Oväntad bieffekt
Tabbens broddtramp läkte bra ändå. Syrran var ut och kollade på min begäran för att jag ville veta om det var grönt att rida eller inte och om det var något särskilt jag borde tänka på. JAG tyckte han gick orent i nedförsbackarna, lite mer jämfota bak eller kanske passaktigt? Ganska marginellt men ändå annorlunda mot vad han brukar. Men syrran såg ingenting och tyckte såret såg bra ut.
Lustigt nog så förutom den dagen jag tyckte han gick orent så efter det har han börjat gå bättre bak ser det ut som! :-P Bredare. Kanske att det är sån tur i oturen att han lyckats lära bort mer av det gamla dåliga rörelsemönstret när han gått och undvikit såret! ;-) Efter att ha fått vila tre dagar såg han mjuk och fin ut bak också, har han gått och haft ont så tycker man ju att det borde varit motsatsen.
Igår drogs vinterdojjerna av och han blev verkad. Han verkades pyttelite på sulorna framme vid tårna på framhovarna (för att i längden lättare undvika röta) och jag tyckte han verkade lite öm där när han gick på grus. Men det känns inte så konstigt heller när han varit skodd ca ett halvår.
Ikväll galoppjobbade vi, lös utan ryttare i ridhuset. Hade precis som förra gången skärmat av till en stor volt med en mindre avspärrning mitt i för att försvåra för honom att oönskat byta varv. Tabac var jätteduktig! :-)
I vänstervarvet såg han ganska ojämn ut, och på sistone har jag dragit slutsatsen att han nog är svagare i vänsterbak ändå. Galoppen blir ganska fyrtaktig/passartad. Men i högervarvet där jag knappt fått honom att gå runt på volten förut var han kanonduktig och hade dessutom fin rund galopp. Jag kom fram till att om jag vevade intensivt med spöet upp/ner framför mig själv så det gav ifrån sig ett vinande ljud när jag ville undvika att han bara gasade på förbi/nästan över mig, DÅ minsann vände han åt rätt håll. Och sen en sån yttepyttedetalj som jag inbillade mig gjorde stor skillnad - om jag tittade och fokuserade en bit framför där han var hela tiden på sidan mot ytterdörren och visualiserade att han galopperade hela vägen och redan var där jag fokuserade, då stannade han inte och vände! Utan fortsatte precis som jag visualiserade. Om jag däremot ptrooade, slappnade av och fokuserade mot dörren så stannade han vid dörren och vilade lite.
Kändes som ett mycket lyckat pass! Inte verkade han särskilt trött heller.
Om det stämmer schemamässigt (att man kan tajma in att vara ensam i stallet) så planerar jag att testa uppsuttet om 3-7 dagar. Väldigt pirrigt, eftersom det känns lite som en milstolpe att klara galoppfattning uppsuttet i båda varv för första gången - vilket jag såklart hade tänkt! ;-)
Lustigt nog så förutom den dagen jag tyckte han gick orent så efter det har han börjat gå bättre bak ser det ut som! :-P Bredare. Kanske att det är sån tur i oturen att han lyckats lära bort mer av det gamla dåliga rörelsemönstret när han gått och undvikit såret! ;-) Efter att ha fått vila tre dagar såg han mjuk och fin ut bak också, har han gått och haft ont så tycker man ju att det borde varit motsatsen.
Igår drogs vinterdojjerna av och han blev verkad. Han verkades pyttelite på sulorna framme vid tårna på framhovarna (för att i längden lättare undvika röta) och jag tyckte han verkade lite öm där när han gick på grus. Men det känns inte så konstigt heller när han varit skodd ca ett halvår.
Ikväll galoppjobbade vi, lös utan ryttare i ridhuset. Hade precis som förra gången skärmat av till en stor volt med en mindre avspärrning mitt i för att försvåra för honom att oönskat byta varv. Tabac var jätteduktig! :-)
I vänstervarvet såg han ganska ojämn ut, och på sistone har jag dragit slutsatsen att han nog är svagare i vänsterbak ändå. Galoppen blir ganska fyrtaktig/passartad. Men i högervarvet där jag knappt fått honom att gå runt på volten förut var han kanonduktig och hade dessutom fin rund galopp. Jag kom fram till att om jag vevade intensivt med spöet upp/ner framför mig själv så det gav ifrån sig ett vinande ljud när jag ville undvika att han bara gasade på förbi/nästan över mig, DÅ minsann vände han åt rätt håll. Och sen en sån yttepyttedetalj som jag inbillade mig gjorde stor skillnad - om jag tittade och fokuserade en bit framför där han var hela tiden på sidan mot ytterdörren och visualiserade att han galopperade hela vägen och redan var där jag fokuserade, då stannade han inte och vände! Utan fortsatte precis som jag visualiserade. Om jag däremot ptrooade, slappnade av och fokuserade mot dörren så stannade han vid dörren och vilade lite.
Kändes som ett mycket lyckat pass! Inte verkade han särskilt trött heller.
Om det stämmer schemamässigt (att man kan tajma in att vara ensam i stallet) så planerar jag att testa uppsuttet om 3-7 dagar. Väldigt pirrigt, eftersom det känns lite som en milstolpe att klara galoppfattning uppsuttet i båda varv för första gången - vilket jag såklart hade tänkt! ;-)
Aj aj
I Torsdags när jag kom till stallet så såg jag att Tabben hade gjort illa sig! :-(
Ett broddtramp hela vägen från kotan till kronranden plus ett till broddtramp precis bredvid fast ett litet strax ovanför kronranden. Jag blev lite ställd för det är första gången han fått en skada som jag känner att jag måste "sköta om" och fast jag trodde att jag hade alla nödvändiga första hjälpen-tillbehör så visade sig att så var inte fallet! :-P
Spolade av benet och rengjorde såret så gott det gick iaf och lindade om en vanlig gasbinda.
Igår dvs på Fredagen när jag skulle ut så tänkte jag testa rida för att se hur han kändes, men han gick orent så jag kom kanske 20 meter innan jag insåg att jag borde hoppa av. Stackars pållen! :-P
Rengjorde såret igen med koksaltlösning den här gången, sen smörjde jag på helosan men lät det vara öppet eftersom det ändå såg rätt bra ut. Lufta såret.
Jag är inte van vid skadade hästar nuförtiden. Lite bortskämd. Hoppas att det inte ska vara mer än att han är öm vid såret.
Ett broddtramp hela vägen från kotan till kronranden plus ett till broddtramp precis bredvid fast ett litet strax ovanför kronranden. Jag blev lite ställd för det är första gången han fått en skada som jag känner att jag måste "sköta om" och fast jag trodde att jag hade alla nödvändiga första hjälpen-tillbehör så visade sig att så var inte fallet! :-P
Spolade av benet och rengjorde såret så gott det gick iaf och lindade om en vanlig gasbinda.
