Sitta på hovarna
Hursomhelst - idag hade jag återigen längt stiglädren ett hål ( = en helt annan känsla!) och övade på att låtsas vara en duktig ryttare! ;-) Visualisera/fokusera. Och idag var fokuset på att jag skulle känna Tabbens bakhovar. För när jag gör det upplever jag dels att man får helt annan kontakt med bakdelen och helheten och dels att man "gratis" får upp ryggen och lite samling. Sen kombinerade jag stundvis det med att sakta ner steget och tänka samling. Försökte också kombinera känslan med annat - rida på en volt, försök till öppnor/slutor, övergångar osv (fast det var "bara" det här jag hann med idag). Rent allmänt försökte jag också ha fokus på höfter/bäcken och försöka känna att jag påverkar hästen från den delen i första hand. Gick förvånansvärt bra och jag tyckte Tabben gick bärigt och avslappnat! :-)
Fick tänka fokus på bogarna ibland också, tänka "flytta högerbogen i sidled till vänster" när jag skulle svänga till vänster (alltså tvärning snarare än en vanlig volt... för då BLEV det en vanlig volt till skillnad från när jag bara tänkte "vända till vänster") kan också få tänka att jag flyttar upp högerhöften ngt eftersom högersidan tenderar att bli lång i det läget. Men det gick bra iaf. Sen övade vi lite förvända öppnor och slutor i trav med extra i de svåra bitarna - öppna höger och sluta vänster. När vi väl fick till förvänd öppna med högerböjning så kändes det verkligen att innerbak schwungade.
På slutet fick vi också till några riktigt trevliga samlade steg på volt i traven, i samma veva som jag tänkte "känn bakbenen". Som för något pass sen så var det inte såvärst mycket samling som gjorde att det kändes bra - men mer än vanligt + att det kändes "ärligt".
Vi joggar runt..
Jag hade kortat stiglädren ett hål igen (från gårdagen, tänkte att det skulle bli stadigare vid ev. galoppförsök från hästryggen men nu blev det ju inget uppsuttet) och usch vad obekvämt det kändes! Som att jag inte kunde slappna av, hade lättare att falla framåt och vika mig åt sidan. Så trots att Tabben kändes väldigt balanserad och trevlig idag så störde jag honom då och då genom att vika mig minsta lilla jag skulle tynga mer i ett stigläder eller att han ändrade sin balans/flyttade mig i sadeln..
Jag övade lite vändningar av bogarna, lite öppnor och lite förvänd böjning (och skolor) men väldigt lite av den varan, övade också på att göra så lite som möjligt. En av anledningarna att han upplevdes stadigare tycker jag var att han kunde gå på tillräckligt lång tygel längre sträckor i taget i traven (tappar han struktur/balans har han en tendens att korta upp sig och då kortar jag tyglarna för att lättare kunna manövrera till struktur/balans igen) och t o m längre än han behöver stundvis utan att falla framåt och utan att nödvändigtvis sakta av till skritt direkt efter. Även när jag behövde styra för att få med hela kroppen kunde jag oftast hålla en lång tygel! :-) Sen kortade han inte av sig "av sig själv" mer än någon enstaka gång och då var det något jag kunde peka på med största sannolikhet var mitt fel, inte något mystiskt som jag ibland upplevt det. Han har två sätt att korta ihop sig - antingen så går han väldigt fint "på tygeln" men spänt och liksom spänner in nosen och gör ibland t o m ett grymtande ljud som att han håller på att kväva sig själv (lite överdrivet, men typ att han orsakar en obekväm position för sig själv) trots att min tygel är lång i förhållande till hans hals. Den grejen tror jag förmodligen är mental, att han känner press på sig. Sen finns det variant två där han egentligen verkar ganska tillfreds men att han går lite för högt med huvudet och lite kort i överlinjen helt enkelt. Mer mot fri form. Då skulle jag vilja ha honom längre för att få med hela överlinjen och kunna få en "riktig" vinkling bak. Varianten där han själv spänner ihop sig tycker jag är svårare att hantera för i det läget tänker han emot bettet så släpper man enbart på tygeln ännu mer (de glappar som sagt redan vid det laget till den grad att hästen lätt hade kunnat sträcka fram nosen till normalläge utan något som tar emot) tenderar han att falla framåt. Men idag kändes det som sagt ganska bra på den fronten!
Han ville gärna gå i övertempo i traven. Stundvis brydde jag mig inte så mycket om det utan fokuserade på styrningen (eftersom han ändå hade ganska bra balans och avslappning konstigt nog) och övningarna vi höll på med t ex flytta in/ut på volten. Men när jag väl bad om lägre tempo tyckte jag han var duktig på det även om det gärna hade räckt med lite finare hjälper. Ville inte träna som förra passet - att fokusera på samling iom att jag upplevde att jag satt så illa idag, så det blev snarare jog än samlad trav. Men då har vi iaf fått ner tempot och energin är lätt att öka på om man så önskar! ;-)
Blåsigt värre
Nu är det höst! Märks på färgerna och blåsten..
Egentligen var det idag det skulle vara Dressyrträff i "mitt" ridhus med ridhuset bokat och allt. En lämnade återbud igår och en lämnade inte återbud alls så jag tänkte det var bäst att åka ut till den bokade tiden. Denne dök inte upp men ridhusbokningen hade varit för sent att dra tillbaka oavsett.
Lika bra att det inte blev av med tanke på vädret! :-P
Jag tänkte egentligen rida men insåg att det skulle vara riskabelt att rida idag, planerna ändrades till att träna galopp från marken.
Det blev ingen galopp jag hade velat sitta på om man säger så... Han brände på ordentligt och studsade i vändningarna, det blev en hel del bocksprång. Men galopp blev det! Jag försökte att tajma det till när det INTE lät en massa i ridhuset för att han inte skulle sammanknippa galoppen med stressen av ljudet, när det lät så stod vi stilla (lös kuse) och vilade. Han var riktigt duktig, fast det lät ordentligt och han var stressad så stod han ändå kvar vid mig ungefär som att han sa; "Matte! Skydda mig, det är läskigt!"
Vi fick galopp kanske 6-7 gånger (på alla försök utom något enstaka då det bara blev trav).
Sen på vägen hem från ridhuset var det riktigt obehagligt, det blåste sand och löv rakt på oss med sån styrka att det gjorde ONT. Tabac blev skraj och tog något galoppsprång halvt stillastående/åt sidan men jag tyckte han skötte sig väldigt bra utifrån omständigheterna.
Jag själv tyckte blåsten var läskig också, försökte såklart att inte visa det när jag var med Tabac men t ex så var det en garderob (på väg ut från stallet, användes som stallskåp) vars dörr blåste upp så hårt att hela skåpet vreds åt sidan och var på väg att välta, detta precis när jag gick förbi (utan häst gudskelov). Sen ställde jag en färghink ivägen så dörren inte skulle kunna blåsa upp igen. Jag lyckades klämma fingret när jag skulle stänga stalldörrarna eftersom den andra dörren blåste igen så snabbt att jag inte hann reagera när jag skulle stänga den första dörren. När jag skulle gå tillbaka med Tabac till hagen var det en frigolitskiva som välte med en smäll precis bakom oss, och så såg jag att en stor gren hade knäckts från ett träd i allén bredvid kusarnas hage.
Hua! Usch för blåsväder!
Igår blev det f ö lite lätt motion för Tabben också men inte så mycket värt att skriva om. Jag försökte fokusera men höll inte kvar fokuset på en och samma sak tillräckligt länge alt. så reagerade Tabben negativt på fokuset så det inte gav rätt resultat. Men vi övade på att trava med lågt huvud och lång överlinje och lite sånt.
