Våren på ingång?
Ingen ridning idag, men kvällsjour och så hjälpte jag till att mocka och greja åt en stallkompis´ ponny.
Trots att det har varit plusgrader flera dagar nu så var det första gången idag som det var riktigt isigt ute vid stallet. Funderade på hur jag skulle lösa intaget av Deluxen som är utan dojjer, liiite väl långt var det att försöka sanda. Så det blev boots på fram, gick förvånansvärt bra att ta på dom i hagen och det gick bra att gå med dom (slirade mycket bak men så länge han inte glider fram också gör det inte så mycket). Sen höll jag inte på att få av bootsen! :S Fick använda hovkrats att bända med och ta i så jag trodde jag skulle bända av hovlederna på häststackarn! Hovarna har växt som sjutton nu bara senaste veckan (och kanske breddat sig sen jag använde bootsen sist).
Tack och lov ska pålle verkas imorgon bitti. Då blir det förhoppningsvis lättare att få på och av bootsen så pålle kan transporteras tillbaka till hagen. ;) Det är skönt när man kan fixa med in- eller utsläpp själv när det är halkigt.
Trots att det har varit plusgrader flera dagar nu så var det första gången idag som det var riktigt isigt ute vid stallet. Funderade på hur jag skulle lösa intaget av Deluxen som är utan dojjer, liiite väl långt var det att försöka sanda. Så det blev boots på fram, gick förvånansvärt bra att ta på dom i hagen och det gick bra att gå med dom (slirade mycket bak men så länge han inte glider fram också gör det inte så mycket). Sen höll jag inte på att få av bootsen! :S Fick använda hovkrats att bända med och ta i så jag trodde jag skulle bända av hovlederna på häststackarn! Hovarna har växt som sjutton nu bara senaste veckan (och kanske breddat sig sen jag använde bootsen sist).
Tack och lov ska pålle verkas imorgon bitti. Då blir det förhoppningsvis lättare att få på och av bootsen så pålle kan transporteras tillbaka till hagen. ;) Det är skönt när man kan fixa med in- eller utsläpp själv när det är halkigt.
Tonus
Jag är nog ganska tröglärd, särskilt när det gäller att överföra teori till praktik. Ett bra exempel på det är tonus. Om hästen ska öka tonuset (muskelanspänningen) ska jag också göra det. Nu har jag har tränat väldigt mycket på att sänka tonuset i kroppen för att inte spänna mig i onödan, komma ihåg att slappna av om jag vill sakta ner t ex. Är säkert lite för duktig på det så jag glömmer bort att höja tonuset vid behov. Eller - jag tycker ju att jag gör det, men kanske var det lite lågt i tonus redan innan att det hade krävts mer, eller mer upptrappning/förberedelse.
Alltid lika klurigt när man övar något känns det som. Balansen mellan det ena och det andra, och att själv hänga med i växlingarna så man inte fokuserar mer på det man tyckte var svårt. Hursomhelst ska jag försöka vara glad över att jag lyckats sänka tonuset i pållen. Det var ju målet. Sen ska vi bara försöka klura ut hur man höjer det igen utan att pålle rinner iväg framåt. Kanske är det överkurs just nu?
Alltid något
Måste ge mig själv creds för att jag fortsätter träna fastän det känns såpass tufft nu. :P
Ikväll blev det ett pass också. Låga krav, trögt att komma igång, men hästen verkade ganska nöjd. Vi kom inte riktigt över tröskeln att få den där jämnheten jag vill ha, när jag känner att båda bakbenen är på plats och niger/skjuter lika. Han jobbade ganska bra med båda bakbenen, så det var inte att det direkt kändes ojämnt heller, men kommer man över tröskeln brukar det kännas mycket lättare att sitta (och därmed inverka) bra själv och att kunna utnyttja samlingen på ett bra sätt. En av anledningarna att det är kanon för oss att rida två pass, kommer man iallafall över tröskeln i slutet av första passet eller början av andra passet kan man rida på det ett tag till och inte bara få börja om igen nästa gång!
Jag red som sagt ganska kravlöst gentemot hästen, försökte vara noggrann med mig själv. På slutet ville jag iallafall testa gränserna och se om jag kunde få lite till påskjut/tonus utan att tappa det bra vi ändå hade under passet (tillfreds häst, lång hals). Det gick väl sisådär för nog tyckte han matte var jobbig och ville backa av och brassa iväg istället, då fick jag ibland länga tygeln och skritta eller trava på en bit istället, ibland göra halt för att tala om att det inte är att ösa på framåt matte vill. Vi fick till ett par galoppansatser, något galoppanslag och något "veva med fötterna i luften"-passageliknande. ;) Det känns ändå helt ok som avslut för dagen även om jag har svårt att släppa att vi borde kunna mer. :P
Motivation - igen
När motivationen är låg får man försöka höja den. Ibland är det små saker som kan göra stora skillnad. :)
Igår så ställde jag fram lite koner i ridhuset för att åtminstone variera mig och försökte dämpa prestationskraven. Det gick bra på så vis att jag tyckte att jag själv skötte mig bra, red åtminstone i närheten av hur jag vill rida. Ska försöka programmera om hjärnan till att det räcker, att det är helt ok om andra detaljer inte funkar lika bra. Så länge det bara blir under en kortare period och inte i flera månader. (Vi kommer inte så långt i det läget att jag kan göra så mycket annat än att glida omkring, inte frekventa övergångar eller galoppanslag eller trampförsök eller någon nämnvärd samling.)
Ska försöka hitta på något kul att göra också. Det kluriga med det är att hitta något som faktiskt ÄR kul och inte bara sabbar, blir stressande t ex, för då tycker inte jag det är roligt.
Funderar på att sätta upp en liten hinderbana à la Working Equitation till mig själv och hästen och träna på. :) Eftersom pållen kommer behöva väldigt lite träning i taget för att inte bli pressad lär det bli att bara öva embryon till varje moment först några gånger innan man kan rida någon bana.
Har ni andra förslag på roliga påhitt att kunna se fram emot får ni gärna tipsa! :) Har absolut noll pengar att lägga på det så inget avancerat projekt!
