tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Haha, vad dramatisk man kan vara! ;-P
Men seriöst så har den här veckan hittills varit väldigt tuff. Mycket mer att tänka på och hinna med, och inte mycket tid över.

Nu har jag chansat och behandlat med switch pour on. Återstår "bara" att se till att hålla omgivningen ren för att undvika återsmitta eller smitta ner andra.
Skulle behöva fila till hovarna igen, har haft svårt att hinna med det nu på sistone. Synd att inte dygnet har fler timmar! ;-) Ridningen måste komma lite i andrahand vilket är synd, för det känns som att jag inte hinner fokusera på det i övrigt heller utan att det riskerar bli slarvridet när man väl har tid.



Häromdagen följde brorsan och två av brorsbarnen med till stallet! :-)
Dom bor ca 40 mil bort så det är inte ofta jag träffar dom. Jag fick träffa flera andra släktingar också eftersom att mor min fyllde 60.
Tabben var så trött i skallen efter all vattenfobi-träning dagen innan (och kanske av klådan?) så han betedde sig som en riktig farbror. Jag blir riktigt stolt bara av en sån sak som att man vågar låta 9-åringen leda hästen själv till boxen. :-P Men hon var jätteduktig. Hjälpte till att mocka och köra skottkärran, rykta pållen (nådde dock inte hela vägen upp) sopa stallgången och lite sånt. Hon måste ha väldigt lätt att lära sig!  
Tabben är ju defenitivt ingen ponnyridningshäst så svår som han är i ridningen, men i hanteringen i lugn och trygg miljö är han snäll och väluppfostrad!

Usch, nu är jag både arg och frustrerad!
Varför? Jo för att en häst i stallet har smittat Tabben med löss!!!
Nu kanske jag har dragit förhastade slutsatser, men som jag uppfattat det så visste boxgrannarna om att ponnyn hade löss, utan att flytta på den utan lät den stå kvar vägg i vägg med min, med möjlighet till hudkontakt = smitta. *infoga arg smiley här* Herregud, sunt förnuft säger väl att man flyttar hästen så snart man märker det?

Edit: För rättvisans skull ska tilläggas att de trodde hästen var lusfri när den kom till stallet men visste att den hade haft löss. Själv skulle jag ändå ha varit försiktig och låtit hästen stå själv när det ändå fanns möjlighet, men fullt så illa som att de visste att den fortfarande hade löss var det ju inte.

Det hade räckt att flytta en box i sidled för att undvika direktkontakt med alla andra hästar, nu är ju Tabac smittad och eftersom han lär ha haft det ett tag innan jag märkte det igår kväll så kan han ju ha smittat ponnyn bredvid också som går i hage med två andra hästar, dessutom finns det risk att damen mittemot är smittad av Tabben eftersom han alltid brukar få hälsa (tycker lite synd om dom eftersom båda går ensamma i hagen).
Det har jag jättedåligt samvete för, men eftersom ingen talat om för mig att ponnyn hade löss så har jag bara gjort som jag brukat. Inte heller tänkt nämnvärt på klåda eftersom aningens klåda/irriterad hud känns rätt normalt att ha under den värsta pälsfällningen eller pga ensilaget emellanåt.


Sen är det inte kul när man har en långhårig+tjockhårig häst att försöka få bukt med ohyran. Särskilt inte som han är skraj för vatten.
Igår kväll var jag ute i stallet strax före 19, fixade allt annat först och tog det ganska lugnt i väntan på att ett par andra skulle ha ridit klart. När jag skulle rykta Tabben såg det ut som att han hade mjäll på halsen. Jag är rätt paranoid med ohyra även om jag inte ska påstå att jag varit drabbad nämnvärt av det tidigare, så jag tittade jättenoga för att kolla om "mjällen" rörde på sig eller var just mjäll (hade liksom svårt att tänka mig varför han skulle få det eftersom han borstats ovanligt mycket nu i fällningen och sällan går med täcke) och då såg jag att det faktiskt var små äckliga rackare som promenerade runt. Stackars grabben, han måste haft väldigt jobbigt! :-(
Kollade i svansen också och det var alldeles fullt med lusägg.

Jag passade på att rida ändå medans jag fortfarande hade ork, det har ju gått bra fram tills nu så.. Övade mycket böjning, försöka hitta linjeringen och ffa känslan från min sida, red lite öppnor, travövergångar och provade ett par galoppansatser. Det kändes riktigt bra faktiskt. Jag märkte inget av klådan heller, men man vet ju aldrig - han är ju pigg och travsugen i vanliga fall också så det är svårt att veta om han hade varit coolare för dagen utan klåda eller om det bara var normalt beteende för honom. Han tyckte det var lite jobbigt att behöva samla skritten och ville gärna trava iväg i förtid. Som jag ser det är det mer sannolikt att han tycker övergångarna varit rätt så jobbiga och krävande på sistone så han försöker förebygga det läget än att han skulle göra så pga klåda. Men som sagt - man vet aldrig.

