Ett steg framåt och två tillbaka. Eller var det tvärtom?
Försökte hitta någon slags balans mellan att fortsätta fokusera på hästen (hur han svarar och hur han rör sig) samtidigt som jag försökte hitta en bra sits. Men det var svårt, tyckte inte jag hittade samma klister-känsla och känsla av att kunna sitta stilla med hela överkroppen/ryggen.
Å andra sidan tyckte jag ändå ridkänslan kändes riktigt bra överlag, särskilt vissa glimtar, för att jag började få mer kommunikation från sitsen och bli mer oberoende av handen.
Typ som i skolskritten där det ibland känns som att tygelhöjningen/små förhållningar i tygeln är hans kommando för att skolskritta, för att det inte är förrän jag lagt på tygeln som det blir någon märkbar förändring. Men igår var jag supernoga med att inte falla i fällan att ge alla signaler på en gång fastän det då är tygeln han svarar på, utan först lägga till tonushöjning i mig själv (sträcka upp mig), sen trampa till i stigbyglarna ett par gånger för att pumpa igång ryggen typ, SEN lägga till tygeln. Tycker att han blev mycket mer lyhörd för den första signalen när jag var totaldisciplinerad med att sitta stadigt själv och att lägga till handen sist (fast jag var oftast tvungen att höja den iaf och lägga till umpulser med tygeln för det sista lilla).
Känns mao som ett lyckat pass igår! Även om det fortfarande känns långt kvar till att vi skulle vara redo för träning... Hmm, eller fortfarande i starkt behov av det? ;-) Känns dumt bara om man ska känna sig på extrem basic-nivå varje gång man börjar träningspassen för att sen jobba sig uppåt igen successivt under träningen och känna sig på exakt samma nivå varje gång.
Visst går det framåt, men det är mer i helheten än i enstaka rörelser/övningar (som beror mycket på dagsform) och väldigt gradvis, så man inbillar sig lätt att man sitter och övar på samma samma utan att det går framåt.
Prioritera för stunden eller långsiktigt?
Ändå har det blivit någon dag att jag inte pallat med att rida pga så mycket annat att göra, idag får jag prioritera bort det för att jag lovat åka på middag hos morsan, och när jag väl rider så blir det *host* inte precis hemläxorna...
Testar lite pliktskyldigt någon diagonalsluta eller piruett kanske varannat - var tredje pass, har inte brytt mig så mycket om att träna jobbiga övergångar utan börjat trava tidigt osv.
Känner mig inte direkt väl förberedd inför träningen men, tja, kondisen har han iaf för en gångs skull och det är ju en fördel om man ska träna tre pass samma dag! ;-)
Igår tänkte jag först fokusera mycket på böjningen. Bli lite petigare och försöka verkligen rida steg för steg, göra större utmaning av det, men samtidigt försöka bli mer noggrann att låta honom vara när jag väl bett om böjning även om han råkar falla ur och man får börja om. Red mycket stora snirklar i början, sen vända igenom volt- övningen. Alltså att man börjar böja nästan direkt när man kommer ut till kortsidan på en stor volt, alltså ökar böjningen till att passa en liten volt, när hästen är böjd så släpper man in den på en liten volt för att sen böja om och byta varv innan man kommer ut på stora volten.
Men när jag sen skulle prova ungefär samma sak i trav kände jag att just då iaf ville kusen så ogärna följa det jag bad om dels för att han verkar ha lite svårare för sig just nu men dels för att jag har svårt att hålla tillräckligt bra koll på min inverkan. Ingen bra kombo att ha nog svårt att komma åt att ge rätt signaler och dessutom ha en kuse som gärna slinker iväg så fort han får chansen! :-P
Så istället fortsatte jag med sitsträning för mig själv. Det känns riktigt hemskt, men det gör det väl oftast i början när man försöker ändra om. Som att ojsan, nu tappade jag all kontroll och kontakt med kusen, hmm, men sitsen känns ju bättre? Och så fick jag fortsätta försöka hålla sitsen bra samtidigt som hästen totalt föll isär och rann iväg, halvt avstängd för att han tyckte jag pratade grekiska. Men skam den som ger sig, till slut hittade jag ett läge som kändes riktigt bra. Som att det inte spelade så stor roll hur mycket hästen yrade runt för att jag ändå kunde sitta kvar utan att yra runt med hästen.