Igår så ställde jag fram lite koner i ridhuset för att åtminstone variera mig och försökte dämpa prestationskraven. Det gick bra på så vis att jag tyckte att jag själv skötte mig bra, red åtminstone i närheten av hur jag vill rida. Ska försöka programmera om hjärnan till att det räcker, att det är helt ok om andra detaljer inte funkar lika bra. Så länge det bara blir under en kortare period och inte i flera månader. (Vi kommer inte så långt i det läget att jag kan göra så mycket annat än att glida omkring, inte frekventa övergångar eller galoppanslag eller trampförsök eller någon nämnvärd samling.)
Ska försöka hitta på något kul att göra också. Det kluriga med det är att hitta något som faktiskt ÄR kul och inte bara sabbar, blir stressande t ex, för då tycker inte jag det är roligt.
Funderar på att sätta upp en liten hinderbana à la Working Equitation till mig själv och hästen och träna på. :) Eftersom pållen kommer behöva väldigt lite träning i taget för att inte bli pressad lär det bli att bara öva embryon till varje moment först några gånger innan man kan rida någon bana.
Har ni andra förslag på roliga påhitt att kunna se fram emot får ni gärna tipsa! :) Har absolut noll pengar att lägga på det så inget avancerat projekt!
Motivation
Jag brukar inte ha svårt att hitta träningsmotivationen, men just nu är jag i lite av en kris.
För första gången på många år har jag funderat på om det hade varit bäst att sälja/avliva hästen. :S (Inte så att jag planerar att göra det, men att jag ens tänkte tanken.) Om jag kanske har kommit så långt jag kan komma, lärt mig så mycket jag kan lära mig av Tabben. Om det bara leder till frustration när jag vill mer än jag och hästen i kombination kan, om jag egentligen inte klarar av att rida min häst på ett schysst sätt. Skrämmande att tänka så.
Humöret kan såklart svänga ganska fort (och det är klart att det påverkas av att jag är enormt superpank) men igår iallafall lät jag bli att träna och försökte kompensera mina fula tankar (och min dåliga ridning! :P ) genom att klia och pyssla lite med Tabben istället.
För första gången på många år har jag funderat på om det hade varit bäst att sälja/avliva hästen. :S (Inte så att jag planerar att göra det, men att jag ens tänkte tanken.) Om jag kanske har kommit så långt jag kan komma, lärt mig så mycket jag kan lära mig av Tabben. Om det bara leder till frustration när jag vill mer än jag och hästen i kombination kan, om jag egentligen inte klarar av att rida min häst på ett schysst sätt. Skrämmande att tänka så.
Humöret kan såklart svänga ganska fort (och det är klart att det påverkas av att jag är enormt superpank) men igår iallafall lät jag bli att träna och försökte kompensera mina fula tankar (och min dåliga ridning! :P ) genom att klia och pyssla lite med Tabben istället.
Antingen eller?
Idag när jag och Deluxen tränade visade han en lite annan sida av sig själv. (Han har MÅNGA sidor den hästen! :S Och det kan växla fort!)
Han var ganska cool och avspänd, men inte som ibland (särskilt på sommaren) då det upplevs på ett slött sätt utan bjudning, mer lagom.
Nackdelen i ett sånt läge är att det blir ganska lite action och pålle blir fort less. (Om jag hade "krävt" mer action snarare än bett lite fint skulle det ha blivit bättre på den punkten, men då är det större risk att tappa avspänningen/riskera att hästen backar av. Vår ständiga utmaning!) Man sitter och tror att hästen är tillfreds när han verkar så cool. Nästa sekund kastar han sig åt sidan för ett spö som vi har ridit förbi säkert 50 gånger! Blir det ingen action får man hitta på saker själv! Hihi! :D
Traven var väl både lite av en utmaning och ovanligt lättsam paradoxalt nog. I början var det lite svajigt och svårstyrt men gick ändå ganska lätt att hitta till något trevligt glidar-läge.
Övade lite flytta inåt/utåt på volt i traven. Ibland ville han brassa på lite väl mycket eller förböja sig av sig själv så bogen trillar ut. Men det var bara att försöka hänga med själv, behålla kontrollen över min egen kropp, sen vara tydlig gentemot hästen med vad jag vill och försöka fokusera på att möjliggöra det resultat jag vill ha. Då blev det stundvis riktigt trevligt! Övade lite på att rida bågar och byta varv också, precis samma fenomen där.
Efter det jobbet kändes han himla trevlig i traven! :) Beslutade att avrunda där trots att vi hade tränat ganska lätt och inte så länge (två ganska korta pass, kanske 40 min totalt) och knappt tränat på galoppen alls. Det kändes inte som att det fanns så mycket galopp i honom idag. :S Kanske för att bågen inte var spänd nog, han kräver mycket tonus för att få till det där med galoppen.
Man får vara glad över det som gick att öva på för dagen. :) Inte samling, men en trevlig grundform och rakriktning! Inte galopp, men skritt och trav.
Han var ganska cool och avspänd, men inte som ibland (särskilt på sommaren) då det upplevs på ett slött sätt utan bjudning, mer lagom.
Nackdelen i ett sånt läge är att det blir ganska lite action och pålle blir fort less. (Om jag hade "krävt" mer action snarare än bett lite fint skulle det ha blivit bättre på den punkten, men då är det större risk att tappa avspänningen/riskera att hästen backar av. Vår ständiga utmaning!) Man sitter och tror att hästen är tillfreds när han verkar så cool. Nästa sekund kastar han sig åt sidan för ett spö som vi har ridit förbi säkert 50 gånger! Blir det ingen action får man hitta på saker själv! Hihi! :D
Traven var väl både lite av en utmaning och ovanligt lättsam paradoxalt nog. I början var det lite svajigt och svårstyrt men gick ändå ganska lätt att hitta till något trevligt glidar-läge.
Övade lite flytta inåt/utåt på volt i traven. Ibland ville han brassa på lite väl mycket eller förböja sig av sig själv så bogen trillar ut. Men det var bara att försöka hänga med själv, behålla kontrollen över min egen kropp, sen vara tydlig gentemot hästen med vad jag vill och försöka fokusera på att möjliggöra det resultat jag vill ha. Då blev det stundvis riktigt trevligt! Övade lite på att rida bågar och byta varv också, precis samma fenomen där.