Sen blev det försök till att härda lite inför tvätten och sen tvätta pållen.
Jag vred på vattenslangen bara litegrann och la slangen ungefär mitt i stallgången så det skulle rinna ner i avloppet. Vi övade på att först gå närmare slangen så han såg att det rann vatten, därefter gå förbi på andra sidan. Det är oftast första gången som är värst, när man väl lyckats övertala honom att gå förbi en gång utan att pressa för mycket och ha bra timing (men inte vänta för länge heller märkte jag) då går det mycket lättare efter det. Han gick tillockmed över slangen och jag kunde skicka honom före mig. Duktig pålle! :-)
Sen skulle jag prova spola vatten på honom men mest i härdande syfte snarare än att jag var inställd på att lyckas duscha hela honom.
Egentligen tyckte jag han var jätteduktig och det funkade ganska bra att träna lite à la "friendly game" snudda på det jobbiga för att försöka tänja på gränsen - dra tillbaka till ett läge där han kan slappna av - snudda lite på gränsen osv. Men det var svårt för om han försökte gå i sidled så gick han in i trälådan på sidan av stallgången och då skrämde han upp sig själv och försökte dra iväg - kom ju ingenstans iom att han satt fast men halkade omkring på den blöta/hala stallgången så man är lite orolig att han kan gå omkull.
Avloppet på den sidan fungerade inte så bra så efter ett tag var det lite av en sjö på stallgången. Tokern insåg att det var BLÖTT under fötterna - det var det ju inte innan! ;-) Samma visa igen - försöker dra iväg och kommer ingenstans men matte hade svårt att inte bli nervös när han halkade omkring på golvet i försök att ta sig loss.
Efter en stund tyckte jag att han hade fått utstå nog med jobbigheter för stunden och knäppte loss honom så han fick vila nerverna en stund.
Sen satte jag fast honom på vanliga stället där vi brukar sadla (han känner sig tryggare där upplever jag, det är mycket mer öppet i gången och så grejerna på sidan) och svampade hela hästen med såpvatten. T o m huvudet och pannluggen men försökte vara försiktig med ögon och öron givetvis.
Avslutningsvis gick vi igenom "sjön" i stallgången fram och tillbaka en massa gånger, provade någon gång att stå stilla mitt i vattnet och få en godis, för att försöka härda honom mer vid att stå i och gå igenom vatten.

Överlag tyckte jag Tabben var jätteduktig och även att jag gjorde bättre ifrån mig än jag hade trott - mest genom att försöka ta det coolt och tänka positivt, inga kritiska tankar varken om mig eller hästen. Visualisera honom som en duktig och modig häst! :-D

Sen fick han byta box till en längst in i hörnet, kontakt bara med ponnyn som smittat honom. För att förhoppningsvis kunna undvika att den andra ponnyn som stått bredvid honom ska bli smittad. Vi kollade lite igår och det såg inte ut som att den hade några löss eller ägg.

Jag kom iväg hemåt så sent igår att jag inte ens kunde åka till Statoil och köpa snus för att de hade stängt.. Dom stänger 24! Väldigt hungrig hann jag bli också, åt ju bara ett mellanmål vid 18.



Nu har jag yrat runt halva stan snart för att hitta något bra medel att behandla med, försökt klura ut hur jag ska få tag på ett slit- och släng- fleecetäcke att ta på efter att jag tvättat honom så han inte blir kall, (vi har ju bara en ridsportbutik i stan och den har bara öppet på torsdagar, slutade med att jag köpte två fleecefiltar på coop för 30:-/styck! ;-) ) har ringt syrran och hon hittade inget läkemedel alls mot löss, finns inget receptfritt heller för häst.
Jag har skaffat switch pour on som vissa rekommenderar mot löss/ohyra. Vete sjutton om jag kommer våga använda det dock, så många skräckhistorier jag hört om hästar som fått exem eller värre exem av det. :-/
Ska tvätta borstarna och alla såna smågrejer vi använt på sistone. Täcken och schabrak är jag lite kluven med. Å ena sidan känns det självklart att de borde tvättas, särskilt schabraken som ändå behöver tvättas. Å andra sidan funderar jag på om det är dumt att riskera att det smittas till andra grejer genom tvättmaskinen i stallet? Täckena känns också tråkigt att behöva tvätta "i onödan".
Funderar på att dra ihop allt i sopsäckar för att undvika att sprida smitta och låta bli att använda allt på några veckor- någon månad, för att därefter tvätta iaf schabraken. Av det jag läst så dör lössen rätt fort när dom inte har kontakt med en häst.




Tips på mildare behandlingar (som fungerar) mottages tacksamt! :-)

...Ja, det gör det säkert.. *egentligen* ;-)

Oj oj vad mycket grejer jag inbillar mig att jag MÅSTE ha till hästen. Sen finns det sånt jag vill ha bara för att det är fint också, men då brukar jag spara lite per månad och dreggla efter det i närmare ett halvår, inte impulsköpa! :-P

Värre är det med täcken, fodertillskott, skötselprodukter (för verkning/hovvård, flugmedel m.m.) förbrukningsvaror (jag ser fluguvor som förbrukningsvaror, billiga ridvantar, tidigare har det varit grimmor), skötselprodukter för utrustningen (har jag ändå hunnit dra på mig en del dyr utrustning känns det snarare som en investering än utgift!), för att inte tala om hönäten och barfotabootsen! :-P

Jag tycker ju egentligen jag är väldigt snål med att köpa hästgrejer, blir väldigt sällan något köpt till mig själv, jag är jättesnål med sånt jag inte tror kommer användas. Svett-täcken t ex är det totalt köpstopp på eftersom jag har två fina täcken ett avsett för vintertid och ett avsett för sommartid, som används i snitt max 2 gånger vardera per år.


Fleecetäcke med namnbrodyr, till vår och höst


Dralontäcke som svett-täcke på senhöst/vinter/tidig vår, materialet är helt underbart!