Det kändes ungefär som att någon satt ett tuggummi i hela sätet på mig och jag smälte ihop med hästen, som att hästen plötsligt blev jättebekväm att sitta på. (Och det var inte för att ryggen försvann, då hade man snarare känt stötarna när han ångar fram! ;-) )
Nu har jag rätt dåligt samvete för kusens skull. För honom blev det ett långt, tråkigt och rätt så enformigt pass. Dålig tajming eftersom vi ska vara på hugget inför träningen. Å andra sidan känns det helt klart värt det långsiktigt, man måste ju få vara ego ibland för att utveckla sig, det har kusen också glädje av i längden. Hoppas bara vi kan få tillbaka lite träningsglädje/kommunikation och känslan av att han är "med" tills på kursen. Lätt att tappa, svårt att få tillbaka.
En fin höstdag
Igår var det soligt och fint på dagen. Vi passade på att knata en kortispromenad innan ridningen, det var kanonbra underlag att härda fötterna på lite lätt (tillplattat grusväg utan grus ovanpå, en kort bit asfalt) sen blev den lite sämre ju längre man gick, mer grus. Blev lite mini-miljöträning genom att gå över en viadukt men inte mycket mer än så.
Sen utnyttjade vi återigen det fina vädret genom att rida på utebanan istället för inne i ridhuset. Tabben var riktigt på hugget! :-P
Misstänker att alla hindren på banan hade något med saken att göra.
Det var ingen idé att försöka propsa på en massa skritt-övningar utan det blev till att öva lite böjning/balans i trav och försöka få till någon form av avslappning istället. Han var verkligen på gasen så det gällde sig att passa sig så man inte fastnar i handbromsen i. ;-)
Det är roligt att han har så mycket energi, men roligast är det när han har såpass mycket och ändå är cool i huvudet och "med" så man kan sitta där och lattja runt med att omvandla den.
Är han låg på energi eller normal så sitter jag och gnäller för att jag inte har något att rida. Så NÅGOT får man se till att uppskatta! Haha
Nu är det iaf klart att jag INTE ska köpa fler Bucas-täcken. Hittills har han bara haft det några gånger varav bara en gång när det regnat ordentligt. Det var tyvärr så som jag misstänkte, att eftersom det är andastäcke så läcker det lättare igenom. Kan inte säga om hästen blev blöt när han hade det på sig eftersom han redan var intagen när jag kom till stallet, men när jag gick och klämde på täcket som hängde i torkrummet så kände jag att det var blött igenom. Inte bara på såna ställen där det kan ha regnat in utan ex. vid korset.
Har för mig att en försäljare tipsade om att man skulle låta hästen ha kvar täcket på sig när den kommer in så täcket torkar av hästens värme. Eftersom det ändå är andastäcke gör det inget om de har det på inne. MEN, så funkar det inte... Tänker inte ha på kusen täcke inne där det är varmt och låta kusen ha täcke på sig onödigt länge.
Vi har inget vidare torkrum så täcket måste hålla sig torrt helt enkelt. Annars skulle man behövt typ 3-4 täcken av samma tjocklek att byta emellan med tanke på att det kan ta flera dagar för dom att torka.
Så nu kvarstår dilemmat om vad man ska prova härnäst... Är ju för kräsen med vattentålighet och passform för att det ska kännas som någon idé att testa diverse billiga märken (kusen är ju lite svår med passformen, där var bucas bra som är ganska normala i halsen men utsvängda direkt nedanför halsen). Så jag har börjat snegla på ett Rambo Optimo. Men det skulle bli dyyyrt. Så dyrt att även om jag skulle skrapa ihop pengar till det så skulle det kännas dumt och slösaktigt att lägga såna pengar på ett täcke, när man hade kunnat få grymt mycket annat för de pengarna. (Inklusive två innertäcken och frakt blir det över 5000.-, då får man fyra tjocklekar att variera mellan).
Men men, än är det inte akut. Har ju ett 100g-täcke som funkar hyfsat (och ett 300g, men det känns nästan för tjockt för att någonsin behöva annat än förra vintern när det var snorkallt länge).
