själv ändå tycker speglar felen tydligt)
*Tänker att jag ska korta yttertygeln och på så vis rama in. Men i slutändan blir det bara en felkompensation som sabbar böjningen. Lustigt nog tycker jag ändå jag ser ut att komma åt vänsterbak bra på bilden vilket ju var vad jag var ute efter, och det känns så när jag rider. Men man ser ju att det inte går igenom hela vägen när man tittar på hals/huvud. Med andra ord: Sluta tänka att jag ramar in på yttertygeln, ge ramen - ge hästen uppgiften att forma sig efter den.
*Den här bilden gillar jag. Det jag ska sluta med är att vrida överkroppen utåt i mina försök att ange riktningen för hästen. Bak med högeraxeln, bålen i rätt riktning!
Och så en sak till som jag hade svårt att hitta lämplig bild till från samma pass, fast som det kryllar av bildexempel på egentligen:
*Samtidigt som jag tänker att jag ska samla med sitsen behöver jag tänka att mina fötter ska bakåt. Annars hamnar jag i stolsits eller bara allmänt med taskig vinkel i knäna och fötterna längre fram än höft/axel. Det är nog en ovana som sitter kvar sen jag hade en sadel som satte mig i hängsits, eller så kanske det lättare blir så med fårskinnsöverdraget (sätet blir bredare). Börja tänka "fötterna på jorden", fötterna under rumpan när jag vill samla.
Ett par saker till som liksom kommit tillbaka till mig som kan vara smart att öva på är:
*Tänka tonusintervaller ofta, nästan direkt från att hästen tar första steget. Det behöver inte vara så tydliga skillnader i början men det hjälper för att hitta en bättre grundform och känslan att hästen sitter ihop även i de mindre avancerade övningarna. Hans (och min) koncentration blir också bättre.
*Öva centrering genom att ofta växla fokus från ena sidan till den andra, men med fokus på centrering och att snarare hitta mittpunkten. Jag brukar tänka att höfterna är som en triangel där plana sidan ska vara uppåt. Både på mig och hästen. Flytta inåt/utåt på volten eller rida böjd på en fyrkant brukar fungera bra om jag har det fokuset.
Sen så är det ju massor med fler saker. Men det brukar bli lite av en soppa om man försöker fokusera på för mycket samtidigt! :-P Nästa pass tänkte jag försöka få med lite av allt jag skrivit, med stenhård disciplin på sitsåtgärderna! ;-)
Det som klurar till sitsträningen ännu mer är att Tabben tenderar att stänga av om jag tar bort allt fokus från honom; övningar, att vara konsekvent med att få svar på hjälper, tydlig med vad jag vill att han ska göra. Allt tar lite längre tid när man vill försöka få med det också och plötsligt glömmer bort sig i det man skulle ha råfokus på!
Men någon gång borde jag ju få till dom där grejerna!!?! Tycker jag.
Ibland får man ha tålamod och kämpa på om och om igen med sånt man tycker sig borde kunna vid det här laget... Eller ta sig ett snäpp vidare. Ibland känns det som fem steg framåt på ett och samma pass.
Det vet man ju så väl och har varit med om så många gånger tidigare, ändå blir man alltid lika förundrad och stundvis lite frustrerad över fenomenet! ;-) Det tar aldrig slut! Och går inte alltid spikrakt framåt.
Några såna "irriterande punkter" som jag försöker jobba på, känns som evighetsgöra:
(jag har valt hyfsat snälla bilder som jag själv ändå tycker speglar felen tydligt)
*Tänker att jag ska korta yttertygeln och på så vis rama in. Men i slutändan blir det bara en felkompensation som sabbar böjningen. Lustigt nog tycker jag ändå jag ser ut att komma åt vänsterbak bra på bilden vilket ju var vad jag var ute efter, och det känns så när jag rider. Men man ser ju att det inte går igenom hela vägen när man tittar på hals/huvud. Med andra ord: Sluta tänka att jag ramar in på yttertygeln, ge ramen - ge hästen uppgiften att forma sig efter den.
*Den här bilden gillar jag. Det jag ska sluta med är att vrida överkroppen utåt i mina försök att ange riktningen för hästen. Bak med högeraxeln, bålen i rätt riktning!
Och så en sak till som jag hade svårt att hitta lämplig bild till från samma pass, fast som det kryllar av bildexempel på egentligen:
*Samtidigt som jag tänker att jag ska samla med sitsen behöver jag tänka att mina fötter ska bakåt. Annars hamnar jag i stolsits eller bara allmänt med taskig vinkel i knäna och fötterna längre fram än höft/axel. Det är nog en ovana som sitter kvar sen jag hade en sadel som satte mig i hängsits, eller så kanske det lättare blir så med fårskinnsöverdraget (sätet blir bredare). Börja tänka "fötterna på jorden", fötterna under rumpan när jag vill samla.
