tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Nu var det ett tag sen sist. Jag kom på fler bra övningar som jag inte har skrivit om. :)

Väldigt enkelt:
*Vilken känsla vill jag kunna skaffa mig på kommando?

Om det är i tävlingssammanhang kanske man vill ha stenhårt fokus och självförtroende, förmågan att reagera snabbt och rätt. I sammanhang där man kan bli nervös/negativ kanske det är att vara cool, positiv, trygg och ha självförtroende. Som exempel - huvudsaken du klurar på vad just du vill förbättra och vilka kvalitéer som kan gynna det.

 

 

Repetera gärna det några gånger i lugn och ro så du känner att du snabbt och enkelt kan sätta dig in i rätt stämning.

 

 

Öva sedan regelbundet att använda triggern samtidigt som du tänker dig in i situationen som sätter dig i rätt stämning. En trigger kan vara t ex en handrörelse (tänk på att den ska gå att använda även till häst utan att sabba i det man gör just då), ett ljud som sagt - som helst inte ska betyda något för hästen, nästan vad som helst. Vicka på tårna kanske.

Själv har jag använt trigger mest avsuttet i förberedande syfte, har då klappat mig på låren (lite -"japp, nu kör vi!!" över det hela).

 

En variation kan också vara att man tar ett föredöme, en person som skulle ha reagerat så som man själv vill reagera, och klurar på "hur skulle **** ha gjort nu?" och vid triggern låtsas att man är den personen.

 

 

**************************************************************************

 

En till väldigt bra sak är mantran. Fällan med mantran är väl att man gör det pliktskyldigt utan känsla.

Men hittar man bara rätt mantra så kan hjärnan reagera automatiskt på det sätt vi vill. För att hitta det får man helt enkelt prova sig fram! Framförallt oavsuttet.

 

För mig fungerar t ex mantrat "Det BLIR inte värre än såhär". Då kommer jag tillbaka på jorden, tillbaka i nuet, tittar mig omkring - ok, det här kan jag leva med, och så har jag brutit hjärnans ivägfladdrande. 

Utifrån hur man borde utforma mantran ("inte" ska ju t ex helst inte finnas med, negationer) är det inte ett bra mantra, men det viktiga är ju resultatet!

 

Hittar man väl rätt så gäller det bara att upprepa det tillräckligt ofta i de situationer där det behövs. Använder man affirmationer kan man gärna repetera flera gånger per dag utanför ridningen också i ett par veckor åtminstone.

 

Vilket leder oss in på sista delen:

 

******************************************************************************

 

Här tror jag största fällan är att man inte har självdisciplin nog. Det bästa är att väva in dom i sina dagliga rutiner.

Hitta 1-2 affirmationer tilll att börja med att repetera t ex varje gång du står framför en spegel (minst 3-4 gånger/dag), affirmationer som du tror passar just dig.

Vid det laget man är klar med dessa två veckor har man förhoppningsvis fått in rutinen. Bara att köra på med 1-2 nya affirmationer. :)

 

Affirmationer är positiv inprogrammering av hjärnan. Till exempel "jag är bra precis som jag är!" eller "jag är modig!" Ofta kan man få väldigt bra resultat av att helt enkelt stärka självförtroende och/eller självkänslan, det behöver inte alltid vara direkt kopplat till något resultat man vill uppnå. Tvärtom tror jag man får bäst effekt om man blandar.

 

Hjärnan vill ju som regel göra motstånd mot affirmationerna. I huvudet hör man "nej nej, det här stämmer ju inte!"

Där är repetitionerna nyckeln. Innan man börjar säga affirmationerna så är det väldigt bra att ta ett anteckningsblock, skriva affirmationen minst 20 gånger (gärna fler) och lämna utrymme efter för att skriva kommentarer. I det utrymmet skriver du motargumenten som dyker upp i skallen. Alla anledningar du kan komma på till varför det inte skulle stämma.

Just den här delen kan vara jobbig men är ett väldigt bra sätt att rensa skallen på behovet att säga emot.

Lite som vi ibland gör med hästarna - istället för att sluta be om något för att vi får en motreaktion, så fortsätter vi tills vi får det svar som var önskvärt. För att de felaktiga svaren inte ska få fäste.