Täcken
Det enda jag gjorde i stallet var att klämma och känna på Tabbens ben och prova täcken. Han är en svår pålle att hitta välsittande täcken till och inget av dom satt 100%. Horse Saver vintertäcket hade för dålig passform så det kändes som att det skulle ligga och trycka på bogen eller åka ner och störa bogarna/frambenen efter ett tags användning. Shires-täcket satt ganska bra, inte så bra som jag hade velat (för ser det lite konstigt ut redan när man provar antar jag att det bara kan bli värre när de rör sig) men det duger nog att använda. Kanske likvärdigt med Rhinotäcket bara att det skavar på halsen (manen) och är trångt i bogen medans detta kanske glider bak och hindrar fram istället?
Jag har inga täckesbilder än, men här är ett par hagbilder från ett par dagar sen en solig höstdag! :-)
Hehe, snygg min! Tycker det syns att han har en del muskler! ;-)
Söta hagkompisen!
Ofrivillig vila igen
Onsdag
Idag var jag hos Osteopaten igen på morgonen och skulle hinna med stallet mellan osteopatbesöket och jobbet.
Blev för tight med tid för att rida, prioriterade att hinna fylla på vatten i hagen.
Pållarna var grymt söta när jag kom till hagen, båda låg ner åt var sitt håll och myste i solen! :-)
V.bak kändes bättre, var jämngallig både på vänster och höger bak inte mer på vänster, inte varm någonstans och "jämn".
Torsdag
Det blev lite dressyrande i ridhuset (ovanligt! ;-) ) med övningar för balansen, flytta in- ut på volt, försökte sakta ner steget/korta upp steglängden lite successivt och försöka samla upp ett par steg. Han kändes ganska stadig och trevlig tycker jag. Även om jag inte fick så tydligt svar på hjälperna tyckte jag ändå samlingen vi fick till kändes "ärlig".
Fredag
Idag upplevde jag Tabben lite skum. Förmodligen jag som är hypokondriker... Kanske att han hade nån pyttekänning i magen eller var lite loj för att solen sken och det var fint väder, eller kanske att han är på g att bli förkyld men då borde det bryta ut snart tycker jag. Han var pyttelite så igår också.
Så snart hästen är lugn börjar man undra vad som är fel... Typ! ;-) För jag kan egentligen inte peka på något särskilt. Jo iofs, han verkade lite andfådd (men det var när han stod och tittade på stona och grävmaskiner så jag vet inte) och så ville han gärna bita på saker.
Jag motionerade honom ändå, tänkte att om det är förkylning så kanske man då kan hjälpa det på traven att bryta ut så man slipper gå och oroa sig, är det lite magkänning så lindrar det nog att få röra på sig lite lätt. Men det blev bara skritt för säkerhets skull. Jag övade mig på att fokusera, inbilla mig själv att jag var en skicklig dressyrryttare med stolt hållning och prova lägga fokuset lite olika. Under tiden övade jag också på att samla, inte lika tydligt som när man försöker samla max några steg utan bara lite lirkande och experimenterande för att se om man kan förbättra grundsamlingen både fysiskt och mentalt. Försökte tänka mig att jag satt på bakhovarna. Det kändes väldigt bra, kusen lyssnade bra, kändes balanserat och sansat.
Efteråt fick han lite behandling, hade för ont om tid för att ge en "riktig" behandling men tänkte försöka känna efter vad som störde iaf. Något framme vid bröstkorgen (lungorna? hjärtat? något som ligger "i vägen"?) och lite i magen. Kanske mentalt snarare än fysiskt.
Längre stigläder
Har egentligen för korta för att vara dressyrläder i vanliga fall, för att jag kan behöva stödja mig i stiglädren när han flyttar mig i sadeln och jag behöver kunna flytta tillbaka mig för att inte stjälpa och kunna rädda upp situationen. Men nu gick det ganska bra, kanske är vi redo för det där extra hålet!
Vet inte om det var därför (att jag inte kunde lägga lika mycket vikt i stiglädren och istället fick mer vikt på rumpan) men det kändes som att Tabben använde ryggen bra och att jag kunde sitta lite stadigare.
Först övade vi lite öppna och sluta i skritt, testade öppna -halv volt till meddellinjen - halv volt åt andra hållet ut till spåret - sluta, och så övningen öppna längs spåret och sen ställa om till förvänd sluta åt andra hållet med bogarna och bakdelen kvar på samma spår. Tyckte vi fick till det ovanligt bra i högervarvet (tack vare gårdagens behandling?).
Sen blev det lite trav med massor av flytta inåt/utåt med hjälp av vikt i stigbyglarna och som avslutning försökte jag samla ihop traven lite - släppa fram och så upprepa några gånger. tycker jag får bättre kvalitet nu när jag gör det, lite allt eller inget. Antingen får vi ingen samling alls och knappt någon reaktion öht mer än att han kan hålla sitt snigeltempo eller så samlar han sig bra kvalitetsmässigt men orkar inte så mycket vinkling utan jag får smyg-kräva lite mer för varje försök.
I det läget vi är nu så tappar han faktiskt lätt bjudningen och energin när jag bromsar upp så nu blir det extra viktigt att verkligen få till längningen. Jämfört med tidigare då jag knappt fått till samlingen men bara behövt länga tyglarna aningens för att han ska gå fram i friskt tempo. Nu får jag smacka en gång också eller tänka lite mer energi annars bryter han hellre av till skritt på lång tygel.
Blev kanske 25 minuters ridning idag. Hade dels inte så mycket tid, var lite slö på morgonen och åkte ut senare än det var tänkt. Sen ville jag inte anstränga honom så mycket heller med risk att han ska få känningar i vänsterbak.
Efter ridningen fick han lite KST-behandling och liniment.
Inte riktigt som vanligt
Var ute i stallet tidigare än vanligt = på eftermiddagen så jag skulle ha kvällen fri. Undrar om det var därför Tabben betedde sig lite annorlunda, att det bröt mot hans vanor! :-P Han var lite på tårna och lyssnade inte så bra som han oftast gör nuförtiden, var för fokuserad på annat.
Inget hostande idag däremot något halv-grymtande ljud nåt enstaka tillfälle. Vi tränade flytta in-ut vikten på volt och försökte få till det, det gick ganska bra. Lite upp och ner, ibland riktigt trevligt och ibland något halvdant. Var överlag svårare att få till något vettigt i högervarvet.
Jag inbillar mig ändå att han kändes lite rakare, att jag kunde sitta mer upprätt liksom. Kan vara placebo av att jag paddade upp med en sönderklippt och ihopvikt halsduk (scarf-variant) under sadeln ovanför de tryckfördelande inläggen för att höja någon cm på vänstersidan.
Han var som sagt rätt så på tårna och började trava på eget bevåg titt som tätt, inte lite sådär gulligt där han smyger sig in i trav och man hinner sakta ner på bara ett par steg alt. hålla en mycket lugn trav med hjäp av enstaka halvhalt utan det kändes mer åt fullt ös katapulta sig framåt-hållet. Tråkigt men ändå en rejäl höjning av lägstanivån senaste månaderna om det här är "det lägsta" utifrån scenariot. Tyckte jag själv lyckades hålla mig ganska lugn och koncentrerad vilket är positivt! :-)
Söndag
Vilodag för Tabben idag. Han fick SI-leden/höften tillrättad av farsan (vänstra sidan konstigt nog), han hade blivit aningens blockerad där igen. Sen reagerade han lite på vänster bak, kanske att han sparkat emot något och fått en ansträngning för det märktes bara vid tryck på vissa punkter med benet i böjt läge så man kommer åt. Ska ev. prova med BoT bak ett tag alt. linimenta där för att se om det ger med sig men det verkar inte vara någon fara att rida eftersom han belastar benet bra. Får ta det lite lugnare och hålla koll på benet bara så det verkar gå åt rätt håll.