Ett par saker till som liksom kommit tillbaka till mig som kan vara smart att öva på är:
*Tänka tonusintervaller ofta, nästan direkt från att hästen tar första steget. Det behöver inte vara så tydliga skillnader i början men det hjälper för att hitta en bättre grundform och känslan att hästen sitter ihop även i de mindre avancerade övningarna. Hans (och min) koncentration blir också bättre.
*Öva centrering genom att ofta växla fokus från ena sidan till den andra, men med fokus på centrering och att snarare hitta mittpunkten. Jag brukar tänka att höfterna är som en triangel där plana sidan ska vara uppåt. Både på mig och hästen. Flytta inåt/utåt på volten eller rida böjd på en fyrkant brukar fungera bra om jag har det fokuset.
Sen så är det ju massor med fler saker. Men det brukar bli lite av en soppa om man försöker fokusera på för mycket samtidigt! :-P Nästa pass tänkte jag försöka få med lite av allt jag skrivit, med stenhård disciplin på sitsåtgärderna! ;-)
Det som klurar till sitsträningen ännu mer är att Tabben tenderar att stänga av om jag tar bort allt fokus från honom; övningar, att vara konsekvent med att få svar på hjälper, tydlig med vad jag vill att han ska göra. Allt tar lite längre tid när man vill försöka få med det också och plötsligt glömmer bort sig i det man skulle ha råfokus på!
Men någon gång borde jag ju få till dom där grejerna!!?! Tycker jag.
Sommarprojekt?
Om jag har tid och råd i sommar så tänkte jag bygga lite hinder till ridbanan!
Tid har jag väl egentligen, 4½ veckors semester, men oj vad fort det kan kännas som att den går! :-) När man börjar sätta igång med allt man tänkt hinna med i kombination med att hinna slöa lite och känna sig ledig.
Vad för slags hinder? Jo, lite Working Equitation-sugen som jag är så tänkte jag försöka knåpa ihop lite såna hinder. Dels "allti-allo"-grejer som långa pinnar med vikter som man kan använda för att markera lite av varje. Borde ju vara ganska lätt att fixa. En bro och en grind vore kul att få till. Och kanske en fålla, det borde ju inte vara så svårt att fixa egentligen bara man klurar ut något smidigt sätt att få den stå stadigt och vara delbar så man kan plocka fram och plocka undan den.
Träbron funderar jag på att göra plan i tre delar men ca 20cm hög eftersom minimåttet som högsta punkt ska vara 20cm enligt vad jag läst mig till. Det jag klurar mest på är hur man ska lösa fästningen emellan så det blir enkelt men stadigt. (Är man lite händig borde det inte vara så klurigt, men jag är synnerligen oerfaren byggare! :-) ) och även hur man får till halkfrihet på plattan de ska gå på.
Lättast borde ju vara att bara ta en tjock plywood-skiva och spika på, och den lär inte vara särskilt halkfri i sig.
Inhägnaden av bron tänkte jag ha som ett stadigt fristående räcke som också är uppdelat med någon slags fästanordning. Så man enkelt kan välja om man överhuvudtaget ska ha räcke och hur lång bro man vill använda, kan ju vara praktiskt när man börjar träna.
Grinden borde vara lätt att fixa, två stadiga stolpar och ett rep. :-P Fast även där funderar jag lite på fästanordningen. Det ska ju vara lätt att manövrera från hästryggen så vanligt grindhantag och en ståltrådsögla kanske dels inte är så säkert och dels lite svårt att manövrera? Det kanske går att bara göra en ögla av repet och lägga över stolpen?
Tips emottages tacksamt! :-)
Tabben är fortfarande lite små-slö. Praktiskt eftersom matte har lättare att hinna med, men i sann gräset är grönare på andra sidan- anda så saknar jag ändå energin. ;-)
Samtidigt tror jag ju det har lite att göra med hur han känner sig, att han kanske fortfarande känner sig nyverkad, att det börjar bli varmt, osv, så det känns taskigt att vara som en terrier och hetsa igång. Svårt att hitta en bra balans i att inte kräva för lite men inte för mycket!
Tid har jag väl egentligen, 4½ veckors semester, men oj vad fort det kan kännas som att den går! :-) När man börjar sätta igång med allt man tänkt hinna med i kombination med att hinna slöa lite och känna sig ledig.
Vad för slags hinder? Jo, lite Working Equitation-sugen som jag är så tänkte jag försöka knåpa ihop lite såna hinder. Dels "allti-allo"-grejer som långa pinnar med vikter som man kan använda för att markera lite av varje. Borde ju vara ganska lätt att fixa. En bro och en grind vore kul att få till. Och kanske en fålla, det borde ju inte vara så svårt att fixa egentligen bara man klurar ut något smidigt sätt att få den stå stadigt och vara delbar så man kan plocka fram och plocka undan den.