Ändå hittar man hur många hål som helst att ösa pengar i känns det som! ;-)




Nu senast skulle jag beställa en tränsväska att ha med på träningar. En billig investering för att inte tappa någon del av bettet (krokarna och/eller kedjan lossnar nästan alltid minst 1-2 gånger när vi åker bort, så man får fiska smådelar).
Dessutom tittade jag i Ride-Away katalogen (hästbutik i Storbritannien, har handlat därifrån tidigare) och blev överlycklig när jag såg att de säljer man- och svanstinkturen jag använde på Tabben ifjol! :-D Har googlat och sökt på alla hästwebbshopar i sverige jag kunnat komma på, men inte hittat den. Eftersom det var det enda av det jag provade på honom ifjol som fungerade så har jag haft lite smått panik inför sommaren.

Nu är det ju så att frakten från Storbritannien inte är att leka med. Iallafall såpass att jag hellre lägger en order på "allt" som kan tänkas behövas så jag inte behöver slösa frakt- eller bensinpengar i onödan på ett tag framöver.
Ett par slowfeeding-hönät till t ex, ett par billiga vardagsridbyxor till mig själv m.m.

Det ska dom verkligen ha creds för - dom har MYCKET av det jag normalt sett brukar ösa pengar på! Haha! :-D

Men nu får det verkligen vara köpstopp på hästgrejer i några månader framöver!

Sen vi var iväg på träningen i Lördags (och egentligen då på Lördagen också) känns det som att min herre har mognat mentalt och/eller helt plötsligt blivit mer väluppfostrad med fötterna på jorden!

Det märks inte i en eller två situationer utan i många olika (även om han inte är guds bästa lamm för det! haha!) T ex att han bara knatade igenom vattnet i stallgången utan att bry sig om det. Han var jättecool i ridhuset sådär att även om han har sin egen vilja och sina egna idéer så hade han liksom fötterna på jorden och ett lugn som jag inte riktigt är van vid, verkade tycka det var trevligt att följa mattes direktiv.
Häromdagen hade det runnit in en del vatten utifrån in genom stalldörren så det var blött med lite pölar här och där på den delen av stallgången närmast ytterdörren. Jag frågade tjejen som tagit in honom och nej då, han hade inte brytt sig om det!
När vi promenerade en kortis så var han ovanligt cool och som sagt "fötterna på jorden". Trots att han tyckte det var lite läskigt med bron så ojade han inte upp sig och höjde pulsen nämnvärt utan det var bara att stanna och titta någon sekund, sen gick han igen när jag bad honom och lunkade på så fint. Inget övertempo som var svårt att hänga med i vilket annars känns rätt normalt om pållen inte motionerats på snart en vecka, inte ridits ut och fått kolla omgivningarna på evigheter, och i ordentligt blåsväder.
När jag släppte honom på stallgången för att han ska få gå in i boxen så provade han visserligen att gå lite längre - det är trevligt att spana in omgivningen, men när jag sa till honom något i stil med "app app, Tabac - gå hem!" så gjorde han det utan protester. Till saken hör att han MÅSTE inte alls gå in, om jag står en bit bakom honom och han fortsätter rakt fram så har jag ju egentligen inget att säga till honom om jag inte går dit och hämtar honom, på den sträckan är det rätt lätt att hinna undan matte om man vill.


Det känns lite som att han har mognat ett snäpp till närmare sin riktiga ålder.
På träningen kommer jag ihåg att det var en ganska ung häst som stökade på rätt mycket inne i stallet, och jag var så imponerad av att Tabben ändå bara stod där och såg så lugn ut och var så lättsam (med en häst som klev på grejer, sparkade i väggen, stegrade och hade sig bara några meter bredvid), och jag skojade och sa att "han kanske känner sig gammal och klok i jämförelse!" Han kanske lyssnade på vad jag sa! Haha! :-D Eller så hade jag bara huvet på spiken! ;-)

Nu håller vi tummarna för att blåsvädret tar slut tills ikväll iallafall! Här har det blåst ordentligt nästan hela veckan.
Igår tänkte jag rida ändå men fegade ur i sista sekund när jag nästan var framme i ridhuset och kände/hörde hur mycket det var! :-P
Men när vi ändå hade tagit oss ut och smygit oss ner för den isiga backen passade vi på att ta en kort promenad i solen. Ikväll måste jag rida, annars kommer både jag och pållen bli knäpp tror jag!

Jag brukar säga att det låter så mycket ibland inne i ridhuset när det blåser att man tror att bygget ska rasa ihop, eller taket rasa in. (Oisolerat plåtridhus.) Och idag såg jag stallägaren uppe på taket, han höll på att skruva fast en takplatta...

Första utmaningen för dagen (nej, lastningen var faktiskt ingen utmaning! ;-) ) blev otippat nog att ta sig till gästhagen. De hade förvarnat att det var oplogat men lite upptrampat i hagarna, men inte att det skulle vara en halvmeter (tung) snö att ta sig igenom för att ens komma till hagen! :-S Stackars Tabben fick hoppa/simma igenom med mig bredvid som försökte hålla mig ur vägen och hänga med i farten.. Sen fick vi fiska upp övertråden som låg under snön på en liten del av hagen. Det gick ju bra att ta sig dit, men nog oroade jag mig för att behöva gå minst tre vändor till genom djupsnön.
Farsan var ännu oroligare för det än mig, han tyckte det var livsfarligt och att hästarna kunde bryta benen av sig. (Själv tänkte jag egoistiskt nog mer på risken att hamna under hästen för att man inte hinner undan.) Så han ställde sig och skottade hela stigen till hagen på ca 30 meter för hand! Snyggt jobbat farsan! :-D