Igår dvs på Fredagen när jag skulle ut så tänkte jag testa rida för att se hur han kändes, men han gick orent så jag kom kanske 20 meter innan jag insåg att jag borde hoppa av. Stackars pållen! :-P
Rengjorde såret igen med koksaltlösning den här gången, sen smörjde jag på helosan men lät det vara öppet eftersom det ändå såg rätt bra ut. Lufta såret.
Jag är inte van vid skadade hästar nuförtiden. Lite bortskämd. Hoppas att det inte ska vara mer än att han är öm vid såret.
Dressyrträning för Sonny 20090418
Väldigt impulsivt bokade jag in mig (samma dag...) för dressyrträning, det fanns en ledig plats och jag var grymt träningssugen! :-)
Hade ångest hela dagen över hur vi skulle uppfattas och hur svårt det skulle bli iom att jag inte tränat "vanlig" dressyr på nästan 1½ år, och av en anledning - att jag inte tror att vanliga dressyrtränare skulle stå ut med oss! ;-) Tja, bland annat. Jag gillar ju AR.
Tränaren var ju dessutom en "bra" tränare som de duktiga dressyrryttarna på LA/MSV-nivå ville träna för, har för mig att han är domare upp till MSV och B-tränare. Förutom att det blev ÄNNU mer nervöst för mig iom det så kändes det ändå kul att få rida för en lite större tränare och liksom få en mer rättvis bild av "vanliga" dressyrtränare. De som ridit för honom tyckte att han hade ett bra öga för ekipagens svagheter, vilket är något jag själv annars brukar kritisera tränare för i allmänhet, att det är alldeles för få med det där "ögat".
Fick inte så bra start med tanke på att tränaren hade missats att informeras att jag skulle rida sista passet så han trodde nog vi bara var ett skogsmulleekipage som skulle motionera i ridhuset! Nu är jag lite dömande känner jag, han visste såklart helt enkelt inte, men för MIG kändes det så! :-P Vi fick iaf rida med stången + kapsonen vilket kändes bra med tanke på att det säkert hade gått åt hela passet bara för att lära in tränsbettet annars.
Det första och största vi fick i uppgift var att jag skulle föra fram mina underskänklar sisådär 2-3dm. Att knät i princip skulle ligga utanpå knästödet för att underskänkeln skulle hamna i ett bra läge på hästmagen. Och att axlarna skulle bak ca 2dm. Såhär i efterhand så tror jag det hade blivit lättare om jag fört fram rumpan också så det liksom känts mer harmoniskt mellan underskänklarna och rumpan (nu kändes det som att jag satt rakt fram med fötterna och spjärnade framåt och den där sista centimetern tränaren ville ha gick verkligen inte att få till). men jag gjorde så gott jag kunde iaf. Bra med någon som kollar för även om det är lätt att åka fram när hästen trillar framåt på bogarna så skärper man sig och tänker liksom i förväg om man vet att någon kommer säga "bak med axlarna!" ;-)
På ett sätt kändes egentligen den sitsen för tung. När jag började rida Tabben så VAR den för tung så han blev stressad och pressad av att det blev för krävande. Nu är han ju starkare men jag upplever litegrann att man trycker undan ryggen och att sitsen inte blir lika anpassningsbar, att hästen får svårt att svara om man t ex vinklar bak bäckenet för att be om samling. Å andra sidan så förstår jag tränarens poäng att om jag vill bli mer stabil och på så vis göra hästen mer stabil så kanske jag behöver den tyngden i rumpan. Sen finns det ju mellanting, jag kanske behöver bli halv-extrem åt det hållet just nu för att sen hitta någon gyllene medelväg när man redan blivit stadigare i sig själv.
"Nya" sitsen ska börja tas i bruk.
I högervarvet trycker han gärna in rumpan innanför spåret så jag fick jobba med att flytta in framdelen och rida med framdelen lite innanför längs hela fyrkantsspåret. I samma veva skulle jag också vara noggrannare med hörnpasseringarna och vägen rent överlag, han genar ju t o m gärna bort från hela sista kortsidan, svänger av alldeles för tidigt (i högervarvet det också). Lustigt nog så i ETT hörn trycker han emot och trycker in rumpan ännu mer ju mer jag försöker få in framdelen så ju bätre jag förbereder desto sämre blir första stegen! Sen när man väl kommit över en spärr så får jag bakdelen tillbaka på spåret.
Vi fick öva serpentiner och där kom svagheten i vänstervarvet fram - att jag nästan inte kan svänga in honom från spåret öht! ;-) Så första bågen när det började i vänstervarvet blev stoor (lustigt nog bara på ena sidan av ridhuset det också?) och jag hade nästan en kamp med hästen för att öht få till en sväng. Tränaren tyckte jag skulle vara noggrann med vägen vilket kändes lite knasigt uttryckt, för själv tyckte jag ju att jag var det men att hästen inte ville vara med på min valda väg. :-) Jag kämpade för fullt med att få till bra bågar och vändningar.
Vi fick öva lite andra ridvägar också som att rida rakt upp på medellinjen och vända snett igenom. Inte så mycket att kommentera där, precis som alltid kan det vara lite piller med att få honom följa den tänkta linjen och det kan bli lite vingel, men det gick ändå hyfsat bra.
Försöker hålla koll på bakdelen och få in framdelen lite istället.
Plötsligt säger tränaren "rid snett igenom i skänkelvikning". Jag har aldrig lärt Tabac skänkelvikningar, har däremot testat vid något tillfälle helt enkelt för att jag behövt komma åt honom men senaste försöket var säkert 1½ år sen... Jag själv har ridit så lite skänkelvikningar senaste åren att jag nästan glömt hur det ser ut. Vilket håll ska hästen vara ställd åt? Ska hästen vara rak eller framdelen lite före? Rusade igenom mitt huvud. Men jag tror vi fick till något som liknade skänkelvikning iaf även om vi inte kunde hålla det hela diagonalerna. Det kändes som att dom hjälpte till att få bakbenen bättre på plats för sen kändes han mycket bättre i högervarvet.
Överlag så fick jag mycket att fundera på och lite andra pusselbitar än vad vi normalt sett brukar öva på, så jag är helt klart nöjd med träningen!
