Så blev det
Tror det var ca -23 när jag var ute i stallet, så det ska erkännas att det tog emot litegrann att åka till stallet! Och jag velade mer än en gång om jag skulle banga ridningen ändå.
Men ridning blev det, utan vantar (rider inte gärna med vantar) och utan hjälmluvan för den hade jag glömt hemma. Ändå kände jag mig nästan överklädd! Varm när man väl kom igång och red.
Har man blivit en äkta norrlänning till slut tro? ;)
Jag invigde alltså nya bettet, en Alta Escuela med hög tungfrihet.
Noterade när jag jämförde betten vilken otrolig skillnad det blir i balansen beroende på hur kedjan sitter! Det kändes som att gamla bettet var helt snedbalanserat, tills jag kom på att kedjan satt på yttersta hålet på ena sidan och några hål in på andra sidan. När jag satte på yttersta hålet på båda sidor var det plötsligt mycket jämnare i balansen!
Att så lite kan göra så stor skillnad! :S Tänk om man råkar rida sin häst sned bara av att ha kedjan lite mer åt en sida?!!
Hursomhelst, det är väl lite tidigt att säga något än (särskilt som både jag och herr häst brukar skärpa oss mer med ett nytt bett) men det kändes som att han gillade det och att det var lite lättare för mig att vara tydlig/konsekvent. Lättare att få kedjan att pingla som tanken är.
Så hittills verkar det lovande! :)
Grabben var för övrigt lite busig idag. Först hade vi en diskussion huruvida man kunde slita sig från höet tillräckligt många sekunder för att bli tränsad. Sen när jag red, och kanske hade övat lite väl mycket lydnad (satt och övade att göra halter med först bara ett steg emellan, sen två, osv tilll 10, och sen nedåt i antal igen till 1) för när jag väl bad om trav, jisses vad han fick sprutt i benen! Som sagt - ge lillfingret så tar han hela näven! ;)
Lite som att han ville visa mig att "ok, du kan stanna mig på ditt sätt - men få se hur du löser det här då utan att ge mig något att spjärna emot!"
Men det gick ju faktiskt ganska bra, till slut. Först hitta sig själv och känna att man sitter stadigt fastän hästen rinner iväg, sen lite vibrationer bara i tyglarna för att stämma av, och så råfokus på att nu går vi över i skritt. Någon gång blev det något halva steg-liknande istället, någon gång saktade han ner väldigt fint och sen shwoooosh iväg vid minsta pytteeftergift, någon gång fick jag faktiskt ta direktkontakt för att få stopp, men försökte såklart göra det så snabbt att det inte hinner korta av eller bli något att trycka emot.
Man ska kanske vara glad att man har en pigg häst som vill framåt!
Men ridning blev det, utan vantar (rider inte gärna med vantar) och utan hjälmluvan för den hade jag glömt hemma. Ändå kände jag mig nästan överklädd! Varm när man väl kom igång och red.
Har man blivit en äkta norrlänning till slut tro? ;)
Jag invigde alltså nya bettet, en Alta Escuela med hög tungfrihet.
Noterade när jag jämförde betten vilken otrolig skillnad det blir i balansen beroende på hur kedjan sitter! Det kändes som att gamla bettet var helt snedbalanserat, tills jag kom på att kedjan satt på yttersta hålet på ena sidan och några hål in på andra sidan. När jag satte på yttersta hålet på båda sidor var det plötsligt mycket jämnare i balansen!
Att så lite kan göra så stor skillnad! :S Tänk om man råkar rida sin häst sned bara av att ha kedjan lite mer åt en sida?!!
Hursomhelst, det är väl lite tidigt att säga något än (särskilt som både jag och herr häst brukar skärpa oss mer med ett nytt bett) men det kändes som att han gillade det och att det var lite lättare för mig att vara tydlig/konsekvent. Lättare att få kedjan att pingla som tanken är.
Så hittills verkar det lovande! :)
Grabben var för övrigt lite busig idag. Först hade vi en diskussion huruvida man kunde slita sig från höet tillräckligt många sekunder för att bli tränsad. Sen när jag red, och kanske hade övat lite väl mycket lydnad (satt och övade att göra halter med först bara ett steg emellan, sen två, osv tilll 10, och sen nedåt i antal igen till 1) för när jag väl bad om trav, jisses vad han fick sprutt i benen! Som sagt - ge lillfingret så tar han hela näven! ;)
Lite som att han ville visa mig att "ok, du kan stanna mig på ditt sätt - men få se hur du löser det här då utan att ge mig något att spjärna emot!"
Men det gick ju faktiskt ganska bra, till slut. Först hitta sig själv och känna att man sitter stadigt fastän hästen rinner iväg, sen lite vibrationer bara i tyglarna för att stämma av, och så råfokus på att nu går vi över i skritt. Någon gång blev det något halva steg-liknande istället, någon gång saktade han ner väldigt fint och sen shwoooosh iväg vid minsta pytteeftergift, någon gång fick jag faktiskt ta direktkontakt för att få stopp, men försökte såklart göra det så snabbt att det inte hinner korta av eller bli något att trycka emot.
Man ska kanske vara glad att man har en pigg häst som vill framåt!
Kommentarer
Postat av: Johanna
JA du ska vara glad att du har en pigg häst som vill framåt!
Postat av: Karoline
Usch, jag blir helt handlingsförlamad när det är såhär kallt :(
Trackback