Träbron funderar jag på att göra plan i tre delar men ca 20cm hög eftersom minimåttet som högsta punkt ska vara 20cm enligt vad jag läst mig till. Det jag klurar mest på är hur man ska lösa fästningen emellan så det blir enkelt men stadigt. (Är man lite händig borde det inte vara så klurigt, men jag är synnerligen oerfaren byggare! :-) ) och även hur man får till halkfrihet på plattan de ska gå på.
Lättast borde ju vara att bara ta en tjock plywood-skiva och spika på, och den lär inte vara särskilt halkfri i sig.
Inhägnaden av bron tänkte jag ha som ett stadigt fristående räcke som också är uppdelat med någon slags fästanordning. Så man enkelt kan välja om man överhuvudtaget ska ha räcke och hur lång bro man vill använda, kan ju vara praktiskt när man börjar träna.
Grinden borde vara lätt att fixa, två stadiga stolpar och ett rep. :-P Fast även där funderar jag lite på fästanordningen. Det ska ju vara lätt att manövrera från hästryggen så vanligt grindhantag och en ståltrådsögla kanske dels inte är så säkert och dels lite svårt att manövrera? Det kanske går att bara göra en ögla av repet och lägga över stolpen?
Tips emottages tacksamt! :-)
Tabben är fortfarande lite små-slö. Praktiskt eftersom matte har lättare att hinna med, men i sann gräset är grönare på andra sidan- anda så saknar jag ändå energin. ;-)
Samtidigt tror jag ju det har lite att göra med hur han känner sig, att han kanske fortfarande känner sig nyverkad, att det börjar bli varmt, osv, så det känns taskigt att vara som en terrier och hetsa igång. Svårt att hitta en bra balans i att inte kräva för lite men inte för mycket!
Sommar!!
Idag kändes det att det börjar bli sommar! :-)
Soligt, varmt och ganska vindstilla. Helt underbart!
Nu jobbade jag hela dagen så jag hann inte njuta så mycket av vädret, men det känns ändå i kropp och själ.
Ikväll märkte jag tyvärr att det är dags att leta nya bett igen. Men jag måste lugna mig med sånt nu för att inte sabba hela semester - och träningskassan. *host*
Lille sötnosen hade börjat få skav ovanför mungipan. :-/ Nästa steg blir nog att prova en stång med mindre överskänklar.
Så idag blev det entygels-ridning. Han kändes väldigt känslig och fin i munnen, som att han drog en suck när matte lagt ner det där vi inte riktigt behärskar kommunicera med ännu, och gått tillbaka till det gamla trygga som man förstår.
Det känns som att vi (läs: mest jag) har hunnit mogna lite under halv-vilan ett par veckor. Det känns naturligt att se saker i lite annat perspektiv efter en paus, och att ta det lugnt med prestationskraven till en början. Lite; "nu utgår vi ifrån noll och allt över det är plus!" över det hela.
Tabben var jätteduktig! Så följsam och fokuserad. han hade ganska lite energi, men det är inte så konstigt. Man blir lite försiktigare med nyverkade fötter, Sofia var dit och verkade igår, det var varmt, och han har inte fått trava mycket alls på sistone. Bara att njuta av det så länge det varar! ;-) Det är jätteroligt att rida när pållen har mycket energi och man kan omvandla den. Men svårare vid finlir och skrittjobb, och för att matte ska hinna med att känna efter ordentligt.
Soligt, varmt och ganska vindstilla. Helt underbart!
Nu jobbade jag hela dagen så jag hann inte njuta så mycket av vädret, men det känns ändå i kropp och själ.
Ikväll märkte jag tyvärr att det är dags att leta nya bett igen. Men jag måste lugna mig med sånt nu för att inte sabba hela semester - och träningskassan. *host*
Lille sötnosen hade börjat få skav ovanför mungipan. :-/ Nästa steg blir nog att prova en stång med mindre överskänklar.
Så idag blev det entygels-ridning. Han kändes väldigt känslig och fin i munnen, som att han drog en suck när matte lagt ner det där vi inte riktigt behärskar kommunicera med ännu, och gått tillbaka till det gamla trygga som man förstår.
Det känns som att vi (läs: mest jag) har hunnit mogna lite under halv-vilan ett par veckor. Det känns naturligt att se saker i lite annat perspektiv efter en paus, och att ta det lugnt med prestationskraven till en början. Lite; "nu utgår vi ifrån noll och allt över det är plus!" över det hela.
Tabben var jätteduktig! Så följsam och fokuserad. han hade ganska lite energi, men det är inte så konstigt. Man blir lite försiktigare med nyverkade fötter, Sofia var dit och verkade igår, det var varmt, och han har inte fått trava mycket alls på sistone. Bara att njuta av det så länge det varar! ;-) Det är jätteroligt att rida när pållen har mycket energi och man kan omvandla den. Men svårare vid finlir och skrittjobb, och för att matte ska hinna med att känna efter ordentligt.