Det märks att det är lite annorlunda inställning/attityd mot på AR-träningarna hur mycket diplomatisk jag än skulle vilja vara och säga att det inte skiljer något, för det gör det. Det tränades INGET på styrkorna (nu var väl iofs våra svagheter såpass stora för helheten att det krävde mycket fokus, men jag tittade ju lite på de andra också) vilket jag tror kan påverka ekipagets inställning. Jämfört med på birgittaträningarna där man tvärtom t o m avbryter och gör något annat efter ett par försök om det inte funkar bra bara man fått till något bra steg så man vet vilken känsla man ska sträva mot - för att inte traggla - så var ju själva poängen att öva öva öva tills man får det rätt. Det man ser som positivt känns som jobbet och att hitta svagheter för att få verktyg att rätta till det med snarare än att man ser alla små förbättringar som positivt och fokuserar på det - det är skillnaden på deltagarna/åskådarna upplever jag. Att man kanske mer förutsätter att kritik är BRA oavsett om den är positiv/negativ (jag fick inte en enda positiv kommentar av vare sig tränare eller åskådare på den här träningen bortsett från "ja, bättre!" eller "bra, där kom bakbenen igång!" alltså mer som pedagogisk kommentar för att man ska veta vad som är rätt.- med detta vill jag inte döma utan ser det mer som en objektiv iaktagelse! andra ekipage fick ju faktiskt en del positiva kommentarer också, som att det kräver mer att man förtjänar det?)
På AR-träningarna är det lite mer gullegull -"åh vad söt han är! vilken fin trav! vad mycket mer lugn och stabil han blivit sen sist!" osv.
Nu har vi nästan lite FÖR mycket att träna på, vet knappt i vilken ände vi ska börja. Blir nästan att man får köra varannan dag dressyr, varannan AR tror jag om man ska kunna skilja på det och lyckas kompensera för båda sidornas svagheter så att säga. Skulle bli alldeles för tråkigt och negativt för Tabben (och inte tillräckligt koncentrationskrävande) att träna dressyr varje dag, å andra sidan behöver jag det för att hinna fokusera på sitsen och basics-detaljer.
Formen struntade jag totalt i under lektionen, däremot blev det förhållningar och halvhalter i var- och varannat steg för att han skulle vara kvar med mig och inte rinna iväg eller hitta på något eget.
Hade ångest hela dagen över hur vi skulle uppfattas och hur svårt det skulle bli iom att jag inte tränat "vanlig" dressyr på nästan 1½ år, och av en anledning - att jag inte tror att vanliga dressyrtränare skulle stå ut med oss! ;-) Tja, bland annat. Jag gillar ju AR.
Tränaren var ju dessutom en "bra" tränare som de duktiga dressyrryttarna på LA/MSV-nivå ville träna för, har för mig att han är domare upp till MSV och B-tränare. Förutom att det blev ÄNNU mer nervöst för mig iom det så kändes det ändå kul att få rida för en lite större tränare och liksom få en mer rättvis bild av "vanliga" dressyrtränare. De som ridit för honom tyckte att han hade ett bra öga för ekipagens svagheter, vilket är något jag själv annars brukar kritisera tränare för i allmänhet, att det är alldeles för få med det där "ögat".
Fick inte så bra start med tanke på att tränaren hade missats att informeras att jag skulle rida sista passet så han trodde nog vi bara var ett skogsmulleekipage som skulle motionera i ridhuset! Nu är jag lite dömande känner jag, han visste såklart helt enkelt inte, men för MIG kändes det så! :-P Vi fick iaf rida med stången + kapsonen vilket kändes bra med tanke på att det säkert hade gått åt hela passet bara för att lära in tränsbettet annars.
Det första och största vi fick i uppgift var att jag skulle föra fram mina underskänklar sisådär 2-3dm. Att knät i princip skulle ligga utanpå knästödet för att underskänkeln skulle hamna i ett bra läge på hästmagen. Och att axlarna skulle bak ca 2dm. Såhär i efterhand så tror jag det hade blivit lättare om jag fört fram rumpan också så det liksom känts mer harmoniskt mellan underskänklarna och rumpan (nu kändes det som att jag satt rakt fram med fötterna och spjärnade framåt och den där sista centimetern tränaren ville ha gick verkligen inte att få till). men jag gjorde så gott jag kunde iaf. Bra med någon som kollar för även om det är lätt att åka fram när hästen trillar framåt på bogarna så skärper man sig och tänker liksom i förväg om man vet att någon kommer säga "bak med axlarna!" ;-)
På ett sätt kändes egentligen den sitsen för tung. När jag började rida Tabben så VAR den för tung så han blev stressad och pressad av att det blev för krävande. Nu är han ju starkare men jag upplever litegrann att man trycker undan ryggen och att sitsen inte blir lika anpassningsbar, att hästen får svårt att svara om man t ex vinklar bak bäckenet för att be om samling. Å andra sidan så förstår jag tränarens poäng att om jag vill bli mer stabil och på så vis göra hästen mer stabil så kanske jag behöver den tyngden i rumpan. Sen finns det ju mellanting, jag kanske behöver bli halv-extrem åt det hållet just nu för att sen hitta någon gyllene medelväg när man redan blivit stadigare i sig själv.
"Nya" sitsen ska börja tas i bruk.
I högervarvet trycker han gärna in rumpan innanför spåret så jag fick jobba med att flytta in framdelen och rida med framdelen lite innanför längs hela fyrkantsspåret. I samma veva skulle jag också vara noggrannare med hörnpasseringarna och vägen rent överlag, han genar ju t o m gärna bort från hela sista kortsidan, svänger av alldeles för tidigt (i högervarvet det också). Lustigt nog så i ETT hörn trycker han emot och trycker in rumpan ännu mer ju mer jag försöker få in framdelen så ju bätre jag förbereder desto sämre blir första stegen! Sen när man väl kommit över en spärr så får jag bakdelen tillbaka på spåret.
Vi fick öva serpentiner och där kom svagheten i vänstervarvet fram - att jag nästan inte kan svänga in honom från spåret öht! ;-) Så första bågen när det började i vänstervarvet blev stoor (lustigt nog bara på ena sidan av ridhuset det också?) och jag hade nästan en kamp med hästen för att öht få till en sväng. Tränaren tyckte jag skulle vara noggrann med vägen vilket kändes lite knasigt uttryckt, för själv tyckte jag ju att jag var det men att hästen inte ville vara med på min valda väg. :-) Jag kämpade för fullt med att få till bra bågar och vändningar.
Vi fick öva lite andra ridvägar också som att rida rakt upp på medellinjen och vända snett igenom. Inte så mycket att kommentera där, precis som alltid kan det vara lite piller med att få honom följa den tänkta linjen och det kan bli lite vingel, men det gick ändå hyfsat bra.
Försöker hålla koll på bakdelen och få in framdelen lite istället.
