Valborg! Smällarnas, eldens och olyckornas högtid!
Idag (eller igår vid det här laget! =P ) blev det sent i stallet - på Valborgsmässoafton och allt.
Först tog det ett tag innan jag kom iväg, slappade en stund framför tv´n och fixade lite ärenden. Väl ute så blev det att mocka och fixa käk åt 3 hästar (hjälpte en stallkompis som gentjänst för att hon ska sköta mina när jag åker på kurs) ta in samma hästar, fodra alla och sopa i stallet. Och så träningen då.
Hade egentligen tänkt rida idag och testa trava, för att checka av hur traven känns. Men redan på väg till ridhuset insåg jag att det var fel dag för det!
En majbrasa vid granngården och folk som smällde raketer och smällare titt som tätt.
Tabac tyckte det var väldigt distraherande så det var svårt att få kontakt med honom. Jag låtsades som ingenting och försökte köra på med min grej helt enkelt. Men det tog rätt lång tid innan det började lossna!
Kul iaf att jag numera nästan kan räkna med att jag kommer få kontakt med honom under passet, nåja - om man inte tränar för kort pass utifrån omständigheterna!
Det lustiga var att bäst kontakt fick jag när jag började kräva mer - som i att kräva svag öppna i vänstervarvet och samtidigt dutta lätt med spöt på innerbak för att flytta det inunder honom samtidigt som jag gjorde halvhalter på tyglarna för att han inte skulle flyta ut med framdelen istället. Nu brukar iofs spöet vara sammanknippat med godis... För att jag ska kunna kräva lite mer utan att han blir anti, och för att han inte ska bli rädd för spöet!
Blev ett ganska långt träningspass idag. För att jag blev lite tjurig och inte ville sluta innan vi fått något vettigt gjort, ville ha kontakt först. Men han verkade inte särskilt trött ändå. Bara mentalt, för han blev lite "bufflig" på slutet vilket jag upplever att han brukar bli när huvudet är trött? Som att han säger "nu räcker det med kraven matte!"
Han reagerade ändå väldigt bra på störningsmomenten - stannade ett antal gånger (vilket jag i princip lärt honom göra -hellre det än att han bränner iväg utan att titta vad det var som var farligt!) och var visserligen halvt okontaktbar ett par gånger när han stod och stirrade och som sagt rent allmänt yrsig och okoncentrerad, men han lyssnade ändå och det blev inga sidokast eller ansats till att försöka springa bort från det farliga!
Det mest extrema var nog i vänstervarvet när han pga sin okoncentration och sitt alldeles för höga tempo drog iväg utåt som sjutton.
Olyckor - ja inte för mig eller hästarna lyckligtvis, men vid majbrasan vid granngården så var det någon som skadat sig. Fick tränga mig förbi tittande människor och ambulans på vägen hem. Någon som fylleåkt moppe eller så? Tråkigt hursomhelst.