 

 

 

Nu blev det väldigt mycket på en gång. Försöker inte göra allt på en gång - men försök att göra något varje dag! :)

 

Lycka till! :)

Ett tecken på utveckling? Att det går lite upp och ner med olika delar från dag till dag.

Gårdagens ridpass blev en väldigt blandad kompott av ganska risigt/ok/riktigt bra. Som det ska vara! :)
Återigen hade jag lite svårt att få honom korta+ dröja kvar lika mycket som jag ville. Kändes lite svag i det läget. Passade på att försöka öva mitt eget fokus och satte kraven på att så länge det blev tydlig skillnad = svar från hästen är det ok, oavsett samlingsgrad, och bara lite smått tänja på gränsen för hur mycket han kunde dröja kvar.
Särskilt i början innan påskjutet kommit igång för mycket var han även idag duktig på att svara på övergångar från trav till skritt, så jag fick tillfälle att öva på utandningar dels i det momentet, dels om jag ville sakta ner traven eller skritten. Avslutade med ett par galoppfattningar men krutet och samlingen fanns inte riktigt till skolgalopp (knappt till galopp överhuvudtaget) så jag nöjde mig med ett tydligt svar där också - försök till galopp eller vanlig galoppfattning. Lullade runt lite i trav också och mest övade känslan i mig själv, fokusera på sitsen, balansen och att "följa hästen" vid behov, provade variera traven emellanåt.

Andra passet blev ganska kort, men intensivt (häststackarn var svettig efteråt). Tänkte egentligen försöka mig på "trappan" men ångrade mig, tog lite skritt-trav övergångar i allmänhet istället och lite skritt-galopp och trav- galopp, flest av den senare eftersom pållen mycket hellre ville trava än skritta. :P

En anmärkningsvärd sak var att jag plötsligt tyckte att höger stigläder var för kort. Att jag satt och spände högerbenet och la vikt i det hela tiden. Så brukar jag inte känna, inte så tydligt iallafall. Tog det som ett tecken på att jag och/eller hästen blivit jämnare och att det är dags att länga ett hål på höger. (Har haft det ett hål kortare i ca ett år efter råd från tränare.) Lustigt hur det helt plötsligt kan kännas så annorlunda.
Till andra passet kändes det faktiskt mycket jämnare och pållen gled inte utåt på samma sätt i traven (återigen- intressant att han glidit utåt i båda varv, om det vore för att jag lagt mer vikt i en stigbygel borde det ju varit utåt i ett varv och inåt i det andra?) överlag tyckte jag det kändes väldigt bra i sitsen. Liite långa läder kanske för om man behöver avlasta i traven, vilket ibland behövs.

En riktig travdag idag, och ändå var det i galoppfattningarna som traven kom bäst till sin rätt (mer tonus, mer balans) och pålle fattade v. galopp flera gånger! :D

Idag blev det lite spontant en välbehövd shoppingtur med sambon, och fika hos farsan+hans sambo när vi ändå var i krokarna. Det blev ganska sent, tror jag var ute i stallet strax efter 21.

Men jag kände att jag behövde mocka i hagen om jag skulle hinna hålla efter. Månskensmockning ca 22 på kvällen! :)

..är inte alltid det lättaste! ;)

Igår tänkte jag vara lite "snäll" mot pållen och ta det lugnt, bara röra på sig litegrann, eftersom han hade tagit det såpass hårt dagen innan.
Gick ner i ridhuset med grimma och grimskaft, longerade litegrann bara som uppvärmning i skritt och trav, sen lite sidepass front och sidepass away längs väggen i uppmjukande syfte.

Grabben tyckte det var jobbigt med porten som var öppen (tror den har frusit fast) och kanske aningens distraherande med andra ryttaren som red för tränare. I ridningen har vi kommit längre på den biten, att jag kan få honom koncentrera sig på jobbet.

Jag körde på iallafall och gjorde så gott det gick! Liite jobbigt när pållen nästan slet sig någon gång och när han höll på att springa över mig när jag skulle ta honom i sidepass mot mig, men man är ju van att behöva vara snabb att parera så det var bara att föra undan bogen och stanna honom. Som det var nu var det ändå lindrigt mot hans högstanivå, men jag valde att avbryta efter att ha gjort klart den övning jag pysslade med, känns som överkurs för mig att träna i ett sånt läge!