Överhuvudtaget skötte sig Tabac jättebra! Han stod lugnt och snällt i stallet, kunde stå hyfsat lugnt och tålmodigt i ridhuset och vänta innan vi skulle rida, ibland var han tvungen att gå och då räckte det med att ta en volt så kunde han stå stilla igen sen. Visst tittade han lite när vi skulle rida för det var ju lite skumt jämfört med hur det ser ut hemma, men det var egentligen ingenting jämfört med hur mycket potentiella störningsmoment som fanns.
Det enda var att han inte ville gå ut från ridhuset och in till stallet igen, där frös han fast och krävde en hel del tålamod och övertalning. Gissningsvis för att han hörde en häst som förde oväsen precis när vi skulle gå in första gången, eller kanske att han tyckte det var suspekta färgskiftningar på golvet.
Trots det så tyckte jag det han gjorde bra övervägde det lilla hjärnspöket! :-)







Själva ridningen då?
Tja, vad ska man säga... Jag (tror att jag) förstår varför instruktören lär ut som hon gör och varför hon kommenterade de saker hon gjorde. Men det känns ändå bakvänt utifrån att vi redan har provat många olika metoder och liksom börjat lära oss i vilken ordning man behöver ta saker och ting för att det ska hända något.
Det var bra att få lite perspektiv på vad andra prioriterar tycker jag.


Jag tror inte på att rida "framifrån och bak". Alltså att man först ska placera huvudet och framänden för att man prioriterar lösgjordheten/sökningen och ställning/böjning före hur hästen jobbar bak, att det liksom skulle vara en förutsättning för att kunna börja jobba rätt bak. Varför? Jo, för att jag tycker att man ofta sabbar för hästen när det inte börjar bakifrån. Om det finns bak, då syns det fram också, finns det inte bak så är det för mig logiskt att det är därifrån man börjar att fokusera - även om det i det läget kanske inte kan sprida sig hela vägen genom kroppen så att säga, att hästen (eller ryttaren för den delen) inte klarar det än. Huvudet blir som kronan på verket när det stämmer bakifrån igenom hela kroppen, och jag tycker inte jobbet behöver vara bortkastat för att huvudet och halsen inte "är med" än, så länge man märker att hästen arbetar med rätt tonus bak.



Vi satt en hel lektion med att försöka få till böjning/sökning framifrån i skritt på en volt. Ok, för rättvisans skull ska tilläggas att vi red lite längs fyrkanten också och bytte varv då och då.
(Det kändes väldigt bakvänt för mig eftersom han inte kan länga ut halsen ordentligt om hävarmen bakifrån inte finns. Därav att vi fått jobba mycket med korta-länga. Kortandet hjälper till att skapa förutsättningar för att kunna länga, och längningen underlättar för att bibehålla avslappning/sökning även i den kortade fasen.)

Jag skulle fokusera mycket på bålrotationen och tänka att jag satt med ner i höften/innerskänkeln när hästens bakben sattes ner.  (Det är ju lite så jag redan försökt fokusera framförallt i vänstervarvet, men då mer att jag verkligen kommer ner på insidan och försöker jämna till höfterna, eftersom bara det kan kännas som en utmaning i sig.)
Yttertygeln ordentligt längd och lite vibration på inner för att försöka trigga till böjningen. (Att fokusera på att länga yttertygeln kändes nyttigt eftersom jag börjat slarva med det över vintern, men att greja med inner har vi precis fått i hemläxa av B att undvika.. Även så brukar jag inte länga tygeln om han inte är i balans bakifrån att följa med handen. Hellre rätta till grundproblemet bakifrån, ex. balansen, för att sen kunna släppa mer fram.
Bäst gick han när jag inte behövde följa några instruktioner utan vi bara skrittade omkring och pratade. Haha! Men då kändes det ju lite som att man satt och red på det vi redan jobbat fram i hästen - kunna slappna av och följa sitsen/tygellängden, det rakriktningsjobb och balansjobb som redan är gjort.)

Andra passet skulle vi prova att tänka lite öppna och sluta. (Återigen så tyckte jag det var bra att bli påmind om vikten att länga yttertygeln. Den ska ju också vara en flyttande hjälp, men tanken är ju inte att den ska vara det på så vis att man kortar yttersidan. Alltså att den flyttar in framdelen innanför spåret och anger ramen, men att ramen ska vara lång nog för att ytterbogen ska få plats och inte räta ut hästen.)
Innerhöften aningens fram och lite pill i innertygeln vid sluta, se till att fortfarande sitta på inner sittben.
Med hela innerskänkeln uppifrån höften be hästen sätta under sig mer med innerbak vid öppnan, i kombination med att se till att ha tillräckligt långa tyglar ffa yttertygeln men pilla lite ställning vid behov i inner, ev. också pytteförhållningar i takt med att innerfram sattes ner. 
(Lustigt nog så hade han mycket svårare med vänsterbak och vänster höft den här dagen, men slutsatsen av det tar jag som att han egentligen har svårt med båda bakben bara på olika sätt. Att det bästa är att inte glömma något utav dom! :-) Vilket även Anna-Clara höll med om. )

Precis i slutet av passet fick vi visa lite trav, och då gjorde jag lite samlad skritt (utan att bry mig om huvudet) som förberedande vare sig vi fick eller inte (jag kände pressen på mig över huvudfokuseringen! haha) och han visade upp en trevlig och balanserad trav. (Jag tror hon förstod mer då vad jag försökt säga ett par gånger under passet, att för att kunna länga behöver han först ha hittat lite samling. Men om man vill länga MER i den traven är det ju ingen idé att bara sitta och länga på tygeln utan man måste förbättra balansen och jobbet bakifrån ett snäpp till så nosen fortfarande är framme, annars kommer man ju ändå inte åt bakre delen, utan halsen längs men nosen kröks in till slut. Pillar man där framme riskerar man då bara att sabba det man gjort bakifrån upplever jag.)