Plötsligt säger tränaren "rid snett igenom i skänkelvikning". Jag har aldrig lärt Tabac skänkelvikningar, har däremot testat vid något tillfälle helt enkelt för att jag behövt komma åt honom men senaste försöket var säkert 1½ år sen... Jag själv har ridit så lite skänkelvikningar senaste åren att jag nästan glömt hur det ser ut. Vilket håll ska hästen vara ställd åt? Ska hästen vara rak eller framdelen lite före? Rusade igenom mitt huvud. Men jag tror vi fick till något som liknade skänkelvikning iaf även om vi inte kunde hålla det hela diagonalerna. Det kändes som att dom hjälpte till att få bakbenen bättre på plats för sen kändes han mycket bättre i högervarvet.
Överlag så fick jag mycket att fundera på och lite andra pusselbitar än vad vi normalt sett brukar öva på, så jag är helt klart nöjd med träningen!
Det märks att det är lite annorlunda inställning/attityd mot på AR-träningarna hur mycket diplomatisk jag än skulle vilja vara och säga att det inte skiljer något, för det gör det. Det tränades INGET på styrkorna (nu var väl iofs våra svagheter såpass stora för helheten att det krävde mycket fokus, men jag tittade ju lite på de andra också) vilket jag tror kan påverka ekipagets inställning. Jämfört med på birgittaträningarna där man tvärtom t o m avbryter och gör något annat efter ett par försök om det inte funkar bra bara man fått till något bra steg så man vet vilken känsla man ska sträva mot - för att inte traggla - så var ju själva poängen att öva öva öva tills man får det rätt. Det man ser som positivt känns som jobbet och att hitta svagheter för att få verktyg att rätta till det med snarare än att man ser alla små förbättringar som positivt och fokuserar på det - det är skillnaden på deltagarna/åskådarna upplever jag. Att man kanske mer förutsätter att kritik är BRA oavsett om den är positiv/negativ (jag fick inte en enda positiv kommentar av vare sig tränare eller åskådare på den här träningen bortsett från "ja, bättre!" eller "bra, där kom bakbenen igång!" alltså mer som pedagogisk kommentar för att man ska veta vad som är rätt.- med detta vill jag inte döma utan ser det mer som en objektiv iaktagelse! andra ekipage fick ju faktiskt en del positiva kommentarer också, som att det kräver mer att man förtjänar det?)
På AR-träningarna är det lite mer gullegull -"åh vad söt han är! vilken fin trav! vad mycket mer lugn och stabil han blivit sen sist!" osv.
Nu har vi nästan lite FÖR mycket att träna på, vet knappt i vilken ände vi ska börja. Blir nästan att man får köra varannan dag dressyr, varannan AR tror jag om man ska kunna skilja på det och lyckas kompensera för båda sidornas svagheter så att säga. Skulle bli alldeles för tråkigt och negativt för Tabben (och inte tillräckligt koncentrationskrävande) att träna dressyr varje dag, å andra sidan behöver jag det för att hinna fokusera på sitsen och basics-detaljer.
Formen struntade jag totalt i under lektionen, däremot blev det förhållningar och halvhalter i var- och varannat steg för att han skulle vara kvar med mig och inte rinna iväg eller hitta på något eget.
Bilder från hagen
Inte för att det på något vis skulle vara en bra dag för bilder, men när det var ljust ute och jag för en gångs skull hade med mig kameran så fick det bli det ändå!
Raggig päls, äckligt underlag i hagen, inte helt välborstad, mulet osv... Men men, ni som tittar får försöka se hästens själ- som jag när jag tittar på min lille gubbe! ;-)
Den här var riktigt monstruös, kolla halsen!
En av få bilder med sött uttryck, dom flesta var snarare med "sura på brudarna i hagen"-uttryck!
Raggig päls, äckligt underlag i hagen, inte helt välborstad, mulet osv... Men men, ni som tittar får försöka se hästens själ- som jag när jag tittar på min lille gubbe! ;-)
Den här var riktigt monstruös, kolla halsen!
En av få bilder med sött uttryck, dom flesta var snarare med "sura på brudarna i hagen"-uttryck!
Träning för Annika 20090410
I brist på träning för Birgitta på ett tag (inte förrän i Juli) så drog vi iväg och tränade för Annika. Blir andra träningstillfället för henne nu. Vi tränade två halvtimmespass, det kändes egentligen lite för mycket för Tabac just nu, men det märktes mest i form av att han blev piggare andra passet. Kallblod, ni vet! ;-)
Första passet jobbade vi mycket med öppnor kombinerat med volter. Samtidigt försökte vi fokusera på att jag skulle sitta "med" hästen hela tiden och andas ordentligt, lättar gärna ur sadeln när något känns svårt. Andra slutsatser från passet är att jag behöver träna ännu mer på att separera hand/resten av sitsen, blir extra svårt nu när jag varit väldigt spänd i axlarna och nacken ett tag och lätt att man vill bromsa med hela sitsen (på ett icke-bra sätt, blir ofta t o m att jag lutar framåt och pekar mer fram med bäckenet) och låser armarna. Det gick faktiskt mycket bättre när jag tog alla tyglarna i vänsterhanden och tänkte ungefär som jag gjorde för lääänge sen i ett helt annat stadie i ridningen, till varje pris försöka sitta kvar med höfter/rumpa fastän hästen flyttade mig rejält! ;-) Nu är det ju inte lika rejält men det kändes ändå lättare att hålla koll på kroppen och rida bakifrån på så vis. Lite onödigt krångligt kanske när man rider med dubbla tyglar.
I högervarvet fick jag försöka tänka väldigt svaga öppnor för att han inte skulle börja tvära för mycket. Det blir gärna lite "allt eller inget", att först kanske han t o m går mot en sluta och jag kämpar för att få in framdelen öht, sen när man börjar komma åt innerbak får man vara försiktig med att han inte slinker iväg åt andra hållet istället. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är hans svagare/stelare ben och att jag bergis är sned åt samma håll och har svårare att hjälpa till i det läget.
En reflektion såhär i efterhand är att jag tror det är lätt att jag försöker kompensera så mycket med sitsen att jag liksom glömmer bort hur jag *borde* sitta i den böjningen/den rörelsen, att det är den biten som blir bättre när jag rider med en hand och försöker komma åt ramen mer med sittbenen än med t ex överkroppen. Inte så konstigt att han gärna går i sluta i högervarvet om jag gärna kompenserar hans "trycka inåt med högerbogen" med att sitta utåtvriden i överkroppen.
Annika är petigare med ställning/böjning än jag brukar vara. Hemma brukar jag snarare tänka att jag ska sitta rätt själv och se till att komma åt den del jag vill åt (bakbenen och höfterna alltså) så kommer ställningen automatiskt precis som huvudpositionen när han jobbar bra. Är fortfarande lite kluven i den frågan. För alltsomoftast ÄR det förmodligen något annat som ställer till att ställningen inte blir bra och då känns det som att man sitter och jobbar med symptom om man fokuserar på huvudet... Mer än att man tar det som symptom alltså och försöker rätta till grundorsaken.