Efter det jobbet kändes han himla trevlig i traven! :) Beslutade att avrunda där trots att vi hade tränat ganska lätt och inte så länge (två ganska korta pass, kanske 40 min totalt) och knappt tränat på galoppen alls. Det kändes inte som att det fanns så mycket galopp i honom idag. :S Kanske för att bågen inte var spänd nog, han kräver mycket tonus för att få till det där med galoppen.
Man får vara glad över det som gick att öva på för dagen. :) Inte samling, men en trevlig grundform och rakriktning! Inte galopp, men skritt och trav.
Om att nöja sig
Att nöja sig när man vet att hästen kan mer, är svårt! Men viktigt att kunna. Man kan ju inte alltid kräva max, ekipaget måste vara förberett för det först och förutsättningarna måste vara bra.
Som lite motvikt till "lydnadsträningen" blev det nästan tvärtom idag. Jag brukar ju alltid (numera) köra lite halter och kort skritt- lång skritt i början för att komma igång så smått i skalle och kropp.
Det gjorde vi nu också men jag la extra fokus vid när hästen började gå emot, se till att vara noga med att släppa då (även om det betyder att pålle tillfälligt rinner iväg eller blir lång) och så börja om med prio på att själv hitta känslan i sitsen. Sitter som att hästen går som jag vill. Sen kan jag förstärka med hand/röst men bara till den grad att jag kan fortsätta hålla samma fokus i sitsen och att hästen inte börjar gå emot.
Priset för att tänka så blir att det ibland kan gå ett helt varv runt fyrkanten utan att det händer något (hör *host* vissa tränares röster i huvudet om att det ska HÄNDA något! ;) ). Ganska ineffektivt. Vi kom aldrig ens så långt som till galoppen (mer än kanske 2 ansatser totalt och många uppgångar till trav istället från pålles sida när jag bad om galopp). Och det var ändå på två pass, kanske 45 minuter totalt.
Vi kom inte till någon samling att tala om heller, för lite "fjong" för det, bågen inte spänd.
Men det jag vill ta med mig från passen var ändå känslan för när hästen backar av, och att klara av att hålla fokuset själv. Frågan är om jag klarar det under normala omständigheter. Förhoppningsvis kan man iallafall tänja på gränserna mer och mer med träning. Lustigt nog så var pållen mer "med" trots att han svarade dåligt på signalerna. Det märktes på öronen och att han faktiskt ibland vid rätt förutsättningar svarade med bara ljudsignal som förstärkning (har varit så vid något - några tidigare pass också). Att han kan sakta av från traven för en utandning och ett "whoa".
Några glimtar på slutet kändes det riktigt trevligt, som att han började få till tekniken bra även om samlingsgraden inte var något att skryta med. Kunde svara upp sitsen.
Tror det kan vara bra att träna med det här tänket ibland, inte alltid, jag tror att vi behöver lite variation för att så småningom kunna sätta ihop pusselbitarna mer och mer.
Som lite motvikt till "lydnadsträningen" blev det nästan tvärtom idag. Jag brukar ju alltid (numera) köra lite halter och kort skritt- lång skritt i början för att komma igång så smått i skalle och kropp.
Det gjorde vi nu också men jag la extra fokus vid när hästen började gå emot, se till att vara noga med att släppa då (även om det betyder att pålle tillfälligt rinner iväg eller blir lång) och så börja om med prio på att själv hitta känslan i sitsen. Sitter som att hästen går som jag vill. Sen kan jag förstärka med hand/röst men bara till den grad att jag kan fortsätta hålla samma fokus i sitsen och att hästen inte börjar gå emot.
Priset för att tänka så blir att det ibland kan gå ett helt varv runt fyrkanten utan att det händer något (hör *host* vissa tränares röster i huvudet om att det ska HÄNDA något! ;) ). Ganska ineffektivt. Vi kom aldrig ens så långt som till galoppen (mer än kanske 2 ansatser totalt och många uppgångar till trav istället från pålles sida när jag bad om galopp). Och det var ändå på två pass, kanske 45 minuter totalt.
Vi kom inte till någon samling att tala om heller, för lite "fjong" för det, bågen inte spänd.
Men det jag vill ta med mig från passen var ändå känslan för när hästen backar av, och att klara av att hålla fokuset själv. Frågan är om jag klarar det under normala omständigheter. Förhoppningsvis kan man iallafall tänja på gränserna mer och mer med träning. Lustigt nog så var pållen mer "med" trots att han svarade dåligt på signalerna. Det märktes på öronen och att han faktiskt ibland vid rätt förutsättningar svarade med bara ljudsignal som förstärkning (har varit så vid något - några tidigare pass också). Att han kan sakta av från traven för en utandning och ett "whoa".
Några glimtar på slutet kändes det riktigt trevligt, som att han började få till tekniken bra även om samlingsgraden inte var något att skryta med. Kunde svara upp sitsen.
Tror det kan vara bra att träna med det här tänket ibland, inte alltid, jag tror att vi behöver lite variation för att så småningom kunna sätta ihop pusselbitarna mer och mer.
Lydnadsträning#2
Funderar över vad Deluxen försökte lära mig igår. Kanske en lektion i att man ska satsa på det som GÅR, det man kan förmå hästen att göra, inte det som inte går! ;)
"Lydnadsträning" med deluxen blir snarare en träning i balans i sina val och i kommunikation. Att försöka få honom göra det jag vill är rätt meningslöst, försöka få honom vilja göra det jag vill är bättre, men ibland väldigt svårt!
Igår tror jag det gick lite överstyr med förnuftet och eftersom det inte funkade blev jag för ovanlighetens skull riktigt frustrerad på min lille häst, jag förstår ju inte varför han inte vill vara med (även om jag förstår att han har sina anledningar) då känner man sig lite maktlös.
Den där frustrationen släppte iallafall ganska snabbt, jag satt av och knatade omkring ca 10 minuter inför ett nytt försök och funderade lite på ny strategi.