Nu har jag äntligen fått hjälp att flytta en vattenbalja till hagen! På tiden, Tabben kan svepa två hinkar (mineralhinksstorlek) rakt av när jag tar in honom och ger honom vatten! :-P Hinkar i hagen vet jag av erfarenhet inte funkar så bra med Tabben, inte ståendes i boxen heller för den delen. Sen måste jag ändå snacka med ägaren till hagkompisen så hon också bär ut vatten, gå med hinkar fram och tillbaka till två hästar varje dag vet jag också av erfarenhet inte funkar i längden, skulle ta minst en halvtimme per dag och massvis med hinkar som man bara vågar fylla strax över halvfullt av risk att inte orka annars alt. skvätta ut en massa.
Hursomhelst, inga hostningar idag heller, blev en promenad ute i skogen där Tabben precis som igår var lite mer på tårna än vanligt men det gick bra. Massvis med stopp-pauser på hemvägen för att titta på något inbillat men han går när jag ber honom (låter honom stå och titta en stund för att lugna ner sig), försökte vända och gå hem en gång på bortvägen vilket jag inte var beredd på men det gick bra, och så började han trava några gånger på bortvägen. Det senare kunde jag avhjälpa genom att ta lite i grimskaftet och samtidigt vifta änden av grimskaftet lätt mot sidan av huvudet (i luften alltså, inte på huvudet) för att han skulle hålla sig rak och därmed ta förhållningen. Annars svänger han in mot mig och vänder mot det hållet han ville istället. Men det funkade som sagt bra!
Blev ingen lång promenad eftersom jag var rätt så sliten men jag tror vi båda uppskattade den ändå.
Tränsbettsträning
Vad ska man säga. Jag tror träningen var konstruktiv eftersom det kändes bättre mot slutet, men såvärst roligt var det väl inte (lite tjatigt och lätt att det blev negativt snarare) och det gick sämre än jag trott i förväg.
Att bry sig om formen var det inte tal om. Inte heller blev det någon (frivillig) trav eftersom vi hade nog att öva på i skritten. En sak var att man inte får rycka åt sig tyglarna (Tabben går helst på HELT utsläppt 3-meterstygel när han går på tränsbett...hela tiden) men det var inte så illa som förra gången ändå. Kanske hann jag vara lite mer konsekvent när jag var mentalt förberedd. Skakade lätt i tygeln när han försökte roffa åt sig den så hajade han till.
Sen övade vi litegrann på styrningen, mest mig själv skulle jag tro. Man kan ju tycka att det ska vara enklare på tränsbett (vilket jag egentligen tycker men det man är mest van vid för tillfället har en tendens att bli enklast!) men jag kom liksom inte åt bakbenen och överlinjen på samma sätt och fick inte gratisinramningen av skänklarna på stången. Gick helt ok ändå, förmodligen inte värre än på stången bara att det uttrycktes lite annorlunda. Sen övade vi mycket på halter och halvhalter. Jag tog förhållningarna som kramningar och höjde ibland handen för att få tygeltaget "gå igenom" istället för att han hänger sig framåt mot handen. Sen ökade jag successivt om han inte lyssnade, ville inte börja segdra (ge honom något att dra emot) av samma anledning - att han inte ska hänga sig i handen och dra emot. Det krävdes en del innan han började lyssna men det blev ändå bättre och bättre, snabbare reaktion och inte lika högt i fas innan han reagerade.
Som sagt, jag upplevde passet konstruktivt. Även om det är frustrerande att gå såpass "back to basics" och inte ens kunna varva passet med roligare saker! :-P Lyckligtvis var det såna "basics" som vi behöver på stången också, kanske får vi lite gratis där tack vare tränsbettsträningen.
Lite slött
Han känns fortfarande lite låst i högerbogen och inte så lättmanövrerad som jag skulle vilja ha honom. Även så hade han kvar lite "spring-tänk" från sist när jag skulle försöka fatta galopp. Så det blev inte riktigt harmoniskt. Men var trevligt ändå. Jag försökte mig inte på något avancerat direkt, försökte samla skritten och traven några steg åt gången och allmänt experimentera lite med balans/styrning. Stundvis kändes det väldigt stabilt och trevligt, som att jag kunde hålla koll på min egen kropp och hade bra stabilitet både i mig och hästen. Han kändes ganska avslappnad i överlinjen och "fri" vilket är en trevlig känsla.
Inget höjdarpass, snarare som ett mellanpass där jag försöker vänta ut att hästen blir mjuk och jämn i kroppen igen och kör på det vi redan kan och brukar göra men tänja lite på gränserna.
När jag hoppat av och skulle låta Tabben skritta av sig drog jag fram några bommar som jag tänkt att han skulle skritta över. Han var lös och först lite svårövertalad (eller omotiverad) men när han väl hade fått godis en gång för att gå över så gick han över ett par gånger själv utan att jag bett om det t o m! :-)
Klicker-lek
Idag skulle jag inte rida i ridhuset var det sagt. Visst, hade kunnat gjort något annat i ridhuset men jag var inte riktigt på humör, det kändes som dålig tajming när det var en där som skulle rida samtidigt, och så hade det ändå inte blivit vila/variation av underlaget. Gå ut i skogen kändes inte som något alternativ eftersom det var mörkt, jag är fortfarande lite förkyld, det är ev. älgjakt och så regnade det! :-P Känns konstigt egentligen att jag ursäktar att jag inte motionerade hästen för en gångs skull, men det känns väldigt konstigt att vara ute i stallet utan att motionera hästen. Blir så lite att göra när jag bara mockar och fixar käk, dessutom för lite socialt med hästen tycker jag.
För att spendera lite mer tid i stallet klickertränade vi litegrann från boxen. Med bollen jag försöker lära honom "leka" med. Än så länge är det lite lurigt med avvägningen - han är egentligen inget godisfreak utan sån som kan få en godis och sen nöja sig. Samtidigt så vill jag gärna motivera honom att försöka och därmed få bättre pejl på vad jag är ute efter, å nästa sida så får man balansera mellan att ge för mycket godis/ge för tidigt och därmed stegra kraven för sakta. Lurigt, men roligt! :-) Idag sparkade han på bollen ett par gånger (förmodligen av misstag) och rullade iväg bollen en liten bit med nosen (det tror jag han "kan" nu).
*hrrm* jag tänkte galopp iallafall!
Ville inte jobba skolor idag eftersom jag upplevde honom trött i högerbak redan igår och han bara felkompenserar om jag försöker belasta det mer i det läget. Försökte hålla honom hyfsat jämn/rakriktad på raka och böjda spår istället. Jobbade iofs liite i förvända skolor i början av passet mest för att få lite bättre struktur i honom genom övningar snarare än att kräva mer struktur.
Sen blev det lite övning på att samla ihop en bit (sakta ner tempot som huvudprio men successivt också lägga fokus på att behålla och omvandla energin) och sen släppa fram. Hade tänkt öva det i skritt men Tabben tyckte inte skritten var någon bra idé så vi övade lite i trav också. Men först krävde jag ett par gånger i skritt i varje varv för att inte ge honom FÖR stora friheter den lille rackarn! ;-)
Han var lyhörd för sitsen. Idag kändes det lättare att hålla koll på mig själv och då lättare att fokusera om i sitsen själv. Ju mer jag kan överföra fokuset till sitsen desto lättare blis själva övningarna också upplever jag! Volterna är ett annat exempel. När han inte är SÅ svår att styra utan man blir förvarnad genom att han glider iväg lite med bogarna och hinner agera innan det blivit för mycket, då är det lättare att tänka på att jag ska hålla ihop i kroppen (inte vika mig t ex) fokusera på att hålla bogarna framför bakdelen på det tänkta spåret osv. God cirkel!