Dålig hov-dag
Jag skulle tro att en ganska vanlig tanke är att som icke-hästägare så tänker man att ridningen och möjligtvis hanteringen är en stor del i att ha häst. Kanske ffa att det är en stor del i prestigen med att "lyckas". Träning för träningens skull. Man slipar teknik, man tränar styrka, man kanske lindar ben/smörjer med liniment för att förebygga skador och lite sånt.
Nu har jag väl alltid haft lite udda syn på hästeriet med farsan som är ET/travtränare (inte travtränare nu, men när jag var yngre) och kontakt tidigt med NH/western, alltid nyfiken på det som är lite "udda".
Ändå upplever jag fenomenet väldigt tydligt att ju längre tiden går, desto mer vikt lägger jag på holistiskt tänk som hästägare och ryttare. Att jag upplever att fodret, rutiner, hovvård, hantering, trivsel, utrustning, friskvård/sjukvård m.m. är lika stor del i att "lyckas" som vad mina prestationer på ridbanan ger.
Ibland är det garanterat överdrivet, ibland tar det ett tag av pliktskyldiga rutiner innan man till slut verkligen inser varför på en djupare nivå, att man verkligen blir övertygad. Och då till slut ser det som det enda rätta. Ibland inser man det inte förrän det är för sent, eller om inte annat ställt till problem som man får ta konsekvenserna av.
Jag undrar varför vissa saker sitter så hårt inne att programmera om till en måste-rutin? Som verkningen t ex. Jag "vet" att jag vill ha hästen verkad varannan-var tredje vecka om jag ska kunna sova gott på nätterna, utifrån just den hästens hovar och reaktioner. Ändå tycker jag nästan det känns oförskämt att försöka få ut någon att verka så ofta... Det skulle innebära att man måste boka in ny tid direkt vid verkningstillfället, annars drar det alltid ut på tiden och jag får bråttom att försöka få tag på någon annan akut eller står där och sliter med att försöka hålla efter grovjobbet själv (trots att det tar minst 10 gånger så lång tid för mig och det ändå bara är grovjobbet det rör sig om). Troligen för att det i gemene hästmänniskas ögon inte är normalt att en häst ska behöva verkas varannan-var tredje vecka. Även barfotaverkare behöver sällan komma ut så ofta eftersom ägarna brukar kunna hålla efter däremellan, grovjobbet som sagt.
Själv tycker jag lätt det är värt att betala för verkning två gånger i månaden mot förmånen att slippa göra avbrott i ridningen och projekta med att hålla efter själv, mig tar det som sagt mycket mycket längre tid, tid som man hade kunnat använda till att rida/få ta det lugnt (nog med jobb ändå med hästeriet tycker jag).
Jag insåg när jag tittade på hovarna för några dagar sen att aha, det är därför kuse varit mer okoncentrerad på sistone och hellre velat brassa på än att samla sig. Så tydlig är han. Sen är det ju inte oövervinneligt, vi kan träna oss till bättre koncentration och bättre balans. Men det blir mer jobb för en lägre högsta-nivå. Även så brukar man märka det på att han börjar bli spänd i rumpan och vid bogbladen, börjar sätta underhals. Det börjar man märka pyttesymptom av redan vid någon mm fel, men sen blir det såklart värre ju mer de hinner växa fel och ju längre tid det går. Nu har jag iofs svårt att tro att alla andra hästar funkar bra att verkas var 8:e vecka, att det är min häst som är extrem eller att jag inbillar mig. Utan jag tror att jag lyckats hitta det hästen säger till mig i det här fallet och haft förmånen att få jämföra bra med dåligt och därigenom lyckas identifiera det redan i ett väldigt tidigt stadium. För min kuses hovar är inte extrema på något sätt, tvärtom tycker hovslagarna att det är bra hovar. Men även bra hovar blir mindre bra om de inte sköts rätt utifrån sina förutsättningar.
Sen skyller jag såklart inte allt på hovarna. Men det är väldigt tydligt om man vet vad man ska titta efter att nä, idag hade vi en "bad hoof day", så idag kan vi inte ha så höga förväntningar. Medans när vi har en riktigt bra "hoof day" får jag massor gratis även om jag själv inte rider ett dugg bättre.