Fördelen var att pålle iallafall var igång till andra passet så man kunde få helt ok muskeljobb gjort även av att "sitta och glida". Det blev inte så mycket "glidande" men det fungerade som ett fint kvitto på att såhär fin kan Deluxen vara tack vare jobbet vi lagt ner, för att kvitta ut känslorna av att det inte ger något och bara blir fel, motbevis mot mig själv.
Sen tänkte jag innan jag gick och la mig att så lyckligt lottad jag är som har en sån här häst! På 5-7 pass brukar vi få till något eller möjligtvis ett par kanonpass där jag verkligen får utdelning för jobbet jag lagt ner! Däremellan ser pållen till att jag skärper mig och fortsätter utvecklas! :D
"Lydnadsträning" med deluxen blir snarare en träning i balans i sina val och i kommunikation. Att försöka få honom göra det jag vill är rätt meningslöst, försöka få honom vilja göra det jag vill är bättre, men ibland väldigt svårt!
Igår tror jag det gick lite överstyr med förnuftet och eftersom det inte funkade blev jag för ovanlighetens skull riktigt frustrerad på min lille häst, jag förstår ju inte varför han inte vill vara med (även om jag förstår att han har sina anledningar) då känner man sig lite maktlös.
Den där frustrationen släppte iallafall ganska snabbt, jag satt av och knatade omkring ca 10 minuter inför ett nytt försök och funderade lite på ny strategi.
Fördelen var att pålle iallafall var igång till andra passet så man kunde få helt ok muskeljobb gjort även av att "sitta och glida". Det blev inte så mycket "glidande" men det fungerade som ett fint kvitto på att såhär fin kan Deluxen vara tack vare jobbet vi lagt ner, för att kvitta ut känslorna av att det inte ger något och bara blir fel, motbevis mot mig själv.
Sen tänkte jag innan jag gick och la mig att så lyckligt lottad jag är som har en sån här häst! På 5-7 pass brukar vi få till något eller möjligtvis ett par kanonpass där jag verkligen får utdelning för jobbet jag lagt ner! Däremellan ser pållen till att jag skärper mig och fortsätter utvecklas! :D
Alla hjärtans dag igår
Igår var jag egentligen väldigt ridsugen men jag och sambon hade planerat alla hjärtans dag-middag + film så jag hann inte.
Passade på att krama på Deluxen istället på Alla hjärtans dag! :D
Passade på att krama på Deluxen istället på Alla hjärtans dag! :D
Lynadsträning
Lydnadsträning och sitsträning går nog ganska bra ihop. Det ena underlättar det andra.
Synd bara att man har en häst som ingetdera är såvärst enkelt på om man råkar ha för mycket fokus på det. ;) Men allt beror väl på hur man lägger upp det. Om man lyckas pricka in det pållen tycker är viktigt också.
Jag har ju lagt in en del lydnadsträning på sistone eftersom jag upplever Deluxen mycket starkare än han är lydig. Det kluriga brukar vara att få till det "lagom" för har man för mycket fokus på lydnaden så brukar det slå över och man får motsatt effekt, trotsighet. Ändå har jag nästan känt mig tvingad att tänka på lydigheten för att få något gjort överhuvudtaget, med resultatet att pålle känts trotsigare än vanligt överlag på sistone. ;) Kanske är det något jag får ta. Kanske hade man kunnat kompromissa på något vis. I kombination med det försöker jag skärpa mig så att min kropp och energinivå ber om samma som övriga hjälper i så stor mån jag kan, för att det ska bli så rättvist som möjligt för hästen. Och lägga in korta vilosekvenser ofta.
Men just nu känns det som att "trotsigheten" uppstår när han börjar komma igång och jobba bra med kroppen. Kanske måste han avreagera sig för att det blir jobbigt. Kanske tycker han t o m det är obehagligt innan man har hunnit sortera kroppen på ett bra sätt (vet ju t ex att han är lite stelare i ena höften/bakbenet, tar ofta lite längre uppvärmning för det att komma igång och niga lika mycket som det andra, i det begynnande läget kan det kännas lite "ryckigt"). Kanske behöver han lite attityd för att komma till jobb! :P
Synd bara att man har en häst som ingetdera är såvärst enkelt på om man råkar ha för mycket fokus på det. ;) Men allt beror väl på hur man lägger upp det. Om man lyckas pricka in det pållen tycker är viktigt också.
Jag har ju lagt in en del lydnadsträning på sistone eftersom jag upplever Deluxen mycket starkare än han är lydig. Det kluriga brukar vara att få till det "lagom" för har man för mycket fokus på lydnaden så brukar det slå över och man får motsatt effekt, trotsighet. Ändå har jag nästan känt mig tvingad att tänka på lydigheten för att få något gjort överhuvudtaget, med resultatet att pålle känts trotsigare än vanligt överlag på sistone. ;) Kanske är det något jag får ta. Kanske hade man kunnat kompromissa på något vis. I kombination med det försöker jag skärpa mig så att min kropp och energinivå ber om samma som övriga hjälper i så stor mån jag kan, för att det ska bli så rättvist som möjligt för hästen. Och lägga in korta vilosekvenser ofta.
Men just nu känns det som att "trotsigheten" uppstår när han börjar komma igång och jobba bra med kroppen. Kanske måste han avreagera sig för att det blir jobbigt. Kanske tycker han t o m det är obehagligt innan man har hunnit sortera kroppen på ett bra sätt (vet ju t ex att han är lite stelare i ena höften/bakbenet, tar ofta lite längre uppvärmning för det att komma igång och niga lika mycket som det andra, i det begynnande läget kan det kännas lite "ryckigt"). Kanske behöver han lite attityd för att komma till jobb! :P
Igår trappade jag faktiskt upp lydnadsträningen ytterligare ett snäpp. I början av passen brukar jag göra halter med sjunkande antal steg emellan från 10-1 och sen från 2-10, det brukar vara ganska lagom för att kolla av att pållen är "med" utan att bli för mycket. Någon gång har jag skippat dom sista med 8,9,10 steg emellan för att det händer lite för lite då om han redan är bra "med".