Först tvekade jag till att öva galoppfattningar idag eftersom han fortfarande inte kändes på topp fysiskt, har blivit bortskämd med att han känts rak och jämnstark, men han var cool i huvudet och JAG kände mig på topp! :-)
Började i skritt på volt att lägga till timingen när ytterbogen är i marken. Eftersom jag överdrev något missförstod Tabben (inte så konstigt) och katapultade framåt i trav vid något tillfälle. Eftersom jag VILL att han ska se ytterskänkeln som skjuta på med ytterbak, fast i annan takt, så berömde jag och saktade (till slut... han blev lite peppad) av. Sen var han lite rastlös i benen skulle man kunna säga. Jag tänkte gå ner till skritt igen men nöjde mig när jag fick sakta balanserad trav, ville inte pressa honom för mycket i det läget. Vi fick ingen galopp idag heller men det känns ändå som att det går framåt. Kändes som att han började tänka galopp och ändrade sin takt. Att om jag skjutsat på lite mer med sitsen i det läget så hade vi fått en racergalopp till slut. Men så långt ville jag inte pressa, vill känna att han är mer med på noterna och börjar förstå vad det är frågan om först så han inte behöver öka över stress- och tappa balans-nivå.
Han blev stressad idag också men inte såpass att han slutade lyssna och när jag berömde - klappade på halsen - slappnade av så stannade han och sänkte huvudet/längde halsen för att vila! :-) Trots att det hade gått i snabbt tempo bitvis.
Min inställning betyder (såklart) ganska mycket. Extra viktigt att se till att jag är peppad, positivt och mentalt förberedd för det!
Lite mer motion
Han var inte lika lättmanövrerad tycker jag men inte "svår" heller mot vad han har varit tidigare. Motvillig till att använda högerbak så det är också troligt att han hade lite träningsvärk.
Vi övade ungefär som igår (dock ingen tanke på galopp eftersom han var så ojämn och lite kortare pass än igår) men på slutet försökte jag samla lite också. Hade tänkt göra det från skritt men kusen var lite uppe i varv och ville inte gärna skritta så det blev i trav istället. Han verkade obekväm eller hur man ska förklara det, spände sig mentalt (förhoppningsvis bara för att det var jobbigt) men var lydig och kunde samla sig en del, tror dock jag hade fått bättre kvalitet och mindre mentalt spänd häst om vi klarat av att göra det i skritt och sen bara gjort en övergång till trav.
Han växlade under passet mellan att vara spänd/stå emot och att vara förvånansvärt avslappnad och söka sig fint framåt/nedåt. Kan mycket väl ha varit jag som spänt mig så jag får ta något/några pass och försöka fokusera bort det! Han var lättare att sitta på (bekvämare) av någon anledning så jag inbillar mig att ryggen ändå var ganska avspänd.
Inga hostningar från Tabben idag (bara något enstaka grymtande när han hade spänt ihop sig så mycket några steg att han förmodligen fick dåligt med luft eller tyckte det var väldigt jobbigt, då släpptes han fram ordentligt en bit). Det låter jättehemskt när jag skriver, ändå tycker jag inte han verkar ha tillräckligt stora anledningar att vara så "drastisk" utan att mycket sitter i huvudet, att han kämpar emot mentalt. Sen är det en väldigt kort stund av ridpasset det gäller. I det här fallet avslutade vi strax efter att han "grymtat" enstaka gånger, tar det som ett trötthetstecken. Han blir ju även lättare stressad mentalt när han börjar bli trött.
Två hostisar
Ikväll kände jag mig lite piggare (fortfarande förkyld men inte lika matt och ont i lederna) så jag beslutade att det var rid-dags igen. Btw så blev det inga rymlingar vid intaget idag! ;-)
Det lutar åt att Tabben har en lindrig förkylning eftersom ett par andra i stallet har/har haft det och eftersom allmäntillståndet inte verkar påverkat så kändes det som en bra idé att låta Tabben få hosta ut det dåliga, alltså få motion. Han hostade bara i slutet av passet efter att vi hade travat en del (3 hostningar?) lite lustigt med timingen att vi båda hostade under samma ridpass! :-P Såå ofta är vi inte förkylda.
Jag försökte betona det bra under passet - dels för min egen skull, att liksom berömma sig själv och peka ut det positiva, och dels för pållens skull - berömma så snart han gör något bra. Vi övade lite skolor, både förvända och vanliga, jag testade att växla mellan öppna åt höger och sen ställa om till förvänd sluta till vänster, växla slutor på medellinjen (blev dock bara en växling, ville få kvalitén däremellan bra) och så övade vi lite övergångar. Rättare sagt - Tabben tyckte att vi skulle trava och då tänkte jag; "okej, då travar vi till C, sen saktar vi av!" och han var faktiskt riktigt duktig på avsaktningarna, vi fick dom vid den bestämda bokstaven! :-) Sen att han kunde börja trava igen tre steg senare var en annan femma.
Sen tänkte jag att jag skulle testa få till lite galopp enligt J-C Racinet´s metod eftersom han börjar bli stabil och styrbar i trav på volt nu. Dock utan spö och utan smackning eftersom jag inte ville att det skulle uppfattas framåtdrivande = lite för vagt för att han skulle fatta vad jag ville tror jag. Det blev istället "Nu!" vid rätt timing i varje steg mentalt för min egen del. Positivt var att han inte stressade upp sig, behöll styrbarheten och hyfsad avslappning (inte dubbelvikt stjärnkikare som det blir om han blir stressad), sen blev det ju som sagt ingen galopp och jag gav mig för dagen istället för att "ta igenom" det. Att kunna tänka galopp utan att någon av oss yrsar upp sig är ett framsteg i sig! ;-)
Vad gör man nu då?
Eftersom Tabben börjat hosta i ridhuset ville jag helst låta honom slippa ridhuset ett tag, särskilt nu när han ändå skulle vila ett par dagar. Sen kom jag fram till att det är älgjakt i skogen, jag är förkyld och orkar knappt gå någon promenad ändå, och RIDER jag ut så spricker det där med att han inte ska ha någon ryttare på ryggen åtminstone någon dag efter behandling. Inte för att jag tror det gör så mycket när han enbart fått behandling på två områden på huvudet (värre om han fått rygg- eller höftbehandling menar jag) men oavsett var jag inte fit for fight till att rida.
Vilket får mig att fundera över varför jag pang bom blev förkyld? Varning för känsliga - flummigt! ;-)
I Torsdags fick jag själv behandling av en osteopat. Som verkade jobba enligt KST, alltså ungefär samma som vi håller på att lära oss. Anledningen att jag tror det (på honom själv så lät det inte som att han bara jobbade kraniellt innan han började behandla) är för att han ENBART jobbade från huvud/nacke. Den gången iaf.
Det jag fick höra var att mitt högerben är ett par cm längre och högerhöften är förskjuten längre ner än vänster höft. Framåttippad i höften på högersidan tyckte jag han sa. Även så var "funktionen" i korsbenet nedsatt både på höger och vänster sida, det var ömt i en ryggkota ungefär där ländryggen slutar uppåt (sista bröstkotan tror jag), Atlaskotan var totalt låst och gissningsvis fick han känningar av temporale/bihålor för han undrade om jag hade haft några känningar i bihålorna. Vilket jag inte trodde att jag hade haft men att konstant vara lite snuvig/täppt i näsan räknades nog till det (jag har själv trott att det beror på dammallergi, svårt att INTE utsätta sig för damm när man har marsvin hemma och pysslar med hö, spån och dammig häst i stallet varje dag).
Efter behandlingen så nämnde han att gamla krämpor kan blossa upp (vilket ju är samma inom KST) innan de försvinner. Därav att det kan vara orsaken till att jag dagen efter blev förkyld. Först fattade jag inte ens att jag var förkyld utan trodde jag hade fått en allergireaktion, det var först när jag kom till jobbet och fortfarande snörvlade och började känna av feber som jag fattade vad det var.