Deluxen går som regel bäst om man rider två pass samma dag, med bara en stunds vila emellan.
På senare tid har jag haft många ursäkter till att det inte blivit två pass. Då är det lätt att komma av sig!
Men idag hade jag ingen ursäkt!

I efterhand var det ganska trevligt att kunna dela upp stallsysslorna i många etapper med det roliga (ridningen) emellan. :) Lättsammare med 3-4 korta intervaller än allt i ett svep.

Lön för mödan fick jag också!

Första passet märkte jag direkt att pållen hajjat till av all lydnadsträning jag tappert försökt mig på. Han lyssnade väldigt bra och hade t o m tagit till sig ljudkommandon jag inte var medveten om att jag gett! :S

Ett utandnings- "Vuuu" - stanna/sakta av och en vissling som numera betyder sakta ner! Blev grymt förvånad när jag fick svar på något jag inte ens var medveten om att jag sagt (än)! :D

Mitt fokus var att hålla koll på mig själv och visualisera hur jag vill att hästen ska gå, försöka sitta som om han går så. Känna att jag kan dröja kvar mentalt (vara i nuet) för att trigga hästen att hinna dröja kvar och börja niga. Mycket nyttigt eftersom vi har haft lite svårt med en del när jag upplevt det som att pålle haft för bråttom. Och det blir lite som att tiden går långsammare - lättare för mig att hinna med att känna och visualisera.
-Spännande att man faktiskt kan påverka hur snabbt tiden går! :) (Det kan man - i meditation går tiden långsamt, och vi vet ju hur tiden springer iväg om man är stressad!)

 

Mot slutet försökte jag maxa förmågan att dröja kvar genom att tänka levad och klura på hur den skulle kännas.
Det resulterade i ett par fina skolgaloppsanslag och några trampsteg! :) Samt att hela hästen kändes jämnare och mjukare efteråt.

Andra passet hade jag inte så högra krav, pållen hade ju varit tokduktig redan! Red lite skolor i skritt och övade mest mig själv att försöka hålla koll på kroppsdelarna genom att hålla koll på min egen kropp och egen visualiseringsförmåga.

 

Han jobbade himla fint! :) Särskilt i traven, helt underbar!
Nu när pållen har varit så benägen att rinna iväg på sistone har man ju inte direkt blivit bortskämd med att han själv kan hålla balansen och inte behöva påminnas stup i ett bara för att hålla tempot. Då blir jag extra glad när vi kommer till det läget där det känns som att han går bra "av sig själv", att man kan glida med och fokusera på att hålla koll på sin egen kropp! :D (gör jag inte det är det såklart lätt att sabba)
Även andra passet fick vi till ett par trevliga skolgalopper!

 

Men det bästa var helheten. Underbart!

Jag var såklart tvungen att rida idag också för att prova bettet rätt använt. Lustigt nog funkade det bättre innan! (Lättare att få till "pingel".) Lite svårt att avgöra men nog tror jag det kändes bättre än med det gamla iallafall.

 

Grabben var pigg som vanligt. Det är svårt att rida bra när hästen hela tiden verkar ligga steget före. :P Egentligen hade jag hoppats på en galoppdag idag eftersom det var en travdag igår (skrittdag får jag nog vänta på till sommaren eller så! ;) ) Så var det inte riktigt utifrån hur hästen kändes, möjligtvis att han gärna ville galoppera men inte riktigt hade det i kroppen. Men jag provade iallafall att be om galoppanslag från skritt, och försökte få honom vänta tills jag bad om galoppen, när vi var i ett bra läge, för att förebygga den inte så bra galoppen han själv bjöd på någon gång.

Efter första försöket i vänstervarvet sa jag till stallkompisen; " ja ja, jag får skylla mig själv som bad om galopp!" ;) Det blev nämligen något jag vet inte vad-språng så explosivt att det var klurigt att hänga med. Andra gången blev det någon slags protestgalopp i sidled (fel galopp också om jag minns rätt) för att stallkompisen gick ut med sin häst precis. Men, tänkte jag, det borde vara bättre att fortsätta försöka tills han förhoppningsvis hittar något bra ur kaoset, hellre än att sluta när han är så explosiv och oförutsägbar i momentet. (Även om jag var lite sugen på att lägga ner för dagen.) Sedan hittade han faktiskt 4 språng skolgalopp. :) Då rundade vi av för dagen. Trevligt när det lönar sig att vara positiv och lita på att jobbet ger resultat!

