tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

På sistone har jag funderat en del på balans. Hur mycket olika typer av "balans" det finns man vill uppnå och hur man ska gå tillväga för att uppnå dessa.

Då tänker jag inte bara balans som att man flyttat bak tyngdpunkten och hamnar i jämnvikt, utan även annat fysiskt - att muskulaturen är "i balans" och inte behöver överkompensera på vissa ställen, att kroppen som helhet är i balans ur hälsoaspekt, och att träning, psyke och egentligen allt är i balans.




Tänker man på balans inom träningsupplägget gäller t ex att man har balans mellan press och vila. Att man har balans mellan för mycket och för lite energi. Det magiska ordet "lagom" för det man ska utföra, om man ens vet det förrän man med facit i hand kan svara på om det räckte till. Balans mellan eftergift och att våga kräva lite till även om det behövs lite övertalning.
Balans mellan att repetera för att få en chans att komma igång och hitta rätt, repetera för inlärningens skull att hinna förstå vad som var "rätt", men inte traggla så det blir jobbigt eller tråkigt. Hur många steg och hur många repetitioner är den bästa balansen av alla delar?

Själv tänker jag att det beror mycket på kopplingarna som görs. Om hästen kopplar snabbt både fysiskt och psykiskt, så är det få repetitioner som görs för skallens skull, och många växlingar för skallens skull. Däremot är det mycket vi gör som vi helst ska repetera för att utveckla fysiken och då får vi planera utifrån hur mycket vi tror att hästen behöver för att komma upp i den nivå man vill ha för dagen, utan att det blir för mycket, för många steg i taget, eller tråkigt.
Men om hästen har svårt att koppla, då tycker jag genast det blir svårare.
Å ena sidan vill vi HA ett svar åtminstone en antydan i rätt riktning för att ha något att belöna och befästa till nästa gång. Viktigast i huvudet även om det inte hinner överföras till det fysiska. Utgår man ifrån det så behövs det inte många repetitioner för att förhoppningsvis så ett frö som kan gro från gång till gång.
Men någonstans måste hästen också förstå hur den ska överföra det till det fysiska. Är det där det tar stopp, då kanske hästen behöver få "komma igång" antingen i skallen (om den slutat förstå vad den får beröm för, att det blir alldeles för lite, eller man måste ge upp och börja om emellanåt) eller i fysiken för att kunna utföra det man vill. Där ska man då hitta en balans mellan repetitioner som ändå inte blir traggel eller för pressande.




Sen har vi det man brukar prata mest om - fysisk balans mellan häst och ryttare. Att ryttaren ska vara i egen balans, hästen i balans, och de båda som ekipage i balans. Jämnvikt mellan sidorna och i jämnvikt eller bakvikt i viktfördelningen mellan fram- och bakdel. Det ämnet skulle det säkert gå att skriva en hel bok om, men det överlåter jag till någon annan! ;-)

Det svåraste för mig är att hitta balans mellan alla ben. Hur mycket jämnvikt kan man egentligen kräva när både människa och djur är mer eller mindre skapade oliksidiga? Eller kan det räknas som total jämnvikt när man tagit sig till "normalt oliksidig" där det för de oliksidiga känns som total jämnvikt?
Sen tänker jag att det måste vara viktigast med balans i förändringsprocessen. Att man inte råkar överbelasta i sin strävan mot "rätt", gå emot fysiken för mycket så man pressar för hårt i sin strävan mot balans? Försöka utvecklas snabbare än vad kroppen klarar av eller skapa onödigt obehag i samband med det. Är det kanske bättre att stundvis (eller hela tiden, tills man lyckats ta sig dit) rider runt i obalans för att hästkropp och -knopp mår bra under utvecklingens gång? 



Fyll gärna i med hur ni tycker och tänker! :-)