Nu la jag på mer av den varianten, att när jag sen börjar växla mellan korta-länga skritten så gör jag det också med 2-5 stegs mellanrum. 2 korta- 2 långa - 3 korta- 3 långa - 4 korta - 4 långa - 3 korta - 3 långa, osv. "Lång" i det här fallet betyder mest att jag ger eftergift, man hinner inte länga på ramen hur mycket som helst på så få steg om man ska hinna få tillbaka det igen. Men eftergift både i sits och hand.
Fördelarna som jag upplevde det var att man håller skallen igång på pållen, att det blir väldigt tydlig skillnad när jag bestämmer ett antal steg, att OM det blir lite diskussion om huruvida man ska svara på hjälperna eller inte blir det bara max några steg och inte en halv långsidas tjat. (Fast jag vill inte ge efter om han verkligen sätter emot, då tar jag max 1-2 steg till innan eftergift, kanske gör halt i värsta fall.)
Nackdelen är att om han ändå skulle stänga av och inte vilja lyssna, pga för mycket sprutt framåt t ex eller att det blir för jobbigt, då krävs det stora hjälper för att hinna få tillbaka honom så snabbt som det krävs.
Sen byggde jag på övningen med att lägga in trav och galopp i samma antal steg som skritten. Det blev lite klurigare att hålla reda på antalet steg man är på och jag ville ju gärna ha det där dribblandet med fötterna som B brukar prata om, så det blev lite mer slumpvis variation. Ex: 3 stegs skolskritt- 3 stegs trav - 3 stegs skolskritt - 3 stegs friare skritt - 2 stegs skolskritt - galoppanslag osv.
På slutet tränade vi med mer fokus på galoppanslagen med skolskritt - anslag så snart det blev läge - tillbaka till skolskritt - be igen så snart det är läge (helst inom ett par steg) så vi hann med några anslag per långsida, ibland slumpvis eftergift och andas ut, och på kortsidorna fick han avlasta genom att glida på en bit i trav.
Sista försöken tänkte jag mot levad. Då blev det nästan terre-a-terre av galoppen! :)
Det blev alltså två pass igår också. Grabben var riktigt duktig tycker jag även om det fortfarande finns mycket kvar att önska. :) (men det är ju på mitt ansvar!)
Det ska bli skönt att (förhoppningsvis) inte ha lika mycket stalljobb att göra nu ett tag framöver. Har haft 4 stalljourer på ganska kort tid och ägaren till hagkompisen blev sjuk så jag har packat ovanligt många hönät till hagen. Man vill ha lite energi kvar till pållen också! :)
Lurvmonstret
I år är nog första året jag faktiskt övervägt om jag borde klippa lille hästen. Kan såklart ha med lösdriften i höstas att göra, att han satt tjockare päls än vanligt, eller att han varit väldigt pigg i ridningen, eller både och. Idag blev han riktigt svettig, sådär att jag hade dåligt samvete som inte kan/vill duscha av honom. Torkade med en fuktig trasa men med den pälsen tror jag inte man kom igenom till huden.
Nu kommer det säkert bli värre och värre framåt våren när det blir varmare, men det blir ingen klippning i år när vintern ändå snart är slut. Får god tid på mig att fundera till nästa år istället... :P
Jag vill ju verkligen inte klippa av pälsen och täcka varje dag, riskera fulare päls när den väl växer ut, behöva ha ridtäcken och riskera mer skav osv.
Nu kommer det säkert bli värre och värre framåt våren när det blir varmare, men det blir ingen klippning i år när vintern ändå snart är slut. Får god tid på mig att fundera till nästa år istället... :P
Jag vill ju verkligen inte klippa av pälsen och täcka varje dag, riskera fulare päls när den väl växer ut, behöva ha ridtäcken och riskera mer skav osv.
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Idag blev det dubbelpass. Intressant hur stor skillnad det är på hästen när vi väl kommit igång. T ex så ser mina fötter/stigläder väldigt olika långa ut när han inte går rakriktad, puttar över mig, (eller när jag sitter snett, men det hör ihop för jag kan omöjligt sitta kvar rakt om inte hästen går rakt och vice versa) men när vi hittat det så ser det jämnt ut. Perfekt med speglar! ;)
Det tog sin lilla tid, men i mitten/slutet av andra passet kändes det äntligen som att hästen kunde gå kvar "själv" i självbärighet och balans utan att rinna iväg. Har ju lite med skallen att göra också, att han ska tycka det är ok att hålla sig till ramen jag ber om, och att jag själv ska ha bra kroppskontroll nog för att ge honom förutsättningar till det.
Travjobbet blir iallafall så mycket lättsammare och trevligare när vi kommer till det stadiet! :)
Däremot var påskjutet/energin såpass igång, och orken började ta slut vid det laget, så att skrittjobba eller jobba mycket övergångar var svårt. Glida omkring och variera traven, kanske prova någon fattning emellanåt, bryta av till skritt och bara skritta några steg för att sen ta galopp eller trav, funkade.
Klurar lite på nästa fokusområde, och om det öht är värt att byta helt eller om jag behöver mer tid på mig med det jag pysslar nu. Övar mig själv på känslan i sitsen/kroppskontrollen, t ex komma ihåg att andas ut och känna att jag inverkar bra utifrån det jag vill göra, samtidigt som jag försöker vara konsekvent för att ge oss bättre förutsättningar för att lyckas.
Jag tror nog att hästen skulle behöva annan träning. För variationen och att komma åt kroppen på fler sätt. Själv tror jag att jag skulle behöva MASSOR med sån träning som jag pysslar med nu! :P Så snart jag går över till annat fokus har det hittills iaf gått snabbt att tappa känslan för min kroppskontroll och inverkan.
Lite jobbigt de gånger man verkligen inser hur mycket trögare man är än hästen! ;)
Gårdagens träning
Det var egentligen ingen träning igår, snarare lätt rörelse och aktivering av skallen (kanske mest mattes skalle). Longerade lite i grimma som uppvärmning och sen lite sidepass front och -away längs med sargen. Koncentrationen var som sagt inte den bästa, jag tyckte egentligen pålle var duktig utifrån situationen och försökte belöna det, samtidigt som jag kände att jag behövde sätta ner foten ibland för vad som är ok och inte.