 

Men jag är lite fundersam på om han tappat i muskelmassa också när han gått ner i vikt. Så nu blir det lite extra protein för säkerhets skull!

Bettet fungerade bra idag också tycker jag. Kul! :)

Bäst känns det i traven. Nu fungerar det ju faktiskt att vibrera i tyglarna om pålle är på väg att rinna iväg, så jag kan fortsätta trava och fokusera på egen hållning och balans! Och jag känner att det finns mer spelrum att reglera tempo/takt. Men kanske det viktigaste är väl att jag lättare hinner med att känna efter i kroppen om jag vill be om något. Idag blev lite av en travdag! Försökte först skritta och korta skritten, förhoppningen var skolskritt men jag hade lite svårt att få till tonusen till det. Ibland kan traven hjälpa, men han var lite FÖR travsugen så när jag väl lyckats gå ur traven hade vi oftast hunnit tappa tonuset igen. :P Jag bestämde mig för att idag var det läge att vara konsekvent som i att nöja sig med att hann svarar och kortar skritten, även om jag provade att tänja på gränserna när det kändes som läge, se om det gick att lägga på mer energi utan att det rann iväg framåt istället.

 

Så var det den där traven då. Jag ska inte påstå att mina tappra försök att göra något skoj av den gav så mycket, tänkte jag skulle leka med att ändra till luftigare trav i långsammare tempo à la passage, eller kanske prova om det gick att gå över till tramp, och prova lite galoppfattningar. Men ehm, jag behärskar inte riktigt knapparna än! ;) Så jag nöjde mig med att jag fick svar, att det hände något iallafall, när jag försökte trycka på dom högst tveksamma knapparna! Satt och övade att känna att jag lyfter upp manken och rider hästen "framför sitsen" samtidigt som jag gled runt i traven och njöt av att ha en pålle som inte rann iväg. :)

 

Vi avslutade med att öva lite galoppfattningar. Jag tänkte ta det från trav, men det var väldigt svårt, tror inte han hinner med riktigt i hur han ska sätta benen så det kan bli katapult - halvt tveksamt galoppsprång framåt och sen rinna iväg i trav, eller att det inte blir något svar alls, att pålle tycker det är för krångligt. Men jag villl ju att det händer NÅGOT så ibland var jag övertydlig och saktade av till skritt eller gjorde halt och fortsatte be om galopp. Vi hade inte riktigt någon galoppdag idag, men stundvis jobbade han himla trevligt i traven! :) 

 

 

Dagens lyxproblem: Dressyrgjorden har blivit för lång så jag måste byta till en kortare. Det går att använda den fortfarande men man får spänna så långt upp att schabrakkanten knövlar sig lite, och då har jag ändå ganska löst spänt. Funderar på om en dags feber kan ha gjort så mycket, eller om han faktiskt äter lagom med hösilage, trots att han ändå trycker i sig 11-15kg/dygn (beroende på TS).

 

Inte så snygga bilder, men man ser väl hullet hyfsat. Lagom?

Deluxen hade varit feberfri såpass länge nu att jag vågade sätta igång med ridningen igen igår kväll.

Nu har jag ju haft lite tid på mig dels för att själv bli friskare från förkylningen (ganska skönt faktiskt att inte ha någon press på sig att rida när man själv är sjuk, innan han blev dålig försökte jag rida varannan dag iallafall oavsett eget skick...) och dels att klura lite på ridläxor till mig själv.

När man har ridit såpass regelbundet för tränare som jag har gjort nu senaste ca halvåret märker man såklart lite skillnad när man ska stå på egna ben igen.

Det ena är att plötsligt måste jag hålla koll på mig själv mycket mer (inte så otippat! ;) ) hur jag lägger upp passen, sitsen och fokuset, men kanske framförallt - hur man SER på passen i efterhand! Alla tankar som yr omkring överlag som man liksom inte har tid med när man får uppgifter att koncentrera sig på av någon annan, och någon annan dessutom hjälper till med hur denne sett på passet.