MEN på fredagen så behandlade jag ju Tabben. Med fokus på luftvägarna. Det var under den behandlingen det började klia i näsan och bli lite snörvligt för att sen gå över till rejält illamående och jag bara ville avsluta så fort som möjligt för att jag blev helt matt. Första tanken var att det var Tabben som fört över något på mig eftersom man kan känna av en del av det hästen känner under behandlingen. Men hur jag en försökte efteråt så gick det inte bort.
Kanske var det en kombination av den behandling jag fått och att jag själv sen behandlade, att jag gjorde av med för mycket energi eller så?
Hursomhelst tyckte jag det var väldigt intressant. Nu försöker jag ställa in på att bli frisk igen (var hemma från jobbet igår och idag Lö-Sö) för att inte tappa för mycket på jobbet. Har tänkt klara månadsmålen den här månaden för att få lite extra kosing vid kvartalsbonusen i Oktober! Nu lär jag få jobba lite övertid också om jag ska ta igen för karensdagen.
Blev lite Off Topic. Tillbaka till stallet igår då; jag skulle ta in två ston som stod i samma hage nära stallet. Den ena vet jag är lite jobbig att gå med och värre ju senare det blir (har stegrat sig mot mig och försökt galoppera iväg bl a), den andra är en ganska ung häst som är ny i stallet så den hade jag inte någon vidare koll på. Har aldrig tagit in den tidigare. Eftersom jag visste att häst 1 var jobbig och inte gärna lät sig bli lämnad tänkte jag ta henne först. Men häst 2 var svår att få iväg från grinden hur jag än vevade och schasade, hon kom liksom bara tillbaka. Men så passade jag på när jag lyckats få iväg henne några meter. Det knäpper av elen och jag vet att häst 1 är rädd både för knäppandet och grinden (att få elen på sig) så när häst 2 plötsligt försökte gå rakt igenom eltråden jag höll i så blev jag lite ställd, försökte veva undan henne med tråden men då drog hon förbi på yttersidan istället! :-P *suck* Lös häst!
Jag ledde in häst 1, kändes inte som att jag skulle kunna fånga någon häst under tiden jag höll i den ändå. När jag nästan var framme kom andra hästen intravande i stallet och började hälsa på hästar och pipa till och ha sig. Då var hon bara att fånga. Bra att hästar är flockdjur! ;-)
Men jag undrar hur ägarna till hästarna brukar göra. Om de kanske tar den andra hästen först, brukar ta in hästarna tidigare (det här var ändå tidigt för att vara mig, ca 18:30, sen mockade jag och grejade klart innan jag tog in dom andra två) eller tar båda samtidigt. Får se hur det går ikväll när jag ska ta in dom igen!
Det blev lite för ofokuserat jobb i ridhuset idag. Jag ville öva Tabac på att stå stilla framför mig vänd mot mig, en övning från Perry Wood´s bok igen. Men det var svårare än beräknat, kanske framförallt för att man inte fick någon vidare back-signal i hans vanliga grimma och grimskaft jämfört med repgrimman (Rosa vill att skakning i grimskaftet betyder back men det var svårt att förstärka när han ignorerade eftersom det knappt kändes på maxtryck). När jag väl fick honom en bit ifrån så ville han inte ha huvudet vänt mot mig. Det kan ha varit för att det fortfarande var för nära så han kände sig trängd eller vad vet jag. Borde inte pyssla med sånt jag inte har koll på. Jag försökte vända huvudet mot mig men då ville han gå, och helst över mig. Då blev det back igen. Mycket grottmänniskospråk från min sida känner jag. Han tyckte nog att jag var lite väl dominant/bossig också så han var tvungen att avreagera sig/protestera för han ville hugga tag i spöet och grimskaftet. Spöet använde jag inte i några signaler utan var tänkt till "tömkörning" senare. Att jag då viftade spöet fram och tillbaka så det skulle dutta till honom om han försökte ta tag i det bekom honom inte, när det nästan slog på honom och han fortfarande bet på spöet så tyckte han nog bara att matte var dum.
Sen tänkte jag att vi gör lite förvända öppnor à la min fejk-tömkörning med bara änden på grimskaftet istället för tömmar. För att gymnasticera lite och få jobba lite trots att det inte blev någon ridning. Då blev han trotsig och tyckte matte var dum igen, första instinkten när jag skulle korrigera honom rätt var att ångvälta iväg åt andra hållet istället. Och det var knappast för att det var jobbigt utan antingen som protest för att han tyckte jag var orättvis (otydlig) eller så satt det kvar den där dåliga stillaståendeträningen. *suck* man MÅSTE ju träna för att bli duktig på kommunikation. Men jag har dragit mig för det just av den här anledningen, att så länge man INTE är bra blir relationen snarare sämre. Stackars Tabben!
Så blev det paus igen...
Idag tänkte jag dressyra i ridhuset och öva halter + övergångar.
Det började mycket bra (eller mja, inte precis från början kanske när vi skulle öva stillastående vid uppsittningen, blev mindre stillastående än gående omkring, men men! :-P ) med pålle som stannade direkt på kommando och stod stilla. Inte alltid lika länge jag ville att han skulle stå, men det bättre och bättre (vilket är ovanligt, brukar bli sämre och sämre ju mer jag övar) och jag kunde stå 6 sekunder helt stilla och sen gå.
Sen skulle vi börja med övergångarna men strax efter vi börjat trava så började kusen hosta!! Det var nästan ett år sen sist han hostade i ridhuset och då ett host sen inget mer på några veckor åtminstone. Nu var det 4 "riktiga" hostningar på raken. Då satte jag av direkt, lät honom strosa medans jag mockade efter oss och sen gick vi.
Fredag
Idag blev det vila. Delvis ofrivilligt, jag ville hinna med att behandla Tabben och kände att jag inte hade tid och ork att först motionera honom,hade ändå bara blivit en promenad isf. Behandlade "näsan", alltså näsbenet, överkäken och luftvägarna där under. Hann inte med mer för idag.
Tömkörningen som blev något annat
Är lite osäker på den biten på grund av ett par saker: jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig när han plötsligt sneddar inåt, jag brukar inte hinna flytta tillbaka honom med kroppsspråket (placering) och spöet lyssnar han inte så bra på, yttertömmen kanske han hade lyssnat på om jag hinner vara snabb som attans med att styra utåt precis innan han börjar vända. Det andra är att dels när han vänder inåt och dels när jag stannar honom (t ex för att ge godis) så blir det snabbt slack i tömmarna till den grad att dom ligger på marken = säkerhetsrisk.
Hursomhelst, bekväm av mig som jag är så blev det ingen riktig tömkörning. Funderar på om det är säkrast att skaffa gjord först pga det där med tömmarna, jag har ju inte hunnit bli snabb och skicklig än med tömmarna. Det blev istället arbete med grimma och grimskaft där jag gick snett bredvid kusen vid rumpan, dvs samma position som i long reining med nackdelen att inte kunna ta i någon yttertygel och inte kunna gå på pållens yttersida. Men till enklare saker gick det bra ändå tycker jag. Han var förvånansvärt lättmanövrerad - sneddade bara inåt enstaka gånger (mest i högervarvet) och jag kunde bestämma storleken på volter eller huruvida jag ville ha honom längs spåret med endast min placering! :-)
När han började komma in med framdelen (och jag då tänkte att han kanske kommer snedda inåt) så viftade jag med spöet bredvid bogen och huvudet. Vilket inte hjälpte eftersom han inte förstår signalen än, men successivt förde jag spöänden närmare huvudet tills den duttade på honom, då flyttade han sig utåt och jag kunde belöna. Det upprepade vi några gånger. Sen provade jag lite förvänd öppna genom att göra en volt tillbaka och flytta honom sidvärts utåt när han var på väg tillbaka till väggen. Faktiskt hade han lättare med fotförflyttningen i högervarvet, i vänstervarvet verkade han ha svårt att tvära framdelen såpass mycket utan att hans egna fötter hamnade ivägen! :-P Men det gick med lite lirk.