När man tänker efter är det ju inte så konstigt. Klart det är svårare att använda ett brett rörelsemönster och utnyttja sin kropp rätt om det blir lite obekvämt att kliva i vissa vinklar eller att fötterna känns "ivägen" i vissa lägen? Vissa brukar prata om att en millimeters vinkeländring i hoven påverkar en centimeter i bogbladet.
En sak är iallafall säker - när man väl har upplevt "bra", att det plötsligt känns enkelt, att man får en del gratis, då vill man inte gå tillbaka till att få kämpa för något halvkasst! ;-)
Finns det något värre
Nu har jag lyckligtvis en backup med äldre foton och klipp, men sånt från ca 8-9 månader tillbaka fram tills nu är troligtvis borta, om inte hårddisken går att rädda (tur man är sånt datasnille... eller inte! ;-) ).
Aningens knäpp man blir också av att inte ha tillgång till en dator annat än på jobbet... Här kan man ju inte surfa runt som man känner för och när man känner för det, inte ladda upp bilder osv. Det är nu det märks hur beroende man egentligen är! Haha
Kusen och jag är lite ringrostiga just nu. Han har fått bättre kondis och nu har hösthumöret börjat sätta in. Lite mer rastlös och svårare att koncentrera sig, vet inte om det gäller kusen eller oss båda.
Lättare att tappa koncentrationen, svårare att motivera oss till jobbet... Svårare att få till samma högsta-nivå i kvalitet.
Men snart är det träning så tills dess eller efteråt om inte annat borde vi skärpt upp oss lite! :-P
Det är ju inte att jag inte vill eller inte försöker, utan snarare en ond cirkel av att jag vill för mycket och försöker för mycket, snöar in mig på fel saker. Kommer inte riktigt på något "lagom" att försöka bryta det med, antingen blir det åt det tjatiga och lite för jobbiga hållet för kuses smak, eller så blir det för enkelt och jag känner inte att jag kommer åt honom.
Kan kanske vara att han behöver verkas igen också. Har med flit väntat lite längre nu i hopp om att tillväxten skulle ha lugnat sig nu när sommaren är slut.
Hösten kom
Hua, är redan riktigt jobbigt i hagen, sådär så man halkar omkring ordentligt. Och kusarna galopperar ändå som tokar när det är intagsdags så man tror att dom aldrig i livet ska hinna stanna! ;-)
Men häromdagen ville lille rackaren knappt komma in för att han försökte vända och slippa gå igenom geggan till grinden.
Hua.. Man vet ju inte heller om det är övergående och sen blir torrare eller fryser på, eller om det kommer vara så nu fram tills typ i December. Hade jag vetat redan nu så kan man överväga om det är värt det för att få stå i en lättsammare hage med att fylla på hö+vatten (är ju rätt mycket jobb som det är, och nu har jag iaf nära att bära höpåsar och vattenhinkar) och nära till stallet när halkan kommer, eller om det är lika bra att vänja sig vid tanken på ännu mer jobb för att slippa månader av gegga.
Nu skulle matte ha behövt lite vila..
Men - ett riktigt bra köp måste jag säga som underlättat lite, ffa för rygg/nacke/axlar; en H20-bag
Som en stor påse för vatten med en öppning för att hälla i och ur, och tillhörande anti-slip matta. Man lägger den i skottkärran, fyller i en massa vatten med hjälp av en slang, sen rullar man iväg skottkärran till hinken, öppnar korken och lyfter skottkärran för att hälla i vattnet (som om man skulle tippa ur kärran). Jag har inte riktigt fått in tekniken än för att få det gå snabbt och smidigt, men bara att man slipper bära hinkar är guld värt! :-)
Vi har börjat få in träningen med skänklarna iaf. Igår testade jag att styra mer och mer med skänklarna, testade lite skänkelvikning också och det går knackigt eftersom smidigheten och tekniken för rörelsen inte riktigt finns där, blir nästan som en svag diagonalöppna snarare än en skänkelvikning eftersom han inte korsar över. ;-) Men det känns som att han blir lite jämnare och lättare att hålla koll på bogarna på efter det.
Även så försökte jag fokusera på riktningen, ex. riktningen i bålen och frambenen, stundvis nästan bara fokusera på att den riktningen ska stämma, släppa krav på resten under tiden.
