Unterskatta inte...

...människans (min) tröghet!

Den när man kommer på sig med att följa sina egna instruktioner, fast i en ny situation, och inser att den faktiskt funkar! Fast man egentligen visste det redan innan, men inte tänkt så långt.

Fick en sån aha-upplevelse idag när jag försökte påminna mig om mina egna instruktioner (som jag t o m försökt lära ut till andra) och tänkte till varför man började med dom från första början.
Min lille häst är svår därför att han har en j*kla integritet mot vad jag är van vid. Det har jag märkt under hela tiden jag haft honom och ständigt fått jobba med. Om jag inte ger honom förutsättningarna att göra det jag vill, då kan jag tjura på hur mycket jag vill eller förstärka mer och mer, men som mest kommer det till slut leda till en osamarbetsvillig och omotiverad häst.
Kanske lite typiskt ponnyer/kallblod? Även om graden kan variera mycket.

Det jag ska försöka komma ihåg (igen) denna gång är att se till att lämna bogarna fria vid galoppfattningarna, men framförallt den yttre, se till att hålla fritt spelrum, gärna även "följa med" i hans tyngdpunkt först något halvt steg för att därifrån hitta sitsen. Först följa, sen påverka.

I Lördags lossnade underdelen/plattan på ena stigbygeln när vi flängde runt och övade galoppfattningar. Läskigt! :S Men jag kände hur den började lossna på ena sidan och att något kändes fel, så jag hann börja tänka att jag skulle flytta vikten och sakta av innan den lossnade helt och trillade ner på backen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0