Jag är dålig på det där "fina" och ödmjuka man vill ha i long reining känner jag. Att istället för att börja om när min timing varit lite för dålig eller han hamnar fel in i öppnan så fortsätter jag ändå och då behövs det lite större korrigeringar. Antingen har det blivit en grej inrotad i hjärnan (att man alltid tar igenom det man bett om för att vara konsekvent) eller så har det blivit så med Tabben för att han ändå verkar föredra att man är tydlig.
På sistone har jag läst en del i Perry Wood´s bok "How to create the perfect riding horse". Han betonar hela tiden vikten i att ryttaren ger mjuka och fina hjälper och verkar hela tiden ha andra lösningar på hur man får hästen svara om de fina hjälperna inte fungerar - antingen basicsjobb ända från marken, lära hästen halt genom att böja sig, visualisera en vägg eller ett stup framför sig för att få hästen stanna m.m. Allt det där låter så trevligt och harmoniskt och jag själv vill såklart helst rida med bara tanken, ändå undrar jag över hur det hade gått rent praktiskt med Tabben tidigare i utbildningen, t ex när han varit så framtung att han inte klarat av att stanna från sin obalanserade trav på en fin förhållning, när han varit helt "off" och inte lyssnat (fast där hade säkert markarbete hjälpt, å andra sidan så krävs det ju ibland högt tryck -hög fas- innan hästen reagerar från början även vid NH-jobbet?). Spånar lite. Hursomhelst har han blivit mycket lättsammare nu och aldrig fullt så "hård" som han var från början vilket är himla trevligt!
Tillbaka till ridhustragglandet!
Min tanke sist var ju att nästa gång jag rider ska jag ha en bättre plan med ridningen.
*host* så blev det inte riktigt... Eller mja, många planer på samma gång!
Första planen var att öva halter och tänka sig en vägg framför sig för att kunna stanna så mycket för sitsen som möjligt och få stopp direkt. nu är det ju egentligen inte halten i sig som är svårt utan att stå stilla (och kusen har en tendens att bli sämre på det ju mer man övar) och på den biten funkade det inte lika bra. Klockrena halter, sen tog det ett par sekunder innan kusen ville gå - som vanligt. Med den tänkta väggen framför mig trodde kusen verkligen att det var något farligt i vägen och försökte gå åt sidan eller bakåt istället stundvis och började oroa sig! XD Försökte att inte göra någon grej av det. När han plötsligt travade iväg med mig och inte lyssnade när jag bromsade så blev jag lite putt och "sa till" honom, nu har han blivit så mogen och lydig tycker jag att han ska kunna sakta av när jag ber om det även om han är lite orolig. Schysst att känna att förväntningarna höjts, det betyder ju att det gått framåt! :-)
Sen övade vi lite volter, flytta in-ut på volt, lite slutor på meddellinjen i trav (hann dock inte med att byta ställning, hade fullt sjå att få till en bra sluta innan långsidan var slut...). Och så försökte jag tänka på sitsen, att jag skulle sitta med hästen och inte mot honom. Han fick vara lite halv-fri och även om det blev lite högt tempo stundvis så hade han förvånansvärt bra balans och jag förvånansvärt bra koll! Bara jag håller koll på ytterbogen och min tyngdpunkt så! :-)
Ett tag när jag tänkte fokusera på sitsen så satt jag bara där och njöt, försökte inbilla mig att jag satt på en soffa.
Övade också öppnor i höger och försökte känna efter kvalitet, lära mig känslan av när han bär med innerbak. Det blev några bra steg tycker jag. Men lite överkurs att sen ställa om till renvers, hann aldrig med att göra det på en och samma långsida..
En annan av planerna var att försöka behålla traven trots att tempot minskade och tygellängden ökade. Det gick nåt steg i taget men när jag smackade för att han inte skulle bryta av till skritt så blev det för mycket katapult framåt istället. Vi får öva på så kommer det säkert lite mer i taget. Bra styrketräning om inte annat!
En grej som slog mig är att styrningen sitter förvånansvärt bra ändå. Har börjat få bättre koll på bogarna tycker jag. Ibland får vi prioritera bort annat (inte bry sig så mycket om form, tempo, rätt böjning och ställning) tillfälligt för att rädda upp en situation där han börjar trycka utåt, men det går mycket smidigare att rätta till. Ju mer jag tänker åt förvänd öppna-hållet (även fast det ytterst sällan blir någon förvänd öppna, bara i extremfall om jag har väldigt svårt att rätta till bogen/riktningen), desto bättre blir volterna. Så snart jag rättat in bogen blir bärigheten i vänstervarvet mycket bättre.
Vattenträning
Det var ganska lerigt i skogen och blött över hela vägen på ett ställe, där ville Tabben inte gärna gå. Först testade han att vända och försöka dra ifrån mig, men det gick såklart inte för sig. Sen hoppade han över! :-P Vi gick fram och tillbaka ett par gånger så han skulle vänja sig. Lustigt nog hoppade han på bortvägen men inte på hemvägen! ;-)
och så övade jag att ställa nacken och be honom slappna av. Inte det lättaste för Tabben kände att han ville hålla koll och ville inte gärna överlämna det ansvaret på mig tror jag. Men han var duktig ändå. Blev några "snurra runt mitt i vägen" för att han inte gärna stod stilla och gav efter i sidled samtidigt.
Vingelpellarna
Egentligen var det tänkt att Tabben skulle få vila idag, har jobbat dressyr många dagar i rad nu och igår blev det ju rätt hårt. Men på sätt och vis kändes det bra om han blir uppmjukad igen innan han får vila, till veckan blir det rätt sent i stallet och därmed trevligare att inte "behöva" dressyra alla dagar!
Hursomhelst, jag var lite ofokuserad på själva syftet med träningen känner jag. Hyfsat fokuserad i ridningen men att jag liksom inte visste vad jag ville och därmed inte fick så mycket heller? Han kändes stundvis helt ok/bra och stundis inte så trevligt t ex förböjd eller trillade iväg för mig, min sits var inte särskilt bra men så var inte fokus på den mer än ett tag på slutet (och att försöka hålla tyngdpunkten åt rätt håll och försöka slappna av i sitsen).
Han var lite ofokuserad från början och ganska spänd. Jag red med bara stången och hade lite för lite inverkan egentligen men tanken då är ju att försöka bli mer konsekvent och "snäll" i handen. Den biten misslyckades delvis idag, ofokuserad på målet som sagt... Får göra upp en bättre strategi inför nästa ridpass. Övade sluta i båda varv (innanför spåret) och lite öppna i båda varv men mest fokus på högervarvet. Övade att flytta in och ut på volt och försöka känna efter hur mycket man kunde ändra vikten utan att han trillade iväg. I vänstervarvet t ex så kan jag tynga mycket på innerstigbygeln och minsta lilla jag släpper på trycket glider han ut igen så då blir det tryck inåt - lätta, tryck inåt- lätta osv snarare än växla mellan inner- och ytterstigbygeln. Har svårare att få grepp om högervarvet, upplever det som att det kan krävas mycket tryck inåt för att få en reaktion, sen får jag försöka få med min överkropp (vilket jag ofta glömmer) och ett par smyghalvhalter och passa på när jag måste balansera om till ytter för att han inte ska falla inåt, men det får inte bli för snabba/stora ombalanseringar i högervarvet för då faller han antingen utåt eller inåt, ibland kan jag tänka lite tryck i båda som utgångsläge och sen successivt lägga lite mer i inner- eller ytterstigbygeln. *suck* bra med häst som är känslig för vikten på så vis att jag tvingas att lära mig, dåligt när man inte har lyckats förfina sitsen och vikthjälperna ännu och har mycket kvar inom hästens skolning så man inte bara kan ta några pass och fokusera endast på den egna sitsen! :-p
Försökte fokusera stundvis på att få honom framåt/nedåt, och på slutet försökte vi få till lite mer samling fast utan att prioritera bort resten av kroppen och försöka att inte plocka bort energin när jag ska korta steglängden. Gick väl sådär, ett par steg fick jag till men inte mer. Slutade med att jag försökte förbättra vikten på bakbenet lite i t ex öppnatänk på volt istället.