Så - som ni kanske förstått så tycker jag inte det funkade så bra med denna tränare. Vi fick helt enkelt inte hjälp med att få det funka som tränaren ville, utan mer "så här vill jag att ni ska jobba och att det ska se ut" men i praktiken så tyckte jag inte det fungerade eller att vi fick hjälp nog för att kunna ta oss dit. Hon är dock säkert väldigt skicklig om hon rider själv och kanske med en annan typ av häst, även möjligt att det skulle bli bättre och bättre ju mer hon förstår sig på hästen ifråga. Sen skulle jag och Tabac dö av tristess av att sitta och nöta så dag ut och dag in. Jag tycker som sagt mest synd om tränaren...
Men vissa bra "kom ihåg" fick vi med oss hem och andra synvinklar, så bortkastat tycker jag inte det var! Sånt man kan försöka integrera i det vi redan gör.

Här kommer ett par bilder från Birgitta-träningen som Sara Thörnblad var jättegullig som fotade!


Något spännande i fjärran?


Högt huvud, men bakdelen ser bra ut tycker jag!



Så härligt med snö och blå himmel i bakgrunden! :-D

Väldigt otippat blev jag på Onsdag kväll förfrågad om jag ville vara med på träning nu på Lördag (alltså imorgon!).
Visserligen inte världens bästa timing och omständigheter, plus att jag brukar vara lite skeptisk i allmänhet mot att prova nya tränare (eftersom han är lite svår att förstå sig på, vi är ett svårt ekipage att träna...), men det blir jättekul att komma iväg på nytt ställe och träffa fler AR-ekipage, vidga sina vyer och komma bort från vardagen, kanske hämta lite mer tips och inspiration, och OM det funkar bra med tränaren så kanske vi lyckas få till fler träningstillfällen i år! :-) 
Men som ni kanske hör så har jag inte så höga förväntningar på något lyckat resultat. Folk (tränare alltså) brukar ha en tendens till att vilja ha väldigt mycket men inte kunna guida hur vi faktiskt ska komma dit, pricka in en metod som fungerar - och sånt brukar mest knäcka mitt självförtroende och göra jobbet mer frustrerande. Men om man tar det med en nypa salt och försöker ta till sig det som ändå kan ge något, omvandla till något som funkar liksom, passar på att se det som miljöombyte och miljöträning, ja då kan det säkert bli bra. Eller iaf inte sämre! Haha, vad positiv jag känner mig! Eller inte. 
Men det ska bli kul att komma iväg! 

Vi tränade i onsdags och igår, ganska tuffa pass så han ska få vila idag. För min skull också eftersom jag skulle behöva orka med att fila till hovarna och förbereda inför träningen. Dessutom tar det mycket längre tid nuförtiden att rida, det blir större projekt när man först ska rykta pålle som fäller rejält (och gärna rullar sig extra mycket pga det) och på/av med boots. Igår var det knappt så jag tyckte det gick att gå ner till ridhuset MED boots ens, det är nedförsbacke på ditvägen och det var svårt att få fäste med dubben på isen.  

Ååh vad min häst var fin idag! :-)
Och rolig att rida! Lite pigg kanske men det får man tåla.

Vi övade "det vanliga" alltså utifrån hemläxa och standard träningsmall sen tidigare... Haha, å ena sidan känns det som att jag borde variera mig mer för att få med fler olika övningar, å andra sidan känns det som att upplägget i sig och vissa grejer nästan är "måste-övningar" och för bra upplägg för att ändra på. Att det inte alls blir samma kvalitet annars att jobba vidare ur.