Mot slutet av passet så kändes det som att jag hade bättre koll på volter, kunde t o m lägga till skänkeln för att flytta inåt eller utåt på volt. Även om det inte är något självändamål så är det kul att han börjat lära sig skänklarna såpass bra! :-)
Mer hårdträning
Jag åkte iväg till stallet vid 9 på morgonen. Fixade vardagssysslorna, nu blev det lite extra mycket eftersom jag behövde fylla på spån, passade på att rengöra vattenkoppen och krubban, och lite sånt, men sysslorna var jag inte klar med förrän ca 10:30... Sen blev det att fixa hovar (behandla förebyggande mot röta) och dressyra ett pass. Han var jätteduktig! Jag spann vidare på att utnyttja svängar och hörnpasseringar till att få böjning och lära sig innerskänkeln, och att försöka ha hästen "rak" men böjd på långsidorna. Kändes som att det gav effekt.
Efter stallet åkte jag direkt iväg för att fixa bilen med farsan, skulle byta olja och lite sånt. Och sen tillbaka igen till stallet för att jag tänkte passa på att träna ett till pass när jag ändå har tid.
Det blev galoppträning i ridhuset (med volt inhägnad). Pållen tog ut sig mer än vanligt för att han *host* hade mer respekt för spöet jag lånade än min lilla dressyrpisk, och var kanske lite yrsig över att det lät lite i plåten, så han brände på rätt bra! Haha, stackarn blev så svettig att det skummade under gjorden och mellan bakbenen! Vinterpälsen som börjat komma gjorde nog sitt också, men det var väldigt länge sen han gick så kondiskrävande-hårt att han blev riktigt svettig.
Det blev en lång dag. Efter att ha käkat med farsan också så kom jag hem vid 17... Nu ska jag slappa med en film! :-)
Hagbyte
Men men, får se hur det blir!
För mig innebär det massor med mer jobb, tyvärr. Förutom vattenhinken och hönätet/-en i boxen så blir det ju att fixa dito till 2-3 hästar ute. När man ser hur hästarna beter sig känns det helt klart värt det, haha men lat som jag är kan jag inte låta bli att oja mig lite över sisådär en halvtimmes extrajobb per dag! ;-)
Måste klura på hur det ska gå om man som idag är ute på dagen och sen inte kommer ut igen förrän nästkommande kväll. Kanske måste skaffa ytterligare ett hönät för säkerhets skull, särskilt nu med tre hästar vill man ju inte riskera att de står utan en hel dag, svårt att beräkna hur mycket de kommer hinna sätta i sig.
Tabben verkade tycka det var spännande med ny hage! Och alla verkade uppskatta hönäten! :-)
Haha, om de fortsätter som de gjorde nu när jag såg dom är det kanon, dom växlade hönät hela tiden och gick ibland från den helt en stund innan de gick tillbaka till ett hönät igen. Men det var ingen som var utmobbad utan alla tre rörde sig rätt mycket mellan näten.
Rumpflört?
"Hårdträning"
Jag fick skjuts därifrån till stallet och sen hem igen av min mammas sambo. Vi hade rätt lång tid på oss så idag passade jag på att träna två pass. Tabben var jätteduktig! :-) Som vanligt! Jag övade mycket hörnpasseringar till att förbereda böjningen innan hörn/vändningar och sen rida i eftergift i själva vändningen/hörnet. Det var nyttigt. Även utnyttjade jag speglarna till att kolla att han gick rakt (men tanken var att han skulle vara lite böjd, med framdelen rakt framför bakdelen) det var också jättenyttigt. Vi hann med en del annat också men det här var huvudfokus! Försökte tänka att jag ska ha pållen på yttertygeln, men samtidigt inte med uttryckande bog eller förböjd hals, så jag känner att jag kan styra riktningen i både bogar och bakdel.
Matte behöver sovmorgon!
Ska försöka orka mig iväg till ridklubben och titta på KM i westernridning också, det vore kul att se! :-)
Notering för min egen skull så jag kommer ihåg:
På 3 dagar har pållen nu ätit i snitt 6-6½kg hö/silage per natt. Med "lätta" nätet inne också (4*4cm) och fortfarande lite mat-hets precis när han kommit in från hagen. Sen verkar han lugna sig, men det ska jag inte svära på för jag står ju inte där och tittar hela natten! :-P Det kan ju gå i perioder också.