Erik var snäll och tog ett par bilder. Som var bättre än gårdagens (genomgående inräknat dom jag inte la ut) iaf för att kompensera lite! ;-) 
Här fick vi till lite längning, gillar den bilden även om det inte är perfekt i övrigt :-)
Tycker det ser ut som att jag får med högerbak här!
Träning för Birgitta 20080906
Med risk för att ha glömt öningar och detaljer så gick det till ungefär så här:
Pass 1:
En nämnvärd grej innan passet ens hade börjat var att jag satt upp alldeles för tidigt (ca 5 minuter innan mitt pass skulle ha startat men ekipaget innan drog över på tiden oväntat länge, det hade blivit försenat) och jag försökte få Tabben stå stilla. Vilket inte gick sådär superbra men nyttig träning var det och stundvis stod han iaf stilla mer än tre sekunder i sträck! ;-) Märkte att när jag håller tyglarna i en hand och lägger bak den andra bakom sadeln och försöker slappna av ordentligt, förutsätter att han står stilla och så inte reagerar så mycket fysiskt när han börjar röra på sig men bromsar med tyglarna så är han som lugnast. Kanske därför han kunde stå stilla under nästan en hel genomgång på 20-30 minuter för westerntränaren i vintras? :-P Matte använde "lägger bak handen bakom sadeln och förutsätter att han står still"-metoden...
Hursomhelst så då hade han hunnit avreagera sig lite redan och blev glad att få röra sig. Så när vi väl skulle börja rida var han lugn och lyssnade på mig. Birgitta tyckte att det var en enorm förbättring att han kommer in och vilar på steget direkt, fast jag själv visste ju att det är så han "brukar vara" om jag först tjurat lite med att han ska vänta tills jag säger att han får gå, och hemma är han så i princip direkt nuförtiden, förra gången var han rätt så på tårna från början av den nya situationen. Vi skulle visa litegrann under Birgittas granskande ögon så jag red runt och gjorde lite öppnor, slutor, försök till diagonalsluta i skritt, sen fick vi visa traven också.
En övning som vi fick jobba på igen var öppna på långsidan - halv volt in, rakt fram ett par steg vid meddellinjen och sen halv volt åt andra hållet - sluta längs spåret. Märktes att vi inte hade jobbat så mycket på skolorna nu på sistone (jag har ju övat massor att kunna rida på volt, och när vi övat på skolorna har det oftast varit förvända skolor med fokus att ha koll på ytterbogen...). Samma som förra gången att vi hade svårt för öppnorna i högervarvet (han går mycket hellre i sluta) och slutorna i vänstervarvet. Slutorna tycker jag vi har fått till lite bättre på träning iaf men öppnorna i högervarvet har vi väl i ärlighetens namn inte jobbat så mycket med..
Sen fick jag rida diagonalsluta - halv piruett och sen diagonalsluta tillbaka. Där blev jag faktiskt förvånad över att Birgitta tyckte diagonalslutorna också var bättre i högervarvet trots att jag tycker piruetterna är svårare i höger, tänker att ju bättre diagonaslutorna är desto bättre borde piruetterna bli? Säkert nyttig men svår övning upplevde jag.
I traven fick vi öva samma som förra gången - trava på volt och flytta in-ut på volten, ändra balanspunkten så hästen lär sig att balansera sig och för att Tabben ska få något att tänka på hela tiden. En intressant grej där var att jag förra gången upplevde det svårare att få ner mitt vänsterben ordentligt (hade svårare att lägga vikten i den stigbygeln) och den här gången upplevde jag det svårare att få ner högerbenet. Han flyttade mig en del utåt i högervarvet så förmodligen var det därför. Vi fick också öva på att försöka släppa ut tygeln successivt utan att jag tappar kollen på hästkroppen (ffa styrningen upplever jag brukar börja brista om jag länger när jag inte har struktur på hästen). Han var överlag mer spänd den här gången tycker jag än förra gången, ville hålla huvudet högre. Men han spjärnade inte upp huvudet lika mycket i traven i högervarvet som han gjorde förra gången? Tar det som ett tecken att jag har lite bättre koll på bogarna eftersom det var i de lägena han tryckte in högerbogen som han brukat spjärna upp med huvudet.
Och så fick vi öva lite öppna och sluta i traven.
Jag satt och skumpade mycket den här dagen tycker jag, hade svårt att hålla min egen balans och position. Delvis förmodligen för att han var spänd och för att det var mycket att tänka på, annars har sitsen ändå varit lite bättre på sistone än tidigare. När jag tittar på bilderna är det tvärtom, förra gången blev jag glatt förvånad över att sitsen såg helt ok ut för det mesta, den här gången hittade jag knappt någon bild där jag satt bra! :-o
Birgitta tyckte att han såg bättre ut än förra gången rent överlag, hade inte lika stora tendenser att "springa ifrån" och skjuta på med bakbenen. Men att jag behöver öva på att få kontroll på kroppen och att han inte blir förböjd i halsen men ändå har ställning i nacken och igenom hästen. Framförallt i vänstervarvet tyckte hon att han hade lätt att förböja sig, egentligen är det nog lika mycket i båda varv men att jag har lättare att få honom rak igen i höger...
Pass 2:
Nu började Tabben redan bli trött i huvudet och kroppen kändes det som. Vi övade vidare på att flytta tyngdpunkten på volt i traven, samma övning som i skritten fast nu i trav - öppna på långsidan, halv volt in, halv volt åt andra hållet ut på spåret och så sluta direkt på spåret. Volterna blev lite stora vilket Birgitta tyckte var ok i traven men då får man väda tillbaka lite så andra volten blir lika stor.
I skritten övade vi på att rida öppna på långsidan och sen gå över till förvänd sluta genom att bara ställa om till böjning åt andra hållet och hålla kvar bogarna. Vilket hon tyckte var en nyttig övning för oss för att jag ska komma åt högerbak som han inte gärna vill bära med, börjar man med öppna i högervarvet så blir det ju då öppna i svåra varvet - sluta i svåra varvet, högerbak som jobbar men på olika sätt. Sen ska vi såklart varva med det lätta varvet men ta en gång extra i det svåra.
Birgitta tyckte att vi skulle prova galoppen uppsuttet för att se om det var någon idé att ta det den vägen eller om det var bättre att börja med det vid longering. Det blev en rejäl knäck i självförtroendet för min del! :-P
Tanken var ju att vi skulle ta det redan från skritt men innan jag ens hann fokusera på VAD jag skulle göra mer än att vi skulle fatta galopp så började Tabac trava och blev svårstoppad och successivt svårmanövrerad. När han var i det läget ville jag inte ens testa galopp utan sakta av först och få honom varva ner. När Birgitta sen föreslog att jag tar en långsida och driver honom till galopp så sa jag ifrån, jag vill veta att bromsen och styrningen finns (det är mitt kvitto på att han inte stängt av mentalt, alltså mitt kvitto på att vi inte kommer gå "tillbaka till apstadiet" x antal veckor innan han blir trevlig att rida igen). Vilket hon såklart tog som att jag var rädd. På ett sätt stämmer det för om jag INTE var rädd för konsekvenserna så är det ju bara att bränna på tills man får galopp. Och jag är ju rädd för konsekvenserna som i att kusen kommer bli stressad och jag får svårt att lära bort stressen från galoppmomentet, får svårt att få kontakt igen när han stängt av osv. Men inte för galoppen i sig. Så jag skämdes rejält (ofrivilligt) när hon förklarade för åskådarna "och eftersom Irene inte vågar ta galoppen vid ridning är det bättre att dom börjar vid longering".
