Farbror långpäls
Verkar som att det blev en lång bloggpaus!
Har inte varit så aktiv med ridningen heller, har nog bara blivit ett pass i veckan i snitt över hela vintern (snällt räknat). Men gammelfarbrorn är imponerande fräsch ändå, man märker att uthålligheten är mycket sämre nu när han inte tränat ordentligt på länge, men maxstyrkan är ungefär samma ändå.
Har slutat snusa för ca 3 veckor sedan, (igen! ;) men för alltid denna gången är det tänkt!), och innan det har jag mått rätt dåligt, mycket problem med magen. Åtminstone en del av det tror jag är snusens fel, därav att jag bestämde mig för att sluta till slut. Sen har jag börjat både konditionsträna och styrketräna mig själv också regelbundet sen ca ett halvår tillbaka. Så tiden/orken är begränsad.
Nu sista veckorna har jag haft lite otur med timingen också, att ridhuset varit bokat fast jag trott det varit ledigt några gånger.
Men igår blev det ett ridpass iallafall. Varje pass känns "nytt" när man rider ganska sällan. Inte som att man lägger ett pärlband av pass, kan dra nytta av det förra och lägga förutsättningar för nästa, som när man rider regelbundet nog. En fördel med det är att man får lite nya ögon för varje gång!
Igår t ex provade jag att lägga snäppet mer fokus på min sits när jag skulle fatta galopp från trav, och tramp i stigbyglarna som galoppsignal. Det är svårt för han rör sig mycket samtidigt som han är väldigt känslig för om man klarar att hålla sig stadig nog, Strategin är att försöka hålla mig nära manken - skjuta fram rumpan och hålla sig stadig med hjälp av magmusklerna, och akta så jag inte råkar falla fram med överkroppen (blir lätt så pga hans rörelser, och ibland av ren ovana från min sida att luta mig fram för att "avlasta" när man blir glad över ett litet försök). Undrar om matte någonsin kommer bli stadig nog! ;)