Det är INTE ok att glömma bort vart matte står och nästan ångvälta över för att man är stissig över något som man borde ha vant sig vid för länge sen. (Känns som en typisk ursäkt snarare än att han faktiskt tror att det är farligt.)
Det är INTE ok att rinna iväg direkt efter att man har fått sin belöning, måste vara tydlig med gränsen där annars blir det sånt kaos.
Så samtidigt som jag såklart inte vill vara elak får jag inte låta det ta överhand, måste lära mig att vara konsekvent också. Det viktigaste kanske är balansen i att hålla sig "klar" själv, varken bli irriterad/stressad/skraj/arg eller vad man nu kan bli, men ändå få såpass power (och timing/tydlighet) bakom det man säger att hästen lyssnar (beroende på hur mycket som krävs, såklart!).
Egentligen är det ju samma saker som jag får öva i ridningen. Skillnaden är väl att från ryggen har jag inte nackdelen av att "tappa" hästen, jag sitter ju på den, alltså kan man ibland låta det rinna iväg under tiden man hinner hitta sin egen kroppskontroll och få kontakt på ett "snällt" sätt. Lättare att stimulera hästen tycker jag. Från backen skulle man kanske redan ha tappat hästen eller fått en häst över sig vid det laget, eller bara hamnat i en väldigt ofördelaktig position.
Bara att öva på! ;)
Det är INTE ok att glömma bort vart matte står och nästan ångvälta över för att man är stissig över något som man borde ha vant sig vid för länge sen. (Känns som en typisk ursäkt snarare än att han faktiskt tror att det är farligt.)
Det är INTE ok att rinna iväg direkt efter att man har fått sin belöning, måste vara tydlig med gränsen där annars blir det sånt kaos.
Så samtidigt som jag såklart inte vill vara elak får jag inte låta det ta överhand, måste lära mig att vara konsekvent också. Det viktigaste kanske är balansen i att hålla sig "klar" själv, varken bli irriterad/stressad/skraj/arg eller vad man nu kan bli, men ändå få såpass power (och timing/tydlighet) bakom det man säger att hästen lyssnar (beroende på hur mycket som krävs, såklart!).
Egentligen är det ju samma saker som jag får öva i ridningen. Skillnaden är väl att från ryggen har jag inte nackdelen av att "tappa" hästen, jag sitter ju på den, alltså kan man ibland låta det rinna iväg under tiden man hinner hitta sin egen kroppskontroll och få kontakt på ett "snällt" sätt. Lättare att stimulera hästen tycker jag. Från backen skulle man kanske redan ha tappat hästen eller fått en häst över sig vid det laget, eller bara hamnat i en väldigt ofördelaktig position.
Bara att öva på! ;)
Stackars lille gubben! #2
Igår kväll hade lille Deluxen råkat sätta något i halsen. Tack och lov släppte det av sig själv när han hade kommit igång och ätit+ druckit en stund, men nervöst var det såklart innan man visste hur hårt det satt. Kollade med munstege + ficklampa men det var ju först efter att han verkade ok igen så inga fynd där.
Pållen fick iallafall vila igår och idag, han fick lite ks-terapi på huvudet idag (brukar vara kanon efter att man har bänt upp käkarna, eller för människor när man har varit hos tandläkaren och lite smått våldfört sig på munnen. ;) ) och imorgon tänkte jag jobba lite från marken eller gå en promenad eller liknande.
Morgonjour i stallet idag. Då var jag lite trött! (kom ju hem ca 23 igår). Men det är ändå mysigt att vara i stallet på morgonen. :)
Pållen fick iallafall vila igår och idag, han fick lite ks-terapi på huvudet idag (brukar vara kanon efter att man har bänt upp käkarna, eller för människor när man har varit hos tandläkaren och lite smått våldfört sig på munnen. ;) ) och imorgon tänkte jag jobba lite från marken eller gå en promenad eller liknande.
Morgonjour i stallet idag. Då var jag lite trött! (kom ju hem ca 23 igår). Men det är ändå mysigt att vara i stallet på morgonen. :)
Tränar på
Ikväll var väl inte bästa förutsättningarna för jobb. Det var dressyrträning i ridhuset. Roligt att det händer saker och tränaren verkar himla sympatisk och duktig! (lite insmörad, han sa att han tyckte Tabben var fin! ;D ) Perfekt också att ridhuset inte är bokat så vi får rida där samtidigt om vi vill.
So far so good... Men eh, liite prestationskrav får man nog om man rider samtidigt som en B-tränare håller privatlektioner! :P Publik som sitter och tittar på och allt. Sen vill jag inte gärna vara ivägen så man får hålla lite koll och planera sina ridvägar, vilket stör mitt fokus (har svårt att vara 100% inne i det man gör samtidigt som man ska hålla koll på andra).
Hursomhelst så gick det väl ungefär som väntat utifrån omständigheterna. Inte katastrof, men inte heller så bra och harmoniskt som man kan bli bortskämd med ibland. Bara att försöka göra det bästa av situationen! Det var väl återigen mest mig själv jag fick vara på, se till att jag inte glömde bort vad jag behövde fokusera på (falla in i dåliga gamla reflexer) och vara så noggrann och så konsekvent som möjligt.
De bra stunderna var han riktigt fin, och det gick ganska snabbt att hitta tillbaka till något bra/ok om han började stänga av/stå emot/vilja dra iväg. Man får väl fokusera på det istället för de stunder som gick mindre bra! ;)
T ex lyssnade han på vad tränaren och andra ryttaren sa. Smackningar och ord som "trav" och "galopp" kan han mycket bra! :D Och han hade bestämt att när man kom ut längs väggen på långsidan särskilt ur hörnet så skulle man ta galopp. Mest i vänster (tror han blir mer pressad i det varvet eftersom det är svårast, försöker fortfarande reda ut hur man ska göra med kroppen). Och det är ju i vänster det kan bli lite vad som helst som inte alltid är så lätt att hänga med i eller hitta tillbaka om det råkar bli fläng iväg. ;)
So far so good... Men eh, liite prestationskrav får man nog om man rider samtidigt som en B-tränare håller privatlektioner! :P Publik som sitter och tittar på och allt. Sen vill jag inte gärna vara ivägen så man får hålla lite koll och planera sina ridvägar, vilket stör mitt fokus (har svårt att vara 100% inne i det man gör samtidigt som man ska hålla koll på andra).