"Det vanliga" i det här fallet består av att som allra första moment rider jag bara omkring på fyrkant bestående av ca halva ridhuset och gör inget avancerat utan övar enstaka hörnpasseringar eller kanske en stor volt, mest med fokus på mig själv, att försöka hitta fokuset och känslan, känna av dagsstatusen och rakriktningen lite men inte fästa mig vid det.
Ganska snart därefter går jag in i böjnings- och omformningsinriktade övningar, idag t ex så blev det att öva några hörnpasseringar (och svängar i allmänhet eftersom jag skar av ridhuset) och att rida på ett s för att öva omformning. Noga med mig själv att jag länger yttertygeln utan att korta innertygeln men tänker "stänga dörren" (förhållning/halvhalt) när hästen inte formar sig efter ramen.
Sen testade vi ett par öppnor per varv och även där försökte jag vara noggrann med yttertygeln och "stänga dörren" vid behov när vi skulle byta varv genom förvänd volt tillbaka, och känslan av att bara låta hästen följa böjningen in när vi gått en liten bit i öppna.
Nästa punkt på dagordningen var att börja samla skritten med 8 samlade steg - 8 vanliga- 8 samlade osv, bytte därefter ut det till 8 samlade - 4 mindre samlade när det kändes som att vi inte kom ihop riktigt och då gick det bättre (att han inte hinner falla isär igen innan man hittat samlingen). Pållen tyckte minsann inte att man skulle vänta på några travövergångar utan tog tag i saken själv ett par gånger, men då saktade vi bara av igen och fortsatte. Efter ett par försök till övergångar varav de första två mest blev "katapulta iväg till trav, yes! avlastning!" fick vi till en riktigt trevlig övergång där jag kände att pålle samlade sig bra igenom hela övergången och fick en bärig och fin trav. Då nöjde vi oss med det eftersom jag inte tänkte nöta övergångar för dagen utan mest använde det som förberedelse för resten av jobbet. Känns som att nöta övergångar lämpar sig bättre om man rider flera pass samma dag, så man har lite med sig gratis redan från första passet.
Tabben föreslog själv att vi skulle öva på galoppansatser genom att ändra tonus och lätta fram i otakt (alltså mer åt galopptakt, som han brukar göra vid galoppansatser när vi mest får en antydan till galopp-start) och jag tänkte att visst, galoppansatser var det beställt!
Jag använde först min vanliga krumelur-ridväg med väldigt stora förvända volter tillbaka och mål att fatta i själva vändningen tillbaka ut mot spåret, samt att få många vändningar så han ibland bjuder på det själv. Nu försökte jag köra enligt "ladda, ladda, ladda - GAALOPP!!!" och liksom vara övertydlig i det läge jag tänkt fatta. Nu gav det tyvärr inte så mycket resultat just den här gången för jag tyckte inte jag fick till vändningarna så bra och att pållen var i läge fysiskt och mentalt för att fatta galopp när JAG hade planerat det. Men styrketräning fick vi till iallafall och har vi tur kanske poletten trillar ner så småningom. 
Sen ville jag gärna träna lite till men för att variera oss när vi redan provat ett par gånger per varv så ändrade jag tillvägagångssätt till att rida på en större volt och sakta ner till skritt ca en halv volt i förväg innan jag tänkt fatta galopp, började ladda och försöka tagga upp energin ca 1/4-dels volt i förväg, och sen övertydlig med att här ska det hända något vid bokstaven där jag hade tänkt fatta.  Jag tyckte han blev mer taggad av den övningen och att vi fick till ännu mer tonus, men ingen galopp idag tyvärr.
Sen avslutade vi med lite framåt/nedåt i trav. Han var i såpass bra balans att han kunde gå med ganska lång och låg hals utan att tappa balansen och falla ur ramen. Det kändes bra!


Lång novell.. Men det var vårt ridpass för dagen! :-)


Lille lurvhästen varvar ner i hagen.


Observera pälsen i trädet..

Träningsdags igen! :-)
Vi hade tur med vädret och fick visserligen en lite kylig dag men soligt och fint! Så perfekt underlag det kunde bli utifrån hur vädret varit på sistone, snö med bara enstaka isfläckar under, ganska jämnt och fint underlag och ingen slask. Bortsett från de enstaka isfläckarna under snön och att man fick ta det lugnt i nedförsbackarna på vägen dit så var det perfekt för Tabben! Varken grus eller is gör att vi slipper boots! ;-)

Jättekul som vanligt att träffa träningskompisarna och titta på deras fina hästar! Särskilt ett par kallblodstravare var riktigt kul att titta på, de gjorde riktiga kanonpass och den ena är så kul att kolla på med sin explosiva "power", vi fick t ex se en fin skolgalopp! :-D (och ett par skolor ovan mark av bara farten! haha)

Den lille rackarn smutsade till sig rätt rejält! Han la sig ner och rullade i boxen men kom inte upp så han sparkade omkring sig och rev ner nästan hela vattenhinken! :-S Dels blev såklart matte skraj när hon såg hur pålle vevade benen omkring sig och hörde allt bankande och skrammel, sen blev matte jätteledsen när hon såg den helt nerlortade hästen efter en blandning av vatten och torv över halva hästen! Att få bort den lorten innan första ridpasset var bara att glömma! Haha!


Första passet:

Jag fick bakläxa i att försöka styra hästen med händerna. Aja baja! Skyller på att det är lätt att lägga till med olater när man har 4-5 månader på sig att träna själv. ;-) När jag tänker efter så HAR jag ju testat rida med trängande tygeltag och att räta ut halsen med hjälp av yttertygeln när han blivit förböjd, och även om det inte behöver vara fel i sig så det är inte som B vill att vi ska rida - för att man riskerar att korta upp hela yttersidan och för att hästen själv ska klura ut hur den ska använda kroppen.
Därför fick vi öva mycket omformning och böjning överlag, utan att fösöka styra hästens huvud med händerna men däremot ge ramen och vid behov ta hjälp av förhållningar för att tänka stänga/öppna dörren för hästen. Tänka att man placerar bettet i luften där man vill ha det genom att reglera tygellängden, sitta om själv, men sen är det upp till hästen att forma sig efter det, med målet att det ska komma bakifrån och inte bara i framänden.