Det andra är att jag får plats till att öva på det jag själv känner, på gott och ont. Vill ju t ex fokusera mer på rakriktningen nu på en petigare nivå, höll på att få spader när jag plötsligt hade speglar i ridhuset att titta i! :P (kan ha blivit tydligare efter resan, att han blev stel) och sånt som jag vet med mig själv att jag skulle vilja öva på, för att få en bättre ridkänsla t ex.
Sen är man ibland ute och yrar där också, alltid svårare att vara objektiv och verkligen se vad som behövs när det gäller ens egen ridning än andras. Också något att ta med i beräkningen!

Summan av det hela blev att dels vill jag gärna behålla lite övningar/rörelser/"tänk på.." från lektionerna, utan så mycket värderingar i varför man gör det just då, bara göra. Någon sån övning iallafall per ridpass.
Dels ska jag återuppta lite mental träning/självförtroendeträning för att kunna vara en bättre, mindre känslostyrd ledsagare för min häst.

Gårdagens pass körde jag en gammal klassiker - klura ut på förhand hur JAG ska bete mig och hur jag ska rida för att jag ska känna mig nöjd, med rimliga krav såklart utifrån de förutsättningar man har.

Hur hästen går ska inte styra hur nöjd jag känner mig med min ridning!

Sen är det ju svårt. Ena gången är en sak rätt, nästa gång som man tycker är i princip likadan, då är något helt annat rätt. Om man därför i mer eller mindre varje sekund man rider bestämmer sig för vad som är rätt, då har jag iallafall reagerat rätt utifrån vad jag TROR just då.

Utifrån de måtten känner jag mig väldigt nöjd med gårdagens ridpass! :) När det var rätt att vara extra tydlig mot hästen, då var jag det. När det var rätt att vara passiv och låta honom "leta" lite eller själv hitta känslan i sitsen, då var jag det.

Tänk vad mycket enklare det blir när man kan rida som man vill! ;)

Tänk så perspektivet kan ändras utifrån omständigheter! Idag var jag jätteglad över att se att pållen åt ordentligt, långsammare än vanligt men han åt ju iallafall! :) Egentligen ingen feber varken på dagen när jag kollade eller ikväll, men för honom var det lite hög temp för att vara normaltemperatur.

 

Det var kallt idag (som kallast ca -20) men soligt och fint på dagen, passade på att gå en promenad med en stallkompis. Jag hade ingen ork alls att gå i scooterkängor, overall och på lite jobbigt underlag, men pållen verkade pigg och glad, inte för pigg tack och lov. Jag observerade hur fenomenal grabben blivit på att gå på snö! Ponnyn som gick före sjönk ner ibland i snön där underlaget var lite mjukare (det var inte djupt, som max en decimeter men oftast bara några cm) men Deluxen verkade inte sjunka ner alls, vad jag märkte. Har observerat det när vi tränat på utebana också i snön. Han fjädrar så mjukt att han liksom verkar sväva uppe på snön! :) Is däremot är ingen hit, var några förrädiska fläckar med blankis och snö ovanpå så man inte ser det. Men det gick bra!

 

Hoppas att det är på bättringsvägen nu så han inte åker på feber igen.

Idag var en minst sagt kaotisk dag. Det började med att jag kom ut till stallet och pållen verkade lite konstig, han stod och häckade vid grinden trots att det var ljust ute (ca 14:30?) och dom hade hö kvar. Åt på lite bajs (uscha!) och flemade. Men men, det är väl bra om han inte står och käkar dygnet runt bara för att han kan, tänkte jag.

 

Fick sen höra att en häst i stallet hade kolik, ägaren hade varit där sen tidigt på morgonen och gått promenader stup i ett med hästen, hållit koll på utvecklingen och allmänt vad man nu försöker göra med en kolikhäst (efter råd av veterinär). Usch då, tänkte jag, min grabb var ju också konstig, kan han ha fått kolik också? Tänkte jag. Men sannolikheten med två kolikhästar i samma stall samma dag kändes väldigt osannolikt, jag var nog bara paranoid.

 

Fast jag drog mig från att åka hem utan att ha kollat upp det mer noggrant. Först framåt kvällskvisten när han fick gå in i boxen var jag helt säker på att något inte stod rätt till. Jag hade inte sett honom äta på hela tiden jag varit där, hade erbjudit vatten i hagen men han ville inte ha, och när han kom in la han sig i boxen och såg väldigt loj ut. Drack vatten (tack och lov) och pillade lite i höet men sen stod han bara och hängde eller la sig och vilade igen. Flemade väldigt mycket och skakade på huvudet ibland, rullade någon enstaka gång lite halvhjärtat.

