WE

Försöker ju dra fram lite hinder så det blir till största del träning på hindren ett pass i veckan. Igår var jag ledig och det var hoppdag (= ok att ha hinder framme, borde ju vara ok att ha WE-hinder framme också då! ;) ) så jag passade på.
Är lite klurigare nu bara att få ihop hinder, man får vara ännu mer kreativ. Dels har ganska mycket hindermaterial fått flytta till uteridbanan, dels har en hel del koner med mera "försvunnit" antingen efter storstädning eller om det är brukshundsklubben som råkat få med sig när dom flyttade hem sina grejer efter vintern.

Hursomhelst så improviserades det ihop ett hinder med fyra koner där tanken var att jag skulle ta galopp mellan de två första konerna, galoppera ett par språng fram till nästa par koner (ca 7m emellan), göra halt och rygga tills vi kommit igenom första paret koner, sen ta galopp igen.

Station nr. två var två hinderstöd som jag skulle flytta en mugg emellan. I brist på både mugg och kon tog jag en handduk! Det funkade bra. Pålle är väl fortfarande liite skeptisk till att stå stilla, men så anti han har varit att göra halter och stå stilla förr i tiden så skötte han sig mycket bra tycker jag! Om han råkar gå fram ett steg när jag har tagit grejen så kan jag backa tillbaka igen bara (och gå fram igen om han råkar backa för långt! :P)

Station nummer tre är den värsta tror jag enligt Deluxen. En pinne (trasig kratta så det i princip bara är skaftet kvar) nedstucken i hålet på uppsittningspallen i brist på tunna el. liknande att ställa den i.
Jag vill inte öva att rida runt med pinnen om jag inte har någon med mig som kan ta den vid behov, vill få en bra start och inte skrämma pålle i onödan. Men bara att rida tillräckligt nära pinnen för att kunna ta upp den och stå stilla en liten stund är svårt nog enligt Deluxen! ;)
Min teori är som sagt att det sitter kvar sedan innan när man försökt få honom stå stilla vid pallen vid uppsittning. Jag har sedan länge gett upp att försöka "ställa tillbaka" honom vid pallen, jag stannar hästen och flyttar på pallen istället. För att han har såna tvångstankar om att det inte går att stå där.
Just därför är det så bra träning!
Precisionsridningen det blir och "öppna-stänga dörren" som jag flitigt får använda kan också komma väl till pass. Och överhuvudtaget att man försöker pressa på gränserna med jämna mellanrum. Dels blir jag härdad vid det och tycker inte att det är någon grej om det händer i andra situationer, dels kan man förhoppningsvis höja lägstanivån.

Grabben var duktig igår. Men nu blir det inte så hinderfixerat några pass framöver, känner att han behöver mer "riktig" dressyr för att vi inte ska tappa en massa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0