Andra passet fick vi öva på att först gå aningens ställd/böjd rakt fram längs staketet, vända inåt på en diagonal, rakt fram några steg och sen en volt tillbaka från det. För att ändra riktning. Ytterligare en sån grej som jag känner mig kluven till. Anledningen att vi har svårt med riktningen lär ju vara ffa två saker - att höfterna ofta hamnar fel (vilket känns som att man i första hand löser med sitsen och genom att ge den förutsättningar för det) och att jag lätt hamnar fel med tyngdpunkten, ofta i kombination med att böjningen inte är riktigt rätt eller höfterna felvinklade.
Så visst- bra att öva på. Men egentligen känns det som att jag gör det onödigt svårt för hästen när jag vet att han har svårt för det om jag inte i första hand fokuserar på att JAG placerar höfter/kropp rätt snarare än riktningen i sig...
I högervarvet blev det bättre på slutet, dvs i andra passet. Mycket för att jag satt bättre själv skulle jag tro, brukar tänka att jag för fram hela yttersidan aningens och samtidigt hamnar mer på ytter sittben. För att han gärna flyttar mig inåt. Blir lättare att få längning i yttersidan också då, för ju fram ytterhanden också i samband med det.
Usch. Känns nästan som att det blir FÖR mycket att tänka på! :-) Som att okej, det jag trodde att vi redan gjorde ok, det kunde vi INTE, det jag trodde var ett senare steg för oss som vi hittills prioriterat bort, ja det skulle vi också tänka på, och sen mina egna tankar/pusselbitar som jag tänkte det var läge att träna på... Nu har det ju gått ett par dagar sen träningen och jag är sjukt omotiverad just för att det känns för mycket. Samtidigt är det ju grymt bra att få en massa feedback och konstruktiv kritik så i längden är det ju bra. Försöker jag intala mig själv! ;-)
Första passet jobbade vi mycket med öppnor kombinerat med volter. Samtidigt försökte vi fokusera på att jag skulle sitta "med" hästen hela tiden och andas ordentligt, lättar gärna ur sadeln när något känns svårt. Andra slutsatser från passet är att jag behöver träna ännu mer på att separera hand/resten av sitsen, blir extra svårt nu när jag varit väldigt spänd i axlarna och nacken ett tag och lätt att man vill bromsa med hela sitsen (på ett icke-bra sätt, blir ofta t o m att jag lutar framåt och pekar mer fram med bäckenet) och låser armarna. Det gick faktiskt mycket bättre när jag tog alla tyglarna i vänsterhanden och tänkte ungefär som jag gjorde för lääänge sen i ett helt annat stadie i ridningen, till varje pris försöka sitta kvar med höfter/rumpa fastän hästen flyttade mig rejält! ;-) Nu är det ju inte lika rejält men det kändes ändå lättare att hålla koll på kroppen och rida bakifrån på så vis. Lite onödigt krångligt kanske när man rider med dubbla tyglar.
I högervarvet fick jag försöka tänka väldigt svaga öppnor för att han inte skulle börja tvära för mycket. Det blir gärna lite "allt eller inget", att först kanske han t o m går mot en sluta och jag kämpar för att få in framdelen öht, sen när man börjar komma åt innerbak får man vara försiktig med att han inte slinker iväg åt andra hållet istället. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är hans svagare/stelare ben och att jag bergis är sned åt samma håll och har svårare att hjälpa till i det läget.
En reflektion såhär i efterhand är att jag tror det är lätt att jag försöker kompensera så mycket med sitsen att jag liksom glömmer bort hur jag *borde* sitta i den böjningen/den rörelsen, att det är den biten som blir bättre när jag rider med en hand och försöker komma åt ramen mer med sittbenen än med t ex överkroppen. Inte så konstigt att han gärna går i sluta i högervarvet om jag gärna kompenserar hans "trycka inåt med högerbogen" med att sitta utåtvriden i överkroppen.
Annika är petigare med ställning/böjning än jag brukar vara. Hemma brukar jag snarare tänka att jag ska sitta rätt själv och se till att komma åt den del jag vill åt (bakbenen och höfterna alltså) så kommer ställningen automatiskt precis som huvudpositionen när han jobbar bra. Är fortfarande lite kluven i den frågan. För alltsomoftast ÄR det förmodligen något annat som ställer till att ställningen inte blir bra och då känns det som att man sitter och jobbar med symptom om man fokuserar på huvudet... Mer än att man tar det som symptom alltså och försöker rätta till grundorsaken.
Andra passet fick vi öva på att först gå aningens ställd/böjd rakt fram längs staketet, vända inåt på en diagonal, rakt fram några steg och sen en volt tillbaka från det. För att ändra riktning. Ytterligare en sån grej som jag känner mig kluven till. Anledningen att vi har svårt med riktningen lär ju vara ffa två saker - att höfterna ofta hamnar fel (vilket känns som att man i första hand löser med sitsen och genom att ge den förutsättningar för det) och att jag lätt hamnar fel med tyngdpunkten, ofta i kombination med att böjningen inte är riktigt rätt eller höfterna felvinklade.
Så visst- bra att öva på. Men egentligen känns det som att jag gör det onödigt svårt för hästen när jag vet att han har svårt för det om jag inte i första hand fokuserar på att JAG placerar höfter/kropp rätt snarare än riktningen i sig...
I högervarvet blev det bättre på slutet, dvs i andra passet. Mycket för att jag satt bättre själv skulle jag tro, brukar tänka att jag för fram hela yttersidan aningens och samtidigt hamnar mer på ytter sittben. För att han gärna flyttar mig inåt. Blir lättare att få längning i yttersidan också då, för ju fram ytterhanden också i samband med det.
Usch. Känns nästan som att det blir FÖR mycket att tänka på! :-) Som att okej, det jag trodde att vi redan gjorde ok, det kunde vi INTE, det jag trodde var ett senare steg för oss som vi hittills prioriterat bort, ja det skulle vi också tänka på, och sen mina egna tankar/pusselbitar som jag tänkte det var läge att träna på... Nu har det ju gått ett par dagar sen träningen och jag är sjukt omotiverad just för att det känns för mycket. Samtidigt är det ju grymt bra att få en massa feedback och konstruktiv kritik så i längden är det ju bra. Försöker jag intala mig själv! ;-)
Några skritt-bilder
Blev ett väldigt kort skritt-pass idag i ridhuset. Jag var ovanligt snäll med honom (som i inte så krävande) men han var ganska tacksam för dagen och jobbade på ok ändå tycker jag.
Vi hade lyxen med en fotograf med den här gången! :-) Inte så bra kvalitet på bilderna men alltid något!