 

Då trodde jag att pållen hade fått kolik ändå som stallkompisen. Vi sprutade in lite paraffinolja för att försöka lösa upp ev. förstoppning och jag promenerade med honom för att ev. få det släppa. När han fortfarande var lika loj och inte ville äta så tempade jag, visade sig att han hade feber. Veterinär kom ut strax före midnatt och kollade. Troligen "bara" en virusinfektion, verkade inte så allvarligt tyckte hon om det inte blev för långdraget eller fler symtom. (Vet. kollade igenom noggrant såklart.) Gav en dos Finadyne men trodde att febern skulle ge med sig inom några dagar eller så, ska försöka hindra ev. smitta såklart i den mån det går tills vi vet om det är smittsamt. Ingen kolik iallafall. Ganska slut nu. Har nog hyfsat med feber själv! :/

Igår var jag fortfarande ganska risig (av förkylningen) så jag hade planerat att bara göra minsta möjliga i stallet och sen åka hem och vila.
Av någon anledning håller jag sällan mina planer! :P Det hade hunnit bli lite grisigt i hagen, går väl snabbt nu när dom är två, så jag passade på att mocka i hagen medans det går (inte har snöat över) och jag är där i dagsljus. När jag skulle dra upp den tunga kärran till stallet ångrade jag ett sånt påhitt när man är förkyld!

Sen fick pålle hovarna verkade, jag segade väl med stallsysslorna eftersom hela jag var seg, och så tänkte jag egentligen åka hem men blev grymt ridsugen när ett par andra skulle ut och rida! ;) 6 timmar tror jag det slutade på i stallet.
Dags att åka ut igen snart!

Så var det dags att ta tag i ridningen igen då efter 3 dagars ridvila.
Fokus på att försöka hjälpa pålle till ett jämnt påskjut, i praktiken få bättre teknik med v.bak.
Egentligen hade jag gärna suttit och skrittjobbat ett helt pass för att få lugn och ro till att känna efter, hinna med, tänka på vad vi gör, planera nästa steg.
Nu är ju pålle lite rolig. Så snart jag började känna att "yes! Vi har hittat det!" att han kändes jämn och fin men även lagom i energi och att vi hittade aningens nig i steget, ja då tyckte pålle - nej vi tar galopp istället! Och så får matte fullt sjå med att hitta tillbaka fokuset och liksom börja om.
Fast i ärlighetens namn så passade jag på att utnyttja energin till att öva lite travövergångar istället. Tänkte prova öppnor längs väggen i trav, men det rann iväg lite väl mycket framåt så jag hade grymt svårt att hänga med.
Tycker sällan det ger något att vara på hästen precis hela tiden. Så jag försökte följa någon form av mall (när det kändes ojämnt, och ffa i traven där det snabbare hinner dra iväg åt något håll)

 

1. Följa, hitta vart kroppen tar vägen
2. Låta kroppen rätta till sig, utifrån fokus på vad bakkärran håller på med, fokusera på hur jag vill att det ska kännas
3. Förstärka till hästen vid behov - antingen en halt eller tydlig förhållning om det verkligen drar iväg, eller helst bara lite vibration i tyglarna eller någon annan "extrahjälp". Om det behövs alltså, steg 3 är målet att inte behöva komma till.
Sen försökte jag visserligen behålla ramen en bit, känslan i sits/fokus. Men det dröjde inte lång bit förrän jag fick börja om igen. Särskilt efter ett hörn om det kändes ok innan vi gick igenom hörnet (tror väggen har maskerat och förstärkt fenomenet).

I vänster var det högsta fokus. I höger där jag tyckte det gick lite lättare, där provade jag någon gång också att be om tramp. Har fortfarande inte fått in känslan för vad som är vad (tramp vs. skolskritt) men jag tror vi fick till något liknande tramp. ;) Eller bara väldigt diagonal skolskritt. Det blev lite av ett kvitto på om jag fått till rakriktningen eller ej. Har jag inte det brukar takten avvika.