Sen fick vi öva lite skrittpiruetter, samling i skritten/skolskritt och övergångar till trav. I piruetterna och överlag hade han lite svårare att bära med högerbak och det märktes såklart i resultatet. Samlingen/övergångarna gick däremot ganska bra, nästan oväntat bra. Vi har visserligen övat mycket på det men stundvis har det varit svårt. Vi fick iallafall beröm för att han har lättare att höja sitt tonus. :-) 

Andra passet: 

Vi körde på med lite travövergångar, skolor, och lite galoppasatser, och säkert något mer som jag har glömt för tillfället. Framförallt så visade jag lite hur jag har jobbat med ansatserna. Det blev inga stora tydliga galopp-ansatser eller "riktiga" anslag så på det viset kändes det lite misslyckat, men jobbet som hästen gjorde under tiden var riktigt bra, stärkande, och han tänkte ju rätt även om det bara blev små-försök till galoppanslag. Alltså känns det konstruktivt. Efteråt skulle vi rida trav-piruetter, iaf vändingar med piruett-tänk även om de inte är riktigt så centrerade, och det gick faktiskt bättre än väntat. Troligen tack vare att han var såpass uppvärmd och uppmjukad i kroppen och vi hade börjat få högre tonus efter ansats-jobbet.
Vi avslutade med lite skolskritt med uppgångar till trav. Samma sak där, han var väldigt bra igång och hade lätt till skolskritten. Tanken var lite att jag skulle få öva på att reglera tonuset, styra "av" och "på" och variationer däremellan.

Tredje passet:

Knappt så jag kommer ihåg vad vi pysslade med. Men vi spann vidare på galoppansatserna men denna gång ville B att jag skulle prova en lite annan strategi. Egentligen samma som har gällt hela tiden men med lite justeringar. Jag red på en ganska stor volt och började peppa upp honom i god tid i förväg, för att sen ge tydlig galoppsignal på en viss punkt (i det här fallet mitt på öppna delen av volten, för att där var bäst underlag) och sen bara rida vidare, börja peppa igen en bit innan punkten, ge tydlig galoppsignal, osv med 3 försök per varv. Jag tycker personligen inte det funkade så bra, men det kan såklart ha att göra med att det tog några försök innan jag lyckades följa instruktionerna och själva poängen är att hästen ska lära sig av upprepningarna. De tydligaste försöken tyckte jag att jag fick när jag fuskade och han gjorde ansatsen lite i förväg innan jag hunnit ladda klart, och en bakut-spark/spark mot skänkeln som väl mer var en reaktion på att hästen lärt sig att det kommer väldigt insisterande skänkel-hjälper på den punkten! ;-)
Men det är såklart värt ett försök, att experimentera med att vara tydligare och ladda upp längre innan man ger ett (tydligt) galoppkommando.
Hittills tycker jag att han "dör" när jag blir för insisterande, som att han tycker att nej, eftersom han ändå inte förstår riktigt vad jag vill och hur han ska göra, eller kanske inte riktigt orkar i det läget, så står han emot istället och man känner hur energin rinner ur honom när han vet att kommandot kommer. Medans när man bara sitter passivt och kravlöst utan att störa så känner han sig friare att prova.

Sen jobbade vi vidare på samlingen också med skolskritt-travövergångar. Det var väldigt kul att rida i det läget för trots att det var tredje passet efter ganska tufft jobb så kändes det ändå som att vi hade mycket energi att omvandla. Målet är att det ska bli några trampsteg i övergången mella skolskritt-trav och redan nu har han visat något enstaka trampsteg emellanåt, men det kommer när det kommer. Oavsett om det är riktigt tramp eller ej är det mycket stärkande jobb! :-)



Bilder eller ev. filmer kommer framöver! Har inte ens hunnit kolla kameran själv än! :-P

Dags för slutspurten nu innan träningen på Lördag! :-)

Haha, alltid lika nervöst innan! Helst vill man ju matcha ekipaget så att allt man tränat på senaste månaderna kommer till sin rätt lagom till träningen! Okej okej, det är ingen tävling det är frågan om, men när man bara tränar sisådär 4-6 gånger per år blir det en stor grej! Vi vill visa upp oss från vår bästa sida, dels för att det är roligt att kunna visa upp (eventuell) utveckling sen sist, dels för att man ska ha ett bra läge att kunna jobba vidare och inte bara upprepa allt man tränat på tidigare.

Och i vanlig ordning så känns det lika nervöst huruvida men kommer lyckas med ovanstående eller inte. Har vi tränat nog på hemläxorna? Vad hade vi för hemläxor?? Kommer det ens märkas någon skillnad?
Nu ska jag bara rida ett eller möjligtvis två lätta pass till. Skolningsmässigt är det ju rätt kört att få till något märkbart på den tiden, så strategiskt försöker jag istället få till pållens psyke så välmatchat som möjligt. Kanske ta ett väldigt lätt pass för arbetsmoralens skull och för att få lite mer mjukhet/flow, ett pass som är mer normalt, inte tänja på max men ändå kräva koncentration och att det händer något för att vi ska vara inställd på "jobb" och koncentration, och inte för mycket så stackarn blir anti av att man råkar kliva över gränsen för vad han tycker att han klarar.



Idag kändes det iallafall ganska lovande! :-)
Förutom att jag har travjobbat väldigt lite på sistone. Inte att vi har travat lite, tvärtom, men ridit övningar och skolor i trav. Och idag var inget undantag.. Först skrittjobbade vi en del och redan där började pållen tänka lite åt galopp när jag egentligen bara skulle försöka få till lite skolskritt. När vi redan hade skrittjobbat flera olika övningar och pållen demonstrerade att det fick vara nog med skritt, då orkade jag inte fokusera så mycket på traven. Fortsatte med att fokusera på galoppansatser fast utan så höga krav, mer fokus på vad jag själv gör och hur jag vill att pålle ska använda kroppen, men i övrigt mest rida på och hoppas att någon pusselbit ska trilla på plats.
Det var en jättetrevlig känsla av att kunna glida omkring i traven i ett balanserat och styrbart läge där pållen själv anpassade tonus efter ändamålet och ibland ändrade det på mitt kommando. Så även om det inte blev något riktigt galoppsprång av det så kändes det som bra ansatser och en bra ridkänsla. När han själv bjöd till att dra iväg snabbare och ta galopp så gjorde vi det, så vi fick till ett par språng två tillfällen i högervarvet.
Även om det säkert låter bakvänt för många så är det den biten som känns mest prioriterad just nu, att försöka peppa honom att "ta tag i saken" själv, först då blir det en ärlig bjudning och ett hyfsat helhjärtat försök till galopp tycker jag. Jag kan smacka och driva och ge signaler bäst jag vill men det kommer inte ge något om inte bjudningen och viljan att försöka finns i hästen. Lite som att en häst som inte "tar tag i" ett hopphinder kan vara hur lydig som helst men kommer troligen löpa större risk att få ett stopp eller en utbrytning mot en häst som suger tag i hindret. Samma känsla som jag är ute efter! :-)