Lite mycket vikt på vänsterbogen, tror det var i ett läge där jag bad honom böja sig utåt men inte hade hunnit få koll på hela kroppen än.
Tycker han ser avslappnad och fin ut! :-)
Vi hade lyxen med en fotograf med den här gången! :-) Inte så bra kvalitet på bilderna men alltid något!
Lite mycket vikt på vänsterbogen, tror det var i ett läge där jag bad honom böja sig utåt men inte hade hunnit få koll på hela kroppen än.
Tycker han ser avslappnad och fin ut! :-)
Uppdatering
Ojoj, mycket som händer hela tiden tycker jag! Och så lite tid att sitta i lugn och ro och skriva.. Just nu ca 23:25 har jag precis hunnit tvätta håret efter att ha kommit hem från stallet, eftersom jag ska upp tidigt och jobba imorgon så borde jag egentligen inte sitta här! :-P Men jag känner att jag vill få lite saker nerskrivna för att kunna titta tillbaka på senare!
Hänt på sistone utanför ridningen:
En tjej i stallet som är utbildad hovslagare tittade på Tabac´s hovar i samband med att vi diskuterade verkning och lite av varje. Dels tyckte hon inte riktigt verkningen var balanserad i framhovarna om man tittar rakt framifrån och hovarna var lite utflutna på insidan. Dels kom JAG att tänka på att jag har ju samma hovslagare året om, men förra sommaren när han gick barfota lejde jag farsan för att fila till hovarna ffa ta bort lite till från trakterna bak för att få bättre hovvinkel. Eftersom han har brukat växa mer bak i trakterna så borde det egentligen vara ganska naturligt.?
När jag började fundera i dom banorna så la jag också märke till att Tabac känns mer "stum" i kotorna bak, nästan lite hackig/gnekig när han ska vinkla i kotorna och "fast" som om det inte är så bra cirkulation just i bakkotorna. Så nu funderar jag febrilt på hur jag ska lösa det, lutar åt att jag antingen fixar någon som skor om (iaf bak) trots att hovslagaren var ute bara för ca två veckor sen, eller att jag får skorna avdragna tidigare än planerat. Får skylla mig själv som kommer att tänka på sånt precis efter att hovslagaren skott om! ;-)
Nu har jag smörjt på liniment på kotorna nästan varje dag för att försöka få lite fart på dom igen. Även om det bara blir symptomlindrande känns det som bättre än ingenting tills jag får hovarna fixade.
Vid senaste fysik-kollen som farsan gjorde av Tabac tyckte han att Tabben var lite spänd i rumpan på sidorna om korset (stora tjocka muskler som är grymt jobbiga att massera/behandla!) och att han allmänt skulle må bra av att bli mjukare i rumpan. Nu har jag börjat stretcha honom då och då. Ungefär varannan dag i ca en vecka hittills. Det är framförallt att stretcha bakbenen framåt som känns viktigt, sen skulle jag även vilja stretcha frambenen bakåt men han lyckas vrida frambenen knasigt och sen vevar han för att komma loss? Eftersom jag inte vet varför och vet hur jag ska lösa det så tar jag det försiktigt med den biten.
Tabben blev friserad i manen igår! :-D Ser inte klokt ut! Ändå har jag bara trimmat ner några centimeter med trimkniv för att få bort dom stripiga topparna. Som protest hade han nästan kliat sönder en del av manen tills idag. Av oro för att han ska klia bort en massa (nu var det mest slitet och trassligt där han hade kliat) så dränkte jag in manen i pälsglans idag, piffade till svansen också och sprayade pälsglans i den när jag ändå höll på. Sällan jag tar mig tid till sånt men det är riktigt roligt att pyssla! :-)
Resten av hästen är ohjälpligt risig just nu iom pälsfällningen. Förhoppningsvis är han inne på slutfasen för nu hårar han RIKTIGT mycket och pälsen börjar se kort ut på större delen av hästen. Han har fått extra b-vitamin i fodret ca 2½-3 veckor nu, hoppas det ger fin päls att glänsa med när fällningen sen till slut är över!
Hänt på sistone inom träningen:
Jaaa vi övar på med lite av varje! Vissa dagar har det varit mycket störningsmoment och jag har fått jobba för att öht få kontakt med honom. Då har det inte blivit mycket vettigt gjort, ibland har jag inte ens suttit upp eftersom jag misstänkt att det ändå inte skulle ge något i den sinnesstämningen, ibland har jag hoppat av efter fem minuter för att det känts okonstruktivt med spänd häst som bara lyssnar med halvt öra. Förmodligen är det mitt fel att han blir sån, kanske är jag som var lite tankspridd eller inte tillräckligt självsäker + positiv, eller kanske att JAG inte klarat av att fokusera. Å andra sidan så är det något jag jobbar med rent allmänt, om JAG har en dålig dag känns det egentligen som ännu större anledning att inte traggla på och bara göra häststackaren negativ...
Sen har vi lösgalopperat lite mer. Byggde upp en liten volt i volten också för att försvåra för honom att byta varv = underlätta för mig att styra honom i det varv jag vill. Johejdu! ;-) Trodde jag ja... Har man pålle som lärt sig att man flyttar på sig och som inte bryr sig om mycket när han väl fått upp farten så är det inte alltid så lätt. Sist tyckte jag ändå att han såg bättre ut i högervarvet, mer jämn. Fortfarande negativ till att gå i högervarvet öht men jag skulle tro att det är en vanesak, väl i högervarvet ser det som sagt lättare ut nu. Fortsätter det på rätt väg kommer jag testa uppsuttet igen!
Vi har övat mer på förvända slutor på volt. Det är inte många steg per pass vi får till riktig förvänd sluta på volt än, det är så mycket pussel dit att jag oftast belönar direkt när jag känner att vi -hade kunnat- få till nästa steg rätt eller så snart vi fått till något steg! ;-) Ibland tidigare, att jag nöjer mig med att han svarar på hjälpen som jag ger även om det inte blir riktigt rätt. Sen har vi övat lite på diagonalslutorna som vi hade i hemläxa. Övningen jag fick med mig från träningen var bara att glömma, den triggar honom att sätta sig på tvären och är väldigt svår för mig rent teknisk. Som bäst kan jag ha det som check- lyckas vi med det ja då har vi nog fått ett snäpp bättre koll på bogar och bakben!