Hursomhelst så gick det väl ungefär som väntat utifrån omständigheterna. Inte katastrof, men inte heller så bra och harmoniskt som man kan bli bortskämd med ibland. Bara att försöka göra det bästa av situationen! Det var väl återigen mest mig själv jag fick vara på, se till att jag inte glömde bort vad jag behövde fokusera på (falla in i dåliga gamla reflexer) och vara så noggrann och så konsekvent som möjligt.
De bra stunderna var han riktigt fin, och det gick ganska snabbt att hitta tillbaka till något bra/ok om han började stänga av/stå emot/vilja dra iväg. Man får väl fokusera på det istället för de stunder som gick mindre bra! ;)
T ex lyssnade han på vad tränaren och andra ryttaren sa. Smackningar och ord som "trav" och "galopp" kan han mycket bra! :D Och han hade bestämt att när man kom ut längs väggen på långsidan särskilt ur hörnet så skulle man ta galopp. Mest i vänster (tror han blir mer pressad i det varvet eftersom det är svårast, försöker fortfarande reda ut hur man ska göra med kroppen). Och det är ju i vänster det kan bli lite vad som helst som inte alltid är så lätt att hänga med i eller hitta tillbaka om det råkar bli fläng iväg. ;)
Kvällsridning igen då
Ett ridpass blev det idag. Körde på som vanligt, jag hade lite svårt att fokusera själv ibland så jag var på mig själv och påminde mig då och då om vad jag skulle fokusera på. Blev lätt att jag var lite bekväm, låter det gå en massa steg i övergångsfaser, istället för att snabbt ställa om till vad man vill göra. Men när jag kom på mig försökte jag såklart skärpa till mig! ;)
Grabben var faktiskt ganska lagom idag. Ibland liite väl turbo framåt innan vi egentligen hade kommit igång, var lite trög ibland att förstå att jag ville ha någon skillnad, men det var säkert innan jag hade skärpt till mig själv för sen svarade pållen bättre. :)
I slutet när vi hade kommit igång satt jag och lekte lite med att dröja kvar men med så mycket power som möjligt och se vad det blir. Några skolgaloppsanslag, en del trevlig trav emellan, ett par trampsteg tror jag nog det blev också.
Lekte lite med traven och märkte till min förtjusning att min ljudsignal för halt (ok, liite inkonsekvent använt kanske...) i kombination med att jag sätter mig samlande gjorde att pållen sänkte takten och hängde kvar mot passagehållet i traven. Väldigt tydlig skillnad! Himla kul att ha hittat en ny "knapp"! :D
Grabben var faktiskt ganska lagom idag. Ibland liite väl turbo framåt innan vi egentligen hade kommit igång, var lite trög ibland att förstå att jag ville ha någon skillnad, men det var säkert innan jag hade skärpt till mig själv för sen svarade pållen bättre. :)
I slutet när vi hade kommit igång satt jag och lekte lite med att dröja kvar men med så mycket power som möjligt och se vad det blir. Några skolgaloppsanslag, en del trevlig trav emellan, ett par trampsteg tror jag nog det blev också.
Lekte lite med traven och märkte till min förtjusning att min ljudsignal för halt (ok, liite inkonsekvent använt kanske...) i kombination med att jag sätter mig samlande gjorde att pållen sänkte takten och hängde kvar mot passagehållet i traven. Väldigt tydlig skillnad! Himla kul att ha hittat en ny "knapp"! :D
Vacker dag!
Det har varit en hel del fina vinterdagar här på sistone. Känns nästan som vår! :)
Idag passade jag på att rida ut på Deluxen med en stallkompis och hennes 4-åriga B-ponny. En ganska bra combo eftersom ingen av oss vill rida särskilt långt och inte så fort. (Fast min häst vill gärna att det går fort. ;) ) Blev väl ca 25 minuter, alldeles lagom. Deluxen var ändå svettig när vi kom hem.
Provade combo grimma + ett grimskaft som tyglar och stång under så jag har den som nödbroms. En cool dag hade jag kanske knappt behövt ta i tyglarna, men idag var han förståeligt nog väldigt pepp.
Han försökte vända hemåt en gång vilket inte var så kul, det var halkigt i hjulspåren på vägen så han halkade till ibland. Så jag styrde in honom på en infartsväg så han fick snurra runt där en stund istället tills han valde att gå. Mysig ridtur! Även om pålle mest ville trava på vår så kallade skritt-tur.
Passade på att mocka lite i hagen också nu när det var fint väder. Så mycket trevligare att göra utesysslor då.
Bilder från några dagar sen:
Idag passade jag på att rida ut på Deluxen med en stallkompis och hennes 4-åriga B-ponny. En ganska bra combo eftersom ingen av oss vill rida särskilt långt och inte så fort. (Fast min häst vill gärna att det går fort. ;) ) Blev väl ca 25 minuter, alldeles lagom. Deluxen var ändå svettig när vi kom hem.
Provade combo grimma + ett grimskaft som tyglar och stång under så jag har den som nödbroms. En cool dag hade jag kanske knappt behövt ta i tyglarna, men idag var han förståeligt nog väldigt pepp.
Han försökte vända hemåt en gång vilket inte var så kul, det var halkigt i hjulspåren på vägen så han halkade till ibland. Så jag styrde in honom på en infartsväg så han fick snurra runt där en stund istället tills han valde att gå. Mysig ridtur! Även om pålle mest ville trava på vår så kallade skritt-tur.
Passade på att mocka lite i hagen också nu när det var fint väder. Så mycket trevligare att göra utesysslor då.
