tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Jaa... Vad har hänt nu då?


*På stress-fronten har jag försökt träna massor mentalt, analysera och lägga upp en plan, sen har vi övat en del sen sist. Är ju liksom medveten om att det är mig förändringen måste ske i, vare sig det gäller egna mentala "issues", fokus, upplägg på träningen, timing osv.

Tycker iaf det har gett resultat.
Igår kväll så fick vi till vad jag skulle kalla ett riktigt bra pass i nuläget! :) Lugnt och fokuserat. Märktes att han spände till ibland när vi var på väg bortåt mot bortre långsidan av ridhuset så jag undvek att utmana ödet sas och höll mig på ca 2/3 av ridhuset och främst på en större volt i mitten så man ändå snuddar lite vid det läskiga. Kan ju inte gå och begränsa mig hur mycket som helst, man måste ju kunna träna också, samtidigt så tror jag vi lättare kommer till fokus och arbete om man hittar ett avslappnat läge att utgå ifrån först för att sen utöka lite smått när det känns bra. Typ som att jag inte skulle bränna iväg och försöka fatta galopp nu när det är som att tigga om att be om stress och få börja om igen, jämfört med att ta det ett redan hyfsat coolt pass och hinna få tillbaka lugnet under ett och samma pass, få en bra start igen på nästa pass.
Konstruktiva övervägningar! ;)

Jag var iaf riktigt stolt över mig och pålle! Jag höll mig cool och fokuserad, hästen var så lyhörd man kan förvänta sig och försökte lyda mina kommandon även om man märker att han tappat i fysik och det är lite svårare för honom nu än tidigare.
Övade på vändningar/volter och var inte så petig utan försökte med att böja innan vändning/volt och sen släppa efter och låta honom följa böjningen. Red mest på en stor 8:a för att få byta varv ofta och för att inte göra det så krävande. Varierade med att enstaka gånger rida runt hela volten innan vi bytte varv. Travade några varv på stor volt bara och kvalitén blev inte så bra men jag hade inte så stora krav på hästen utan försökte göra rätt själv bara så fick det gå som det gick, han mår bra av att få öva i traven också. Kommer igång bättre i andningen, har lättare för att använda bra tonus som B hade uttryckt det! ;)



Ett av våra "markpass" där han var skvättig av sig.



Man skaffar sig en ponny, och så ser man inte över halsen på den!




Om ni inte är intresserade av hovar kan ni sluta läsa nu!

*Andra punkten på agendan - fossingarna.
Nu har han blivit "riktigt" verkad, i Söndags. Det märks att det blev större omställning i fötterna på honom, på hårt underlag är han lite mer försiktig, men han verkar inte öm, bara han får ta det försiktigt så. Först fick han svårare att gå på snö-underlaget ute och det var nog en teknik-grej, inte van vid fossingarna. Nu när han har börjat vänja sig tycker jag han verkar gå med säkrare fot där det är lite halkigt - kanske att han "känner efter" mer med fötterna nu än innan, vart och hur han sätter ner dom liksom.

Benställningen ser sämre ut nu än innan när han står uppställd. Men det är inget jag fäster mig vid så länge han går rakt och fint när han rör sig och så länge lederna mår bättre. Att lederna och då ffa kotorna och boglederna mår bättre märks tydligt, man kan riktigt känna på dom att dom mår bättre.
Lite flummigt förklarat så tidigare när han hade sko + brodd ( f ö något jag alltid observerat när han gått skodd några månader) så kändes han mycket torrare/stagnerad i kotorna, livlös i jämförelse. Inte så konstigt kanske, skorna stötdämpar ju sämre än hovarna och blodet pumpas inte runt lika bra med skor ivägen, brodden lär dessutom späda på friktionen. Väldigt intressant hursomhelst att känna skillnaden! :-) När han såg som sämst ut såg han nästan kollapsad ut i kotan på v. fram (lite nedsjunken, att kotan ligger djupt) och nu har han rak och fin ställning i kotorna på den ledden. - Det märktes direkt när man drog av dojjerna.



Några kom ihåg-grejer för mig själv som barfotaverkaren kommenterade om hovarna var att på framhovarna var han längre i yttersidan än i innersidan (det är hyfsat troligt att det är det som gjort att han blivit öm i v.framhov, kanske t o m att det börjat separera lite -men jag är ingen expert på området, spånar bara! :P Han var ju lite utfluten nertill också på framhovarna) och på bakhovarna var det tvärtom, att han var högre på insidan än utsidan av hovarna. Så har det nog varit hela tiden vad jag kan minnas av tidigare verkningar, att man fått tagit mer på insidan än utsidan på bakhovarna.
Han har gått och belastat ytterdelen (mittendelen på sidorna) av hovarna för mycket så övre randen på sidorna blivit välvd uppåt. Trakterna var för långa, och då hade vi ändå tagit ner säkert en centimeter där det varit som mest. Tur att det blivit lite i etapper nu när han blivit verkad lite pö om pö tre gånger på en månad! :P
Han hade lite röta i bärranden på vissa ställen men det gick att raspa ner till rötan på alla ställen utom något enstaka där han inte vågade ta mer, och där var det bara ett par mm till det var frågan om. Och så strålrötan då men det gjorde han inget åt, var nog inte mycket mer att göra just nu heller.
För lång i tån, tycker i princip man har kunnat se det på bilderna.
Ändå var det inga större grejer egentligen och inga större förändringar gjorda enligt honom, själv tycker jag man ser stor skillnad på hoven men poängen var väl att hovarna inte såg såå illa ut. Positivt var att bakhovarna var hårda och fina på så vis, svåra att verka! ;-) Framhovarna var också hyfsat hårda för att ha varit skodd en längre tid nu men inte lika hårda som bak.
Kanske redan har råkat glömma något!


Ser lite konstigt ut med ett löv ivägen, bortse från det! ;-)