För några dagar sen fick vi till ett väldigt trevligt pass där jag fokuserade på travövergångarna. Jag tänkte åt piaff- och passagehållet och samlade upp skritten ganska mycket innan övergången sen försökte jag känna i min kropp som att han i samband med övergången tog i mer utan att öka på framåt. Han var grymt med mig det passet vilket var jättekul! Han svarade också väldigt bra på när jag ökade energin och försökte kanalisera den till samling genom att vinkla bäckenet lite mer bakåt, sen kunde jag ta bort energi och bestämma att nu ska vi skritta och övergå till en lugn och avspänd skritt. När han började bli lite mör samlingsmässigt så lät jag honom trava på lite mer framåt med mer passage-tänk, att han fortfarande skulle ha schwung och takt och använda en del bärkraft men luftigare och mer framåt. Det blev ju knappast någon passage men jag tror nog att traven blev fin! :-)
Dagens ridpass
Tänkte öva på lite skolor/rakriktning idag, egentligen bara som lite av en check, sen ta några travövergångar och sen lösgaloppera... Men det spårade iväg från planen.
Eftersom så många klagat på min lite udda sits där skänklarna spretar ut åt sidorna så har jag försökt analysera lite bilder och videoklipp. Min egen teori är att jag spänner ihop höfterna så dom pekar inåt och samtidigt spänner in knäna så underskänklarna vinklas ut. Nu testade jag att tänka tvärtom, att höfterna är breeeeda och nästan pekar utåt åt sidorna istället och få bort reflexen att spänna knät när jag ska göra något med höfterna.
Så fort jag började tänka så drog pållen iväg i trav och ville trava på i friskt tempo.
Jag hade nog tendenser att kuta i ryggen istället och förmodligen åkte underskänklarna bak då och då, men det var ändå förvånansvärt lätt att rätta till dom detaljerna också och få till en bra helhet (stundvis iaf, det känns bra för att vara första passet jag fokuserar på det!). Jag tror faktiskt andningen blev bättre på köpet och att sittbenen kom ner mer i samband med det.
Pållen rörde sig MYCKET, inte så att det blev så värst mycket svårare att sitta på honom men det var ändå väldigt tydligt att han tack vare det ville röra på sig. Att man fick till mer obehindrad rörelse.
Det var också mycket lättare för mig att göra justeringar i höfterna. Vet inte riktigt varför? Som att jag bara kunde föra fram hela benet litegrann ända uppifrån höften om jag ville föra fram höften. Det underlättade omställningen för invanda rörelser/muskelspänning brukar ta sin lilla tid att fixa till... Blir nästan skeptisk såhär i efterhand eftersom det gick såpass bra!
Först travade jag bara runt runt runt i ridhuset i mina tafatta försök att ha koll på kroppen men fortfarande hålla hästen uppmärksam. Försökte mig på lite diagonalslutor som ett test på om höfterna på hästen blev rörligare och det tyckte jag minsann. Eftersom det var lite ovant blev det också lite annat behov av korrigeringar, jag märkte t ex mer av om min överkropp var rätt placerad och ryggen rak än att jag behövde bry mig såvärst mycket om höfterna eller tyngdpunkten- och ställningen, det var nog största skillnaden. Tyckte han ställde mycket bättre i högervarvet. Överlag så var han förvånansvärt lättstyrd även fast min överkropp som sagt ofta behövde justeras.
På slutet fick jag till vad som kändes som en riktigt fin sluta i vänstervarvet som bara flöt på utan "ansträngning" (tänker mest från min sida! ;-) men även uttrycket/lättheten i rörelsen). Han bromsade ner sig själv vilket jag ser som ytterligare ett kvitto på att det var en bra sluta. Då nöjde jag mig för dagen och hoppade av!
När jag hade satt av så experimenterade jag lite från marken för att känna in hur jag nu ska röra mig i rörelserna. Tabac var så gullig för han följde efter mig när jag låtsasgick diverse skolor och ibland bromsade in mig för att känna efter hur det skulle vara. Han försökte minsann följa matte och såg jättekoncentrerad ut, han lyckades faktiskt hålla mitt långsamma tempo! :-D Vad roligt det var när jag upptäckte vad han höll på med, jag hade varit så fokuserad på vad jag själv gjorde att det tog ett tag innan jag märkte att han var med! Söta hästen!
Hänt på sistone utanför ridningen:
En tjej i stallet som är utbildad hovslagare tittade på Tabac´s hovar i samband med att vi diskuterade verkning och lite av varje. Dels tyckte hon inte riktigt verkningen var balanserad i framhovarna om man tittar rakt framifrån och hovarna var lite utflutna på insidan. Dels kom JAG att tänka på att jag har ju samma hovslagare året om, men förra sommaren när han gick barfota lejde jag farsan för att fila till hovarna ffa ta bort lite till från trakterna bak för att få bättre hovvinkel. Eftersom han har brukat växa mer bak i trakterna så borde det egentligen vara ganska naturligt.?
När jag började fundera i dom banorna så la jag också märke till att Tabac känns mer "stum" i kotorna bak, nästan lite hackig/gnekig när han ska vinkla i kotorna och "fast" som om det inte är så bra cirkulation just i bakkotorna. Så nu funderar jag febrilt på hur jag ska lösa det, lutar åt att jag antingen fixar någon som skor om (iaf bak) trots att hovslagaren var ute bara för ca två veckor sen, eller att jag får skorna avdragna tidigare än planerat. Får skylla mig själv som kommer att tänka på sånt precis efter att hovslagaren skott om! ;-)
Nu har jag smörjt på liniment på kotorna nästan varje dag för att försöka få lite fart på dom igen. Även om det bara blir symptomlindrande känns det som bättre än ingenting tills jag får hovarna fixade.
Vid senaste fysik-kollen som farsan gjorde av Tabac tyckte han att Tabben var lite spänd i rumpan på sidorna om korset (stora tjocka muskler som är grymt jobbiga att massera/behandla!) och att han allmänt skulle må bra av att bli mjukare i rumpan. Nu har jag börjat stretcha honom då och då. Ungefär varannan dag i ca en vecka hittills. Det är framförallt att stretcha bakbenen framåt som känns viktigt, sen skulle jag även vilja stretcha frambenen bakåt men han lyckas vrida frambenen knasigt och sen vevar han för att komma loss? Eftersom jag inte vet varför och vet hur jag ska lösa det så tar jag det försiktigt med den biten.
Tabben blev friserad i manen igår! :-D Ser inte klokt ut! Ändå har jag bara trimmat ner några centimeter med trimkniv för att få bort dom stripiga topparna. Som protest hade han nästan kliat sönder en del av manen tills idag. Av oro för att han ska klia bort en massa (nu var det mest slitet och trassligt där han hade kliat) så dränkte jag in manen i pälsglans idag, piffade till svansen också och sprayade pälsglans i den när jag ändå höll på. Sällan jag tar mig tid till sånt men det är riktigt roligt att pyssla! :-)
Resten av hästen är ohjälpligt risig just nu iom pälsfällningen. Förhoppningsvis är han inne på slutfasen för nu hårar han RIKTIGT mycket och pälsen börjar se kort ut på större delen av hästen. Han har fått extra b-vitamin i fodret ca 2½-3 veckor nu, hoppas det ger fin päls att glänsa med när fällningen sen till slut är över!