I galoppen, som jag som sagt inte ens hade tänkt träna för dagen, men "gav upp" och tänkte att om pålle ändå ska galoppera och behöver göra av med energi kan det hellre ske på mina villkor, så blev det lite liknande.
I höger där jag tycker att jag kan kräva mer så gick jag från den trampkänslan till att tänka levad. Det brukar hittills inte generera någon levad, men en jäkla power i skolgaloppsanslagen eller vad han hittar på!
I vänster var fokuset att först hitta läget, vilket iofs kan vara en fälla att fastna i, att sitta och "leta" läge tills man bara nöter och blir frustrerad för att känslan inte infinner sig. Men jag försökte verkligen SKAPA känslan jag ville åt - belastning av innerbak som resulterar i lätthet fram och ffa vänster (inner-)fram. Motstå frestelsen att "ta" honom dit utan snarare ge förutsättningar för det och försöka motivera honom att leta vidare tills vi hittat rätt.
När det läget infann sig, där jag kände att han var lätt på innerfram på ett bra sätt, då provade jag be om galopp.
Första gången blev det en halvt panikartad rusch framåt (i trav) från hästens sida. Sen fick vi diverse bockliknande gest, passageliknande "vev i luften"-steg, ett par "ruschar" till men inte lika extrema, och till sist fick vi faktiskt till två fattningar i vänster galopp! :D

Å ena sidan är jag fortfarande smått arg på mig själv för att jag inte klarar av att hantera situationerna så som jag hade velat. När han verkligen öser iväg till exempel, då krävs det mycket för att få stopp på honom, och jag känner mig rätt "hård" eftersom han vill springa iväg från jobbet. Som sagt - ger man lillfingret vill han ta hela handen.
Å andra sidan försöker jag uppmärksamma det positiva för att förstärka det. Utan att för den skull sticka huvudet i sanden och låtsas som att allt är bra. ;)
Jag tyckte att jag var duktigare idag på att rätta mig själv innan jag rättar hästen, att inte reflexmässigt ta tag i hästen om han spjärnar som för att brassa iväg utan prova om det går att fånga fokuset genom att ge en uppgift och vara supertydlig i mitt eget fokus. Prova att vänta ut.

Och om jag ska vara snäll mot mig själv så måste jag ge creds för att så som pållen har varit idag och ett par andra ridpass nu på sistone, hade jag knappt vågat rida honom för ett år sen. Än mindre få ut något konstruktivt av det. Stora framsteg! :)

Det har varit väldigt intressant att jobba lite kravlöst från marken nu några dagar. Kunnat studera rörelserna på ett helt annat sätt (t ex vid longeringen) och koppla ihop olika situationer.

Särskilt idag kändes det som att polletten började trilla ner.
I vänstervarvet vill han gärna antigen snedda inåt över innerbogen eller trycka framdelen utåt över ytterbogen. Men i grunden handlar det nog om att han inte skjuter på jämnt bakifrån och kanske att han har lite svårare med tekniken i höfterna i vänster.
I högervarvet är han läskigt duktig på att vinkla och ta vikt i innerbak (höger). Med tanke på att jag inte aktivt inverkar utan han får knata på själv i grimma och grimskaft.
Jag tolkar det som att det framförallt är vänsterbak som är svagheten, att han fortfarande behöver lära sig bättre bär-teknik för att kunna bygga bättre styrka i det bakbenet också.
Har nog inbillat mig att det är h.bak som ytterbak som har varit det kluriga, kanske har det också varit så förr! Vi har ju t ex haft väldigt svårt för slutor i v. varv.
Men just i dagsläget är det nog tamejtusan vänster!

Dags att börja klura på övningar för att hitta tekniken! :)

 

(Ragg-olle var måttligt glad över att vänta på att matte grävde efter kameran, så han tänkte gå och kolla om det hände något roligare någon annanstans! ;) )

 

Deluxen verkade ganska medtagen sist så i Fredags blev det ridvila. Men jag passade på att öva lite från backen så han skulle få röra sig lite. Han såg faktiskt stel ut när jag longerade så det var nog smart tänkt.

Lite longering som uppvärmning, sidepass front och sidepass away längs väggen - idag kunde jag t o m börja reglera bogen! :) lite snurrar, ett par bugningsförsök, lite inkallning, och bara i allmänhet försöka sätta gränser och vara konsekvent. Herrn är lite ouppfostrad. :P
Trevligt att ha icke-ridrelaterat att göra från marken! :)

 

 

Lördag blev det också ridvila, jobb för hand.

