Tränar på

Både matte och Delux fick några dagars extra vila över helgen. Jag kände av mina benhinnor och lite leder här och där så läge att ta det extra försiktigt. Deluxen hade tränat mycket för att vara honom också nu på sistone så det var nog bra för arbetsmoralen.

Spinner fortfarande på "full fokus på galopp", passar på enstaka transport- eller vilosträckor bara att lägga in lite mer noggrann ridning, så vi hittar tillbaka till lite styrka och rakriktning kanske så småningom.
Det tog ett tag att ladda igång honom, sen när det väl började lossna så var han jätteduktig och kunde galoppera motsvarande nästan en hel långsida i taget i ett par omgångar. :) Bra galopp också för att vara oss. (Vi fick mindre bra galopp också, men den skiter vi i! ;) )

Nu har jag bara fått ännu mer vatten på min kvarn att fortsätta med "full fokus galopp!" och se hur långt vi kommer. Man kan ju oroa sig över att det blir för lite noggrann ridning och skolning, att det blir mycket ensidig träning om han fortfarande har mycket svårare för ena galoppen (och behöver få gå lite ojämnt för att klara av att ta den öht), att det blir lite flängigt för en 24-åring osv.
Men nu väljer jag att bortse från dom orostankarna. Den dag han visar tecken på att något dylikt faktiskt skulle ha inträffat, den dagen kan vi backa. Man måste ju våga satsa mot sina mål! :P
"Flängigt" för oss i dagsläget är inte flängigt som det var för 7 år sen. Vi kan hålla mycket bättre balans och jämnvikt/bogfrihet överlag nu. Knappt så det går att jämföra ens! Vi missar såna kanoneffekter man kan få av samlade övergångar, skolskritt osv om man aldrig gör sånt. Men vem vet, kanske har vi gjort sånt så mycket att det redan gett varaktig effekt? Återstår att se! 
 

Unterskatta inte...

...människans (min) tröghet!

Den när man kommer på sig med att följa sina egna instruktioner, fast i en ny situation, och inser att den faktiskt funkar! Fast man egentligen visste det redan innan, men inte tänkt så långt.

Fick en sån aha-upplevelse idag när jag försökte påminna mig om mina egna instruktioner (som jag t o m försökt lära ut till andra) och tänkte till varför man började med dom från första början.
Min lille häst är svår därför att han har en j*kla integritet mot vad jag är van vid. Det har jag märkt under hela tiden jag haft honom och ständigt fått jobba med. Om jag inte ger honom förutsättningarna att göra det jag vill, då kan jag tjura på hur mycket jag vill eller förstärka mer och mer, men som mest kommer det till slut leda till en osamarbetsvillig och omotiverad häst.
Kanske lite typiskt ponnyer/kallblod? Även om graden kan variera mycket.

Det jag ska försöka komma ihåg (igen) denna gång är att se till att lämna bogarna fria vid galoppfattningarna, men framförallt den yttre, se till att hålla fritt spelrum, gärna även "följa med" i hans tyngdpunkt först något halvt steg för att därifrån hitta sitsen. Först följa, sen påverka.

I Lördags lossnade underdelen/plattan på ena stigbygeln när vi flängde runt och övade galoppfattningar. Läskigt! :S Men jag kände hur den började lossna på ena sidan och att något kändes fel, så jag hann börja tänka att jag skulle flytta vikten och sakta av innan den lossnade helt och trillade ner på backen.

RSS 2.0