Hänt på sistone inom träningen:
Jaaa vi övar på med lite av varje! Vissa dagar har det varit mycket störningsmoment och jag har fått jobba för att öht få kontakt med honom. Då har det inte blivit mycket vettigt gjort, ibland har jag inte ens suttit upp eftersom jag misstänkt att det ändå inte skulle ge något i den sinnesstämningen, ibland har jag hoppat av efter fem minuter för att det känts okonstruktivt med spänd häst som bara lyssnar med halvt öra. Förmodligen är det mitt fel att han blir sån, kanske är jag som var lite tankspridd eller inte tillräckligt självsäker + positiv, eller kanske att JAG inte klarat av att fokusera. Å andra sidan så är det något jag jobbar med rent allmänt, om JAG har en dålig dag känns det egentligen som ännu större anledning att inte traggla på och bara göra häststackaren negativ...
Sen har vi lösgalopperat lite mer. Byggde upp en liten volt i volten också för att försvåra för honom att byta varv = underlätta för mig att styra honom i det varv jag vill. Johejdu! ;-) Trodde jag ja... Har man pålle som lärt sig att man flyttar på sig och som inte bryr sig om mycket när han väl fått upp farten så är det inte alltid så lätt. Sist tyckte jag ändå att han såg bättre ut i högervarvet, mer jämn. Fortfarande negativ till att gå i högervarvet öht men jag skulle tro att det är en vanesak, väl i högervarvet ser det som sagt lättare ut nu. Fortsätter det på rätt väg kommer jag testa uppsuttet igen!
Vi har övat mer på förvända slutor på volt. Det är inte många steg per pass vi får till riktig förvänd sluta på volt än, det är så mycket pussel dit att jag oftast belönar direkt när jag känner att vi -hade kunnat- få till nästa steg rätt eller så snart vi fått till något steg! ;-) Ibland tidigare, att jag nöjer mig med att han svarar på hjälpen som jag ger även om det inte blir riktigt rätt. Sen har vi övat lite på diagonalslutorna som vi hade i hemläxa. Övningen jag fick med mig från träningen var bara att glömma, den triggar honom att sätta sig på tvären och är väldigt svår för mig rent teknisk. Som bäst kan jag ha det som check- lyckas vi med det ja då har vi nog fått ett snäpp bättre koll på bogar och bakben!
För några dagar sen fick vi till ett väldigt trevligt pass där jag fokuserade på travövergångarna. Jag tänkte åt piaff- och passagehållet och samlade upp skritten ganska mycket innan övergången sen försökte jag känna i min kropp som att han i samband med övergången tog i mer utan att öka på framåt. Han var grymt med mig det passet vilket var jättekul! Han svarade också väldigt bra på när jag ökade energin och försökte kanalisera den till samling genom att vinkla bäckenet lite mer bakåt, sen kunde jag ta bort energi och bestämma att nu ska vi skritta och övergå till en lugn och avspänd skritt. När han började bli lite mör samlingsmässigt så lät jag honom trava på lite mer framåt med mer passage-tänk, att han fortfarande skulle ha schwung och takt och använda en del bärkraft men luftigare och mer framåt. Det blev ju knappast någon passage men jag tror nog att traven blev fin! :-)
Dagens ridpass
Tänkte öva på lite skolor/rakriktning idag, egentligen bara som lite av en check, sen ta några travövergångar och sen lösgaloppera... Men det spårade iväg från planen.
Eftersom så många klagat på min lite udda sits där skänklarna spretar ut åt sidorna så har jag försökt analysera lite bilder och videoklipp. Min egen teori är att jag spänner ihop höfterna så dom pekar inåt och samtidigt spänner in knäna så underskänklarna vinklas ut. Nu testade jag att tänka tvärtom, att höfterna är breeeeda och nästan pekar utåt åt sidorna istället och få bort reflexen att spänna knät när jag ska göra något med höfterna.
Så fort jag började tänka så drog pållen iväg i trav och ville trava på i friskt tempo.
Jag hade nog tendenser att kuta i ryggen istället och förmodligen åkte underskänklarna bak då och då, men det var ändå förvånansvärt lätt att rätta till dom detaljerna också och få till en bra helhet (stundvis iaf, det känns bra för att vara första passet jag fokuserar på det!). Jag tror faktiskt andningen blev bättre på köpet och att sittbenen kom ner mer i samband med det.
Pållen rörde sig MYCKET, inte så att det blev så värst mycket svårare att sitta på honom men det var ändå väldigt tydligt att han tack vare det ville röra på sig. Att man fick till mer obehindrad rörelse.
Det var också mycket lättare för mig att göra justeringar i höfterna. Vet inte riktigt varför? Som att jag bara kunde föra fram hela benet litegrann ända uppifrån höften om jag ville föra fram höften. Det underlättade omställningen för invanda rörelser/muskelspänning brukar ta sin lilla tid att fixa till... Blir nästan skeptisk såhär i efterhand eftersom det gick såpass bra!
Först travade jag bara runt runt runt i ridhuset i mina tafatta försök att ha koll på kroppen men fortfarande hålla hästen uppmärksam. Försökte mig på lite diagonalslutor som ett test på om höfterna på hästen blev rörligare och det tyckte jag minsann. Eftersom det var lite ovant blev det också lite annat behov av korrigeringar, jag märkte t ex mer av om min överkropp var rätt placerad och ryggen rak än att jag behövde bry mig såvärst mycket om höfterna eller tyngdpunkten- och ställningen, det var nog största skillnaden. Tyckte han ställde mycket bättre i högervarvet. Överlag så var han förvånansvärt lättstyrd även fast min överkropp som sagt ofta behövde justeras.
På slutet fick jag till vad som kändes som en riktigt fin sluta i vänstervarvet som bara flöt på utan "ansträngning" (tänker mest från min sida! ;-) men även uttrycket/lättheten i rörelsen). Han bromsade ner sig själv vilket jag ser som ytterligare ett kvitto på att det var en bra sluta. Då nöjde jag mig för dagen och hoppade av!
När jag hade satt av så experimenterade jag lite från marken för att känna in hur jag nu ska röra mig i rörelserna. Tabac var så gullig för han följde efter mig när jag låtsasgick diverse skolor och ibland bromsade in mig för att känna efter hur det skulle vara. Han försökte minsann följa matte och såg jättekoncentrerad ut, han lyckades faktiskt hålla mitt långsamma tempo! :-D Vad roligt det var när jag upptäckte vad han höll på med, jag hade varit så fokuserad på vad jag själv gjorde att det tog ett tag innan jag märkte att han var med! Söta hästen!