Bilder från några dagar sen:
Syrrans lille voffsing med nästan lika mycket sprutt i sig som Deluxen ;)
Tillbaka i sadeln
Bra tecken när det känns som att man har varit tok-lat med ridningen efter att inte ha ridit på två dagar! ;)
Idag var lite blandad kompott. I början av första passet lyssnade Deluxen ganska bra. Så kom det in en till häst och då började det gå utför. Han var lite rolig som skyggade baklänges (!) när andra hästen skulle gå in. Sen lämnade ryttaren sargdörren öppen (vilket
hon säkert hade fixat om jag sagt till) och jag tänkte utmana ödet och prova stänga den från hästryggen. Vi övade ju lite på det i våras, grabben tycker det är ett väldans sug utåt vid porten och får myror i fossingarna. Blir ganska stressad mao när man inte har tänkt gå ut. Massvis med tålamod och en del försök senare lyckades jag putta igen sargen.
Sen var det lite annat som försvårade, andra tjejens häst var också skeptisk mot kortsidan vid porten så hon ville rida på samma del av ridhuset som mig. Sitter man och över skritt-trav och skritt-galopp-övergångar är det svårt ibland att komma ut på spåret igen då, ibland fastnar jag snurrandes inuti en volt för att jag skulle vara ivägen för någon om jag rider ut. :P Det tycker herrn är grymt stressande. Andra pållen skenade en sväng också för att han blev skraj vid porten. Men då var Deluxen riktigt riktigt duktig! Både jag och häst stod och höll kontroll på situationen, gick undan utifall det skulle komma en häst springandes längs väggen. Jag talade om för pållen att det är ok, det kommer gå bra. Och sen kunde vi fortsätta jobba! :)
Men - tyvärr väldigt icke-harmoniskt eftersom pålle stängt av och ville dra iväg.
Det tog emot lite att gå ner och rida ett pass till. Jag hade ju inte lyckats coola ner honom under första passet, då brukar det sitta kvar till nästa gång. Och vi hade väl våra dialoger med skiljda åsikter, i stil med: D: "Vi måste FRAMÅT!!", I: "Neej då, vi ska stå här lugnt och fint.", D: "Nej, det går inte! Framåt!" I: "Nej jag tycker fortfarande vi ska stå här." Osv. ;)
Men efter ett tags diskuterande och kompromissande kom vi faktiskt överens om att det går att stå stilla! Inte illa! ;)
Han var fortfarande ganska på hugget men mycket mer "med". Vi kunde få något vettigt gjort. Pålle fattade vänstergaloppen ett par gånger idag också. Och hade grymt fin trav! :D
Kunde också sitta och gunga lite mellan vanlig skritt några steg- dröja kvar med bakfötterna (börja niga) några steg- vanlig skritt några steg, osv. Lyssnar han för dåligt har man sånt sjå med att få svar överhuvudtaget att man inte hade hunnit med det på bara 3-4 steg. Så det kändes kanon! :) Han följde i huvudsak sitsen!
Jag är verkligen kanonnöjd med mina insatser under dagens ridpass! :D Visst finns det alltid smågrejer man hade kunnat göra bättre, men jag lyckades hålla mig själv cool, fokuserad, och tack vare det vända något halvt katastrof till något riktigt trevligt! :)
Idag var lite blandad kompott. I början av första passet lyssnade Deluxen ganska bra. Så kom det in en till häst och då började det gå utför. Han var lite rolig som skyggade baklänges (!) när andra hästen skulle gå in. Sen lämnade ryttaren sargdörren öppen (vilket
hon säkert hade fixat om jag sagt till) och jag tänkte utmana ödet och prova stänga den från hästryggen. Vi övade ju lite på det i våras, grabben tycker det är ett väldans sug utåt vid porten och får myror i fossingarna. Blir ganska stressad mao när man inte har tänkt gå ut. Massvis med tålamod och en del försök senare lyckades jag putta igen sargen.
Sen var det lite annat som försvårade, andra tjejens häst var också skeptisk mot kortsidan vid porten så hon ville rida på samma del av ridhuset som mig. Sitter man och över skritt-trav och skritt-galopp-övergångar är det svårt ibland att komma ut på spåret igen då, ibland fastnar jag snurrandes inuti en volt för att jag skulle vara ivägen för någon om jag rider ut. :P Det tycker herrn är grymt stressande. Andra pållen skenade en sväng också för att han blev skraj vid porten. Men då var Deluxen riktigt riktigt duktig! Både jag och häst stod och höll kontroll på situationen, gick undan utifall det skulle komma en häst springandes längs väggen. Jag talade om för pållen att det är ok, det kommer gå bra. Och sen kunde vi fortsätta jobba! :)
Men - tyvärr väldigt icke-harmoniskt eftersom pålle stängt av och ville dra iväg.
Det tog emot lite att gå ner och rida ett pass till. Jag hade ju inte lyckats coola ner honom under första passet, då brukar det sitta kvar till nästa gång. Och vi hade väl våra dialoger med skiljda åsikter, i stil med: D: "Vi måste FRAMÅT!!", I: "Neej då, vi ska stå här lugnt och fint.", D: "Nej, det går inte! Framåt!" I: "Nej jag tycker fortfarande vi ska stå här." Osv. ;)
Men efter ett tags diskuterande och kompromissande kom vi faktiskt överens om att det går att stå stilla! Inte illa! ;)
Han var fortfarande ganska på hugget men mycket mer "med". Vi kunde få något vettigt gjort. Pålle fattade vänstergaloppen ett par gånger idag också. Och hade grymt fin trav! :D
Kunde också sitta och gunga lite mellan vanlig skritt några steg- dröja kvar med bakfötterna (börja niga) några steg- vanlig skritt några steg, osv. Lyssnar han för dåligt har man sånt sjå med att få svar överhuvudtaget att man inte hade hunnit med det på bara 3-4 steg. Så det kändes kanon! :) Han följde i huvudsak sitsen!
Jag är verkligen kanonnöjd med mina insatser under dagens ridpass! :D Visst finns det alltid smågrejer man hade kunnat göra bättre, men jag lyckades hålla mig själv cool, fokuserad, och tack vare det vända något halvt katastrof till något riktigt trevligt! :)