Nu har jag gått över till endast de små näten inne från och med inatt (3*3cm) så vi får se hur det går, men jag hoppas det ska bli ännu lite mindre uppätet per natt iockmed det!
Komma igång igen?
Idag kändes det som att vi bara lallade omkring, för att jag kände för att lalla omkring. Det gjorde vi ju inte, men jag försökte öva på min sits, och då har jag svårt att hålla reda på hästen samtidigt, eller kanske snarare hålla reda på helheten så man inte råkar tappa annat under tiden.
Jag lät honom öka på lite i traven, typ mellantrav, för han blev liksom mer lång och luftig i steget än vad det egentligen gick fortare. Ryggen blir så rund och rör sig massor så jag har jättesvårt att sitta kvar stadigt i det. Från min sida blev det mao mest fokus på "stadig" och hänga med i rörelsen än att vi övade något speciellt i det. Han är jättehärlig att rida när han får ta ut steget och blir sådär luftig! :-) Jag känner lite "titta på mig!! här kommer jag med min flotta dressyrhäst med GÅNG!" Haha!
Till min glädje hade inte Tabben hunnit länsa hönäten. Hade varit lite illa, att smälla i sig 11,5kg på en natt trots slowfeeding-nät, men man vet ju aldrig när han beter sig som om han vore svältfödd så snart han kommer utanför hagen! ;-) Gissar på att han ätit 6-7kg vilket är helt ok, var ju 7,5kg bara i 4*4-nätet som är lite lättare att äta ur.
Nu har jag fått mina två nya hönät och ska gå över till att ha bara 3*3-nät inne för att testa om man kan få ner hömängden han hinner käka till ännu lite mindre per natt. Sen ska det såklart inte gå till överdrift, men det tror jag inte det gör heller nu när han är van att pilla ur hönäten.
Täcke nummer två
(Täcket längst ner, Java/Brick red)
140cm ofodrat regntäcke, finns på:
http://www.tradera.com/auction/viewitempage.aspx?aid=117642321
Fick hem ett Bucas-regntäcke med bara fleecefoder när jag chansade och beställde vad jag trodde var ett 200g-täcke, men misstänkte var felplacerat utifrån priset. Det sitter bättre på Tabbens breda bringa/bogar och jag använder inte så ofta ofodrat regntäcke så då får Amigo-täcket också ryka till förmån för att spara till ett 100g eller 200g-täcke.
Jag har gett upp och tagit in grabben på natten nu. Egentligen ville jag undvika att börja ge silage (tycker inte det verkar så pålitligt utifrån klimatet än) och ställa in först om ett par-tre veckor. Men det blev lite missförstånd mellan mig och stallägaren tror jag. Hade frågat om åringen kunde stå kvar ute med Tabac, men hon uppfattade det nog som att jag undrade om de kunde stå kvar i samma hage över dagen, inte att de skulle vara ute på natten. För nu har den stått inne två nätter i sträck. Tror inte han är karl nog att stå ute ensam i hage där käket dessutom nästan är slut! :-P
Däremot har jag avvaktat lite med att börja stödfodra. Å ena sidan är det lite tråkigt att jag inte kan övervaka hagen oftare och se hur mycket och vad han får i sig i hagen. Å andra sidan SER man ju att det finns käk kvar även om det är säkert är väldigt magert och inte lika gott som det var innan, och han kommer ju ha tillgång till silage inne på natten. Bra om han får "banta" lite lagom nu efter betet, sen ska han såklart inte bli undernärd för det. Tuggbehovet tror jag iaf blir uppfyllt när det finns att pilla på i hagen. Energi/protein lär han kompensera för inne på natten, mineraler får han som kvällsmat. Ska bli spännande att se hur mycket han hunnit med att käka upp natten mot idag. Jag fyllde på höpåsarna med 11,5kg, varav kanske 6-7kg hösilage och resten hö. Men hoppas att han inte har hunnit med att äta upp ALLT :-S Det såg lugnt ut igår när jag precis hade tagit in honom, men man vet ju aldrig.