Dåligt avslut på dagen mentalt för min del, och dessutom var Tabben stressad och "tjafsig" så vi inte ens kunde avsluta på ett bra sätt. Håhåjaja.
Nu har vi mycket att träna på iaf!
Farsan var fotograf och antingen lyckades han ta bilder vid precis fel ögonblick/tog allmänt alldeles för få bilder, eller så gick passen verkligen riktigt kasst! :-O Tycker att han spände upp sig på varenda bild, att jag satt helknas på varenda bild och att han inte gör "rätt" på en enda bild... Eftersom Birgitta tyckte den här dagen gick bättre än förra vill jag inbilla mig att det var dåliga ögonblicksbilder, annars blir det ju ännu mer tragiskt om det här kassa var BÄTTRE än förra passet! ;-)
Vet inte vad vi skulle göra, om det var något kasst försök till öppna eller om vi skulle in på en volt.. Han är inte förböjd iaf! 0:-)
Och här lyckades vi trots eller tack vare mattes kassa sits få till en längning som inte är krull-ihop utan framåt/nedåt.
Förmodligen skulle han ha haft ännu lite mer tygel och nästa steg hade jag fått fiska en halvmeter tygel när jag måste rätta till kroppsdelarna som hamnat fel...
Sluta i höger var han bra på. Men matte vill/bör helst ha koll på bogarna också, annars blir det typ såhär! ;-)
Undrar förresten om jag tänkte göra en öppna men han redan hade placerat sig mot sluta så det blev knas?
Bettbyte
Det gick över förväntan tycker jag! Många säger ju att man absolut inte ska använda stångbett på en häst som är "hård i munnen" eller allmänt lyssnar dåligt på bettet för att det gör dom mer härdade och därmed ännu mer svårridna när man betslar ner. Men i det här fallet tycker jag att stången verkar ha fyllt sitt syfte väl, jag kunde sakta ner mellan alla gångartsvarianter (skritt -halt, trav- halt, trav-skritt) på bara någon meter, han svarade för det mesta direkt. Nu var det nog iofs inte bettet han lyssnade på i första hand utan fokus/sitsen och "ptroo". Ännu bättre! ;-)
Han var inte alls så trippig bak som han har brukat vara på tränsbett (svårare att länga överlinjen på tränsbett tycker jag) utan hade bra ryggverksamhet. Det var långt ifrån perfekt eftersom han stundvis spjärnade emot rejält och körde upp huvudet, han verkade allmänt inte trivas med bettet och gapade massor och spände halsen mycket, det var grymt svårt att göra något finlir tycker jag, särskilt vad gäller böjning. Bäst gick det när jag snarare tänkte att jag ville ha honom rak. Ett par gånger drog han även iväg med mig, lite katapultaktigt sådär. Vilket jag upplevde löstes genom att jag förde bak innerhanden något och låste fast den vid framvalvet på sadeln och fick honom ge efter så han böjde sig inåt och följde böjningen dvs gick in på en volt. Något tillfälle blev det först skritt och sedan halt + att jag fick lägga till lite innerskänkel för att han äntligen skulle släppa efter. Att ha en lösning för dom situationerna känns väldigt bra eftersom en spjärnande tokstark stjärnkikare som skyfflar på i obalans inte känns trevligt att rida och det känns ffa inte kontrollerbart.
Stundvis gick han iaf riktigt trevligt med ganska bra överlinje och matte som hade koll på styrningen.
Bortsett från att han väldigt ofta försökte rycka tyglarna ur händerna på mig (och drog mig ur balans om jag inte var beredd och spjärnade emot i fötter/mage) så kändes han lite lättare att sitta bra på.? Kanske hade han sämre schwung än vanligt ändå, har lite svårt att avgöra men om jag klarar av att sitta mer upprätt utan att falla framåt kan det ju lika gärna vara ett tecken på att det är bättre - lättare i framdelen.
Nåväl, även om jag inte tänker rida ofta på tränsbett så känns det bra att ha provat. Och att få ett kvitto på hur han reagerar efter att jag ridit på stången. Får vara noggrannare med att han inte rycker till sig tyglarna även på stången för det blir så dålig ovana till när jag ska rida på tränsbett.
Det blev mycket trav idag och en del övergångar (!) mellan skritt och trav och trav-halt-trav. Han stog faktiskt lite lugnare när jag ville att han skulle stå stilla upplever jag, men att man fick passa på för att inte bli halvt urryckt ur sadeln. Blev mer kvantitet än kvalitet idag men vi får ta igen det imorgon, eller på träningen på Lördag om inte annat! :-)
Hemma hos Tabben igen!
Det var skönt att komma hem till Tabben och se att han mådde bra. Han var väldigt lerig, men det är inte ohälsosamt iaf! ;-) Han har fallit ur pyttelite över ryggen och släppt ut magen men det går förhoppningsvis snabbt att fixa till med lite mer lucern och motion!
Under ridpasset (i ridhuset) blev det rätt stressat. Först tror jag att han reagerade på att det var blött, Tabben gillar nog inte underlaget när det är så, och att jag hade spö när jag red. Men sen började han vänja sig vid underlaget tycker jag och jag gav upp spöet och han var ändå spänd/stressad. Vilket betyder att det troligen var jag som var ofokuserad eller inte klarade av att lugna ner honom/stimulera honom tillräckligt eller kanske var för spänd själv. Jag blir lite okoncentrerad när det är andra hästar i ridhuset känner jag, då splittras uppmärksamheten när man ska försöka hålla koll att man inte är ivägen för dom, särskilt eftersom jag brukar skritta mycket och de som travar/galopperar har företräde på fyrkantsspåret.
Och så trodde/hoppades jag nog att han skulle vara lika trevlig som innan jag åkte.
Vi får ta nya tag imorgon! Igår blev det nog inte riktigt "jobb", jag försökte rida lite volter och innanför spåret och tänkte böjning utåt om jag tappade ytterbogen, men jag tänkte nog för lite förvänd öppna och för mycket "ta i yttertygeln" vilket mest gjorde att han tappade balansen istället och kände sig låst.
Sen fick han sina hovar fixade, rengjorda och tjärade. För en gångs skull var det inte hästen som var jobbigast utan den nya tjärburken med pensel i locket. Penseln var helt utspretad när jag lyfte upp den och orsakade översvämning av tjära! Sen gick den dessutom sönder! Tjärlukten och smutsen på händerna är kvar trots tre tvättar av händerna sen dess! :-P
Blev lite shopping innan jag åkte till kursen, tåget var försenat 1½ timme (trodde vi, slutade med att det blev 3 timmar försenat) så vi stack iväg och shoppade lite i Sundsvall. Mycket fina DYRA grejer som man vill ha som vanligt men det slutade med tjärburken och läder-wipes.
Väl hemma fick jag lite grejer som jag beställt, ett par långa tyglar för att jobba från marken (dock lite kortare än vanligt eftersom jag tog ponnystorlek, ville ha så lite töm som möjligt att hålla reda på), en kapson som dock verkade lite klumpig men jag ska testa den iaf (det var rea! :-P) och det var tillhörande kapsontyglar från samma tillverkare som stångtyglarna jag köpte. Sen var det två böcker, en av Perry Wood, "how to create the perfect riding horse" och en fitnessbok för ryttare, hade tänkt försöka komma igång med lite träning för att förhoppningsvis förbättra sitsen!
Bilder på grejerna kommer kanske så småningom.