"Modig" är inte hur lite man är skraj för. "Modig" är huruvida man ändå vågar göra det man är skraj för.
Själv ska jag inte påstå att jag är särskilt modig, tvärtom ganska bekväm av mig och tycker att en lyckad dag är en orosfri och stressfri dag. ;-)
Men min lille häst tycker jag är väldigt modig!

Det har blåst mycket här flera dagar i rad, precis när jag egentligen hade tänkt hårdträna, vilket satte lite käppar i hjulet. Efter att hästen hade fått vila tre dagar i rad (en dag med flit, en dag för att ridhuset oväntat var bokat, en dag pga blåsten) så kände jag att jag måste prova iallafall.
Grejen med blåsten är inte att det blir kallt, vi har ju ridhus. Grejen är att vi rider i ett oisolerat plåtridhus som stundvis låter så mycket när det blåser så man tror att bygget ska rasa ner. JAG själv tycker det är obehagligt så jag förstår att hästen tycker det! :-P

Men nu har vi ridit där inne två dagar i sträck och Tabben har varit riktigt duktig! :-) Lite spänd och på tårna, något enstaka överrasknings-galoppsprång eller tvärnit, men ändå så att man kunnat få något vettigt gjort större delen av tiden iallafall.
Jag tar credits själv för att jag lyckats coola ner mig när det blåst som värst och lyckats vara trygg nog för honom. Annars hade han garanterat reagerat mer än vad han gjorde. Men han är en underbar häst som jag tror skulle göra allt för sin matte bara hon är trygg, positiv, rättvis och gör sig förstådd! :-)

Ni som faktiskt läser vad jag skrivit i bloggen kanske kommer ihåg att Sara var här och hade lektion för mig och Tabac i fredags! :-)
Även om det inte blev så typisk lektion utan mest jag som red omkring och fick synpunkter/tips/bollade tankar så var det jag tog med mig bland annat att jag är lite försiktig i ridningen. Haha, och jag som fortfarande strävar åt att bli mer försiktig! (som i att inte behöva förstärka, rida ännu mer med osynliga hjälper, känna av vart hästens gräns går och ibland nöja mig med något enkelt för arbetsmoralens skull osv)  

Men igår så provade jag bli mycket tydligare med tvärningen i öppnan, och så bra som då har öppnorna i högervarvet aldrig varit! :-)
Däremot tyckte nog pållen det blev överdrivet, att jag blev väldigt krävande och petig helt plötsligt och mer tjatigt liksom. Får försöka hitta en balans i det där! Försöka tänja gränserna på högstanivån hela tiden men försöka varva mer med sånt som känns enklare.

Vi testade lite "riktiga" galoppansatser alltså genom att snarare samla lite extra än att brassa på. Det är fortfarande överkurs men det känns ändå att han blivit aningens starkare och säkrare i det. Hoppet om att det ska bli något hållbart till slut har stärkts! Och ju mer vi övar, desto lättare lär det bli för mig också att hitta hans knappar och de perfekta förutsättningarna för att underlätta för honom.

Kom ihåg till mig själv av lite sånt jag upptäckt hittills är att för att skruva igång energin/bjudningen (så han inte står emot, vilket han gör ibland när matte vill be om galopp) är att för den skull är det smart att tänka galopp - låtsas som det regnar och bara åka med en bit eller fokusera på något annat - tänka galopp - osv i intervaller. Att göra halt eller sakta av till skritt brukar också peppa men det känns taskigt att göra det ofta eftersom han inte alltid är i balans att lyda i det läget.
Ju mindre jag behöver styra, desto bättre, men helst ska han ändå vara så bra linjerad/rakriktad man kan få till utan att fiffla för mycket. Alltså underlättar det att hitta en ridväg eller ett läge där man får lite sånt gratis och inte tvärtom.
Om man sen har dom förutsättningarna och han börjat komma igång, då ska jag försöka sitta så stilla som möjligt, sträcka på mig och tänka att det är han som ska fatta galopp, inte jag *lol* Visualisera att kraften byggs upp inunder mig tills det exploderar in i en perfekt skolgalopp. Även om det inte blir det på första försöket direkt, eller kanske 100:e för den delen, så känns det som att det underlättar för honom. Jag har så lätt att vilja göra för mycket och det verkar mest få motsatt effekt, att han står emot och tycker det är jobbigt, eller att han i bästa fall får till en flänggalopp men även det är mest tur utifrån förutsättningarna i övrigt isåfall... Det är såna gånger han har kunnat fatta efteråt när jag slutat tänka galopp och tänkt att vi bara ska trava en bit! :-P



I brist på nya bilder så lägger jag ut en illustration över vad vi har att vänta inom ett par månaders framtid!