Gick igenom lite enklare övningar (in-ut på volt, öppna/sluta längs väggen, travuppgångar), fick lite info från hästen om vad vi ska träna vidare på uppsuttet sen. Öppnorna i vänstervarvet var kluriga, jag fick göra så lite, väldigt lite framdelen innanför och böjning, och inte så många steg, annars drog han iväg inåt.

Traven var mycket trevlig! Tror kanske det är longeringen som Maria hjälpte oss med som har smittat av sig på traven vid hand. Han verkar så nöjd med att följa i mitt tempo och ändå gå med lite schwung. :)

Farsan var snäll och behandlade Deluxen. Tyvärr tror jag att problemen han har kommer ifrån mig (delvis iallafall, att han blir "smittad" av mina problem), därav blir jag för hemmablind för att kunna behandla det själv.
Lite känslig vid armbågen v-fram (muskulärt), dito h. bog, låsning i mitten av bröstryggen, lite känslig vid ett revben på båda sidor.
Bak var han väldigt jämn och fin men säkert lite hämmad av bröstryggen/v.fram eftersom hästen trots allt är en helhet. Det var faktiskt lite otippat eftersom jag har svårare att få honom "niga" med v.bak i ridningen (men som E-K säger, sitter det säkert i skallen/kommunikationen mer än fysiken).

Kom fram till att det börjar vara dags att verka hovarna också. Bak hade han i princip bara växt på höjden, fram var han lite ojämn. Som resten av hästen med andra ord! ;)

Hann rida ett pass idag också. Pålle är fortfarande väldigt pepp och lite trotsig... Kändes lite lättare att rakrikta så det märktes att behandlingen gjort skillnad. Hade behövt lite behandling för kommunikationen också tror jag! ;)

                                                  -------------------------------------------------------

 

 

Farsan var även jättesnäll och filmade ett tag när jag red. :) Jag kände mig rätt grym när jag red eftersom jag tyckte att jag fick vara väldigt bestämd för att inte hamna i "ge lillfingret..." och förb***ade min oförmåga att kunna vara bestämd på andra vis än att bromsa i handen stup i ett. Pålle bjöd dessutom på en trots-180graders-vändning för att han blev så irriterad på mig, det brukar han inte göra, iallafall inte så överdrivet som denna gång. Det kändes lite kaotiskt!

 

 

 

Har precis tittat på videoklippet. Stundvis var det ju inte så kul, när han spänner sig ordentligt och vi inte var överens. Ändå var det överraskande att se hur j*kla snyggt han kunde gå! :S

Trav åt passagehållet, trampsteg ett par gånger i övergångarna, häftig skolgalopp ca 6 anslag i sträck, rätt galopp ett par gånger i vänster! Särskilt en sekvens var häftig med några stegs tramp-aktigt - terre a terre-liknande skolgalopp - tramp - halt och ett stegs ryggning - passageaktig trav! :d

 

Tänk vad känslan kan luras! Pålle är så ambitiös och gör saker "för bra" så han blir trött = lite trotsig (fast han är ju också lite sån att han kan behöva lite trotsighet för att ta i, trissas upp). Deluxen har avancerat utöver min egen förmåga! Och jag sitter och tror att vi inte kan få något vettigt gjort för att det känns som kaos!

Nyttig tankeställare.

 

 

 

Ikväll var det isigt!
Själv fick jag bra motion av att sanda åt hästen för att våga ta honom till ridbanan. Vill inte gärna chansa!

Men något seriöst jobb blev det inte, först fick han strosa runt fritt en stund. Han verkade tycka det var trevligt med friheten, passade på att rulla sig i sanden och dra några repor pipandes fram och tillbaka i ridhuset! ;)
Gjorde några försök med inkallning lös, fast jag var väl inte lika intressant som känslan av frihet och en massa spännande att lukta på.
När jag hade fångat in honom var jag mest angelägen att få honom ledbar från ridhuset på smal sandgång, alltså kunna varva ner lite och hålla sig i skinnet så jag hinner med att styra.
Övade lite minivariant av jojo-leken, helt enkelt vara väldigt noga med att han svarade på mina stoppsignaler och kunde backa ifrån mig några steg, sen bjöd jag in honom igen lite i stil med inkallningen. Gjorde ett par tricks han redan kan för att få lite koncentration.

Så något har vi fått gjort idag iallafall! Hoppas på att kunna rida imorgon! :)